Uppdaterad. Hemtjänsten kan vidare- utvecklas med LOV om politisk vilja finns – vad är ideologi för V som rös- tat för Väven och andra skrytbyggen som nu urholkar omsorg och skola?

 

Det har uppstått en intressant debatt om ideologi i samband med frågan om LOV vs LOU.

Denna debatt är intressant på grund av:
a) att inga förslag har lagts fram som visar på hur hemtjänsten faktiskt kan vidareutvecklas även inom ramen för LOV – även om jag måste reservera mig för att jag kan ha missat sådana förslag från exempelvis Veronica Kerr,
b) att Vänsterpartiet tar till brösttoner trots att de både har röstat igenom Väven som urgröper omsorg och skola samt överför pengar från kommunen till privata Balticgruppen – och Väven inte är det enda skrytprojekt som V har röstat för och som nu tar resurser från omsorger och skola,
c) att hela frågan om LOV vs LOU, i dagsläget, endast handlar om fyra procent….

 

Del ett av fyra:
Det praktiska kan inte skiljas från det ideologiska
De som företrätt Socialdemokraterna i debatten (bland annat Andreas Lundgren och Janet Ågren) har fört fram uppfattningen att det ska vara 50-50 i procent räknat mellan den kommunala utföraren och de olika privata utförarna. De senaste siffrorna visar att kommunen har 46 procent och de privata utförarna har 54 procent.

Siffrorna befinner sig dock i snabb förändring då de privata har ökat från två till 54 procent sedan år 2007. Denna ökning för de privata utförarna sänder ett tydligt budskap till de av kommunens politiker som klarar av att ta till sig verkligheten. Andra vill inte förstå innehållet i detta budskap.

De som undviker detta budskap är de som INTE klarar av verkligheten.

För oss som klarar av verkligheten säger detta budskap följande: kommunen har använt för många personer för att kunna skapa trygghet hos exempelvis barn med handikapp eller hos äldre som vill att så få personer som möjligt ska komma in i deras hem – något som är särskilt viktigt vid toalettbesök – och som utgör skillnaden mellan att ha ett värdigt liv eller inte. Detta sägs också rakt ut, gång på gång, av många som har valt bort kommunen.

Det är 1600 människor i Umeå kommun som har valt, eller blivit tilldelade, en privat utförare och som stannat.
Detta måste tas på allra största allvar. Vi i Arbetarpartiet kommer att rösta för att LOV blir kvar.

Vissa inom Vänsterpartiet och Schwänstern (de sossar som försöker vara mer V är vänsterpartisterna själva) klarar helt enkelt inte av att ta till sig detta budskap. De retirerar till en ”ideologisk” position – som vi strax ska återkomma till.
För mig är Vänsterpartiets agerande orimligt. Även om de nu delvis försöker distansera sig från tidigare utfall (VK 22 nov) är detta en omvändelse under galgen.

V kan inte hävda att hemtjänsten i Umeå hemsöks av en rad stora internationella rikskapitalbolag. Detta kan hävdas i vissa andra sammanhang. Men inte när det gäller hemtjänsten i Umeå. Låt oss lära oss något:

I Sverige finns det totalt 520 privata utförare av hemtjänst (enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL). Av dessa finns det endast en (1) privat utförare som kan kallas för ett internationellt storföretag. (Det startade i Sverige och bedriver nu även verksamhet i de nordiska grannländerna). De andra internationella storföretagen har likt en våg rullat in över landet, konstaterat att det inte finns några pengar att göra inom hemtjänsten i Sverige, och sedan har vågen dragit sig tillbaka ut ur Sverige. Som vågor gör. En del av er kan se detta för ert inre öga.

Just så ja.

Av de 520 privata utförarna av hemtjänst i Sverige är 400 endast verksamma i en enda kommun. Detta antyder att det handlar om små företag. I Umeå finns det 18 privata utförare av hemtjänst. Av dessa är 17 lokala. Det 18:e är det internationella storföretaget. Men återigen: 17 av 18 är lokala. De debattörer inom Vänsterpartiet och Schwänstern som försöker måla upp en bild av att frågan om LOV vs LOU i hemtjänsten i Umeå handlar om ifall stora internationella risk-kapitalister ska få plundra den offentliga sektorn, eller inte, är helt enkelt inte ärliga debattörer.

De är absolut inte ärliga!

Vänsterpartiet borde verkligen inte ta till brösttoner. Detta parti har stött en rad skrytprojekt som Kulturväven. I detta sammanhang överförs så tydligt pengar till privata Balticgruppen – något som urgröper omsorgerna och skola/förskola. Och detta är inte det enda skrytprojekt som V har röstat för och som bidrar till att urgröpa ekonomin för omsorger och skola, underhåll av gator och byggnader. För Vänsterpartiet är ideologin uppenbarligen förhandlingsbar.

