Uppdat tis 10.00. Vissa IS-anhängare kanske avrättas – andra kan ostraffat skryta om sina brott – i båda fallen svenska medborgare. Oacceptabelt!

  Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

A. Medan du läser dessa mina rader pågår ett sammanbrott av den svenska rättsstaten.

Det är uppenbart att målsättningen för den svenska regeringen och en riksdagsmajoritet, är att till varje pris undvika att ställa de IS-anhängare som reste från Sverige till Irak och Syrien för att ansluta sig till IS / Daesh inför rätta.

Regeringens vägran att ställa individer med svenskt medborgarskap, som anslutit sig till Islamiska Staten, inför rätta leder till extremt skilda straffskalor för samma handlingar. Vissa riskerar att avrättas. Detta gäller för de som tagits tillfånga i Irak och Syrien. Samtidigt har redan andra IS-anhängare återkommit till Sverige utan att behöva besvara en enda fråga från polisen och kan idag skryta med eventuella brott inför en utvald publik och även värva nya IS-anhängare! Detta gäller för de som åkte hem i tid (vi ska återkomma till detta mer utförligt senare). Dessa skilda konsekvenser, liv eller död, för samma handling berättigar att varna för ett sammanbrott av rättsstaten.

De IS-anhängare som har återvänt till Sverige utan att ha behövt besvara en enda fråga från polisen (om de inte gjort detta frivilligt), och de IS-anhängare som idag sitter i fångläger och riskerar att avrättas, har gjort samma sak – de har lämnat Sverige för att kämpa för uppbygget av ett IS-kalifat.

 

B. Varför riskerar vissa att avrättas medan andra kan komma hem och göra ”karriär” som IS-krigare?

Skälet till denna oacceptabla skillnad, vad gäller juridisk påföljd för samma handling, är att regeringen inte vågar stöta sig med islamisterna på hemmaplan!

Kan det verkligen vara så illa? Ja. I år blir det exakt 20 år sedan Socialdemokraterna slöt en överenskommelse med Muslimska brödraskapet via var sin buffertorganisation. Socialdemokraterna använde sig av dåvarande kristna Broderskapsrörelsen (idag ”Tro och Solidaritet”). Islamiska Förbundet i Sverige är ”brödraskapet” i Sverige. Deras buffertorganisation var Sveriges Muslimska Råd. Under de tjugo år som gått har islamisterna skaffat sig ett väldigt inflytande. Bland annat genom att infiltrera andra organisationer på nästan varje nivå i samhället. Dåvarande ordföranden i Islamiska förbundet (Muslimska brödraskapet i Sverige), Omar Mustafa, valdes t o m in som suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse – för att bli avsatt efter en vecka. Idag är han förbundsrektor för det ”brödraskapet” närstående studieförbundet Ibn Rushd. Allra lättast har islamisterna haft att infiltrera MP. Via detta parti tog sig islamisten Mehmet Kaplan ända in i regeringen! På senare tid har det avslöjats hur islamisterna infiltrerat SSU-Skåne. Många kommer ihåg att islamisterna även infiltrerat rättssystemet via de två kvinnliga nämndemännen i Solna Tingsrätt som dömde enligt sharianormer – i namn av Centerpartiet. För att ta några exempel av oändligt många fler. 

Det skulle leda till för svåra interna konvulsioner, bland annat inom regeringspartierna S+MP med kringorganisationer, om de återvändande IS-anhängarna ställdes inför rätta. Precis så illa är det. Och nu sänker sig den Stora Tystnaden över detta faktum.

Ett av skälen till denna tystnad är att alltför många medier, om än inte alla, också de vägrar att göra sin plikt och ställa regeringen mot väggen. Detta för att vissa IS-anhängare som återvänt från stridszonerna i Irak och Syrien inte ens har behövt svara på polisens frågor, samtidigt som andra riskerar att avrättas sedan de tagits tillfånga, eftersom regeringen vägrar att ta sitt ansvar och ställa de IS-anhängare som återvänt inför rätta.

