Läs historien om hur Bibliotekstjänst nästan omöjliggjorde för biblioteken att beställa boken ”Världsmästarna, när Sverige blev mångkulturellt”

Av , , 4 kommentarer 92

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

INLEDNING  

En av mina läsare har upplyst mig om att den bok som biblioteket i Falköping  prickades för av JO, för detta biblioteks odemokratiska vägran att ställa boken till sina kommuninvånares förfogande, var ”Världsmästarna, när Sverige blev mångkulturellt”, publicerad år 2010. Boken var skriven av signaturen ”Julia Caesar”.

Läs den skrämmande historien om hur Bibliotekstjänst trampade på demokratin när det gäller boken ”Världsmästarna, när Sverige blev mångkulturellt”.

 

Del ett
Först fick boken ”Världsmästarna” en neutral och saklig recession av lektören Per-Åke Walton.

”Lektörer” kallas de som Bibliotekstjänst brukar anlita för att läsa, och recensera, olika böcker. Så här löd den ursprungliga recession av boken ”Världsmästarna, när Sverige blev mångkulturellt”.

Recensionen var skriven av lektören Per-Åke Walton.

”Huvudspåret i Världsmästarna är kritik av islamism och av svensk invandringspolitik. Det finns frågor om kostnader, antalet invandrare jämfört med andra EU-länder, möjligheterna att anpassa och assimilera dem i det svenska samhället, asylsökande och passlöshet, analfabetism och kriminalitet, frågor som faller utanför ramen för politisk korrekthet för svenska politiker och svenska journalister. Världsmästarna i godhet, som Julia Caesar rubricerar de svenska beslutsfattarna, har genom sin valhänthet skapat ”ghetton”, etniska enklaver i våra tre storstäder, dit alltför många asylsökande har sökt sig. Enligt henne har yttrandefriheten krympts ganska drastiskt, vilket har tvingat henne att ge ut den föreliggande texten på eget förlag. Julia Caesar är journalist till professionen och har tidigare publicerat ett flertal krönikor i dansk press.
/Per-Åke Walton”

Detta var en neutral och saklig recession.

Recensioner ska också vara sakliga och neutrala. Så här skriver Bibliotekstjänst om sina lektörer: ”Våra lektörer är ämnesexperter med gedigen formell utbildning och stor kompetens. De rekryteras bland lärare, bibliotekarier och andra med specialkompetens. Lektörerna skriver sina recensioner efter fasta instruktioner. Instruktionerna kallas lektörs-PM.

Boken fanns en gång på 33 bibliotek i Sverige. Boken sålde bra och fick stor uppmärksamhet på nätet. Men sedan vände det. Och en majoritet av landets bibliotek vägrade att köpa in boken. Jag vet inte på hur många bibliotek som boken finns idag.

Men jag ber mina läsare att kolla om boken ”Världsmästarna” finns på något av de kommunala biblioteken här i Umeå. Alltså kära läsare: Var snäll och kolla – och hör av er till mig!

 

Del två
Det var tydligt att Bibliotekstjänst inte tyckte att Per-Åke Waltons neutrala och sakliga omdöme levde upp till den avrättning av boken ”Världsmästarna” som vissa anställda på Bibliotekstjänst (kanske en minoritet) hade hoppats på. De var helt enkelt besvikna på den sakliga och neutrala recessionen. Eller dito ”lektorsomdömet”.

Därför anlitade Bibliotekstjänst en annan lektör vid namn Jan Bärmark (vilka eller hur många av de anställda på Bibliotekstjänst som var ansvariga för detta vet jag inte). Men boken tillhörde inte det ämnesområde som Bärman brukade skriva lektorsomdömen om. Men han levererade det Bibliotekstjänst ville ja. Jan Bärman skrev följande, nya, ”lektorsomdöme” om boken Världsmästarna:

”Världsmästarna är en 435 sidor lång indignerad insändare om hur Sverige tack vare hycklande politiker med en ”patologisk godhet” sålt ut vårt land till invandrare som plundrar, våldtar och berövar oss vår kultur. Genom ”snyftjournalistik” skall vi mer eller mindre tvingas till denna ”extrema” massinvandring. Retoriken i boken är också den extrem. Den är extremt onyanserad. Det är oklart vad pseudonymen Julia Caesar (journalist och krönikör på Snaphanen) skulle ha gemensamt med den humoristiska och intelligenta skådespelerskan Julia Caesar. Bokens närmaste läsekrets torde vara sympatisörer till Sverigedemokraterna.
/Jan Bärmark”

 

Frågor!
1. Detta var en sågning av boken som varje bibliotekarie, som behöver ett ”lektorsomdöme” för att inte köpa in boken, kan stödja sig på. Definitivt. Men vad hade hänt om även Jan Bärmark också hade skrivit ett neutralt och sakligt omdöme om boken. Hade då uppdraget att avrätta boken gått till en tredje lektör, och sedan till en fjärde, en femte, o s v ?
2. Följde Jan Bärmark instruktionerna i lektörs-PM i sin recession av ”Världsmästarna”? Själv tillstod han alltså, efteråt, att boken ”Världsmästarna” inte tillhörde det ämnesområde som han brukade skriva om.

 

Del tre
Det som hände här reser frågan: går det att lita på Bibliotekstjänst när det gäller debattböcker som rör islamism, invandring eller hedersförtryck?

Kommer Säpos gripanden av sex islamister/jihadister, och Migrationsverkets beslut att utvisa fem av dessa, att lära Bibliotekstjänst att ta dessa frågor på allvar? Kommer bibliotek, och biblioteksanställda, samt politiker i bland annat kulturnämnder, att lära sig något.

Och när det gäller Umeå:
kommer Folkbladets artiklar om förekomsten av åsiktspoliser på Ersboda att förändra något när det gäller stadsbibliotekets hantering av kritik av debattböcker som ”Feindliche Übernahme”, utgiven 2018, av Thilo Sarrazin, då någon islamist klagar på boken. Eller kommer stadsbiblioteket att fortsätta att behandla sådana böcker som om de alla utgjorde en del av en rasistisk konspiration som biblioteken kan smuggla undan.

 

Eller, har biblioteksvärlden redan hunnit skapa sig ett parallellt universum som inte går att nå, utifrån, med argument? Hur som helst måste den tysta majoriteten av de biblioteksanställda påpeka för deras kollegor att det finns en osund anda inom biblioteksvärlden i bl a Umeå kommun som innebär att vissa anser det vara legitimt att trampa både på yttrande- och tryckfriheten – och på bibliotekslagen!

 

Del fyra

Är boken ”Världsmästarna” bra?

Jag vet inte. Själv använder jag inte begreppet ”assimilation” som målet för integration. Det för tanken till när Sovjetunionen, med början under Stalin, försökte assimilera bl a de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen genom att tvångsförflytta en stor del av deras befolkning långt bort i Ryssland, vissa bakom Uralbergen, samtidigt som många ryssar, mer eller mindre, tvångsförflyttades till Estland, Lettland och Litauen. Och ovanpå detta förbjöds de tre baltiska staternas språk och kulturella traditioner på alla möjliga sätt.  Men boken ”Världsmästarna” kan naturligtvis ändå vara en viktig debattbok och innehålla både korrekta fakta och viktiga frågeställningar.

Men i slutänden handlar det inte om ifall boken är ”bra” eller ”dålig”. Vad det handlar om är följande:
Det är inte bibliotekens uppgift, vare sig i Falköping eller i Umeå, att ”skydda” medborgarna från åsikter i böcker som ”Världsmästarna eller ”Feindliche Übernahme” av signaturen Julia Caesar respektive Thilo Sarrazin.

 

Del fem
Genom att kultur- och fritidsnämnden i Falköping hade slagit fast ”…att värderingar är det viktigaste kvalitetskravet…” kan bibliotekarierna plocka bort precis vilka böcker som helst. Och denna gudalika makt har de tilldelats av den laglösa kultur- och fritidsnämnden i Falköping (citatet om ”att värderingar är det viktigaste kvalitetskravet” ovan är hämtat ur kultur- och fritidsnämndens svar till JO, efter JO:s kritik för att biblioteket i Falköping vägrat att tillhandahålla boken ”Världsmästarna”).

Men de bibliotekarier som ska stå för dessa värderingar i Falköping, där alltså politiker har bestämt ”att värderingar är det viktigaste kvalitetskravet” har också  rejäla lektorsomdömen, som det av Jan Bärmark, att hålla sig till för att kunna argumentera för att inte köpa in boken.

 

Del sex
Det fanns mycket få recensioner – detta sannolikt på grund av Jan Bärmarks ”lektorsomdöme” – om boken Världsmästarna. Men de få recensionerna präglades av samma, väldiga, åsiktsskillnad som de olika lektorsomdömena från Per-Åke Walton och det av Jan Bärmark.

Ulf Nilsson i Expressen skrev exempelvis att boken ”Världsmästarna” var en: ”utomordentligt skriven och disponerad bok”.

Men Per Fagerström, I Dalarnas Tidning, hade en mycket annorlunda uppfattning. Fagerström använde sig av en påhittad karaktär från ett TV-program som hade sagt ”Våra länder och raser invaderas”. Sedan avfärdade Fagerström boken med, bland annat, följande rad
”… Samma idéer uttrycks i boken Världsmästarna…” (varvid Fagerström syftande på vad den påhittade karaktären i TV-programmet sagt).
Och för att ingen skulle missta sig på vad Fagerström ansåg om boken ”Världsmästarna” fyllde han på med att han ansåg boken vara ”öppet rasistisk”.

Recensionen kritiserades hårt av många läsare. Och Fagerströms recession plockades sedermera bort.

 

Del sju
Eftersmaken av denna berättelse är dålig. Och den reser frågan: går det att lita på Bibliotekstjänst när det gäller lektorsomdömen om debattböcker som rör islamism, invandring eller hedersförtryck?

Kom ihåg: det handlar inte om du eller jag gillar boken, vilket sätt boken är skriven på rent språkligt, eller om vi håller med om bokens slutsatser. Det handlar om att försvara grundlagarna om yttrande- och tryckfrihet, samt deras avspegling bibliotekslagen, speciellt i § 2. Därför, återigen, denna fråga: Går det är lita på Bibliotekstjänst när det recensioner av kontroversiella böcker som exempelvis ”Världsmästarna” ?

 

 Så skriv gärna – och säg vad du själv tycker

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

4 kommentarer

Censur av böcker och åsikter sker även på andra bibliotek – läs om ofattbara politiker i Falköping och hur bibliotekslagen missbrukats i Umeå

Av , , 8 kommentarer 64

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

INGRESS

Jag har sex syften med detta blogginlägg.

För det första: Censur finns på bibliotek även i andra kommuner – Falköping är det mest skrämmande exemplet hittills
Den odemokratiska metoden att plocka bort böcker, eller vägra beställa in dem, är spridd på flera håll i Sverige. Jag ske ge några exempel på detta. Jag är tvingad att gå särskilt hårt åt den osannolikt ryggradslösa kultur- och fritidsnämnden i Falköping vars ”värdegrund” (kallad medieplan) har gått långt över gränsen för vad jag trodde var möjligt när det gäller mänsklig dumhet, kryperi och svek mot det sekulära och demokratiska samhället

För det andra ska jag visa på de §§ (paragrafer) inom bibliotekslagen som den minoritet på Umeå stadsbibliotek (och kanske även andra odemokratiska minoriteter) stöder sig på då de, genom politiskt medvetna odemokratiska tolkningar av denna lag, trampar på de två grundlagarna om yttrande- och tryckfrihet, lagar som de inte ser som en vägledning och en styrka som måste försvaras, utan som hinder som måste ”rundas”

För det tredje: Därför har jag kritiserat en minoritet av de anställda på Umeå stadsbibliotek

För det fjärde: Min syn på personalen på Umeå stadsbibliotek

För det femte: jag kommer att fortsätta med att driva kravet på att Kalle, som upptäckte att Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme hade blivit bortplockad i hemlighet, ska få en officiell ursäkt från Umeå stadsbibliotek för att de behandlat honom illa

För det sjätte: Attityden inom biblioteksvärlden måste granskas närmare. Det kan hända att biblioteksvärlden anpassar sig till shariaanhängarna även på andra sätt än genom att censurera böcker.
_     _     _     _     _

 

I. Censur finns på bibliotek även i andra kommuner – Falköping är det mest skrämmande exemplet hittills
I Ekerö kommun vägrade bibliotekschefen att köpa in Tino Sanandajis bok ”Massutmaning”.
Sanandaji har begått synderna att dels skriva en bok om Sveriges storskaliga invandring från fattigare länder till en välfärdsstat, och dels hävda att detta experiment i stora delar har misslyckats. Genom att vägra köpa in boken bryter bibliotekschefen mot grundlagarna om yttrande- och tryckfrihet. Naturligtvis ser denne självrättfärdige och uppblåste medlöpare endast grundlagar som yttrande- och tryckfrihet som ett besvärligt hinder. Men en bibliotekschef borde, eventuellt, kunna något om bibliotekslagen. Och han bryter, förutom mot två grundlagar, även mot paragraf två i bibliotekslagen när han censurerar Sanandaijs bok ”Massutmaning”.

