Uppdaterad 24.00. Umeås första öppna transperson i modern tid kallades Bertilda – och var rik endast på lidande. De politiker som vägrar hedra Betilda begår ett nytt övergrepp

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress

Hej Thomas, Mikael och Jonsson. Jag beklagar att ni har fått vänta så länge på till era kommentarer. Nu har jag dock svarat på dessa. Och jag är tillbaka som bloggare. Det var tretton dagar sedan jag sist publicerade ett blogginlägg.

 

Del I
Under den tiden som jag har varit osynligt har Arbetarpartiet kollektivt och jag som person:
1) tagit ställning till om vi ska ställa upp i valet till riksdagen – eller inte. Och vi har klargjort motiven som avgjorde vårt beslut,

2) Jag har varit med och skrivit en debattartikel till en storstadstidning. Vi var en ”blocköverskridande” (i mer än en bemärkelse) grupp som tillsammans utarbetade en analys av det vi alla anser:
a) att det politiska systemet inte har klarat av de påfrestningar som de senaste två valen utsatt systemet för utan befinner sig i en kris,
b) att dagens politiker och partier är de skyldiga – inte väljarna,
c) ett första (och kanske även ett andra) försiktigt förslag till en förbättring av dagens politiska system,
Debattartikeln innebär en skarp uppgörelse dels med bristerna hos politiker/partier, dels med bristerna i själva det politiska systemet samt med början till förslag på förändringar av det politiska systemet (politikerna/partierna går ju inte att förbättra). Sedan vår debattartikel publicerats i en av storstadstidningarna känner jag mig fri att återkomma med analysen bakom debattartikeln i denna blogg.

Det är krävande, men viktigt, att då och då pröva på att samarbeta med folk som har en annan ideologi och även en annan sysselsättning än vad man själv har. I gruppen ingick en forskare, en klassisk liberal, en borgerlig utanför riksdagen, jag, och så vidare. Analysen av vad som gått fel kan IBLAND bli bättre om man har olika bakgrund. Detta även om de längst gående slutsatserna, när det gäller vad som behöver göras åt krisen, kommer att vara olika mellan exempelvis en klassisk liberal och en demokratisk socialist. Men detta behöver inte innebära att det finns omedelbara behov av förbättringar som vi alla kunde enas om. Vi hoppas nu på en snar publicering av vår debattartikel. Sedan kan jag publicera mitt bidrag till debattartikeln som ett blogginlägg och samtidigt redogöra för vårt ställningstagande när det gäller valet 2022 och våra motiv till detta ställningstagande.

3. Vi kommer att fortsätta angreppen på de islamister som förtrycker andra muslimer, kvinnor, barn, homosexuella och som vill skapa ett parallellsamhälle uppdelat i ett ”vi” och ett ”dom”. Islamisterna vill att deras samhälle ska styras av sharia och inte via allmänna och demokratiska val – för män och kvinnor – till en lagstiftande församling som kan kallas för riksdag, parlament eller förbundsdag. Detta kan etniska svenskar få behålla tillsammans med andra. Men islamisterna vill att människor från länder som huvudsakligen är muslimska ska styras av sharia: det vill säga av ett självutnämnt prästerskap som baserar tron på att de står för en gudomlig lagstiftning baserad på delar av Koranen, och på berättelser om profeten Muhammeds handlingar och uttalanden, som kallas för sunna.

Dessa islamister finns även här i Umeå.

4. Jag kommer att återuppta bloggserien om grunden till den svenska politiska fegheten: en serier där jag varit inne på medlöperiet under andra världskriget och oviljan att göra upp med de cirka 50 000 organiserade hemmanazisterna efter krigsslutet 1945. Men det finns långt mer att säga.

 

Del II: Debatt och beslut rörande LOV vs LOU
I morgon, på morgonen, kommer jag att publicera en blogg rörande LOV vs upphandling via LOU. Det är meningen att ge en rejäl bakgrund inför morgondagens möte med Umeå kommunfullmäktige. Det blogginlägget kommer att bemöta Socialdemokraternas och Vänsterpartiets bluffargument i debatten. Jag ska även publicera ett par av de mest vulgära angrepp som jag har utsatts för av en tidigare ordförande för Kommunal Umeå. Och socialdemokratisk politiker.

