Äldreomsorgen: Personalen ska inte betala heltidsreformen genom fler delade turer, tätare helgtjänstgöring och minskad grundbemanning

Verkligheten kommer att hinna ikapp upp Umeå, sade en klok person.
Nu har detta skett. Det märks både på det skenande budgetunderskottet.
Och på de alltför höga investeringskostnaderna.

_________________________________________

 

* BESKRIVNING AV KRISEN INOM ÄLDREOMSORGEN I UMEÅ
Krisen består av tre delar.

 

Del I. Minskad grundbemanning.
Den långsiktiga delen av krisen består i att grundbemanningen har minskat dramatiskt sedan första halvan av 1990-talet. Då gick det 0,9 årsarbetare på varje brukare inom kommunens särskilda boenden. Idag är denna siffra nere på ca 0,5 årsarbetare per brukare. Det betyder att ett arbetslag som tidigare bestod av nio personer idag är nere på fem personer. Men ändå ska arbetslaget ta hand om lika många brukare, plus att brukarna idag är äldre och därför ofta multisjuka.

 

Del II. Ofinansierad heltidsmodell.
Den kortsiktiga delen av krisen inom äldreomsorgen består av det rent otroliga politiska misstaget att genomföra heltidsmodellen utan finansiering! Detta har skapat följande underskott:

 

År Totalt underskott Varav äldreomsorgen
2017 33,3 milj 20,4 milj
2018 50,6 milj 28,7 milj

Umeå kommun: Vård och omsorg

 

Det är främst personalen som har fått betala priset för vad heltidsmodellen kostade

Personalen har tvingats betala priset för heltidsmodellen i form av:
a) ytterligare sänkt grundbemanning,
b) tätare helgtjänstgöring,
c) fler delade turer.

Så här kan det naturligtvis inte fortsätta!

Den yrkeskunniga och engagerade personal som burit upp äldreomsorgen har börjat söka sig därifrån. Samtidigt ökar svårigheterna när det gäller att värva ny personal till äldreomsorgen – personal som har tänkt stanna kvar och inte bara ser äldreomsorgen som ett genomgångsyrke.

 

Del III. ökningen av antalet äldre.
Den tredje delen av krisen består i att antalet umebor som är 80 år och äldre nu befinner sig i en snabb ökning. Detta är något som absolut inte kommer som en överraskning. Detta har kunnat förutses, och det har också påtalats av tidigare kommunala ekonomer i Umeå kommun, dock utan respons.

De äldre faktiskt har rätt att bli äldre. De styrande politikerna har endast rätt att be om ursäkt till personalen, brukarna och de anhöriga.

De styrande politikerna har nämligen medvetet och mot bättre vetande, valt att dels bortse ifrån de ekonomiska effekterna av att antalet äldre, skolelever och barn skulle komma att öka kraftigt i Umeå kommun (i förhållande till befolkningen i dess helhet), dels valt att bortse ifrån kostnaden för heltidsreformens införande. De valda att tro att heltidsreformen skulle finansiera sig själv – och har nu under ett antal år förolämpat personalen genom att säga att den är för dyr och inte håller budget. Men vem kan hålla budget om man för alldeles för lite pengar av de styrande politikerna?

Tillsammans utgör dessa tre faktorer krisen inom äldreomsorgen.

 

* ARBETARPARTIETS ÅTGÄRDSPROGRAM – den korta versionen

 

A. Ökat personalinflytande – eller ”styrkan från golvet”
De två överlägset viktigaste åtgärderna består av ett ökat personalinflytande och en mer demokratisk ledarskapskultur. Det finns en väldig ”styrka på golvet”. Men för att frigöra denna krävs ett ökat personalinflytande och en mer demokratisk ledarskapskultur. Dessa två faktorer tillsammans skulle ge öka trivsel, skapa större trygghet, minska sjukfrånvaron och ge upphov till fler initiativ från golvet. Ett större personalinflytande och en mer demokratisk ledarskapskultur kommer både att resultera i fler arbetade omsorgstimmar och högre kvalitet per arbetad timme. Detta gäller inte endast för äldreomsorgen utan i alla kommunens verksamheter.

Rent konkret handlar det om att ge personalen ett ökat inflytande över personaltäthet, schemaläggning och arbetsmiljö.

 

B. Fullt finansierad heltidsmodell
Heltidsmodellen måste finansieras fullt ut. Det är orimligt att de styrande politikerna hänger fast vid den helt orealistiska uppfattningen att heltidsmodellen skulle finansiera sig själv genom att exempelvis behovet av sjukvikarier skulle försvinna.
Mer pengar – se tabellen ovan – måste till för att finansiera heltidsmodellen. De anställa ska inte behöva finansiera heltidsmodellen genom ytterligare sänkt grundbemanning, tätare helgtjänstgöring och fler delade turer.

