Islamister och jihadister har redan vunnit segrar som inskränker de demokratiska fri- och rättigheter inom EU-länderna som så många dött för

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

”Om det finns tid och möjlighet att genom diskussioner visa på lögn och vanföreställningar, och på så sätt avvärja det onda genom en process av ökad insikt, är den metod som ska tillämpas mer av diskussion, inte påtvingad tystnad”.

Ingress

Jag avslutade min senaste blogg med följande rader:
Allt fler börjar inse att Sverige är sist i Europa med att förstå vilket hot som islamisterna utgör – och hur viktigt det är att vinna de övriga muslimerna (som förtrycks av islamisterna) till allierade.

Vissa har hört av sig och – även om de betonat att de huvudsakligen gillat det jag skrev – undrat om jag inte överdrev då jag formulerade raderna ovan.

Jag är mycket tacksam för all respons.
Och jag ska försöka ge ett antal skrämmande exempel på hur demokratiska fri- och rättigheter – som människor i upplysningens anda har kämpat och alltför ofta tvingats dö för under flera århundraden – idag pressas tillbaka av just den typ av islamistiska aktivister som jag nämnde i mitt förra blogginlägg.

 

I. Jag tänker använda mig av ett debattinlägg som forskaren Magnus Norell har skrivit för Ledarsidorna.se
Inlägget handlar om ett domslut från ”The European Court of Human Rights” (ECHR) som kom så sent som i slutet av oktober 2018. Den handlar om att det skulle vara hädiskt att kalla profeten Muhammed för pedofil.

Jag har själv aldrig fällt något uttalande om att profeten Muhammed var pedofil .
Men inte desto mindre anser även jag att denna seger för islamistiska aktivister innebär ett väldigt stort nederlag för de demokratiska fri- och rättigheterna!

Varför?

Därför att vi, som Norell mycket förtjänstfullt understryker det, måste kunna hålla isär å ena sidan känslor, å andra sidan demokratiska fri- och rättigheter (som yttrande- och tryckfrihet).

 

II. Känslor
Det finns flera skäl till att jag personligen aldrig fällt något uttalande om att profeten Muhammed var pedofil. Ett avgörande skäl är att jag, under inga som helst omständigheter, vill såra alla muslimer. Muslimerna är inte mina motståndare. Jag ser muslimerna som mina och Arbetarpartiets allierade. Liksom kristna, judar och ateister.

Och det är vår plikt att visa respekt för de troende.

Mina motståndare är de islamister och jihadister (som använder våld som IS) som vill skapa parallella samhällen och ersätta ett styre av allmänna och fria val – för män och kvinnor – med ett styre där ett självutnämnt prästerskap styr en muslimsk del av Sverige genom att tolka delar av Koranen och profeten Muhammeds uttalanden och gärningar (sunna). Jag fäller heller inga kränkande uttalanden om Jesus eller Gud eller Allah eftersom jag ser det som min uppgift att, tillsammans med andra, i och utanför Arbetarpartiet, slå vakt om ett sekulärt och demokratiskt samhälle där kristendom, judendom, islam och ateism liksom hinduism eller buddism etctera ska vara tillåtet. Så länge som tron är personlig och inte gör anspråk på att avskaffa de allmänna och fria valen till den lagstiftande församling som vi kallar riksdagen till förmån för religiösa diktaturer som i Iran eller i Saudi-arabien.

 

III. Demokratiska fri- och rättigheter
Men detta är min och Arbetarpartiets uppfattning och agerande. Vi vill inte såra de människor som är troende. Vi har och har även tidigare haft såväl kristna som muslimer som medlemmar. Vi strävar efter goda relationer med judar och dessa skulle vara välkomna i vårt parti – på samma villkor som alla andra.

Däremot anser vi att de demokratiska fri- och rättigheterna absolut måste tillåta en person, eller en tidning, att säga eller skriva vad den vill om vilken religion den vill. Och dessa rättigheter får inte någon domstol som ”The European Court of Human Rights” (ECHR) ta ifrån medborgarna i något EU-land. Det ska inte vara olagligt häda, vare sig det gäller Jesus umgänge med kvinnor eller män, eller att påstå att profeten Muhammed var pedofil. Det är olämpligt i mina ögon och öron men jag är helt emot att det får görs olagligt. Detta är en inskränkning av de demokratiska rättigheterna.