Botkyrkas och Falköpings kommuner har båda kritiserats av JO (Justitieombudsmannen) för att deras biblioteksväsende både vägrat köpa in vissa titlar och även vägra förmedla fjärrlån. Motiveringen från dessa förmyndare har varit att böckerna har ett olämpligt innehåll! Jag ska försöka ta reda på vilka titlar det handlar om. Men tills vidare kan vi konstatera att JO har prickat dessa två kommuner (och deras bibliotek) för deras uppblåsta och förmyndaraktiga, politiskt beskäftiga och odemokratiska, agerande. Bra gjort av JO – synd att straffsatserna är så låga. Dessa bibliotek behöver genomgå en rejäl ”kulturrevolution” i syftet att alla anställda både ska lära sig innehållet i de grundlagar som gäller i Sverige samt grundlagarnas avspeglingar i § 2 i Bibliotekslagen, dels lära sig agera med dessa grundlagar som bas. De som inte klarar, eller inte accepterar, detta måste avskedas. Ju förr desto bättre.

En av mina läsare har upplyst mig om att den bok som biblioteket i Falköping  prickades för av JO, på grund av sin odemokratiska vägran att ställa boken till sina kommuninvånares  förfogande var ”Världsmästarna, när Sverige blev mångkulturellt”, publicerad 2010, och skriven av signaturen ”Julia Caesar”. Boken fick först en neutral och saklig recession av lektören Per-Åke Walton. Lektörer kallas de som biblioteken brukar anlita för att läsa och recensera olika böcker.

Svaret till JO från kultur- och fritidsnämnden i Falköping – ledande i ligan av lismande ryggradslöshet.
Då de blev kritiserade av JO för att de, på sitt unikt politiskt beskäftiga sätt, tagit sig rätten att bestämma vilka böcker de inte ville att medborgarna i ”sin” kommun skulle få läsa ”kommunalt”, bestämde sig kultur- och fritidsnämnden för att gå i svaromål mot JO.
Det borde inte denna nämnd ha gjort.
Det finns ett gammalt uttryck som lyder, ungefär, så här: ”för vissa som misstänks vara idioter är det bättre att hålla käften stängd, än att öppna den, och därmed undanröja varje tvivel”. Nu menar jag, naturligtvis, inte att ledamöterna i kultur- och fritidsnämnden i Falköping är idioter. Jag kom bara, av en ren tillfällighet, att tänka på detta uttryck, då jag läste nämndens svar till JO.

I FN:konventioner om brott mot de ”mänskliga rättigheterna” nämns exempelvis tortyr, slaveri och folkmord.

Men i Falköping har politikerna satt ribban, något, lägre när det gäller de mänskliga rättigheterna. Kultur- och fritidsnämndens svar till JO måste bevaras för eftervärlden. Som en varning.
Detta för nämndens monumentala politiska beskäftighet
(beskäftig är ett träffande uttryck på vissa kulturarbetare och kulturpolitiker i Falköping) och även för nämndens oslagbara sätt att relativisera och FÖRMINSKA brott mot mänskliga rättigheter – på ett KRIMINELLT sätt som borde BESTRAFFAS. 

Här kommer svaret från kultur- och fritidsnämnden till JO, sedan JO riktat kritik mot kommunens bibliotek för att den både vägrat köpa in vissa böcker och erbjuda fjärrlån på dessa, som om denna nämnd (i folkmun kallad ”idioternas sammansvärjning”) trodde att den var allsmäktig:

”Anledningen till att kultur- och fritidsnämnden i medieplanen fastställt att värderingar är det viktigaste kvalitetskravet är att nämnden vill vara säker på att en låntagare kan känna sig trygg med att när hen lånar litteratur inte få sina mänskliga rättigheter kränkta genom att läsa den. Detta gäller oavsett om litteraturen är skönlitterär eller ren faktabok”.

Ställ dig själv följande tre frågor:
* Hur långt får missbruket av begreppet ”mänskliga rättigheter” gå? Enligt FN handlar brott mot mänskliga rättigheter om sådant som tortyr, slaveri och folkmord. Dessa aktiviteter förknippas med nazisterna i Tyskland 1933-45 och Islamiska Staten av idag. I Falköping vill dock politikerna försäkra sig om att ingen får sina ”mänskliga rättigheter” kränkta då de  frivilligt läser en bok med andra åsikter än låntagarens egna … (inte undra på att nämnden kallas ”idioternas sammansvärjning” – ett folkligt uttryck som jag, naturligtvis, tar starkt avstånd ifrån).

*Återstår någon yttrande- och tryckfrihet sedan politiker slagit fast att värderingar är det viktigaste kvalitetskriteriet -
både vad gäller skönlitteratur och rena faktaböcker. Dessa värderingar ska uppenbart bestämmas av politiker i kultur- och fritidsnämnden som sedan, tydligen, kan delegera detta allsmäktiga ”värderande” av böcker till bibliotekarierna.

Detta är, varken mer eller mindre, att leka gud. Och de som leker gud brukar ha storhetsvansinne. Vilket ska skiljas från vanlig simpel idioti.

Låt mig slå fast följande: Om det är något som inte ska spela någon roll, för bokinköparna, är det ”värderingar”. Speciellt värderingar hos politiker och bibliotekarier som har med inköp av böcker att göra! Men varken politikerna i kultur- och fritidsnämnden, eller bibliotekarierna, förstår detta! Vad händer om någon inköpare har bestämt sig för att skydda följande ”värderingar” från motsägelser i böcker:
a) jorden är platt,
b) tyngdlagen existerar inte,
c) Förintelsen ägde aldrig rum,
d) Sharia bör gälla i Sverige.

Då skulle böcker som kritiserar sharia (sharia står för månggifte, barnäktenskap, könsstympning, nej till fria val, mm) kunna bojkottas (censureras) eftersom de definitivt skulle kunna kränka någon islamist.

Kultur- och fritidsnämndens formuleringar i Falköping innebär även att den som skrivit böcker som försvarar demokratiska fri- och rättigheter, samt ett sekulärt samhälle, skulle kunna bli bojkottad (censurerad) eftersom det säkert går att hitta någon shariaanhängare som skulle kunna tänka sig att bli kränkt över att en författare vill slå vakt om demokratiska fri- och rättigheter! Det är tur att det är polisen som håller i torgmötestillstånden. Tänk vilka risker människor löper då någon talar i en högtalare och använder sin grundlagsstadgade yttranderätt. Folk skulle ju kunna drabbas av masskränkning om fler hör åsikter uttalas som de inte håller med om.

*Hur har det kunnat gå så in i helvete fel i Falköping?
Ska politikerna i kultur- och fritidsnämnden få sitta kvar – eller bör de tvingas att avgå av sina egna partier. En sak är säker: ingen som medvetet undertecknat ett sådant dokument skulle kunna sitta kvar som representant i någon nämnd för Arbetarpartiet. Eller ens behålla sitt medlemskap i partiet.

Sammanfattningsvis:
Den censur som ägde rum på Umeå stadsbibliotek ska ses mot bakgrund av censuren i Ekerö, Botkyrka och Falköping (som ofta kallas för ”lilla Salem”). Och eventuellt även i andra kommuner. Yttrande- och tryckfriheten är definitivt hotad. Tyvärr hotas den av bibliotekens egen personal (minoriteten) och av vissa, mindre förståndiga, politiker. Kanske med storhetsvansinne. Jag hoppas naturligtvis att politikerna i kultur- och fritidsnämnden i Falköping inte har blivit kränkta av mitt, kanske något, respektlösa förhållningssätt till dem.

 

II. De §§ i bibliotekslagen som missbrukas av minoritet på Umeå stadsbibliotek
5 § Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska, bland annat genom att erbjuda litteratur på
1. de nationella minoritetsspråken,
2. andra språk än de nationella minoritetsspråken och svenska, och
3. lättläst svenska.”

Mina kommentarer:
-Här har vi den paragraf (§ 5) som de som springer ärenden åt islamisterna och deras medlöpare, genom att exempelvis plocka bort böcker ur bokhyllan, anser sig finna stöd i. Låt oss citera: ”Biblioteken … ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska [min boldning]…

De nationella minoritetsspråken är fem: finska, jiddisch, meänkieli (Tornedalsfinska) romska, samiska. Men den särskilda uppmärksamhet som biblioteken ska ägna de nationella minoriteterna, och personer som har annat modersmål än svenska, innebär att se till att dessa har tillgång till litteratur att läsa och lyssna på – samt kanske erbjuds kulturella aktiviteter. Men denna särskilda uppmärksamheten innebär förbanne mig inte att idka hemlig censur, genom att plocka bort böcker som islamister och deras medlöpare som (kanske) har annat modersmål än svenska ogillar.

Men låt oss titta på bibliotekslagens andra paragraf nedan

2 § Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.
Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.

Där står bland annat att ”Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning”.

Fri åsiktsbildning!
Denna formulering anser jag sätter stopp för personal, exempelvis på Umeå stadsbibliotek, som tror sig ha rätt att plocka bort en bok som islamisterna och deras medlöpare ogillar. De som plockat bort boken, och de som dolt detta genom lögner och halvsanningar, har inget i bibliotekslagen. Tvärtom. Den odemokratiska minoriteten brutit mot yttrande- och tryckfrihetslagen. Men också mot bibliotekslagen. Därför denna långa period av officiell tystnad kombinerad med lögner och halvlögner.

Men jag kan slå vad om att denna minoritet, med en typisk brännvinsadvokatyr, har försökt använda dessa ord (har annat modersmål än svenska) i bibliotekslagen till vad de själva vill. Kanske har de lyckats övertyga en och annan demokrat på stadsbiblioteket genom sitt missbruk av Bibliotekslagen. Men då är det förbanne mig hög till för den demokratiska majoriteten att kontra med paragraf två (§ 2) som bland annat innehåller orden om att ”det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling”.

Denna formulering kan användas mot alla försök att anpassa det svenska samhället till sharia – med dess förtryck av kvinnor, barn och homosexuella. Och den demokratiska majoriteten måste göra just detta. För det är nästan självklart att de som antingen själva plockar bort böcker som islamister och deras medlöpare inte gillar (eller stöder att andra gör det) sannolikt springer deras ärenden även i andra sammanhang.

Vi ska återkomma till andra former av anpassning, från bibliotekens sida, till sharia-anhängarna och deras medlöpare. Senare.

 

III. Repetition: Därför har jag kritiserat en minoritet av de anställda på Umeå stadsbibliotek
Jag tvingades skriva sex blogginlägg under perioden 3 – 21 juni om att Umeå stadsbiblioteks hade censurerat Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme. Ni som följt debatten, som sammanfattades i det blogginlägg som jag publicerade den 21 juni, vet att Sarrazins bok plockades bort ur stadsbibliotekets hylla. Den köptes in under hösten 2018 och plockades bort runt nyår 2018 / 2019.

Orsaken till detta var främst att en, eller flera, islamister och/eller deras medlöpare kritiserade biblioteket för deras innehav av denna bok. Och en minoritet av personalen på stadsbiblioteket ansåg sig ha rätt att svika grundlagarna gällande yttrande- och tryckfrihet för att vara vara anhängarna till ett shariastyrt samhälle (eller deras medlöpare) till lags!

Men de som plockade bort boken visste mycket väl att detta var fel. Vilket gör det hela än värre. Annars hade det inte krävts så många lögner och halvsanningar – eller behövt ta hela fem månader av mygel – innan boken återigen beställdes in av stadsbiblioteket. Här är några av de olika positioner som personalen på stadsbiblioteket gav till mig och Kalle trots att de flesta av dem mycket väl visste att boken plockats bort – och varför. Du kan själv läsa några av de olika svar som personalen gav:

a) vi har inte boken – ”och det går inte att se om vi någonsin har haft den”,
b) vi har inte boken – ”vi har haft den tidigare men jag vet inte varför den är borta”,
c) vi har inte boken – ”kan den ha varit rasistisk?”
d) vi har inte boken – den har plockats bort, ”den har kanske bedömts som mindre lämplig”,
e) vi har inte boken – ”den köptes in i tron att den var skönlitteratur …”
f) vi har inte boken – ”den plockades bort på grund av brist på utrymme”.

Efter sex blogginlägg och ett bistert samtal med kulturnämndens socialdemokratiska ordförande är boken nu – efter fem månader – för andra gången ”under inköp”. Men under dessa fem månader skyfflades Kalle runt-runt och tvingades att lyssna till halvlögner, hellögner och insinuationer om att han ville låna ”rasistiska” böcker.

Konfrontationen kring ”den försvunna boken” började i mitten på januari i år.
Konfrontationen började alltså inte med min första blogg den 3 juni. Det var redan i mitten av januari i år som ”Kalle” ville låna boken av Sarrazin, som han med egna ögon hade sett i en hylla på stadsbiblioteket under hösten 2018, men som plötsligt visade sig vara borta. Efter diverse turer kontaktade han mig. Jag kollar alltid upp de saker som jag bloggar om. Och boken var verkligen borta trots att den, med tanke på utgivningsdatumet, inte kan ha stått på hyllan i mer än två-tre månader. O

Jag vill betona att de som svek yttrande- och tryckfriheten för att vara islamisterna, eller deras anhängare, till lags utgör en minoritet av personalen på stadsbiblioteket – en minoritet – men en inflytelserik minoritet.

Ett av mina syften är att få den demokratiska majoriteten av personalen på stadsbiblioteket att stå upp för yttrande- och tryckfriheten. Detta kräver att de vågar ta de konflikter som är nödvändiga minoriteten.

