Uppdat 15.25. Vänstern smutskastade även vår kamp mot islamisterna för att stoppa hedrandet av Umeås första öppna transperson i modern tid

Av , , 8 kommentarer 56

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress
Min uppgörelse med den aggressive Alejandro Caviedes (AC) – han som uppträder i facklig skepnad då det passar, och som förtroendevald representant för socialdemokraterna då DETTA passar – får vänta till på torsdag. Men då ska jag publicera en analys av de argument som han har använt för att angripa mig mellan de svordomar och andra okvädningsord som han också har riktat mot mig. Jag ska dessutom redovisa hans (enligt Caviedes egen utsago) stora roll bakom att frågan om att ersätta LOV med LOU överhuvudtaget kom upp till prövning i Umeå kommunfullmäktige. Jag lovar att detta kommer att bli en lärorik läsning. Skälet till att jag skjuter upp del två av min uppgörelse med AC är att jag inte kan låta bli att kommentera en annan och våldsam debatt under Umeå kommunfullmäktige måndagen den 28/1. En debatt som inte refererades i tisdagens VK.

 

Del I

Vi i Arbetarpartiet hade i en motion föreslagit att kommunen skulle hedra Umeås första offentliga transperson i modern tid, Gustav Bertil Lindgren, mer känd som ”Bertilda”. Bertilda är som alla förstår ett könsöverskridande namn bestående av det manliga namnet Bertil och det kvinnliga Tilda vilka tillsammans blir Bertilda. Skälet till att vi anser att Bertilda ska hedras är att denna människa blev förvandlad till en fredlös i Umeå kommun, en ”var mans niding” (för att använda ett ålderdomligt uttryck) och trots detta visade ett förtvivlans mod för att få vara sig själv.

 

Här publicerar jag den dikt som fanns på Bertildas dödsannons 1988 – en dikt så full av insikt om denna tappra människas svåra liv.

Du somnade så tyst
Från sol och vår
Somnade stilla från smärtans tår
Ljuv är vilan ljuset och friden
Fjärran borta från livet och
striden

 

Del II

De övriga partierna ville fortsätta att tysta sanningen – och blev primitivt aggressiva

Vår motion om Bertilda verkade passa dagens makthavare lika illa som Bertilda själv passade gårdagens makthavare. De övriga partierna hade gått samman för att avslå vår motion om att hedra Bertilda. Denna människa som alltså hade förvandlats till en fredlös under 1960- och 70-talen, här i vårt ”fina” Umeå, på grund av att han var transsexuell. Några individer sköt till och med på Bertilda med luftgevär under dennas färd på sin moped på E4:an. Du dör inte av ett skott från ett luftgevär. Men om du träffas av ett skott exempelvis i ansiktet, körandes moped på E4:an, kan du vingla till och hamna under hjulen på en bil. Och DÅ dör du!

Umeå tillhör idag de mest politiskt korrekta (PK) städerna i Sverige. Därför visste vi att det skulle krävas en hel del av dagens makthavare för att erkänna gårdagens sanningen eftersom denna sanning inte var vacker. Vi visste även att vi i Arbetarpartiet inte tillhör den klick inom Umeå kommunfullmäktige som anser sig ”äga” en fråga som den om transpersoner som Bertilda. Till dessa ”ägare” hör främst Vänsterpartiet och Schwänstern (den del av S som strävar efter att vara mer V än Vänsterpartiet). Till viss del även Miljöpartiet.

Och ett parti som inte är PK, utan som har den dåliga smaken att bekämpa hedersförtryck och islamister som Arbetarpartiet – islamister som förtrycker andra muslimer, kvinnor, barn och homosexuella – ska inte komma och påstå sig kunna något om en transperson. Om detta var alla partier i Kommunstyrelsens ledande utskott eniga. Inte endast S och V utan även M, C och L. Däremot var skillnaden väldigt stor mellan dessa partier när det gällde den primitiva aggressivitet som kom att uppvisas i den följande debatten.

 

Del III

Du kan existera utan att vara omnämnd i forskningen. Det är alldeles, alldeles säkert!

Ett skäl till den väldigt knapphändiga beredningen av vår motion – som innebar knapphändiga kunskaper vilket i sin tur  utgjorde en del av det officiella motivet till att avslå motionen – var att Queerforskningen inte visste mycket om Bertilda. Denna slutsats hade dragits efter att beredarna hade ringt till två (2) personer …
Nu ju det gjorde ingenting eftersom vi i Arbetarpartiet visste desto mer. Detta efter att ha kontaktat Nordmalings kyrkogård, Folkbokföringen (Skatteverket), riksarkivet, två journalister, nordmalingsbor som växt upp på den ort där Bertilda bodde och som därför träffat personen i fråga många gånger och besatt mycket förstahandskunskap. Men vår kunskap gjorde inte våra motståndare mindre aggressiva. Tvärtom fick våra stora kunskaper en helt motsatt effekt.

Men åter till queerforskningen. Jag känner ju inte till hur stora resurser som denna forskningsgren har. Eller deras metoder. Men rent allmänt gäller följande: vissa personer och händelser är för gamla för att alla ska minnas dem, samtidigt som de ligger för nära i tiden för att ha hunnit bli forskningsobjekt. Personer och händelser kan alltså, tidsmässigt sett, falla mellan stolarna. Det kan hända i de bästa familjer. Och även inom forskningen. Sannolikt även inom queerforskningen.

Jag minns själv Bertilda väldigt väl.

Och jag besatt dessutom väldigt mycket ackumulerad kunskap om Bertilda då vår motion behandlades i måndags. Detta efter att ha tillgodogjort mig all den information vi fått från nämnda myndigheter och personer. Därför blev det alltför magstarkt för mig att läsa följande, både förnumstiga och nedlåtande, formulering från någon på Umeå kommun: ”Just Bertilda finns inte omnämnd i någon av den queerhistoriska forskning som har fokus på norra Sverige eller Västerbotten”.

Jag vill understryka att denna formulering inte kommer från queerforskarna själva utan från någon på Umeå kommun.

Men detta skulle alltså vara ett av skälen till att Umeå, den kommun i vilken Bertilda bokstavligen hade förvandlats till en fredlös, inte kunde hedra denna den första offentliga transpersonen i modern tid. Luckor i queerforskningens kunskaper! Men det kan ju hända att forskningen inte hinner med allt. Och alla. Dessutom finns det brister inom forskning. All forskning. Sannolikt även inom queerforskning. Det finns exempelvis många människor (varning ironi) som faktiskt har existerat och haft det svårt trots att de inte finns omnämnda i någon forskning alls. Många miljarder människor. Helt obrydda av just forskningen.

Men kunskapen om Bertildas liv fanns. Och dessutom väldigt nära. Helt öppen för dem som ville ta del av denna kunskap om hur Bertilda blev förvandlad till en fredlös, inom Umeå kommuns gränser, utan att makthavarna gjorde något åt detta. Kunskapen låg öppen för dem som ville att Umeå nu skulle hedra denna person för kommunens tidigare tillkortakommanden och även för det förtvivlans mod som Bertilda visade för att få vara sig själv. Därför var jag bara tvungen att säga något i stil med detta: ”bristen på kunskap om Bertilda inom queerforskningen säger mer om denna forskning än om tillgången på kunskap”.

Detta var ingen elak kommentar mot forskningen. Däremot dem som i mitt tycke missbrukade forskningens luckor i egna syften.

 

Del IV

Då bröt helvetet löst! Den primitiva aggressivitet som legat under ytan bröt fram med full kraft.

Vänsterpartiets Gudrun Nordborg stegade fram till talarstolen. Där berättade Gudrun Nordborg att jag var ”oseriös, oetisk” och ohistorisk”. Tre o:n på en gång. Därtill kunde Gudrun Nordborg berätta att även hon mindes Bertilda, men att hon, till skillnad från mig, inte hade trakasserat Bertilda!

Till saken hör att jag har berättat att jag vid 13-års ålder hörde till dem som hade kastat snöboll på Bertilda. Och det var denna snöboll som Gudrun Nordborg nu hänsyftade på (småaktigt är bara förnamnet).

Sedan försökte Gudrun Nordborg, med ofattbar fräckhet och arrogans, bortförklara mitt engagemang för att Umeå kommun ska hedra Bertilda med att jag, personligen, skulle ha skuldkänslor…

Nej, Gudrun Nordborg och alla andra rättrådiga som inte kastade en snöboll men som inte heller försökte sätta stopp för brutaliteten. Mitt engagemang beror på att så många myndighetspersoner på 60-talet vid socialtjänst, skola, polis – samt de förbannade politiker som ansvarade för dessa myndigheter – passivt tillät den stegvisa normaliseringsprocess som slutade med att Bertilda blev fredlös. Så fredlös att några till och med ansåg att det vara legitimt att skjuta på denna människa som kom körandes oskyddad med moped på E4:an! Mitt engagemang beror på de många vuxna människorna som under tystnad vände bort blicken inför den brutala behandling som Bertilda utsattes för. Människor som inte gjorde något själva men vars moraliska brott bestod i de passivt lät det hända.

Detta passiva accepterande är något helt annat än en snöboll från en 13-åring, som inte visste bättre, men som åtminstone vågar berätta sanningen som vuxen. Och som vågar kräva att Umeå kommun ska erkänna denna sanningen och, i efterhand, bidra till att återupprätta den person som drabbades så hårt.

 

Del V
Sådana som Gudrun Nordborg talar ofta, och länge, om ”härskartekniker” som en metod att ”förminska” andra. Men hon, och andra från Vänsterpartiet och Schwänstern, använde verkligen härskartekniker själva för att förminska mitt och Arbetarpartiets engagemang. Sådana som vi, som inte är PK, måste till precis varje pris – även till priset av lögner om varför vi driver denna frågan – stoppas från att få igenom ett förslag om att hedra Umeås första öppna transperson i modern tid. Detta är nämligen frågor som Vänstern och Schwänstern anser sig ha monopol på. Åtminstone i Umeå. Möjligen skulle de kunna acceptera att MP och FI kom med ett förslag. Men absolut inte Arbetarpartiet. Och speciellt inte jag. Jag ska förklara varför.

 

VI
Hämnden för vår kamp mot det växande inflytandet från islamister och deras medlöpare.
Efter debatten fick jag frågan, från en representant för ett parti som inte visat någon primitiv aggressivitet under debatten, om det kändes tungt. Det gjorde det inte. Men skälet till detta var att jag hade känt på mig att debatten skulle kunna utveckla sig just som den gjorde – att den skulle kunna bli primitivt aggressiv – och medföra en allmän hets mot oss. För vi måste alltså till varje pris hållas borta från det politiska territorium som främst V och Schwänstern anser vara deras.

Men det fanns även ett annat skäl till denna primitiva aggressivitet. Hämnd. Låt oss åter använda Gudrun Nordborg som exempel. Det var denna vänsterpartist som, i samband med att Umeå kommunfullmäktige debatterade hedersförtrycket, hävdade att ”det gynnar rasismen att ens diskutera denna fråga Och jag tillhör de som har varit bland de flitigaste när det gäller att kräva åtgärder mot just hedersförtrycket. I Umeå kommunfullmäktiges debatter. Men inte bara det.

Jag har även kritiserat islamister eller deras medlöpare – de islamister som förtrycker andra muslimer, kvinnor, barn, homosexuella (samt andra HBTQ-personer) -  för deras strävan efter att skapa parallellsamhällen där allmänna och fria val, för män och kvinnor, inte ska gälla för de som kommer från huvudsakligen muslimska länder. Under måndagens kommunfullmäktige gick en annan vänsterpartist, Abdi Hanad, upp i talarstolen. Och vad tror ni att denne gör, trots att ärendet handlar om en motion som gick ut på att hedra Bertilda, jo Abdi Hanad påstår att jag har angripit ALLA MUSLIMER under de senaste tolv månaderna´!

