Umeborna, inräknat muslimer som skiljer religion från politik, måste enas mot wahhabitiska jihadister. Kan S enas bakom detta? KF 27/5 ger svaret

 

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________________

 

INLEDNING

Nu måste Hans Lindberg, lojalt uppbackad av Janet Ågren och Alejandro Caviedes, tala till umeborna för att ge vägledning. För vägledning är vad Umeå skriker efter.

I skrivande stund har Säpo gripit hela 6 personer i Sverige. Detta i en insats som saknar motsvarighet i det moderna Sveriges historia. En påfallande stor del av säkerhetspolisens intresse har riktats mot Umeå. Två av de gripna har bedrivit ett långsiktigt arbete här.
* Det handlar om den gripne imam som har predikat och verkat för ”Islamiska Föreningen i Västerbotten”. Ume-imamen förenas med centralgestalten Abo Raad i ett landsomfattande militant jihadistiskt nätverk, både genom att de delar den salafistiska / wahhabistiska tolkningen av islam, och genom släktskap,
* Det handlar om den 34-årige Raad Al-Duhan som verkade i Umeå under åren 2006-2014. De sex sista åren betalades denne Raad Al-Duhan på olika sätt av Umeå kommun,
* Det handlar om de två Bilaal-förskolorna i Umeå. Den gripne imamen ingick som en av fem i den ekonomiska förening som drev dessa två Bilaal-förskolor i Umeå. Säpos intresse för dessa handlar med största sannolikhet om huruvida de många miljoner kronor som Umeås skattebetalare under åren har utbetalat till Bilaal-förskolorna har gått till avsett ändamål.

Eller om skattemedlem har gått till att beväpna IS-krigare.

Denna koppling mellan salafistisk / wahhabistisk extremism och Umeå har självklart skapat en oro bland många umebor. Det är därför som det styrande partiet i Umeå – Socialdemokraterna – måste bryta sin skriande tystnad. Det krav som vi andra, enskilda umebor och partier i kommunfullmäktige, måste ställa är att Socialdemokraterna ska visa ledarskap.

Idag lyser nämligen Socialdemokraternas ledarskap med sin frånvaro.
Och detta är inte acceptabelt.

Jag vill varna Socialdemokraterna för att deras tystnad inte kommer att tolereras. Inte i detta läge. Någon kan invända mot detta. Någon kan göra sig lustig över att jag, som representerar ett litet parti utanför riksdagen, talar om för S vad de ska göra. Men i så fall fattar de som eventuellt gör sig lustiga inte situationens allvar. Jag varnar inte Socialdemokraterna som gruppledare för Arbetarpartiet. Jag varnar Socialdemokraterna i min egenskap av umebo sedan födseln. Jag kan och känner för mitt Umeå – till skillnad från många andra för vilka Umeå endast är ett steg i karriären.

Mitt budskap kommer i den anda som präglade den generation som Gösta Skoglund tillhörde. Han var en vän till min far och mor och även till min morfar och mormor. Budskapet lyder: makten är bara till låns!

Dagens generation av socialdemokrater har anförtrotts ledarskapet för Umeå. Men över två tredjedelar av mandaten i kommunfullmäktige tillhör andra partier. Ert ledarskap är endast till låns. Klarar ni inte av att leda kommunen ensamma måste ni begära hjälp. För Umeå behöver ett ledarskap som är starkare än det som ni nu erbjuder.

Fortsätter ni att leda genom passiv tystnad kan detta bli upptakten till en ny epok i Umeå, en epok där Socialdemokraterna hamnar vid sidan av makten, och tvingas titta på när framtidens Umeå formas. Kom ihåg: när andra partier innehar drygt två av tre mandat har ni endast makten till låns.

Även om jag kommer att ta upp en rad frågor som har med salafism / wahhabism i denna blogg vill jag understryka detta: Umeå lider brist på ledarskap även när det gäller kommunens ekonomi. Om detta vittnar det växande underskotten i driftsbudgeten och det ökade skuldberget. Detta ska jag återkomma till i andra bloggar.

 

Del ett.
Det som har skett får inte hända igen. Alla utanför och inne i kommunfullmäktige måste enas om detta.

