Nya Miljöpartiet i Umeås gruppledare Seye Larsen ska få ett svar i morgon – idag går våra tankar till offren för terrordådet på Drottninggatan

Idag går våra tankar till offren och deras anhöriga för terrordådet på Drottninggatan

Det var idag för två år sedan som terrordådet skedde på Drottninggatan. Fem människor dog, 15 skadades fysiskt. Men så många fler drabbades i egenskap av att vara släkt och vänner till offren.

Idag går våra tankar till alla som drabbades – de som dog, de som skadades och alla de som sörjer.

 

Vi vill också sälla oss till de som skäms över beslutet att varken den svenska staten eller Stockholms stad bjuder in de överlevande, de anhöriga och alla som vill visa sitt deltagande till en officiell ceremoni på tvåårsdagen av terrordådet. I ett land som Belgien skulle detta vara otänkbart. Vi förstår den chock och besvikelse som den belgiske pappan till ett av offren på Drottninggatan visar över den uteblivna officiella ceremonin. För många anhöriga innebär det en ovärderlig hjälp i den oändliga sorgen om det officiella Sverige visar sitt stöd på ett tveklöst och bestående sätt.

Därför är det inte acceptabelt att den svenska staten och Stockholms stad avsäger sig detta stöd till de efterlevande med följande ord: ”fjolårets minnesceremoni var ett avslut och ett avstamp mot framtiden…”.
Med vilken rätt uttalar sig en anonym källa på Stockholms stads presstjänst på detta sätt?

Det finns heller ännu inget officiellt minnesmärke över offren. Det är svårt att föreställa sig att något annat annat land i Europa skulle agera så här. Detta kan endast hända i ett land utan identitet.

Då det officiella samhället medvetet väljer att svika sina skyldigheter hoppas vi istället att civilsamhället, de många medmänniskorna, sluter upp på olika sätt.

 

 

Marika

Janne

 

PS. Länk till artikeln med den belgiske pappan: https://www.expressen.se/nyheter/dottern-dog-i-terrordadet-vi-kanner-oss-overgivna/  DS.

4 kommentarer

  1. erot

    Bra skrivet Janne,nåt är galet när ingen cermoni på tvåårsdagen sker,landet har ingen identitet” vilket stämmer till fullo

    • Åsa Sundh

      Att anordna en ceremoni för att på årsdagen av dådet hedra offren och deras familjer skulle sprida mycket mer ljus över de ljusskygga politiker och tjänstemän som möjliggjorde att Akilov olovligt uppehöll sig i Sverige och därmed fick chansen att genomföra dådet. De ansvariga vill nog helst att vi ska glömma det så fort som möjligt. Därför ligger de lågt ist f att anordna en anständig ceremoni.

      • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

        Till Åsa.
        Politiker och myndigheter har, via någon anonym underhuggare på Stockholms stads presstjänst, förklarat sig ovilliga att genomföra fortsatta ceremonier för att hedra offren och stötta de de efterlevande från dådet på Drottninggatan för två år sedan. Detta med följande, både obeskrivligt okänsliga och obeskrivligt översittaraktiga formulering: ”fjolårets minnesceremoni var ett avslut och ett avstamp mot framtiden…”.
        Det finns heller inget officiellt minnesmärke över offren. Det är väldigt lätt att förstå den belgiske pappa, som förlorade sin dotter i terrordådet på Drottninggatan, då han säger att de ansvariga i Sverige behandlar som skedde som om det var en trafikolycka!
        Du har sååå rätt Åsa, när du talar om att en ceremoni skulle sprida ljus, och att de ljusskygga och ansvariga (politiker såväl som tjänstemän) vill att vi ska glömma. Men en krigshandling riktad mot Sverige som land – med fem döda, 15 skadade och så många sörjande anhöriga – kommer aldrig att glömmas. Det ljusskygga agerandet från de ansvariga lägger endast till ytterligare en anledning att minnas vad som hände.
        Tyvärr riskerar det ljusskygga beteendet att skapa ytterligare lidande hos de som redan sörjer. Metoden att ligga lågt, för du har sååå rätt i denna beskrivning, skadar därför alla: både de sörjande och de ljusskygga. Skillnaden är att vi lider med de förstnämnda. Samtidigt som förtroendet minskar ytterligare för de sistnämnda.
        Tyvärr tvingas jag idag skämmas över Sverige, på grund av de ansvarigas agerande, till skillnad från hur det var under min uppväxttid. Då var jag stolt över Sverige. Då hade detta land en identitet. Idag saknar Sverige en identitet. Det framgår extra tydligt i samband med den uteblivna ceremonin och det (ännu) saknade minnesmärket. Sverige inte bara saknar en identitet. Myndigheterna räds att stå upp för en identitet.

Lämna ett svar till Jan Hägglund Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.