 

 

VII

Detta är rent makabert – på två sätt:
a) för det första säger reglerna skulle Abdi Hanad omdelbart skulle ha blivit avbruten av presidiet för att Abdi Hanad angrep mig för något som han inte ens hade formell rätt att ta upp från talarstolen. Fullmäktige diskuterade vår motion om att hedra Bertilda och inte islamisternas växande inflytande – eller motsatsen. Men Abdi Hanad blev inte avbruten. Presidiet hörde nämligen inte vad han sa. Men hur reagerade då alla de övriga i fullmäktige – de 59 ordinarie ledamöterna som inte var direkt inblandade – och alla närvarande ersättare och andra – minst 90 personer totalt. Jo, trots att de allra flesta av dem visste att Abdi Hanads angrepp på mig var ett svårt regelbrott protesterade absolut ingen. Återigen visade sig den primitiva aggressiviteten. Fast passivt. De 90 personernas tystnad var ett godkännande av detta, svåra, regelbrott,
b) det andra var innehållet i det som Abdi Hanad sa: Han påstod nämligen att just min kamp mot det växande inflytandet från islamister, och deras medlöpare, innebär mobbning och trakasserier. Han, och andra islamister eller medlöpare, försöker göra det till ett moraliskt brott (ett tabu) att ifrågasätta deras växande inflytande – ett inflytande som bl a tar sig uttryck i form av förtryck av andra muslimer, kvinnor (via månggifte) och barn (via barnäktenskap) samt hets mot homosexuella – vilket tillsammans utmynnar i att samhällets demokratiska fri- och rättigheter urgröps.

Men det pågår en alltmer intensiv debatt i samhället.

Jag och mina partikamrater hämtar våra argument från bl a två rapporter från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), en rapport från Försvarshögskolan samt från egna böcker skrivna av bland annat just de forskare som fått uppdragen att ta fram rapporterna till MSB och Försvarshögskolan. Vår kritik är legitim och utgör ett normalt inslag i ett demokratiskt samhälle. Men denna uppfattning om yttrandefrihet delas inte av vänsterpartisten Abdi Hanad.

Det finns en påtaglig överlappning mellan de personer som anser sig ha monopol på frågor om exempelvis transpersoner och de personer som anser att det gynnar rasismen att ens diskutera åtgärder mot hedersförtryck och att kritisera islamisternas växande inflytande.

Tyvärr möttes alltså Abni Hanads dubbla övertramp med ett tyst accepterande från övriga närvarande i fullmäktigesalen. Just en sådant tyst accepterande som jag kritiserar när det gällde det som drabbade Bertilda. Jag tror dock att vissa var tysta av rädsla för att även de själva skulle bli utsatta för samma primitiva aggressivitet som vi blev. Men det är illa nog.

 

Del VIII

Under lunchen, efter debatten, samtalade olika personer med mig, och underströk hur rätt jag hade haft i debatten.
Och hur viktigt det var att någon hade modet att säga sanningen om hur det verkligen var. Vissa hade själva kastat snöbollar eller glåpord. Andra hade, vilket var det vanligaste, inte vågat eller velat ingripa.

Genom att berätta sanningen tog jag, och det parti jag tillhör, ansvar för att bryta tystnaden om det vidriga sätt på vilket Bertilda blev behandlad. Det som främst Vänstern och Schwänstern i Umeå kommunfullmäktige gjorde, i måndags, var att fortsätta att försöka tysta ned sanningen om hur Bertilda blev behandlad.

Det är svårt att sjunka djupare. Men det går.

 

IX

Här är ett exempel

Under lunchen fick jag veta att Vänsterpartiets gruppledare, Ulrika Edman, hade sänt ett mail till gruppledarna för partierna i Umeå kommunfullmäktige – mig undantagen – i syfte att organisera någon form av aktion mot just mig. Detta då Ulrika Edman påstod att jag angripit en ensamstående trebarnsmor på min blogg!
Informationen kom inte från någon gruppledare, utan från en person inom ett parti vars gruppledare uppenbarligen inte ställt upp på Ulrika Edman korståg mot mig, på grund av min kritik mot islamisterna.
Alla utom Ulrika Edman förstår, naturligtvis, att jag aldrig har angripit någon människa för att hon är en ensamstående trebarnsmor.

Men jag har under ett par år kritiserat det växande inflytandet för islamister och deras medlöpare – de islamister som förtrycker andra muslimer, kvinnor, barn och homosexuella samt strävar efter att skapa parallellsamhällen – parallella samhällen där allmänna och fria val för män och kvinnor inte ska gälla för människor från muslimska länder. Och om någon av dessa skulle vara ensamstående och mor till tre barn så måste debatten gå vidare i alla fall. I en demokrati. Detta trick – att försöka komma undan kritik genom att framställa vanlig normal debatt i en demokrati som något otillåtet – är något som Vänsterpartiet har försökt tidigare. Vi vek inte ned oss då och vi kommer inte att vika ned oss nu. Men alla ska veta att detta trick är något som V – tillsammans med islamister från bl a Muslimska brödraskapet och Salafiströrelsen – har satt i system och som de kommer att försöka med igen. Detta tillsammans med islamisterna och deras medlöpare som bl a finns inom Vänsterpartiets egna led.

Vänsterpartiet i Umeå är rikt på auktoritära intrigmakare.

 

Avrundning om Bertilda
Här tar alltså detta blogginlägg slut.

Men låt mig först säga följande: medan en tidigare generation av politiker i Umeå kommun tillät övergreppen på Bertilda att fortgå, vägrar dagens generation av politiker att sona detta moraliska brott genom att hedra Bertildas minne.

Vissa av dagens generation tror också att de kan skrämma oss genom att hetsa i kommunfullmäktiges instängda atmosfär. Detta kommer inte att lyckas. Vi i Arbetarpartiet har nämligen vinden i ryggen.

Detta blogginlägg började med en beskrivning av hur vår motion om att hedra Bertilda blev behandlad – eller misshandlad. Detta blogginlägg kommer att sluta med vackra och sanna ord om Bertilda, denna så hårt prövade människa. Vi i Arbetarpartiet kommer att hitta andra vägar för att låta de människor som bor i Umeå, Nordmaling och annorstädes – som förstår vikten av att sanningen kommer i dagen – och som vill hedra denna person som trots alla hugg och slag ändå orkade mobilisera kraft och ett förtvivlans mod för rätten att få vara sig själv.

Jag publicerar slutligen åter den vers som stod att läsa i Bertildas dödsannons 1988.

 

Du somnade så tyst
Från sol och vår
Somnade stilla från smärtans tår
Ljuv är vilan ljuset och friden
Fjärran borta från livet och
striden

 

_________________________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

                                                        – - –          – - –          – - -

 

 

Återpublicerat inlägg från söndagen 27/1-2019

I övermorgon kommer jag att referera debatten om varför Umeås kommunfullmäktige vägrar att hedra en person som var öppet transsexuell bland annat under 60- och 70-talen. Personen var döpt till Gustav Bertil Lindgren men kallades för ”Bertilda”. i hela länet. Bertilda var biologiskt sett en man men bar läppstift, en annorlunda klädsel och uppträdde feminint. Bertilda var ursprungligen ett öknamn som begreppet ”bög”. Men begreppet bög övertogs av de homosexuella själva och har inte samma negativa klang (för många) idag som under exempelvis 60- och 70-talen. Det finns en sorts parallell med namnet ”Bertilda”. Under alla år som jag hörde Bertilda kallas för just detta blev svaret alltid ett leende och ord som ”vilka fina kavaljerer jag har”.
Jag hörde aldrig Bertilda be om att få bli kallad för något annat än just ”Bertilda”. Sammansättningen av det manliga namnet Bertil och den feminina ändelsen ”tillda”(som i Matilda) innebar troligen ett sorts kvitto på att Gustav Bertil Lindgren var en transperson – eller transvestit som man sade på den tiden. Det finns, åtminstone delvis, en parallell mellan hur det ursprungliga skällsordet bög har övertagits av många homosexuella män och hur namnet ”Bertilda” bekräftade Bertil Lindgren som transperson. Vad Bertilda innerst inne kände inför detta namn vet varken jag eller någon av de som jag har träffat och talat med om personen som döptes till Gustav Bertil Lindgren.

De som motsätter sig att Umeå kommun ska hedra Bertilda kryper bakom argumentet att han var född och skriven i Nordmaling. Men det var i Umeå som han fick ett helvete. Det var här i Umeå som han blev fredlös!

För fredlös var just vad Bertilda blev.

Det var inte ”skolan i Umeå” som uttalade att Bertilda var fredlös – men ”vår” rektor på Mimer bidrog, det var inte ”polismyndigheten i Umeå” som uttalade att Bertilda var fredlös – men vissa poliser struntade blankt i Bertildas klagomål och just dessa bidrog, det var inte alla vuxna som uttalade att Bertilda var fredlös – men alltför många undvek att ta Bertilda i försvar och alltför många visade istället sitt gillande då vi kastade snöbollar vilket bidrog.

En unge som kastar en snöboll en gång är ingenting. Många barn i de yngre tonåren som omringar och kastar många hårda snöbollar vid många tillfällen innebär trakasserier. Detta, och mycket värre trakasserier från de som var äldre, under åratal, kan endast ske med myndigheternas och vuxenvärldens gillande och indirekta uppmuntran. Vilket var just det som skedde.

Jag var tretton år höstterminen 1966 på Mimerskolan. Vi ville inte skada, och vi skadade inte eller heller Bertilda, fysiskt. Det fanns däremot äldre killar som låg i bakhåll för honom då han körde fram och tillbaka Levar – Umeå, periodvis nästan varje dag, på sin moped. De sköt med luftgevär då han kom på E4:an. Åtminstone enligt en lokaltidning. Du dör inte av ett skott från ett luftgevär. Men om du träffas av skottet i ansiktet eller halsen, och vinglar till i trafiken på E4:an, kan du hamna under hjulen på en lastbil. Eller framför kylaren på en personbil. Och då dör du.

Bertilda var fredlös. Bertilda var mans niding. Bertilda var så långt borta från Christer Lindarw och After Dark som det går att komma. Samhället tog avstånd från Bertilda.

I Nazityskland, bara 10 – 15 år innan Gustav Bertil Lindgren gjorde entré i Umeå, hade Bertilda hamnat i ett dödsläger. Detta om Bertilda hade vågat vara sig själv på det sätt som Gustav Bertil Lindgren vågade. I Umeå på 60-talet hamnade inte Bertilda i ett dödsläger. Men  blev verkligen fredlös.

 

Del IV.
Jag har aldrig förlåtit mig själv för allt våld som jag var en del av på Mimerskolan under högstadiet
. Ni som har följt min blogg sedan hösten 2017 vet att detta var huvudskälet till att jag började blogga överhuvudtaget. Mimerskolans högstadium hösten 1966 till våren 1969 påminde skrämmande mycket om filmen ”Ondskan”. Inte boken. Men filmen.

Då jag siktade på Bertilda med snöbollar, tillsammans med mina jämnåriga från Mimer, var jag alltså tretton år och gick i sjuan. Jag gjorde mycket värre saker också. Mot andra elever. Och andra elever mot mig. Men jag var aldrig ensam och övergiven. Jag var aldrig fredlös. Jag var en del av ett gäng. Och denna delaktighet gjorde livet uthärdligt. Även om ärren aldrig går bort.

Men Bertilda var inte en del av något gäng.För honom måste livet ofta ha känts outhärdligt.

Många anser att samhället är mycket bättre och öppnare idag. Och det stämmer på många sätt. Och Umeå kommun jagar sina utmärkelser. Men när det kommer till kritan är det mesta bara yta. Det verkliga testet består, som jag ser det, i att kunna erkänna begångna misstag.
*  Att göra upp med arvet som de 50 000 organiserade nazisterna efterlämnat är något som Sverige hoppade över – vilket underlättade för nynazismen under 80- och 90-talen,
*  Att erkänna att Umeå kommun har brutit mot Miljökvalitetsnormen (MKN) sedan 2003, när det gäller koncentrationen av kvävedioxid i luften på grund av avgasutsläpp är något som kommunens politiker hoppat över, med resultat att de riskerat att umeborna fått sina friska liv förkortade på grund av demenssjukdomar som Alzheimer, hjärt- och kärlsjukdomar, lungcancer samt astma och allergi,
*  Att gottgöra en person som blev fredlös på grund av att dåtidens politiker, myndigheter och vuxenvärld svek, genom att hedra denna människa även om det sker efter döden, är inget för dagens politiska makthavare i Umeå kommun.