Och de som måste ta initiativet att ena Umeå är det styrande partiet Socialdemokraterna. S-ledningen måste ta tag i det som har hänt. De måste kommentera att en av de gripna – Raad Al-Duhan – under sina 8-9 år i Umeå lyckades dupera såväl politiker som tjänstemän. S-ledningen måste kommentera att Al-Duhan fick möjlighet att påverka ungdomar – och utnyttjade denna möjlighet. Bland annat talade han väl om Usama bin Ladin samt visade filmer med jihadistkrigare för att skapa en positiv attityd för militant jihadism hos ungdomar med icke-svensk bakgrund. Det var ume-ungdomar som Raad Al-Duhan hade byggt upp relationer till, med hjälp av ekonomiskt stöd från kommunen, och detta kan inte längre bemötas med tystnad. Det måste kommenteras.

Ingen ville naturligtvis att detta skulle ske.

Varken politiker eller tjänstemän. Men det har faktiskt skett. Därför måste det kommenteras. Det kan inte längre bemötas enbart med tystnad. Tystnad visar att de styrande anser att det som hände var en bagatell. Och en bagatell kan man låta ske igen. Därför duger inte Socialdemokraternas tystnad.

 

Del två.
Det handlar inte om att jaga syndabockar.

Jakten går istället ut på att hitta den nödvändiga beslutsamheten. En beslutsamhet om att detta inte ska hända igen. En beslutsamhet om att ingen ny Raad Al-Duhan ska få en ny chans att påverka ungdomar i en militant jihadistisk riktning.

Det handlar också om en jakt på enighet i och utanför Umeå kommunfullmäktige.

Hittills har det endast uppstått splittring då frågor med anknytning till islamism har tagits upp till debatt. Men det som nu har framkommit ger alla partier, organisationer och personer chansen till en nystart.

Alla har alltså chansen att börja på nytt. Och vi umebor borde kunna enas om att skydda kommunen mot planerna på göra Umeå till ett fäste för militant salafism / wahhabism. Det borde inte vara svårt att enas kring ett sådant mål. Speciellt som representanterna för militant salafism / wahhabism utgör en väldigt liten del av islam. Men denna inriktning bygger upp en allt starkare struktur genom sitt långsiktiga arbete. Bilaal-förskolorna visar på detta. Den gripne imamen i Umeå engarerade sig starkt i Bilaal-förskolorna. De barn som går i dessa förskolor beräknas utgöra en viktig del av morgondagens salafistiska / wahhabistiska aktivister i och utanför moskén.

Vi borde alla kunna ställa upp för att skydda Umeå mot att den militanta salafistiska wahhabistiska tolkningen av islam ska få fäste i Umeå.

Vi ska alltså inte jaga syndabockar. Vi visste alla så mycket mindre om de islamistiska extremisterna under åren 2006–2014. Idag vet alla de som vill veta så mycket mer om den militanta wahhabismen – den salafistiska riktning inom islam som Al-Qaida och Islamiska Staten bekänner sig till – än vi gjorde under de år då Raad Al-Duhan gavs ”fria händer” i Umeå.

De djupare kunskaper som vi har skaffat oss i Arbetarpartiet har tagit drygt 3 år – krävande år dessutom.

Men kunskaperna finns nu här för alla. Bland annat i form av en förstudie och två rapporter från MSB och Försvarshögskolan. Dessutom har de som gjorde dessa förstudier/rapporter skrivit både egna böcker, rapporter och många kunskapsrika debattartiklar.

Idag är det ett alltså aktivt val att vara okunnig.

Och folkvalda som, aktivt, väljer o-kunskap i frågor som bokstavligen handlar om liv och död måste lämna sina uppdrag. De som ställer sig likgiltiga inför risken för framtida terrorism och/eller parallella islamistiska enklaver i samhället måste vara beredda att lämna sina uppdrag. Om inte förr så måste de röstas bort vid valet 2022.

 

Del tre
Hans Lindberg är nu kommunens regeringschef i första hand
Hans Lindbergs uppdrag som kommunstyrelsens ordförande består både i att vara ”regeringschef” för alla umebor och gruppledare för Socialdemokraterna. Uppdrag  består inte i att endast vara gruppledare för S. Uppdraget som kommunstyrelsens ordförande består först och främst i att ta ansvar för Umeå kommun före det egna partiet – i dagsläget.

