Uppdatering 14.30. Arbetarpartiets styrelse vill ställa upp i riksdagsvalet. Detta då S vägrar försöka återvinna arbetarna från SD – och kryper för C

 

UPPDATERING SÖNDAG  14:30

 

Socialdemokraterna verkar inte förstå vidden av vad de har gjort respektive inte har gjort.

Låt oss börja med vad S har gjort. På grund av den uppgörelse som Socialdemokraterna har gjort med C och L är det numera politiskt rumsrent att kräva införande av marknadshyror samt avskaffande av kollektivavtal – med utgångspunkt i den uppgörelse som Socialdemokraterna själva har deltagit i. Under Reinfeldts åtta år som regeringschef och ledare för Alliansen försökte sig borgerligheten aldrig på en sådan offensiv. Borgerligheten räknade med att S och fackföreningarna skulle slå tillbaka – hårt. Detsamma gäller marknadshyror. Men nu är vi där – genom att Socialdemokraterna hjälpt Annie Lööfs Centerparti.
Någon kan invända att det bara gäller nyproduktion och etableringsjobb. Men det spelar ingen roll! Dörren är öppnad för införande av marknadshyror och avskaffande av kollektivavtal – med Socialdemokratins hjälp!
Vi ska inte trötta ut läsaren med att försöka gå igenom alla 73 punkterna i uppgörelsen. Med reservation för de politiska skillnader som, naturligtvis, råder mellan oss och Expressens ledarskribent kan vi dock rekommendera ledaren i denna tidning från igår (lördag) när det gäller några av de politiska problem – i olika sakfrågor och i principiella frågor – under den kommande mandatperioden.

Du kan läsa artikeln genom att klicka här.

 

Jag vill dock understryka en sak extra mycket, och det är följande: Socialdemokraterna verkar inte ha fattat att Centerpartiet inte bara har förnedrat arbetarrörelsen och dess traditioner genom uppgörelsen. Centerpartiet kommer också att förnedra Socialdemokraterna i omröstningen i riksdagen. Detta genom att ”rösta gult” = lägga ned rösterna. Stefan Löfven har inte lyckats få till stånd en koalitionsregering i vilken Centern och Liberalerna ingår. Det enda som Socialdemokraterna har fått, trots sina historiskt stora eftergifter vad gäller principerna kring marknadshyror och kollektivavtal, är att partiet ”släpps fram”.

Men Stefan Löfven har inte klarat av att bilda en koalitionsregering i vilken C och L ingår. Annie Lööf – vem annars? – var den som presenterade uppgörelsen (inte Stefan Löfven). I sin presentation underströk Annie Lööf (och förnedrade därmed socialdemokratin en tredje gång) att Centerpartiet skulle fortsätta att vara ett ”oppositionsparti” under den kommande mandatperioden! Det enda som Socialdemokraterna under Stefan Löfvens ledning har åstadkommit är alltså att C och (troligtvis) L + V ”släpper fram” Löfven som regeringsbildare. Samtidigt förbehåller sig alltså Annie Lööf och Centern rätten att fortsätta att driva sina egna frågor som ett oppositionsparti – och givetvis att kritisera Socialdemokraterna och MP. Detta är vad oppositionspartier gör.

Detta betyder att Centern, som det oppositionsparti det alltså är, även fortsättningsvis kan driva frågan om att även det existerande bostadsbeståndet ska omfattas av marknadshyror. Annie Lööf har också gett sig själv och Centern fria händer att – som det oppositionsparti Centern fortfarande är – fortsätta angreppen mot kollektivavtal och turordningsregler!

Jag återupprepar: Stefan Löfven och Socialdemokraterna har alltså, trots sina principiellt väldigt långtgående eftergifter, inte vunnit något annat än att ”släppas fram”. S och MP är en regering ”på nåder”.

Dessutom kommer relationerna mellan S och MP att oifrånkomligen förändras till Socialdemokraternas nackdel.

