I valet mellan LOV och LOU måste vi formulera oss för att inte skapa onödig oro hos vårdtagare, anställda och hemtjänstföretag. Men vi har behövt tid och bytt ståndpunkt p g a nya kunskaper och andras agerande

Av , , 2 kommentarer 30

 

Jag och de övriga inom Arbetarpartiet inser att vi måste snabba på.

A. Det finns en parallell som slår oss med full kraft.

Vi har varit väldigt kritiska mot det som har hänt när det gäller kommunens tjänsteorganisation. År 2009 restes frågan om att slå samman antalet förvaltningar från cirka tio till en. Och så skedde. Men innan den nya stora kommungemensamma förvaltningen kom på plats krävdes både ”omstart 2015” samt massor med blod, svett och tårar. Och sedan, då denna omställningsprocess hade börjat rulla, bättre och bättre enligt vår uppfattning, revs allt upp.

Initiativet kom från partierna i Alliansen och Vänsterpartiet. Ett argument var att tjänstemännen hade fått för stor makt. Vår uppfattning var att det inte var alla politiker som hängde med. Men det var inte detta vi ville peka på just nu.

Det fattades ett nytt beslut.
Och den stora kommungemensamma förvaltningen bröts åter upp i mindre förvaltningar. Igen. Denna process – från cirka tio förvaltningar med var sin politisk nämnd, till en enda stor kommungemensam förvaltning som ”servade” alla politiska nämnder, och sedan tillbaka till vad som i princip var utgångsläget – tog cirka tio år. Tio år präglade av blod, svett och tårar. Det var tio år bortkastade år.

Och under denna tid skapades en väldig oro, som är oundviklig, då väldigt många anställda svävade i okunnighet om sina nya roller och ansvarsuppgifter. Tio år som präglades av arbetsgrupper och av möten, av projektgrupper och av möten, och av möten och av möten och av möten. Inte undra på att det var svårt att få tag på vissa chefer under denna period av möten, oro och blod, svett och tårar.

 

B. Inom Arbetarpartiet inser vi att vi inte kan bidra till en ny karusell av osäkerhet i samband med valet mellan LOV och upphandling enligt LOU.

Vi hade tänkt presentera ett ställningstagande först efter nyår. Men ju längre vi dröjer desto större oro skapar vi hos:
* de drygt 1600 brukare / vårdtagare som valt privata utförare,
* hos de 18 privata hemtjänstföretagen;
* hos personalen i dessa företag,
* hos alla tusentals anhöriga.

Vi måste därför snabba på vårt ställningstagande.

Om inte de privata hemtjänstföretagen får snara besked kommer de snart att ta det säkra före det osäkra och påbörja uppsägning av kontrakt på leasingbilar, lokaler och anställda – eventuellt i onödan – och därför måste vi presentera var vi står. Snarast.

 

C. Detta ställningstagande kommer att bli ett sorts ”juridiskt” ställningstagande – mellan två olika lagar eller lagsystem.

Men, vilket vi både har sagt och skrivit tidigare, det finns problem som måste rättas till oavsett om den den framtida hemtjänsten kommer att baseras på LOV (lagen om valfrihet) eller om den framtida hemtjänsten kommer att baseras på LOU (lagen om offentlig upphandling).

Till dessa problem hör bland annat:
a) en långsiktigt tryggad ekonomi för Umeå kommun – vilket verkar vara i det närmaste omöjligt att klara om inte de större partierna vågar erkänna existensen av ett skenande, och hotfullt, budgetunderskott,
b) tillräckligt med personal,
c) en tillräckligt stor andel väl utbildad personal,
d) en höjd ersättning per utförd hemtjänsttimme,
e) och så vidare.

För oss innebär valet mellan LOV och LOU inte slutet på debatten, varken om hemtjänsten eller om den del av äldreomsorgen som sker i form av särskilda boenden, utan för vår del kommer den att fortsätta.

Det finns dessutom hemtjänst som berör socialpsykiatrin – som har sina speciella problem och behov.

Men ingenting gynnas av att vi drar ut på tiden.

 

D. Men vi har behövt den tid som vi har tagit oss. Och denna tid behövde vi verkligen. Vi hade till och med hade bestämt oss för vilken sida vi skulle välja. Men så tog vi oss ytterligare tid. Och under denna respit bytte vi sida.

Och nu är vi i färd med att formulera vårt ställningstagande.
För oss är detta mycket svårt.

Men nu måste vi skynda på.

 

 

Vi kommer att ta ställning för den hemtjänst som vi tror kommer att fungera bäst för vårdtagarna – både idag och år 2028. Detta är vårt ansvar

Av , , 2 kommentarer 69

Det är inte ofta som ett parti, idag utanför riksdagen, avgör något så viktigt som hur
spelreglerna ska se ut för framtidens hemtjänst. Det är ett tungt ansvar.
Speciellt då vi anser att frågan är komplicerad. Vi i Arbetarpartiet
kommer att försöka träffa alla vi anser oss behöva träffa plus
de som vill träffa oss. Först därefter tar vi ställning.
Omröstningen äger rum i kommunfullmäktige
den 28 januari nästa år.
___________________________________________________

 

A. Makt och ansvar.

*  Det är enkelt att vara ett litet parti och SLIPPA ta ansvar för det slutliga beslutet. Varför? Därför att alla de som tycker om Arbetarpartiet – de egna medlemmarna och de umebor som gillar oss – förväntar sig att vi ska vara en sorts lobbygrupp som gör vårt bästa för att pressa maktens större partier åt rätt håll. Men varken medlemmar eller andra är vana med att VI beslutar.

*  Det är relativt enkelt att vara ett stort parti och TA ANSVAR för det slutliga beslutet. Varför? Därför att alla de som tycker om exempelvis Socialdemokraterna – de egna medlemmarna och de umebor som gillar det stora partiet – förväntar sig att detta parti ska STYRA OCH STÄLLA. Både medlemmar och anhängare tappar nästan sugen om partiet INTE får fatta besluten. Titta hur Löfven förnedrar både sig själv och partiet för att förbli statsminister.

*  Det allra SVÅRASTE är kombinationen av att vara ett LITET parti och TA ANSVAR – genom att hamna i en VÅGMÄSTARROLL och tvingas ta ställning till två alternativ som ANDRA formulerat. Vågmästaren får vanligtvis inte själv utforma något av de förslag som ställs mot varandra. Om så vore fallet blev situationen betydligt enklare. Det lilla partiets medlemmar är inte vana att STÄLLAS TILL SVARS för det slutliga beslutet i denna typ av frågor. Och en sak är klar: det lilla partiet kommer dels att göra ett av två stora politiska block upprörda, dels många umebor besvikna, hur det än röstar. Detta gäller också för oss i Arbetarpartiet.

 

B. Samtidigt, vem kan i längden hysa respekt för ett parti som ALDRIG VÅGAR TA ANSVAR; vem kan hysa respekt för ett parti som FÖR EVIGT vill kvarstå i rollen som den STÄNDIGA lobbygruppen? 

* Det vågmästarpartiet faktiskt har frihet att göra är att besluta om vilka faktorer som betyder mest för partiets ställningstagande. Detta kommer jag och de övriga medlemmarna i Arbetarpartiet att göra.

* Det vågmästarpartiet också har frihet att göra är att skaffa sig en möjlighet att ändra sitt beslut – om det visar sig att partiet röstade fel. Vi kommer att göra även detta. Vi är nämligen inte sämre än att vi kommer att rätta till ett misstag.

Arbetarpartiet kommer alltså att göra både och.
* Både fastställa vilka faktorer som betyder mest för oss.
* Och skriva en egen motion till fullmäktige om hur Arbetarpartiet vill ha det.

 

C. Låt oss berätta både hur vi kommer att gå tillväga för att fatta beslut – och vilka faktorer som kommer att väga tungt för hur vi beslutar oss för att rösta.

Så går vi till väga för att fatta beslut

Vi har redan talat med Socialdemokraterna och med en representant för Alliansen. Vi har träffat två olika privata utförare och vi har bokat in en träff med facket. Och fler privata utförare är på gång och även anhöriggruppen.

Vi kommer att fortsätta att träffa alla som vill träffa oss, så långt som det är fysiskt möjligt för oss.

Det kommer hela tiden in sms och telefonsamtal från oroliga vårdtagare och privata utförare. Detta är en väldigt stor fråga – och vi kommer alltså att lyssna på alla som vill tala med oss, så långt som det är möjligt.

Faktorer som väger tungt när vi beslutar oss för hur vi ska rösta den 28 januari

1. Idag ringde en man som var mellan 80 år och 90. Hans största oro bestod i att hemtjänsten skulle läggas ut på den billigaste utföraren. Det var uppenbart att han var orolig för en återgång i riktning mot gamla tiders fattighus. Han tänkte på den tid då samhället skickade fattighjon, oftast de äldsta medborgarna, till den som tog minst betalt för att erbjuda mat och tak över huvudet. Det politiska block som vill konkurrera på detta sätt, genom priset, kommer att få löpa gatlopp.

Vi måste göra vårt bästa för att få bort priset som faktor när det gäller hur framtidens hemtjänst utformas – konkurrensen måste ske i form av en tävlan om bästa kvalitet.

2. En annan sak som kommit fram, om och om igen, är hur mycket det betyder att det är samma välkända och trygga ansikten som kommer in i hemmen hos de som behöver hemtjänst. Det är uppenbart att det är en negativ faktor om det ofta kommer nya, okända, ansikten in i hemmen för de svaga och utsatta. Och extra ångestladdat blir det om många, nya, okända, ansikten ska följa med in på toaletten – då vårdtagaren är som mest utsatt – i samband med att de mest intima bestyren ska klaras av. Flera gånger om dagen.

Detta framstår som den kommunala utförarens svagaste punkt. Inte att kommunen skulle ha sämre personal – utan just att de vårdtagare som behöver hjälp med det mest intima inte hinner lära känna den person som är där för att hjälpa. Det är helt uppenbart att kommunen måste bli bättre när det gäller just denna fråga. Om detta kan det inte råda någon tvekan.  

3. Slutligen måste rätten att välja finnas kvar, inklusive rätten att välja bort en utförare. Utan denna trygghet kommer varje nytt system att framstå som ett steg bakåt.

Detta är väldigt tungt vägande faktorer.

Vi har, som tidigare sagts, tid att träffa och lyssna på alla som vill tala med oss fram till dagen före beslutsdagen – den 28 januari 2019.

Men vi kommer inte att vänta med att ta ställning till dagen före beslutet ska tas. Vi kommer däremot att vänta till efter årsskiftet.
Och då vi bestämt oss kommer vi att presentera vårt ställningstagande på våra egna villkor.

 

D. En avgörande faktor är att det framtida systemet för hemtjänst måste hålla även år 2028 !

Detta är en avgörande faktor som vi själva lagt fast från dag ett.
Umeå kommun har ett skenande budgetunderskott. Det är Arbetarpartiets smärtsamma plikt att meddela detta. Vi utkämpade hela valrörelsen med att föra fram detta budskap – som kommer direkt från kommunens ekonomiavdelning och som ALLA partier visste om – men som inget parti ville tala om under valrörelsen utom Arbetarpartiet.

Det skenande budgetunderskottet beror främst på befolkningsutvecklingen, på ständigt nya skrytbyggen samt på att tänkandet hos de som verkligen bestämmer i Umeå kommun är lika svårt att ändra på, som det är att gira 180 grader för en supertanker fullastad med olja och som fått upp farten. Det krävs en väldig motkraft för att få de verkliga makthavarna att förstå att kommunens ekonomin inte längre klarar av vård och omsorg, skola-förskola utan att en hel del annat prioriteras bort.