 

IV. Min syn på personalen på Umeå stadsbibliotek – hämtad från inledningen till min första blogg i denna fråga:
”Jag är övertygad om att huvuddelen av personalen vid Umeå stadsbibliotek är juridiskt och moraliskt rättskaffens personer. Men tyvärr finns det personal på stadsbiblioteket som bekämpar Sveriges grundlagar. Jag accepterar inte att dessa anställda på Umeå stadsbibliotek får fortsätta – med detta.
Håller du med mig så ska du skriva en kommentar på detta blogginlägg om vad du tycker om detta agerande.”

 

V. Jag hoppas att den demokratiska majoriteten på stadsbiblioteket ger Kalle en ursäkt!

Jag kommer att fortsätta med att driva kravet på att Kalle, som upptäckte att Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme hade blivit bortplockad i hemlighet, ska få en officiell ursäkt från Umeå stadsbibliotek för att de behandlat honom illa. De på stadsbiblioteket känner mycket väl till Kalle. Och de borde, i anständighetens namn, ge honom en officiell ursäkt. Detta av exempelvis samma chefer som sände ett brev till alla biblioteksanställda om mina bloggar – med det inbyggda budskapet att det var cheferna och Kulturnämndens ordförande som skulle agera (och inte någon annan biblioteksanställd). Inte så etiskt. Men detta brev gav mig en hel del ny information – som jag ska återkomma till i senare bloggar.

 

VI. Attityden inom biblioteksvärlden måste granskas närmare.
Det kan hända att biblioteken inte endast anpassar sig till shariaanhängare genom att rensa ut böcker utan även på andra sätt  – ungefär som de fritidsnämnder som accepterar separata badtider för män och kvinnor.

Jag tänker återkomma med nya granskningar av biblioteksvärlden under hösten.

 

 

Så skriv gärna – och säg vad du själv tycker

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

8 kommentarer

Biblioteket tvingas beställa Sarrazins utrensade bok – en seger för yttrande- och tryckfriheten i Umeå som gett mig respekt – och hatfyllda kommentarer

Av , , 22 kommentarer 78

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

Ingress

Yttrande- och tryckfriheten har vunnit en seger – här i Umeå.
Detta då Umeå stadsbibliotek har beslutat att, för andra gången, köpa in boken Feindliche Übernahme av Thilo Sarrazin, utgiven i Tyskland 2018. Med anledning av detta vill jag passa på och tacka de anställda på stads-, stadsdels- och skolbiblioteken som hörde av sig till mig efter blogginlägget den 14 juni. Där kunde alla läsa att ”JAG INBJUDER STADSBIBLIOTEKETS PERSONAL TILL SAMTAL”.

Segern är även er.

Det råder ingen tvekan om att boken av Sarrazin blev bortplockad. Det råder inte heller någon som helst tvekan om att påtryckningar utifrån, från låntagare, bidrog till detta. Men den som har haft rätt kan hatas just därför. Därför vill jag påminna om hur jag inledde mitt första blogginlägg, om Sarrazins försvunna bok, den 3 juni i år:

Jag är övertygad om att huvuddelen av personalen vid Umeå stadsbibliotek är juridiskt och moraliskt rättskaffens personer.
Men tyvärr finns det personal på stadsbiblioteket som bekämpar Sveriges grundlagar.
Jag accepterar inte att dessa anställda på Umeå stadsbibliotek får fortsätta – med detta. Håller du med mig så ska du skriva en kommentar på detta blogginlägg om vad du tycker om detta agerande.

 

* Men striden började inte med mitt blogginlägg den 3 juni.
Striden började hela fem månader tidigare. Att skriva en serie blogginlägg (det första publicerades alltså den 3 juni) blev en sista åtgärd för att stoppa en minoritet på Umeå stadsbibliotek, självsvåldig och inflytelserik, från att köra över grundlagarna om yttrande- och tryckfrihet. Detta med  hjälp av hemsnickrade tolkningar av bibliotekslagen. För det var exakt vad denna minoritet sysslade med. Därför blev jag tvingad att ta strid – för att försvara yttrande- och tryckfriheten. Och detta innebar att denna minoritet av personalen på stadsbiblioteket kom i kläm. Men låt oss vara uppriktiga. Vad var alternativet? Alternativet var att inte bekämpa framväxandet av en medlöparkultur – under parollen ”Bibliotek mot rasism”. Det kunde jag bara inte låta ske! Jag kunde inte låta självrättfärdiga människor, som tror att de bekämpar rasism, trampa på grundlagar som yttrande- och tryckfrihet!

a) Handlar detta om en bra skriven bok?
Svar: Det vet jag inte.
b) Är boken PK?
Svar: Det handlar inte om detta? Umeå stadsbibliotek har böcker av rasbiologen Herman Lundborg, Josef Stalin, Kim Il-sung och Mein Kampf av Adolf Hitler, och det ska biblioteket ha!
c) Handlar stridens ens om en viss bok?
Svar: egentligen inte. Det handlar om att de uppfattningar som Sarrazin företräder ska få finnas på stadsbiblioteket. Precis som Herman Lundborgs uppfattningar, och Josefs Stalins, Kim Il-sungs samt Adolf Hitlers. Det handlar inte om att rensa bort Sarrazins uppfattningar utan om att köpa in en eller annan bok som har motsatt uppfattning.

Striden handlar egentligen om tre andra saker:
1) Inga islamister, eller deras politiska medlöpare, ska tillåtas bestämma att böcker ska plockas bort (och därmed censureras) från hyllorna på Umeås bibliotek. Tyvärr har de varit framgångsrika med detta över hela Sverige. Thilo Sarrazins bok går exempelvis inte att fjärrlåna på ett enda kommunalt bibliotek i hela Sverige – boken fanns endast i Umeå (vilket var hedrande för biblioteken här) till dess den försvann!
2) Det var nödvändigt att få den minoritet av personalen på Umeå stadsbibliotek, och en-kanske-två av politikerna i Kulturnämnden, att inse att de inte kan göra som de vill. Det var dags att säga HIT MEN INTE LÄNGRE,
3) Det gällde att visa att det, även i Sverige, finns människor som är beredda att ta strid för att grundlagarna ska stå över olika hemsnickrade tolkningar av bibliotekslagen som används av en inflytelserik minoritet på stadsbiblioteket för att åsidosätta grundlagarna om yttrande- och tryckfrihet.

 

* Bakgrunden – en kort version
Det var i slutet av 2018 eller i början av 2019 som Thilo Sarrazins då nyinköpta bok ”utgallrades”. Resultatet blev så småningom att boken kom att åter-beställas (den 18 juni). Själv känner jag till tre inköpsförslag som skett på bibliotekens förslag av denna bok.

Men eftersom endast ett av dessa tre förslag har besvarats, av biblioteket, kan det vara fler umebor vars beställningar har försvunnit. Men det började alltså varken med bokbeställningar eller med mitt bloggande den 3 juni. Det började med att en person, som jag hädanefter kallar för Kalle, kom att vända sig till mig. Han hann se boken i hyllan på stadsbiblioteket under hösten 2018.

Då Kalle sedan ville låna boken, under andra halvan av januari i år, var boken plötsligt borta! Och Kalle möttes av kryptiska svar på varför boken hade försvunnit. Alltför kryptiska svar. Då denne man, som närmar sig 70 år och behöver kryckor för att förflytta sig, kände sig ”skyfflad runt” vände han sig alltså till mig. Det gjorde han alldeles rätt i.

I sällskap med en kompis gjorde jag sedan ett besök på Umeå stadsbibliotek för att själv kolla Kalles påstående. Jag får många tips och åtar mig att blogga om ungefär ett av tjugo. Alla tips håller nämligen inte. Cirka 19 av 20 tips går inte att blogga om – av olika skäl. Men Kalles påstående om ”den försvunna boken” var helt riktigt. Och på inrådan av en bibliotekarie gjorde jag/vi en inköpsbeställning av Sarrazins bok. Detta var i månadsskiftet januari / februari. Jag/vi blev lovade att det skulle komma ett svar på vårt inköpsförslag. Relativt snart, dessutom. Då skulle vi få veta om vårt förslag hade bifallits eller inte (och om inte – så skulle vi få en motivering till avslaget). Men än idag, efter snart fem månader, har jag/vi inte hört något från stadsbiblioteket. Varken bifall eller avslag. Bara tystnad.

Och tiden den gick.

 

* Kalle gjorde ständigt nya försök att få stadsbiblioteket att ta hem boken.
Och Kalle fick ständigt nya, allt mer kryptiska, svar. En första bibliotekarie sade sig inte ha en aaaning om vad detta var för sorts bok. Men hade sedan mage att ställa följande fråga till Kalle: ”Är den [boken] rasistisk”!

Jag minns Kalles tonfall då han berättade om hur tydligt det var att bibliotekarien visste exakt vilken bok han talade om – och hur arg han blivit över att få denna fråga slängd rakt i ansiktet. Detta uppträdande var oacceptabelt från den anställdes sida. Absolut oacceptabelt!

För med vilken RÄTT ställer någon, vars jobb det är att låna ut böcker som har funnits på stadsbiblioteket och som nu kommer att finnas där igen, en sådan insinuant fråga? En låntagare som söker efter en bok på ett bibliotek ska inte behöva bli ifrågasatt på detta sätt. Stadsbiblioteket ska be Kalle om ursäkt för hur han blivit behandlad!

 

* The beat goes on
Kalle fick även höra, av en andra bibliotekarie, att ”detta har skötts så väldigt illa”. Denna bibliotekarie syftade då på Umeå stadsbiblioteks hantering av Sarrazins bok. Efter dessa ord försvann dock denna bibliotekarie. Men detta bevisar existensen av en tyst majoritet på stadsbiblioteket!
En tredje bibliotekarie berättade att boken faktiskt hade plockats bort. ”Varför då”, hade naturligtvis Kalle undrat? Svaret blev ”Den har kanske bedömts som mindre lämplig”.
En fjärde person hade uppgett, till en av mina läsare som sedan berättade det hela i en kommentar till ett av mina blogginlägg, att boken hade gallrats ut på grund av ”utrymmesbrist”… Jag vet inte om man ska skratta eller gråta.

En femte bibliotekarie förklarade, skriftligt, till Kalle att boken hade köpts in i tron att den var ”skönlitterär”, och upplyste sedan om att det var så liten efterfrågan på tysk facklitteratur. Men detta mail gav inte någon förklaring till varför boken hade försvunnit. Den skriftliga förklaringen var ett välformulerat försök att få Kalle att, själv, dra slutsatsen att detta innebar att boken hade kastats bort. Men varför då inte skriva detta rakt ut? Svaret är att detta hade varit att ljuga, skriftlig, eller att åtminstone inte ha berättat hela sanningen. Och detta alltså i skrift – samt undertecknat.

Dessa kommentarer och förklaringar kan inte ALLA vara riktiga. Den verkliga SANNINGEN visades av vad som hände då låntagare Kalle försökte få Umeå stadsbiblioteket att köpa in boken. För en andra gång.

 

* Kalle fick känslan av att det fanns personal på stadsbiblioteket som försökte nöta ut honom.
Men trots detta återkom Kalle. Igen och igen. Varje besök var väldigt krävande för honom. Men ingen vill känna att sanningen undanhålls dem och att man blir skyfflad runt-runt. Eller behandlad som mindre vetande. Detta gäller även för den som behöver kryckor som hjälpmedel då man går.

Till slut fick Kalle ett löfte om att hans inköpsförslag på Sarrazins bok skulle behandlas den 10 april. Och att han skulle få ett svar på om boken skulle köpas in, eller inte, senast om en vecka – och då med en motivering. Alltså senast den 17 april. Men Kalle har ännu inte fått något svar han heller. Bara tystnad. Detta trots att det nu har gått över två månader. Som sagt: Stadsbiblioteket ska be Kalle om ursäkt!

 

* I tisdags kom så beskedet om att Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme ska åter-inköpas.
Jag fick veta detta av den tredje person (som jag känner till) som har lämnat in ett inköpsförslag på boken. Vi är med i samma parti. Han lade sitt förslag den 12 juni. Det vill säga EFTER att jag hade börjat blogga om ”den försvunna boken”.

Till saken hör att jag hade ett allvarligt, och bistert, samtal med Kulturnämndens ordförande i samband med budgetfullmäktige dagen före (nu i måndags den 17/6). Och tänka sig, på förmiddagen DAGEN EFTER, alltså den 18 juni fick min partikamrat veta att ”boken var under inköp”. Detta trots att hans inköpsförslag endast hade lagts sex dagar tidigare. Han hade följt händelseutvecklingen och tagit ett eget initiativ. Tyska kan han visst också! Men Kalle och jag har inte ens fått ett avslags-mail. Detta trots löften till oss båda, vid två olika tillfällen, att vi skulle få svar på våra inköpsförslag.

Kronologi:

-Nu tog det alltså endast sex dagar, från inlämnat inköpsförslag till verkställt beslut, om att återigen köpa in boken,
-Jag lämnade in mitt förslag till bokinköp, i månadsskiftet januari / februari, och har inte ens fått ett svar, trots att det snart har gått fem månader,
-Detsamma gäller för Kalle. Det har gått två månader sedan han lämnade in sitt inköpsförslag.