Om Umeå och Sverige har utvecklats åt rätt håll när det gäller frågor som berör HBTQ beror det mer på personer som Bertilda än på Christer Lindarw och After Dark. Sådana som Bertilda var droppen som urholkade stenen. Vem kunde låta bli att bli upprörd och tänka till när man fick läsa om att några idioter hade beskjutit denna människa på sin moped! Man eller kvinna. Men Bertilda var som alla vi andra först och främst en människa. Vi beskjuter inte människor. På moped. På E4:an.

Men Umeås styrande tänker inte bifalla min motion att hedra Bertilda (Gustav Bertil Lindgren) som dog den 19 maj 1988. Argumenten är krystade och fegt formalistiska. En sak är säker: Umeås ledande politiker kommer inte att erkänna sin egen och sina föregångares skuld.

 

Del V
I dödsrunan som publicerades bland annat i VK kan man läsa följande:
”…
Det stämmer. Det fanns absolut ingen som det skvallrades, och ljögs, om så mycket som om Bertilda.

Till sist: låt mig avsluta med den vers som fanns införd i Bertildas dödsannons:

Du somnade så tyst
Från sol och vår
Somnade stilla från smärtans tår
Ljuv är vilan ljuset och friden
Fjärran borta från livet och
striden

Denna dikt är en oändligt bra sammanfattning av Bertildas liv.
En dikt så full av smärtsam kunskap.
Den som valde, eller själv skrev, versen visste det som jag med hjälp av andra har berättat om – här och tidigare.

Låt mig sluta med att säga följande:
genom att vägra hedra Gustav Bertil Lindgren, eller Bertilda för dem som så vill, utsätter de ledande politikerna i Umeå kommun Bertilda för ett andra övergrepp.

 

 

8 kommentarer

Nu 11:40 börjar debatten om hemtjänsten i Umeå: Detta är kvaliteten på S-politikern Alejandro Caviedes då han angriper mig

Av , , 9 kommentarer 67

Här ser ni mentaliteten hos den Socialdemokratiske politikern i Region Västerbotten då han diskuterar med en av våra ledamöter i Umeå kommunfullmäktige. Lägg märke till hans ordval, speciellt när det gäller min person.

 

Det som slår varje insatt människa är att det var hans parti Socialdemokraterna som införde valfrihet inom hemtjänsten i Umeå kommun. Där är 17 av 18 privata utförare lokala och de har påfallande ofta sin bakgrund i den kommunala hemtjänsten.

 

Men efter uppgörelsen med C, L och MP har Alejandro Caviedes parti Socialdemokraterna släppt lös privata utförare i 290 kommuner och 20 landsting/regioner – inom hela välfärdssektorn (Arbetsförmedlingen, skolor och vårdcentraler). Detta borde få Alejandro att agera med lite ödmjukhet. Men detta ligger inte för honom.

 

Istället påstår han om mig personligen: ”Jan Hägglund är helt ute och cyklar”; ”… har inte en djävla aning om vad han talar om … ” . I ett annat inlägg påstår Alejandro, stilfullt, att jag ” … verkar leva i en helt annan planet!!!”

 

Det jag vill att du som läsare ska minnas, när du läser Alejandro Caviedes påhopp på mig här nedan, är att det inte finns något som Socialdemokraterna har talat om att de vill förändra inom hemtjänsten i Umeå, som inte också kan göras inom ramen för den nuvarande lagstiftningen LOV. Som Socialdemokraterna själva var med om att införa.

 

Jag tänker återkomma, efter dagens debatt i Umeå kommunfullmäktige, och dels bemöta vad Alejandro Caviedes skriver på sina inlägg (bl a här nere), dels vad hans partikamrater inom Socialdemokraterna sade under fullmäktigedebatten om hemtjänsten idag.

 

Återigen: tänk på vad Socialdemokraterna har kommit överens om med C, L och MP när det gäller privata utförare i hemtjänsten och vinster i välfärden. Alejandro Caviedes tillhör den typ av politiker som underskattar väljarna och arbetarna i synnerhet. De ser vilket parti som står på deras sida. Detta oavsett om de har en privat eller kommunal arbetsgivare.

Ett sådant parti heter Arbetarpartiet. Jag är stolt över att tillhöra detta.

Klicka här för att följa debatten live.

 - – -          – - -          – - -

 

 INLÄGG från Alejandro Caviedes 

Gun Sandström, du har ju fel. Andelen visstidsanställningar inom privat hemtjänst är ju redan hög. Personalomsättningen är hög. Det beror bl a på att det råder total etableringsfrihet från företagens sida, vilket leder till att företag drar sig från att tillsvidareanställa i viss utsträckning eftersom de inte vet hur deras kundunderlag kommer att se ut i framtiden (ena året kan du ha 20 utförare, nästa år 50, nästa år 10, etc). Vid långa upphandlingar däremot kan du ha bättre stabilitet. Jämför t ex med lokaltrafiken som är upphandlad. Om det är som du säger, nämligen att LOU skulle leda till otrygga anställningar, hur kommer det sig att andelen tillsvidareanställningar är högre inom t ex lokaltrafiken (som går efter lou) än inom privat hemtjänst? Snacket om att lou innebär 3-åriga avtal är bullshit! Detvdär bestäms av huvudmannen. Inom lokaltrafiken har man t ex 10-åriga avtal. Betydligt mer stabilt än med loven, där alla utförare förutom kommunen kan dra sig ur när de vill.

Med lou kan du också ställa krav på personalävertagande så att personalen varken förlorar jobbet eller las-tiden om företaget går i konkurs eller förlorar upphandlingen. Med lov:en så kastas personalen ut på gatan om ett företag går i konkurs eller drar sig ut. På sin höjd kan man få nytt jobb hos ny arbetsgivare, eftersom alla skriker efter uskor, men du tappar din las-tid. Känns det som en trygg anställning?

Jag är ledsen, Gun, men Janne Hägglund är helt ute och cyklar. Han har ingen jävla aning. Han har svalt allt som de privata hemtjänstföretagen sagt i fråga om anställningsvillkoren i branschen och vänt Kommunal ryggen i den här frågan. Sen skriver han ett blogginlägg där han påstår att Kommunal lokalt inte vill ha lov, men det är faktiskt Kommunals kongress som beslutat att driva avskaffandet av lov. Ursäkta, men ditt partis gruppledare har inte en jävla aning om vad han pratat om. Han springer hemtjänstföretagens ärenden i den här frågan. Hur fan kan man som arbetarparti tro mer på arbetsgivarna när det gäller anställningsvillkoren i bramschen än på den fackliga organisation som organiserar medlemmarna i den branschen? Det är fullständigt galet.

Han sviker Kommunals medlemmar!!

9 kommentarer

Uppdaterad 24.00. Umeås första öppna transperson i modern tid kallades Bertilda – och var rik endast på lidande. De politiker som vägrar hedra Betilda begår ett nytt övergrepp

Av , , Bli först att kommentera 61

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress

Hej Thomas, Mikael och Jonsson. Jag beklagar att ni har fått vänta så länge på till era kommentarer. Nu har jag dock svarat på dessa. Och jag är tillbaka som bloggare. Det var tretton dagar sedan jag sist publicerade ett blogginlägg.

 

Del I
Under den tiden som jag har varit osynligt har Arbetarpartiet kollektivt och jag som person:
1) tagit ställning till om vi ska ställa upp i valet till riksdagen – eller inte. Och vi har klargjort motiven som avgjorde vårt beslut,

2) Jag har varit med och skrivit en debattartikel till en storstadstidning. Vi var en ”blocköverskridande” (i mer än en bemärkelse) grupp som tillsammans utarbetade en analys av det vi alla anser:
a) att det politiska systemet inte har klarat av de påfrestningar som de senaste två valen utsatt systemet för utan befinner sig i en kris,
b) att dagens politiker och partier är de skyldiga – inte väljarna,
c) ett första (och kanske även ett andra) försiktigt förslag till en förbättring av dagens politiska system,
Debattartikeln innebär en skarp uppgörelse dels med bristerna hos politiker/partier, dels med bristerna i själva det politiska systemet samt med början till förslag på förändringar av det politiska systemet (politikerna/partierna går ju inte att förbättra). Sedan vår debattartikel publicerats i en av storstadstidningarna känner jag mig fri att återkomma med analysen bakom debattartikeln i denna blogg.

Det är krävande, men viktigt, att då och då pröva på att samarbeta med folk som har en annan ideologi och även en annan sysselsättning än vad man själv har. I gruppen ingick en forskare, en klassisk liberal, en borgerlig utanför riksdagen, jag, och så vidare. Analysen av vad som gått fel kan IBLAND bli bättre om man har olika bakgrund. Detta även om de längst gående slutsatserna, när det gäller vad som behöver göras åt krisen, kommer att vara olika mellan exempelvis en klassisk liberal och en demokratisk socialist. Men detta behöver inte innebära att det finns omedelbara behov av förbättringar som vi alla kunde enas om. Vi hoppas nu på en snar publicering av vår debattartikel. Sedan kan jag publicera mitt bidrag till debattartikeln som ett blogginlägg och samtidigt redogöra för vårt ställningstagande när det gäller valet 2022 och våra motiv till detta ställningstagande.

3. Vi kommer att fortsätta angreppen på de islamister som förtrycker andra muslimer, kvinnor, barn, homosexuella och som vill skapa ett parallellsamhälle uppdelat i ett ”vi” och ett ”dom”. Islamisterna vill att deras samhälle ska styras av sharia och inte via allmänna och demokratiska val – för män och kvinnor – till en lagstiftande församling som kan kallas för riksdag, parlament eller förbundsdag. Detta kan etniska svenskar få behålla tillsammans med andra. Men islamisterna vill att människor från länder som huvudsakligen är muslimska ska styras av sharia: det vill säga av ett självutnämnt prästerskap som baserar tron på att de står för en gudomlig lagstiftning baserad på delar av Koranen, och på berättelser om profeten Muhammeds handlingar och uttalanden, som kallas för sunna.

Dessa islamister finns även här i Umeå.

4. Jag kommer att återuppta bloggserien om grunden till den svenska politiska fegheten: en serier där jag varit inne på medlöperiet under andra världskriget och oviljan att göra upp med de cirka 50 000 organiserade hemmanazisterna efter krigsslutet 1945. Men det finns långt mer att säga.

 

Del II: Debatt och beslut rörande LOV vs LOU
I morgon, på morgonen, kommer jag att publicera en blogg rörande LOV vs upphandling via LOU. Det är meningen att ge en rejäl bakgrund inför morgondagens möte med Umeå kommunfullmäktige. Det blogginlägget kommer att bemöta Socialdemokraternas och Vänsterpartiets bluffargument i debatten. Jag ska även publicera ett par av de mest vulgära angrepp som jag har utsatts för av en tidigare ordförande för Kommunal Umeå. Och socialdemokratisk politiker.

Darra du lille pojke. Sanningen om ditt beteende kommer i morgon.

