Uppdat 01.30. Nu träder IS-kramarna fram. Det är opinionsbildare från de grupper som kallar oss för rasister då vi kritiserar hedersförtrycket

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress

I min föregående blogg tog jag upp försöken från vissa politiska och mediala kretsar att förhindra utdömandet av straff som motsvarar allvaret i de brott som har begåtts av vuxna människor som frivilligt anslutit sig till den wahabistiska organisationen Islamiska Staten.

Islamiska Staten är en religiös-ideologisk inriktning som jag personligen anser vara fullt jämförbar med nazisternas militära gren, Waffen SS, vad gäller kriminalitet, brutalitet och blodtörst. I mitt förra blogginlägg tog jag upp behovet av att samhällets officiella representanter, på ett otvetydigt sätt, tar ställning för IS offer samt deras anhöriga och tar ställning mot IS, Al-Qaida och andra liknande organisationer som bedriver krig och terrorverksamhet utifrån sin religiösa-ideologiska grund. Jag tog även upp att det påfallande ofta handlade om samma politiska och mediala krafter som tidigare har försökt försena eller urvattna åtgärder – riktade mot hedersförtryck samt mot det förtryck som utövas av Muslimska brödraskapet och salafisterna – som nu framträder som bromsklossar när det gäller kraven på att IS-krigarna måste stå till svars för att de medvetet anslutit sig till denna organisation.

De politiska och mediala makthavare, eller andra opinionsbildare, som jag syftar på har försenat kartläggning av hedersförtrycket och bromsat åtgärder mot tvångsgifte, barnäktenskap samt trakasserier riktade mot homosexuella. De jag syftar på har  dessutom ofta försökt fördunkla den religiösa koppling som ligger bakom dessa typer av förtryck.

 

Del I av III

Då jag igår tittade på programmet Agenda (24/2-2019) fick jag tyvärr mina uppfattningar bekräftade på ett både tydligt och tragiskt sätt. Sedan 2012 har 300 svenska medborgare rest för att ansluta sig till i första hand Islamiska Staten. Av dessa har 150 personer återvänt till Sverige. Det som upprört många – och jag är en av dem som upprörts – är att ingen (säger ingen) av dessa 150 som återvänt till Sverige har ställts inför rätta! Bakom alla manövrer, och hänvisningar till brister i olika lagar, framträder något som har spelat en mycket större roll för den ”straffrihet” som dessa IS-krigare och andra IS-anhängare i praktiken har beviljats av ansvariga politiker och myndigheter. Det handlar om en motvilja att, på ett entydigt sätt, ta ställning mot de som anslutit sig till IS i Syrien och Irak för att med eller utan vapen kämpa för denna organisations religiösa-ideologiska utbredning.

Det har, tveklöst, handlat om en feghet inför att öppet ta ställning mot det Kalifat som IS utropade 2014.

 

Del II av III

Låt oss ta två exempel från Agenda. Vi kan börja med Ola Mattsson, Sverigechef för Rädda barnen. Hans försvar av de krigsförbrytare från IS, fullt jämförbara med krigsförbrytarna i Waffen SS, som begått brott som de flesta av oss anser vara brott mot mänskligheten, var uppbyggt i följande två steg:
1. Barn har rättigheter och i dessa ingår rätten att komma till Sverige.
2. Till barnens rättigheter hör rätten till sina föräldrar, föräldrar som naturligtvis ska dömas för eventuella brott, men som måste släppas in i Sverige för att tillgodose barnens rättigheter!

Men denna Sverigechef för Rädda barnen vet mycket väl att ingen av de 150 ”IS-återvändarna”(krigsförbrytare eller andra former av IS-anhängare) inte i något fall har ställts inför rätta. Så snacket om att Sverigechefen för Rädda Barnen anser att ska dömas för eventuella brott är endast en läpparnas bekännelse, avsedd att dölja hans försvar av ”IS-återvändarna”.

Och detta försvar av ”IS-återvändarna” döljer han bakom barnen – som han använder som en juridisk sköld.