Men det var Kalle som började rota i detta, redan i mitten på januari, så egentligen kan man säga att det har gått över fem månader utan någon formell reaktion från biblioteket. Kalle har däremot fått många informella reaktioner – exempelvis frågan om den bok han ville låna var ”rasistisk”?!

Varför denna, smått fantastiska, skillnad i tid.

 

* Svaret är hårda blogginlägg – och ett bistert samtal med Kulturnämndens ordförande.
Jag har fått frågan: varför började du med att skriva hårda blogginlägg riktade mot stadsbiblioteket. Varför började du inte med att försöka få dem att beställa hem boken? Och mitt svar var och är: vi var flera som började med att fråga efter boken, vänligt, och göra inköpsbeställningar på inrådan av bibliotekarierna. Och mellan min beställningen och min första blogg gick det hela fyra månader (februari, mars, april och maj) utan att något hände. Inte ens ett det utlovade skriftliga svaret på bifall eller avslag. Jag visste också hur Kalle hade skyfflats runt utan att få något svar.

Jag drog alltså slutsatsen att boken hade plockats bort, detta på grund av att islamister eller deras medlöpare, hade klagat.

Denna metod har de alltså använt över hela Sverige. Framgångsrikt. Det är därför jag är så säker på min sak. Och för vissa av personalen var islamisternas önskemål viktigare än Sveriges grundlagar!

Stanna upp ett slag och tänk efter. För vissa av personalen var önskningarna från islamisterna (som vill ersätta Sveriges lagar med shariastyre) viktigare än grundlagarna … För de läsare som inte skräms av detta finns inget hopp.

För att säga det rakt ut: Sarrazins bok hade plockats bort, vilket måste hemlighållas, och så var det tänkt att förbli. Det faktum att jag inte fick något livstecken från stadsbiblioteket på fyra månader och Kalle på två (men samtidigt behandlades mycket illa) antyder detta.

 

* Du som tänker: Var inte Hägglund väl brutal?
Tänker du så ber jag dig fundera på följande: anser du att vi ska försvara demokratins kärna som består av yttrande- och tryckfriheten mot de som angriper denna – genom att kräva att vissa böcker ska rensas bort? Anser du att vi ska kritisera de medlöpare som gör drängtjänsten och som plockar bort böcker?

Hade det varit bättre att jag avfärdat Kalle?

Då hade den minoritet av personalen på stadsbiblioteket som har påtagliga brister i sin syn på demokratin kunnat fortsätta att odla dessa brister. Vi vet alla att det enda skälet till att boken nu köps in, igen, och det redan efter sex dagar, är följande: a) att Kalle upptäckte att boken var borta, b) jag tog en hård strid till försvar för ett demokratiskt och sekulärt samhälle.

Detta gjorde att vissa, en minoritet, av personalen på stadsbiblioteket kom i kläm. Men låt oss tala klarspråk. Detta var inte mitt fel. När anställda från stadsbiblioteket sätter önskemål från shariaanhängare, eller från deras medlöpare, före de svenska grundlagarna måste något göras.

Det kostade nämligen blod, svett och tårar att ta demokratin från kungahuset och prästerskapet för att sedan lägga demokratin under en folkvald riksdag. Idag ifrågasätts de demokratiska fri- och rättigheterna. Låt mig påminna om ett uttryck som har använts av många:

”De varmaste platserna i helvetet är reserverade för de som i tider av stora moraliska kriser behåller sin neutralitet”.

Det är exakt vid detta vägkors som vi befinner oss idag. Och även du måste ta ställning, käre läsare, om du ska försvara yttrande- och tryckfriheten. Eller passivt låta den tas ifrån oss. Steg för steg. Det går inte att stå neutral. Antingen försvarar du det demokratiska sekulära samhället, med dess fel och brister, eller så deserterar du på ett skamligt sätt. Antingen eller!

 

* Säpo grep och Migrationsverket har beslutat utvisa – så vems ärenden går de som plockar bort böcker
I måndags, under en paus i debatterna under budgetfullmäktige, kom en person fram till mig och sade att han (eller var det en hon) hade en nära anhörig som arbetade på stadsbiblioteket. Personen var väldigt upprörd och sade att jag var ett djävla svin (fel: ”en djävla sabotör”) och att folk minsann hade polisanmält mig för att jag kallat folk för islamister. Jag svarade inte som det är nämligen att jag alltid (utom av misstag) kallar folk jag anser att det stämmer på för ”islamister eller islamistmedlöpare”.

Istället sade jag så här:
a) de i Nya Miljöpartiet i Umeå som har polisanmält mig två (2) gånger vågar inte debattera med mig,
b) polisanmälningarna har aldrig ens lett till en förundersökning. Och även om de hade gjort detta så är en förundersökning endast en undersökning. Men polisanmälningarna nådde alltså inte ens dit, eftersom de saknade all substans. Förr eller senare gör jag en motanmälan – som jag mycket väl kan vinna. Till skillnad från de i Nya Miljöpartiet i Umeå.
c) denna typ av okynnesanmälningar utgör en del av något som har ett namn i USA, nämligen Lawfare (efter orden ”Law” och ”warfare”). Begreppet betyder krig med hjälp av lagen. De som anmält mig vet att de kommer att förlora – men de vill skrämmas genom att få Västerbottens-Kuriren att koppla samman mitt namn med ordet ”polisanmälan” så många gånger som möjligt. För att skada mig. ”Googla begreppet ”Lawfare” och läs vidare själv,
d) jag har tagit strid mot islamister och deras anhängare – och exempelvis krävt att ”Islamiska föreningen i Västerbotten” ska bli av med sina lokaler. Skälet är att denna förening, gång på gång, har bjudit hit imamer som är kända för åsikter som att homosexuella kan dödas om de försöker påverka andra att bli homosexuella (pride-paraden?) och hyllat martyrdöden (exempelvis självmordsbombare)! Jag avslutade med att fråga vad personen hade gjort för att försvara de demokratiska fri- och rättigheterna? Något svar fick jag ej.

 

* Imamen i Islamiska Föreningen i Västerbotten tillhörde de som greps av Säpo – och som Migrationsverket nu beslutat utvisa. Denne imam är delansvarig för att ha bjudit in de imamer som anser att homosexuella kan dödas och som stöder martyrer. Jag hann även säga till den arge/arga att tänka på vems ärenden som de anställda går – de anställda som plockar bort böcker som islamisterna och deras medlöpare vill ha bort. Detta verka chocka personen, som tystnade.

Du som nu har fått lära dig att denna strid handlar om ”ni biblioteksanställda mot Jan Hägglund”; du som både sett och hört vissa av dina  arbetskamrater fälla hatiska kommentarer riktade mot mig:
* Fundera på vems ärenden de personer går som plockar bort vissa böcker – eller undviker att beställa in dessa?
* Ställ dig själv följande frågor: känner du till grundlagarna – och vad betyder dessa för dig?
Det är nämligen grundlagarna som jag har baserat mig på i denna strid: jag har baserat mig på grundlagarna då jag har bloggat till försvar av yttrande- och tryckfriheten (som utgör två av Sveriges fyra grundlagar).

I denna strid hamnade minoriteten på stadsbiblioteket i kläm. Men är detta verkligen mitt fel?
Eller var det deras eget fel. Jag anser att det var deras eget fel. Minoriteten försökte nämligen etablera en intern medlöparkultur som gick över alla gränser då de till och med plockade bort böcker genom att ge efter för påtryckningar utifrån – och sedan försökte hålla detta hemligt inte endast för umeborna, utan även för många kollegor inom biblioteksverksamheten i Umeå kommun.

 

* Jag arbetar inte politiskt för att bli omtyckt – men respekterad.
Men du blir inte respekterad av alla – vissa börjar frukta dig och sedan hatar dom dig. I denna debatt, då jag har ifrågasatt en minoritet på stadsbiblioteket, har jag riktigt känt hatet i vissa kommentarer. Detta hat kommer från en minoritet, inom minoriteten, av de biblioteksanställda och deras anhängare. En minoritet har en lite för hög uppfattning om sig själva.

De anser sig stå för det GODA. Om någon kritiserar dem måste den personen självklart vara OND. Och NATURLIGTVIS har personen fel i sak. Vi på stadsbiblioteket har inte plockat bort någon bok på grund av påtryckningar – eller var det just detta som vi gjorde – och som Hägglund skrev att vi gjorde. Skit samma. Låt oss HATA Hägglund ändå. Han har vågat kritisera oss. Det spelar ingen roll att han hade rätt – och försökte med andra metoder i fyra månader innan han ”tog till bloggen”.

Så tunn deras kulturella fernissa är. Likt en hejarklack jag en gång hörde ropa: ”Lär dig hata – lär dig gå, lär dig hata – A.I.K.

* Jag vill avsluta som jag inledde – genom att citera inledningen på min första blogg om Umeå stadsbibliotek publicerad den 3 juni i år:

Jag är övertygad om att huvuddelen av personalen vid Umeå stadsbibliotek är juridiskt och moraliskt rättskaffens personer.
Men tyvärr finns det personal på stadsbiblioteket som bekämpar Sveriges grundlagar.
Jag accepterar inte att dessa anställda på Umeå stadsbibliotek får fortsätta – med detta. Håller du med mig så ska du skriva en kommentar på detta blogginlägg om vad du tycker om detta agerande.”

Denna uppmaning gäller fortfarande.

Ha en bra midsommar.

 

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

 

 

22 kommentarer

Budgeten för 2020 antogs i måndags. Kommunens ekonomi befinner sig i fritt fall. Situationen skriker efter ledarskap, som lyser med sin frånvaro

Av , , Bli först att kommentera 84

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

 

* Umeå kommuns ekonomi befinner sig i fritt fall och måndagens budgetfullmäktige blev, precis som fjolårets valrörelse, en uppvisning i förnekelse.

Umeå kommuns ekonomiavdelning pekade ifjol på att kostnaderna i driftbudgeten (löner, hyror, förslitning, räntor) skulle komma att överstiga intäkterna mer och mer för varje år under en period på tio år (utan att antyda att det skulle bli bättre därefter, snarare tvärtom). Siffrorna var dramatiska. De visade på ett skenande budgetunderskott. Låt mig visa på den trend som ekonomiavdelningen vid Umeå kommun ville att vi folkvalda skulle ta på djupaste allvar.

 

* Underskott driftbudgeten enligt prognos 2018

år 2020: ca    250 miljoner,

år 2023: ca    750 miljoner, enbart detta enda år,

år 2028: ca 1 700 miljoner, enbart detta enda år.

Det ackumulerade underskottet i driftbudgeten för tioårsperioden 2019-2028 räknade vi själva ut skulle hamna i ett intervall på mellan 7,5 miljarder och 10,0 miljarder! Detta är nästan ofattbart stora siffror. Om ingen tog tag i Umeå kommuns ekonomi skulle alltså det lägsta sammanlagda underskottet för perioden 2019-2028 ligga på lika mycket som hela driftsbudgeten för nästa år (7,6 miljarder)!

Men denna prognos gjordes ju ifjol, kanske någon invänder. Hur är läget idag? Mitt svar blir att läget är lika pressat. Eller ännu värre än ifjol. Ifjol trodde nämligen:
a) Sveriges kommuner och landsting (SKL),
b) Regeringen,
c) Ekonomistyrningsverket …
… i sina prognoser att kommunerna skulle få högre skatteintäkter än vad de tror idag. I år tror de alltså att kommunernas skatteinkomster blir lägre bland annat för år 2020 – även Umeås. Den långtidsprognos som Umeå kommuns ekonomiavdelning gjorde ifjol, för underskottet i driftbudgeten, har alltså blivit sämre sedan dess. Det skenande budgetunderskottet skenar än mer!

 

* Sedan har vi låneskulden – för investeringarna.

År 2008/2009 hade inte Umeå kommun någon låneskuld alls. Istället hade kommunen en liten, men dock, sparad slant. Men sedan tog sig de politiska partierna i Umeå kommunfullmäktige på sig spenderbyxorna – dubbla par. Arbetarpartiet var det enda parti som inte drabbades av låt-oss-bygga-skrytprojekt-febern. Eller, för att vara rättvis, det Gamla MP i Umeå ställde inte upp på Navet-badet i dessa nuvarande form (både vi och dom ville ha ett enklare bad – på en miljömässigt bättre plats som inte drog in ytterligare bilar i centrum). Vänsterpartiet, däremot, var lika mycket med på skrytbyggandet som alla andra. Under perioden 2010-2014 styrde Vänsterpartiet Umeå tillsammans med Socialdemokraterna. Och då blev det åka av, i byggsvängen, även för V.

Vad detta skulle betyda för skolan, äldre-, individ- och familjeomsorgerna, miljön och underhållet av byggnader och gator var det ingen som tänkte på. Med undantag för oss i Arbetarpartiet, och delvis även Gamla MP i Umeå.

Här skulle alltså byggas. Visst byggdes det mycket som var nödvändigt. Förskolor, skolor och äldreboenden. Men det byggdes också mycket som var onödigt. Exempelvis Kulturväven och Navet-badet, vilket var förutsättningar för att Umeå skulle få bli EU:s Kulturhuvudstad 2014 – ett dyrt nöje.

Under senare år har satsats många hundra miljoner på ombyggnader av Rådhustorget, Lundabron, mm. Resultatet är att den sista april i år låg Umeå kommuns låneskuld på 2 682 miljoner (eller ca 2,7 miljarder). Denna ökning av låneskulden har trendmässigt gått allt snabbare under de senaste åren.