 

Del III
I övermorgon kommer jag att referera debatten om varför Umeås kommunfullmäktige vägrar att hedra en person som var öppet transsexuell bland annat under 60- och 70-talen. Personen var döpt till Gustav Bertil Lindgren men kallades för ”Bertilda”. i hela länet. Bertilda var biologiskt sett en man men bar läppstift, en annorlunda klädsel och uppträdde feminint. Bertilda var ursprungligen ett öknamn som begreppet ”bög”. Men begreppet bög övertogs av de homosexuella själva och har inte samma negativa klang (för många) idag som under exempelvis 60- och 70-talen. Det finns en sorts parallell med namnet ”Bertilda”. Under alla år som jag hörde Bertilda kallas för just detta blev svaret alltid ett leende och ord som ”vilka fina kavaljerer jag har”.
Jag hörde aldrig Bertilda be om att få bli kallad för något annat än just ”Bertilda”. Sammansättningen av det manliga namnet Bertil och den feminina ändelsen ”tillda”(som i Matilda) innebar troligen ett sorts kvitto på att Gustav Bertil Lindgren var en transperson – eller transvestit som man sade på den tiden. Det finns, åtminstone delvis, en parallell mellan hur det ursprungliga skällsordet bög har övertagits av många homosexuella män och hur namnet ”Bertilda” bekräftade Bertil Lindgren som transperson. Vad Bertilda innerst inne kände inför detta namn vet varken jag eller någon av de som jag har träffat och talat med om personen som döptes till Gustav Bertil Lindgren.

De som motsätter sig att Umeå kommun ska hedra Bertilda kryper bakom argumentet att han var född och skriven i Nordmaling. Men det var i Umeå som han fick ett helvete. Det var här i Umeå som han blev fredlös!

För fredlös var just vad Bertilda blev.

Det var inte ”skolan i Umeå” som uttalade att Bertilda var fredlös – men ”vår” rektor på Mimer bidrog, det var inte ”polismyndigheten i Umeå” som uttalade att Bertilda var fredlös – men vissa poliser struntade blankt i Bertildas klagomål och just dessa bidrog, det var inte alla vuxna som uttalade att Bertilda var fredlös – men alltför många undvek att ta Bertilda i försvar och alltför många visade istället sitt gillande då vi kastade snöbollar vilket bidrog.

En unge som kastar en snöboll en gång är ingenting. Många barn i de yngre tonåren som omringar och kastar många hårda snöbollar vid många tillfällen innebär trakasserier. Detta, och mycket värre trakasserier från de som var äldre, under åratal, kan endast ske med myndigheternas och vuxenvärldens gillande och indirekta uppmuntran. Vilket var just det som skedde.

Jag var tretton år höstterminen 1966 på Mimerskolan. Vi ville inte skada, och vi skadade inte eller heller Bertilda, fysiskt. Det fanns däremot äldre killar som låg i bakhåll för honom då han körde fram och tillbaka Levar – Umeå, periodvis nästan varje dag, på sin moped. De sköt med luftgevär då han kom på E4:an. Åtminstone enligt en lokaltidning. Du dör inte av ett skott från ett luftgevär. Men om du träffas av skottet i ansiktet eller halsen, och vinglar till i trafiken på E4:an, kan du hamna under hjulen på en lastbil. Eller framför kylaren på en personbil. Och då dör du.

Bertilda var fredlös. Bertilda var mans niding. Bertilda var så långt borta från Christer Lindarw och After Dark som det går att komma. Samhället tog avstånd från Bertilda.

I Nazityskland, bara 10 – 15 år innan Gustav Bertil Lindgren gjorde entré i Umeå, hade Bertilda hamnat i ett dödsläger. Detta om Bertilda hade vågat vara sig själv på det sätt som Gustav Bertil Lindgren vågade. I Umeå på 60-talet hamnade inte Bertilda i ett dödsläger. Men  blev verkligen fredlös.

 

Del IV.
Jag har aldrig förlåtit mig själv för
allt våld som jag var en del av på Mimerskolan under högstadiet. Ni som har följt min blogg sedan hösten 2017 vet att detta var huvudskälet till att jag började blogga överhuvudtaget. Mimerskolans högstadium hösten 1966 till våren 1969 påminde skrämmande mycket om filmen ”Ondskan”. Inte boken. Men filmen.

Då jag siktade på Bertilda med snöbollar, tillsammans med mina jämnåriga från Mimer, var jag alltså tretton år och gick i sjuan. Jag gjorde mycket värre saker också. Mot andra elever. Och andra elever mot mig. Men jag var aldrig ensam och övergiven. Jag var aldrig fredlös. Jag var en del av ett gäng. Och denna delaktighet gjorde livet uthärdligt. Även om ärren aldrig går bort.

Men Bertilda var inte en del av något gäng.För honom måste livet ofta ha känts outhärdligt.

Många anser att samhället är mycket bättre och öppnare idag. Och det stämmer på många sätt. Och Umeå kommun jagar sina utmärkelser. Men när det kommer till kritan är det mesta bara yta. Det verkliga testet består, som jag ser det, i att kunna erkänna begångna misstag.
*  Att göra upp med arvet som de 50 000 organiserade nazisterna efterlämnat är något som Sverige hoppade över – vilket underlättade för nynazismen under 80- och 90-talen,
*  Att erkänna att Umeå kommun har brutit mot Miljökvalitetsnormen (MKN) sedan 2003, när det gäller koncentrationen av kvävedioxid i luften på grund av avgasutsläpp är något som kommunens politiker hoppat över, med resultat att de riskerat att umeborna fått sina friska liv förkortade på grund av demenssjukdomar som Alzheimer, hjärt- och kärlsjukdomar, lungcancer samt astma och allergi,
*  Att gottgöra en person som blev fredlös på grund av att dåtidens politiker, myndigheter och vuxenvärld svek, genom att hedra denna människa även om det sker efter döden, är inget för dagens politiska makthavare i Umeå kommun.

Om Umeå och Sverige har utvecklats åt rätt håll när det gäller frågor som berör HBTQ beror det mer på personer som Bertilda än på Christer Lindarw och After Dark. Sådana som Bertilda var droppen som urholkade stenen. Vem kunde låta bli att bli upprörd och tänka till när man fick läsa om att några idioter hade beskjutit denna människa på sin moped! Man eller kvinna. Men Bertilda var som alla vi andra först och främst en människa. Vi beskjuter inte människor. På moped. På E4:an.

Men Umeås styrande tänker inte bifalla min motion att hedra Bertilda (Gustav Bertil Lindgren) som dog den 19 maj 1988. Argumenten är krystade och fegt formalistiska. En sak är säker: Umeås ledande politiker kommer inte att erkänna sin egen och sina föregångares skuld.

 

Del V
I dödsrunan som publicerades bland annat i VK kan man läsa följande:
”…
Det stämmer. Det fanns absolut ingen som det skvallrades, och ljögs, om så mycket som om Bertilda.

Till sist: låt mig avsluta med den vers som fanns införd i Bertildas dödsannons:

Du somnade så tyst
Från sol och vår
Somnade stilla från smärtans tår
Ljuv är vilan ljuset och friden
Fjärran borta från livet och
striden

 

Denna dikt är en oändligt bra sammanfattning av Bertildas liv.
En dikt så full av smärtsam kunskap.
Den som valde, eller själv skrev, versen visste det som jag med hjälp av andra har berättat om – här och tidigare.

Låt mig sluta med att säga följande:
genom att vägra hedra Gustav Bertil Lindgren, eller Bertilda för dem som så vill, utsätter de ledande politikerna i Umeå kommun Bertilda för ett andra övergrepp.

Detta enligt min mening.

Då gäller det LOV vs LOU ses vi i morgon.

_________________________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

 

Bli först att kommentera

Hur mycket klarar V av att hånas – partiet har jämställts med SD samtidigt som det sagts att V ska hållas utanför allt inflytande

Av , , 6 kommentarer 82

Angående uppgörelsen om en ny regering – och hånet av Vänsterpartiet!

 

Ingress
Socialdemokraterna har tillåtit att Annie Lööf har hånat dem. Detta genom att tvinga fram att det nu blivit rumsrent att frångå kollektivavtal och införa marknadshyror. Det må handla om etableringsjobb och nyproduktion. Men tabut att inte röra dessa principer är spräckt. Nu kan kraven på större eftergifter när det gäller att försvaga kollektivavtalens ställning och utökade marknadshyrornas andel av bostadsbeståndet ställas i framtiden – som inte behöver vara långt borta.

Och vad fick Socialdemokraterna och Stefan Löfven för detta?

Det enda som S fick för sina principiella eftergifter, de här nämnda eftergifterna och andra, är ett löfte om att Centern (och Liberalerna) kommer att rösta ”gult”. Det vill säga ”släppa fram” Stefan Löfven som regeringsbildare. Men Annie Lööf kunde inte motstå frestelsen att understryka att hon och Centerpartiet kommer att fortsätta att vara ett oppositionsparti – trots uppgörelsen som kostat Socialdemokratin så mycket.

Socialdemokraterna och Stefan Löfven har låtit sig förnedras. Väldigt mycket.

 

I. Men hur är det med Vänsterpartiet?

De har också tvingats se en rad av sina hjärtefrågor försvinna från den politiska agenda. Men till detta kommer att Vänsterpartiet under dessa förhandlingar har blivit jämställda med SD – gång, på gång, på gång. Av Annie Lööf och Jan Björklund. Även detta är ett sätt att förnedra Socialdemokraterna. Så sent som i valet 2010 gick nämligen S, MP och V till val som en sorts ”röd-grön” allians.

Vänsterpartiet är inte det stora nya i svensk politik som har skapat den stora låsningen som nu inneburit fyra månader av förhandlingar. Lika länge som i Tyskland. Det stora nya är Sverigedemokraterna!

 

II. Trots detta har Vänsterpartiets status, under dessa många och långa regeringsförhandlingarna efter fjolårets riksdagsval, reducerats på det mest uppseende väckande sätt.
Vänsterpartiet har reducerats från att ha haft statusen av en likvärdig del i den ”röd-gröna” alliansen i valrörelsen 2010 till att idag gång på gång jämställas med SD under rubriker som ytterkantspartier eller ytterlighetspartier.

Som demokratisk och sekulär socialist har jag ofta fört fram kritik, hård kritik, mot Vänsterpartiet i en rad frågor. Både vad gäller politiken i Umeå samt på riksplanet. Men detta är ändå inte något som jag anser vara riktigt. Vänsterpartiet kan helt enkelt inte acceptera att reduceras, på åtta år, från att ha varit en självklart del av en regering med ministerposter ifall de ”röd-gröna” hade vunnit valet 2010 – till att idag jämställas med det som alla vet är det stora nya i svens politik – själva den utlösande faktorn till dagens regeringskris – nämligen SD.

 

III. Alltså: Hur mycket klarar V av att hånas – partiet har jämställts med SD samtidigt som det sagts att V ska hållas utanför allt inflytande.

Vänsterpartiet måste rösta Nej till uppgörelsen mellan S, MP, C och L. Detta för att inte göra sig själv till något som inga andra partier behöver ta någon hänsyn till i framtiden. Detta skulle även skada Socialdemokratin – när dessa underlåtit att protestera mot att V jämställts med SD. Detta är ytterligare ett resultat av att Stefan Löfven lät Annie Lööf gå ut och berätta om uppgörelsen.

Inget parti kan acceptera hur mycket hån som helst och klara sig i framtiden. C och L har velat försvaga Socialdemokraterna ännu mer genom att försöka göra deras traditionella parlamentariska allierade Vänsterpartiet omöjligt i de politiska finrummen – lika omöjliga som SD.

Mitt tips: V röstar Nej till uppgörelsen – för att överleva!

6 kommentarer

Uppdatering 14.30. Arbetarpartiets styrelse vill ställa upp i riksdagsvalet. Detta då S vägrar försöka återvinna arbetarna från SD – och kryper för C

Av , , 12 kommentarer 77

 

UPPDATERING SÖNDAG  14:30

 

Socialdemokraterna verkar inte förstå vidden av vad de har gjort respektive inte har gjort.

