Uppdatering 14.30. Arbetarpartiets styrelse vill ställa upp i riksdagsvalet. Detta då S vägrar försöka återvinna arbetarna från SD – och kryper för C

 

UPPDATERING SÖNDAG  14:30

 

Socialdemokraterna verkar inte förstå vidden av vad de har gjort respektive inte har gjort.

Låt oss börja med vad S har gjort. På grund av den uppgörelse som Socialdemokraterna har gjort med C och L är det numera politiskt rumsrent att kräva införande av marknadshyror samt avskaffande av kollektivavtal – med utgångspunkt i den uppgörelse som Socialdemokraterna själva har deltagit i. Under Reinfeldts åtta år som regeringschef och ledare för Alliansen försökte sig borgerligheten aldrig på en sådan offensiv. Borgerligheten räknade med att S och fackföreningarna skulle slå tillbaka – hårt. Detsamma gäller marknadshyror. Men nu är vi där – genom att Socialdemokraterna hjälpt Annie Lööfs Centerparti.
Någon kan invända att det bara gäller nyproduktion och etableringsjobb. Men det spelar ingen roll! Dörren är öppnad för införande av marknadshyror och avskaffande av kollektivavtal – med Socialdemokratins hjälp!
Vi ska inte trötta ut läsaren med att försöka gå igenom alla 73 punkterna i uppgörelsen. Med reservation för de politiska skillnader som, naturligtvis, råder mellan oss och Expressens ledarskribent kan vi dock rekommendera ledaren i denna tidning från igår (lördag) när det gäller några av de politiska problem – i olika sakfrågor och i principiella frågor – under den kommande mandatperioden.

Du kan läsa artikeln genom att klicka här.

 

Jag vill dock understryka en sak extra mycket, och det är följande: Socialdemokraterna verkar inte ha fattat att Centerpartiet inte bara har förnedrat arbetarrörelsen och dess traditioner genom uppgörelsen. Centerpartiet kommer också att förnedra Socialdemokraterna i omröstningen i riksdagen. Detta genom att ”rösta gult” = lägga ned rösterna. Stefan Löfven har inte lyckats få till stånd en koalitionsregering i vilken Centern och Liberalerna ingår. Det enda som Socialdemokraterna har fått, trots sina historiskt stora eftergifter vad gäller principerna kring marknadshyror och kollektivavtal, är att partiet ”släpps fram”.

Men Stefan Löfven har inte klarat av att bilda en koalitionsregering i vilken C och L ingår. Annie Lööf – vem annars? – var den som presenterade uppgörelsen (inte Stefan Löfven). I sin presentation underströk Annie Lööf (och förnedrade därmed socialdemokratin en tredje gång) att Centerpartiet skulle fortsätta att vara ett ”oppositionsparti” under den kommande mandatperioden! Det enda som Socialdemokraterna under Stefan Löfvens ledning har åstadkommit är alltså att C och (troligtvis) L + V ”släpper fram” Löfven som regeringsbildare. Samtidigt förbehåller sig alltså Annie Lööf och Centern rätten att fortsätta att driva sina egna frågor som ett oppositionsparti – och givetvis att kritisera Socialdemokraterna och MP. Detta är vad oppositionspartier gör.

Detta betyder att Centern, som det oppositionsparti det alltså är, även fortsättningsvis kan driva frågan om att även det existerande bostadsbeståndet ska omfattas av marknadshyror. Annie Lööf har också gett sig själv och Centern fria händer att – som det oppositionsparti Centern fortfarande är – fortsätta angreppen mot kollektivavtal och turordningsregler!

Jag återupprepar: Stefan Löfven och Socialdemokraterna har alltså, trots sina principiellt väldigt långtgående eftergifter, inte vunnit något annat än att ”släppas fram”. S och MP är en regering ”på nåder”.

Dessutom kommer relationerna mellan S och MP att oifrånkomligen förändras till Socialdemokraternas nackdel.

I de fyrpartiförhandlingar (S, MP, C och L) som kommer att föras i framtiden, i alla viktiga beslut, kommer Miljöpartiet att kunna luta sig mot C och L ! Detta innebär alltså att socialdemokratin, inom ramen för den formella koalitionsregeringen S+MP, försvagas påtagligt i relation till regeringskollegan.