Får V bara vara med och styra Umeå kommun, som under åren 2010-2014, så är det inga problem vare sig att beröva skola och omsorger ekonomiska resurser genom att rösta för skrytprojekt och därmed urgröpa skola, omsorg, underhåll samt att – som i fallet Väven- överföra pengar till privata utförare.

 

Del två av fyra:
Går det då att skapa den balans mellan privata utförare och den kommunala utföraren, som företrädarna för Socialdemokraterna vill, inom ramen för LOV? S vill se en situation med 50-50 i procent räknat.

Jag ställer frågan utifrån Socialdemokraternas ståndpunkt. Vänsterpartiet vill egentligen ta bort alla privata utförare från hemtjänsten men har kompromissat med Socialdemokraterna och, i nåder, gått med på upphandling enligt LOU (återigen – läs deras debattartikel från VK 22 nov – som Ulrika Edman idag försöker distansera sig ifrån – på typisk opportunistiskt V-sätt).

Men över till frågorna med stort F:
* Går det att vidareutveckla hemtjänsten genom LOV?
* Går det att hålla den kommunala andelen av brukarna på cirka 50 procent som idag utan att tvinga någon av de som har valt en privat utförare att byta ? Jag har inte hört någon socialdemokrat ställa denna fråga, på allvar, i debatten.

Jag är säker på att svaret är JA på båda frågorna – BARA DEN POLITISKA VILJAN FINNS !
I detta blogginlägg ska jag försöka ge ett första preliminärt svar på dessa båda frågor. De hänger nämligen till stor del ihop.

Skälet till att jag tror att den kommunala andelen av brukarna kan hållas på cirka 50 procent (eller i intervallet 45 – 55 procent som är en mer flexibel målsättning) är att antalet personer som behöver hemtjänst kommer att öka. Mycket. Och om dessa personer fördelar sig annorlunda än idag kommer andelen som har kommunal hemtjänst att bestå. Detta även inom ramen för LOV.

Och detta skulle kunna ske utan att någon enda person som idag har valt, eller blivit tilldelad, en privat utförare skulle tvingas byta.

Hur skulle detta vara möjligt? Genom bland annat följande fyra åtgärder:

1. Först genom att kommunen tar till sig av kritiken när det gäller antalet personer som besöker brukarna.
Kommunens planerare måste planerar verksamheten så att de som väljer den kommunala hemtjänsten inte behöver möta denna hemtjänst i form av så många ansikten. Motivet till att avskaffa LOV och ersätta den med upphandling enligt LOU är ju att kommunen vill kunna samordna och planera bättre. Jag anser att kommunen måste börja med den egna hemtjänsten.

2. Kommunen bör snarast införa ett valsystem inom sin egen hemtjänst / boendestöd.
Det finns de som gärna vill ha kommunen som utförare, men, då inte alla kan älska alla här i världen borde det vara självklart att den brukare som inte går ihop med en viss kommunal utförare (och tvärt om) av hemtjänst ska ha möjlighet att byta till en annan utförare av kommunal hemtjänst. Idag måste en person som inte vill ha en viss utförare av kommunal hemtjänst / boendestöd antingen byta till en privat utförare eller själv flytta, rent fysiskt, från en stadsdel till en annan stadsdel, om personen vill behålla den kommunala hemtjänsten men vara säker på att få en annan utförare som kommer in i hemmet. Och detta är lite väl mycket begärt. Därför bör det vara enklare att byta brukare inom den kommunala hemtjänsten än vad det är idag.

3. Sedan har vi frågan om utbildning. Här krävs en kraftfull satsning på att utbilda vårdbiträden. Enligt skolverket handlar det om 800 gymnasiepoäng (cirka 40 veckor). Denna utbildning kombinerad med krav på rejäla språkkunskaper i svenska och, där så behövs, tvåspråkighet skulle förändra situationen på många sätt. Kravet på andelen undersköterskor i hemtjänsten skulle kunna förändras. Detta skulle i sin tur göra det lättare för privata utförare att erbjuda visstidsanställning!

4. Vi bör förändra icke-valssystemet – och detta kan göras försiktigt.
Idag fördelas alla brukare som inte gör ett aktivt val på alla utförare (utom de privata som valt att stå utanför detta). Detta betyder att kommunen i princip endast får var nittonde av de brukare som inte gör ett aktivt val – trots att kommunen har cirka hälften av alla brukare av hemtjänst. Men fram till för inte så länge sedan gick alla som inte gjorde ett aktivt val till den kommunala hemtjänsten. Denna, för kommunens andel, negativa förändring genomfördes inom ramen för LOV. Och som jag förstår det även med hjälp av Socialdemokraterna!