Låt oss börja med vad S har gjort. På grund av den uppgörelse som Socialdemokraterna har gjort med C och L är det numera politiskt rumsrent att kräva införande av marknadshyror samt avskaffande av kollektivavtal – med utgångspunkt i den uppgörelse som Socialdemokraterna själva har deltagit i. Under Reinfeldts åtta år som regeringschef och ledare för Alliansen försökte sig borgerligheten aldrig på en sådan offensiv. Borgerligheten räknade med att S och fackföreningarna skulle slå tillbaka – hårt. Detsamma gäller marknadshyror. Men nu är vi där – genom att Socialdemokraterna hjälpt Annie Lööfs Centerparti.
Någon kan invända att det bara gäller nyproduktion och etableringsjobb. Men det spelar ingen roll! Dörren är öppnad för införande av marknadshyror och avskaffande av kollektivavtal – med Socialdemokratins hjälp!
Vi ska inte trötta ut läsaren med att försöka gå igenom alla 73 punkterna i uppgörelsen. Med reservation för de politiska skillnader som, naturligtvis, råder mellan oss och Expressens ledarskribent kan vi dock rekommendera ledaren i denna tidning från igår (lördag) när det gäller några av de politiska problem – i olika sakfrågor och i principiella frågor – under den kommande mandatperioden.

Du kan läsa artikeln genom att klicka här.

 

Jag vill dock understryka en sak extra mycket, och det är följande: Socialdemokraterna verkar inte ha fattat att Centerpartiet inte bara har förnedrat arbetarrörelsen och dess traditioner genom uppgörelsen. Centerpartiet kommer också att förnedra Socialdemokraterna i omröstningen i riksdagen. Detta genom att ”rösta gult” = lägga ned rösterna. Stefan Löfven har inte lyckats få till stånd en koalitionsregering i vilken Centern och Liberalerna ingår. Det enda som Socialdemokraterna har fått, trots sina historiskt stora eftergifter vad gäller principerna kring marknadshyror och kollektivavtal, är att partiet ”släpps fram”.

Men Stefan Löfven har inte klarat av att bilda en koalitionsregering i vilken C och L ingår. Annie Lööf – vem annars? – var den som presenterade uppgörelsen (inte Stefan Löfven). I sin presentation underströk Annie Lööf (och förnedrade därmed socialdemokratin en tredje gång) att Centerpartiet skulle fortsätta att vara ett ”oppositionsparti” under den kommande mandatperioden! Det enda som Socialdemokraterna under Stefan Löfvens ledning har åstadkommit är alltså att C och (troligtvis) L + V ”släpper fram” Löfven som regeringsbildare. Samtidigt förbehåller sig alltså Annie Lööf och Centern rätten att fortsätta att driva sina egna frågor som ett oppositionsparti – och givetvis att kritisera Socialdemokraterna och MP. Detta är vad oppositionspartier gör.

Detta betyder att Centern, som det oppositionsparti det alltså är, även fortsättningsvis kan driva frågan om att även det existerande bostadsbeståndet ska omfattas av marknadshyror. Annie Lööf har också gett sig själv och Centern fria händer att – som det oppositionsparti Centern fortfarande är – fortsätta angreppen mot kollektivavtal och turordningsregler!

Jag återupprepar: Stefan Löfven och Socialdemokraterna har alltså, trots sina principiellt väldigt långtgående eftergifter, inte vunnit något annat än att ”släppas fram”. S och MP är en regering ”på nåder”.

Dessutom kommer relationerna mellan S och MP att oifrånkomligen förändras till Socialdemokraternas nackdel.

I de fyrpartiförhandlingar (S, MP, C och L) som kommer att föras i framtiden, i alla viktiga beslut, kommer Miljöpartiet att kunna luta sig mot C och L ! Detta innebär alltså att socialdemokratin, inom ramen för den formella koalitionsregeringen S+MP, försvagas påtagligt i relation till regeringskollegan.

 

Sedan till vad Socialdemokraterna inte har gjort.
S har inte ens gjort ett seriöst försökt att vinna tillbaka väljarna från Sverigedemokraterna. SD är idag inget nazistiskt parti. Men SD har ett nazistiskt ursprung. Det är detta som förklarar varför deras motsvarigheter i exempelvis Norge, Danmark och Finland har suttit, eller sitter, i regeringar medan det i Sverige finns en ”beröringsskräck” för SD. Denna beröringsskräck är förståelig när det gäller ledningen för SD. Denna SD-ledning arbetar för att skapa ett ny-reaktionärt borgerligt block som även skulle omfatta M och KD (även om arbetsnamnet är ett ”konservativt” block.

Men denna beröringsskräck är fullständigt orimlig när det gäller den dryga miljon väljare som la sin röst på SD i det senaste valet. Arbetarförakt vore ett betydligt bättre uttryck – med speciell hälsning till ”radikala” vänsterpartister, yngre socialdemokrater och SSU:are.

Väldigt många av SD:s väljare hör till grupper som tidigare skulle ha lagt sin röst på Socialdemokraterna och även aktiverat sig – kanske både inom partiet och inom LO eller inom fackföreningar som hör till TCO och SACO. Det är endast genom att vinna dessa väljare, förslagsvis för arbetarrörelsens idéer, som SD:s styrka kan reduceras och Jimmie Åkesson och co tillfogas politiska nederlag som bryter deras uppåtgående trend. Och som på sikt även förpassar SD ut ur riksdagen och innebär att detta parti börjar förlora sitt idag ökande politiska inflytande. Men detta kan alltså inte ske utan en medveten satsning från S och fackföreningarna tillsammans – en satsning som kommer att vara helt omöjlig efter uppgörelsen med C, L och MP.

Socialdemokraterna verkar helt oförmögna att förstå att kombinationen av det egna partiets tillbakagång och Sverigedemokraternas framgång egentligen utgör den största partisplittringen av S sedan 1917.

Denna splittring kan komma att vidgas till att även omfatta LO-facken. 

Genom uppgörelsen med C, L och MP har Socialdemokraterna, istället för att satsa på att reducera SD:s styrka, sannolikt skapat en garanti för SD:s fortsatta tillväxt.

Jag vill avsluta denna uppdatering med följande: kombinationen av vad Socialdemokraterna har gjort och vad de inte har gjort utgör bakgrunden till att Arbetarpartiets partistyrelse, idag söndag 13 januari, har beslutat att rekommendera det övriga partiet – dess föreningar och enskilda individer – i Umeå och runt om i Sverige, att ställa upp i valet till riksdaget 2022.

 

I. Bakgrund: S historiska tillbakagång utgör den största partisplittringen sedan 1917
Den stora förändringen i det politiska landskapet under det senaste kvartsseklet är Socialdemokratins tillbakagång och framväxten av en ny sorts borgerlighet. Den som inte ser detta i nedanstående tabell är blind. Den som inte förstår att Socialdemokratin, för att överleva, måste återvinna väljarna från SD är politiskt blind. Och detta är vad Socialdemokraterna nu visat sig vara. Politiskt blinda. Eller förblindade av innehavet av regeringsmakten.

Återigen: Socialdemokraterna verkar dessutom helt oförmögna att förstå att kombinationen av det egna partiets tillbakagång och Sverigedemokraternas framgång egentligen utgör den största partisplittringen av S sedan 1917.

 

Tabell: Resultat riksdagsvalet (procent)

1994

2018

Differens

Socialdemokraterna

45,3

28,3

- 17,0

Alliansen

41,4

40,2

- 1,2

Sverigedemokraterna

17,5

+ 17,5

Övriga (V och MP)

11,2

12,4

+ 1,2

 

 

II. Det är en sak att samarbeta med Centern lokalt i Umeå – som endast är en av Sveriges 290 kommuner.

Det är en helt annan sak när det gäller rikspolitiken.

Centerpartiet är Sveriges mest fackföreningsfientliga parti (kom ihåg Centerns ungdomsförbunds paroll i valrörelsen 2010: ”Fuck facket forever”). Förutom att Annie Lööf vill försvaga facket, på samma sätt som sin förebild Margaret Thatcher, vill hon och Centerpartiet ha marknadshyror och stora skattesänkningar. Centern är idag inte en del av något politisk ”mittfält”. Centern är mer borgerligt aggressivt än Moderaterna – på riksplanet.

Annie Lööf och hennes parti (det framstår verkligen som om C är hennes personliga parti) har redan fått igenom en hel del av sina krav i den uppgörelsen som presenterats mellan Socialdemokraterna å ena sidan och de tre borgerliga partierna C, L och MP å den andra.

Eftersom Socialdemokraterna kommer att vara beroende av Centern och Liberalerna, samt av MP, kommer Annie Lööf att kunna fortsätta att strida för en fackföreningsfientlig politik under hela mandatperioden. Samt för större inslag av marknadshyror,  skattesänkningar och andra borgerliga förslag.

 

III. Socialdemokraterna verkar inte förstå att de måste låta borgerligheten genomdriva borgerlig politik.
Deras plikt består i att försvara det internationellt sett trygga, jämlika och jämställda samhälle som de varit huvudkraften i att bygga upp – om än inte ensamma. Men dagens två generationer av socialdemokratiska maktpolitiker har UPPENBARLIGEN endast makten, pengarna och prestigen för ögonen.

Socialdemokraterna har valt att lägga sig platt för borgerligheten – främst i Centerns form.
Detta innebär att sossarna medvetet valt bort att inte försöka återerövra de arbetarväljare, och andra väljare, som partiet förlorat till SD (titta på tabellen igen).

 

V. Folkpartiet SocialdemokraternaSocialdemokraternas vägval gör det sannolikt att detta parti, om ett antal år, kommer att ha bytt namn till ”Folkpartiet Socialdemokraterna”. Så sent som i valet 2018 stod det ”Arbetarepartiet Socialdemokraterna” på dess valsedlar. S håller nu på att ömsa skinn. Partiet befinner sig i en övergångsprocess från att vara ett arbetarparti, om än med borgerlig politik och borgerliga privilegier till sina ledare, till att bli ett borgerligt parti – som de övriga borgerliga partierna.

 

Skillnaden hittills har varit att Socialdemokraterna har präglats av sina band med fackföreningarna, medan de borgerliga partierna har präglats av sina band med företagen (de större internationella företagen och de mindre inhemska). Då banden klipps mellan socialdemokratin och fackföreningarna kommer partiets omvandling till ett renodlat borgerligt parti att vara fullbordad.

Detta är vad Mona Sahlin stod för och vad Tomas Boström fortfarande står för.

Beslutet att regera vidare – tillsammans med de borgerliga partierna C, L och MP – innebär ett stort steg i riktning mot att omvandla Arbetarepartiet Socialdemokraterna till det rent borgerliga ”Folkpartiet Socialdemokraterna”.

 

VI. Det är mot denna bakgrund som vi i Arbetarpartiet under en tid har fört en diskussion om ifall vi ska ställa upp i riksdagsvalet 2022.
Eller inte.
Vår partistyrelse har alltså, idag söndag 13 januari, beslut att rekommenderande Arbetarpartiet i sin helhet att ställa upp i valet till riksdagen. Vår interna beslutsprocess kommer att vara klar under fredagen den 18 januari.

 

 

12 kommentarer

Hur ska hemtjänsten vidareutvecklas? Debatten för eller emot LOV skymmer behoven. Läs vad en av mina kritiker säger samt mitt svar

Av , , 2 kommentarer 48

 

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress

Det bör till en diskussion om hur hemtjänsten ska kunna vidareutvecklas. Hittills förslagen lyst med sin frånvaro eller dolts av debatten för eller emot LOV. Jag och det parti som jag tillhör har lagt vissa förslag. Läs vad en av mina kritiker säger samt mitt svar.

 

Inlägg från en av mina kritiker …

Från en som jobbat i hemtjänsten i 11 år som uska så håller jag inte med om ” att omsorg dominerar hemtjänsten”.

Det var nog så för 10 -20 år sen. Tvärtom är det en stor andel multi-sjuka äldre ( ialla fall var det så inom Umeå Kommuns hemtjänst där jag jobbade, hur friska/ sjuka kunderna inom privat hemtjänst är vet jag inte ) som behöver utbildad personal som kommer och ge dom den vård dom behöver.
Andelen ökar hela tiden dessutom, eftersom det krävs att man är i princip döende numera för att få plats på särskilt boende om man önskar det, vilket innebär att det numera ofta är svårt sjuka människor hemtjänsten möter. Jag tycker mig ana lite fördomar och okunskap från dit håll vad hemtjänst är, det är inte en verksamhet som kan prioriteras ner vad gäller utbildningsnivå, tvärtom är det min bestämda uppfattning att uska utbildning behövs som kompetens – dessutom sätter det press på arbetsgivaren att höja lönerna och statusen på yrket.
Men då var det ju då den lilla detaljen då att det är lönerna som är den mest kostsamma biten för privata företag som vill gå med vinst inom välfärds-branschen…

 

… och mitt svar

Du har missuppfattat allt.