Det verkar vara extremt svårt att få de som verkligen styr denna kommun – heltidspolitikerna inom Socialdemokraterna och Alliansen, Vänster- och Miljöpartierna – att fatta följande: prioritering betyder att välja bort = avstå ifrån = inte satsa = låta bli = ge upp ett projekt = pengarna räcker inte till allt!

Umeå kommuns försämrade ekonomiska situation handlar, främst, om att andelen umebor som arbetar minskar i förhållande till andelen barn, skolelever och äldre; att de som betalar in skatt minskar i förhållande till de som behöver skattemedlen för vård och omsorg i form av hemtjänst eller särskilda boenden, i form av skola-förskola. Den ekonomiska situationen i Umeå kommun kräver att vård och omsorg, skola-förskola måste prioriteras – på bekostnad av något annat.
Annars är det ingen prioritering.
Men någon prioritering har inte skett. Och den nya skrytfärjan Umeå-Vasa visar att så inte heller kommer att ske. Varken idag eller i morgon eller nästa år. Så länge dagens makthavare får bestämma.

Vi utkämpade hela valrörelsen på att predika att Umeå kommuns ekonomiska situation är på väg att försämras. I snabb takt. Och som grund låg den framtidsprognos som alla partier fått av kommunens egen ekonomiavdelning.

Vi i Arbetarpartiet tog emellertid till oss ekonomiavdelningens prognos. Sannolikt är det just därför som det är svårare för oss att ta ställning jämfört med de nämnda block-partierna. Hela deras argumentation verkar bygga på en mycket naiv föreställning om att just Umeå kommun både kan klara att producera hög kvalitet i utbildning, vård och omsorg och samtidigt även fortsätta att slösa pengar på skrytbyggen. Det finns en ansvarslös attityd hos Socialdemokraterna och Alliansen, hos Vänster- och Miljöpartierna.

När vi slutligen tar ställning kommer det att vara för ett system som vi tror kommer att fungera bäst – även år 2028 !

Enligt kommunens egen prognos inför budgetarbetet 2019 kommer enbart underskottet i driftsbudgeten att ligga på minus 1,7 miljarder – detta enda år (2028). För att alla ska förstå HUR stort detta underskott är bör alla veta följande: HELA kommunens nettobudget ligger idag på cirka sju miljarder. Men till detta ska läggas att skuldsättningen ökar ytterligare genom ständiga investeringskostnader, både i nödvändiga byggen av skolor och särskilda boenden, samt för onödiga skrytbyggen.

Exempel: efter att ha satsat på Väven och Navet kommer nu investeringar i bland annat en onödigt dyr skrytfärja. De ansvariga påstår att det inte finns en enda färja i hela världen som kan användas, inte ens om den byggs om, vilket har skett på annat håll. Vi har frågat hur det är med motorerna. Går det att få billigare motorer. Återigen vägrar INAB att svara.

De styrande vägrar att prioritera bort onödiga skrytbyggen, och annat, för att prioritera vård och omsorg, samt skola-förskola. Detta gäller inte endast för Socialdemokraterna och Alliansen. Det gäller även för Vänster- och Miljöpartierna.

Det hela kunde inte vara mera fel.

Arbetarpartiet anser att Umeå kommun går mot en ekonomisk katastrof. Och den dagen räntan går upp kommer kommunens ekonomiska situation att bli ännu mycket värre. Kommunen håller på att lägga grunden till en självförvållad ekonomisk krasch. Tyvärr måste jag repetera detta: de politiska blocken är ansvariga för ständigt nya skrytbyggen. Det finns ingen skillnad mellan Socialdemokraterna och Alliansen, mellan Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De agerar alla som strutsar när det gäller behovet att prioritera = välja bort = avstå.

Det vore sällsynt oansvarigt av oss i Arbetarpartiet att ta ställning för ett system som erbjuder en bra hemtjänst under tre år framåt – och som sedan kollapsar på grund av brist på pengar senast 2028.

 

E. Världen kommer att vara annorlunda 2028
Vi vill berätta för alla er som försökte tiga ihjäl det skenande budgetunderskottet under hela valrörelsen att vi kommer att ta ställning utifrån att världen inte kommer att vara likadan om tio år som den är idag. Detta gäller även för Umeå kommun och dess ekonomi.

Kommunen kommer att vara ännu mer pressad i en rad avseenden om tio år än vad den är idag. Detta gäller a) ekonomin, b) behovet att hitta tillräckligt med personal, c) andelen utbildad personal. Så för vårdtagarnas skull kommer vi att ta ställning för ett system för hemtjänst som vi anser kommer att hålla för de väldiga påfrestningar – både ekonomiska, personal- och utbildningsmässiga – som kommunen måste klara även år 2028.

Vi kommer snart att ännu tydligare visa på kopplingen mellan Umeå kommuns skenande budgetunderskott å ena sidan, och hemtjänsten, särskilda boenden, skola-förskola å den andra.
– Arbetarpartiet vill inte hamna i en situation då vi tvingas lägga ut hemtjänsten på den billigaste utföraren – om tio år – på grund av brist på pengar,
– Vi vill inte att hemtjänsten 2028 ska påminna om forna dagars fattigvård då den som tog minst betalt för att erbjuda mat och tak över huvudet fick uppgiften,
– Vi vill att kommunen ska ha råd att, tillsammans med de privata utförare som får en hemtjänstpeng av kommunen, planera så att antalet anställda som följer med in på toaletten minimeras,
– Vi vill inte att det ska saknas pengar så att det – om tio år – uppstår en situation där bristen på pengar gör att det enda sätter att få personal, överhuvudtaget, blir att ständigt plocka outbildad personal direkt från gatan.
– Vi vill att valfriheten måste även finnas kvar, även om tio år, inklusive friheten att välja bort!
Kanske är det någon som stöter sig på att vi talar om ekonomi?
Hemtjänsten handlar ju om utsatta människor. Och det kommer att handla om utsatta människor även om tio år. Det är därför som vi kommer att ta ställning för ett system för hemtjänsten som vi tror kommer att fungera för vårdtagarna även år 2028.
Inte för ekonomernas skull – utan just för vårdtagarnas.

Version II. Vårdtagare väljer privata utförare inom hemtjänst av konkreta skäl – allmänna sanningar ”offentligt vs privat” gäller ej. Avgörande för hur vi ställer oss blir vad som håller 2028

Av , , Bli först att kommentera 43

Det är inte ofta som ett parti, idag utanför riksdagen, avgör något så viktigt som hur
spelreglerna ska se ut för framtidens hemtjänst. Det är ett tungt ansvar.
Speciellt då vi anser att frågan är komplicerad. Vi i Arbetarpartiet
kommer att försöka träffa alla vi anser oss behöva träffa plus
de som vill träffa oss. Först därefter tar vi ställning.
Omröstningen äger rum i kommunfullmäktige
den 28 januari nästa år.
___________________________________________________

Innan vi går in på hemtjänsten i Umeå tillåter jag mig att publicera en SÅ bra rubrik från SvD: ”Lööf erbjuder Löfven att bli borgerlig statsminister”. Min egen kommentar: Annie Lööf fortsätter VÄGRA VÄLJA mellan Socialdemokraterna och SD – men klarar inte att hålla sig borta från media med sitt ultimatum. Köper Löfven kravlistan är det kört för S.

 

I.  Detta är mitt tredje och sista svar till en person som vill väl men som – ännu – inte förstår skillnaden mellan generell statistik och den konkreta sanningen inom dagens hemtjänst i Umeå.

Men det är också det första inlägget där jag berättar vilken faktor som kommer att vara avgörande för hur vi ställer oss till LOV vs upphandling enligt LOU.

Först följer mitt sammanfattande svar på vår diskussion. I detta blogginlägg finns båda mitt eget och min kollega Patriks respektive ”förstainlägg” insprängda från debatten om hemtjänsten i Umeå kommunfullmäktige måndagen den 26 nov.

Du ska både kunna se och höra dessa.
Längst ned följer det tredje, och sista, inlägget från den ihärdiga person som jag har diskuterat med. Ihärdig i positiv bemärkelse.

Vanligen besvarar jag alla anständiga inlägg – men endast en enda gång. Skälet till mitt undantag denna gång är att denna person argumenterar på ett sätt som jag själv har gjort vid många tillfällen. Men då jag använder ”allmänna sanningar”, är det i samband med allmänna diskussioner rörande den allmänna skillnaden mellan offentliga och privata utförare, exempelvis när det gäller utbildning, sjukvård och omsorg. Men ”allmänna sanningar” kan inte tillämpas som argument på hur det ska vara i vissa specifika fall. De som gör så anser ofta att deras position är ”till vänster”. Men Karl Marx skulle kalla dem dåliga statistiker – och skämmas.

Ett ett exempelvis på när allmänna sanningar om det offentlig vs det privata inte kan användas som argument är dagens diskussion om behovet av privata utförare inom dagens hemtjänst i Umeå kommun. De privata utförarna behövs. Den frihet dessa innebär – både när det gäller att VÄLJA och välja BORT får inte försvinna.

Men för mig och Arbetarpartiet betyder detta inte att vi ska ge upp om den kommunala hemtjänsten. Det betyder inte heller att kommunens anställda ska skämmas. Det är ingen tillfällighet att många kvinnor som startat privata hemtjänstföretag har lärt sig jobbet som kommunanställd. Det krävs däremot en hel del när det gäller hur den framtida kommunala hemtjänsten ska organiseras. Vissa avgörande saker har redan kommit fram: det får inte vara för många, okända och nya, ansikten. Språkfrågan är också väldigt viktig.

En sak vill jag understryka: Även om jag och det parti som jag företräder anser att huvudregeln ska vara att exempelvis utbildning och vård ska ha offentliga utförare är vi inte beredda att köra över den personal som vill arbeta kvar i ett privat företag eller att neka vårdtagare rätten att välja eller att välja bort.

Jag har, tillsammans med det parti jag tillhör, en allmän uppfattning som innebär att kommunen ska prioritera användningen av sina pengar så att exempelvis utbildning och omsorg går före skrytbyggen som Väven, Navet och nu senast den alldeles för dyra färjan mellan Umeå och Vasa. De allmänna sanningarna måste provas mot de konkreta önskemålen hos anställda och vårdtagare – exempelvis inom dagens hemtjänst i Umeå.

Men jag vill lägga till en väsentlig sak: under den senaste perioden har fyra privata utförare i Umeå kommun lagt ned sin verksamhet. Även detta måste alla som deltar i debatten ta hänsyn till. Det är alltså inte säkert att en privat utförare alltid kommer att finnas kvar. Detta underströk Andreas Lundgren, S  – ordförande i Individ- och familjenämnden – då han och jag blev intervjuade av P4 Västerbotten tisdag 27 nov. Andreas Lundgren är kunnig. Detsamma gäller även för de privata  utförare vi träffat och för de brukare som vi lyssnat till.

Så både Andreas Lundgren, Janet Ågren, privata utförare och brukarna besitter alla kunskaper som vi i Arbetarpartiet behöver kompletterar våra egna kunskaper med. Vi hoppas även på att kommunalsektionen ska kunna ta sig tid att träffa oss. Vi vill gärna höra vad facket har att säga. Vi VET att anhörigföreningen vill träffa oss. Och att detta även gäller de privata utförarna. Alla dessa personer och organisationer utgör tillgångar för oss då vi ska ta ställning när det gäller den grund på vilken framtidens hemtjänst ska organiseras. Som jag har sagt tidigare: denna fråga är komplicerad och då vi, i dagsläget, kommer att vara tungan på vågen måste vi vara väldigt noga med att träffa och lyssna till alla.

Men sedan vi lyssnat till alla kommer vi att anpassa alla argument till framtiden.

