EU-val utan debatt om planerna på ett Europas Förenta Stater. Kaoset med brexit bidrar till odemokratisk tystnad

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________________

 

A. INGRESS

Den 26 maj i år är det val till EU-parlamentet!

Det är mycket snart och ingen debatt av värde bedrivs – och snart är det för sent!
Jag bett en vän som är aktiv inom brittiska Labourpartiet att förklara vad som ligger bakom dagens Brexit-kaos i Storbritannien. Det har han gjort. Vi översatte hans text till svenska – och delade artikel i två delar. Nedan kommer nu den andra delen av Mick B´s förklaring till det Brexit-kaos som det brittiska högerpartiet, Tories, har skapat.

*  Efter del två av Mick B´s artikel kan du läsa min varning för ett Europas Förenta Stater – se nedan.
Jag lovar återkomma i senare blogginlägg med Arbetarpartiets inställning till EU-valet – och till EU som projekt.

*  Jag beskriver även den ”norska lösningen ” i syfte att förklara vissa delar av Mick B´s inlägg om brexit. Personligen anser jag att den ”norska lösningen” är ett mycket attraktivt alternativ till ett framtida Europas Förenta Stater för bland annat Sveriges del.

Det parti jag är medlem i, Arbetarpartiet, kommer att delta i valet till EU-parlamentet.
I en eller annan form.

 

 

B. EN KORT SAMMANFATTNING AV VAD DET BRITTISKA BREXIT – KAOSET HAR INNEBURIT
Det handlar om en rad mycket negativa konsekvenser. Exempel:
- en väldigt djup konstitutionell kris
- en risk för att Storbritannien lämnar EU utan avtal med förlust av företag, jobb och skatteintäkter,
- inte endast högerpartiet har splittrats utan även Labourpartiet har splittrats samt medlemmarna i facket.

Sannolikt kommer det att krävas ett nyval med och en seger för Labourpartiet för att ett avtal ska kunna förhandlas fram som både kan accepteras av EU, det brittiska parlamentet och en bred majoritet av de brittiska medborgarna.

 

C. ANDRA DELEN AV MICK B´s FÖRKLARING TILL DET KAOS SOM UPPSTÅTT GENOM BREXIT

Vi inleder med en repetitionen av slutet på den första delen av Mick B´s inlägg:

Theresa May var fast beslutad att ensam, likt en diktator, bedriva förhandlingarna i denna fråga som anses vara den viktigaste frågan i brittisk politik sedan Andra världskriget. Ursprungligen hade hon planerat att inte ens låta parlamentet rösta om avtalet! Men en privatperson ansåg att detta var både odemokratiskt och olagligt varpå hon stämde regeringen.
Och lyckades vinna!
Högsta domstolen ansåg att det var olagligt av regeringen att inte låta parlamentet rösta om Brexit-avtalet och domstolen tvingade May att genomföra en omröstning i parlamentet. May ansåg dock att omröstningen skulle ske först då alla förhandlingar med EU var avslutade. Parlamentet ställdes inför ett fullbordat faktum – ”take it or leave it”. Efter att ha ställts åt sidan, i nästan tre års tid, fick parlamentet två dagar på sig att fatta ett beslut.

Ett rådgivande beslut!

 

* I praktiken har May inte i första hand bedrivit förhandlingar med EU

Hon har i själva verket förhandlat med, eller kapitulerat inför, en högervriden falang inom Torypartiet (den brittiska högern). Denna falang vill riva upp allt vad EU-lagstiftning innebär när det gäller skydd för arbetare, konsumenter och miljön. De ser sin chans att omvandla Storbritannien till ett oreglerat lågskatteparadis för kapitalister.

Kommentar A.  JH
Under Margaret Thatchers tid som brittisk premiärminister bedrev hon och Torypartiet (den brittiska högern) ett formidabelt krig mot fackföreningarna i Storbritannien. Thatchers krig mot facket blev framgångsrikt – tidigare rättigheter och förmåner för de brittiska löntagarna slogs i spillror – och därför kom EU:s olika regelverk att innebära förbättringar för de brittiska löntagarna! Detta har skapat en annorlunda och mer positiv attityd till EU bland brittiska arbetarna i jämförelse med de svenska. De svenska arbetarna har traditionellt känt sig hotade av EU och därmed intagit en negativ hållning till EU-projektet. 
_     _     _     _     _
 

Forts.
Mays strävan har enbart handlat om att ta tillvara det som kan bevara enigheten inom Torypartiet. Detta har hon misslyckats med – på ett spektakulärt sätt. Inom Torypartiet råder idag ett närmast inbördeskrigsliknande tillstånd.