 

IV. Kom ihåg massakern på satirtidningen Charlie Hebdo för fyra år sedan.
Det var den 7 januari 2015 som två beväpnade islamister/jihadister trängde sig in på tidningen varvid tolv personer dödades. Då ställde sig nästan ”hela världen” upp och för en kort period blev det populärt att säga ”Jag är Charlie”. Dessa massprotester mot slakten på satirtidningens tecknare och skribenter var inte för att ”The European Court of Human Rights” (ECHR) skulle göra det olagligt att säga hädiska saker. Tvärtom. Protesterna som hölls av både statschefer och vanliga människor gick ut på att slå vakt om de demokratiska rättigheterna – inklusive rätten att häda.

Låt mig understryka att jag saknar all kunskap om Charlie Hebdos kvalitéer. Jag är alltså varken en anhängare eller en motståndare till tidningen Charlie Hebdo. Men det måste vara tidningens självklara rätt – oavsett om den är bra eller dålig, träffsäker eller plump – att skriva och teckna som de gjorde. Utan att bli mördade.

Om demonstrationerna till stod för satirtidningen Charlie Hebdo inte var för RÄTTEN att häda, utan att DÖDAS, så förstår jag inte vad demonstrationerna syftade till. Det är EN sak att jag och Arbetarpartiet inte hädar. Vi vill inte såra någon troende. Vi slår vakt om ett sekulärt och demokratiskt samhälle, och för oss är det endast destruktivt att häda. Men detta innebär inte att vi förvägrar någon annan rätten att häda. Därför fördömer vi domslutet från ”The European Court of Human Rights” (ECHR) som fällde kvinnan för hädelse.

 

V. Låt mig citera ur delar av hur domen för blasfemi (hädelse) motiveras

Domen i Strasbourg motiveras bland annat av domstolen ECHR med att ”den kan skärpa religiösa fördomar och riskera det religiösa lugnet” (fri tolkning / Jh). Detta är en sekulär motivering till att olagligförklara blasfemi eller hädelse.

Det verkligt farliga med denna motivering är att den backar för just de islamistiska eller jihadistiska mörkerkrafter som var ansvariga för att tolv personer dog vid angreppet på Charlie Hebdo samt för en oändlig rad andra – och ännu mycket blodigare – terrorattentat. Risken för att islamister ska få sin religion kritiserad, på samma sätt som kristendomen har blivit kritiserad, fällde utslaget. Den djupare innebörden av detta är att islamisterna och jihadisterna – genom sin beredskap att använda våld – både har lyckats skaffa sig en religiös särställning och inskränka de demokratiska fri- och rättigheter som så många av upplysningens barn har tvingats dö för att erövra!

Denna dom skapar ett prejudikat som bokstavligt talat innebär en dödlig fara. Personligen anser jag inte att denna dom är legitim!

 

Jag avslutar med ett citat från Norell:
Domen i Strasbourg är problematiskt på flera andra sätt. ECHR blandar t.ex. ihop rättigheter med känslor. Alla troende har rätt till att fritt utöva sin tro men de har ingen rätt att slippa få sin tro kritiserad och hånad eller att få sina känslor sårade”… För de flesta tänkande människor torde det stå klart att inskränkningar i yttrande- och åsiktsfriheten är av ondo.

_ _ _               _ _ _               _ _ _               _ _ _

Här kommer forskaren Magnus Norells debattartikel

Ledarsidorna.se
Lördag 3 Nov 2018

Blasfemins återkomst

Är det olagligt att kalla profeten Mohammed för en pedofil? Det var den fråga som The European Court of Human Rights (ECHR, baserad i Strasbourg) hade att ta ställning till. Den 25 oktober föll domen. Domslutet blev ett ”ja”!

I domen skriver ECHR b.la. att ett sådant omdöme är kränkande mot islams profet och att uttalandet ”goes beyond the permissible limits of an objective debate”, samt att uttalandet ”could stir up prejudice and put at risk religious peace”. Ett domslut som innebär ett grundskott mot fri- och rättigheter som européer, under flera hundra år, dött och blött för att bli av med.