 

II. Vad som kommer att avgöra hur vi ställer oss i slutänden!
Det finns en faktor som ingen nämner och det är den prognos som visar på Umeå kommuns skenande kommunala budgetunderskott.

Detta beror främst på demografi, skrytbyggen och att tänkandet hos de som verkligen bestämmer i Umeå kommun är lika svårt att ändra på som kursen hos en supertanker fulltankad med olja. Det handlar främst om att andelen som arbetar och betalar skatt minskar i förhållande till andelen barn, skolelever och äldre som behöver våd och omsorg i form av hemtjänst eller särskilda boenden. Vi utkämpade hela valrörelsen på detta tema. Och detta är sannolikt skälet till att det är så mycket svårare för oss att ta ställning jämfört med övriga politiska partier. Hela deras argumentation bygger på dagens situation.

När vi slutligen tar ställning kommer det att vara för det vi tror kommer att vara bäst år 2028. Enligt kommunens egen prognos inför budgetarbetet 2019 kommer enbart underskottet i driftsbudgeten att ligga på minus 1,7 miljarder – detta enda år (2028). Och kommunens HELA nettobudget ligger idag på cirka sju miljarder. Umeå kommun går mot en ekonomisk katastrof. Och vi har ändå inte tagit med den ökande skuldsättningen för investeringarna i beskrivningen. Kommer det en räntehöjningen kommer katastrofen att bli desto större. Men det är inget som de övriga partierna tar hänsyn till. Detta är helt obegripligt. Och här råder det absolut ingen skillnad mellan Socialdemokraterna, Alliansen, V och MP. De agerar alla som strutsar.

Så vi vill att ni inom Socialdemokraterna, Alliansen, V och MP som försökte tiga ihjäl detta budskap under valrörelsen ska veta detta: vi kommer inte att ta ställning som om världen kommer att stanna kvar i den situation som den befinner sig i under slutet av år 2018. Inte ens den 28 januari år 2019. Jag repeterar: Vi kommer att ta ställning utifrån vad vi anser kommer att vara bäst år 2028.

Oförmågan hos de nämnda partierna att väga in denna fråga i ekvationen, oavsett om det gäller vård och omsorg, skola-förskola, o s v, visar hur ytligt snacket är hos de politiker och deras partier som ständigt ältar ordet ”hållbar”. Och som om inte detta vore nog har Umeå kommun till och med kostat på sig ett hållbarhetsutskott – och betalar folk arvoden för att sitta i detta. Vilket dravel!

Det enda verksamhetsprogram som i slutänden gäller är budgeten – driftbudgeten och investeringsbudgeten (de kommunala bolagen inräknade). Det måste vara en mardröm för alla som försökte tiga ihjäl det skenande budgetunderskottet under hela våren, under hela valrörelsen och som fortsätter att tiga under denna debatt om hemtjänsten att just vi blir tungan på vågen. För vi kommer – jag säger det för tredje gången i detta blogginlägg (jag sade det tusen gånger under valrörelsen) – att ta ställning till olika frågor inte utifrån vad som verkar vara bäst idag. Vi kommer – lyssna noga – att ta ställning utifrån vad vi anser kommer att vara bäst år 2028.

Vad sägs om denna hållbarhetspolitik?

Vi kommer att utveckla kopplingen mellan Umeå kommuns skenande budgetunderskott och alla verksamheter inom vård och omsorg, skola-förskola, mycket snart.

 

III. Det politiska läget – och tonläget

Det finns åtta partier i Umeå kommunfullmäktige som alla vill ha kvar privata utförare och därmed både möjligheten att välja – och välja bort. Det finns endast ett enda parti som nedlåtande kallar en framtid där privata utförare bibehålls – och därmed även möjligheten att välja och välja bort – som en kompromiss. Detta är Vänsterpartiet. Men egentligen vill Vänsterpartiet att kommunen (troligtvis med hjälp av lagstiftning och ekonomiska sanktioner) ska göra sig av med de privata utförarna och därmed även rätten att välja – och välja bort. Detta framgick i deras skandalösa debattinlägg i VK (22/11-2018, sid 6). Tyvärr har V fått sätta alldeles för mycket av tonen i debatten om den framtida hemtjänsten i Umeå kommun. Detta beror i sin tur på att Socialdemokraterna var, och fortfarande är, väldigt sena med att – på ett mer utförligt sätt  – berätta för de privata utförarna, deras anställda och de 54 procent av kommunens brukare av hemtjänst (över 1600 personer) hur partiet vill ha det.

Idag vet alla att Vänsterpartiet inte talar för Socialdemokraterna. Och detta är mycket värt. Men själva borde S ha börjat med att förklara varför de ville ha en förändring till stånd samt huvuddragen i det nya system som de tänkt sig. Nu började S istället med att lägga huvudbetoningen på att partiet ville avskaffa den fria etableringsrätten. Ingen ska behöva läsa om förändringar av så viktiga och känsliga saker i media. Detta gäller för vårdtagarna och deras anhöriga, det gäller de privata utförarna och deras anställda.

Socialdemokraternas senfärdighet i detta fall öppnade vägen för Vänsterpartiet – att sätta tonen i debatten. Åsa Bäckström förmedlade, på ett oefterhärmligt sätt, att nu skulle det bli andra bullar av. Via Folkbladet (7 nov). Detta skapade naturligtvis ytterligare ilska och ytterligare oro hos de privata utförarna, deras personal, vårdtagarna och hos vårdtagarnas anhöriga.

Kommentarer:
– Till Socialdemokraterna: Med sådana allierade som Ulrika Edman, V och Åsa Bäckström, V behöver ni inga fiender!
– Sagt till Ulrika Edman och Åsa Bäckström: ni borde be om ursäkt för er debattartikeln i VK den 22 nov, sid 6,
– Sagt till övriga i V: om inte Ulrika E och Åsa B kan förmå sig att göra det rätta borde ni övriga i V be om ursäkt i deras ställe.
– Förslag på nytt namn på dagens V i Umeå: Larvfotspartiet. Larvfötter är de kedjeband som ersätter hjul på stridsvagnar – som inte är kända för att alltid vara  finkänsliga.

Här nere följer nu mitt tredje och avslutande inlägg riktat till min seriöse kombattant. Dennes inlägg, som jag besvarar här, finns allra sist i detta blogginlägg. Jag vänder alltså på turordningen. Min kombattant får sista ordet i detta blogginlägg. Och jag det första.

– – –             – – –             – – –             – – –             – – –

 

Del ett av mitt inlägg
I slutet på januari ska vi ta ställning till den situation som finns i Umeå. Det går inte att komma till vårdtagare som VALT BORT Umeå kommun som utförare och med allmän statistik säga att de har valt fel. Det som gjort att många har valt privata utförare handlar om rätten till ett värdigt liv. Den allvarligaste kritiken mot kommunen som utförare är att kommunen har för många nya, obekanta, ansikten som ska följa med in på toaletten och hjälpa till med de mest intima och känsliga bestyren i en handikappad människas liv. Detta måste man helt enkelt respektera. Det finns arroganta personer, naturligtvis i Vänsterpartiet, som säger att upplevd kvalitet i hemtjänsten inte behöver vara bättre kvalitet – egentligen. Men det går inte att säga att vårdtagaren HAR FEL om personen anser att det utgör skillnaden mellan att HA ett värdigt liv, och att INTE ha ett värdigt liv, då den privata utföraren kan erbjuda samma, välkända, ansikte vid varje besök. En av de avgörande fördelarna är att många av de privata utförarna kan erbjuda endast ett, välkänt, ansikte. Eller färre, välkända, ansikten än vad kommunen kan. Det går inte att komma med nationell statistik till människor som bytt sig till vad de anser vara ett värdigare liv med en privat utförare. Det är detta som kommunen skulle kunna lära sig.
Och det är bland annat detta som kommunen MÅSTE lära sig.

 

Länk till mitt första inlägg: https://youtu.be/fe14r-eC_kg?t=3438

Forts, del två av mitt inlägg
De stora vinsterna inom hemtjänsten är en myt i dagens Umeå.
Idag finns det endast ETT ENDA internationellt storföretag i Sverige – av totalt 520 privata utförare. Det har funnits fler tidigare. Men vågen av stora drakar inom hemtjänsten har kommit – och gått. Vinsten i exempelvis Umeå är MYCKET LÅG hos de privata utförarna.

Många som har startat privata hemtjänstföretag har jobbat många år inom den kommunala hemtjänsten men ansett att denna är för stelbent. De har startat eget för att de anser sig kunna göra ett bättre jobb. Du kan varken förklara, eller bortförklara, i detta samtal med mig att de privata utförarna har ökat sin andel från två till 54 procent bara sedan 2007. När detta sedan kopplas ihop med att det är mycket låga vinster för de privata utförarna, och att de privata utförarna i väldigt många fall tidigare tillhörde de allra duktigaste inom kommunens hemtjänst, så måste ökningen från två till 54 procent helt enkelt tas på allvar. I många fall har alltså de privata utförarna valt att starta ett eget hemtjänstföretag för att de visste med sig att de skulle kunna tillgodose behov som kommunen inte klarar av att tillgodose. Och ett av dessa är att erbjuda ett enda, eller färre, ansikten som följer med in på toaletten. Det går inte heller att komma till dessa duktiga människor, både kvinnor och män, och säga vad den nationella statistiken visar. Sanningen är INTE en generalisering vad gäller offentlig verksamhet i allmänhet. Sanningen är väldigt konkret. Det gäller hemtjänsten. Och det gäller hemtjänsten – i Umeå. Och här har de privata utövarna idag 54 procent av vårdtagarna. Detta ska kopplas ihop med en omfattande kritik mot kommunen, inte för att deras personal i allmänhet är dålig, men för att kommunen använder för många olika, nya och okända, ansikten i samband med exempelvis de så intima toalettbesöken – som innebär en så utsatt situation för vårdtagaren.

 

Länk till Patriks första inlägg: https://youtu.be/fe14r-eC_kg?t=4760

Forts, del tre av mitt inlägg
Du använder generella sanningar som även jag känner till, och själv har använt i många debatter, men som just är allmänna sanningar om offentlig kontra privat verksamhet inom utbildning, sjukvård och omsorg. Du använder parollen Nej till vinster i välfärden där det knappt finns några vinster – där vissa av de privata utförarna fortsätter att driva sina hemtjänstföretag med förlust. Jag känner till sådana fall här i Umeå.

Vi är överens om de allmänna sanningarna. Men allmänna sanningar står sig helt slätt mot den konkreta verkligheten vid ett toalettbesöken inom hemtjänsten i Umeå. Jag hoppas att du förstår att då är det den konkreta sanningen som gäller. Och den konkreta sanningen inom hemtjänsten i Umeå är att de privata utförarna har gått från två till 54 procent sedan 2007. Detta bland annat för att de privata kan erbjuda färre, välkända, ansikten vid toalettbesök. Jag hoppas du kan förstå att sanningen i slutänden inte är generell statistik och slagord – utan att sanningen i slutänden handlar om rätten till ett så värdigt liv som möjligt.

– – –          – – –          – – –          – – –          – – –

Här följer nu det tredje inlägget som jag svarar på från samma seriösa person – men som tyvärr blandar ihop allmänna sanningar med den konkreta frågan om hemtjänstens framtid i dagens Umeå.

För det första så har jag inga problem med privata utövare i välfärden, utan jag har problem med att dom får ta genvägar som det offentliga inte får – det är ju så dom får vinst, för dom som inte tar dessa genvägar har ju inte heller just några vinster att tala om !.

