Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.
__________________________________
Jag blir nästan alltid glad när personer som uppmärksammar vårt partis aktiviteter, och det jag skriver på min blogg, ger sig tillkänna. Men naturligtvis känns det roligare att få uppskattning än att bli utskälld. När det gäller bloggen publicerar jag även kritiska inlägg. Mitt syfte är att skapa en så bred dialog som möjligt med de som följer min blogg.
Under de 43 år som jag har varit politiskt organiserad har jag ofta blivit angripen. Inte sällan hårt. Ibland med full rätt. Ibland inte. Men angrepp måste man stå ut med som en offentlig person. Det är nästan aldrig som angreppen på mig tar. Det har hänt ungefär lika många gånger som antalet fingrarna på en hand. Men ibland tar angreppen.
Det lägsta angrepp som jag någonsin har blivit utsatt för av en individ (jag räknar inte in media) var när denne använde min frus dotters död, i ett angrepp utfört av Islamiska Staten, för att misstänkliggöra mig. Detta var det absoluta bottennappet någonsin. De som löpte risk att skadas var ju inte jag – däremot den mor och bror som lämnades kvar. Personer som aldrig önskat offentligheten.
Då det kom till min kännedom att VK inte tog in detta inlägg från en för mig tidigare okänd person, bad jag personen om lov att få publicera inlägget.
Här kommer det: Inlägget som VK inte tog in – skrivet av ”en kvinnlig väljare”. Det är inte mitt. Det är en reaktion på ett angrepp mot mig som är det lägsta jag har blivit utsatt för sedan 1975.
______________ _______________ ________________
Skickat: i november 2018
Till: Ordet Fritt
”Kommentar till Arvid Lundbergs replik på debattartikel i VK 2018-11-01.
Jag och många med mig har med stort intresse följt Arbetarpartiets försök att belysa islamistiska influenser och intressen i Umeå. Det har partiet gjort en längre tid. Det senaste handlar om att man önskar få ett tydligt klargörande från miljöpartisten Mariam Salem personligen att hon sätter svensk lagstiftning före sharialagar. Varför kan eller vill inte Salem vara tydlig med det?
Istället har svar kommit från andra företrädare, som på olika sätt velat betyga att miljöpartister följer svensk lag och inget annat. Jag tycker att det är väldigt konstigt att den det berör, som dessutom snart kommer att vara en inflytelserik offentlig person i Umeå, inte svarar för sig själv.
Efter att ha läst Lundbergs inlägg blir jag än mer brydd. Inte på en punkt bemöter han Arbetarpartiets frågeställningar i sak. Vad är det frågan om här egentligen?! Lundberg skriver att han känner Salem privat och tycker att hon är trevlig. Såvitt jag minns tyckte Gustav Fridolin att Kaplan och Kahn var såpass trevliga att han inte ens hade reflekterat över att det kunde vara fel att exempelvis inte vilja ta en kvinna i hand. Kanske blev det extra svårt just för att det är kvinnor som inte ska tas i hand på grund av övertygelse. Men ersätt ’en kvinna’ med förslagsvis ’en färgad’, ’en homosexuell’ eller varför inte ’en muslim’ så blir det uppenbart att det inte låter sig göras. Det är inte ok här i Sverige. Så, att någon är trevlig betyder inte att dennas referensramar är ok. Uppenbarligen räcker det inte heller att man titulerar sig miljöpartist.
Lundberg vill sedan ha det till att Arbetarpartiets Jan Hägglund inte skulle ha tillräckligt bra omdöme på grund av att han varit med om en personlig tragedi. Det är både dumt och oförskämt. Skulle en person som låt säga har förlorat en anhörig i en olycka orsakad av en rattfyllerist ha mindre trovärdighet när han eller hon vill diskutera trafiksäkerhet? Svar nej.
Som kronan på verket kommer en analys av Lundberg, så forskare han framhåller att han är, om Hägglunds egenskaper baserade på hur han ser ut och är klädd på sitt bloggfoto. Helt makalöst – det är sådant som kallas att förminska någon och som översittare ägnar sig åt. Bara tänk tanken att Hägglund eller någon annan skulle ge sig till att kommentera Salems klädsel och utseende och sedan kritisera hennes agerande utifrån det. Vilket liv det skulle bli!
Nä, varför göra allt för att undvika de konkreta frågeställningarna? Varför försöka förminska Hägglund? Varför påpeka att Salem är en trevlig kvinna? Ta istället debatten om islamister! Om ingen vill ha dem här, eller ge dem inflytande, så borde det inte vara något som helst problem att prata om saken.”
____________________________________________
För mig och det Arbetarparti som jag tillhör utgör vanliga muslimer våra vänner och viktigaste allierade i kampen mot islamisterna.
Vi för vår kamp mot islamisterna med Ordet – det talade och det skrivna. Inte på något annat sätt.
Vi uppmanar islamisterna att bilda egna partier – och sluta att infiltrera andra.
Du som vill läsa mina hittills åtta blogginläggen
om densvenska politiska fegheten kan göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.