I ett krisläge måste regeringschefen klara av att tolka den oro som vuxit fram. Regeringschefen, eller kommunstyrelsens ordförande, måste både förmå att ställa och besvara frågan om ifall Säpos ingripanden i Umeå syftar till att förebygga en omedelbart förestående terrorattack på gågatan, i stil med den på Drottninggatan, eller om Säpos ingripanden i Umeå handlar om att förebygga att Umeå blir ett fäste för militanta jihadister, vilket innebär att ingripandet på sikt syftar till att skydda Umeå både från terrorattacker och framväxten av parallella samhällsbildningar.

Sådana frågor ställs idag bland umeborna. Dessa frågor måste besvaras av den socialdemokratiske regeringschefen Hans Lindberg. Han  svar kan inte fortsättningsvis bestå endast av tystnad. Socialdemokraterna kan inte styra Umeå, ensamma, om partiets enda svar består av en dag för dag alltmer orimlig tystnad.

Detta måste sägas. Hans Lindberg och Socialdemokraterna måste visa på ledarskap istället för tystnad. Klarar de inte detta måste de dela ledarskapet med andra som är bättre skickade när det gäller att hantera dagens situation.

Del fyra.
Är Socialdemokraterna paralyserade p g a de interna motsättningar som framkom då frågan om hedersförtryck debatterades? Är det lika illa ställt när det gäller frågan om extrema islamister?

Efter debatten om hedersförtryck i mars slöt Hans Lindberg upp bakom sin partiledare Stefan Löfven. Detta hedrar Hans Lindberg. Men visst är det konstigt att det måste sägas att det hedrar kommunstyrelsens ordförande (den lokale regeringschefen) att han stödde sin partiledare och regeringschef (Stefan Löfven) i debatten om hedersförtryck. Bara i Umeå!

Skälet är den uppenbara splittringen inom S.

Vilka kan egentligen regeringschefen i Umeå Hans Lindberg lita på i sitt eget parti? En gruppledare ska inte behöva agera ensam mot de som vill inympa militant jihadism i Umeå. Speciellt i krislägen måste en gruppledare, och lokal regeringschef, kunna lita på sitt eget parti.

Men vilka kan Hans Lindberg egentligen lita på inom Socialdemokraterna i Umeå?

Ställer exempelvis kommunalråd nummer två, Janet Ågren, lojalt upp bakom Hans Lindberg i denna situation? Ställer den nye ordföranden för den interna S-organisationen i Umeå, Alejandro Caviedes, lojalt upp bakom Hans Lindberg i denna situation? Hans Lindberg är trots allt inte starkare än det parti han har bakom sig.

Socialdemokraternas politiska hälsa är inte en intern fråga för S. Det styrande partiets interna hälsa är en fråga för alla umebor.

Det är dags att inte bara titta på regeringschef Hans Lindberg. Det är dags att även vända blickarna mot S-toppar som Janet Ågren och Alejandro Caviedes. Dessa måste backa upp Hans Lindberg. Speciellt i detta läge. Men inser Janet Ågren och Alejandro Caviedes detta? Inser de situationens allvar. Är de vuxna denna situation. Det är lättare att radikal på interna partimöten än att våga ta ansvar utåt i krissituationer. De kan gäller kommunens ekonomi. Det kan gälla militanta jihadister.

 

Del fem.
Jag återvänder till behovet av enighet både utanför och inne i kommunfullmäktige

* Umeborna har rätt att kräva att de styrande, de med makten, i Umeå kommun visar upp en tydlig vilja att samla alla umebor, individer och partier, som delar uppfattningen att inga nya Raad Al-Duhan ska ges möjlighet att påverka Umeås ungdomar.
* Umeborna har rätt att kräva att kommunen inte omvandlas till en grogrund för extrem salafism / wahhabism (en riktning som utgör statsreligion i Saudiarabien och Qatar).
* Umeborna kan kräva att de styrande tar strid mot de som hyser andra åsikter i dessa frågor.

En verklig kraftsamling innebär även att muslimerna i Umeå måste delta i kampen mot det ökande inflytandet från salafism / wahhabism – mot de som vill skapa en grogrund för militanta jihadister i Umeå.

Det är här som Socialdemokraternas tystnad och brist på ledarskap blir förödande.

Hans Lindberg måste säga något i linje med detta: jag vill samla alla umebor till försvar för det sekulära och demokratiska samhället, mot den minoritet av muslimer som bekänner sig till salafism / wahhabism och som strävar efter att omvandla Umeå till en grogrund för militanta jihadister.