 

C. Men det behövs att de återvändande IS-anhängarna ställs inför rätta!
IS-krigarna har begått övergrepp som kan liknas med de grymheter som utfördes av Waffen SS. Det innebär en direkt utmaning mot rättskänslan att sådana förbrytare ska kunna gå omkring och, i värsta fall, skryta med sina brott. Dessutom skulle rättegångar som blottlade IS-anhängarnas folkmord och brott mot mänskligheten fylla en enormt viktig funktion genom att dra upp skiljelinjerna inom samhället.

Rättegångar mot återvändande IS-anhängare skulle stärka positionen för muslimer som accepterar att religionen är en privatsak och som stöder allmänna och fria val – för både män och kvinnor. Detta i förhållande till de islamister som arbetar för parallella samhällen och som stöder tanken på ett nytt kalifat.

Det är nämligen inte endast de som åkt ned till Irak och Syrien för att, med vapen i hand, kämpa för Islamiska Staten som stöder tanken på ett kalifat. Även Muslimska brödraskapet här i Sverige arbetar för ett nytt kalifat – fast på längre sikt. Just därför skulle rättegångar som blottlade mot IS-anhängarnas kopplingar till övriga islamister kunna stärka ställningen för de muslimer som betraktar religionen som en privatsak.

 

D. Säpo uppger att cirka 150 IS-anhängare har återvänt till Sverige.
Det sägs även att det var 300 IS-anhängare som lämnade Sverige för att ansluta sig till IS, eller till dess föregångare al-Qaida i Irak och ISIS, eller till någon annan beväpnad islamistisk organisation som vill skapa ett nytt Kalifat med hjälp av vapenmakt.

Av dessa svenska medborgare uppges 50 ha stupat. Av de 150 som återvänt från Islamiska Staten har alltså ingen ställts inför rätta för det som hänt i stridszonen eller på Islamiska Statens territorium. Det har till och med varit frivilligt för de IS-anhängare som återvänder att tala med polisen, som i sin tur inte ens har kunnat begära att få titta igenom mobiler och datorer från de som återvänt, vilket inte varit polisens fel.

Det är regering och en riksdagsmajoritet som aktivt har undvikit att skaffa sig de juridiska instrument som skulle ha krävts för att ställa de återvändande IS-anhängarna inför rätta och istället vräkt över ansvaret på kommunerna.

Därför finns det inget som hindrar att vissa IS-anhängare som återvänt, och eventuellt deltagit i folkmordet på folkgruppen yazidierna, skulle kunna skryta om sina brott för de som är mottagliga. De skulle t o m kunna visa upp filmer på sin mobiltelefon där de deltog i massmord och gruppvåldtäkter! Det är stötande att denna möjlighet finns – och att den sannolikt utnyttjas – även om det är svårt att uttala sig om uppfattningen. Polisen skulle istället ha kunnat samla in eventuella filmer från stridszonerna och Islamiska Staten som bevis.

 

Samtidigt riskerar alltså andra att avrättas.

 

E. En rättsstat måste förhindra att dess medborgare avrättas – och själv döma sina medborgare

Det är svårt att veta hur många av de cirka hundra individer med svenskt medborgarskap som sitter i fångläger och hur många som befinner sig på flykt eller fortsätter att strida. Men då nu de kurder, som har blött och dött mer än några andra för att besegra IS / Daesh, ber de stater vars medborgare de tillfångatagit att ta ansvar för sina egna medborgare måste så ske. En av de stater vars medborgare rest ned för att bygga upp IS-kalifatet, och nu sitter i fångenskap, är Sverige. Och det är Sveriges förbannade skyldighet att tillmötesgå kurdernas begäran att ta hem dessa individer med svenskt medborgarskap.