Sen att dom ökat i antal, och att fler nyttjar dom är ju bara en naturlig följd av allt fler aktörer i sådant – alla jagar ju kunder, och driver man ett vinstdrivande företag så gör man det än mer !.
Det är ju också ett bevisat faktum att ökat utbud också ökar efterfrågan – generellt sett alltså, och tittar man på riksnivå så tycks stor privatisering ge högre totalkostnader än låg privatiseringsgrad !.
Så det är inte fråga om en arrogans, utan att se vad som är huvudfrågan i detta – och då är det inte ökningen i sig, utan kvalitén man faktiskt får i slutändan !.

Sen måste jag erkänna att jag inte har 100% koll på hur V agerar lokalt i detta – så din uppfattning om V i detta kan mycket väl ha sina poänger, men i rikspolitiken så är dom för att privata aktörer ska få finnas, men då som ideella – och tittar man på den oberoende forskning, och de oberoende rapporter som finns kring detta har V rätt i sak = privata som jagar vinst driver också ner kvalitén i slutändan !.

Att byta bort LOV mot LOU skulle ju troligtvis få bukt på kvalitetsproblemet också – då LOV är ett för generöst system !.

Bra att du har kontakter med Kommunal – dom har ju faktiskt tittat på detta, och Fredriks bild ovan stämmer väl med Kommunals egna rapportering kring detta !.

Hemtjänsten huvudfrågan på dagens fullmäktige. S tog upp om att avveckla LOV innan de hade ett nytt system klart. Detta gav V chansen att angripa privata utförare. Därför rasar fullt krig

Av , , 4 kommentarer 35

Diskussionen mellan Arbetarpartiet och Socialdemokraterna om varför S inte vill kartlägga hedersförtrycket i Umeå kommun kommer upp sist på dagordningen, troligen vid 14:45-tiden. Vi ska även lägga ut diskussionen på en länk – om det är möjligt.

 

Debatten om LOV eller LOU i hemtjänsten
Debatten om LOV eller upphandling via LOU borde kunna föras i ett helt annat tonläge. Skälet till detta är att åtta av nio partier i Umeå kommunfullmäktige vill ha kvar privata utförare – och därför även valfriheten. Det enda parti som egentligen INTE vill ha kvar privata utförare är Vänsterpartiet. Detta framgår av den insändare som V hade inne i VK den 22 november. Där står bland annat följande: ”Ett system med offentlig upphandling enligt LOU ser vi inte som den bästa lösningen, utan det är en kompromiss mellan oss och S, som …”. Detta kan endast tolkas som att V – EGENTLIGEN – vill avskaffa de privata utförarna.

Jag, och övriga i Arbetarpartiet, har ännu inte tagit ställning.

Frågan har väckt väldigt starka känslor och många har inkommit med kommentarer. Jag kommer därför att, som dagens blogginlägg, anonymt publicera kommentarerna som jag fått på min förra blogg – och mina svar på kommentarerna. Läs denna livliga debatt här nedan.

 

Kommenterande person 1:

Nåja – Vänsterpartiet har faktiskt en poäng i detta ( och Nej jag är inte vänsterpartist själv ) !.
För den enda valfrihet som skulle påverkas är ju privatas möjligheter att välja bort det som är olönsamt – lite annat !.

De privata utövarna undviker ju de olönsamma kunderna – en lyx kommunen inte har !.
Det räcker ju bara att titta på Kommunens egen tabell över vilka utövare man kan välja om man inte bor centralt – dom är få bland de privata, just för att lönsamheten är lägre utanför stan !.

Sen så brukarnöjdhet säger ju inte mycket då det är så subjektivt mätsätt – det säkraste mätsättet för kvalitet i sådan verksamhet är ju personaltäthet ( enligt internationella erfarenheter – Konkurrensverket ), och där ligger de privata lägre i personaltäthet, löner och utbildningsnivå på personalen – det är ju så dom får vinst !.

Sen så är ju debattklimatet i detta klart lågt – från båda håll !.

 

Mitt första svar till Kommenterande person 1:

Du har så FEL när du talar om att det enda som påverkas är de privata utövarnas möjlighet att välja bort det som är olönsamt. Gör ett försök att förstå verkligheten bakom följande siffror: År 2007 var det två procent av de brukare som fick hemtjänst som valda privata utförare. IDAG är det 54 procent av brukarna som väljer privata utförare. Du själv VÄLJER att bortse ifrån detta.

Vänsterpartiet vill radera ut ALLA de privata utförare som idag har valts av 54 procent av alla umebor som fått sig hemtjänst tilldelad. Fråga dig själv – detta ”en poäng”?

Sedan är det INTE V som har någon poäng i någonting. OM det är någon som har någon poäng så är det socialdemokraterna. Det är nämligen dom som är, och kommer att vara, avgörande när det gäller den andra sidan i denna svåra ekvation. Denna handlar om att kunna kräva kvalitet och där är kommunen av avgörande vikt. Dels som sättare av tonen när det gäller den egna verksamhetens kvalitet både för personalen och för brukarna, dels som sättare av kraven vid en (eventuell) framtida upphandling. Men detta är alltså INTE Vänsterpartiets poäng.

Och den poängen finns. Det är därför som Arbetarpartiet står och väger.

Men DU har SÅ fel då du talar om valfriheten på det sätt som du gör. När de som väljer privata utförare ökar från två till 54 procent från 2007 fram till idag så är detta något som man INTE kan hoppa över. Jag hoppas att du förstår allvaret i denna utveckling från två till 54. Utvecklingen betyder nämligen att kommunen har något att lära!

 

Kommenterande person 1:

Nej jag har tyvärr inte fel – I sak har V rätt när det gäller vinster i välfärden, sen slänger dom ur sig lite dumma floskler emellanåt – tyvärr …. men det gör ju vinstförespråkarna också – som påstår att allt är bra !.
Kommunen måste ju erbjuda alla sin tjänst, de privata väljer själva vilka dom erbjuder sina tjänster – det är en skillnad ( tittar bara på Kommunens egen tabell över vilka utövare man kan välja – inte alla privata går att välja, utan dom flesta privata exkluderar dom som inte bor i Umeås närhet ) !.
Sen är det ett faktum att privata levererar mindre än dom fått betalt för – det är ju så dom får vinst … det är ju så vinst uppstår generellt – grovt förenklat givetvis, och tittar man på vad det är mindre av är det ju just personal, och omfattningen av tjänsterna !.

Att fler väljer privata är ju inget empiriskt bevis för att dom är bättre, speciellt inte när dom då tummar på vad dom levererar ….

Jag får visst repetera – det säkraste mätsättet för kvalitet i sådan verksamhet enligt Konkurrensverket som tittat på internationella erfarenheter i sådant, just att mäta personaltäthet, och den har ju kommunen högre – så vad ska dom lära ?……. marknadsföring kanske ?… hur man väljer bort olönsamma ? ( vem ska sköta det då ? ) !.

Valfriheten är ju knappast i fara för att man stramar åt de privata – utan det är så man räddar den !.

 

Mitt andra svar till Kommenterande person 1:

Det är två saker du undviker att ta hänsyn till och följaktligen inte kommenterar.
1. I Umeå kommun, inte i allmänna tumregler som konkurrensverket har för hela landet, har de privata utförarna ökat sin andel från ENDAST två procent till HELA 54 procent på cirka ett årtionde (sedan 2007). Denna ökning är så stor att den kan inte sopas undan med arroganta fraser som ”vad ska dom [kommunerna] lära … marknadsföring kanske?”. Denna attityd FÖRKLARAR INTE denna häpnadsväckande uppgång. Så du undviker den konkreta utvecklingen i Umeå med arrogans,
2. Vänsterpartiet vill egentligen INTE ha upphandling baserad på LOU. Det är därför som de skriver följande: ”Ett system med offentlig upphandling enligt LOU ser vi inte som den bästa lösningen, utan det är en kompromiss mellan oss och S, som …” . Det V vill är att få bort de 18 privata utförarna, vilket naturligtvis drabbar deras anställda och innebär att de omyndigförklarar de över 1600 umebor som idag har valt privata utförare. Det du måste tala om är ifall du håller med V om att dessa företag och deras anställda ska bort samt att över 1600 umebor ska tvingas att återgå till den kommun de valt bort? Du vägrar kommentera båda dessa frågor.

Till sist: Skälet till att Arbetarpartiet ännu inte har bestämt sig är att ÄVEN VI fattar att den kommunala utföraren måste ta de mer svårtillgängliga brukarna som exempelvis bor i Botsmark. För oss finns det å ena sidan och å andra sidan, och slutligen kommer vi att lägga ett eget förslag på hur vi vill ha det.
Men du har i två inlägg på ett arrogant sätt både struntat i att ta hänsyn till ökningen från två till 54 på så kort tid. Du säger att V har en poäng. Jag säger att V:s poänger är socialdemokraternas poänger. Det du måste fundera över är om du stöder V i deras uppfattning om att de privata ska bort och ifall de som valt dessa 54 procent ska omyndigförklaras?
Det handlar inte bara om VAD någon säger. Det handlar även om vad någon INTE säger. Och när det gäller dig är det mer informativt att ta fasta på vad du inte säger. Vill du att jag ska publicera ytterligare inlägg från dig ber jag att du försöker kommentera ökningen av de privats andel (på ett seriöst sätt) samt tala om ifal du -liksom V – vill ta bort alla privata utförare?

 

Kommenterande person 2:

Det är inte alla som aktivt väljer en privat utförare i Umeå kommun, utan det är en del som inte har förmågan eller intresset att göra ett aktivt val. Tills för några år sedan blev de automatiskt skrivna på den kommunala hemtjänsten, men nu hamnar det i ett icke-valssystem där utförare i princip slumpas fram, och kommunen är en bland de andra. Det var efter det som antalet brukare i privat hemtjänst började öka i hög takt. Det är i det tvånger består, att de som inte är kapabla att ta ett informerat beslut ändå ska hamna hos en slumpmäsigt utvald privat utförare.

 

Mitt första svar till Kommenterande person 2:

FÖRST: Denna diskussion utspelar sig mot bakgrund av att alla partier utom V anser att de privata utförarna ska få vara kvar. Du måste själv fråga dig – stöder jag en politik som innebär att alla privata ska bort?
SEDAN: Jag känner till det du talar om. Men detta kan inte kallas ”tvång” och kopplas till marknadskrafter utan förklaring. Särskilt inte när det dessutom omges med alla invektiv som vanvård, o s v. Det du skriver nu är för lite och för sent. Som individ gör du nu ett sorts tillrättaläggande (eller avbön). Men det är som individ i kommentarsfältet på någon annans blogg. Du har tyvärr skrivit under ett aktstycke som kommer att bli historiskt som ett av de mest osakliga inläggen i Umeå kommun någonsin.
Men det var bättre att du skrev någonting, här, än ingenting ingenting alls.

Det är embryot till en ursäkt.

 

Kommenterande person 2:

Jag skriver inte för att göra avbön, bara för att förtydliga hur jag och medförfattarna resonerade. Det är inget självändamål att föra debatten i ett upptrissat tonläge, och det är helt klart att det uppstått missförstånd kring vad vi försöker säga i debattartikeln. Självkritiskt kan jag medge att jag omedvetet bidragit till att tonen i debatten hårdnat i onödan, och det är väldigt beklagligt om den konflikten skulle hamna i vägen för en god dialog om hemtjänstens framtid.
Som medförfattare och vänsterpartist har jag försökt vara aktiv på sociala medier för att förklara och nyansera vår ståndpunkt, och även få synpunkter och från de som förordar LOV. Det har varit lärorikt, och jag har fått nya perspektiv på de problem som många ser i en övergång till LOU men också idéer på hur vi skulle kunna förbättra verksamheten i stort och hur en övergång skulle kunna te sig för att värna de brukare som har särskilda behov som de upplevt att kommunen inte kunnat tillgodose.