Jag vill också påpeka detta: barn har rätt till sina föräldrar under alla förhållanden. Eller, barn kan inte påtvingas sina biologiska föräldrar, under alla förhållanden. De sociala myndigheterna kan omhänderta barn till föräldrar som döms till livstids fängelse, exempelvis för massmord begångna då föräldrarna deltagit i aktiviteter som medlemmar av kriminella organisationer. Som IS.

Så Ola Mattsson, Sverigechef för Rädda barnen, utgör precis ett sånt exempel på ”politiska och mediala kretsar” – eller ”andra opinionsbildare – som strävar efter att förhindra att IS-sympatisörerna nu bestraffas för sina brott.

Rädda Barnen har förlorat mycket av sin tidigare legitimitet! Det är inte längre självklart att ta denna organisation på allvar.

 

Del III av III

Ett annat exempel från Agenda var framträdandet från åklagare Karolina Wieslander, riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet. Hon argumenterade och tog ställning mot rättvis bestraffning efter flera linjer. En av hennes metoder gick ut på att IS-krigare skulle kunna dömas för brott mot krigets lagar (eller för krigsförbrytelser)!

Därmed jämställde Karolina Wieslander den Islamiska Staten med en internationellt erkänd statsbildning!! När två internationellt erkända statsbildningar råkar i krig mot varandra (vilket tyvärr händer) är det ingen förbrytelse när staternas uniformerade soldater dödar varandra under ett krigstillstånd. Det är däremot ett brott om den ena statens soldater avrättar den andra statens soldater efter att dessa har kapitulerat (gett sig).

Jag upprepar: genom sitt uttalande jämställde Karolina Wieslander Islamiska Staten med en erkänd statsbildning! Det är endast om man tar ställning för att IS var en legitim statsbildning som det, å ena sidan, blir möjligt att döma svenska och övriga IS-krigare för krigsförbrytelser (eller brott mot krigets lagar). Men å andra INTE MÖJLIGT att döma svenska och övriga IS-krigare för alla andra de dödat – om detta skett i enlighet med krigets lagar. Wieslander godkände därmed, i praktiken, sannolikt huvuddelen av alla mord som IS har begått.

Men när blev IS en internationellt erkänd statsbildning?

Wieslander borde byta titel från åklagare till försvarare av internationella terrororganisationer som exempelvis IS!

 

Avrundning

Programmet Agenda var mycket bra eftersom det så tydligt avslöjade oviljan från opinionsbildare och myndigheter att bestraffa förövarna och ta ställning för offren och deras anhöriga. Men programmet var även tragiskt för offren, deras anhöriga och alla oss andra som kräver någon form av elementär rättvisa och civilkurage från opinionsbildare och myndighetspersoner.

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

16 kommentarer

  1. Petter

    Man blir bara mörkrädd, fattar inte hur de tänker. Ta in ett gäng med mördare och tror de ska kunna omvända dessa. Sverige har totalt spårat ur, ingen verkar vilja ta tag i problemen.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Petter.
      Du har rätt. I Sverige verkar ingen vilja ta tag i problemen. Egentligen anser jag att det är fel att Sverige ska överlåta problemen till de heroiska kurderna i Irak och Syrien. De har blött och dött för oss alla för att besegra Islamiska Staten. De borde slippa detta problem. Sverige, och övriga europeiska länder, borde kunna hantera sina egna brottslingar. MEN, jag säger ”borde” kunna hantera sina egna brottslingar. Men Sverige kan ju helt enkelt inte. Så därför kanske det är bästa att göra som Stefan Löfven verkar vilja göra, lämna kvar IS-svenskarna hos kurderna.

  2. erot

    Ja fyfan Wieslander måste ha en skruv lös,hon tänker inte på alla oskyldiga ”otrogna” offer som IS har antingen halshuggit eller eldat upp,IS är inte bättre än Nazisterna

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Erot
      Vi är överens. Både IS och Waffen SS kunde tillåta sig fruktansvärda övergrepp. I det förstnämnda fallet beror det på den religiösa ide0login och det det senare fallet på övermänniskoideologin.