 

Sedan till vad Socialdemokraterna inte har gjort.
S har inte ens gjort ett seriöst försökt att vinna tillbaka väljarna från Sverigedemokraterna. SD är idag inget nazistiskt parti. Men SD har ett nazistiskt ursprung. Det är detta som förklarar varför deras motsvarigheter i exempelvis Norge, Danmark och Finland har suttit, eller sitter, i regeringar medan det i Sverige finns en ”beröringsskräck” för SD. Denna beröringsskräck är förståelig när det gäller ledningen för SD. Denna SD-ledning arbetar för att skapa ett ny-reaktionärt borgerligt block som även skulle omfatta M och KD (även om arbetsnamnet är ett ”konservativt” block.

Men denna beröringsskräck är fullständigt orimlig när det gäller den dryga miljon väljare som la sin röst på SD i det senaste valet. Arbetarförakt vore ett betydligt bättre uttryck – med speciell hälsning till ”radikala” vänsterpartister, yngre socialdemokrater och SSU:are.

Väldigt många av SD:s väljare hör till grupper som tidigare skulle ha lagt sin röst på Socialdemokraterna och även aktiverat sig – kanske både inom partiet och inom LO eller inom fackföreningar som hör till TCO och SACO. Det är endast genom att vinna dessa väljare, förslagsvis för arbetarrörelsens idéer, som SD:s styrka kan reduceras och Jimmie Åkesson och co tillfogas politiska nederlag som bryter deras uppåtgående trend. Och som på sikt även förpassar SD ut ur riksdagen och innebär att detta parti börjar förlora sitt idag ökande politiska inflytande. Men detta kan alltså inte ske utan en medveten satsning från S och fackföreningarna tillsammans – en satsning som kommer att vara helt omöjlig efter uppgörelsen med C, L och MP.

Socialdemokraterna verkar helt oförmögna att förstå att kombinationen av det egna partiets tillbakagång och Sverigedemokraternas framgång egentligen utgör den största partisplittringen av S sedan 1917.

Denna splittring kan komma att vidgas till att även omfatta LO-facken. 

Genom uppgörelsen med C, L och MP har Socialdemokraterna, istället för att satsa på att reducera SD:s styrka, sannolikt skapat en garanti för SD:s fortsatta tillväxt.

Jag vill avsluta denna uppdatering med följande: kombinationen av vad Socialdemokraterna har gjort och vad de inte har gjort utgör bakgrunden till att Arbetarpartiets partistyrelse, idag söndag 13 januari, har beslutat att rekommendera det övriga partiet – dess föreningar och enskilda individer – i Umeå och runt om i Sverige, att ställa upp i valet till riksdaget 2022.

 

I. Bakgrund: S historiska tillbakagång utgör den största partisplittringen sedan 1917
Den stora förändringen i det politiska landskapet under det senaste kvartsseklet är Socialdemokratins tillbakagång och framväxten av en ny sorts borgerlighet. Den som inte ser detta i nedanstående tabell är blind. Den som inte förstår att Socialdemokratin, för att överleva, måste återvinna väljarna från SD är politiskt blind. Och detta är vad Socialdemokraterna nu visat sig vara. Politiskt blinda. Eller förblindade av innehavet av regeringsmakten.

Återigen: Socialdemokraterna verkar dessutom helt oförmögna att förstå att kombinationen av det egna partiets tillbakagång och Sverigedemokraternas framgång egentligen utgör den största partisplittringen av S sedan 1917.

 

Tabell: Resultat riksdagsvalet (procent)

1994

2018

Differens

Socialdemokraterna

45,3

28,3

- 17,0

Alliansen

41,4

40,2

- 1,2

Sverigedemokraterna

17,5

+ 17,5

Övriga (V och MP)

11,2

12,4

+ 1,2

 

 

II. Det är en sak att samarbeta med Centern lokalt i Umeå – som endast är en av Sveriges 290 kommuner.

Det är en helt annan sak när det gäller rikspolitiken.