 

* Den irländska gränsen – ytterligare ett problem

Ett annat problem som uppstått handlar om den flera hundra kilometer långa landgränsen mellan Irland och Nordirland. Före fredsprocessen på Irland bevakades denna gräns av vaktpatruller med maskingevär. Ingen vill återvända till denna situation. Men om Storbritannien lämnar både EU:s tullunion och den gemensamma marknaden, vilket May har insisterat på, skulle gränskontroller behöva återupprättas på grund av skillnaderna i tullar på importerade varor.

Den irländska befolkningen hade inget att säga till om i Brexit-omröstningen. Och EU:s förhandlare har insisterat på att Nordirland måste rätta sig efter andra lagar än resten av Storbritannien – om den brittiska Toryregeringen inte kommer överens med EU om ett avtal (Se faktaruta.) Detta har fått Tories stödparti i parlamentet, det protestantiska nordirländska partiet DUP, att gå i taket.

Skulle däremot Storbritannien lämna EU, men stanna inom tullunionen och den gemensamma marknaden, ett alternativ som Labour har fört fram, skulle hela frågan om tullar och gränskontroller mellan Irland och Nordirland försvinna!

 

* Theresa May drog upp sina ”röda linjer” redan före förhandlingarna med EU
Detta gjorde det närmast oundvikligt att resultatet av förhandlingarna mellan United Kingdom och EU skulle resultera i ett just så eländigt och otillfredsställande Brexit-avtal som det May nu försöker tvinga igenom i parlamentet.

Mays beteende har varit smaklöst. Hon har dragit ut på tiden och kräver nu att parlamentsledamöterna ska välja mellan hennes avtal med EU eller inget avtal alls – och allt vad det skulle innebära i form av kaos att lämna EU utan något avtal.

Det hela liknar ett försök till utpressning.

Kommentar B.  JH
Den norska lösningen. Norge är, som bekant, inte med i EU. Däremot är Norge med i ”Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet” (EES). Detta internationella avtal omfattar alla EU-länder samt Norge, Island och Lichtenstein. För de länder som inte är med i EU innebär EES-avtalet att de ändå ingår i den ”inre marknaden” och därför omfattas av den fria av varor och tjänster, kapital och arbetskraft. Detta – att ansluta sig till ”den inre marknaden” – var i princip vad de svenska medborgarna röstade för 1994.
Norge är dessutom med i Schengensamarbetet som omfattar 26 stater som har avskaffat gränskontrollerna mellan varandra.  Norge är däremot inte med i EU:s tullunion. Detta innebär, i kombination med att Norge är med i EES, att landet kan sätta egna tullar i förhållande till länder som inte är med i EU som exempelvis Kina, USA och Japan. Däremot har Norge inga tullar i förhållande till EU-länderna eftersom landet är med i ”den inre marknaden” via EES-avtalet.

OM Theresa May hade strävat efter någon form av ”norsk lösningen” skulle det, med största sannolikhet, redan finnas ett avtal mellan Storbritannien och EU som varit tillfredsställande för en stor majoritet av britterna och för EU. MEN May har inte velat sluta något sådant avtal. Därför befinner sig United Kingdom i detta ytterst allvarliga Brexit-kaos.
_     _     _     _     _

 

* Det kaos som Theresa May skapat har i sin tur försvagat hennes position som premiärminister

Att parlamentsledamöter och t.o.m. ministrar från Torypartiet går i öppen revolt mot hennes ledarskap har blivit vardagsmat. Parlamentet är helt låst. Det finns ingen majoritet för någon linje i Brexitfrågan.
- De som vill att Storbritannien ska stanna i EU, trots folkomröstningens resultat, är i minoritet.
- Högerflygeln i Tories, som vill lämna EU utan avtal, är också i minoritet.
- Det finns dessutom ett block som vill ha en andra folkomröstning.

Och även dessa är i minoritet!