 

Bakgrunden är denna:

2009 kallade en österrikisk kvinna – ES – profeten Mohammeds äktenskap med Aisha för just pedofili. Hon dömdes av en österrikisk domstol för att ha ”talat nedsättande om religion”. Domen överklagades alltså och ECHR:s beslut betyder att den ursprungliga domen står fast.

ECHR menar vidare att den österrikiska domstolen “carefully balanced her (ES) right to freedom of expression with the rights of others to have their religious feelings protected”. ECHR menar också att ES uttalande “aimed at demonstrating that Mohammed was not a worthy subject of worship” och att “Presenting objects of religious worship in a provocative way capable of hurting the feelings of believers….could be conceived as a malicious violation of the spirit of tolerance”. EHCR menade också att ES uttalande var ärekränkande (defamatory) gentemot islams profet.

ECHR har tyvärr en historia av att stödja blasfemilagar och har tidigare hävdat att blasfemilagar är kompatibla med de mänskliga rättigheter (human rights law) som också finns inskrivna i EU-ländernas lagar. Flera EU-länder har t.ex. blasfemilagar kvar i sina statuter och även om de inte alltid följs utgör de en hämsko för sund demokratisk debatt och kritik mot religioner. Och så sent som dagen efter domen i Strasbourg (där ECHR håller till) höll Irland en folkomröstning om landets blasfemilagar där en förkrossande majoritet röstade mot att behålla dessa lagar.

I exempelvis Storbritannien hölls den sista blasfemirättegången 1977, där en privatperson (Mary Whitehouse) stämde tidskriften Gay News för att ha publicerat ett poem hon ansåg kränkande mot kristendomen. Hon vann när domen överklagades och Överhusets laglorder skrev i domen att blasfemilagar ”safeguard the internal tranquility of the Kingdom” och att ”not only to respect the differing religious beliefs, feelings and practices of all but also to protect them from scurrility, ridicule and contempt”. Det är 41 år sedan detta skrevs men det som har hänt sedan dess är i många stycken precis det att äldre tiders blasfemilagstiftning har bytts ut mot nya lagar riktade mot s.k. ”hate-speech” och inskränkningar i det som betraktats om hån eller liknande. Som exempel räcker det med att betrakta alla nya förordningar runt om i västvärlden (i synnerhet inom akademin) om ”trigger-warnings”, ”safe spaces” och krav att slippa lyssna till åsikter man inte gillar. Idén om att något är blasfemiskt försvann alltså inte även om blasfemilagar försvunnit (i England togs de bort så sent som 2008) och, som sagt, de finns kvar på en del håll även i Europa.

Domen i Strasbourg är problematiskt på flera andra sätt. ECHR blandar t.ex. ihop rättigheter med känslor. Alla troende har rätt till att fritt utöva sin tro men de har ingen rätt att slippa få sin tro kritiserad och hånad eller att få sina känslor sårade. 

Blasfemilagar var, precis som lorderna i England skrev 1977, lika mycket till för att skydda den interna sammanhållningen och säkerställa internt lugn. I början gällde det enbart kristendom, men under andra hälften av 1900-talet när Europa blivit betydligt mer religiöst pluralistiskt och kulturellt diversifierat, utsträcktes blasfemin till andra religioner. Det här tog aktivistiska islamister snabbt fasta på och en rad attacker på yttrande- och åsiktsfrihet har blivit allt vanligare runt om i Europa, inklusive polisanmälningar.

I USA kallar man detta förfarande för ”Lawfare”, alltså en sorts krigföring med andra medel. Syftet är inte i första hand att vinna, utan att skrämma andra till tystnad. Budskapet är att om ”ni kritiserar mig/oss blir det väldigt jobbigt”.  Ett samtida fall i Sverige är polisanmälningarna mot Göteborgspolitikern Ann-Sofie Hermansson (S).

Ett ytterligare problem uppstår också på grund av ECHR:s dom. Nämligen att eftersom det alltså är ärekränkande att kalla Mohammed för pedofil, följer att några av islams grundtexter blir ytterst problematiska. I t.ex. den hadithsamling som kallas Bukhari Hadith, av många ansedda som den mest trovärdiga hadithamlingen, står uttryckligen att Mohammed gifte sig med Aisha vid sex års ålder och fullbordade äktenskapet (alltså hade sex med) Aisha när hon var nio år, något som vi idag inte har några problem med att kalla för pedofili. De flesta av oss har samtidigt inga problem med att andra normer existerade tidigare och att kontext är viktigt. Men eftersom det enligt ECHR var ärekränkande att ens nämna detta faktum gör att problemet blir betydligt större, eftersom det i konsekvensens namn kan bli knepigt att citera islams grundtexter utan att riskera att fällas för ärekränkning.