 

* Om kommunen ska slippa låna till investeringarna måste det bli ett överskott i driftbudgeten.
Men som alla har sett så skenar istället underskottet. Och det kommer det att göra fram till år 2030 med dagens svaga och splittrade ledarskap.

År 2017 kunde Umeå kommun betala hela 97 procent av investeringarna med egna medel. Kommunen behövde endast låna tre procent hos banken ”Kommuninvest”. Två år senare, vilket betyder i år (2019), beräknas Umeå kommun endast kunna betala 29 procent av investeringarna med egna medel. Idag tvingas kommunen låna hela 71 procent i bank (Kommuninvest).

Slutsats: underskotten skenar både när det gäller driftbudget och investeringsbudget. Om vi till detta lägger att den svenska ekonomin som helhet bromsar in, samtidigt som de onaturligt låga räntorna börja stiga (vilket de kommer att göra förr eller senare) står Umeå kommun inför en ekonomisk katastrof. Umeå kommuns ekonomi befinner sig i fritt fall. Och prognosen från i fjol, kompletterad med de minskade skatteintäkterna i kombination med inbromsningen i den svenska ekonomin som helhet, tyder på att det bara kommer att bli värre fram till 2030!

Märktes detta i debatten?

 

* Nej. Det fanns inget krismedvetande alls. Tydligast märktes detta hos Vänsterpartiet.
De lovade ”allt åt alla” och tog ingen hänsyn alls att det finns två trender att bryta: dels det skenande underskottet i driftbudgeten, dels den snabbt växande låneskulden beroende på investeringarna. Detta parti kan dessutom inte förstå något annat än ett framtidsperspektiv som är ett enda år. Det enda som V kunde prestera var glädjekalkyler och förvärrade underskott.

 

* Behovet av ledarskap

Det två partier, S och Nya MP i Umeå, som plötsligt har blivit ett regeringsalternativ (SMP) visade inte någon krismedvetenhet. Med ett viktigt undantag: Socialdemokraterna hade kraftigt minskat på investeringarna och Nya MP i Umeå gjorde naturligtvis som S. Och detta, en neddragning på investeringarna, gick igen hos alla partier.  Men när det gällde det skenande budgetunderskottet på driftbudgeten lyste alltså krismedvetenheten med sin frånvaro.

Bristen på krismedvetenhet står i direkt proportion till bristen på ledarskap. Det ledarskap som Umeå kommun så förtvivlat väl behöver i denna historiskt svåra situation.

 

* En splittrad och försvagad Socialdemokrati – en splittrad och försvagad Allians

Det är just ledarskap som det styrande partiet (eller styrande partierna) måste visa för att fullgöra sin plikt i en kommun vars ekonomi befinner sig i fritt fall. Som Umeås. Låt mig bryta ned kravet på ledarskap i dagens situation i tre delar:

1.En förmåga att själv inse de väldiga krav som tio år av ekonomisk knapphet kommer att ställa, detta i form av en egen krismedvetenhet,

2.En insikt om att siktet måste vara ett ”Umeå i ekonomisk balans 2030 – och helst tidigare”, vilket kräver ett trendbrott i form av att de ökande underskotten snarast vänds till minskande underskott,

3. En förmåga att skapa en ”uthållig” allians baserad på att alla inser det storslagna i att få de lagstadgade basverksamheterna att hålla även år 2030, men att nästa års budget – som bara är ett steg på vägen – måste bära sin del av bördan och därför inte kan lova ”allt åt alla”.

Men detta kan inget av de två traditionella politiska blocken åstadkomma. Jag har tidigare skrivit om den splittrade och försvagade Socialdemokratin som idag endast besitter 20 av fullmäktiges 65 mandat. Men detsamma gäller den tidigare Alliansen. Moderaterna, Liberalerna, Centern och Kristdemokraterna har tillsammans endast 24 mandat. Till detta ska läggas att Alliansen inte längre är någon Allians. Denna har sprucket även i Umeå – precis som på riksplanet. Under måndagens debatt lade, för första gången på åratal, dessa fyra partier fram var sin budget. Och röstade olika i viktiga frågor.

Alltså: Umeå kommun, vars ekonomi befinner sig i fritt fall, saknar ett ledarskap vuxet situationen. Detta gäller de båda traditionella politiska blocken.

 

* Det är mot denna bakgrund Arbetarpartiets Alternativbudget ska ses.

Genom omfördelningar, besparingar och inkomstökningar kan vi
* tillgodose de ökade behoven inom äldreomsorg samt individ- och familjeomsorg – inklusive finansiering av heltidsmodellen,
* undvika nedskärningar i de båda skolnämnderna och tillgodose lagstadgade satsningar. Däremot kan vi inte genomföra målet om 15 barn i snitt per grupp inom förskolan,
* Vi stoppar nedskärningarna på tekniska nämnden samt skjuter till extra medel för snöröjning och städning av skollokaler, samt till lagstadgade miljökrav inom gator och parker,

Vi lyckas uppnå ett överskott på hundra miljoner i vår budget (över 1 procent)
* vi inleder trendbrottet genom att börja betala av på låneskulden, som vi kan minska med 141 miljoner på fyra år. Detta kan jämföras med S och ”Nya MP i Umeå” som bara fortsätter att låna och därmed kommer att öka låneskulden ytterligare – från dagens storlek på 2 862 miljoner med ytterligare 816 miljoner upp till 3 678 miljoner,
* Vi sätter åter miljöfrågan på dagordningen genom kravet på att miljökvalitetsnormerna måste tillgodoses när det gäller utsläpp av kvävedioxid – något som kommunen har brutit emot under 17 års tid vilket utsatt umebornas hälsa för risker när det gäller lungcancer, demens, hjärt- och kärlsjukdomar samt astma och allergi.

De partier vars inlägg tydde på störst krismedvetenhet, näst oss, var Moderaterna. Liksom vi ville M inte gå vidare med den ofinansierade heltidsmodellen. Å andra sidan talar en skattesänkning i detta läge emot Moderaternas möjligheter att åstadkomma ett ekonomiskt trendbrott. En skattesänkning dränerar den kommunala ekonomin på pengar. Även Kristdemokraterna visade på tydlig krismedvetenhet.

 

* Överraskande var att Sverigedemokraterna, som inte gjort någon egen budget för Umeå kommun inför nästa år, valde att lägga sina röster på Arbetarpartiets Alternativbudget.

SD hade tidigare ansett sig vara uppbundna när det gäller att säga nej till skattehöjningar, och hade därmed dragit åt Alliansens och S+MP:s håll. Men vår skattehöjning, på 20 öre, var endast temporär. Vi skulle ha sänkt skatten igen då våra andra besparingar, och inkomstökningar, hade börjat ge resultat. Denna hållning till skattehöjningen, från vår sida, var antagligen det som gjorde SD redo att rösta på Arbetarpartiets Alternativbudget. Sannolikt också för vårt tio-åriga perspektiv.

De flesta reagerade på att SD röstade på Arbetarpartiets Alternativbudget med fnissiga kommentarer och vitsar. ”Röstar du på SD får du Arbetarpartiet” skrattade några glada ledamöter från både de borgerliga partierna och S.

Naturligtvis skrattade inga vänsterpartister. Speciellt en av dem var direkt hätsk. Vi är inte förvånade. Lika lite som vi förvånas över att V framstod som fullmäktiges mest isolerade parti.

Arbetarpartiet vill, naturligtvis, inte hindra något parti att lägga sina röster på det budgetalternativ som skulle ha varit bäst för kommunens anställda och för umebornas barn, elever och äldre – speciellt på sikt. Tio års sikt – närmare bestämt. Vi välkomnar även Socialdemokraterna och Moderaterna att stödja vår Alternativbudget. Vi vill gärna vara med och styra Umeå – på vårt eget budgetalternativ.

De fina posterna med de höga lönerna (som vi för övrigt vill sänka kraftigt) överlåter vi åt andra partier. Jag lämnade exempelvis min plats som ersättare i Kommunstyrelsen idag. Detta i protest mot att S upphöjt det av islamister och islamistmedlöpare präglade Nya MP i Umeå till regeringsparti.

 

* Vi återkommer med del två av budgetdebatten på onsdag.

* Då ska vi redovisa hur vi finansierade vår budget – i stora drag
* Vi ska även redovisa vilka partier som röstade för att göra det möjligt att ta ifrån islamistiska föreningar / församlingar deras lokaler om de, gång på gång, bjuder in imamer som anser det vara rätt att döda homosexuella och som dessutom hyllar martyrdöden,

I nästa del ska vi även redovisa vilka partier som inte anser att kommunfullmäktige ska agera mot föreningar / församlingar som, gång på gång, bjuder in imamer som anser det vara rätt att döda homosexuella och som hyllar martyrdöden. Detsamma gäller för kontrollen av att extremister inte ska kunna erhålla bidrag om de exempelvis agerar på ovanstående sätt.

Jag kan säga så mycket som att Vänsterpartiet återkommer i denna, den andra delen, av budgetrapporten från i måndags (17/6).

Glöm inte att läsa den spännande fortsättningen på denna tvådelade rapport från budgetdebatten i Umeå kommunfullmäktige. Den viktigaste debatten under år 2019.

 

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Bli först att kommentera

Till bibliotekspersonalen: NU erkänner era chefer att Sarrazins bok HAR utgallrats. Varför tog detta 4½ månad? Hör gärna av er så vi kan samtala!

Av , , 4 kommentarer 86

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

 

JAG INBJUDER STADSBIBLIOTEKETS PERSONAL TILL SAMTAL
Hej, och välkomna.
Sedan månadsskiftet januari / februari 2019 har jag och andra låntagare fått höra att boken ”Feindliche Übernahme”, utgiven år 2018 av författaren Thilo Sarrazin, inte finns på stadsbibliotekets hyllor – och detta med de allra mest skiftande förklaringar. Några exempel:
- ”boken har aldrig funnits”,
- ”den fanns hemma, men har försvunnit av oklar anledning”,
- ”vi köpte in den i tron att det handlade om skönlitteratur, men det visade sig handla om facklitteratur”,
- ”det går inte att se om boken har funnits inne, men vi har den i alla fall inte nu”.

 

* Vad blev vi låntagare rekommenderade att göra?
Det kom följande två rekommendationer:
a) gör ett ”inköpsförslag” på boken så återkommer vi med ett beslut (och en motivering ifall boken inte skulle köpas in),
b) vi kan ordna ett fjärrlån (detta fick tre personer, som jag personligen känner till, höra – en är dem är jag).

 

* Vad hände?
Inköpsförslagen. De som gjorde inköpsförslag fick aldrig något svar. Det första inköpsförslaget som jag känner till lades (på en anställds inrådan) redan i månadsskiftet januari / februari. En man på snart 70, som tar sig fram med hjälp av kryckor, fick också rådet att göra ett inköpsförslag. Han skulle få svar senast en vecka efter ett möte som skulle besluta i frågan (och mötet skulle hållas den 10 april). Det har nu gått två månader. Och ingen har hört av sig! Men han har besökt stadsbiblioteket många gånger – och upplevt det som om personalen har försökt nöta ut honom,

Fjärrlånen. Dessa var en pinsam bluff. Som jag visade i mitt förra blogginlägg så är det omöjligt att ordna ett fjärrlån för ”Feindliche Übernahme”, utgiven år 2018, av författaren Thilo Sarrazin. Vi är minst tre personer som fått denna lögn rakt i ansiktet.

 

* Tvärvändningen
Nu heter det plötsligt att boken verkligen HAR funnits hemma till utlåning. Detta var en tvärvändning. Den beror på att mina blogginlägg har gjort den ursprungliga hållningen ”vi har inte boken hemma” ohållbar. Motiveringarna blev så skiftande och självmotsägande. Vilket jag har skrivit om i mina tidigare blogginlägg. Men inte för att vara elak. Utan för att försvara yttrande- och tryckfriheten.

För Striden handlar om just dessa:
a) ifall de åsikter som Sarrazin står för ska TILLÅTAS att framföras i Sverige – eller inte; här handlar det om att försvara efterlevnaden av GRUNDLAGAR som yttrande- och tryckfriheten, vilka tillåter Sarrazins böcker!
b) ifall personalen på ett stadsbibliotek, självsvåldigt, ska få bestämma att befolkningen INTE ska få ta del av vissa åsikter genom att ge efter för påtryckningar från odemokratiska kretsar och införa censur genom att gallra bort vissa böcker.

Tvärvändningen från cheferna har alltså kommit – men den hade aldrig kommit utan mina blogginlägg.

Numera är alltså ”berättelsen” att boken har funnits hemma och att den har funnits till utlåning. Detta har bekräftats både skriftligt (se en av mina tidigare blogginlägg) och muntligt av en chef som söktes upp av en person som ibland brukar kommentera på min blogg (och som helt sonika tog saken i egna händer och gick in på biblioteket för att fråga var boken har tagit vägen). Den chef som besvarade frågan om var boken tagit vägen gav ett annat svar än det skriftliga svar som jag tidigare redovisat (om felinköp). Chefen sade att boken hade blivit ”utgallrad” på grund av utrymmesbrist.

 

* Motiveringen att det råder utrymmesbrist är genant dålig.
Detta med utrymmesbrist är bland det minst trovärdiga som jag någonsin har hört. Ungefär som att jorden är platt eller att tyngdlagen bara är en myt. Boken skulle alltså ha blivit utgallrad på grund av utrymmesbrist!

