Dumskallarnas sammansvärjning – apropå mitt förra blogginlägg

Av Jan Hägglund, 25 december 2018 kl 14:57, 6 kommentarer

38

Hej, och god fortsättning !

Om du kommer på att du har glömt att köpa en julklapp till någon du känner och som dessutom är anställd av, eller någorlunda införsatt i, Umeå kommun och dess svindlande affärer så vet jag räddningen. Köp och ge bort boken ”Dumskallarnas sammansvärning”.

Jag läste den själv en gång och höll på att skratta mig fördärvad.

Dumskallarnas sammansvärjning är en roman skriven av John Kennedy Toole. Den gavs ut 1980, tyvärr efter författarens död, och är som sagt väldigt rolig. Titeln får mig att tänka på mitt föregående blogginlägg samt andra manövrer från maktens män och kvinnor i Umeå kommun under åren 2017 och 2018. Det handlar om försäljningar, personalpolitik, båtar samt mer personalpolitik.

Eller mindre personalpolitik. Kanske politik mot personalen vore en bättre formulering.

Den enda kopplingen mellan maktens män och kvinnor i Umeå kommun och boken ”A Confederacy of Dunces” (som den heter på engelska) är egentligen titeln. Men den är desto mer på pricken.

Den enda förändring som behöver göras är att skriva titeln i pluralis: ”Dumskallarnas sammansvärjningar – ar”.

Återigen: God Fortsättning !

av John Kennedy Toole. Romanen utgavs 1980 postumt, elva år efter Tooles död, genom moderns försorg och belönades samma år med Pulitzerpriset för skönlitteratur.

Om kommentarer på bloggen
Jag kommer endast att publicera kommentarer av seriös karaktär som relaterar till innehållet i blogginläggen.

Vill du kontakta mig - om innehållet i bloggen eller något annat? Hör av dig!
Telefon: 070-293 74 61,
090-19 47 35
E-post: [email protected]

Korta fakta:
Sysselsättning: Ansvarig utgivare för Veckans Nyheter och ordförande för Arbetarpartiet
Född: På Umeå lasarett, har förblivit Ume trogen och är tillräckligt gammal för att ha tagit körkortet
Familj: Dotter född på Första Maj (när annars?) 1991 samt Marika
Bor: Nydalavägen, Berghem
Bil: Volvo
Hobby: Styrketräning, film och historia, exempelvis andra världskriget
Bästa maträtten: Marikas Janssons frestelse
Förebilder: Sonny Liston (boxare), Keith Richards (Stones), Inga-Britt Ahlenius (anti-korruptionskämpe), Saga Norén (Länskrim Malmö) och Susanne Aidanpää-Ernstson (koncern-VD)
Musik: Rolling Stones, Dylan och i stort sett allt annat
Bästa egenskaper: Uthållig och stabil då det blåser
Sämsta egenskaper: Kolerisk, störande tidsoptimist och ofta för hjälpsam
Senast lästa bok: En deckare i Harry Bosch-serien
Favoritplats i Umeå: Gamla tågbron vid Tallberg strax före Nyåker (visserligen Nordmaling men i alla fall).
Det bästa med Umeå:
1. Var man än befinner sig tar det högst fem minuter att nå skogen med cykel.
2. Utan att blunda för problemen så är attityden mot folk födda utomlands och mot hbtq-personer bättre än på många andra ställen, vilket bidragit till att nazister, och rasister som SD, haft svårare att etablera sig här än på andra platser.
Det sämsta med Umeå:
1. Maktkoncentrationen: eliten inom politik, ekonomi, media, finkultur och elitidrott är ihopväxta genom tusen trådar och hjälps åt att tysta den stora opinion som finns bland umeborna mot alla satsningar på skrytprojekt som Kulturväven, ett överdimensionerat Äventyrsbad och liknande.
2. Ointresse för grön industri: makteliten försöker inte ens samordna resurserna hos universitet och företag för produktion av exempelvis miljövänligt bränsle; förutsättningarna finns för en helt ny bransch med gröna industrijobb och inkomster som även skulle trygga jobben inom vård-skola-omsorg. I detta sammanhang vill jag också nämna att det behövs en ny debatt och Lag om Medbestämmande på arbetsplatserna eftersom löntagarna har pressats tillbaka till 1970-talet. Fackföreningsrörelsen måste gå i spetsen för den kampanj som krävs för en sådan maktförskjutning till löntagarnas förmån 2.0.