Det bör också understrykas att ECHR nämner som skäl för att bekräfta den tidigare domen att det som alltså står i islamiska texter kan störa den religiösa freden (”could stir up prejudice and put at risk religious peace”). Fundera på den formuleringen; en europeisk domstol har alltså i det 20:e århundradet – och efter sekel av religiösa stridigheter och krig för att nå fram till en situation där sekulära och demokratiska överväganden ska styra – lämnat fältet fritt för religiösa dogmatiker att styra debatt och bestämma var gränsen för yttrandefriheten ska gå. För de enda religiösa som ”stir up prejudice and put at risk religious peacce”, är faktiskt de som tar till våld för att hindra, stoppa och förfölja de som kritiserar den egna religiösa traditionen. Och eftersom det, om man ska följa domen i Strasbourg, fortfarande är lagligt att kritisera andra döda individer, förutom Mohammed, skapar det ett kusligt prejudikat där våldsbejakande islamister får lagligt skydd att fortsätta ge sig på misshagliga individer. Trettio år efter Ruskdieaffären är vi tillbaka på ruta ett.

När sårade känslor blir föremål för rättsliga prövningar är vi illa ute och har både moralsikt och juridiskt hamnat på ett sluttande plan. Därför är det oerhört viktigt att bekämpa även dessa nya former av sekulära blasfemilagar, precis på samma sätt som vi bekämpat de äldre religiösa blasfemilagarna. Och det tål att påpekas att de som riskerar att råka mest illa ut av dessa nygamla tankar om blasfemi är just de minoriteter som dessa lagar är tänkta att skydda. För de flesta tänkande människor torde det stå klart att inskränkningar i yttrande- och åsiktsfriheten är av ondo.

För att citera Louis D. Brandeis – domare I USA:s högsta domstol 1916-1939 –  och en förkämpe för dessa fri- och rättigheter: “If there be time to expose through discussion the falsehood and fallacies, to avert the evil by the process of education, the remedy to be applied is more speech, not enforced silence”.  (Se tolkning nedan Jh).

Det måste därför även framöver vara helt i sin ordning att kalla Mohammed för pedofil, och för andra, om de så önskar, att bemöta det.

Magnus Norell

Adjunct Scholar vid The Washington Institute for Near East Policy i Washington DC.
Senior Policy Advisor vid The European Foundation for Democracy i Bryssel.

 

Tolkning
”Om det finns tid och möjlighet att genom diskussioner visa på lögn och vanföreställningar, och på så sätt avvärja det onda genom en process av ökad insikt, är den metod som ska tillämpas mer av diskussion, inte påtvingad tystnad”.

 

 

_________________________________________

Du som vill läsa mina hittills åtta blogginläggen
om den svenska politiska fegheten kan
göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

15 kommentarer

  1. Petter

    Rädsla för att bli kallade rasister för att påtala det uppenbart felaktiga och förtryckande. Något som också tycks gälla en hel del av det politiska skeendet i Sverige på senare tid. När en självutnämnt politiskt korrekt samling högljudda och fanatiska människor sätter agendan över vad de anser vara fint att tycka, är det lätt att vanliga människor helt enkelt håller tyst. Eller ännu värre, spelar med. Tills allt krackelerar och kejsaren visat sig vara naken.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Det håller jag med om. Och domen som forskaren Norell talar om utgör ett exempel på just att ” allt krackelerar och kejsaren visat sig vara naken”.