Tror ni på detta?
Jag frågar er som arbetar med böcker på Umeås bibliotek: tror ni VERKLIGEN på detta! Ni vet att bokmagasinet finns kvar på Nygatan. Skulle inte boken ha fått rum där i väntan på låntagare? Naturligtvis. Men utrymmesbrist var självklart inte det riktiga skälet. För boken fick plats på hyllorna i stadsbiblioteket under ett par-tre månader under hösten 2018. Och de som köpte in boken visste att den skulle ianspråkta 3 cm av det samlade hyllutrymmet. Och ändå köptes boken in.

Däremot skulle det ha besparat flera personer en massa tid, energi och både fysiska samt mentala ansträngningar om SANNINGEN hade kommit fram redan i månadsskiftet januari / februari i år. Själv har jag både vårt budgetalternativ inför 2020, samt utvisningen av fem wahhabitiska aktivister, som jag mycket hellre bloggar om.
En av de som ska utvisas, om inte regeringen stoppar detta, är en imam från Umeå samt Raad Al-Duhan som verkat i Umeå under åren 2006-2014 innan han återvände till Gävle för att fällas för att ha dödshotat Gefle Dagblads dåvarande chefredaktör (år 2016).
Jag bloggar mycket hellre om detta – för att ta ett par exempel.

 

* Varför sa ingen, redan i början på året, att boken hade funnits hemma – men utgallrats av utrymmesbrist?
Detta skulle verkligen ha besparat flera låntagare både tid samt fysiskt och mentalt ansträngande besök. Det skulle även ha inneburit att jag sluppit sätta en sådan press på Umeå stadsbibliotek och dess personal.

Skälet var att utgallringen av boken, censuren, skulle hållas hemlig. Men mina blogginlägg gjorde den ursprungliga positionen ”vi har inte boken hemma och det beror på alla möjliga och självmotsägande skäl” omöjlig. Detta skrev jag inte för att vara elak. Jag för denna strid eftersom det jag skriver är sant. Och jag var tvungen att påvisa det orimliga i svaren och den avledande manövern ”ta ett fjärrlån”. Detta för att försvara demokratins fundament: yttrande- och tryckfriheten. Det är av samma skäl som jag påstår att påståendet om att boken har tagits bort av utrymmesbrist är orimligt!

 

* Sannolikt har ni nu fått order, uppifrån, om att alla ska hålla sig er till samma genanta förklaring – utrymmesbrist!
Ni har troligen fått höra att ni inte ska föra fram egna förklaringar. Men skulle era chefer ha påbjudit en direkt likriktning så har de – era chefer alltså – inte endast agerat odemokratiskt.
De har sannolikt även agerat olagligt.

Och skulle era chefer försöka förhindra er att föra en dialog med mig då bryter de mot lagen så till den milda grad att de kommer att drabbas av kännbara straff!

Så skriv gärna till mig ” janlennart.hagglund@gmail.com ”

Alla garanteras full anonymitet!

 

* Finns det anställda inom biblioteksverksamheten i Umeå kommun som mår dåligt av lögnerna?
Mår ni dåligt över det faktum att boken faktiskt fanns hemma för utlåning (vilket det tog 4½ månad innan ni fick erkänna detta), sedan plockades boken bort (vilket ni tvingades förnekades under 4½ månad), och nu ska ni (troligen) alla påstå att detta beror på utrymmesbrist!

Mår ni inte illa av att bli utnyttjade av pk-politiker, och mer eller mindre politiserade chefer, som plockar bort böcker efter religiösa-politiska påtryckningar – istället för att stå upp för demokratiska fri- och rättigheter.

Varför blev NI bibliotekarier en gång i tiden?
Var är stadsbibliotekets lojalitet mot den yttrande- och tryckfrihet (grundlagen) som står över hemsnickrade tolkningar av bibliotekslagen?

Vore det inte befriande med sanningen?

-     -     -     -     -

* Här ett inlägg från en skådespelande socialdemokrat – som vill förlöjliga censur. 
Men först några egna kommentarer: Personligen tycker jag att det är synd om dåliga skådespelare. Men det som sägs nedan är ett så sällsynt lågt försök att trivialisera-förlöjliga en så allvarlig sak som censur att jag publicerar det i alla fall – detta då jag tror mig kunna använda detta sosse-skådis-inlägg i pedagogiskt syfte genom att besvara det som sosse-skådisen skriver.
Av humanitära skäl ska jag inte sätta ut namnet på denna skådespelare. Här nedan följer sossens visdom.

”En bok saknas tydligen på Umeås stadsbibliotek. Tesen är att det råder censur eftersom boken kan anses ”rasistisk” och det osar konspiration om att partiet gett order om att förvägra medborgarna denna bok. Följden är att vi i S måste gå ut och dementera att det förekommer censur på bibliotek. I kommunfullmäktige. Ja ni hör ju. För den som tror att man på ett intellektuellt plan kan känna sig hotad av andras åsikter i bokform och därför skicka ut ninjor för att förbjuda böcker får ju gärna komma förbi mig. Jag har ca 100 titlar från fascistiska teoretiker på bokhyllan. Inklusive allt från religiösa dårar. Och dessutom en hel galen maoism och annat. Som definitivt – inte – finns på bibblan. Ja en drös av moderna terroristorganisationer förekommer också.

Tror någon verkligen att intellektuellt intresserade personen skyggar för åsikter i en bok? Att vi skulle arrangera bokbål om man inte håller med Stefan Löfven?

Och är det såna frågor kommunfullmäktige ska hantera?

Det kan inte bara vara så att någon helt enkelt glömma lämna tillbaka boken?”

-     -     -     -     -

* Mitt svar till sosse-skådisen.

Denna strid handlar inte om en bok. Och absolut inte om sosse-skådisens hemmabibliotek bestående av fascistiska teoretiker och moderna terroristorganisationer.
a) Striden handlar om ifall de åsikter som Sarrazin står för ska TILLÅTAS framföras i Sverige – eller inte; här handlar det om att försvara efterlevnaden av GRUNDLAGAR som yttrande- och tryckfriheten, vilka tillåter Sarrazins böcker.
b) striden handlar om ifall personalen på ett stadsbibliotek, självsvåldigt, ska få bestämma att befolkningen INTE ska få ta del av vissa åsikter genom att ge efter för påtryckningar från odemokratiska kretsar och införa censur genom att gallra bort vissa böcker.

Det är just dessa frågor som skådespelaren-socialdemokraten försöker trivialisera och förlöjliga.

 

* Men jag vänder mig till er i bibliotekspersonalen, som jag vet förstår denna frågas vidd, och djup.

Ni/du kan gilla eller ogilla Thilo Sarrazins åsikter: exempelvis att invandringen är för stor, att islamisterna strävar efter att skapa parallella samhällen där sharia skall råda, att denna utveckling kostar för mycket, o s v. Men ni vet att det inte är detta som frågan handlar om. I en stat med demokratiska fri- och rättigheter ska Sarrazins åsikter få finnas och även i bokform på ett kommunalt stadsbibliotek. Precis som Stalins, Hitlers och Kim Il-sungs samt rasbiologen Herman Lundborgs åsikter ska få plats på hyllorna (eller i magasinet).

Och när personalen på biblioteken, över hela Sverige, uppenbarligen har bojkottat Sarrazins bok bör någon reagera.

För medan boken kan lånas i andra länder finns det inte ETT ENDA EXEMPLAR att låna på de kommunala biblioteken i hela Sverige (därför var de fjärrlån som erbjöds på Umeå stadsbibliotek rena lögnerna). Det går inte att låna ut böcker som inte finns. Detta fick jag veta då jag ringde stadsbiblioteket i Malmö.

Det var alltså unikt att Sarrazins bok faktiskt fanns i Umeå! Det var till och med något att vara stolt över. Men boken försvann snart bort från den kommunala biblioteksverksamheten även här. Därmed finns det idag inte ett enda exemplar till utlåning i hela Sverige.

Kanske kan sosse-skådisen skoja till det lite om detta också. Kanske berätta lite om sina fascistiska teoretiker och moderna terrororganisationer. Allt för att trivialisera-förlöjliga att böcker försvinner och att det tar 4½ månader att få fram sanningen. Och motivet att boken togs bort på grund av utrymmesbrist är under all kritik. Det vet både ni och jag.

 

* Jag tar alltså inte denna strid för en bok.

Jag pressar inte er i personalen på stadsbiblioteket för att jag gillar allt som Sarrazin säger. Det budskap som jag har fört fram från allra första början är att detta handlar om en strid om två helt andra saker:
a) Striden handlar om ifall ska de åsikter som Sarrazin står för ska TILLÅTAS i bokform på kommunala bibliotek i Umeå – eller inte; här handlar det om att försvara efterlevnaden av GRUNDLAGAR som yttrande- och tryckfriheten, som tillåter Sarrazin.
b) striden handlar om ifall ska personalen på ett stadsbibliotek, självsvåldigt, ska få bestämma att befolkningen INTE ska få ta del av vissa åsikter genom att ge efter för påtryckningar från odemokratiska kretsar och införa censur genom att gallra bort vissa böcker.

De som vill försvara yttrande- och tryckfriheten måste ta allvarligt på att det tog 4½ månad att få ett ärligt svar. Sarrazins bok blev utgallrad. Vi som tar allvarligt på demokratins kärna måste kräva ett bättre svar än att boken försvann på grund av brist på utrymme.

* Sosse-skådisen tar inte dessa frågor på allvar.
Likt en clown vill han att vi ska känna till hans exklusiva boksmak av fascistiska teoretiker och moderna terrororganisationer. Men poängen är att vi som försvarar yttrande- och tryckfriheten accepterar att sådana böcker finns att köpa i en demokrati. Och att de får finnas hemma hos sosse-skådisen. Det är alltså inget att skryta med. Detta budskap måste framföras till honom. Han förstår det uppenbarligen inte själv. Men hans böcker får alltså finnas i en demokrati.

Frågans kärna består i att INGEN på stadsbiblioteket har rätt att idka censur på grund av politiska-religiösa påtryckningar. Eller på grund av något annat skäl. Men detta är precis vad som skett. Tyvärr har personal INTE stått upp för yttrande- och tryckfriheten!

Vad sossarna har med detta att göra får sosse-skådisen förklara på annan plats. Jag har aldrig påstått att medlemmar i ”Partiet” smyger omkring och plockar bort böcker. Däremot anser jag att Kulturnämndens ordförande bör känna ett ansvar för att besvara frågan om varför boken försvann, och varför det tog 4½ månad att få ett erkännande av att så var fallet. Och Kulturnämndens ordförande råkar vara sosse.

Sosse-skådisen avslutar med att frågan om det inte kan vara så att någon har glömt att återlämna boken.

Han gör ytterligare ett försök att trivialisera-förlöjliga frågan om censur. Svaret på hans fråga är … Nej. Han kan fråga cheferna på biblioteket som har berättar att boken ”gallrats ut”. De som har hittat på att detta beror på att det inte fanns plats på hyllan, eller på Nygatan eller i Umeå.

 

* Men Du som jobbar på bibliotek i Umeå – du får väldigt gärna höra av dig för ett samtal.

janlennart.hagglund@gmail.com

Skriv när du vill.

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

4 kommentarer

Fredag. För att tvinga fram en debatt om censuren av Sarrazins bok har jag lämnat in tre frågor till Umeå kommunfullmäktige. Läs dem här.

Av , , 19 kommentarer 87

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

MER TILL STADSBIBLIOTEKETS PERSONAL
Under drygt fyra månader har jag och andra fått höra att boken ”Feindliche Übernahme” från 2018 av författaren Thilo Sarrazin inte har utrensats – utan de mest skiftande förklaringar har förts fram. Nu plötsligt sägs det, rakt ut, både skriftligt och muntligt, att boken faktiskt HAR utgallrats. Men varför, varför, kunde inte detta sägas redan i månadsskiftet januari / februari? Skälet är att detta skulle vara hemligt – men mitt bloggande har gjort denna position ohållbar.

Motiveringen till denna ”utgallring” dålig. Genant dålig.

Censuren av boken påstås nämligen bero på utrymmesbrist!

Boken beställdes av personal på stadsbiblioteket med full insikt om att den skulle ianspråkta 3 cm hyllytan. Sedan fanns det plats på hyllan (för utlåning) under två-tre månader under hösten 2018. Sedan, strax före årsskiftet, uppstod plötsligt utrymmesbrist. Och det var en ALLVARLIG utrymmesbrist. Boken fick inte ens plats i depån på Nygatan. Seriously: vem kan ta detta på allvar. Den allvarliga utrymmesbristen var av politisk art.

NI som själva arbetar inom biblioteksväsendet kan bara inte ta detta på allvar? Självklart hade boken fått plats på Nygatan. Men både ni och jag vet att boken även hade fått plats på hyllan till utlåning på stadsbiblioteket. Dit den var beställd och där den hade stått under två-tre månader hösten 2018. Ända till dess påtryckningarna kom.