Idag finns inga krav på hur stor andel undersköterskor som ska arbeta inom hemtjänsten – i förhållande till det totala antalet anställda för varje utförare av hemtjänst – oavsett om utföraren är Umeå kommun eller de privata hem-tjänstföretagen!

Regeln som handlar om 7 undersköterskor av tio (70 procent) gäller endast i förhållande till vilka som ska få tillsvidareanställningar. Eller omvänt: Av de som får tillsvidareanställningar måste sju av tio vara undersköterskor (uskor). Däremot finns det, idag, inga krav på hur många uskor (undersköterskor) som det ska finnas i förhållande till alla inom anställda hemtjänsten.

Du förstod uppenbarligen inte den mycket enkla matematiken i mitt blogginlägg. Därför ska jag ge dig en ny chans: om ett företag har 100 anställda och sju av dessa är undersköterskor så är det endast tio av dessa hundra som kan få tillsvidare-anställningar. Detta då sju av tio som får tillsvidareanställningar ska vara uskor. De övriga 93 kan arbeta med bristfällig utbildning eller utan utbildning alls – samt ofta med bristande språkkunskaper.

Och dagens regler tillåter mer än så.

Om en utförare av hemtjänst bestämmer sig för att inte ha några tillsvidareanställda alls, utan endast driva verksamheten med visstidsanställda, går detta i princip bra. Och dessa visstidsanställda kan alltså helt sakna utbildning, eller ha en bristfällig sådan, tillsammans med dåliga språkkunskaper. Detta är inte acceptabelt anser jag.

Som tur är har jag inte träffat någon sådan utförare.

Arbetarpartiets strävan efter att alla ska ha en vårdbiträdesutbildning (minst) samt goda språkkunskaper skulle höja nivån på basbaskunskaperna inom hemtjänsten. Regeln om att det behövs sju undersköterskor för att tio ska få tillsvidareanställning säger ingenting om den allmänna utbildningsnivån. Det enda som regeln innebär är att hindra anställda som inte är utbildade uskor från att få tillsvidareanställning. Detta är negativt eftersom visstidsanställningar stärker trenden att göra arbetet inom hemtjänsten till ett genomgångsyrke.

Du säger att du anar ”lite fördomar och okunskap” från min sida. Tillåt mig säga att du ÄR okunnig och HAR fördomar, detta då du uppenbarligen har blandad ihop andelen undersköterskorna (7 av tio ) med alla anställda – istället för med de som får TILLSVIDAREANSTÄLLNING!

I det jag skrev föreslog jag inte någon minskning av antalet undersköterskor – i förhållande till det totala antalet anställda.

Om andelen uskor – i förhållande till det totala antalet anställda – finns inga krav idag och jag har heller inte föreslagit någon sänkning av antalet uskor. Jag skrev uttryckligt att det skulle finnas undersköterskor inom hemtjänsten även i fortsättningen. Våra två poänger är:
A) en strävan efter att alla ska ha en vårdbiträdesutbildning (minst), istället för dagens tricksande med utbildningskraven, vilket kommer att höga snittnivån på kunskapen inom hemtjänsten,
B) att avskaffa kravet på att sju av tio, som ska få tillsvidareanställning, måste vara en uska. Detta behöver inte alls innebära att antalet uskor minskar – i förhållandet till det totala antalet anställda. Däremot skulle antalet anställda med tillsvidareanställning komma att öka. Vilket minskar karaktären av att arbetet inom hemtjänsten ses som ett genomgångsyrke. Detta kommer att öka kunskapernas inom hemtjänsten även det.

Du verkar förneka att undersköterskorna har ett större inslag av vård i sitt arbete om de återfinns på lasarett och vårdcentraler än inom hemtjänsten, och att de uskor som arbetar inom hemtjänsten har en större andel av omsorg. Ditt argument är att de äldre idag är multisjuka. Detta har jag aldrig förnekat.

Men samtidigt har även antalet multisjuka inom sjukvården ökat. De kommer ju, ofta, från hemtjänst och särskilda boenden och har då blivit sämre och behöver nu sjukvård. Detta är ingen tävling om vilka som har det mest krävande jobbet. Det jag påstod var att de som arbetar inom sjukvården har ett större inslag av vård i sitt arbete än de som arbetar inom hemtjänsten. Samtidigt vill jag slå ett slag för en vårdbiträdesutbildning. För råder det brist på uskor måste dessa, i första hand, i framtiden gå till sjukvården.

 

_________________________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

2 kommentarer

Umeå är ”snålast i Sverige” när det gäller ersättningen per hemtjänst-timme! Detta beror på medvetna nedskärningar – inte på LOV

Av , , 4 kommentarer 66

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress

Debatten om ifall LOV ska behållas, eller ersättas med upphandling via LOU, har dolt andra behov. Jag och Arbetarpartiet har bland annat fäst uppmärksamheten på behovet av en förbättrad grundutbildning. Det krävs en strävan efter att alla inom hemtjänsten (minst) ska ha en vårdbiträdesutbildning i botten. Detta skulle höja den utbildningsmässiga grundnivån inom hemtjänsten i Umeå. Vi har även visat på behovet av att slopa den av Umeå kommun påhittade regeln om att 70 procent av alla tillsvidareanställda ska vara utbildade undersköterskor (uskor). Om den regeln slopas kan antalet tillsvidareanställda öka.

I. Det finns även andra saker som måste belysas inom äldreomsorgen.
En av dessa handlar om nivåerna på ersättningen per hemtjänsttimme. Dels ersättningsnivån per hemtjänsttimme för omsorgen. Dels ersättningsnivån per hemtjänsttimme för service.
Enligt Umeå kommuns beskrivning handlar omsorg om hjälp med matlagning, personlig hygien/dusch, uppstigning och läggning, på- och avtagning av kläder. Service handlar om att erbjuda hjälp med inköp samt tvätt, städning, fönsterputs och liknande.


Omsorg, tätort dagtid

 

Egen regi

Privat regi

Umeå

283 kr/tim

323 kr/tim

Sundsvall

343 kr/tim

343 kr/tim

Genomsnitt Sverige

404 kr/tim

413 kr/tim

 

Service, tätort dagtid

 

Egen regi

Privat regi

Umeå

256 kr/tim

295 kr/tim

Sundsvall

304 kr/tim

304 kr/tim

Genomsnitt Sverige

371 kr/tim

372 kr/tim

Källa: SKL:s jämförelse mellan kommuner som
infört LOV inom hemtjänsten (2018)


II. Fortsättning

Som läsaren kan se av tabellerna ovan betalar Umeå mindre per producerad hemtjänsttimme både i jämförelse med Sundsvall och i jämförelse med genomsnittet för hela Sverige. Men när vi jämför Umeå med SKL:s statistik för hela Sverige får vi fram rent skrämmande uppgifter, nämligen följande:

* Umeå är ”snålast i Sverige” vad gäller nivån på ersättningen per hemtjänsttimme när det gäller omsorg inom hemtjänsten – både vad gäller den egna kommunala utföraren och ersättningen till de privata utförarna.

* När det gäller service inom hemtjänsten är Umeå näst snålast i Sverige vad gäller nivån på ersättningen per hemtjänsttimme för den egna kommunala utföraren. När det gäller nivån på ersättningen till de privata utförarna är Umeå den sjunde snålaste kommunen i Sverige – vilket alltså betyder att endast sex kommuner betalar ut mindre ersättning per hemtjänsttimme än vad Umeå kommun gör.

(Du som själv vill studera uppgifterna kan klicka här för den fullständiga statistiken från SKL:s hemsida)

 

III. Umeås snåla ersättning beror inte på LOV – den beror på de styrande politikernas nedskärningar
Många, både anställda inom äldreomsorgen och andra umebor, har fått det felaktiga intrycket att det var införandet av LOV inom hemtjänsten i Umeå hösten 2010 som innebar sänkningen av ersättningen per hemtjänsttimme som skedde under samma period. Sanningen är att införandet av LOV råkade sammanfalla, tidsmässigt, med att de styrande politikerna beslutade att göra ”effektiviseringar” (läs: nedskärningar) inom hemtjänsten på sju miljoner. Denna nedskärning innebar framförallt en sänkning av ersättningen per producerad hemtjänsttimme med 20 kr. Men denna nedskärning skulle ha ägt rum oavsett om det rått valfrihet när det gäller hemtjänsten eller inte; oavsett om LOV hade införts eller om hemtjänsten reglerats i enlighet med någon annan lagstiftning. Nedskärningen handlade helt enkelt om en … nedskärning!

Till detta kom att kommunen skar ned på den s.k. ”kringtiden”, dvs den mycket väsentliga tid som personalen behöver för att ta sig från en brukare till en annan, till nödvändiga raster, till att överföra information om brukarna eller för att hålla arbetsplatsträffar för personalen där man diskuterar arbetsförhållandena. Nedskärningen av ”kringtiden” var ett resultat av att denna tid ska vara lika för den kommunala utföraren och de privata utförarna.

Här gjorde de styrande politikerna en verkligt ful manöver. Före införandet av LOV hade de privata utförarna endast ca 11 minuter ”kringtid” medans den kommunala utföraren hade nästan 19 minuter ”kringtid”. Eftersom införandet av LOV kräver ”neutralitet” ställdes de beslutande politikerna inför ett val: skulle de öka kringtiden för de privata utförarna till 19 minuter – eller skulle de sänka kringtiden för den kommunala utföraren till de privata utförarnas 11 minuter? Vad tror ni de styrande politikerna fattade för beslut? Självklart sänkte de tiden för den kommunala utföraren! Inte heller detta hade något med LOV att göra. Det utgjorde en annan del av de ”effektiviseringar” (läs: nedskärningar) på sju miljoner som skulle genomföras!

 

IV. I nästa blogginlägg kommer vi att belysa ytterligare saker inom äldreomsorgen.
Vi kommer dels att redogöra för hur andelen av de som är 80 år och äldre som bereds plats på ett särskilt boende inom Umeå kommun har minskat över åren. Vi kommer dessutom att redogöra för hur personaltätheten inom kommunens särskilda boenden har minskat över tid i Umeå kommun. Vi hoppas kunna publicera detta blogginlägg på onsdag.

—    —    —    —    —    —

Kommentarer:
SKL:s siffror gäller den ersättning som betalas ut per hemtjänsttimme i tätort dagtid. I många kommuner – däribland Umeå – tillkommer det extra ersättningar per timme för hemtjänst som utförs på kvällstid samt för brukare som bor i glesbygd. Detta förändrar dock inte Umeås placering som ”snålast i Sverige”.

I Umeå och ungefär hälften av alla kommuner betalas ersättningen ut per timme hemtjänst som beviljats vårdtagaren. I den andra hälften betalas ersättningen ut för varje utförd timme hemtjänst. Kommuner som betalar per utförd timme har i regel något högre ersättning per hemtjänsttimme. Men inte heller detta har någon påverkan på Umeås placering som ”snålast i Sverige”.

_________________________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

4 kommentarer

Upphandling av hemtjänst via LOU är varken bra eller ”vänster”. Tillsvidare-anställningarna kan öka med LOV.

Av , , 4 kommentarer 55

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress

Den 28/1 avgör fullmäktige om hemtjänsten i Umeå även fortsättningsvis ska regleras genom lagen om valfrihet (LOV). Eller om det blir nya spelregler via lagen om offentlig upphandling (LOU). Valfrihet har gällt inom hemtjänsten sedan 2005. Socialdemokraterna vill att de privata ska utföra 50 % av hemtjänsten i framtiden. Idag utför de privata 54 % av hemtjänsten. Utifrån vad som sagts av partierna i Umeå kommunfullmäktige kommer LOV att bli kvar med siffrorna 34-31.