Darra du lille pojke. Sanningen om ditt beteende kommer i morgon.

 

Del III
I övermorgon kommer jag att referera debatten om varför Umeås kommunfullmäktige vägrar att hedra en person som var öppet transsexuell bland annat under 60- och 70-talen. Personen var döpt till Gustav Bertil Lindgren men kallades för ”Bertilda”. i hela länet. Bertilda var biologiskt sett en man men bar läppstift, en annorlunda klädsel och uppträdde feminint. Bertilda var ursprungligen ett öknamn som begreppet ”bög”. Men begreppet bög övertogs av de homosexuella själva och har inte samma negativa klang (för många) idag som under exempelvis 60- och 70-talen. Det finns en sorts parallell med namnet ”Bertilda”. Under alla år som jag hörde Bertilda kallas för just detta blev svaret alltid ett leende och ord som ”vilka fina kavaljerer jag har”.
Jag hörde aldrig Bertilda be om att få bli kallad för något annat än just ”Bertilda”. Sammansättningen av det manliga namnet Bertil och den feminina ändelsen ”tillda”(som i Matilda) innebar troligen ett sorts kvitto på att Gustav Bertil Lindgren var en transperson – eller transvestit som man sade på den tiden. Det finns, åtminstone delvis, en parallell mellan hur det ursprungliga skällsordet bög har övertagits av många homosexuella män och hur namnet ”Bertilda” bekräftade Bertil Lindgren som transperson. Vad Bertilda innerst inne kände inför detta namn vet varken jag eller någon av de som jag har träffat och talat med om personen som döptes till Gustav Bertil Lindgren.

De som motsätter sig att Umeå kommun ska hedra Bertilda kryper bakom argumentet att han var född och skriven i Nordmaling. Men det var i Umeå som han fick ett helvete. Det var här i Umeå som han blev fredlös!

För fredlös var just vad Bertilda blev.

Det var inte ”skolan i Umeå” som uttalade att Bertilda var fredlös – men ”vår” rektor på Mimer bidrog, det var inte ”polismyndigheten i Umeå” som uttalade att Bertilda var fredlös – men vissa poliser struntade blankt i Bertildas klagomål och just dessa bidrog, det var inte alla vuxna som uttalade att Bertilda var fredlös – men alltför många undvek att ta Bertilda i försvar och alltför många visade istället sitt gillande då vi kastade snöbollar vilket bidrog.

En unge som kastar en snöboll en gång är ingenting. Många barn i de yngre tonåren som omringar och kastar många hårda snöbollar vid många tillfällen innebär trakasserier. Detta, och mycket värre trakasserier från de som var äldre, under åratal, kan endast ske med myndigheternas och vuxenvärldens gillande och indirekta uppmuntran. Vilket var just det som skedde.

Jag var tretton år höstterminen 1966 på Mimerskolan. Vi ville inte skada, och vi skadade inte eller heller Bertilda, fysiskt. Det fanns däremot äldre killar som låg i bakhåll för honom då han körde fram och tillbaka Levar – Umeå, periodvis nästan varje dag, på sin moped. De sköt med luftgevär då han kom på E4:an. Åtminstone enligt en lokaltidning. Du dör inte av ett skott från ett luftgevär. Men om du träffas av skottet i ansiktet eller halsen, och vinglar till i trafiken på E4:an, kan du hamna under hjulen på en lastbil. Eller framför kylaren på en personbil. Och då dör du.

Bertilda var fredlös. Bertilda var mans niding. Bertilda var så långt borta från Christer Lindarw och After Dark som det går att komma. Samhället tog avstånd från Bertilda.

I Nazityskland, bara 10 – 15 år innan Gustav Bertil Lindgren gjorde entré i Umeå, hade Bertilda hamnat i ett dödsläger. Detta om Bertilda hade vågat vara sig själv på det sätt som Gustav Bertil Lindgren vågade. I Umeå på 60-talet hamnade inte Bertilda i ett dödsläger. Men  blev verkligen fredlös.

