Den politiska fegheten. Uppgörelsen med det nazistiska förflutna uteblev – vilket bidrog till den tystnadskultur som tidigare hjälpt nynazisterna och idag hjälper svenska islamister

Först ett stort TACK

Tack för att vi, umebor, tillsammans återigen åstadkom en värdig manifestation på Kristallnatten.
Åter hedrade vi de judiska offren för Nazi-tyskland under 1930- 40-talen.
Det var även viktigt att vi pekade på dagens växande anti-semitism (judehat) och några av dess orsaker.

Som samordnare för manifestationen vill jag i tur och ordning tacka:
* alla som kom trots att det var regn och fredagskväll. Vi var cirka två hundra stycken – vilket vi arrangörer tyckte var bra – en regnig fredagskväll,
* tack också alla ni som stod för innehållet på manifestationen – som talare eller som konferencier,
* slutligen vill jag tacka er som kom på eftermötet i ABF:s lokaler – ni övriga missade bland annat en f.d. kvinnlig riksdagsledamot från Danmark. Veronica Kerr skulle ha gillat hennes partibeteckning.

_____________                  ____________                      _______________                     _______________

Avslutningen på bloggserien om den politiska fegheten i Sverige blir i tre delar – varav detta inlägg utgör det första.
Den uteblivna uppgörelsen med de svenska nazisterna uteblev – vilket stärkte den offentlig tystnadskulturen och bidrog till den politiska feghet som hjälpte nynazisterna för 30 år sedan. Och som hjälper islamisterna idag

 

Ingress.

Efter Andra Världskrigets slut anslöt sig en rad tidigare fascister och nazister till riksdagspartierna.
En blev ecklesiastikminister (idag utbildningsminister). Då det begav sig hade han, tillsammans med den kände fascistledaren Per Engdahl, bildat förbundet ”Det Nya Sverige”. Men det var naturligtvis inte endast till Socialdemokraterna som dessa gamla nazister anslöt sig. I ”Det Nya Sverige” fanns aktiva kvinnor. En var så aktiv att hon blev skolminister för Folkpartiet så sent som under 1970-talet. En tredje person som varit en av ledarna för den bruna organisationen ”Fosterländsk Enad Ungdom” hamnade i riksdagen för Högern. Där sprang han på en annan gammal nazist, även han riksdagsledamot, som gjorde honnör för honom i form av en Hitlerhälsning då de möttes ensamma i riksdagen. Den som ”heilade” var från Centern. Och detta utspelade sig alltså i det som borde vara demokratins högborg riksdagen!

 

* Tidigare hemliga Säpo-akter.

Dessa, minst sagt skrämmande, uppgifter finns att läsa i Bosse Schöns bok ”Där järnkorsen växer” som handlar om svenska nazi-medlöpare. Just dessa uppgifter har han hämtat ur tidigare hemliga Säpoakter. I boken finns många fler exempel än de fyra som jag nämnt här på hur bra det kunde gå för gamla nazister och fascister – eller sympatisörer och medlöpare – som alltså både blev riksdagsledamöter och till och med ministrar. Visste ni att figuren Åsa-Nisses skapare tillhör denna bruna skara. Om inte så vet de flesta  att IKEAs grundare, Ingvar Kamprad, hade ett brunt förflutet.

 

* Bosse Schöns böcker ”Där järnkorsen växer” och ”Svenskarna som stred för Hitler”

Jag stiftade bekantskap med Bosse Schöns kartläggningar av de brun-svarta i Sverige då TV4 gjorde ett antal program med intervju-porträtt av personerna i hans bok ”Svenskarna som stred för Hitler”. En kompis till mig, från Åsele, insåg att den mest vitale av dessa svenska SS-soldater från Bosse Schöns bok, och från de TEVE-program som byggde på boken, bodde i Junsele en bit utanför utanför Åsele. Denne person var Bosse Schöns ingång till ”det tysta brödraskapet” som SS-veteranerna kallade sig. Detta enligt boken ”Svenskarna som stred för Hitler”.