  3. Anders

    Det är inte lätt att avgöra var gränsen går mellan goda och vänliga avsikter eller risken att släppa fram åsikter som står i strid med svenska lagar och värderingar. Men vi måste i varje fall våga diskutera dessa frågor utan att omedelbart bli stämplade som rasister och dyligt.

    Socialantropologen och debattören Aje Carlblom har skrivit en rapport med titeln ”Samhället måste öppna sig för mångfalden: mångfaldspolicyn som politisk möjlighet till islamisk aktivism” och som finns publicerad på MSB:s hemsida. Har inte läst alla 57 sidorna, men rapporten är intressant för de som vill diskutera de frågor som du driver:
    https://www.msb.se/sv/Produkter–tjanster/Publikationer/Publikationer-fran-MSB/Samhallet-maste-oppna-sig-for-mangfalden-mangfaldspolicyn-som-politisk-mojlighet-till-islamisk-aktivism/

  4. Petter

    Man blir bara trött när man inser att allt i detta land verkar spåra ur. Och de styrande bara utreder och utreder men inget händer. Titta bara på de grupper som terroriserar bönder och deras familjer. Inget görs för det finns ingen brottskod?? Posten har slutat köra ut posten i vissa områden i Malmö, ambulansen får poliseskort vid utryckning. Det skjuts som aldrig förr, då slår myndigheter ner på vapenlagar för jaktvapen som INTE florerar i dessa sammanhang och tror detta hjälper. Influensers som verkar fatta noll skapar opinion med hjälp av lögner de hittat på nätet som även politiker anammar.
    Lista bara fortsätter, händer inget i detta land sitter SD ensamma som styr landet efter nästa val tyvärr.

  5. Anna

    Jag får dock upplevelsen att de väljer att försvara post-IS-anhängare för att fenomenet hör ihop med mellanöstern och islam. Om det skulle handla om någon annan grupp, säg exempelvis post-anhängare från en renodlad nazistisk grupp från Europa eller USA hade vänsterfolket utan tvekan haft en helt annan dialog och tycke.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Anna
      Det har du rätt i. Det finns muslimer och det finns IS. Det är verkligen inte alla muslimer som stöder IS. Men alla som stöder IS säger att de är muslimer.

  6. Jonsson

    Det är bra att Arbetarpartiet lyfter frågor om politisk islam. När nu läget blev kritiskt i fånglägren, då tänker inte Rädda Barnen klart.
    Barnen till terroristerna behöver behandling, och förmodligen fosterhem. Barn ska inte användas som passer-kort. Alla salafister är inte jihadister, MEN alla jihadister är salafister. Det kan vara i Göndörs bok Religionskollision, jag läst det. Det finns ingen anledning att tro att övertygelsen upphör när/om desertörerna/fångarna återkommer till Sverige.
    Jag litar inte på Löfvens och andra S-ministrars ord. Efter den 26 maj kanske de hjälper tillbaka IS-resenärerna.
    Morgan Johansson (S), var med om att stoppa skärpt lagstiftning (en motion från C). Och då satt även Kaplan i justitieutskottet (Ledarsidorna 26/2). Jag begriper inte vad denne Morgan håller på med!
    S och Mp har målat in sig i samma hörn. Mp-ministrarna tiger som muren nu.
    Wallström hann knappt landa på UD-stolen förrän hon erkände Palestina och orsakade diplomatisk kris. Så åklagaren anser kanske inte att det behövs gränser för att jämföra IS med en stat …
    Ibland undrar jag om Sima och andra bara vill provocera och vara tvärtemot.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Till Jonsson.
      Om det vore så väl att Jonna Sima och co. bara vill provocera. Men tyvärr ger hon med största sannolikhet uttryck för vad hon själv och en stor del av det politisk-mediala etablissemanget verkligen anser tillsammans med den krävande ”rättighetsindustrin” bestående av Rädda barnen, Svenska kyrkan, m fl). Jag håller helt med om att ”alla salafister är inte jihadister, MEN alla jihadister är salafister” – om de inte har sina rötter i Muslimska Brödraskapet (utanför Europa). Jag börjar luta åt följande lösning:
      a) lita inte på att de svenska politikerna klarar av att hantera IS-krigarna och andra IS-resenärer och detsamma gäller för FN,
      b) en modern version av Nürnbergrättegångarna bör upprättas: en internationell domstol där de länder vars medborgare anslutit sig till IS i Irak och Syrien, och kanske även de länder som drabbats av IS terrordåd, kollektivt utkräver ett kollektivt ansvar från IS-resenärerna. Alla som var med i Waffen SS kom att dömas som kriminella om jag inte minns fel. Det blev helt enkelt kriminellt att ha varit delaktig i Waffen SS (jag vet inte om formuleringen var ”medlem” eller ”ansluten” eller ”inskriven” men det spelar mindre roll. Om du var med i IS beror på din handling – du lämnade det land i vilket du var medborgare i för att bygga upp Islamiska Staten med vapen eller på andra sätt.
      c) Varje land kan erbjuda sig att omhänderta barnen – som sedan placeras i fosterhem.