Centerpartiet är Sveriges mest fackföreningsfientliga parti (kom ihåg Centerns ungdomsförbunds paroll i valrörelsen 2010: ”Fuck facket forever”). Förutom att Annie Lööf vill försvaga facket, på samma sätt som sin förebild Margaret Thatcher, vill hon och Centerpartiet ha marknadshyror och stora skattesänkningar. Centern är idag inte en del av något politisk ”mittfält”. Centern är mer borgerligt aggressivt än Moderaterna – på riksplanet.

Annie Lööf och hennes parti (det framstår verkligen som om C är hennes personliga parti) har redan fått igenom en hel del av sina krav i den uppgörelsen som presenterats mellan Socialdemokraterna å ena sidan och de tre borgerliga partierna C, L och MP å den andra.

Eftersom Socialdemokraterna kommer att vara beroende av Centern och Liberalerna, samt av MP, kommer Annie Lööf att kunna fortsätta att strida för en fackföreningsfientlig politik under hela mandatperioden. Samt för större inslag av marknadshyror,  skattesänkningar och andra borgerliga förslag.

 

III. Socialdemokraterna verkar inte förstå att de måste låta borgerligheten genomdriva borgerlig politik.
Deras plikt består i att försvara det internationellt sett trygga, jämlika och jämställda samhälle som de varit huvudkraften i att bygga upp – om än inte ensamma. Men dagens två generationer av socialdemokratiska maktpolitiker har UPPENBARLIGEN endast makten, pengarna och prestigen för ögonen.

Socialdemokraterna har valt att lägga sig platt för borgerligheten – främst i Centerns form.
Detta innebär att sossarna medvetet valt bort att inte försöka återerövra de arbetarväljare, och andra väljare, som partiet förlorat till SD (titta på tabellen igen).

 

V. Folkpartiet SocialdemokraternaSocialdemokraternas vägval gör det sannolikt att detta parti, om ett antal år, kommer att ha bytt namn till ”Folkpartiet Socialdemokraterna”. Så sent som i valet 2018 stod det ”Arbetarepartiet Socialdemokraterna” på dess valsedlar. S håller nu på att ömsa skinn. Partiet befinner sig i en övergångsprocess från att vara ett arbetarparti, om än med borgerlig politik och borgerliga privilegier till sina ledare, till att bli ett borgerligt parti – som de övriga borgerliga partierna.

 

Skillnaden hittills har varit att Socialdemokraterna har präglats av sina band med fackföreningarna, medan de borgerliga partierna har präglats av sina band med företagen (de större internationella företagen och de mindre inhemska). Då banden klipps mellan socialdemokratin och fackföreningarna kommer partiets omvandling till ett renodlat borgerligt parti att vara fullbordad.

Detta är vad Mona Sahlin stod för och vad Tomas Boström fortfarande står för.

Beslutet att regera vidare – tillsammans med de borgerliga partierna C, L och MP – innebär ett stort steg i riktning mot att omvandla Arbetarepartiet Socialdemokraterna till det rent borgerliga ”Folkpartiet Socialdemokraterna”.

 

VI. Det är mot denna bakgrund som vi i Arbetarpartiet under en tid har fört en diskussion om ifall vi ska ställa upp i riksdagsvalet 2022.
Eller inte.
Vår partistyrelse har alltså, idag söndag 13 januari, beslut att rekommenderande Arbetarpartiet i sin helhet att ställa upp i valet till riksdagen. Vår interna beslutsprocess kommer att vara klar under fredagen den 18 januari.

 

 

10 kommentarer

  1. Eva

    Det är bara och köra på,Jan Hägglund och Arbetarpartiet. Allt och vinna,nån måste sätta pekfinger på det små s.k ”osynliga”förändringar som sker i samhället,och som ingen av riksdagspolitikerna värkar interesserad och ta tak i,nä nu är det regeringsmakten som gäller och då sälger man ”gladeligen sin mormor”Politik är ju och ha makt,självklart annars går man inte till val. Men det får vara gränser på hur mycket man ska utslätta sin egen partipolitik,och bli ett ett slags mix av vad?Det diskuteras i det vida och breda om politiker har fjärnat seg från folks vardag,alltså välgarnas vardag,ja det kan se ut sånn åtminstone bland riksdagspolitikerna. Lokalpolitiker är mer förankret i folket,men dina blogginlägg visar ju att där också måste man vara på vakt! Jag läser din politikerblogg med interesse och läser också andra politikerbloggar,men tycker dina är mer förklarande och kritisk på goda grunnlag som jag tolkar det. Ingen grunn och slå på bromsarna!God Helg