Raad Al-Duhans tid i Umeå ställer detta på sin spets. Det är bara drygt tre år sedan denna tidigare ”golden boy” i Umeå hotade att döda Gefle Dagblads förra chefredaktör för tidningens avslöjande reportage om Al-Duhans far och om den moské i Gävle där fadern predikade och verkade.

 

Del sex
Striden mot det ökande inflytandet från salafister / wahhabister måste börja med att partierna erkänna att misstag har begåtts. Men misstagen skedde inte på grund av någon ond vilja. Men trots detta måste sanningen på bordet. Först när alla erkänner begångna misstag kan en ärlig enighet skapas.

Men enigheten måste även bygga på en beslutsamhet.

Det är oacceptabelt att socialdemokraten Mahmoud Chninou – ordförande för Ersboda S-förening och för Umeå Parkering AB (UPAB) – provocerar Hans Lindberg, Socialdemokratin och alla andra umebor genom att inte distansera sig från Raad Al-Duhan. Chninou vägrar att stryka denne som vän på facebook. Men det borde vara självklart för varje riktig socialdemokrat att distansera sig från Raad Al-Duhan. Det är bara att ta del av dennes ”meritlista”. Al-Duhan har:

a) agerat för att få ume-ungdomar att sympatisera med bin Laden och med jihadist-krigare,
b) hotat att döda en tidigare chefredaktör på Gefle Dagblad,
c) nu gripits av Säpo,
d) delat sin fars, imamen i Gävle, religiösa uppfattningar som exempelvis innebär ett stöd för IS under lång tid.

Då Mahmoud Chninou vägrar stryka Raad Al-Duhan som vän på facebook förkastar han Socialdemokratin – till förmån för den tolkning av islam som Raad Al-Duhan representerar. Detta är min fasta övertygelse. I mina ögon är det omöjligt att se ”socialdemokraten” Chninous agerande som något annat än en mycket tydlig markering av religiös-ideologisk samhörighet.

 

Del sju
Hur kan Hans Lindberg, Janet Ågren och Alejandro Caviedes tro på ett återval 2022 om de inte förmår ställa ultimatum till Mahmoud Chninou.

a) Kan det verkligen vara så svårt att säga till Mahmoud Chninou att denne måste distansera sig från Raad Al-Duhan,
b) eller så kommer Socialdemokraterna i Umeå att distansera sig från Mahmoud Chninou,
c) alternativet är att umeborna distanserar sig från Socialdemokraterna.

Och med partiets nuvarande passivitet är detta exakt vad som kommer att hända.

Återigen: Det styrande partiets inre angelägenheter är, i detta läge, alla umebors angelägenheter.

 

Del åtta
Det krävs ett lokalt ”State of the Union Speech” för Umeå kommun.

Detta är Hans Lindbergs uppgift. Men det är även en uppgift för Janet Ågren och för Alejandro Caviedes. Det är dags för den  socialdemokratiska ledningen, som helhet, att visa prov på statsmannaskap. S-ledningen måste tala om för umeborna att socialdemokraterna vill samla alla umebor, individer och partier, mot försöket från representanter för salafism / wahhabism att skapa en grogrund för en militant jihadistmiljö här i Umeå. Samma S-ledning måste även visa att de kan samla sitt eget parti till strid mot ett ökat inflytande för extrema islamister.

I detta har Hans Lindberg, Janet Ågren och Alejandro Caviedes ett särskilt ansvar.

Klarar inte Hans Lindberg, Janet Ågren och Alejandro Caviedes av att samarbeta kommer det att uppstå ett politiskt tomrum. Detta tomrum kommer att fyllas av andra. I både natur och politik fungerar det så att då ett vakuum uppstår fylls det med något. Detta något kan vara bra eller dåligt. Men tomrummet / vakuumet kommer alltid att fyllas. Alltid!

Men i mina kontakter med S har jag, för ofta, fått intrycket att Socialdemokraterna i Umneå tror att tiden väntar på dem under den tid som de anser sig behöva för att ”ena rörelsen”.

Men Socialdemokraterna har fel: ”Time Waits For No One”.
(Rolling Stones 1974).