  2. Bergis

    Låt mig berätta vi människor är emottagliga för religiösa villfarelser. Det är inbyggt i hjärnorna hos människor via gener. Hur mottaglig man är beror alltså på generna vi bär med oss. Islam där man förtycker kvinnor och där kvinnor låter sig bli förtryckta är bara ett gen fel i våra hjärnor. Ismal eller kristendomen, Shiva eller några andra konstiga påhittade religioner finns inte. Allt är bara påhittat och in socialiserat i våra hjärnor sedan barnsben. Vi människor tror att vi måste använda religion för att upprätta och hålla ordning i rättsstaten. men så är det inte. Religioner ett hyckleri och ett medel för människor att inte känna rädsla för döden. Vi människor vet inte vad som sker efter döden. därför tyr vi oss till mänskligt skapade fantasi gudar i våra egna hjärnor.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Jag håller med om att människan i väldigt många kulturer är rädda för döden då den innebär det ”stora okända”. Däremot tror jag inte att det har med generna att göra utan med uppfostran. Jag blev ”hjärntvättad” av min farmor och av mina första lärarinnor i all välmening, men växte ifrån deras inflytande. Jag blev mer vuxen och fick rum att tänka själv. I de länder där religionen inte är en privatsak utan ett medel för överheten att hålla nere folket får folk inte den frihet som jag fick.

  3. Per Lennartsson

    I Sverige är pedofili, rent konkret, en brottslig handling som kan ge allt ifrån psykiatrisk vård till fängelse (vid fällande dom).

    Om då min granne Staffan kallar mig för pedofil, är det ett hån eller en kränkning?

    För, all respekt för Magnus Norell, men det varken han eller du Jan tar upp är just problematiken med kontext. Begreppet pedofil eller pedofili sägs komma kring mitten av 1800-talet, alltså långt långt efter det att Mohammed ska ha gift sig med Aisha vilket då skapar problemet med just kontext och hur man ska förhålla sig till det.

    Om det är varje sund människas förståelse att det vid tiden för Mohammed giftemål med Aisha inte se något konstigt med det, så måste vi väl också vara sunda nog att förstå att begreppet pedofili inte fanns då eller hur?

    Eller ska vi lägga in moderna uttryck och lagar på allt i vår gemensamma historia? Det hela kommer då att sluta i något absurt visst?

    Och om det vid tiden för Mohammeds giftemål med Aisha inte ansågs vara pedofili (alltså brottsligt) så innebär ju det att då bli kallad för en brottsling att det då är en kränkning. Vilket då skulle ge domstolen rätt.

    Men den absolut viktigaste poängen från mig är att denna specifika vinkling på islam är direkt fel då den ökar klyftan som du säger dig vilja brygga och den ensidighet som frågan tar upp är också bekymmersam då det finns lika många exempel från kristendom eller andra religion där liknande saker hänt.

    Och till sist, yttrandefrihet är inte att få säga vad man vill utan risk för represalier. Yttrandefrihet kräver också ett ansvar av den som yttrar sig. Dvs, du kan aldrig hävda fri från skuld bara för att du yttrat dig.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Till Per Lennartsson om det utrymme som jag brukar ge de som kommenterar mina blogginlägg:
      När det gäller komplicerade frågor som denna brukar jag ge folk som vill fortsätta debatten två tillfällen att föra fram sina åsikter (vid något tillfälle tre). Denna begränsning handlar om tid från min sida.

      Du Per L. skriver bl a följande:
      A. För, all respekt för Magnus Norell, men det varken han eller du Jan tar upp är just problematiken med kontext. Begreppet pedofil eller pedofili sägs komma kring mitten av 1800-talet, alltså långt långt efter det att Mohammed ska ha gift sig med Aisha vilket då skapar problemet med just kontext och hur man ska förhålla sig till det.” samt
      B. Men den absolut viktigaste poängen från mig är att denna specifika vinkling på islam är direkt fel då den ökar klyftan som du säger dig vilja brygga och den ensidighet som frågan tar upp är också bekymmersam då det finns lika många exempel från kristendom eller andra religion där liknande saker hänt”.

      Mitt svar till detta är som följer:
      Svar till A ovan: Om en vuxen person – vem som helst och utan namn – hade ingått ett äktenskapet formellt med en 6-åring sedan ”fullbordat” äktenskapet sexuellt tre år senare då flickan var nio år, hade detta kunnat stanna vid en anekdot om hur det (kanske) kunde gå till för 1400 år sedan. Men så är ju INTE fallet. Det vet ju både du och jag.
      Detta handlar om profeten Muhammed som stått närmast Allah i ögonen på dagens uppåt 1,6 miljarder muslimer! Denna berättelse om Muhammed och Aisha har därför betydelse I DAGENS SVERIGE. Det går inte att, som du gör, tala om gårdagens ”kontext”. Berättelsen leder, dagligen, till konflikt mellan svensk lagstiftning och sharia. Barnäktenskap får inte ingås på svensk mark. Eller utomlands av i Sverige boende som ska återvända till Sverige. Du blundar för detta och för den, dagliga, konflikt som berättelsen skapat och som pågår just NU medan jag skriver dessa rader. Du blundar tyvärr medvetet för detta.

