Ska Arbetarpartiet ställa upp i riksdagsvalet 2022?

Denna debatt är öppen för alla läsare av bloggen att delta i.

FÖRSTA DELEN

Ska Arbetarpartiet ställa upp i riksdagsvalet 2022? Vi ställer frågan eftersom det behövs ett nytt Arbetarparti – där begreppet ”arbetare” har en bred betydelse ungefär som begreppet ”knegare”.

Även om en sådan satsning inte skulle leda ända in i riksdagshuset första gången skulle en valkampanj kunna lägga grunden till ett landsomfattande kontaktnät som i sin tur skulle kunna omvandlas till ett nytt parti som har chans att klara språnget till riksdagen 2026. Både Kristdemokraterna och Miljöpartiet tog ju sats fler än en gång. Och att lyckas lägga grunden till ett landsomfattande parti under perioden fram till nästa ordinarie val skulle vara ett stort steg framåt. Men alla ska ha en sak klart för sig: ställer vi upp i valet till riksdagen är det för att vi siktar på riksdagen – frågan ställs på allvar!

Låt mig beskriva bakgrunden.

 

Socialdemokraterna saknar ett eget politiskt alternativ

Socialdemokraternas tidigare roll som försvarare av löntagarnas rättigheter är på väg att försvinna. Politiskt krymper skillnaderna mellan Socialdemokratin och de borgerliga partierna, även om skillnader fortfarande existerar. Den historiska kopplingen mellan S och fackföreningarna gör att partiet fortfarande lyssna mer på de arbetande än vad de borgerliga gör. De borgerliga partiernas historiska kopplingar finns hos företagen. Det är detta som har skapat de olika politiska identiteterna hos den LO-anknutna socialdemokratin och de företagsanknutna borgerliga partierna.

Då de politiska skillnaderna mellan socialdemokratin och borgerligheten har krympt - i samband med att topparna både inom S och fackföreningarna har ställt sig bakom borgarnas EU-projekt - har även väljarunderlaget för S krympt. Vi talar här om den dramatiska tillbakagången som drabbat socialdemokratin under de senaste 25 åren. Detta om vi tittar i backspegeln. Tittar vi framåt ser vi nästan ingenting som tyder på att S kommer att kunna vända sin nedåtgående trend.

EU:s överstatlighet bara ökar och fackföreningarna saknar allt vad strategi heter när det gäller att slå vakt om de egna medlemmarnas intressen. Detsamma gäller för S. Detta är en faktor, en mycket viktig sådan, som pekar på att socialdemokratins roll som förespråkare för löntagarna kommer att fortsätta att krympa. Socialdemokratins brist på ett eget alternativ till den ekonomiska och politiska borgerligheten framstår extra tydlig eftersom partiet inte ens vågar diskutera EU:s ökade maktambitioner.

Detta minskar socialdemokraternas framtida möjligheter att vinna val. Istället är risken påtaglig att partiets väljarbas fortsätter att krympa.

 

C är fackens fiende #1

De förda regeringsförhandlingarna understryker den nedförsbacke S befinner sig i. Stefan Löfven uttryckte sig tidigare positivt om att han har fick en kravlista från Annie Lööf, som vore det ett barns önskelista till tomten. Men Annie Lööf är inget barn, hon är ledare för riksdagens mest fackföreningsfientliga parti. Och det Lööf överlämnade var ingen önskelista utan bland annat krav på försämrade turordningsregler, steg mot marknadshyror och ytterligare skattesänkningar. Centerns kravlista är lika borgerlig, minst, som någonsin Alliansens politik då Reinfeldt var statsminister.

Det har varit, och är, osmakligt att se Stefan Löfven krypa för Annie Lööf och for borgerligheten. Istället för att be centerledaren fara åt h-vete framstår det som att S-toppen är redo att göra nästan allt för att få behålla statsministerposten. Det sista är att Löfven och hans parti fortfarande strävar efter att få bilda regering trots att det nu ar klart att Löfven skulle styra Sverige på Moderaternas och KD:s budget.

Istället för att fortsätta att förnedra sig och hela arbetarrörelsen borde Löfven ha överlämnat en egen lista med motkrav till Lööf som försvarat arbetsrätten, bruksvärdesprincipen för hyresrätterna samt ett skatteuttag som visar partiets vilja att slå vakt om välfärden. Och idag, då riksdagen har antagit en M+KD-budget står det ännu tydligare än tidigare, S-toppen kan inte fortsätta att sträva efter posten som statsminister till varje pris. Det som står på spel är större än så. Det som står på spel är varken mer eller mindre socialdemokratins identitet som ett parti för arbetarna.

 

Folkpartiet Socialdemokraterna

Socialdemokraterna och LO-anslutna fackföreningar befinner sig just nu, i detta ögonblick i samband med regeringsförhandlingarna, mitt i en process av att välja väg inför framtiden. Detta val kommer att få en väldig betydelse för löntagarna och för alla andra medborgare i framtidens Sverige.

Arbetarpartiet är inte socialdemokrater, politiskt eller medlemsmässigt, men Arbetarpartiet utgör också en del av arbetarrörelsens betydelsefulla tradition. Och arbetarrörelsens tradition är inte socialdemokratins ensak, den är även vår, vilket vi strax ska återkomma till.

 

Arbetarrörelsens val inför framtiden är ett mycket odemokratiskt val.

Den ena faktorn som gör valet odemokratiskt ar att det endast ar etablissemanget inom S och LO som får delta. Det handlar om ministrar, riksdagsledamöter, statssekreterare och andra med makt. Inga andra får vara med och bestämma om det gamla ”Arbetarepartiet Socialdemokraterna” ska omvandlas till ett nytt borgerligt parti som skulle kunna kallas for ”Folkpartiet Socialdemokraterna”. Denna omvandling från ett arbetarparti till ännu ett borgerligt parti kommer att ske då S kapar banden till de LO-anslutna fackföreningarna. En sådan handling skulle förändra socialdemokratins identitet.

Den andra faktorn som gör arbetarrörelsens val av framtid sällsynt odemokratiskt är att det saknas ett alternativ till S-toppens riktning som pekar i riktning mot att förvandla ”Arbetarepartiet Socialdemokraterna” till det borgerliga ”Folkpartiet Socialdemokraterna”. Vid alla riktigt vägval krävs nämligen två vägar att gå (minst). Det duger inte med att vägvalet endast består av hur fort man ska längs samma väg.

Jag återkommer med hur alternativet till att omvandla S till det borgerliga ”Folkpartiet Socialdemokraterna skulle kunna se ut.

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>