 

Del nio
Ett parti som inte försöker ena medborgarna och deras partier i att förhindra att det uppstår en grogrund för militant salafism / wahhabism ska inte styra. Ett parti som inte försöker bekämpa den tolkning av islam som utgör statsreligion i Saudiarabien och Qatar, den tolkning som även Islamiska Staten och Al-Qaida bekänner sig till, ska varken regera Umeå eller något annat.

Hur svårt kan det vara att ta initiativet att samla umeborna bakom att förhindra att kommunen blir en grogrund för militant jihadism?

Hur svårt kan det vara för partier som vill försvara Umeå mot militanta jihadister att ställa upp?

Frågan gäller även Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Jag rekommenderar alla att hålla båda ögonen på dessa partiers agerande, eller brist på agerande, i samband med fullmäktigemötet på måndag.

 

Avslutning
Det kommer att vara lätt att förkasta ett parti som inte deltog i striden mot det växande inflytandet för salafism / wahhabism inför valet 2022. Det är nödvändigt att förkasta ett sådant parti. Ett politiskt parti som endast reagerar på den situation som har uppstått genom tystnad tyder på intern förlamning. Och ett parti som är förlamat ska inte styra.

Socialdemokraterna har fortfarande tid på sig att bryta tystnaden utåt, och att ställa ultimatum inåt.
Men nu har klockan börjat gå fort. 

Det finns tre interpellationer insända till kommunfullmäktige nu på måndag den 27 maj som alla, på olika sätt, tar upp behovet att bekämpa det ökande inflytandet från salafism / wahhabism.

Då om inte förr kommer Socialdemokraterna att få bekänna färg. Liksom alla andra.

Lyssna på debatterna i Umeå kommunfullmäktige nu på måndag. Börja klockan 09.15!

 

 

       Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

_     _     _     _     _

 

BONUS:
svåra begrepp, namn på olika inriktning inom islam – så att du lättare hänger med.

Islamister, salafister och wahhabister – och muslimer som kan skilja på religion och politik

I. Idag styrs Sverige politiskt av ett system med allmänna och fria val – för män och kvinnor – till en folkvald riksdag. Det är riksdagen som beslutar om lagarna i Sverige. Sedan har regering och rättssystem att tillämpa dessa lagar. (Jag utelämnar medvetet EU.)

II. Islamister kallas de som vill avskaffa det svenska systemet med en folkvald riksdag. Istället vill de ha ett Shariastyre. Detta innebär att ett självutnämnt prästerskap även ska styra det världsliga samhället utanför moskén. I ett shariastyrt samhälle baserar prästerskapet sina beslut på tolkningar av Koranen samt på berättelser om profeten Muhammeds handlingar och uttalanden (sunna). I Sverige strävar shariaanhängarna vanligtvis efter att styra vissa förorter – eller enklaver av samhället – i enlighet med sharia.

III. Islamisterna bygger sin uppfattning på föreställningen om en gudomlig rättsskipning. I Sverige sker lagstiftningen via den av folket – människan – valda riksdagen. Två helt oförenliga principer ställs mot varandra. Ett självutnämnt prästerskap som tolkar koranen och berättelser om profeten som anses skapa ett samhälle baserat på en gudomlig rättsskipning. Tron på människan, som genom allmänna och fria val – för män och kvinnor – väljer en lagstiftande församling (riksdagen), där lagarna stiftas. Detta i Upplysningens anda.

IV. I Sverige lägger vi beslutanderätten hos människan. Detta är möjligt eftersom vi har skilt kyrkan från staten, eller tron på en högre makt från styret av samhället. Därmed blir tron – eller icke-tron – på en gud en privatsak. I det sekulära Sverige. Så är det inte för islamister.

V. Islamisterna erkänner inte uppdelning mellan kyrka och stat, de erkänner inte uppdelningen mellan tron på en högre makt och styret av samhället (via en folkvald riksdag). Islamisterna anser att prästerskapets tolkning av heliga skrifter ska gälla även utanför moskén och vara rättesnöret för hur hela samhällslivet ska formas och styras. För islamisterna blir därmed inte tron, eller icke-tron, en privatsak. Detta då de anser att tron ska utgöra grunden för styret av samhället även utanför moskén. Islamisterna förkastar därför de demokratiska fri- och rättigheterna. Dessa rättigheter ser islamisterna som ett sätt av människan att sätta sig upp mot guds lagar – som ska utgöra grunden för samhällets styre – via det självutnämnda prästerskapets tolkningar.