Dels för att kurderna, som utan att ha ett eget land, är den folkgrupp som gjort de allra största uppoffringarna för att besegra den Islamiska Statens beväpnade milis ”på marken”. Sverige, som inte gjort ett förbannat dugg för att besegra IS, ska åtminste ha vett nog att befria kurderna från bördan av att ta hand om fångar med svenskt medborgarskap. Dels ska Sverige ta hand om sina egna medborgare eftersom det är en rättsstats skyldighet att självt ta ansvar för att dess medborgare ställs inför rätta.

Men då kurderna ber Sverige ta ansvar för sina egna medborgare avfärdar Stefan Löfven denna begäran. Detta är fruktansvärt skamligt. Detta är den andra ytterligheten. Den första ytterligheten bestod i att 150 IS-anhängare kunde återvända till Sverige utan att ställas inför rätta och göra karriär som IS-krigare och värva nya. Men i detta fall riskerar Sveriges agerande, via Stefan Löfven, att döma de tillfångatagna individerna med svenskt medlemskap till döden. För samma handlingar.

Visst är det med misstro och även avsky vi har hört de som lämnade Sverige för att kämpa för IS-kalifatet, med vapen eller på andra sätt, sitta och med krokodiltårarna rinnande och vädja om att få komma ”hem till Sverige”. Ett av de ”dekadenta västländerna”. Men låt mig understryka detta: Jag anser inte att vi ska ta hem en enda av de som tillfångatagits för att jag anser att det är synd om dem (barnen undantagna). Skälet till att jag/vi anser att de tillfångatagna IS-anhängarna måste tas hem är för att de ska ställas inför rätta. Detta är enda sättet att försvara en rättsstats principer.

För det är en rättsstats plikt att själv döma sina medborgare. Det vore att låta Sverige sjunka ned ännu djupare i rättshaveriets träsk om vi i tysthet accepterade att de uppåt 100 individer med svenskt medborgarskap dömdes till döden eller dödades ändå exempelvis i Irak.

 

F. Då Sverige nu talar om en tribunal är detta ett nytt sätt att försöka undgå ansvar

Det vore önskvärt att det fanns en internationell rättstribunal (domstol) – i vilken Sverige ingick – som kunde döma dessa IS-anhängare. Men det finns inte någon sådan. När Sveriges inrikesminister, Mikael Damberg, nu gapar om att Sverige ”trycker på” andra länder är detta direkt osmakligt. Detta är endast ytterligare ett sätt för den svenska regeringen och riksdagsmajoriteten att överlåta ansvaret för de cirka 100 individer som finns kvar i området på någon annan. En tribunal skulle ha upprättats redan då dåvarande ISIS utropade ett Kalifat och började kalla sig för Islamiska Staten. Men idag blir Dambergs gapande en skamlig dimridå, avsedd att framställa Sverige som ett aktivt land vad gäller problemen i området, samtidigt som regering egentligen överlämnar ansvaret för de 100 med svenskt medborgarskap till kurderna och Irak. Sveriges regering vägrar att ställa de 150 IS-anhängare som kommit hem inför rätta. Samma regering vägrar att ta ansvar för att de 100, som inte kommit hem, inte dödas. Sveriges regering vägrar ta ansvar.

Detta är oacceptabelt i en rättsstat.

 

G. En riksdagsmajoritet vägrar erkänna vad FN anser vara ett folkmord som påminner om Förintelsen !

Låt oss avsluta med att påminna vad IS-anhängarna som åkte och anslöt sig till IS-kalifatet ansvariga för? Enligt FN:s utredningskommission har de, bland annat, begått ett folkmord mot folkgruppen yazidierna. IS har utsatt dessa för massmord, sexslaveri, hjärntvätt, gruppvåldtäkter och andra brott mot mänskligheten.

FN:s utredningskommission anser att IS övergrepp mot yazidierna utgör ett folkmord – som påminner om Förintelsen!