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Tack. Jag hoppas du röstar på oss även om jag är ärlig nog att berätta att vi förstår att vi inte kommer in i riksdagen redan 2022. Men att ställa upp i riksdagsvalet kommer att hjälpa oss att lägga en grund till ett nytt parti på många platser i Sverige. Det är väldigt mycket viktigare att lägga en ”politisk infrastruktur” och finna allierade över hela landet än att få ett mindre antal mandat i riksdagen. Den uppgörelse som Socialdemokraterna nu har gjort innebär att detta parti håller på att ”ta död på” hela arbetarrörelsens tradition sedan slutet på 1800-talet. Om vi ställer upp i valet till riksdagen – vilket jag verkligen hoppas – är det för att den historia som så många har blött och t o m dött för ska fortsätta att leva. Missförstå mig inte: riksdagen är viktig och vi vill ta oss dit. Men om vi ställer upp 2022 är det för att använda riksdagsvalet som en hävarm som gör oss kända över stora delar av Sverige och för att ge hopp åt, och knyta kontakter med, alla hundratusentals socialdemokrater och f.d. socialdemokrater (många röstar idag på SD) som nu känner sig övergivna och som har förlorat allt politiskt hopp. Du är välkommen att samarbeta med oss.

      • Petter

        Jo det är då bättre att rösta på er än som många gör när de är trötta på att bli pissade på av etablissemanget . Men denna överenskommelse mellan C,L,S, och MP kommer troligen att fungera som rena fnösket på SD brasan. Gissar på ett rejält + för SD tyvärr. Hoppas jag har fel men så funkar väljarna. Enda chansen att få ner väljarsiffrorna för SD är att leverera nåt vettigt och inte som de sista förlorade åren få bevittna ett verbalt skyttegravskrig ,och förljugna vallöften.S historik är ju inte direkt ett parti som håller vad de lovat. Detta är min syn på saken, kanske andra tycker olika.

        • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

          Tack för din röst. Tyvärr tror jag du har rätt om att uppgörelsen mellan S, C, L och MP kommer att innebära ytterligare uppgång för SD. Men någon måste hissa flaggan för att medvetet utmana SD i en kamp om väljarna. Riksdagspartierna S, V, MP, C och L verkar ju se på SD:s väljare som ”evigt fördömda” eller ”icke värda att försöka återvinna” från SD. Vi i Arbetarpartiet håller inte med. Vi kommer att försöka vinna både socialdemokrater och f.d. socialdemokrater som numera röstar på SD.

  2. Jonsson

    Tiden verkar vara inne att ersätta SAP som arbetarnas parti. Sverige saknar ett socialistiskt demokratiskt riksdagsparti.
    SAP började sin högersväng med Lennart Bodströms (TCO), intåg? – och högerfalangen har övertaget nu.

    SKAF, och andra LO-förbund, saknar inte möjlighet att själva ställa upp i riksdagsval. Om viljan finns.

    Osynlige Löfven visar ett svagt ledarskap. Wallström skyllde det dåliga valresultatet på SAP:s Stockholmsfokus. Men, partiets problem är allvarligare än så. Kompromisser är inte alltid det bästa – SAP får svårt att hämta sig till 2022.
    Även om Löfven kommer att vara utbytt då.

    (Jag röstade nej till EU – 94, därför att Sveriges mandat i EUP var obetydligt. Och vi hade varken råd att gå med, eller gå ut ur EU. Regeringen överlämnade makten till marknaden. Inträdet var viktigt för Ingvar Carlsson & Persson).