 

Mitt andra svar till Kommenterande person 2:

Jag tycker att det är alldeles utmärkt det du skriver här. Men det avgörande problemet är att i den debattartikel från V som jag reagerat så hårt på (VK 22/11) står det bland annat följande att läsa: ”Ett system med offentlig upphandling enligt LOU ser vi inte som den bästa lösningen, utan det är en kompromiss mellan oss och S, som …”
Bakom dessa ord döljer att Vänsterpartiet, som du tillhör, egentligen inte vill ha kvar de privata utförarna alls. Så även om du skriver att det är synd att tonen i debatten blev upptrissad, och att du nu försöker nyansera er ståndpunkt, så är detta omöjligt så länge V vill avveckla alla privata utförare. Det krävs helt enkelt en reträtt i själva sakfrågan från Vänsterpartiets sida för att tonläget i debatten ska kunna tonas ned.
Jag önskar dig verkligen lycka till när det gäller att få V att sluta upp bakom de åtta övriga partiet som hyser respekt för att det idag finns 54 procent (1600 individer) som valt privata utförare – varav väldigt många HÅLLER FAST vid en privat utförare.

 

Kommenterande person 3:

”Hedern kräver att Edman och Bäckström ger exempel på det tvång de nämner”. Dessutom MÅSTE de visa på fakta/underlag för alla sina andra negativa påståenden de i artikeln för mot de privata entreprenörerna. Du Jan är nog den ende politikern i Umeå som offentligt vågar ställa krav på sådana här missvisande påhopp från V. Jag fattar inte att Alliansen sitter så tyst i båten. Det borde vara ett ramaskri från dem och att man i nästa KF ställer dem till svars för de påståenden de gjort mot de privata entreprenörerna och deras anställda i Umeå. Vilket underlag utgår de ifrån? Men du vågar ställa frågan till dem?!

 

Mitt svar till Kommenterande person 3:

Oavsett var vi i Arbetarpartiet landar så måste vi ta avstånd i från Vänsterpartiet. Det går inte heller att spy ur sig följande: ”Äldre prackas på timmar av onödig hemtjänst och betalar onödigt höga avgifter, då varje beslutad timme ökar vinsten”. Skälet är följande: Den som beslutar om du överhuvudtaget ska få hemtjänst eller inte VET INTE vilken utförare som du kommer att välja. Dessutom är det i många fall bara alltför svårt att få hemtjänst. Vänsterpartiet påminner delvis om riddaren Don Quijote som slogs mot väderkvarnar. Skillnaden är att denne riddare ”av den sorgerliga skepnaden” verkligen trodde att väderkvarnarna var monster (åtminstone i filmen). Vänsterpartiet är helt enkelt oärliga. Men i övrigt påminner Ulrika Edman och Åsa Bäckström om Don Quijote – i dubbel upplaga. Det är tråkigt att de har fått två andra att underteckna detta sorgliga aktstycke. Det kommer nämligen att bli historiskt.

 

I detta läge kommer ”Kommenterande person 2” in i debatten igen och skriver:

När en brukare tidigare inte varit beviljad hemtjänst, och får ett biståndsbeslut, så är det helt riktigt att det inte finns någon formell kontakt mellan hemtjänstutförare och brukare, och därför ingen inflation av tid. Däremot efter det att en brukare valt hemtjänstföretag är det ofta utföraren, brukaren eller båda som kontaktar biståndshandläggare för att be om förändringar i brukarens behov av insatser eller i tidsåtgången. I det här läget ställs ett vinstdrivande företag inför en situation att man kan påtala, exempelvis, ett minskat tidsbehov till biståndshandläggare, men att detta också får som resultat att man får mindre brukartid=pengar in till verksamheten.

 

Min slutkommentar till Kommenterande person 2:

Det jag tycket är konstigt är att den explosiva utvecklingen av de privata utförarnas andel verkar bita. OM de privata utförarna går från två procent av antalet brukare till till 54 procent, sedan 2007 fram till idag, så KAN denna ökning inte förklaras, eller bortförklaras, med olika former av mygel. Dessa siffror kan bara uppnås om brukarna och deras anhöriga, är nöjda och vill HÅLLA FAST vid sin privata utförare.

Anser du verkligen att dessa dryga 1600 brukare är lurade? Anser du verkligen att de privata utförarna ska bort – så att de brukare som valt privata utförare ska TVINGAS lämna den brukare de valt och är nöjd med? Är detta demokratiskt när det gäller vad som är demokratins själva andemening?

Med tanke på den höga brukarnöjdheten, både med den kommunala utföraren och med de privata, skulle det vara möjligt att gissa att möjligheten att välja har ett egenvärde. En sådan ökning måste också spegla speglar ett uppdämt behov av förändring. EN SAK som framkommit, bland annat från personal inom den kommunala hemtjänsten, är att brukarna anser att det är för många nya ansikten inom just den kommunala hemtjänsten. Ju äldre man blir desto otryggare kan detta kännas.

 

Kommenterande person 4:

Jag läser dina blogginlägg med mycket stor behållning. Välskrivna, och mycket intressanta. Sedan har du modet att våga ta strid för dina åsikter och redogöra för dem med tydlighet. I den här frågan håller jag med dig fullt ut, vänsterpartiets företrädare uttalar sig på grunder som inte är faktabaserade.

 

Mitt svar till Kommenterande person 4:

Tack. Det finns nio partier i Umeå kommunfullmäktige. Åtta anser att de privata ska finnas kvar – endast Vänsterpartiet vill avskaffa de privata utförarna. Därför påstår V saker som inte är samma, som är kränkande och som syftar till att skapa största möjliga oro:
1. hos de privata företagen,
2. hos dessa företags anställda,
3. hos, framför allt, brukarna.
Vänsterpartiet är helt enkelt ute för att skapa oro och skada.

 

Kommenterande person 5:

Att ta bort möjlighet till LOV tycker jag, som vanlig medborgare, att det är fel.
Min erfarenhet är tyvärr endast anekdotisk, men kan berätta följande.
Vi har en anhörig med demens som börjar behöva hjälp. En bekant till familjen, som jobbar på kommunen, berättade att den kommunala hemtjänsten är hårt belastad och inte alltid lever upp till kraven, av olika anledningar. Hen rekommenderade ett privat företag, som vi senare haft möjlighet att välja och som fungerar bra. Så, det är inte så att vi blev tilldelade ett företag helt slumpmässigt och oavsett vår vilja. Företaget är Umeå-baserat och vad vi vet är att de gör ett bra och uppskattat jobb, och att deras ekonomi inte återspeglar den berättelse av ”giriga och cyniska kapitalister” som V vill framföra.
En annan bekant jobbade på en äldreboende som gick från privat till kommunal. Hen berättade om betydligt försämrade arbetsvillkor när kommunen blev arbetsgivaren.
Det finns säkert företag som fungerar bättre och andra som sköter sitt jobb illa, men sådana problem kan lika väl finnas i kommunal regi. Kommunal hemtjänst kan väl också lämna en del av önska pga slöseri, dålig administration, inkompetens, mm.
En ärlig diskussion om kommunal vs. privat borde i första hand handla om kvalitet istället för ideologi. Att man fastställer en acceptabel och värdig kvalitetsnivå (för både brukare och anställda) som både kommunal och privat hemtjänst ska leva upp till.
Det är sånt som jag som skattebetalare, anhörig till brukare och förmodligen framtid brukare skulle vilja höra.

 

Mitt svar till Kommenterande person 5:

Hej. Du avslutar med följande ord:”Att man fastställer en acceptabel och värdig kvalitetsnivå (för både brukare och anställda) som både kommunal och privat hemtjänst ska leva upp till. Det är sånt som jag som skattebetalare, anhörig till brukare och förmodligen framtid brukare skulle vilja höra”.
Om detta är vi helt eniga.

Det som jag och Arbetarpartiet funderar på är hur mycket av detta som kan uppnås inom ramen för ett framtida system med upphandling i enlighet med LOU. Och inte.

LOV eller LOU inom hemtjänsten? Vänsterpartiets smutskastning av alla privata utförare saboterar nödvändig dialog

Av , , 16 kommentarer 79

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Läs inte endast mitt blogginlägg – följ även diskussionen mellan alla de som skriver kommentarer samt mina svar !

Det är nödvändigt att föra en dialog om den framtida hemtjänsten i Umeå. Dialogen borde kunna föras i en lågmäld och ödmjukt ton. Detta av två tungt vägande skäl. Låt oss börja med de växande problem som gör att en dialog är nödvändig.

Problemen inom hemtjänsten handlar bl a om följande: a) ett skenande ekonomiskt underskott som drabbar hela kommunen, b) brist på personal som stannar, c) hotet att andelen utbildad personal blir alltför liten, d) avvägningen mellan kommunens och de privata utförarnas andelar av hemtjänsten. Dessa problem drabbar hemtjänsten redan idag, både den kommunala och privata, och kräver långsiktiga lösningar. Detta oavsett om hemtjänsten baseras på LOV eller LOU.

Låt oss sedan gå över till det fina omdöme från brukarna som gör att dialogen borde kunna föras i en lågmäld och ödmjuk ton. För det som nästan alla kan erkänna och nästan alla vill slå vakt om är brukarnas uppmuntrande höga betyg på hemtjänsten i kommunen. Det är mellan 92 och 100 procent som är nöjda med personalen (både den kommunala och privata) när det gäller bemötande, förtroende och utförande av arbetsuppgifter! När det gäller måttet för hur nöjda brukarna är med hemtjänsten, kommunal och privat sammanvägd, ligger detta på rekordhöga 94 procent. Detta är högre än genomsnittet i riket. Dessa höga betyg på både kommunal och privat hemtjänst utgör ett tungt vägande skäl till varför en lågmäld och ödmjuk dialog om hemtjänstens framtid borde vara möjlig.

En del i lösningen utgör ett erkännande till de privata utförarna. Andelen som valt privat hemtjänst har ökat från två procent till 54 procent sedan 2007! Innebörden är att idag har drygt 1600 umebor privat hemtjänst. I Umeå finns 18 privata utförare. Av dessa är det endast ett företag som inte har lokala rötter. De privata utförarna och deras personal utgör en tillgång, precis som den kommunala personalen.

Tyvärr verkar Vänsterpartiet ur stånd att hantera detta faktum. Istället för ett erkännande kastar sig partiets frontfigurer Ulrika Edman och Åsa Bäckström över de privata utförarna med uttryck som ”vanvård”, ”cynisk bransch”, ”fritt lycksökande”, vild konkurrens”. Men det allra värsta är deras påstående att brukare, drabbade av trauman efter stroke eller lårbensfraktur, ”ska tvingas in i en konkurrensutsatt marknadsmodell”. Påståendet om tvång innebär en smutskastning präglad av både illvilja och okunskap. V kränker dels alla seriösa lokala företag och deras anställda som (likt kommunens) jobbar för brukarnas bästa, dels omyndigförklarar V de över 1600 umebor som valt privat hemtjänst!

Hedern kräver att Edman och Bäckström ger exempel på det tvång de nämner. Förmår de inte presentera exempel på tvång är det rimligt att V ber om ursäkt på Edmans och Bäckströms vägnar. Intrycket är att V försöker sabotera möjligheterna till dialog och problemlösning.

Vi vill därför uppmana alla övriga, partier och företag samt anställda och brukare, att inte låta sig provoceras av V. Skälen till en lågmäld och ödmjuk dialog om den framtida hemtjänsten kvarstår. Med oförminskad tyngd. Även om V ställer sig utanför.