  7. Jonsson

    Hjärtat stannade nästan när jag läste debattartikeln från Pingstkyrkan i dagens VK. Där påstås det vara fel av regeringen, att inte hjälpa IS-resenärerna hem. ”Vi” kommer annars att få bära skulden för IS-barnens framtid och dåd som de kan komma att utföra. ”Vi” måste också bestämma vilken människosyn ”vi” vill ha. Gud kommer att döma oss om ”vi” inte räddar IS-barnen nu, enligt debattören.
    Enligt FN:s barnrättskommittés rapport utsatte IS irakiska barn för fruktansvärd terror, tortyr och mord (Svt 5/2 2015), inför deras föräldrar.
    Jag antar att Sundkvist känner till hur klansamhällen fungerar. Det är klanen som griper in om familjemedlemmar hamnar i trångmål.
    Läget är allvarligt och förhoppningsvis kommer tribunalen på plats. För både FN och EU tycks anse att detta med lagförande av IS-deltagande förblir ett nationellt ansvar.
    Vilka bär skulden för offrens lidande och död?

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Till Jonsson
      IS-resenärerna måste lagföras och dömas. I den bästa av världar skulle varje land lagföra och döma sina medborgare – efter att bevis har kunnat säkerställas för varje individ. Men vi lever INTE i den bästa av världar. Därför måste kraven prioriteras. Personligen anser jag att prioriteringen måste vara som följer:
      1. IS-anhängarna som rest till Islamiska Staten måste ställas inför rätta.
      2. Kurdernas önskemål om att de europeiska staterna ska ta hand om sina medborgare måste hörsammas. Kurderna har varit den befolkningsgrupp, den NATIONALITET, som har tagit mest ansvar av alla i kampen mot IS. Kurderna har fått stöd i form av beväpning och de har understötts av bombningar. Men det är kurderna, mer än alla andra, som har tagit upp striden med IS på marken. Framgångsrikt.
      3. Sedan måste frågan om det individuella ansvaret kontra det kollektiva ansvaret fastställas. Det är detta som jag sysslar med just nu i mina blogginlägg.
      Men det som inte, under några förhållanden, får hända är att IS-anhängare som rest till av IS kontrollerade områden för att bidra till uppbygget av detta Kalifat, slipper undan alla konsekvenser för det som jag och många andra anser vara delaktighet i ett gigantiskt brott. Det krävs en lagstiftning efter vilken dessa IS-anhängare, som rest och i handling anslutit sig till IS Kalifat, ska dömas.
      4. Slutligen måste det fastställas vem som ska döma: och det är här som jag misstror den svenska regeringen och riksdagen. På två sätt. Dels är risken uppenbar att de låter de IS-anhängare som redan återvänt hem till Sverige komma undan utan några konsekvenser alls. Dels finns risken att regeringen blundar och låter någon kraft på platsen (i Syrien eller Irak) göra jobbet genom att skjuta de svenska medborgarna. Och detta vore den totala kollapsen av den svenska rättsstaten – i båda ändarna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>