Jag har kunnat påvisa väldiga självmotsägelser i de olika svar som vissa i personalen har lämnat. Detta har jag inte gjort för att vara elak utan för att försvara demokratins fundament: yttrande- och tryckfriheten. Sannolikt har ni nu fått order uppifrån om att alla ska hålla sig er till samma genanta förklaring: utrymmesbrist! Ni ska inte hitta på egna förklaringar. Men skulle era chefer ha påbjudit en sådan likriktning så har era chefer agerat både odemokratiskt – och sannolikt även olagligt.

Finns det ingen anställd på stadsbiblioteket som mår dåligt av alla lögner?

Mår ni inte dåligt över det faktum att boken först faktiskt fanns hemma för utlåning (vilket det tog 4½ månad att erkänna), sedan plockades boken bort (vilket förnekades under 4½ månad), och nu ska ni (troligen) alla påstå att detta beror på utrymmesbrist!

Vore det inte befriande med sanningen?

Mår ni inte illa av att bli utnyttjade av pk-politiker, och mer eller mindre politiserande chefer, som plockar bort böcker efter religiösa-politiska påtryckningar istället för att stå upp för demokratiska fri- och rättigheter.

Varför blev NI bibliotekarier en gång i tiden? Var är er lojaliteten mot den yttrande- och tryckfrihet som står över hemsnickrade tolkningar av bibliotekslagen?

TILL ALLA LÄSARE – INKLUSIVE ANSTÄLLDA PÅ STADSBIBLIOTEKET
Då ingen enhetschef på stadsbiblioteket eller politiker i kulturnämnden vågar försvara det agerande som har förekommit i samband med att anställda plockat bort Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme från utlåningshyllan på Umeå stadsbibliotek, trots skriftliga bevis på att boken köpts in, känner jag mig tvingad att ta upp frågan till debatt i Umeå kommunfullmäktige.

Censur hör inte hemma i en rättsstat och vi, jag och andra i och utanför Arbetarpartiet, kämpar för att Sverige ska förbli en rättsstat. Och Umeå är en del av Sverige även om jag ibland tvivlar på att alla i denna kommun har fattat detta. Jag tvivlar även på att alla i Umeå, politiker och andra, har insett att grundlagarna står över hemsnickrade ”värdegrunder”.

Jag vill understryka detta: jag har det största förtroende för majoriteten av personalen på stadsbiblioteket. Det är vissa chefer och vissa kulturpolitiker plus en minoritet av personalen på stadsbiblioteket som jag anser har agerat oacceptabelt.

Med anledning av den skriande tystnaden när det gäller frågorna om hur Thilo Sarrazins bok har behandlats, och hur de som har försökt erhålla besked om ifall Umeå stadsbiblioteket kommer att ”nyinköpa” hans senaste bok blivit behandlade, känner jag mig tvingad att ta upp frågan till debatt i Umeå kommunfullmäktige.

Då får de olika partierna en chans att bekänna färg när det gäller sin syn på censur vs värdet av yttrande- och tryckfrihet.
Detta kommer att bli svårt för de styrande Socialdemokraterna och för Miljöpartiet (SMP). V kan ju alltid ducka.

Jag har därför sänt in en interpellation till Umeå kommunfullmäktige med tre frågor. Dessa kommer antingen att behandlas nu på måndag den 17 juni eller måndagen den 26 augusti. Här nedan kan du läsa min interpellation – både min bakgrundsbeskrivning och mina tre frågor.
Sedan jag snabbt skrev interpellationen har jag gjort en språklig bearbetning som gör versionen här nedan mer lättläst. 

_     _     _     _     _

 

”Interpellation till kulturnämndens ordförande Helena Smith (S)

Umeå stadsbibliotek köpte in en bok av Thilo Sarrazin under hösten 2018. Boken plockades sedan snabbt bort från hyllorna för utlåning. För den som inte vet vem Tholo Sarrazin är kan jag berätta följande: han socialdemokrat och har haft en rad tunga förtroendeuppdrag inom den tyska offentliga sektorn sedan 1975. Sarrazin har bl a arbetat inom finansministeriet och Bundesbank. Under åren 2002 – 2009 var han senator i Berlin med ansvar för stadens ekonomi. År 2010 utkom han med en bok som blev den mest sålda politiska boken i Tyskland, skriven av en tysk, under ett helt årtionde. Även Sarrazins senaste bok Feindliche Übernahme har sålt mycket bra. Mot denna bakgrund är det fullt naturligt att varje stadsbibliotek, med självaktning och kulturella ambitioner, köper in denne författares nya bok. Det som däremot inte var fullt så naturligt var att boken försvann väldigt snabbt från stadsbibliotekets hyllor.

Boken gavs ut i Tyskland den 30 augusti 2018, ställdes ut på stadsbibliotekets utlåningshyllor i Umeå en tid därefter men försvann från dessa hyllor strax före (eller efter) nyår. Boken kan därför endast ha funnits att låna under ett par-tre månader.

Men folk som kan tyska hann se boken i utlåningshyllan.

När en del av dessa sedan, efter nyår, försökte låna boken upptäckte de att boken var spårlöst borta. Personalen på stadsbiblioteket har gett en rad varierande förklaringar på detta. Några exempel:
a) stadsbiblioteket har aldrig haft boken hemma till utlåning,
b) det går inte att se om stadsbiblioteket har haft boken hemma,
c) boken går inte att köpa in från förlaget.

Personalen utfärdade både ett löfte om att pröva en begäran om att ”återinköpa” boken detta redan i månadsskiftet januari/februari i år. Personalen lovade även att, eventuellt, köpa in boken vid senare tillfällen. Då sades att de skulle återkomma med besked senast en vecka efter ett möte rörande bokinköp som skulle hållas den 10/4. Det har nu gått två månader sedan detta möte – men ingen från stadsbibliotekets personal har hört av sig.

Frågorna runt Sarrazins bok, varför den försvann och om den kan köpas in på nytt, var under lång tid uppenbarligen för känslig för att besvaras. I ord. Däremot har frågan besvarats i handling. Detta genom många brutna löften och uteblivna svar. En person fick slutligen ett skriftligt besked om att boken verkligen hade köpts in för utlåning. Däremot fick personen ingen begriplig förklaring till att boken försvann från hyllorna så fort. Vid ett senare tillfälle har, efter månader, samma person fått veta att skälet till att boken försvann var att ”den [boken] kanske bedömts som mindre lämplig”!

Hela handläggningen av Sarrazins bok väcker stor oro. Olika anställda har, både skriftligt och muntligt, bekräftat att boken har beställts av stadsbiblioteket. Vi vet att boken blev sedd i hyllan för utlåning och plockades bort – mycket snabbt. Personal har, som påpekats, sagt att ”den [boken] har kanske bedömts som mindre lämplig”. De som har lagt förslag att stadsbiblioteket ska köpa in boken igen har inte erhållit något svar på om så ska ske, eller inte, trots att det i skrivande stund (11/4-19) har gått hela 4 ½ månader sedan förslaget om ett ”nyinköp” lämnades in för första gången. Hela handläggningen har dragit ut orimligt länge på tiden. Det som har hänt är fullständigt oacceptabelt.

Frågan handlar inte om boken är politiskt korrekt i allas ögon. Det som står på spel är yttrande- och tryckfriheten – som slås fast i grundlagarna. Det finns sannolikt de som ogillar innehållet i Sarrazins bok. Men dessa ska under inga förhållanden kunna pressa de anställda på något enda bibliotek att plocka bort böcker. De är däremot i sin fulla rätt att själva föreslå inköp av andra böcker med uppfattningar som går emot de Sarrazin framför. Och om inte låntagare förstår detta är det definitivt en skyldighet från de biblioteksanställdas sida att förklara att det är så det fungerar och själva efterleva dessa regler.

Mot denna bakgrund ställer jag följande frågor:
1. Anser du att det är rätt att plocka bort Thilo Sarrazins böcker från stadsbibliotekets hyllor på grund av religiösa och politiska påtryckningar?
2. Anser du att Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme är för kontroversiell för att kunna stå på stadsbibliotekets hyllor för utlåning?
3. Anser du att nämnda bok av Thilo Sarrazin ska kunna lånas på stadsbiblioteket i Umeå framöver – antingen genom ett nyinköp av biblioteket självt eller som gåva skänkt av mig?

Jan Hägglund,
Arbetarpartiet”

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

19 kommentarer

14oo Mail bevisar att biblioteket köpte in Sarrazins bok, som sen försvann. Bibliotekarier som censurerar böcker befinner sig på ett sluttande plan

Av , , 18 kommentarer 86

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

Brevet som bevisar censuren
Här nedan finns ett av bevisen på att Umeå stadsbibliotek både har köpt in Thilo Sarrazins bok och sedan undviker att förklara varför boken inte längre går att låna på stadsbiblioteket – utan endast kan fås via fjärrlån (från andra bibliotek). Det faktum att boken inte kan lånas i Umeå, trots att det tydligt och klart står nedan att ”Boken köptes in …” utgör beviset på att boken har funnits på Umeå stadsbibliotek, men inte längre finns där.

Skälet är naturligtvis att boken har plockats bort! Och det är detta som utgör censuren!

Mail-från-bibliotekarie

 

KOMMENTAR

Här ber jag läsaren att lägga märke till ett antal saker.

För det första: bibliotekarien erkänner att boken verkligen har köpts in av Umeå stadsbibliotek – och följaktligen borde boken gå att låna.

För det andra: bibliotekarien vill undvika att ge ett direkt svar på frågan om varför boken inte går att låna trots att den är relativt nyinköpt. Därför kommer tre avledande manövrer
* Den första består i påståendet att boken skulle ha köpts in i tron att den var skönlitterär. Men ett sådant misstag är otänkbart med tanke på vem bokens författare är. Inköparna känner till Thilo Zarrazin. Men misstaget är även otänkbart med tanke på titeln. Då det kommer en bok på tyska finns det vanligtvis sammanfattningar / recensioner både på tyska och på engelska. Och den som har köpt in boken har sannolikt läst det som finns att läsa om boken – på minst ett av dessa två språk. Det påstådda misstaget är helt osannolikt.
* Den andra avledande manövern består i en fullständigt ologisk mening. Meningen börjar så här: ”facklitteratur på tyska placeras bland den svenska litteraturen…”. Kommentar: Men varför då inte hitta boken åt låntagaren – OM boken verkligen står kvar bland den svenska litteraturen. Sedan följer nästa del av samma ologiska mening, som lyder ” … vi köper dock väldigt lite facklitteratur på tyska eftersom det är liten efterfrågan…”. Kommentar: Självklart är efterfrågan liten. Men det är fortfarande ett mysterium varför bibliotekarien inte kan leta reda på boken – OM boken finns kvar.
* Den tredje avledande manövern består i att erbjuda ett fjärrlån. Kommentar: Tanken är att låntagaren därmed ska låta sig nöja. Men låntagaren lät sig inte nöja. Bibliotekarien besvarade nämligen aldrig frågan varför boken var borta. Det som däremot framkom var att Umeå stadsbibliotek verkligen hade köpt in boken i fråga. Det enda resultatet av mail-brevet är att mysteriet tätnar. Naturligtvis.

Det viktiga i detta mail-brev, avsett att avleda låntagaren, är inte det som står i själva raderna. Det viktiga är vad som står mellan raderna och som ska få läsaren att själv dra slutsatsen att, eftersom biblioteket köpte in boken av misstag, är boken nu bortslängd. Och att det är därför som boken inte kan lånas ut av Umeå stadsbibliotek. Det står även följande mellan raderna: var nu snäll och sluta fråga och nöj dig med ett fjärrlån!

Detta är erbarmligt.

 

Inledning
Som jag tidigare skrivit har viss personal vid Umeå stadsbibliotek börjat censurera litteratur. Denna personal angriper yttrande- och tryckfriheten. Detta är oacceptabelt och måste få konsekvenser. Exakt vilka konsekvenser ska vi återkomma till. Vi ska bland annat jämföra med andra städer där bibliotek har angripit det fria ordet.

Jag ska nu beskriva fem faser på det sluttande plan som blivit resultatet av att vissa i personalen på stadsbiblioteket börjat censurera böcker.

 

Censurens sluttande plan: Fas ett

Beslutet att plocka bort litteratur – efter påtryckningar
feindliche-uebernahme-245294118Personal vid Umeå stadsbibliotek fattar beslutet att plocka bort boken Feindliche Übernahme skriven av Thilo Sarrazin.

Boken gavs ut av ett tyskt förlag den 30 augusti ifjol. Den hann bara stå på hyllorna vid Umeå stadsbibliotek under ett par-tre månader innan personal på biblioteket tog sig rätten av plocka bort boken. Sarrazins bok plockades bort någon gång strax före (eller efter) utgången av året 2018. Men boken hann stå på hyllorna tillräckligt länge för att hinna bli sedd av besökare på biblioteket.

En så ny bok plockas inte bort från hyllan redan efter ett par-tre månader om inte något alldeles särskilt har inträffat. Skälet kan inte ha varit att boken inte lånades av tillräckligt många. Debattböcker på tyska läses nämligen inte av alla umebor. Och det vet självklart inköparna.

Med allra största sannolikhet plockades boken bort eftersom personalen utsattes för påtryckningar. Politiska eller religiösa påtryckningar.

Till saken hör att Thilo Sarrazins förra bok blev den mest sålda politiska boken i Tyskland, skriven av en tysk författare, på ett helt decennium! Denna bok var kontroversiell på grund av sin kritik av tysk invandrarpolitik och av islam.

