Uppdat 01.30. Nu träder IS-kramarna fram. Det är opinionsbildare från de grupper som kallar oss för rasister då vi kritiserar hedersförtrycket

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress

I min föregående blogg tog jag upp försöken från vissa politiska och mediala kretsar att förhindra utdömandet av straff som motsvarar allvaret i de brott som har begåtts av vuxna människor som frivilligt anslutit sig till den wahabistiska organisationen Islamiska Staten.

Islamiska Staten är en religiös-ideologisk inriktning som jag personligen anser vara fullt jämförbar med nazisternas militära gren, Waffen SS, vad gäller kriminalitet, brutalitet och blodtörst. I mitt förra blogginlägg tog jag upp behovet av att samhällets officiella representanter, på ett otvetydigt sätt, tar ställning för IS offer samt deras anhöriga och tar ställning mot IS, Al-Qaida och andra liknande organisationer som bedriver krig och terrorverksamhet utifrån sin religiösa-ideologiska grund. Jag tog även upp att det påfallande ofta handlade om samma politiska och mediala krafter som tidigare har försökt försena eller urvattna åtgärder – riktade mot hedersförtryck samt mot det förtryck som utövas av Muslimska brödraskapet och salafisterna – som nu framträder som bromsklossar när det gäller kraven på att IS-krigarna måste stå till svars för att de medvetet anslutit sig till denna organisation.

De politiska och mediala makthavare, eller andra opinionsbildare, som jag syftar på har försenat kartläggning av hedersförtrycket och bromsat åtgärder mot tvångsgifte, barnäktenskap samt trakasserier riktade mot homosexuella. De jag syftar på har  dessutom ofta försökt fördunkla den religiösa koppling som ligger bakom dessa typer av förtryck.

 

Del I av III

Då jag igår tittade på programmet Agenda (24/2-2019) fick jag tyvärr mina uppfattningar bekräftade på ett både tydligt och tragiskt sätt. Sedan 2012 har 300 svenska medborgare rest för att ansluta sig till i första hand Islamiska Staten. Av dessa har 150 personer återvänt till Sverige. Det som upprört många – och jag är en av dem som upprörts – är att ingen (säger ingen) av dessa 150 som återvänt till Sverige har ställts inför rätta! Bakom alla manövrer, och hänvisningar till brister i olika lagar, framträder något som har spelat en mycket större roll för den ”straffrihet” som dessa IS-krigare och andra IS-anhängare i praktiken har beviljats av ansvariga politiker och myndigheter. Det handlar om en motvilja att, på ett entydigt sätt, ta ställning mot de som anslutit sig till IS i Syrien och Irak för att med eller utan vapen kämpa för denna organisations religiösa-ideologiska utbredning.

Det har, tveklöst, handlat om en feghet inför att öppet ta ställning mot det Kalifat som IS utropade 2014.

 

Del II av III

Låt oss ta två exempel från Agenda. Vi kan börja med Ola Mattsson, Sverigechef för Rädda barnen. Hans försvar av de krigsförbrytare från IS, fullt jämförbara med krigsförbrytarna i Waffen SS, som begått brott som de flesta av oss anser vara brott mot mänskligheten, var uppbyggt i följande två steg:
1. Barn har rättigheter och i dessa ingår rätten att komma till Sverige.
2. Till barnens rättigheter hör rätten till sina föräldrar, föräldrar som naturligtvis ska dömas för eventuella brott, men som måste släppas in i Sverige för att tillgodose barnens rättigheter!

Men denna Sverigechef för Rädda barnen vet mycket väl att ingen av de 150 ”IS-återvändarna”(krigsförbrytare eller andra former av IS-anhängare) inte i något fall har ställts inför rätta. Så snacket om att Sverigechefen för Rädda Barnen anser att ska dömas för eventuella brott är endast en läpparnas bekännelse, avsedd att dölja hans försvar av ”IS-återvändarna”.

Och detta försvar av ”IS-återvändarna” döljer han bakom barnen – som han använder som en juridisk sköld.

Jag vill också påpeka detta: barn har rätt till sina föräldrar under alla förhållanden. Eller, barn kan inte påtvingas sina biologiska föräldrar, under alla förhållanden. De sociala myndigheterna kan omhänderta barn till föräldrar som döms till livstids fängelse, exempelvis för massmord begångna då föräldrarna deltagit i aktiviteter som medlemmar av kriminella organisationer. Som IS.

Så Ola Mattsson, Sverigechef för Rädda barnen, utgör precis ett sånt exempel på ”politiska och mediala kretsar” – eller ”andra opinionsbildare – som strävar efter att förhindra att IS-sympatisörerna nu bestraffas för sina brott.

Rädda Barnen har förlorat mycket av sin tidigare legitimitet! Det är inte längre självklart att ta denna organisation på allvar.

 

Del III av III

Ett annat exempel från Agenda var framträdandet från åklagare Karolina Wieslander, riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet. Hon argumenterade och tog ställning mot rättvis bestraffning efter flera linjer. En av hennes metoder gick ut på att IS-krigare skulle kunna dömas för brott mot krigets lagar (eller för krigsförbrytelser)!

Därmed jämställde Karolina Wieslander den Islamiska Staten med en internationellt erkänd statsbildning!! När två internationellt erkända statsbildningar råkar i krig mot varandra (vilket tyvärr händer) är det ingen förbrytelse när staternas uniformerade soldater dödar varandra under ett krigstillstånd. Det är däremot ett brott om den ena statens soldater avrättar den andra statens soldater efter att dessa har kapitulerat (gett sig).

Jag upprepar: genom sitt uttalande jämställde Karolina Wieslander Islamiska Staten med en erkänd statsbildning! Det är endast om man tar ställning för att IS var en legitim statsbildning som det, å ena sidan, blir möjligt att döma svenska och övriga IS-krigare för krigsförbrytelser (eller brott mot krigets lagar). Men å andra INTE MÖJLIGT att döma svenska och övriga IS-krigare för alla andra de dödat – om detta skett i enlighet med krigets lagar. Wieslander godkände därmed, i praktiken, sannolikt huvuddelen av alla mord som IS har begått.

Men när blev IS en internationellt erkänd statsbildning?

Wieslander borde byta titel från åklagare till försvarare av internationella terrororganisationer som exempelvis IS!

 

Avrundning

Programmet Agenda var mycket bra eftersom det så tydligt avslöjade oviljan från opinionsbildare och myndigheter att bestraffa förövarna och ta ställning för offren och deras anhöriga. Men programmet var även tragiskt för offren, deras anhöriga och alla oss andra som kräver någon form av elementär rättvisa och civilkurage från opinionsbildare och myndighetspersoner.

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.