I de fyrpartiförhandlingar (S, MP, C och L) som kommer att föras i framtiden, i alla viktiga beslut, kommer Miljöpartiet att kunna luta sig mot C och L ! Detta innebär alltså att socialdemokratin, inom ramen för den formella koalitionsregeringen S+MP, försvagas påtagligt i relation till regeringskollegan.

 

Sedan till vad Socialdemokraterna inte har gjort.
S har inte ens gjort ett seriöst försökt att vinna tillbaka väljarna från Sverigedemokraterna. SD är idag inget nazistiskt parti. Men SD har ett nazistiskt ursprung. Det är detta som förklarar varför deras motsvarigheter i exempelvis Norge, Danmark och Finland har suttit, eller sitter, i regeringar medan det i Sverige finns en ”beröringsskräck” för SD. Denna beröringsskräck är förståelig när det gäller ledningen för SD. Denna SD-ledning arbetar för att skapa ett ny-reaktionärt borgerligt block som även skulle omfatta M och KD (även om arbetsnamnet är ett ”konservativt” block.

Men denna beröringsskräck är fullständigt orimlig när det gäller den dryga miljon väljare som la sin röst på SD i det senaste valet. Arbetarförakt vore ett betydligt bättre uttryck – med speciell hälsning till ”radikala” vänsterpartister, yngre socialdemokrater och SSU:are.

Väldigt många av SD:s väljare hör till grupper som tidigare skulle ha lagt sin röst på Socialdemokraterna och även aktiverat sig – kanske både inom partiet och inom LO eller inom fackföreningar som hör till TCO och SACO. Det är endast genom att vinna dessa väljare, förslagsvis för arbetarrörelsens idéer, som SD:s styrka kan reduceras och Jimmie Åkesson och co tillfogas politiska nederlag som bryter deras uppåtgående trend. Och som på sikt även förpassar SD ut ur riksdagen och innebär att detta parti börjar förlora sitt idag ökande politiska inflytande. Men detta kan alltså inte ske utan en medveten satsning från S och fackföreningarna tillsammans – en satsning som kommer att vara helt omöjlig efter uppgörelsen med C, L och MP.

Socialdemokraterna verkar helt oförmögna att förstå att kombinationen av det egna partiets tillbakagång och Sverigedemokraternas framgång egentligen utgör den största partisplittringen av S sedan 1917.

Denna splittring kan komma att vidgas till att även omfatta LO-facken. 

Genom uppgörelsen med C, L och MP har Socialdemokraterna, istället för att satsa på att reducera SD:s styrka, sannolikt skapat en garanti för SD:s fortsatta tillväxt.

Jag vill avsluta denna uppdatering med följande: kombinationen av vad Socialdemokraterna har gjort och vad de inte har gjort utgör bakgrunden till att Arbetarpartiets partistyrelse, idag söndag 13 januari, har beslutat att rekommendera det övriga partiet – dess föreningar och enskilda individer – i Umeå och runt om i Sverige, att ställa upp i valet till riksdaget 2022.

 

I. Bakgrund: S historiska tillbakagång utgör den största partisplittringen sedan 1917
Den stora förändringen i det politiska landskapet under det senaste kvartsseklet är Socialdemokratins tillbakagång och framväxten av en ny sorts borgerlighet. Den som inte ser detta i nedanstående tabell är blind. Den som inte förstår att Socialdemokratin, för att överleva, måste återvinna väljarna från SD är politiskt blind. Och detta är vad Socialdemokraterna nu visat sig vara. Politiskt blinda. Eller förblindade av innehavet av regeringsmakten.

Återigen: Socialdemokraterna verkar dessutom helt oförmögna att förstå att kombinationen av det egna partiets tillbakagång och Sverigedemokraternas framgång egentligen utgör den största partisplittringen av S sedan 1917.