VI. Då vi talar om islamister menar vi huvudsakligen Muslimska brödraskapet och salafisterna.

VII. Båda dessa riktningar tillhör de 85-90 procent av världens alla muslimer som tillhör ”sunni-islam”. Den näst största riktningen är ”shia-islam”. Cirka tio procent av världens muslimer är shiiter. Sunni är statsreligion i exempelvis Saudiarabien och Qatar. Shia är statsreligion i Iran. Både IS/Daesh och Al-Qaida tillhör en variant av sunni som kallas wahhabism (och utgör en del av salafismen). Deras anhängare utgör en minoritet av sunni. Även i shia-islam finns extrema tolkningar av islam. Den form av islam som prästerskapet i Iran av idag står för utgör en sådan extrem tolkning.

VIII. Slutmålet för de båda olika sunni-grenarna av islam – Muslimska brödraskapet och Salafisterna – består i att skapa ett Kalifat. Det vill säga att skapa en statsbildning (Kalifat) där samhället som styrs av en kalif – som både är samhällets andlige och världslige ledare. Detta innebär ett shariastyre. Se ovan. Varken brödraskapet och salafisterna accepterar att tron är en privatsak. De vill alltså inte hålla isär politik och religion. Men i Europa agerar alltså ”brödraskapet” fredligt. De skaffar sig inflytande genom att exempelvis gå in i politiska partier och studieförbund. Studieförbundet ”Ibn Rushd” är en av Muslimska brödraskapets många frontorganisationer.

IX. Muslimska brödraskapet har alltså valt en fredlig väg. I Europa. De absolut flesta salafister är också fredliga. Men den helt dominerande delen av rekryteringarna – till Islamiska Staten, Al-Qaida, e t c – har skett i de extrema salafistiska miljöerna. Det är i dessa miljöer som wahhabismen (en del av salafismen) har fått fäste. Wahhabismen utgör en mycket liten del av alla muslimer i Sverige. Men då den utgör statsreligionen i Saudiarabien och Qatar har dessa kunnat förse olika församlingar i Europa med pengar som har använts för att finansiera (ibland) storslagna moskébyggen. Föreningen Wakfs moské i Malmö är finansierad med pengar från Qatar. Det handlar om hela 30 miljoner kr (källa: Sydsvenskan). Det tål att upprepas: där är wahhabismen som utgör den religiösa grunden för bland annat Islamiska Staten och Al-Qaida. Wahhabismen har fått har ett stort ideologiskt inflytande i en rad länder.

X. De fem personer (fyra imamer och en son på 34-år) som har gripits av Säkerhetspolisen bekänner sig till den wahhabistiska (salafistiska) tolkningen av islam. Återigen: det är samma tolkning av islam som IS och Al-Qaida bekänner sig till.

XI. Andelen muslimer som stöttar wahhabismen utgör en väldigt liten del av antalet muslimer i Sverige. De muslimer som skiljer på politik och religion – som ser en folkvald riksdag som sättet att styra samhället samt religionen som en privatsak – är mina och Arbetarpartiets vänner och allierade. Dels i kampen mot kolonialismen, dels i kampen mot IS/Daesh och Al-Qaida.

XII. Det grundläggande religiösa problemet är att islam, till skillnad från kristendom och judendom, inte har genomgått någon inre reformering. I islam har inte kyrka och tro separerats, det självutnämnda prästerskap har inte underordnats det demokratiskt valda parlamentet. Detta innebär att anpassningen till det sekulära svenska samhället måste ske på ett individuellt plan. Men i ett läge där antalet islamister (Muslimska brödraskapet eller salafister) har ökat, dramatiskt, blir denna personliga anpassningen av islam till det sekulära Sveriges lagar och värderingar om jämställdhet mellan könen och barnens rätt allt svårare. Det finns allt fler islamistiska åsiktspoliser som förtrycker tidigare sekulariserade muslimer. Islamisterna inflytande på andra muslimer har blivit oproportionerligt stort.

XIII. Avslut
Dessa rader är de viktigaste, och mest kontroversiella, av det som jag har skrivit här ovan om islam. Men detta förklarar varför vi måste stötta de krafter som vill reformera islam – krafter som vill att religionen islam ska vara en privatsak och att islam ska hålla sig borta från politiken. Precis som kristendomen och judendomen.

__________________________