 

Del IV.
Jag har aldrig förlåtit mig själv för
allt våld som jag var en del av på Mimerskolan under högstadiet. Ni som har följt min blogg sedan hösten 2017 vet att detta var huvudskälet till att jag började blogga överhuvudtaget. Mimerskolans högstadium hösten 1966 till våren 1969 påminde skrämmande mycket om filmen ”Ondskan”. Inte boken. Men filmen.

Då jag siktade på Bertilda med snöbollar, tillsammans med mina jämnåriga från Mimer, var jag alltså tretton år och gick i sjuan. Jag gjorde mycket värre saker också. Mot andra elever. Och andra elever mot mig. Men jag var aldrig ensam och övergiven. Jag var aldrig fredlös. Jag var en del av ett gäng. Och denna delaktighet gjorde livet uthärdligt. Även om ärren aldrig går bort.

Men Bertilda var inte en del av något gäng.För honom måste livet ofta ha känts outhärdligt.

Många anser att samhället är mycket bättre och öppnare idag. Och det stämmer på många sätt. Och Umeå kommun jagar sina utmärkelser. Men när det kommer till kritan är det mesta bara yta. Det verkliga testet består, som jag ser det, i att kunna erkänna begångna misstag.
*  Att göra upp med arvet som de 50 000 organiserade nazisterna efterlämnat är något som Sverige hoppade över – vilket underlättade för nynazismen under 80- och 90-talen,
*  Att erkänna att Umeå kommun har brutit mot Miljökvalitetsnormen (MKN) sedan 2003, när det gäller koncentrationen av kvävedioxid i luften på grund av avgasutsläpp är något som kommunens politiker hoppat över, med resultat att de riskerat att umeborna fått sina friska liv förkortade på grund av demenssjukdomar som Alzheimer, hjärt- och kärlsjukdomar, lungcancer samt astma och allergi,
*  Att gottgöra en person som blev fredlös på grund av att dåtidens politiker, myndigheter och vuxenvärld svek, genom att hedra denna människa även om det sker efter döden, är inget för dagens politiska makthavare i Umeå kommun.

Om Umeå och Sverige har utvecklats åt rätt håll när det gäller frågor som berör HBTQ beror det mer på personer som Bertilda än på Christer Lindarw och After Dark. Sådana som Bertilda var droppen som urholkade stenen. Vem kunde låta bli att bli upprörd och tänka till när man fick läsa om att några idioter hade beskjutit denna människa på sin moped! Man eller kvinna. Men Bertilda var som alla vi andra först och främst en människa. Vi beskjuter inte människor. På moped. På E4:an.

Men Umeås styrande tänker inte bifalla min motion att hedra Bertilda (Gustav Bertil Lindgren) som dog den 19 maj 1988. Argumenten är krystade och fegt formalistiska. En sak är säker: Umeås ledande politiker kommer inte att erkänna sin egen och sina föregångares skuld.

 

Del V
I dödsrunan som publicerades bland annat i VK kan man läsa följande:
”…
Det stämmer. Det fanns absolut ingen som det skvallrades, och ljögs, om så mycket som om Bertilda.

Till sist: låt mig avsluta med den vers som fanns införd i Bertildas dödsannons:

Du somnade så tyst
Från sol och vår
Somnade stilla från smärtans tår
Ljuv är vilan ljuset och friden
Fjärran borta från livet och
striden

 

Denna dikt är en oändligt bra sammanfattning av Bertildas liv.
En dikt så full av smärtsam kunskap.
Den som valde, eller själv skrev, versen visste det som jag med hjälp av andra har berättat om – här och tidigare.

Låt mig sluta med att säga följande:
genom att vägra hedra Gustav Bertil Lindgren, eller Bertilda för dem som så vill, utsätter de ledande politikerna i Umeå kommun Bertilda för ett andra övergrepp.

Detta enligt min mening.

Då gäller det LOV vs LOU ses vi i morgon.

_________________________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>