 

Tabell: Resultat riksdagsvalet (procent)
	1994	2018	Differens
Socialdemokraterna	45,3	28,3	– 17,0
Alliansen	41,4	40,2	– 1,2
Sverigedemokraterna	—	17,5	+ 17,5
Övriga (V och MP)	11,2	12,4	+ 1,2

 

 

II. Det är en sak att samarbeta med Centern lokalt i Umeå – som endast är en av Sveriges 290 kommuner.

Det är en helt annan sak när det gäller rikspolitiken.

Centerpartiet är Sveriges mest fackföreningsfientliga parti (kom ihåg Centerns ungdomsförbunds paroll i valrörelsen 2010: ”Fuck facket forever”). Förutom att Annie Lööf vill försvaga facket, på samma sätt som sin förebild Margaret Thatcher, vill hon och Centerpartiet ha marknadshyror och stora skattesänkningar. Centern är idag inte en del av något politisk ”mittfält”. Centern är mer borgerligt aggressivt än Moderaterna – på riksplanet.

Annie Lööf och hennes parti (det framstår verkligen som om C är hennes personliga parti) har redan fått igenom en hel del av sina krav i den uppgörelsen som presenterats mellan Socialdemokraterna å ena sidan och de tre borgerliga partierna C, L och MP å den andra.

Eftersom Socialdemokraterna kommer att vara beroende av Centern och Liberalerna, samt av MP, kommer Annie Lööf att kunna fortsätta att strida för en fackföreningsfientlig politik under hela mandatperioden. Samt för större inslag av marknadshyror,  skattesänkningar och andra borgerliga förslag.

 

III. Socialdemokraterna verkar inte förstå att de måste låta borgerligheten genomdriva borgerlig politik.
Deras plikt består i att försvara det internationellt sett trygga, jämlika och jämställda samhälle som de varit huvudkraften i att bygga upp – om än inte ensamma. Men dagens två generationer av socialdemokratiska maktpolitiker har UPPENBARLIGEN endast makten, pengarna och prestigen för ögonen.

Socialdemokraterna har valt att lägga sig platt för borgerligheten – främst i Centerns form.
Detta innebär att sossarna medvetet valt bort att inte försöka återerövra de arbetarväljare, och andra väljare, som partiet förlorat till SD (titta på tabellen igen).

 

V. Folkpartiet SocialdemokraternaSocialdemokraternas vägval gör det sannolikt att detta parti, om ett antal år, kommer att ha bytt namn till ”Folkpartiet Socialdemokraterna”. Så sent som i valet 2018 stod det ”Arbetarepartiet Socialdemokraterna” på dess valsedlar. S håller nu på att ömsa skinn. Partiet befinner sig i en övergångsprocess från att vara ett arbetarparti, om än med borgerlig politik och borgerliga privilegier till sina ledare, till att bli ett borgerligt parti – som de övriga borgerliga partierna.

 

Skillnaden hittills har varit att Socialdemokraterna har präglats av sina band med fackföreningarna, medan de borgerliga partierna har präglats av sina band med företagen (de större internationella företagen och de mindre inhemska). Då banden klipps mellan socialdemokratin och fackföreningarna kommer partiets omvandling till ett renodlat borgerligt parti att vara fullbordad.

Detta är vad Mona Sahlin stod för och vad Tomas Boström fortfarande står för.

Beslutet att regera vidare – tillsammans med de borgerliga partierna C, L och MP – innebär ett stort steg i riktning mot att omvandla Arbetarepartiet Socialdemokraterna till det rent borgerliga ”Folkpartiet Socialdemokraterna”.

 

VI. Det är mot denna bakgrund som vi i Arbetarpartiet under en tid har fört en diskussion om ifall vi ska ställa upp i riksdagsvalet 2022.
Eller inte.
Vår partistyrelse har alltså, idag söndag 13 januari, beslut att rekommenderande Arbetarpartiet i sin helhet att ställa upp i valet till riksdagen. Vår interna beslutsprocess kommer att vara klar under fredagen den 18 januari.