 

C. Karriärstege
För att behålla den kunniga och engagerade personal som bär upp äldreomsorgen, och för att kunna värva nya anställda som vill stanna inom yrket, måste det finnas en ”karriärstege” även inom äldreomsorgen. En karriärstege skulle bland annat kunna bestå av följande inslag:

1) Ökad satsning på utbildning. Alla ska ha minst vårdbiträdesutbildning. Idag tvingas kommunen anställa outbildad personal. Detta är ohållbart. Och bidrar till att skapa en känsla av ”genomgångsyrke”,
2) Undersköterskorna som utgör ryggraden inom äldreomsorgen måste få mer tid till vård och omsorg. Detta kräver i sin tur att fler personer anställs inom ”vårdnära service”, exempelvis lokalvård. Dessa, som blir en del av omsorgen, bör sedan erbjudas någon form av vårdutbildning.
3) Det måste bli lättare för undersköterskor att specialisera sig, t ex inom demensvård, psykiatri eller handikapp. Kommunen måste bidra med lön under utbildning.
4) Personalen måste få besluta om ifall systemet med individuella löner ska avskaffas.
5) De anställda måste även diskutera vikariebehovet – med sikte på att avskaffa resurspassen.

 

                                                     Desperata tider kräver ovanliga åtgärder.

D. Kommunen måste pröva att dra sig ur ett eller flera skrytprojekt
Under det senaste decenniet har kommunen satsat på en hel rad skrytprojekt. Dessa dränerar driftbudgeten på pengar varje år. Stora pengar. Långt över hundra miljoner. En del av lösning skulle kunna vara att dra sig ur ett, eller flera, av de större skrytprojekten.

Exempel på skrytprojekt:
- Ett av de dyraste var kulturhuvudstadsåret som krävde att både kulturväven och äventyrsbadet byggdes. Dessa två skrytprojekt innebär en kostnadsökning som varje år tar ca 100 miljoner från bland annat förskola och skola, äldre-, individ- och familjeomsorger,

- Den nya och exklusiva färjan mellan Umeå och Vasa. ”Järngänget” bakom färjan var helt låsta vid just en DYR variant. Vi anser att det varit nästan omöjligt att få insyn i projektet. Vi är övertygade om att det hade gått att köpa in en färja som varit billigare. Vi tror inte på beskedet att ”det finns inget annat alternativ i hela världen”. Den första finansieringsmodellen förutsatte att den finska staten, den svenska staten samt EU skulle ställa upp med 1100 miljarder. Då detta stöd torkade inne borde naturligtvis projektet ha omprövats. Men så skedde inte.

Här måste följande sägas: Arbetarpartiet är också för en färjeförbindelse Umeå-Vasa. Men i form av en ”billigare båt”. Detta med tanke på det ekonomiska läge som kommunen befinner sig i – med ett skenande budgetunderskott vad gäller driftsbudgeten och med för stora investeringsbehov (med tanke på kommunens ekonomi).

- Gång- och cykelbron från umesidan av älven till Bölesholmarna. I detta läge – vem känner att detta var rätt prioritering. Dessutom: projektet var beräknat att kosta cirka 40 miljoner. Men det kommer att kosta minst dubbelt så mycket.

 

E. Lagstadgade verksamheter vs icke-lagstadgade

Det måste till en diskussion om prioriteringarna i kommunen. Det finns både verksamheter som är lagstadgade och icke-lagstadgade. Självklart måste de lagstadgade verksamheterna komma först.

Vi återkommer om detta.

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om behovet att försvara yttrande- och tryckfriheten

 

2 kommentarer

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Till Petter.
      Ursäkta dröjsmålet. Du har helt rätt. Tyvärr finns det en rad styrande som lider av hybris. Svårartad. Exempelvis i Umeå. Istället för att ta itu med det skenande budgetunderskottet, som hotar lagstadgade verksamheter som äldre-, individ- och familjeomsorg samt skola fortsatte de med skrytprojekten, ett av de senaste är en gång-och cykelbro mellan umesidan av älven och bölesholmarna. Den skulle kosta cirka 40 miljoner men risken är nu att den kommer att kosta uppåt 100 miljoner! Och vem behöver denna bro? Ingen. Inte i detta läge. Det är som att, då en 30-meter hög tsunamivåg kommer i form av ett skenande budgetunderskott, fortsätta att jobba med sin ”skrytiga” swimmingpool i 30 sekunder till – istället för att försöka att nå det lilla berget som eventuellt kan rädda en själv och familjen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>