 

I. Det har aldrig varit ”vänster” att kräva upphandling av offentlig verksamhet.
Tvärtom. Ett viktigt skäl är att de privata aktörer som vinner en upphandlingarna aldrig kan vara säker på att även vinna nästa gång, exempelvis 3 år senare. För de tidigare, av staten drivna, järnvägarna inom vissa EU-länder har upphandlingar alltför för ofta inneburit ett förfall av infrastrukturen. Viljan att investera i underhåll och förnyelse av exempelvis räls, växlar, vagnpark, data- och säkerhetssystem minskar, naturligtvis, då företaget kan förlora nästa upphandling och förlora värdet av sina investeringar redan efter ett i sammanhanget fåtal år! Det har därför aldrig varit en ”vänsteråsikt” att det är bra med upphandling av vissa offentliga verksamheter. ”Vänsteråsikten” har tvärtom varit att upphandling av offentlig verksamhet är dåligt. Bland annat av nämnda skäl.

När det gäller hemtjänsten är principen densamma fast här handlar det om personalen. Någon kanske invänder att kommunen kan ta över allt. Men detta är inte vad Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (i Umeå) föreslår. Delvis för att 94 % är nöjda med den hemtjänst den får. Socialdemokraterna vill alltså att de privata utförarna ska ombesörja hälften umebornas framtida hemtjänst. Men samtidigt vill S använda LOU så att det sker en ”omförhandling” vart tredje år när det gäller vilka av de privata utförarna (hemtjänstföretagen) som ska få bedriva hemtjänst. Detta innebär att företagen riskerar att gå i konkurs vart tredje år – om de förlorar nästa upphandling. Idag med LOV behåller däremot företagen sina brukare så länge brukarna är nöjda med den privata eller kommunala utföraren. Men införs upphandling enligt LOU tvingas företagen börja tänka i korta 3-årsetapper. Och detta kommer att minska viljan att satsa på en bättre personalpolitik i form av exempelvis utbildning och tillsvidareanställningar.

 

II. Det finns saker som kan bli bättre inom hemtjänsten.
Men detta kan ske inom ramen för dagens lagstiftning. Vi tänker bland annat på möjligheten att öka andelen tillsvidareanställda samt på behovet av en bättre grundutbildning för de som inte är undersköterskor (uskor).

Umeå kommun har, på mycket oklara grunder och på eget (nyckfullt) initiativ, infört en  ”ume-regel” som innebär att hela 70 % av de tillsvidareanställda måste vara undersköterskor (uskor)! Regeln hindrar naturligtvis personal att få en tillsvidareanställning. Logiken lyser med sin frånvaro. För de som inte är utbildade ”uskor” erbjuds dessutom en otillräcklig utbildning samtidigt som kommunen även accepterar helt outbildad personal med – dåliga språkkunskaper (gäller både kommun och privata). Glappet mellan ”uskor” och de anställda med ringa eller ingen utbildning har blivit väldigt stor. Alltför stor.

Till detta ska läggas att det råder en stor och ökande brist på undersköterskor. Inom sjukvården dominerar naturligtvis inslaget av vård. Inom hemtjänsten dominerar inslaget av omsorg. ”Uskor” bör därför gå till sjukvården, på lasarett och vårdcentraler, i första hand samt till särskilda boenden inom kommunerna. Även i Umeå. Men självklart ska det finnas kvar undersköterskor inom hemtjänsten. Dessa behövs och det finns uskor som gillar att jobba inom just hemtjänsten.

Samtidigt krävs en kraftfull nysatsning på en vårdbiträdesutbildning – med målsättningen att denna ska utgöra grunden för personalen inom hemtjänsten. Detta skulle höja basnivån på kunskaperna. Den omotiverade regeln om att hela 70 % av de tillsvidareanställda måste vara utbildade ”uskor” måste bort. Resultatet kommer att bli fler tillsvidareanställningar.

Låt mig visa hur fel denna regel kan slå.

Ett företag har 100 anställda. Sju av dessa är undersköterskor. Då sju av tio som får tillsvidareanställning ska ha undersköterskeutbildning kan endast tio av de 100 anställda få tillsvidareanställningar. Detta på en helt omotiverad regel av Umeå kommun. Men sedan måste vi fråga oss. Vilken utbildning har de övriga 93 ? Här råder det rena vilda västern. Ett skäl är att Umeå kommun själv måste fixa och tricksa för att klara sina egna krav. Ett annat skäl är att det inte finns någon rejäl basutbildning som är kortare än undersköterskeutbildningen. I alla fall som bjuds ut av Umeå kommun. För en bättre personalpolitik krävs bland annat två saker:
a) en vårdbiträdesutbildning: det ska finnas en strävan att alla inom hemtjänsten ska gå denna – då skulle alltså baskunskaperna och självkänslan öka för de inom hemtjänsten,
b) den omotiverade ”ume-regeln” som säger att sju av tio som kan få tillsvidareanställningar måste bort – vilket skulle öka antalet som kan få tillsvidareanställningar.
Båda dessa förbättringar kan genomföras med LOV. Frågan är varför dessa förbättringar inte redan är gjorda?

 

 III. S och V blandar äpplen och päron

S och V utnyttjar rädslan för att internationella privata storföretag, som undanhållit pengar från beskattning efter att ha tagit över verksamhet som tidigare varit offentlig, ska komma och ”ta” hemtjänsten i Umeå. Men nu måste vi förbanne mig vara ärliga nog att skilja på äpplen och päron. Det är en väldig skillnad mellan att låta privata utförare driva lasarett och vårdcentraler och skolor å ena sidan, och hemtjänst å den andra. Sjukvården behöver väldiga kapitalresurser för att hålla igång ett lasarett eller en vårdcentral med läkare, sjuksköterskor och avancerade instrument för att kunna genomföra både svåra och enkla operationer. Skolan påminner om detta fast det handlar om lärare och läromedel. Men hemtjänsten är något helt annat. Den är inte alls lika kapitalkrävande.

Jag har träffat ett personalkooperativ som endast hade sina egna kunskaper, en samlingsplats samt cyklar som kapital. Av 18 privata utförare i Umeå är 17 lokala. Det finns endast ett enda internationellt storföretag kvar i hela Sverige (av totalt 530 privata utförare). Och detta internationella företag startade, och har sin bas, i Sverige. De övriga internationella större företagen kom, insåg att det inte fanns några pengar att göra inom hemtjänsten, och försvann. Det fanns helt enkelt inga pengar för lycksökare inom hemtjänsten. Jag repeterar: av 18 privata utförare i Umeå är 17 lokala. Det 18:e är det internationella företaget.

De enda argument som jag anser att S och V lever på är att de blanda äpplen och päron. Eller får umeborna att tro att samma hot gäller för hemtjänsten som för de mer kapitalkrävande verksamheterna som lasarett, vårdcentraler och skolor. Men så är det alltså inte.

 

IV. Brukarna har fått välja fritt sedan 2005
Detta har resulterat i att drygt 1600 brukare har valt privata utförare. Detta beror inte på att kommunens personal är dålig, men på att kommunen som utförare av hemtjänst använder för många nya och okända ansikten, exempelvis vid toalettbesök då gamla och svaga behöver hjälp med väldigt känsliga och intima bestyr. Då så många har valt privata utförare, eftersom valfrihet har varit tillåtet sedan 2005 och det funnits en stark önskan om att ha färre personer i hemmet och med in på toaletten, blir det helt orimligt att att plötsligt säga ni har valt fel och sedan ändra spelreglerna. Dessutom utan att tala om vilka de nya spelreglerna ska bli! Socialdemokraterna vägrar erkänna orimligheten i detta. Vänsterpartiet gjorde bort sig, så kapitalt, men det framgick att de egentligen vill göra sig av med alla privata utförare.

 

Avrundning

De förbättringarna jag ser behovet av kan ske inom ramen för LOV. Jag har redogjort för några. Det är inte ”vänster” att rösta för upphandling via LOU. Det finns helt enkelt inga, av S (eller V) redovisade skäl som motiverar att byta ut LOV mot upphandling via LOU. Däremot finns det väldigt starka skäl som talar för att behålla LOV och inte införa LOU.

_________________________________________

Du som vill läsa mina hittills åtta blogginläggen
om den svenska politiska fegheten kan
göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

4 kommentarer

Islamister och jihadister har redan vunnit segrar som inskränker de demokratiska fri- och rättigheter inom EU-länderna som så många dött för

Av , , 15 kommentarer 67

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

”Om det finns tid och möjlighet att genom diskussioner visa på lögn och vanföreställningar, och på så sätt avvärja det onda genom en process av ökad insikt, är den metod som ska tillämpas mer av diskussion, inte påtvingad tystnad”.

Ingress

Jag avslutade min senaste blogg med följande rader:
Allt fler börjar inse att Sverige är sist i Europa med att förstå vilket hot som islamisterna utgör – och hur viktigt det är att vinna de övriga muslimerna (som förtrycks av islamisterna) till allierade.

Vissa har hört av sig och – även om de betonat att de huvudsakligen gillat det jag skrev – undrat om jag inte överdrev då jag formulerade raderna ovan.

Jag är mycket tacksam för all respons.
Och jag ska försöka ge ett antal skrämmande exempel på hur demokratiska fri- och rättigheter – som människor i upplysningens anda har kämpat och alltför ofta tvingats dö för under flera århundraden – idag pressas tillbaka av just den typ av islamistiska aktivister som jag nämnde i mitt förra blogginlägg.

 

I. Jag tänker använda mig av ett debattinlägg som forskaren Magnus Norell har skrivit för Ledarsidorna.se
Inlägget handlar om ett domslut från ”The European Court of Human Rights” (ECHR) som kom så sent som i slutet av oktober 2018. Den handlar om att det skulle vara hädiskt att kalla profeten Muhammed för pedofil.

Jag har själv aldrig fällt något uttalande om att profeten Muhammed var pedofil .
Men inte desto mindre anser även jag att denna seger för islamistiska aktivister innebär ett väldigt stort nederlag för de demokratiska fri- och rättigheterna!

Varför?

Därför att vi, som Norell mycket förtjänstfullt understryker det, måste kunna hålla isär å ena sidan känslor, å andra sidan demokratiska fri- och rättigheter (som yttrande- och tryckfrihet).

 

II. Känslor
Det finns flera skäl till att jag personligen aldrig fällt något uttalande om att profeten Muhammed var pedofil. Ett avgörande skäl är att jag, under inga som helst omständigheter, vill såra alla muslimer. Muslimerna är inte mina motståndare. Jag ser muslimerna som mina och Arbetarpartiets allierade. Liksom kristna, judar och ateister.

Och det är vår plikt att visa respekt för de troende.

Mina motståndare är de islamister och jihadister (som använder våld som IS) som vill skapa parallella samhällen och ersätta ett styre av allmänna och fria val – för män och kvinnor – med ett styre där ett självutnämnt prästerskap styr en muslimsk del av Sverige genom att tolka delar av Koranen och profeten Muhammeds uttalanden och gärningar (sunna). Jag fäller heller inga kränkande uttalanden om Jesus eller Gud eller Allah eftersom jag ser det som min uppgift att, tillsammans med andra, i och utanför Arbetarpartiet, slå vakt om ett sekulärt och demokratiskt samhälle där kristendom, judendom, islam och ateism liksom hinduism eller buddism etctera ska vara tillåtet. Så länge som tron är personlig och inte gör anspråk på att avskaffa de allmänna och fria valen till den lagstiftande församling som vi kallar riksdagen till förmån för religiösa diktaturer som i Iran eller i Saudi-arabien.

 

III. Demokratiska fri- och rättigheter
Men detta är min och Arbetarpartiets uppfattning och agerande. Vi vill inte såra de människor som är troende. Vi har och har även tidigare haft såväl kristna som muslimer som medlemmar. Vi strävar efter goda relationer med judar och dessa skulle vara välkomna i vårt parti – på samma villkor som alla andra.