    Jag kan tänka mig att rösta på AP.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Tack för det. Jag hoppas du röstar på oss även om jag är ärlig nog att berätta att vi själva förstår att vi inte kommer in i riksdagen – redan 2022. Men både KD, MP och FI gjorde flera försök (liksom SD). Genom att ställa upp i riksdagsvalet redan 2022 hoppas vi lägga grund till ett nytt parti på många platser i Sverige – om än inte över hela Sverige. Men detta brådskar. Den uppgörelse som Socialdemokraterna nu har gjort innebär att detta parti håller på att ”ta död på” hela arbetarrörelsen som så många har blött och dött för. Vi vill se till att denna tradition överlever. Men visst vill vi till riksdagen. Men om vi ställer upp 2022 är det för att vi ser riksdagsvalet som en hävarm för att etablera oss på en rad platser runt om i Sverige och knyta kontakter med alla hundratusentals socialdemokrater och f.d. socialdemokrater som idag känner sig övergivna och som har förlorat allt hopp. Välkommen i vår satsning. Om du vill.

    • Fredrik

      @Jonsson:

      SKAF, och andra LO-förbund, har de senaste tio åren tappat fler medlemmar än de gjort sedan tillkomsten av dessa förbund. Och idag är medlemmar både mer pragmatiska och mer kunniga än kanske för fyrtio år sedan. Att då tro, även om viljan skulle finnas, att något av dessa förbund skulle bilda ett parti är inte bara naivt, det är så osannolikt att chansen för sju rätt på Lotto känns nära.

      Varför tror ni att Sverige, som ett ensamt land, bland liberala och frisinnade och fritänkande länder i Europa och övriga världen skulle vilja gå bakåt i tiden till en ideologi vars syfte är att i princip hålla folket stilla på en och samma punkt?

      Det är som att ni tror att svensken är korkad och avskärmad från omvärlden, det är nordkoreanen som är det. Kinesen och till viss del ryssen. Varför skådar ni ditåt i tron att det är där lyckan finns? Finns det några exempel på socialism som varit till folkets bästa över de styrande? Ett ordspråk lyder på ett ungefär:

      Du är din egen lyckas smed.

      Hur går det ihop med att valfrihet och fritänkande ska regleras och kontrolleras?

      Till sist, då jag inte tror att herr Hägglund kommer att publicera detta eftersom det jag skrivit tidigare har inte gjorts så och den enda gång som jag blivit publicerats så hade det skrivits om – av någon annan än mig. (Min kommentar kring detta har dock inte publicerats.)

      Ett parti som delar upp folket i vi och dom söker förtroende för att gå nationellt, det är med en skottkärra hyckleri kan man tycka då samma parti flertalet gånger kastat hårda ord mot ett visst parti för att just göra samma sak (jag röstar INTE på det partiet). Och då undrar man, varför är det okej att ni i AP pratar om vi och dom, men det är inte okej att andra partier gör det?

      • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

        Formfrågan. Det är riktigt att jag inte tog in ditt förra inlägg eftersom det – i mina ögon – både var för aggressivt och förvirrat. De som följer min blogg vet dock att jag är väldigt liberal då det gäller att publicera, mot mig kritiska, kommentarer. I samband med Kristallnatten brukar du och dina vänner vara extra aggressiva. Däremot har jag aldrig skrivit om någons inlägg – varken ditt eller någon annans. Antingen publicerar jag kommentarerna. Eller så publicerar jag dem inte. Detta i formfrågan.
        Innehållet i ditt inlägg. Det du skriver uppfattar jag inte som om det är riktat mot Arbetarpartiet utan mot någon annan organisation som hyllar Nordkorea. Motiven till att vi nu diskuterar om att ställa upp i valet till riksdagen, och de förväntningar vi har på detta, har jag kommenterat mycket tydligt och ärligt i svar på andras kommentarer. Jag hänvisar dig och andra läsare dit. Slutligen vet jag inte vilket parti du syftar på när du inte vågar tala om detta partis namn. Det skulle vara lättare att kommentera dina åsikter om du höll ett mindre aggressivt tonfall. Jag är inte farlig att diskutera med. Jag skriver detta eftersom min erfarenhet är att personer som använder din metod av rallarsvingar är rädda för en mer resonerande kritik som kan resultera i en normal diskussion mellan två personer som har olika åsikter. Ta det lugnt. Var inte rädd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>