_________________________________________

Du som vill läsa mina hittills åtta blogginlägg
om den svenska politiska fegheten kan
göra det.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Kommer en majoritet åter att vägra kartlägga hedersförtrycket i Umeå kommun – då frågan tas upp för tredje gången på måndag 26 november

Av , , 4 kommentarer 87

 

 

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Inför mötet med Umeå kommunfullmäktige måndagen 26 november

Arbetarpartiet kommer att ta upp frågan om att kartlägga hedersförtrycket, via Umeås skolor, en tredje gång nu på måndag den 26 november. Vid de två tidigare tillfällena har Socialdemokraterna, tillsammans med en majoritet i kommunfullmäktige, sagt nej till detta både i samband med omröstning och debatt.

 

I. Frågan om att kartlägga hedersförtrycket i Umeå kommun restes första gången i januari 2017

Den som reste frågan var liberalen Ulrica Westerlund. I en motion i januari 2017 krävde hon följande:
att   det hedersrelaterade våldet och förtrycket ska kartläggas på alla skolor,
att   Umeå kommun med kartläggningen som grund skapar ett tydligt och kraftfullt åtgärdspaket för att ingen flicka eller pojke i Umeå ska behöva leva i rädsla för         hedersvåld.

Hennes motion avslogs av en majoritet i Umeå kommunfullmäktige. Detta av två skäl. För- och grundskolenämnden, ansåg, tillsammans med Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden bland annat följande:
” … att en kartläggning av det hedersrelaterade våldet på skolor på det sätt som motionären föreslår är inte genomförbart utan att riskera integritetskränkning …”,
” … att de utifrån ovan beskrivna arbete har möjlighet att upptäcka samt i samverkan med andra aktörer ge eleverna stöd utan att riskera integritetskränkning  …”
(mina kursiveringar och boldningar).
II. Nya förutsättningar – Arbetarpartiet reser frågan en andra gång

Arbetarpartiet tillhörde den minoritet i Umeå kommunfullmäktige som stödda Ulrica Westerlunds (L) motion. Vi uppfattade inte att en kartläggning skulle vara integritetskränkande. Skolan ställer bland annat även frågor till eleverna om alkohol- och drogvanor. Därför återkom vi själva till frågan i augusti i fjol då det stod klart att Stockholm, Göteborg och Malmö – till skillnad från Umeå – hade inlett ett samarbete i syfte att kartlägga hedersproblematiken.

Ungefär vid denna tid presenterades även en mycket oroande statistik. Statistiken visade:
att   av de kvinnor som mördades 2016, och som hade en nära relation till förövaren, hade vart tredje mord identifierats som ett hedersrelaterat mord,
att   av det totala antalet människor som föll offer för dödligt våld samma år (2016) hade cirka tio procent identifierats som hedersrelaterat dödligt våld

Men tyvärr: Även i augusti 2017 stod det klart att en majoritet i Umeå kommunfullmäktige var emot en kartläggning av hedersrelaterade övergrepp. Gymnasienämndens ordförande förde fram åsikten att vissa rektorsområden var så små att personer som uppgav sig vara drabbade av hedersförtryck skulle kunna identifieras!

Det slog uppenbarligen inte gymnasienämndens ordförande att, då statistiken presenteras, det skulle vara möjligt att slå samman olika rektorsområden…

Det krävs förstås lite addition: ett rektorsområde plus ett annat rektorsområde = två rektorsområden. Lägg sedan till ytterligare två rektorsområden = fyra rektorsområden. Ni förstår vad jag syftar på. När det är val till Umeå kommunfullmäktige har hela Umeå delats upp i två valkretsar. Vi har Umeås mer centrala delar och Umeås mindre centrala delar. Och kan ni tänka er: den som vill kan presentera statistiken för media i termer av hela Umeå kommun…

Det är just viljan det handlar om.


III. Det är inte fråga om IFALL hedersförtrycket kartläggs – utan om NÄR
I denna månad i år har kartläggningen av hedersförtrycket i Stockholm, Göteborg och Malmö presenterats i media. Och kan ni tänka er – statistiken som media får ta del av är för hela kommunerna. Inte för alla olika rektorsområden!

Jag anser att frågan måste hållas levande. Den är viktig. Jag ska hålla det allvarliga tonfall som denna fråga förtjänar. Det är bara det att motargumenten, i mina ögon, är så väldigt dåliga.

Enligt vad som sades i augusti 2017 skulle regeringen ge socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga förekomsten av hedersförtryck (eller inget hedersförtryck) i Sveriges alla kommuner. Såvitt detta inte har förändrats så är det alltså inte en fråga om ifall förekomsten av hedersförtrycket i Umeå ska kartläggas eller inte. Det är endast en fråga om när hedersförtrycket ska kartläggas.

Om vi utgår ifrån att det även förekommer hedersförtryck i Umeå:
a) vilka är det som tjänar på att kommunen skjuter upp kartläggningen?
b) vilka är det som förlorar på att kartläggningen skjuts upp?

Svaren på dessa frågor är lika enkla som att addera rektorsområden: de som tjänar på att en kartläggning av hedersförtrycket skjuts upp så länge som möjligt är dels förövarna, dels de partier som skydda förövarna. De som förlorar på att en kartläggning av hedersförtrycket skjuts upp är de som utsätts för förtrycket – främst flickor men även vissa pojkar.

IV. Nedan kan du läsa den fråga jag tänkt ställa i Umeå kommunfullmäktige nu på måndag den 26 november.
Jag kommer att få debattera den s.k. enkla frågan, här nedan, som jag har lämnat in till de båda ordförandena i För- och grundskolenämnden respektive Gymnasie – och vuxenutbildningsnämnden.

Vi får se vem av dem som får besvara denna fråga: Moa B eller Peter V?

Tidigare har svaren alltid motiverats med att en kartläggning – just i Umeå – vore integritetskränkande. Men kartläggningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö visar att de som blir kränkta och utsatta för våld och ibland ännu värre handlingar är de som tvingas leva under hedersförtrycket. Detta framgår i min ”Enkla fråga” här nedan.

 

V. Enkel fråga: Kartläggning av hedersförtryck

Stockholm, Göteborg och Malmö har kartlagt hedersförtryckets utbredning. Det är totalt ca 6000 niondeklassare som svarat på enkäten. En slutsats är att barn som lever med hedersnormer är mycket mer utsatta för våld inom familjen än andra. Av de niondeklassare som inte lever med hedersnormer hade var tionde någon gång utsatts för våld, kränkningar eller kontroll. Bland de som lever under hedersrelaterade våldsnormer var resultatet det omvända – endast tio procent hade inte utsatts för dessa övergrepp. Över 60 procent hade utsatts för fysiskt våld.
Detta ska ses mot följande bakgrund: av de kvinnor som mördades under 2016 och som hade en nära relation med förövaren blev vart tredje mord identifierat som hedersrelaterat och av det totala antalet människor som föll offer för dödligt våld det året identifierades ca tio procent som hedersrelaterat.

I Malmö besvarade 2252 elever i nionde klass enkäten. Av dessa levde hela 20 procent under ”oskuldsnormen”! Syftet är att kontrollera sexualiteten, i första hand hos flickor, men även hos pojkar. Undersökningen visar att risken att utsättas för hedersförtryck är större i religiösa familjer.

Kartläggningen visar att få utsatta skulle vända sig polisen eller socialtjänsten, i första hand, om de var i behov av hjälp. Kunskaperna från kartläggningen gör det möjligt att förbättra stödet till individer som drabbas av hedersförtryck. Kartläggningen visar även på behovet av en integrationspolitik som inte väjer för värderingskonflikter. Kampen för jämställdhet och individuella fri- och rättigheten måste även omfatta de 20 % av niondeklassarna i Malmö som utsätts för hederskulturens förtryck i form av oskuldsnormen. Den kommunledning som bland annat beslöt kartlägga hedersförtrycket i Malmö bestod av S och MP.

Fråga: motsätter sig Umeås båda skolnämnder fortfarande en kartläggning av hedersförtrycket med motiveringen att detta ”inte [är] genomförbart utan att riskera integritetskränkning …?

 

Glöm inte att lyssna debatten i Umeå kommunfullmäktige måndag 26 november. Jag återkommer med detaljerna om hur du ska göra.

_________________________________________

Du som vill läsa mina hittills åtta blogginläggen
om den svenska politiska fegheten kan
göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Inlägget som VK inte tog in – skrivet av ”en kvinnlig väljare”.

Av , , 10 kommentarer 87

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Jag blir nästan alltid glad när personer som uppmärksammar vårt partis aktiviteter, och det jag skriver på min blogg, ger sig tillkänna. Men naturligtvis känns det roligare att få uppskattning än att bli utskälld. När det gäller bloggen publicerar jag även kritiska inlägg. Mitt syfte är att skapa en så bred dialog som möjligt med de som följer min blogg.
Under de 43 år som jag har varit politiskt organiserad har jag ofta blivit angripen. Inte sällan hårt. Ibland med full rätt. Ibland inte. Men angrepp måste man stå ut med som en offentlig person. Det är nästan aldrig som angreppen på mig tar. Det har hänt ungefär lika många gånger som antalet fingrarna på en hand. Men ibland tar angreppen.
Det lägsta angrepp som jag någonsin har blivit utsatt för av en individ (jag räknar inte in media) var när denne använde min frus dotters död, i ett angrepp utfört av  Islamiska Staten, för att misstänkliggöra mig. Detta var det absoluta bottennappet någonsin. De som löpte risk att skadas var ju inte jag – däremot den mor och bror som lämnades kvar. Personer som aldrig önskat offentligheten.

Då det kom till min kännedom att VK inte tog in detta inlägg från en för mig tidigare okänd person, bad jag personen om lov att få publicera inlägget.

Här kommer det: Inlägget som VK inte tog in – skrivet av ”en kvinnlig väljare”. Det är inte mitt. Det är en reaktion på ett angrepp mot mig som är det lägsta jag har blivit utsatt för sedan 1975.

______________                       _______________                             ________________

 

Skickat:  i november 2018
Till: Ordet Fritt

”Kommentar till Arvid Lundbergs replik på debattartikel i VK 2018-11-01.
Jag och många med mig har med stort intresse följt Arbetarpartiets försök att belysa islamistiska influenser och intressen i Umeå. Det har partiet gjort en längre tid. Det senaste handlar om att man önskar få ett tydligt klargörande från miljöpartisten Mariam Salem personligen att hon sätter svensk lagstiftning före sharialagar. Varför kan eller vill inte Salem vara tydlig med det?
Istället har svar kommit från andra företrädare, som på olika sätt velat betyga att miljöpartister följer svensk lag och inget annat. Jag tycker att det är väldigt konstigt att den det berör, som dessutom snart kommer att vara en inflytelserik offentlig person i Umeå, inte svarar för sig själv.
Efter att ha läst Lundbergs inlägg blir jag än mer brydd. Inte på en punkt bemöter han Arbetarpartiets frågeställningar i sak. Vad är det frågan om här egentligen?! Lundberg skriver att han känner Salem privat och tycker att hon är trevlig. Såvitt jag minns tyckte Gustav Fridolin att Kaplan och Kahn var såpass trevliga att han inte ens hade reflekterat över att det kunde vara fel att exempelvis inte vilja ta en kvinna i hand. Kanske blev det extra svårt just för att det är kvinnor som inte ska tas i hand på grund av övertygelse. Men ersätt ’en kvinna’ med förslagsvis ’en färgad’, ’en homosexuell’ eller varför inte ’en muslim’ så blir det uppenbart att det inte låter sig göras. Det är inte ok här i Sverige. Så, att någon är trevlig betyder inte att dennas referensramar är ok. Uppenbarligen räcker det inte heller att man titulerar sig miljöpartist.
Lundberg vill sedan ha det till att Arbetarpartiets Jan Hägglund inte skulle ha tillräckligt bra omdöme på grund av att han varit med om en personlig tragedi. Det är både dumt och oförskämt. Skulle en person som låt säga har förlorat en anhörig i en olycka orsakad av en rattfyllerist ha mindre trovärdighet när han eller hon vill diskutera trafiksäkerhet? Svar nej.
Som kronan på verket kommer en analys av Lundberg, så forskare han framhåller att han är, om Hägglunds egenskaper baserade på hur han ser ut och är klädd på sitt bloggfoto. Helt makalöst – det är sådant som kallas att förminska någon och som översittare ägnar sig åt. Bara tänk tanken att Hägglund eller någon annan skulle ge sig till att kommentera Salems klädsel och utseende och sedan kritisera hennes agerande utifrån det. Vilket liv det skulle bli!
Nä, varför göra allt för att undvika de konkreta frågeställningarna? Varför försöka förminska Hägglund? Varför påpeka att Salem är en trevlig kvinna? Ta istället debatten om islamister! Om ingen vill ha dem här, eller ge dem inflytande, så borde det inte vara något som helst problem att prata om saken.”