      Svar B här ovan: Du skriver ”att det finns lika många exempel från kristendom eller andra religion där liknande saker hänt”. Men detta skrev även jag i mitt blogginlägg. Jag sade att jag själv varken förolämpar profeten Muhammed eller Jesus eftersom jag, och det parti som jag tillhör, inte anser att detta fyller någon positiv roll. Men det är skillnad på vad Arbetarpartiet anser vara lämpligt eller olämpligt å ena sidan, och vad vi anser ska vara lagligt eller olagligt å den andra. Vi anser, precis som Norell, att det ska vara lagligt att häda. Och dessutom att samma regler ska gälla för alla religioner. Domslutets formulering kan, på goda grunder, sägas vara en avspegling av alla terrorattacker som militanta islamister/ väpnade jihadister har genomfört. Detta betyder att deras slakt av delar av redaktionen på Charlie Hebdo, och andra ännu värre massakrer, har alltså ”lönat sig”. Domen har i praktiken gett islam en särställning. Du blir inte dödad eller utsatts för akuta dödshot, under decennier, som Salman Rushdie blev om du hade skrivit något som uppfattats som provokativt om kristendomen. Motiveringen till domen var sekulär: den påstod att om någon offentligt kallar Muhammed för pedofil så riskerar den religiösa friden. Man måste vara blind för att inte inse att detta innebär ett sluttande plan.

      Antingen protesterar vi mot detta domslut som gör det olagligt att kalla profeten för pedofil. Eller så ropar vi, i ”rättvisans” namn, på fler förbud. Exempelvis för att kalla Jesus för ”bög” eller ”horkarl” eller för att kalla Buddha för en tjock parasit som levde alltför gott på de fattiga böndernas bekostnad.

      Antingen fler förbud så att ingen religion får hädas. Eller inga förbud alls för hädelse. Det går inte att ge islam en särställning på grund av IS-sympatisörernas massmord och låta dessa massmord inskränka de demokratiska fri- och rättigheterna.

      Vi anser att de demokratiska fri- och rättigheterna är viktigare än religionerna. Därför är det helt oacceptabelt att förbjuda hädelse. Att jag och det parti som jag tillhör inte kommer att kalla profeten Muhammed för pedofil, Jesus för bög eller Buddha för parasit betyder inte att vi går med på att någon räddhågad domstol förbjuder hädelse av sekulära- och trygghetsskäl.
      Du låtsas att du inte förstår skillnaden mellan olämpligt och olagligt. Det ska vara lagligt att häda även om jag/vi anser att det är olämpligt.

  4. Jonsson

    ECHR kan inte upphäva en nationell dom.
    I så fall innebär det att de redan har t ex en lag emot hädelse. Så är det väl inte, hoppas jag.
    Om kvinnan överklagade domstolen i Österrikes domslut – så var väl resultatet väntat?
    Konventionen gäller som lag i Sverige sedan 1995. Blev domen prejudicerande i Sverige genom domen i ECHR?
    Rätta rättesnöret är att tänka efter före, innan man går till Europadomstolen.

    Politisk korrekthet och politisk tystnad som härskarteknik är ju redan kutym i Sverige, sedan lång tid. Fullt tillräckligt.

    Det går inte ens att uttala sig som KD-ledaren gjorde – om myndighetsvänstern. Hon blev snabbt tillrättavisad.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Det som jag vill fästa uppmärksamheten på är ECHR:s motivering till att backa upp den ursprungliga domen i Österrike.