Förutom de hemmanazister som Säpo kartlagt, uppgifter som Schön kunnat ta del av, fanns det uppåt 270 svenskar som hade stridit som i SS-uniform. Dessa var de verkliga fanatikerna. De hade varit beredda att offra livet för Hitler och nazismen. En del av dessa tillhörde ”de sista trogna”. De visade sin fanatism genom att försvara führer-bunkern under det nazistiska styrets absolut sista och blodiga slutfas.

Det ska tilläggas: Bosse Schön har skrivit fler böcker på detta tema än de två som jag har nämnt.
Läsning rekommenderas.

 

* Uppgörelsen med nazisterna och deras medlöpare uteblev – med svåra konsekvenser ända fram till våra dagar
Vissa av hemmanazisterna hyste aktiva planer på att bidra till Förintelsen.
Det handlade om att sända de 8 000 judar, som beräknas ha funnits i Sverige under Andra Världskriget, till dödsläger som Auschwitz-Birkenau, Belcek, Chelmno, Sobibor och Treblinka. Hemmanazisterna var en anskrämlig samling fega individer.
Men upprätta register kunde dom.
Bosse Schön uppger att de svenska judarna fanns kartlagda i tre kända register. OM Sverige skulle ha invaderas av Nazi-tyskland så kunde deras namn och adresser ha kunnat serveras till landets nya herrar på ett silverfat. Schön nämner i en av böckerna ett antal kända svenskar vars föräldrar, far- och morföräldrar eller andra nära släktingar, fanns i registren. Till dessa hör släktingarna till journalisten Robert Aschberg, ”festfixaren” Micael Bindefeld, tidigare rikspolischef Sten Heckscher, tidigare handelsminister Leif Pagrotsky den från bland annat TV4 kände Jan Scherman.

Totalt fanns det uppåt 50 000 svenskar som var medlemmar, eller sympatisörer, till olika nazistiska eller fascistiska organisationer uppger Schön. Förutom de redan nämnda organisationerna Det Nya Sverige och Fosterländsk Enad Ungdom fanns även Bruna Gardet, Sveaborgsmännen och Gyllene Spöknippet (spöknippet var den italienska fascismens symbol).
I Sjöbo och på Stora Karlsö hade vissa av dessa hemmanazister planer på att bygga läger där de svenska judarna skulle koncentreras innan vidare transport till döden i Belcek, Chelmno, Sobibor och Auschwitz-Birkenau.

Detta var på riktigt. Det hade skett i Norge och det skulle ha skett i Sverige – om Nazi-tyskland hade invaderat. Dessa 50 000 svenskar slapp påföljder. De övervakades som säkerhetsrisker. Men de kunde samtidigt bygga företagsimperier och bli ministrar! De kunde göra karriär som polis, militär eller läkare och skaffa sig inflytelserika positioner i samhället.
Sjukt? Ja, mycket.

Själv anser jag att det var för många som hade för mycket att förlora. Så min egen, inte allt för originella, slutsats är att när väl   dessa hemmanazister tagit plats i olika riksdagspartier och på andra centrala poster i det offentliga livet – bland annat inom affärsvärlden och statsförvaltningen – blev det många trådar som vävde ett skyddande nät kring dessa potentiella landsförrädare. som korsades. Vissa av dessa nät i Sverige gick ut på att gamla nazi-sympatisörer höll varandra om ryggen. Gamla nazister hjälpa andra gamla nazister att göra karriär. Andra nät innebar att ingen vågade kasta sten i glashus. Om ett av riksdagspartierna skulle avslöja ett annat partis nazistiska skelett i garderoben fanns riks för vedergällning – till det samlade etablissemangets förlust. Jag tänker på det politiska etablissemanget, men också på statsförvaltning, kungahus och affärslivets respektive etablissemang. Wallenbergarna gjorde exempelvis affärer med både Nazi-tyskland och USA.