____________________________________________

För mig och det Arbetarparti som jag tillhör utgör vanliga muslimer våra vänner och viktigaste allierade i kampen mot islamisterna.
Vi för vår kamp mot islamisterna med Ordet – det talade och det skrivna. Inte på något annat sätt.
Vi uppmanar islamisterna att bilda egna partier – och sluta att infiltrera andra.

Du som vill läsa mina hittills åtta blogginläggen
om densvenska politiska fegheten kan
göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Apropå Vänsterpartiet och ”fake news”: Hur många gånger kan V sälja att partiet släpper sitt EU-motstånd ?

Av , , 2 kommentarer 96

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress
Den 8 november skriver media att Jonas Sjöstedt vill ge upp sitt och Vänsterpartiets EU-motstånd. De ska bli snälla EU-kritiker. EU-motståndare vill att Sverige ska lämna EU. Medan EU-kritiker påstår sig tro, och det på fullaste allvar, att de ska kunna ändra EU till det bättre. Inifrån. Alltså, på riktigt.
Detta vore komiskt – om det inte vore så tragiskt.

Varför?

Därför att Jonas Sjöstedt lyckas få media att rapportera att han vill ge upp Vänsterpartiets EU-motstånd – som om det vore något nytt.
Och för att det hjälpte Sverigedemokraterna in i riksdagen!

 

* Jonas Sjöstedt, och före honom Lars Ohly, har nu tillsammans gett upp V:s EU-motståndför fjärde gången!

Många, inte alla men många, journalister är känsliga små käril. Mycket känsliga. Speciellt om du skulle säga att de antingen är obildade idioter när det gäller frågan om V och EU-motståndet – vilket jag aldrig skulle tänka mig att säga, även om detta är exakt vad jag tänker.
Det jag däremot skulle kunna säga, även om det inte är vad jag tänker, är att de som rapporterar om Sjöstedts uppgivna EU-motstånd som vore det en nyhet påminner om några som är gravt politiskt senildementa.

Jag repeterar l-å-n-g-s-a-m-t för representanterna för media: ”Vänsterpartiet har gett upp sitt EU-motstånd  t-r-e   g-å-n-g-e-r   t-i-d-i-g-a-r-e.
Därför borde denna, den fjärde gången, inte vara någon nyhet. Men det ÄR det. För de gravt politiskt seni … o s v.

Jag måste bara få ägna mig åt lite lyteskomik. Jag ska säga att Vänsterpartiet nu överger sitt EU-motstånd för fjärde gången.
Men det känns tunt, mycket tunt, med tanke på trögheten och oviljan att ta emot budskapet.

* Låt oss därför även föra fram det just sagda på engelska: for the fourth time,
* Vi understryker det hela med tung tyska: zum vierten mal,
* Låt oss pressa på med dramatisk franska: pour la quatrième fois,
* För att nå fram behövs troligen även spanskans raka: por cuarta vez.

Tycker ni att detta påminner om den Monty Pyton-sketch där en köpare av en papegoja försöker förklara för säljaren att papegojan som han köpte faktiskt var död. Jag hoppas det.
Jonas Sjöstedt är nämligen lika övertygande som försäljaren av en död papegoja när han försöker få folk, som inte är gravt politiskt senildementa, att tro att han verkligen har något EU-motstånd kvar att ge upp. Men uppenbarligen finns det sådana personer inom media. Det finns uppenbarligen både journalister, och nyhetschefer, som tycker att detta ÄR en nyhet. Annars skulle de bara be Sjöstedt hålla käften. Detta eftersom Sjöstedt försöker sälja på dem samma nyhet – för fjärde gången.

Vi avslutar med latinets vackra: quia dies quartus

 

* För att ändra grundlagen krävs att riksdagen fattar likalydande beslut två gånger – med ett mellanliggande riksdagsval

Låt oss friska upp minnet hos de inom media som är mottagliga för bromsmediciner och hoppas på det bästa när det gäller en visserligen avtagande men, kanske, till viss del ännu existerande förmåga att minnas tidigare händelser. Om den serveras på silverfat.
Idag finns medlemskapet i EU inskrivet i den svenska grundlagen. Nu är det så, lyssning allihopa!, att för att grundlagen i Sverige ska kunna ändras så krävs att riksdagen fattar beslut två gånger med ett riksdagsval emellan dessa två omröstningarna i riksdagen. Denna procedur gäller även om ifall det svenska EU-medlemskapet ska skrivas in i grundlagen.

Och då är ju frågan om hur Vänsterpartiet röstade!

 

* Till media om  journalistik, ej undersökande, utan av mer elementär art.
Om V röstade FÖR att EU-medlemskapet skulle skrivas in i   g-r-u-n-d-l-a-g-e-n   är det omöjligt att, samtidigt, hävda att detta parti är EU-motståndare! Den första frågan som en seriös, eller bara normalintresserad, journalist borde ställa sig är därför HUR röstade Vänsterpartiet i den första omröstningen i riksdagen som gällde om ifall EU-medlemskapet skulle skrivas in i den svenska grundlagen?
Eller inte.

Den andra frågan som en seriös, eller bara halvintresserad, journalist borde ställa sig är hur V röstade den andra, och avgörande, gången som riksdagen röstade om ifall EU-medlemskapet skulle skrivas in i grundlagen?
Eller inte.

 

* Sedan var det ju frågan om V:s agerande i samband med det mellanliggande riksdagsvalet.
Vi syftar på det val som ska hållas till riksdagen mellan de två omröstningarna i riksdagen. På vilken politik gick Vänsterpartiet till val på inför det riksdagsval som måste hållas mellan den första omröstningen, och den andra omröstningen, då en grundlag ska ändras? Gick V till val på en politik som motsäger att Sverige ska skriva in ett EU-medlemskap i grundlagen.
Eller gick V till val på en politik som tillät partiet att rösta för en grundlagsändring då frågan kom upp för omröstning i riksdagen den andra och avgörande gången.
Spännande…

 

* Vänsterpartiets övergivna EU-motstånd – en komisk tragedi i tre akter.
Den journalistiska Metoden borde vara att, Först och Främst, ta redan på vilket ÅR talar vi om. Åren flyger ju bara fram?
Svaret på frågan gör det hela komplicerad. Vi talar nämligen om forntiden. År 2010. Vem kan väl minnas vad som hände för åtta (8) år sedan? Om han, eller hon, är gravt politiskt senildement. Och därför inte kan googla.

Det jag mest minns från detta riksdagsval året 2010 var Lars Ohlys olidliga fnitter. Han var så övertygad om att V, MP och S skulle besegra Alliansen att han gick omkring i vad som verkade vara ett ständigt euforiskt rus. Och fnittrade. Utom på valnatten. Ohly hade då kompromissat bort allt. Han hade – till och med – gått ur Svensk-kubanska föreningen för den goda sakens skull: en ministerpost. Och så resulterade det hela i ett nederlag för de s.k. rödgröna – som alltså fnittrade bort valrörelsen.

Men låt oss titta på hur frågan om EU hanterades före, under och efter valrörelsen detta fnittriga år.

 

Akt I   den 2 juni 2010:
Riksdagen röstar om det ska skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i EU.
Eller inte.
V röstar FÖR att det SKA skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i  EU.
Här överger V sitt EU-motstånd för första gången.

Akt II   rödgrön överenskommelse inför riksdagsvalet 2010:
De ”rödgröna” slår fast ”att Sverige ska vara en aktiv medlem i EU”. Dessutom innehåller de rödgrönas uppgörelse att de tre partierna även stöder Lissabonfördraget, d v s EU:s ”grundlag”. Denna innefattar bland annat den s.k. solidaritetsklausulen som innebär att Sverige ska ställa upp om något EU-land blir angripet militärt. De tre partierna (V, MP och S) konstaterar att EU är en ”central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör” och utesluter ej ett svenskt deltagande i militära insatser inom ramen för EU och Nato!

Vänsterpartiets dåvarande ordförande Lars Ohly kommenterade, fnittrande, denna överenskommelse som ett ”steg i rätt riktning på alla områden”. Detta var tveklöst en politik som tillät V att rösta för grundlagsändringen rörande EU en andra gång.

Och här överger alltså V sitt EU-motstånd för just andra gången.

Akt III  den 24 november 2010:
Riksdagen röstar om det ska skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i EU,
eller inte, för andra och avgörande gången.
V röstar FÖR att det SKA skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i  EU.
Här överger V sitt EU-motstånd för den tredje, och avgörande, gången.

Det enda parti som röstar nej till förslaget att ändra grundlagen och står fast vid sitt EU-motstånd vid detta tillfälle är Sverigedemokraterna.
Detta var också det år då SD kom in i riksdagen…

 

* Fjärde gången = Fake News

Mot denna bakgrund frågar jag mig: Hur kan media köpa en nyhet för fjärde gången – en nyhet som dessutom är åtta år gammal?

– det kan ha med vänskapskorruption att göra,
– men det är troligare att det handlar om bristande kunskap,
– eventuellt ren ock skär dumhet,
– e
ller slöhet.

Oavsett vilket: Är det någon som förundrar sig över debatten om ”fake news”.

____________________________________________

Du som vill läsa de hittills åtta blogginläggen om den
svenska politiska fegheten, efter varandra, kan
göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Den politiska fegheten. Uppgörelsen med det nazistiska förflutna uteblev – vilket bidrog till den tystnadskultur som tidigare hjälpt nynazisterna och idag hjälper svenska islamister

Av , , Bli först att kommentera 82

Först ett stort TACK

Tack för att vi, umebor, tillsammans återigen åstadkom en värdig manifestation på Kristallnatten.
Åter hedrade vi de judiska offren för Nazi-tyskland under 1930- 40-talen.
Det var även viktigt att vi pekade på dagens växande anti-semitism (judehat) och några av dess orsaker.

Som samordnare för manifestationen vill jag i tur och ordning tacka:
* alla som kom trots att det var regn och fredagskväll. Vi var cirka två hundra stycken – vilket vi arrangörer tyckte var bra – en regnig fredagskväll,
* tack också alla ni som stod för innehållet på manifestationen – som talare eller som konferencier,
* slutligen vill jag tacka er som kom på eftermötet i ABF:s lokaler – ni övriga missade bland annat en f.d. kvinnlig riksdagsledamot från Danmark. Veronica Kerr skulle ha gillat hennes partibeteckning.

_____________                  ____________                      _______________                     _______________

Avslutningen på bloggserien om den politiska fegheten i Sverige blir i tre delar – varav detta inlägg utgör det första.
Den uteblivna uppgörelsen med de svenska nazisterna uteblev – vilket stärkte den offentlig tystnadskulturen och bidrog till den politiska feghet som hjälpte nynazisterna för 30 år sedan. Och som hjälper islamisterna idag

 

Ingress.