 

* Många väljare börjar bli alltmer frustrerade över de oändliga förhandlingarna om villkoren för Brexit

Inför folkomröstningen 2016 dominerades både Ja- sidan och Nej-sidan av representanter för Tories. Folk gavs intrycket att det var den lättaste saken i världen att lämna EU. Men faktum är att om ett par levat ihop i 45 år så kan inte den ena parten bara gå ut och smälla igen dörren efter sig, hur lockande en sådan sorti än kan vara. Oavsett vad paret tycker om saken måste de förhandla om hur de ska göra med barnen, huset och räkningarna.

Samt om hur skivsamlingen ska fördelas.

 

* Kaoset övergick i en fars.

Parlamentet har inte kunnat komma överens om någon handlingslinje. Theresa May har försökt få en majoritet bakom sitt ruttna avtal med EU i tre olika omröstningar i det brittiska parlamentet, vid tre olika tillfällen, och varje gång har hon lidit förkrossande nederlag.

Datumet för när Storbritannien ska lämna EU har redan flyttats fram två gånger.

Till sist tvingades talmannen, John Bercow, att använda en lag från 1604 (!) för att förhindra att regeringen släpade tillbaka sitt misslyckade avtal med EU till parlamentet för ytterligare en omröstning.

 

* Brexit har visat sig vara en fråga som haft kraften att splittra arbetarna
Å ena sidan var det ungefär två tredjedelar av Labourväljarna som röstade för ”remain” (stanna kvar i EU). Å andra sidan finns det miljontals arbetare som bor i städer som har drabbats hårt av avindustrialiseringen i United Kingdom och som anser att de har blivit övergivna och illa behandlade. Dessa arbetare röstade i stor utsträckning ”leave” (lämna EU).

Högerextrema krafter försöker nu vinna ett bredare stöd genom att mobilisera de som röstat ”leave”.

Samtidigt demonstrerade närmare en miljon människor i London, den 23 mars, med krav på en ny folkomröstning. De hoppas att en sådan ska innebära att Storbritannien stannar i EU. Kravet på en ny folkomröstning, kallad ”people’s vote” (folkets röst) är förståeligt. Både ”remain”-sidan och ”leave”-sidan dominerades, som sagt, av representanter för Torypartiet inför folkomröstningen 2016. Och båda sidorna ljög alltså för väljarna.

Kravet på en ny folkomröstning riskerar dock att upprätthålla splittringen bland arbetarna.

 

* Nyval kan bryta dödläget

Det bästa för de brittiska arbetarna, i detta läge, vore ett nyval till det brittiska parlamentet. Detta skulle innebära en möjlighet för Labourpartiet att bedriva en valkampanj där de kan resa alla de problem som landet står inför – krisen på bostadsmarknaden som inneburit att hemlösheten har skjutit i höjden i städerna, de väldiga försämringarna av bidragssystemen som tvingat fram öppnandet av soppkök för fattiga runt om i landet, samt en rad andra frågor – frågor som helt överskuggats av Brexit-debatten.

Tories fruktar ett nyval av förklarliga skäl.

Partiet är slaget i spillror och dess ledande representanter befinner sig i luven på varandra. Theresa May är kraftigt försvagad som ledare och utmanas av andra Tory-ledamöter – detta både i sin roll som partiledare och som premiärminister. På grund av den instabila politiska situationen är det ingen som vet vad som kommer att hända härnäst.

Tories skapade detta kaos.

Kanske kan en socialistisk Labour-regering vara det som krävs för att få ett slut på detta kaos?

Här slutar Mick B´s analys av bakgrunden till dagen Brexit-kaos.
Jag hoppas att ni läsare, liksom jag, har kunnat bygga på era kunskaper genom denna beskrivning från en aktivist som befinner sig mitt i stormens öga.

_     _     _     _     _     _     _     _     _     _

 

D. VARNING FÖR ETT – I TYSTHET – FRAMVÄXANDE  EUROPAS FÖRENTA STATER

Det är minst två faktorer som kommer att skilja detta val från de tidigare. Och dessa faktorer drar dels i en EU-vänlig riktning. Dels i en EU-kritisk riktning. Den ”EU-vänliga” faktorn är resultatet av det Brexit-kaos som skapats av den brittiska högern. Detta kaos minskar viljan att kritisera EU. Detta är negativt för EU-motståndare som mig och det parti jag tillhör.

Den andra faktorn, som till stor del utgör en förklaring till det EU-motstånd som jag och Arbetarpartiet står för, är den allt tydligare strävan som framträder och som går ut på att vidareutveckla EU till ett Europas Förenta Stater.