I en utredning gjort 2014 (över förhållandena i Sverige 2013) visade det sig att i strax över hälften av de kommuner som hade LOV utgjorde just kommunen självt icke-valsalternativet. Detta på samma sätt som man idag får sjunde AP-fonden som icke-valsalternativ när det gäller placeringen av pensionspengarna! Jag vet att både Stockholm och Göteborg, idag, har kommunen som icke-valsalternativ i hemtjänsten.

Låt oss vara försiktiga och säga så här: Varannan brukare som inte gör ett aktivt val får i framtiden Umeå kommun som utförare, och varannan brukare få någon av de privata utförarna som själva fördelar dessa brukare sinsemellan. Detta skulle motsvara dagens situation som ju faktiskt är cirka 50-50 i procent (46-54) mellan kommunen och de privata.

Dessa fyra åtgärder, tror jag, skulle tillsammans göra att den kommunala utföraren av hemtjänst skulle kunna behålla cirka hälften av brukarna även framöver. Utan tvång. Och detta innebär även ett steg i att vidareutveckla hemtjänsten i Umeå och skulle kunna ske inom ramen för LOV. Sedan är det självklart att det finns många fler steg att ta när det gäller hemtjänstens vidareutveckling – både den som sker i kommunal och privat regi.

 

Del tre av fyra:
Den ideologiska frågan här handlar för oss om ifall löntagarna motarbetas, eller inte, då de vill organisera sig fackligt. I den ideologiska frågan ingår naturligtvis rätten till kollektivavtal
Möjligheten att arbeta fackligt är nödvändig för att löntagarna ska kunna påverka löner, och arbetsvillkor i övrigt, i en för dom positiv riktning. Om löntagarna har rätt att organisera sig fackligt så passar vår ideologi ihop med LOV. Och med LOU. Finns det fackliga rättigheter så är frågan om LOV eller LOU en praktiskt fråga för oss. Är det däremot så att löntagarna motarbetas när det gäller fackligt arbete, och kollektivavtal, passar inte vår ideologi ihop med med LOV. Eller med LOU (under samma förhållanden). För Arbetarpartiet handlar ideologin om möjligheten till fackligt arbete och inte om lagstiftningen LOV vs LOU. Och för oss är inte vår  ideologi förhandlingsbar på det sätt som den är för V.

 

Del fyra av fyra:
Jag har läst blogginlägg och kommentarer från ett två representanter från fackföreningen Kommunal Umeå.
Dessa inlägg och kommentarer tyder inte på att de är utestängda från någon enda arbetsplats. Inläggen antyder däremot att det vore mycket bekvämare för dessa båda heltidare / ombudsmän från Kommunal ifall Umeå kommun hade hand om alla brukare och därmed även om all hemtjänstpersonal. Detta skulle nämligen göra det lättare för dessa två att värva hemtjänstpersonalen till att bli medlemmar i Kommunal-facket.

Men om det är så som de båda representanterna för kommunal-facket resonerar så duger det inte med att endast minska antalet brukare hos privata utförare från 54 procent idag till 50 procent i morgon. Som socialdemokraterna vill. Då måste dessa två representanter för Kommunal ta i långt hårdare än så.

De två representanterna för Kommunal Umeå kan nämligen inte vara nöjda med vad socialdemokraterna vill. S vill ju ha kvar privata utförare, valfrihet och accepterar att de privata har 50 procent av brukarna.

Ni två representanter för Kommunal-facket kommer att tvingas börja angripa rätten för de 1600 brukare som idag har privata utförare att få stanna kvar hos dessa utförare (som de har tillåtits välja). Ni två måste börja med att bestämma er för om ni anser att det ska få finnas några privata utförare kvar. Sedan måste ni även bestämma er för hur stor andel av brukarna som ni anser att de privata utförarna ska få ta hand om: 50 procent eller 10 procent eller 0 procent?
Er argumentation idag uttrycker det största missnöje. Men ni är de som är mest hemlighetsfulla med hur ni vill ha det i framtiden. Vet ni egentligen vad ni gör?

Jag har inte uppfattat att ert fackförbund Kommunal har samma oresonliga hållning mot att de äldre, och de med funktionsnedsättning, själva ska få välja privata utförare som ni två har! En sak är säker: ni skiljer er från de socialdemokrater här i Umeå som har yttrat sig i debatten. Kanske beror det på att ni två agerar i gråzonerna. Kom fram i ljuset och tala om vad ni vill!