 

* Eftergiftspolitiken mot Nazi-tyskland underlättade för medlöparna – och gav upphov till egna koncentrationsläger

Och själva inramningen till detta utgjordes av att samlingsregeringen under Andra världskriget förde en eftergiftspolitik mot Nazi-tyskland som på sitt sätt legitimerade andras kontakterna med hakkorsets ledare i Berlin.

Vi ska inte heller glömma att denna samlingsregering upprättade egna koncentrationsläger, s. k. arbetskompanier. I dessa sattes främst              vilka främst kommunister och Spanienfrivilliga (som riskerat livet för att försvara demokratin i Spanien mot fascisten Franco) men även  radikala socialdemokrater sattes. Färdiga att serveras, även de, om Nazi-tyskland hade ockuperat Sverige. Dessa läger är ett av de mest nedtystade inslagen när det gäller vad som ägde rum i Sverige under Andra världskriget. Det största lägret hette Storsien och låg i Norrbotten. men vi hade läger så nära som  i Vindeln-trakten!

Resultat: en tystnadskultur som sedan dess levt vidare och – i allra högsta grad – bidragit till dagens politiska feghet. En politisk feghet (och tystnad) som hjälpte nazisterna att övervintra och som gav vissa av dessa möjlighet att bidra till återupplivandet av den nynazism som etablerades under 80- och 90-talen. Ingemar Somberg, från Junsele, var en sådan som höll kontakt med de ny-nazistiska grupperna.

 

* Sveriges första ras-tävling arrangeras av Stockholms Dagblad

Men tillbaka till 30- och 40-talen.
Rasfrågan var mycket större i Sverige då – under 1900-talets första halva – än vad många vet, eller vill veta, än idag. Schön berättar att erkända vetenskapsmän ansåg att människor – ibland kallade för ”ballast-existenser” – borde avlivas. Det handlade om handikappade och utvecklingsstörda. Det lyckades dessa att – med politiskt stöd – inrätta ett statligt rasbiologiskt institut i Uppsala. Det det första i sitt slag i Europa och året var 1921.

Schön berättar bland annat följande: Dåliga gener skulle rensas bort för att vårda den germanska rasen och spara vårdpengar. Därför mättes bland annat skallar och näsor. ”Lapparna” (samerna) låg illa till. Det hölls raskurser för vanliga svenskar. Och Stockholms Dagblad arrangerade Sveriges första ”rastävling”.

Nu invaderades inte Sverige av Nazi-tyskland.

 

* Tvångssteriliseringar och lobotomi

Inga koncentrationsläger kom till stånd för ”undermänniskorna” (efter tyskans ”untermenschen”). Och handikappade samt utvecklingsstörda dödades inte. Däremot genomfördes väldigt många tvångssteriliseringar och lobotomi-ingrepp istället. Den största beställaren av lobotomi-ingrepp i hjärnan på människor var Umedalens sinnessjukhus (enligt mina uppgifter). Det handlade om nästan 800. De sista beställdes 1958 (även om det, i alla tysthet, förekom lobotomi-ingrepp långt senare fast i långt mindre skala). Tvångssteriliseringarna av människor med ”dåliga anlag” och ”asocialt beteende” fortsatte åtminstone en bra bit in på 60-talet.

Även detta talas det väldigt tyst om idag!

 

* Samma förbannade politiska feghet och tystnadskultur gynnar idag islamisterna.

År 2019 har det gått hela 20 år sedan Socialdemokraterna gjorde upp med Muslimska brödraskapet via dåvarande kristna Broderskapsrörelsen (S) och Sveriges muslimska råd. Dessa båda organisationer agerade buffertar för Socialdemokraterna respektive Muslimska brödraskapet. Bland de som fått lida mest av detta är vanliga muslimer – som ofta förtrycks av islamisterna i Muslimska brödraskapet. Här i Sverige!

Det är först nu, hela två decennier senare, som bubblan spricker i SSU i Skåne – speciellt i Malmö-Helsingborg.

Finns det kopplingar till Umeå?
Det kommer att komma ett svar på den frågan.
I sinom tid.