* Vi tror att det är få som förstår den fulla innebörden av detta. Det går nämligen inte att skapa ett Europas Förenta Stater utan att avveckla dagens nationalstater.
Men vilka vill avveckla Sverige, Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Frankrike, Italien, m fl, stater. Vilka vill avveckla dagens system för ett demokratiskt styre där nationellt valda parlament (via stat, landsting och kommuner) tar upp skatt som sedan används för att bedriva sjukvård, utbildning, social- och all annat politik. Vilka vill ersätta nationella försvar, polismakt och rättssystem med med ett EU-försvar, en EU-polis och en EU-rätt? Vem vill avveckla alla nationellt förankrade välfärdssystem, kollektivavtal, arbetsrätt för något som helt enkelt inte finns. Och som ingen vet något om?

 

* Ändå går det inte att skapa ett Europas Förenta Stater utan att avveckla dagens nationalstater. Vad skulle då hända med de demokratiska fri- och rättigheterna?
Men, tänker någon, vem vill skapa ett Europas Förenta Stater?
Du behöver inte söka länge!
En av de varmaste förespråkarna för ett Europas Förenta Stater är ingen mindre än EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker. Jag vill också understryka att EU redan har skapat en stark militär styrka i form av den permanenta Eurokåren på 60 000 soldater. (Det handlar inte om de tillfälliga snabbinsatsförband som kallas för ”battle groups” i vilka Sverige ingår). Eurokåren, eller Eurocorps, bildades redan 1992! Och de flesta har aldrig hört talas om denna militära styrka. Den utgör grunden till en verklig framtida EU-armé!

Eurocorps 60 000 soldater speglar inte ett EU i form av fri rörlighet för varor och tjänster, kapital och arbete – det som Sveriges befolkning röstade Ja till med liten marginal år 1994. Eurokorps speglar just ett framtida Europas Förenta Stater !

 

* För några år sedan fick dåvarande Folkpartiets ungdomsförbund igenom en motion på Folkpartiets kongress. Motionen gick ut på att även Folkpartiet skulle ställa sig bakom ett Europas Förenta Stater. Men jag har personligt mycket svårt att föreställa mig att de liberaler som jag känner, även om de ofta är de mest EU-vänliga, verkligen vill avveckla nationalstaten Sverige! Men, och jag upprepar detta ännu en gång, det går inte att skapa ett Europas Förenta Stater utan att avveckla dagens national- och välfärdsstater som exempelvis Sverige!

Detta är den andra faktorn som borde framträda inför årets val till EU-parlamentet.

 

* Tyvärr tror jag att det kaos som Brexit har skapat kommer att skymma planerna på att skapa ett Europas Förenta Stater. Ett sådant projekt kommer att vara ett, extremt, ovanifrån-projekt - skapat av de ekonomiska, politiska, mediala och byråkratiska eliterna – och innebära ett mycket kraftigt angrepp riktat mot arbetare, tjänstemännen och pensionärer och de  redan idag hårt angripna fackföreningarna och välfärdssystem.

Och ett Europas Förenta Stater, som innebär en avveckling av dagens nationalstater, kommer även att innebära ett generalangrepp på de demokratiska fri- och rättigheterna.

Jag återkommer snart i denna fråga.
Vi närmar oss nu snabbt valet till EU-parlamentet och Arbetarpartiet kommer alltså att delta i detta val.
I en eller annan form.

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

 

2 kommentarer

  1. Jonsson

    Nyval i UK verkar rimligt eftersom Mays förslag inte gått igenom i parlamentet.
    Paralleller finns till Sverige då ju S/Mp åter regerar trots att den egna budgeten föll i riksdagen. Nyval hade inneburit att S/Mp följt det parlamentariska regelverket i Sverige. Men, man valde att strunta i det, som sist 2014.

    Säkert överskuggar brexit stundande EU-val. Och, dessutom mörkar Junker & co. kommande övergripande förändringar inom unionen – till efter valet.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Till Jonsson.
      Där tror jag att du har något. De s.k. ”federalisterna” – som vill driva EU mot ett Europas Förenta Stater – kommer ALDRIG att diskutera sina långt, långt gående överstatliga ambitioner fram till valet den 26 maj. De kommer att vänta till efter valet. Jag tänker återkomma med en fördjupad beskrivning av dessa överstatliga ambitioner senare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>