Däremot anser vi att de demokratiska fri- och rättigheterna absolut måste tillåta en person, eller en tidning, att säga eller skriva vad den vill om vilken religion den vill. Och dessa rättigheter får inte någon domstol som ”The European Court of Human Rights” (ECHR) ta ifrån medborgarna i något EU-land. Det ska inte vara olagligt häda, vare sig det gäller Jesus umgänge med kvinnor eller män, eller att påstå att profeten Muhammed var pedofil. Det är olämpligt i mina ögon och öron men jag är helt emot att det får görs olagligt. Detta är en inskränkning av de demokratiska rättigheterna.

 

IV. Kom ihåg massakern på satirtidningen Charlie Hebdo för fyra år sedan.
Det var den 7 januari 2015 som två beväpnade islamister/jihadister trängde sig in på tidningen varvid tolv personer dödades. Då ställde sig nästan ”hela världen” upp och för en kort period blev det populärt att säga ”Jag är Charlie”. Dessa massprotester mot slakten på satirtidningens tecknare och skribenter var inte för att ”The European Court of Human Rights” (ECHR) skulle göra det olagligt att säga hädiska saker. Tvärtom. Protesterna som hölls av både statschefer och vanliga människor gick ut på att slå vakt om de demokratiska rättigheterna – inklusive rätten att häda.

Låt mig understryka att jag saknar all kunskap om Charlie Hebdos kvalitéer. Jag är alltså varken en anhängare eller en motståndare till tidningen Charlie Hebdo. Men det måste vara tidningens självklara rätt – oavsett om den är bra eller dålig, träffsäker eller plump – att skriva och teckna som de gjorde. Utan att bli mördade.

Om demonstrationerna till stod för satirtidningen Charlie Hebdo inte var för RÄTTEN att häda, utan att DÖDAS, så förstår jag inte vad demonstrationerna syftade till. Det är EN sak att jag och Arbetarpartiet inte hädar. Vi vill inte såra någon troende. Vi slår vakt om ett sekulärt och demokratiskt samhälle, och för oss är det endast destruktivt att häda. Men detta innebär inte att vi förvägrar någon annan rätten att häda. Därför fördömer vi domslutet från ”The European Court of Human Rights” (ECHR) som fällde kvinnan för hädelse.

 

V. Låt mig citera ur delar av hur domen för blasfemi (hädelse) motiveras

Domen i Strasbourg motiveras bland annat av domstolen ECHR med att ”den kan skärpa religiösa fördomar och riskera det religiösa lugnet” (fri tolkning / Jh). Detta är en sekulär motivering till att olagligförklara blasfemi eller hädelse.

Det verkligt farliga med denna motivering är att den backar för just de islamistiska eller jihadistiska mörkerkrafter som var ansvariga för att tolv personer dog vid angreppet på Charlie Hebdo samt för en oändlig rad andra – och ännu mycket blodigare – terrorattentat. Risken för att islamister ska få sin religion kritiserad, på samma sätt som kristendomen har blivit kritiserad, fällde utslaget. Den djupare innebörden av detta är att islamisterna och jihadisterna – genom sin beredskap att använda våld – både har lyckats skaffa sig en religiös särställning och inskränka de demokratiska fri- och rättigheter som så många av upplysningens barn har tvingats dö för att erövra!

Denna dom skapar ett prejudikat som bokstavligt talat innebär en dödlig fara. Personligen anser jag inte att denna dom är legitim!

 

Jag avslutar med ett citat från Norell:
Domen i Strasbourg är problematiskt på flera andra sätt. ECHR blandar t.ex. ihop rättigheter med känslor. Alla troende har rätt till att fritt utöva sin tro men de har ingen rätt att slippa få sin tro kritiserad och hånad eller att få sina känslor sårade”… För de flesta tänkande människor torde det stå klart att inskränkningar i yttrande- och åsiktsfriheten är av ondo.

_ _ _               _ _ _               _ _ _               _ _ _

Här kommer forskaren Magnus Norells debattartikel

Ledarsidorna.se
Lördag 3 Nov 2018

Blasfemins återkomst

Är det olagligt att kalla profeten Mohammed för en pedofil? Det var den fråga som The European Court of Human Rights (ECHR, baserad i Strasbourg) hade att ta ställning till. Den 25 oktober föll domen. Domslutet blev ett ”ja”!

I domen skriver ECHR b.la. att ett sådant omdöme är kränkande mot islams profet och att uttalandet ”goes beyond the permissible limits of an objective debate”, samt att uttalandet ”could stir up prejudice and put at risk religious peace”. Ett domslut som innebär ett grundskott mot fri- och rättigheter som européer, under flera hundra år, dött och blött för att bli av med.

 

Bakgrunden är denna:

2009 kallade en österrikisk kvinna – ES – profeten Mohammeds äktenskap med Aisha för just pedofili. Hon dömdes av en österrikisk domstol för att ha ”talat nedsättande om religion”. Domen överklagades alltså och ECHR:s beslut betyder att den ursprungliga domen står fast.

ECHR menar vidare att den österrikiska domstolen “carefully balanced her (ES) right to freedom of expression with the rights of others to have their religious feelings protected”. ECHR menar också att ES uttalande “aimed at demonstrating that Mohammed was not a worthy subject of worship” och att “Presenting objects of religious worship in a provocative way capable of hurting the feelings of believers….could be conceived as a malicious violation of the spirit of tolerance”. EHCR menade också att ES uttalande var ärekränkande (defamatory) gentemot islams profet.

ECHR har tyvärr en historia av att stödja blasfemilagar och har tidigare hävdat att blasfemilagar är kompatibla med de mänskliga rättigheter (human rights law) som också finns inskrivna i EU-ländernas lagar. Flera EU-länder har t.ex. blasfemilagar kvar i sina statuter och även om de inte alltid följs utgör de en hämsko för sund demokratisk debatt och kritik mot religioner. Och så sent som dagen efter domen i Strasbourg (där ECHR håller till) höll Irland en folkomröstning om landets blasfemilagar där en förkrossande majoritet röstade mot att behålla dessa lagar.

I exempelvis Storbritannien hölls den sista blasfemirättegången 1977, där en privatperson (Mary Whitehouse) stämde tidskriften Gay News för att ha publicerat ett poem hon ansåg kränkande mot kristendomen. Hon vann när domen överklagades och Överhusets laglorder skrev i domen att blasfemilagar ”safeguard the internal tranquility of the Kingdom” och att ”not only to respect the differing religious beliefs, feelings and practices of all but also to protect them from scurrility, ridicule and contempt”. Det är 41 år sedan detta skrevs men det som har hänt sedan dess är i många stycken precis det att äldre tiders blasfemilagstiftning har bytts ut mot nya lagar riktade mot s.k. ”hate-speech” och inskränkningar i det som betraktats om hån eller liknande. Som exempel räcker det med att betrakta alla nya förordningar runt om i västvärlden (i synnerhet inom akademin) om ”trigger-warnings”, ”safe spaces” och krav att slippa lyssna till åsikter man inte gillar. Idén om att något är blasfemiskt försvann alltså inte även om blasfemilagar försvunnit (i England togs de bort så sent som 2008) och, som sagt, de finns kvar på en del håll även i Europa.

Domen i Strasbourg är problematiskt på flera andra sätt. ECHR blandar t.ex. ihop rättigheter med känslor. Alla troende har rätt till att fritt utöva sin tro men de har ingen rätt att slippa få sin tro kritiserad och hånad eller att få sina känslor sårade. 

Blasfemilagar var, precis som lorderna i England skrev 1977, lika mycket till för att skydda den interna sammanhållningen och säkerställa internt lugn. I början gällde det enbart kristendom, men under andra hälften av 1900-talet när Europa blivit betydligt mer religiöst pluralistiskt och kulturellt diversifierat, utsträcktes blasfemin till andra religioner. Det här tog aktivistiska islamister snabbt fasta på och en rad attacker på yttrande- och åsiktsfrihet har blivit allt vanligare runt om i Europa, inklusive polisanmälningar.

I USA kallar man detta förfarande för ”Lawfare”, alltså en sorts krigföring med andra medel. Syftet är inte i första hand att vinna, utan att skrämma andra till tystnad. Budskapet är att om ”ni kritiserar mig/oss blir det väldigt jobbigt”.  Ett samtida fall i Sverige är polisanmälningarna mot Göteborgspolitikern Ann-Sofie Hermansson (S).

Ett ytterligare problem uppstår också på grund av ECHR:s dom. Nämligen att eftersom det alltså är ärekränkande att kalla Mohammed för pedofil, följer att några av islams grundtexter blir ytterst problematiska. I t.ex. den hadithsamling som kallas Bukhari Hadith, av många ansedda som den mest trovärdiga hadithamlingen, står uttryckligen att Mohammed gifte sig med Aisha vid sex års ålder och fullbordade äktenskapet (alltså hade sex med) Aisha när hon var nio år, något som vi idag inte har några problem med att kalla för pedofili. De flesta av oss har samtidigt inga problem med att andra normer existerade tidigare och att kontext är viktigt. Men eftersom det enligt ECHR var ärekränkande att ens nämna detta faktum gör att problemet blir betydligt större, eftersom det i konsekvensens namn kan bli knepigt att citera islams grundtexter utan att riskera att fällas för ärekränkning.

Det bör också understrykas att ECHR nämner som skäl för att bekräfta den tidigare domen att det som alltså står i islamiska texter kan störa den religiösa freden (”could stir up prejudice and put at risk religious peace”). Fundera på den formuleringen; en europeisk domstol har alltså i det 20:e århundradet – och efter sekel av religiösa stridigheter och krig för att nå fram till en situation där sekulära och demokratiska överväganden ska styra – lämnat fältet fritt för religiösa dogmatiker att styra debatt och bestämma var gränsen för yttrandefriheten ska gå. För de enda religiösa som ”stir up prejudice and put at risk religious peacce”, är faktiskt de som tar till våld för att hindra, stoppa och förfölja de som kritiserar den egna religiösa traditionen. Och eftersom det, om man ska följa domen i Strasbourg, fortfarande är lagligt att kritisera andra döda individer, förutom Mohammed, skapar det ett kusligt prejudikat där våldsbejakande islamister får lagligt skydd att fortsätta ge sig på misshagliga individer. Trettio år efter Ruskdieaffären är vi tillbaka på ruta ett.

När sårade känslor blir föremål för rättsliga prövningar är vi illa ute och har både moralsikt och juridiskt hamnat på ett sluttande plan. Därför är det oerhört viktigt att bekämpa även dessa nya former av sekulära blasfemilagar, precis på samma sätt som vi bekämpat de äldre religiösa blasfemilagarna. Och det tål att påpekas att de som riskerar att råka mest illa ut av dessa nygamla tankar om blasfemi är just de minoriteter som dessa lagar är tänkta att skydda. För de flesta tänkande människor torde det stå klart att inskränkningar i yttrande- och åsiktsfriheten är av ondo.

För att citera Louis D. Brandeis – domare I USA:s högsta domstol 1916-1939 –  och en förkämpe för dessa fri- och rättigheter: “If there be time to expose through discussion the falsehood and fallacies, to avert the evil by the process of education, the remedy to be applied is more speech, not enforced silence”.  (Se tolkning nedan Jh).

Det måste därför även framöver vara helt i sin ordning att kalla Mohammed för pedofil, och för andra, om de så önskar, att bemöta det.

Magnus Norell

Adjunct Scholar vid The Washington Institute for Near East Policy i Washington DC.
Senior Policy Advisor vid The European Foundation for Democracy i Bryssel.

 

Tolkning
”Om det finns tid och möjlighet att genom diskussioner visa på lögn och vanföreställningar, och på så sätt avvärja det onda genom en process av ökad insikt, är den metod som ska tillämpas mer av diskussion, inte påtvingad tystnad”.

 

 

_________________________________________

Du som vill läsa mina hittills åtta blogginläggen
om den svenska politiska fegheten kan
göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

15 kommentarer