      Jag repeterar därför det jag skrev i mitt blogginlägg:
      ”Domen i Strasbourg motiveras bland annat av domstolen ECHR med att ”den kan skärpa religiösa fördomar och riskera det religiösa lugnet” (fri tolkning / Jh). Detta är en sekulär motivering till att olagligförklara blasfemi eller hädelse.
      Det verkligt farliga med denna motivering är att den backar för just de islamistiska eller jihadistiska mörkerkrafter som var ansvariga för att tolv personer dog vid angreppet på Charlie Hebdo samt för en oändlig rad andra – och ännu mycket blodigare – terrorattentat. Risken för att islamister ska få sin religion kritiserad, på samma sätt som kristendomen har blivit kritiserad, fällde utslaget. Den djupare innebörden av detta är att islamisterna och jihadisterna – genom sin beredskap att använda våld – både har lyckats skaffa sig en religiös särställning och inskränka de demokratiska fri- och rättigheter som så många av upplysningens barn har tvingats dö för att erövra!
      Denna dom skapar ett prejudikat som bokstavligt talat innebär en dödlig fara. Personligen anser jag inte att denna dom är legitim!

      Du skriver: ”Politisk korrekthet och politisk tystnad som härskarteknik är ju redan kutym i Sverige, sedan lång tid. Fullt tillräckligt”.
      Jag håller med.

  5. Jonsson

    ECHR ska värna mänskliga rättigheter. Inskränkningar av yttrandefriheten är att göra tvärtom. Påtvingade religiösa motiv är förkastligt.
    Europadomstolen kan inte gå emot en suverän stats domslut, och Österrike har just -
    blasfemilagstiftning.
    Fallet skulle inte fått ‘prövningstillstånd’ i ECHR.
    Detta visar konsekvensen av att göra FN:s konventioner till lag.

    FN består inte enbart av demokratiska länder.
    Inom ECHR:s område finns olika politiska och religiösa åskådningar. Färgas domstolens sammansättning av t ex blasfemilagar i deras respektive hemländer, då är det inte konstigt att domslut blir så här felaktiga.

    ECHR är ett trubbigt medel i ambitionen att förändra lagstiftning i Österrike.

  6. Basic rules

    Islam är en otroligt motståndskraftig religion och politisk ideologi. Den genomlevt århundraden av stridigheter.
    Europa har vid minst två tillfällen tvingats till motstånd dvs krig för att försvara sig.
    I dag har vi glömt allt detta och förlåter dom dess barbari . (Det är vi som är barbarer sa förädaren Reinfeldt – denne man kommer jAg aldrig förlåta).
    I dag låter vi oss frivilligt i humanismens namn våldtas.
    Den fundamentala naiviteten inom liberslismen är total och EU valet i vår är
    Närmast ett ödesval – ska globalister fortsätta förminska demokratin eller ska nationerna återupprättas.
    År 2050 är muslimerna 30 % av befolkningen en katastrof för vår kultur , demokrati och utveckling.
    Därför måste dörren stängas för dom som vill oss illa – islam .

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Som du vet anser jag att det är jihadister och islamister som är mina och Arbetarpartiets motståndare – inte alla tolkningar av islam. Islamismen är en reaktion på moderna idéer som fick fotfäste inom den muslimska världen under 1900-talets början. Muslimska brödraskapet bildades 1928, då reaktionära strömningar även präglade Europa i form av fascism och nazism, och islamismen har fortsatt att bekämpa demokratiska styrelsesätt som allmänna och fria val – för män och kvinnor samt individuella fri- och rättigheter i förhållande till överheten = prästerskapets tolkning av delar av Koranen och profetens sunna (uttalanden och gärningar). För islamisterna är tron inte personlig, och prästerskapets makt begränsat till att vara en vägvisare till Allah. För islamisterna ska samhället styras av ett självutnämnt prästerskapet som tolkar och omtolkar lagarna som styr samhället. Detta är självklart inte förenligt med det vi anser vara demokrati. Men det finns många muslimer som föredrar det styrelseskick som vi har i Sverige och dessa anser jag att vi måste bygga en allians med riktad mot de islamister / jihadister som vill skapa parallella samhällen – ett vi (för muslimer som styrs av sharialagar och prästerna – och ett dom som är etniska svenskar som står upp för allmänna och fria val – för män och kvinnor – samt individuella fri- och rättigheter mot staten eller prästerskapet oavsett om det är kristet eller islamistiskt.