Efter Andra Världskrigets slut anslöt sig en rad tidigare fascister och nazister till riksdagspartierna.
En blev ecklesiastikminister (idag utbildningsminister). Då det begav sig hade han, tillsammans med den kände fascistledaren Per Engdahl, bildat förbundet ”Det Nya Sverige”. Men det var naturligtvis inte endast till Socialdemokraterna som dessa gamla nazister anslöt sig. I ”Det Nya Sverige” fanns aktiva kvinnor. En var så aktiv att hon blev skolminister för Folkpartiet så sent som under 1970-talet. En tredje person som varit en av ledarna för den bruna organisationen ”Fosterländsk Enad Ungdom” hamnade i riksdagen för Högern. Där sprang han på en annan gammal nazist, även han riksdagsledamot, som gjorde honnör för honom i form av en Hitlerhälsning då de möttes ensamma i riksdagen. Den som ”heilade” var från Centern. Och detta utspelade sig alltså i det som borde vara demokratins högborg riksdagen!

 

* Tidigare hemliga Säpo-akter.

Dessa, minst sagt skrämmande, uppgifter finns att läsa i Bosse Schöns bok ”Där järnkorsen växer” som handlar om svenska nazi-medlöpare. Just dessa uppgifter har han hämtat ur tidigare hemliga Säpoakter. I boken finns många fler exempel än de fyra som jag nämnt här på hur bra det kunde gå för gamla nazister och fascister – eller sympatisörer och medlöpare – som alltså både blev riksdagsledamöter och till och med ministrar. Visste ni att figuren Åsa-Nisses skapare tillhör denna bruna skara. Om inte så vet de flesta  att IKEAs grundare, Ingvar Kamprad, hade ett brunt förflutet.

 

* Bosse Schöns böcker ”Där järnkorsen växer” och ”Svenskarna som stred för Hitler”

Jag stiftade bekantskap med Bosse Schöns kartläggningar av de brun-svarta i Sverige då TV4 gjorde ett antal program med intervju-porträtt av personerna i hans bok ”Svenskarna som stred för Hitler”. En kompis till mig, från Åsele, insåg att den mest vitale av dessa svenska SS-soldater från Bosse Schöns bok, och från de TEVE-program som byggde på boken, bodde i Junsele en bit utanför utanför Åsele. Denne person var Bosse Schöns ingång till ”det tysta brödraskapet” som SS-veteranerna kallade sig. Detta enligt boken ”Svenskarna som stred för Hitler”.

Förutom de hemmanazister som Säpo kartlagt, uppgifter som Schön kunnat ta del av, fanns det uppåt 270 svenskar som hade stridit som i SS-uniform. Dessa var de verkliga fanatikerna. De hade varit beredda att offra livet för Hitler och nazismen. En del av dessa tillhörde ”de sista trogna”. De visade sin fanatism genom att försvara führer-bunkern under det nazistiska styrets absolut sista och blodiga slutfas.

Det ska tilläggas: Bosse Schön har skrivit fler böcker på detta tema än de två som jag har nämnt.
Läsning rekommenderas.

 

* Uppgörelsen med nazisterna och deras medlöpare uteblev – med svåra konsekvenser ända fram till våra dagar
Vissa av hemmanazisterna hyste aktiva planer på att bidra till Förintelsen.
Det handlade om att sända de 8 000 judar, som beräknas ha funnits i Sverige under Andra Världskriget, till dödsläger som Auschwitz-Birkenau, Belcek, Chelmno, Sobibor och Treblinka. Hemmanazisterna var en anskrämlig samling fega individer.
Men upprätta register kunde dom.
Bosse Schön uppger att de svenska judarna fanns kartlagda i tre kända register. OM Sverige skulle ha invaderas av Nazi-tyskland så kunde deras namn och adresser ha kunnat serveras till landets nya herrar på ett silverfat. Schön nämner i en av böckerna ett antal kända svenskar vars föräldrar, far- och morföräldrar eller andra nära släktingar, fanns i registren. Till dessa hör släktingarna till journalisten Robert Aschberg, ”festfixaren” Micael Bindefeld, tidigare rikspolischef Sten Heckscher, tidigare handelsminister Leif Pagrotsky den från bland annat TV4 kände Jan Scherman.

Totalt fanns det uppåt 50 000 svenskar som var medlemmar, eller sympatisörer, till olika nazistiska eller fascistiska organisationer uppger Schön. Förutom de redan nämnda organisationerna Det Nya Sverige och Fosterländsk Enad Ungdom fanns även Bruna Gardet, Sveaborgsmännen och Gyllene Spöknippet (spöknippet var den italienska fascismens symbol).
I Sjöbo och på Stora Karlsö hade vissa av dessa hemmanazister planer på att bygga läger där de svenska judarna skulle koncentreras innan vidare transport till döden i Belcek, Chelmno, Sobibor och Auschwitz-Birkenau.

Detta var på riktigt. Det hade skett i Norge och det skulle ha skett i Sverige – om Nazi-tyskland hade invaderat. Dessa 50 000 svenskar slapp påföljder. De övervakades som säkerhetsrisker. Men de kunde samtidigt bygga företagsimperier och bli ministrar! De kunde göra karriär som polis, militär eller läkare och skaffa sig inflytelserika positioner i samhället.
Sjukt? Ja, mycket.

Själv anser jag att det var för många som hade för mycket att förlora. Så min egen, inte allt för originella, slutsats är att när väl   dessa hemmanazister tagit plats i olika riksdagspartier och på andra centrala poster i det offentliga livet – bland annat inom affärsvärlden och statsförvaltningen – blev det många trådar som vävde ett skyddande nät kring dessa potentiella landsförrädare. som korsades. Vissa av dessa nät i Sverige gick ut på att gamla nazi-sympatisörer höll varandra om ryggen. Gamla nazister hjälpa andra gamla nazister att göra karriär. Andra nät innebar att ingen vågade kasta sten i glashus. Om ett av riksdagspartierna skulle avslöja ett annat partis nazistiska skelett i garderoben fanns riks för vedergällning – till det samlade etablissemangets förlust. Jag tänker på det politiska etablissemanget, men också på statsförvaltning, kungahus och affärslivets respektive etablissemang. Wallenbergarna gjorde exempelvis affärer med både Nazi-tyskland och USA.

 

* Eftergiftspolitiken mot Nazi-tyskland underlättade för medlöparna – och gav upphov till egna koncentrationsläger

Och själva inramningen till detta utgjordes av att samlingsregeringen under Andra världskriget förde en eftergiftspolitik mot Nazi-tyskland som på sitt sätt legitimerade andras kontakterna med hakkorsets ledare i Berlin.

Vi ska inte heller glömma att denna samlingsregering upprättade egna koncentrationsläger, s. k. arbetskompanier. I dessa sattes främst              vilka främst kommunister och Spanienfrivilliga (som riskerat livet för att försvara demokratin i Spanien mot fascisten Franco) men även  radikala socialdemokrater sattes. Färdiga att serveras, även de, om Nazi-tyskland hade ockuperat Sverige. Dessa läger är ett av de mest nedtystade inslagen när det gäller vad som ägde rum i Sverige under Andra världskriget. Det största lägret hette Storsien och låg i Norrbotten. men vi hade läger så nära som  i Vindeln-trakten!

Resultat: en tystnadskultur som sedan dess levt vidare och – i allra högsta grad – bidragit till dagens politiska feghet. En politisk feghet (och tystnad) som hjälpte nazisterna att övervintra och som gav vissa av dessa möjlighet att bidra till återupplivandet av den nynazism som etablerades under 80- och 90-talen. Ingemar Somberg, från Junsele, var en sådan som höll kontakt med de ny-nazistiska grupperna.

 

* Sveriges första ras-tävling arrangeras av Stockholms Dagblad

Men tillbaka till 30- och 40-talen.
Rasfrågan var mycket större i Sverige då – under 1900-talets första halva – än vad många vet, eller vill veta, än idag. Schön berättar att erkända vetenskapsmän ansåg att människor – ibland kallade för ”ballast-existenser” – borde avlivas. Det handlade om handikappade och utvecklingsstörda. Det lyckades dessa att – med politiskt stöd – inrätta ett statligt rasbiologiskt institut i Uppsala. Det det första i sitt slag i Europa och året var 1921.

Schön berättar bland annat följande: Dåliga gener skulle rensas bort för att vårda den germanska rasen och spara vårdpengar. Därför mättes bland annat skallar och näsor. ”Lapparna” (samerna) låg illa till. Det hölls raskurser för vanliga svenskar. Och Stockholms Dagblad arrangerade Sveriges första ”rastävling”.

Nu invaderades inte Sverige av Nazi-tyskland.

 

* Tvångssteriliseringar och lobotomi

Inga koncentrationsläger kom till stånd för ”undermänniskorna” (efter tyskans ”untermenschen”). Och handikappade samt utvecklingsstörda dödades inte. Däremot genomfördes väldigt många tvångssteriliseringar och lobotomi-ingrepp istället. Den största beställaren av lobotomi-ingrepp i hjärnan på människor var Umedalens sinnessjukhus (enligt mina uppgifter). Det handlade om nästan 800. De sista beställdes 1958 (även om det, i alla tysthet, förekom lobotomi-ingrepp långt senare fast i långt mindre skala). Tvångssteriliseringarna av människor med ”dåliga anlag” och ”asocialt beteende” fortsatte åtminstone en bra bit in på 60-talet.

Även detta talas det väldigt tyst om idag!

 

* Samma förbannade politiska feghet och tystnadskultur gynnar idag islamisterna.

År 2019 har det gått hela 20 år sedan Socialdemokraterna gjorde upp med Muslimska brödraskapet via dåvarande kristna Broderskapsrörelsen (S) och Sveriges muslimska råd. Dessa båda organisationer agerade buffertar för Socialdemokraterna respektive Muslimska brödraskapet. Bland de som fått lida mest av detta är vanliga muslimer – som ofta förtrycks av islamisterna i Muslimska brödraskapet. Här i Sverige!

Det är först nu, hela två decennier senare, som bubblan spricker i SSU i Skåne – speciellt i Malmö-Helsingborg.

Finns det kopplingar till Umeå?
Det kommer att komma ett svar på den frågan.

I sinom tid.

 

Du behövs idag på Kristallnatten – manifestation på Rådhustorget 17.00 mot den växande anti-semitismen i Sverige

Av , , 2 kommentarer 53

Manifestationen hålls också för att hedra de judiska offren på Kristallnatten 1938 i Nazi-tyskland.

Nystarten för manifestationen på Kristallnatten i Umeå var år 2015. Numera är det umebor som samlas mot anti-semitism och nazism. Det betyder att vår inbjudan är bred – samtidigt som manifestationen i första hand går ut på att hedra de judar som föll offer för nazismen före och under Andra Världskriget, en utveckling som trappades upp just på Kristallnatten den 9 november. Det var 80 år sedan i år!

Manifestationen för umebor mot anti-semitism och nazism ska inte sammanblandas med den som hålls av Ung Vänster på Renmarkstorget.

Det bästa sättet att hedra gårdagens offer är att ta strid mot anti-semitismen idag. Det är i denna anda som vår manifestation hålls på Kristallnatten.

 

Som en av arrangörerna ber jag dig att sluta upp

Rådhustorget,
senast 17.00,
Idag – fredag 9 november

 

PS. Efter manifestationen samlas de som vill för kaffe, te, en kaka och lite eftersnack kring antisemitismens rötter. Du är självklart välkommen. DS.