Europarådet, som bildades 1949 och är en europeisk sammanslutning av 47 stater med syfte att värna de mänskliga rättigheterna i Europa, har uppmanat sina medlemsstater att stå upp för att IS / Daesh har begått ett folkmord på folkgruppen yazidierna. Och flera länder har hörsammat detta. Bland annat Österrike, Frankrike, Storbritannien, EU-parlamentet samt även Australien, Kanada, USA och uppenbarligen FN.

Men inte Sverige.

För om Sverige skulle erkänna att IS / Daesh har utsatt folkgruppen yazidierna för ett folkmord så innebär detta att regeringen och riksdagens majoritet, med stor sannolikhet, skulle komma i besittning av de juridiska verktyg som krävs för att kunna ställa de 150 IS-anhängare som anslöt sig till Islamiska Staten, för att sedan återvända till Sverige, inför rätta!

Och detsamma gäller även för de övriga IS-anhängarna, med svenskt medborgarskap, som ännu inte har återvänt till Sverige.

Det som krävs är att IS-anhängarna anslöt sig till Islamiska Staten (eller dess föregångare al-Qaida eller ISIS) i Irak eller Syrien någon gång efter den 3 januari 2010. Denna dag antog nämligen Sveriges riksdag en proposition som innebar att det inte längre finns någon preskriptionstid för bland annat mord, terroristbrott och folkmord – som begås genom mord eller dråp av vuxna.

Lägger vi till detta att Sverige erkänner att yazidierna har utsatts för ett folkmord, då kan de IS-anhängare som återvänder till Sverige misstänkas vara delaktiga i detta folkmord, och lagföras för detta. Och här gäller ingen preskriptionstid.

Men regeringen och riksdagens majoritet vill inte, som vi påpekat tidigare, kunna åtala de IS-anhängare som återvänder. Inte ens för folkmord – eller för brott mot de mänskliga rättigheterna. Därför ställer inte Sveriges regering och riksdagsmajoritet upp på:
a) FN:s utredningskommission som anser att IS övergrepp mot yazidierna utgör ett folkmord,
b) Europarådets uppmaning till sina medlemsstater att stå upp för att yazidierna har utsatts för ett folkmord av IS, tillsammans med kristna minoriteter och icke-sunnimuslimska minoritetsgrupper,
c) motioner i riksdagen som baseras på Europarådets uppmaningar till sina medlemsstater att erkänna nämnda folkmord.

H. Den tystnad som sänker sig över påminner om det svenska medlöperiet under andra världskriget

Det just nu pågående sammanbrottet av rättsstaten påminner om inledningen till den självcensur som ägde rum i Sverige under Nazityskland storhetstid – före och under andra världskriget.

Låt oss stanna upp, bara för ett kort ögonblick, och tänka igenom detta:
a) vissa IS-anhängare med svenskt medborgarskap åkte ned till Irak och Syrien för att ansluta sig till IS-kalifatet – de riskerar nu att avrättas,
b) samtidigt uppger Säpo att cirka 150 IS-anhängare ostraffat har kunnat återvända till Sverige och kan idag skryta om sina brott och även rekrytera nya IS-anhängare.
c) denna skillnad, på inget och på allt, på total straffrihet och på risk för dödsstraff, beror på regeringens och riksdagsmajoritetens vägran att själva ställa IS-anhängarna inför rätta,
d) media ställer inte regeringen och en riksdagsmajoritet till svars för detta, trots att det handlar om en juridisk och moralisk oanständighet.

Så agerar inte en rättsstat !

Men utvecklingen har alltså redan gått så långt att regeringen och en majoritet i riksdagen inte vågar stöta sig med islamisterna i Sverige. Islamisterna har inte samma styrka som Nazityskland före och under andra världskrigets inledningsskede. Men de har uppenbarligen tillräckligt med styrka för att hjälpa regeringen, och en majoritet i riksdagen, att smita undan sitt ansvar för att lagföra de IS-anhängare som eventuellt deltagit i ett folkmord som FN:s utredningskommission anser påminna om Förintelsen.

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.