      Jag håller med dig om Reinfeldt. Själv stöder jag nationalstaten vs EU. Det är helt fel anser jag att vara nationalist i bemärkelsen ”vi är bättre än dom”. Men att stödja nationalstaten vs EU är att slå vakt mot ett annat hot mot demokratin (islamisterna är också ett hot mot demokratin).

  7. Jonsson

    Jag knycker lite mer tid av dig.
    Dessa följande rader behöver inte publiceras eller besvaras:

    I min första kommentars andra mening (om ECHR), syftade jag på ett närmande till Kairodeklarationen (Sharia), appendix till FN:s human rights.

    FN:s rådgivande gren UNHCR, genomdrev 2015 krav på att jämställa religionskritik med diskriminering av mänskliga rättigheter.
    Även icke demokratier kan kandidera och väljas in i UNHCR:s råd – och vilja förändring.

    Avslutningsvis: det är intressant att profeten får mycket uppmärksamhet. Och, att flickors och kvinnors nutida situation hamnar lite i skymundan i religionens namn.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Du får stjäla tid av mig.
      Det var under februari 2016 som jag läste om Magnus Norells bok Kalifatets återkomst i Dagens Samhälle. Vi i Arbetarpartiet beställde ett antal exemplar för att själva kunna läsa boken och kunna sälja den på bokbord i hade på Umeå universitet och i andra sammanhang.
      Vi har haft föreläsningar med Maria Hagberg, Devin Rexvid, Kurdo Baxi samt Magnus Norell här i Umeå. Även Maria Hagberg, Kurdo Baxi och Devin Rexvid har skrivit böcker och rapporter. I nästan alla dessa sammanhang har just situationen för flickor och kvinnor tagits upp. Vi har även rest frågan om hedersförtryck. Detta förtryck har vi tagit upp i Umeå kommunfullmäktige, dels själva, dels har vi stött en liberal fullmäktigeledamot som tagit upp frågan om hedersförtryck. Även då har kvinnor och flickor stått i centrum. Detta har inneburit att främst Vänsterpartiet har anklagat oss för att gynna rasister.
      I ett svar till en kommentar från en annan person (som du säkert har läst) underströk jag att frågan om Muhammed och Aishaha har betydelse för flickor IDAG.
      Under de snart tre år som jag varit med och debatterat frågor som har med islamism och hedersförtryck att göra har jag/vi betonat följande: demokratiska fri- och rättigheter, individens fri- och rättigheter, kvinnor, flickor (och även pojkar) samt situationen för homosexuella.
      Men nu var det principen i ett domslut som jag ville belysa. Jag är kritisk till domslutet. Du kan inte ha missat jag – både i mitt mitt blogginlägg och i mitt svar till den andra personen – just ställt PRINCIPEN om rätten att häda i centrum. Inte frågan om en väldigt gammal berättelse om två personers olika åldrar. Hade domen som slår mot rätten att häda handlat om Jesus hade det varit honom som jag hade kommenterat.
      Detta är första gången som jag, någonsin, berört frågan om Muhammed och Aisha. Skälet var att domen som drabbar rätten att häda – en rätt som jag (och även Norell) vill försvara – handlade om en mycket gammal berättelse berör dessa personers åldrar. Detta måste varje person beröra som vill kritisera detta domslutet.
      Till sist: Själv har jag inte lagt märke till att frågan om Aishas ålder skulle ha diskuterats ofta. I alla fall inte offentligt så att jag skulle ha märkt det. Men jag har endast koll på den offentliga debatt som förs i Umeå – inte på den offentliga debatten på andra orter eller debatten på nätet i allmänhet.

  8. Jonsson

    Jodå, jag fattar din poäng.

    ECHR åberopade i hatbrottsdomen att det sagda bland annat kunde hota den religiösa freden. Rädslan står över yttrandefriheten. Europadomstolen har anpassat sig efter politisk islam.

    Det finns tendenser även i Sverige, att vilja lagföra på grund av religionskritik när det gäller islam. Rubriceringar: hets och hatbrott.
    Det är inte olagligt att häda en religion i Sverige idag – i princip alltså.
    Det fungerar utmärkt att utropa: rasist, nazist och extremist o. s. v. för att tysta debatt.
    Den kokande grodans problematik – normalisering.
    Lagar som de Österrike omöjliggör religionskritik och banar väg för teokrati.

    Tack, för boktipset.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>