Själva inköpet av Sarrazins nya bok visar på en berömvärd ambition att tillhandahålla aktuell litteratur även på andra språk än svenska och engelska. Sarrazins nya bok är exakt den som ett välsorterat bibliotek, med självaktning, ska beställa hem. Tyvärr visades inte samma självaktning när biblioteket plockade bort boken, med största sannolikhet efter påtryckningar, och ersatte försvaret av yttrande- och tryckfriheten med censur.

Censuren av Thilo Sarrazins bok utgör en fullständig skandal och innebär en skamfläck för Umeå stadsbibliotek. Den rådande totala tystnaden från bibliotekets sida gör följande frågor oundvikliga:
a) har stadsbiblioteket sysslat med denna typ av censur tidigare?
b) kommer böcker att plockas bort även framledes – om viss personal eller låntagare ogillar litteratur av religiösa eller politiska skäl?

 

Censurens sluttande plan: fas två

Vägran att stå för vad man gjort
Efter att ha sysslat med censur, och plockat bort Thilo Sarrazins nya bok, började personalen på Umeå stadsbiblioteket att få frågor om varför boken hade försvunnit.

I detta läge kunde naturligtvis inte personalen stå upp och säga följande: Det är inte alla som tycker om Thilo Sarrazins böcker (av religiösa eller politiska) skäl. Därför plockade vi bort hans senaste bok. Detta skulle naturligtvis få oöverskådliga konsekvenser. Låt mig nämna några:

a) Juridiska konsekvenser.
Det finns två JO-beslut i vilka kultur- och fritidsnämnden i Falköpings respektive Botkyrka kommuner kritiseras, detta för att de inte har levt upp till bibliotekslagens och regeringsformens krav på objektivitet. I båda fallen berodde JO:s kritik på att biblioteken hade vägrat tillhandahålla böcker på grund av de åsikter som framförts i dessa. JO:s kritik kom 2017.
Det som skiljer dessa båda kommuner, deras politiska nämnder och bibliotek från Umeå stadsbibliotek (som här ligger under Kulturnämnden) är att biblioteken i Falköping och Botkyrka stod upp för vad de gjorde.
Umeå kommun vill säkerligen inte prövas av JO. Detta vet naturligtvis cheferna på stadsbiblioteket och agerar i hemlighet. Och det kan bli fler konsekvenser än de juridiska.

b) Praktiska konsekvenser.
Vad händer om någon, med rätta, säger att det finns böcker av värre författare som framför värre åsikter än Thilo Sarrazin? Vi har tidigare nämnt att Umeå stadsbibliotek har böcker av Herman Lundborg, Josef Stalin, Kim Il-sung samt Adolf Hitler. Dessa har bland annat klämt ur sig böcker med titlar som ”Svenska folktyper - bildgalleri ordnat efter rasbiologiska principer och med orienterande översikt” samt ”Mein Kampf”.
Tänk om det blev allmän känt att det bara var att trava in på Umeå stadsbibliotek och kräva sitt egna lilla bokbål! Hur många författare och böcker skulle inte då försvinna? 

c) Moraliska konsekvenser.
”Umeå [kommunen som] vill mer” är heller inte attraherad av att andra kommuner får reda på den feghet och dubbelmoral som här råder här. Det blir naturligtvis svårt för denna ”framkantskommun” att framställa sig som kulturens och demokratins förkämpe om Umeå skulle komma att förknippas med hemlig censur. Istället riskerar Umeå att framstå som en liten beskäftig PK-håla. Vilket kommunen i vissa avseenden är. I mina ögon.
Så för att förhindra att den splittring som förhoppningsvis uppstått bland personalen, på grund av censuren, blev djupare beslöts att inte göra som i Falköping respektive Botkyrka. Istället skulle de anställda gå från censur till hemlig censur. Hemlig censur var även bättre ur juridisk synvinkel (JO), samt vad gällde eventuella frågvisa politiker och när det gällde Umeå kommuns goda rykte i ”kultur-Sverige”. Därför beslöts (eventuellt rent instinktivt) att den bästa metoden var att hålla tyst om den (förhoppningsvis) nya traditionen att plocka bort böcker som någon kritiserade. Vilket jag alltså ser som den enda logiska förklaringen till att en så ny bok plockas bort så fort).

Denna tystnadskultur, så vanlig i Umeå, är fortfarande vad som gäller när jag just nu skriver min fjärde blogg om den censur som Umeå kommuns biblioteksväsende utsatt Sarrazins bok för. Men denna tystnadens metod kunde naturligtvis inte hålla i längden. Varför? Därför att vissa anställda var beredda att ljuga folk rakt i ansiktet, andra tyckte det hela var väldigt olustigt och svävade på målet och ytterligare andra kände sig (efter en viss tid) tvungna att säga halv-sanningen. Och allt detta var naturligtvis endast en tidsfråga.

Men det är skandalöst att biblioteksanställda censurerar böcker. Och att detta, dessutom, sker i hemlighet visar att de förstår att det är fel att plocka bort böcker. Ändå sker det! Varenda verksamhetschef och politisk nämndsordförande har skyldighet att känna till samhällets elementära regler: grundlagarna som berör yttrande- och tryckfriheten står över någon hemsnickrad ”värdegrund”. Och även de politiker och verksamhetschefer som saknar elementär allmänbildning borde känna till innehållet i de två JO-besluten från Falköping och Botkyrka. Låt oss repetera: I båda fallen berodde JO:s kritik på att biblioteken hade åsidosatt regeringsformen och bibliotekslagen när de vägrade tillhandahålla böcker på grund av de åsikter som framförts i dessa – med stöd i någon hemsnickrad ”värdegrund”.

Det som hänt i Umeå är i princip samma sak som det som hänt i Botkyrka och Falköping. Det är otroligt fegt att ingen går ut och förklarar sig. Det är så typiskt för kommunen att ingen ansvarig, exempelvis verksamhetschef eller Kulturnämndens ordförande, förklarar och beklagar det inträffade. De förlitar sig på Umeås paradgren: tystnadskulturen.

Men tystnaden kommer inte att rädda de som sysslar med censur.

 

Censurens sluttande plan: fas tre

”Vi har aldrig haft den boken” – att ljuga folk rakt i ansiktet
De låntagare som har varit i kontakt med mig med anledning av att Thilo Sarrazins bok försvann från hyllorna har blivit illa behandlade på olika sätt. Minst en har fått höra följande ord: ”vi har aldrig haft den boken”. Vissa ur personalen har alltså inte haft några problem med att ljuga folk rakt i ansiktet. Jag har skrivit det tidigare: det handlar inte om huruvida boken är ”bra” eller ”dålig”. Det handlar om att Umeå stadsbibliotek köpte in boken eftersom de ansåg att den var angelägen att ha i sitt utbud. Detta gjorde biblioteket alldeles rätt i. Precis som det är alldeles rätt att ha böcker av Hitler, Kim Il-sung, Josef Stalin och Herman Lundborg. Men sedan plockade vissa i personalen bort boken. Sannolikt efter påtryckningar. Och detta hemlighålls. Ibland genom direkt lögner – rakt i ansiktet på låntagare.

 

Censurens sluttande plan: fas fyra

En annan har både fått höra lögner och blivit personligt illa behandlad
Den person jag tänker på är en man på närmare 70 år och kan endast kan ta sig fram med hjälp av kryckor. Varje besök vid stadsbiblioteket innebär en avsevärd påfrestning. Det handlar inte om en lättsam promenad från P-huset till biblioteket. Det handlar om ett ytterst ansträngande fysiskt företag. Och stadsbibliotekets attityd har tvingat fram många besök.

Först fick också denne låntagare höra att boken aldrig hade funnits hemma. Detta vid sitt första besök på stadsbiblioteket i månadsskiftet februari-mars. Men han gav sig inte. Han hade ju, nämligen, med egna ögon sett boken på stadsbibliotekets hyllor under hösten 2018. Utan att personalen erkände att boken faktiskt hade funnits hemma (vilket bevisas i brevet ovan) blev han erbjuden att lägga ett förslag på att stadsbiblioteket (återigen) skulle köpa in den aktuella boken av Sarrazin. Han fick dessutom veta att hans förslag skulle behandlas på ett möte med personalen den 10 april i år. Resultatet av hans förslag skulle även delges honom senast en vecka efter mötet, d.v.s. senast den 17 april.

Men denne låntagare har, i skrivande stund, ännu inte fått något svar på om Umeå stadsbibliotek ska göra ett återinköp av Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme. Och i skrivande stund har det gått hela åtta veckor, drygt, sedan den 10 april. Och stadsbiblioteket har inte hållit sitt löfte och berättat om sitt beslut. Men om biblioteket inte hör av sig och säger att de ska köpa in boken, en andra gång, är ju även detta ett svar.

En sak är helt uppenbar: Vissa i personalen har medvetet försökt utnyttja det faktum att denne låntagare har nedsatt rörelseförmåga. De har försökt nöta ut honom genom direkta lögner, löften som inte uppföljs, diffusa svar, ett allmänt passivt motstånd genom att ständigt skjuta upp tidpunkten för när han ska få besked. I denna process har mellan 8-10 anställda deltagit – medvetet eller omedvetet.

När man börjar censurera, och vet med sig att det man gör är fel, har man slagit in på ett sluttande plan. Efter det grundläggande ”brottet” följer flera. Steg två är hemlighetsmakeriet. Steg tre är den direkta lögnen. Och steg fyra är vad som måste betecknas som ”passiva trakasserier”. Och dessa pågår just nu mot låntagaren med kryckor.

 

Censurens sluttande plan: fas fem

Anställda vs andra anställda och mot låntagare
Genom mina bloggar har jag gett de ansvariga, chefer på stadsbiblioteket och ansvariga politiker, en chans att gå ut och beklaga det som hänt. Men något sådant har inte skett.

Till slut når de som har blivit illa behandlade en gräns för vad som är uthärdligt. Åtminstone för de som slår vakt om demokratins kärna: yttrande- och tryckfriheten. Under sin kamp för att få stadsbiblioteket att erkänna att det faktiskt HAR haft Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme i bokhyllan under hösten 2018 har vissa biblioteksanställda inte haft hjärta att ljuga för den låntagare vars vedermödor jag har beskrivit. Han har därför:
a) fått det mail-brev som denna blogg började med – och som bevisar boken, tvärtemot vad andra anställda har sagt, faktiskt har beställts hem av stadsbiblioteket. Men sedan liksom ”försvunnit” eftersom den inte var skönlitteratur.

b) andra anställda har, vid senare tillfällen, fått följande muntliga erkännande från vissa i personalen:
”Jo, den [boken] har plockats bort.”
På frågan om varför fick han följande muntliga svar:
”Den har kanske bedömts som mindre lämplig.”

c) Vissa av de allra tidigaste samtalen med personalen på Umeå stadsbibliotek skedde i vittnens närvaro. Det vill säga att en person har besökt stadsbiblioteket tillsammans med en kompis och då frågat efter Sarrazins bok när det stod klart att den försvunnit. Vid ett sådant tillfälle förnekade den som arbetade på biblioteket att boken i fråga någonsin hade funnits i stadsbibliotekets hyllor.

Oavsett om läsaren tror på muntlig bevisföring eller inte så är det ingen som kan förneka det mail-brev som detta blogginlägg inleddes med. Där erkänns, skriftligt, att boken har beställts. Det framgår också skriftligt att boken har försvunnit – samtidigt som ingen rimlig förklaring till detta ges. Metoden i svaret är att, för att undvika en direkt skriftlig lögn, överlåta till läsaren att själv dra slutsatsen att boken plockats bort -  eftersom den inte var skönlitterär. Men den som köper in böcker vet mycket väl vem Thilo Sarrazin är.

Betyget på detta brev kan inte bli högt. Den som vill kan tolka svaret som både fegt och falskt. Men jag tolkar det inte så. Jag har hela tiden utgått ifrån att den personal på stadsbiblioteket som har velat plocka bort Sarrazins bok har utgjort en minoritet. Denna minoriteten har tvingat majoriteten till reträtt genom att beklaga sig över att folk som vill ha bort Sarrazin kallar honom för Islamofob, rasism och liknande. Uttryck som jag själv fått utstå i samband med ett antal debatter i Umeå kommunfullmäktige. Där har ord som islamofob, rasist, och liknande använts. Det är sannolikt att det finns en rädsla för att för höra sådant om sig själv på stadsbiblioteket.

Hellre då börja censurera böcker.

 

 

Avslutning

Den envise låntagare nötte ut personalen med sitt fasthållande av att han hade sett boken i hyllan. Det var inte personalen som nötte ut honom. Och här står vi nu. Frågan är vad som kommer att hända.

Först: Det jag tror har hänt är att en minoritet har försatt en majoritet i en sorts ”utpressningssituation”. Med detta menar jag att majoriteten har hamnat i den svåra valsituationen att antingen tvingas göra sig till fiender med sina kollegor, eller finna sig i att delta i falskspelet kring boken. Om vi ser mail-brevet ur detta perspektiv så tolkar jag formuleringarna som om de är skrivna av en ur majoriteten – som försöker göra det bästa möjliga av en hopplös situation. Men mail-brevet utgör, trots detta, ett sätt att undvika sanningen. Den sanning som består av att Thilo Sarrazins bok har blivit bortplockad. Tyvärr bidrar den som har skrivit mail-brevet till att mörklägga sanningen och därmed till att dölja censuren. Om det är motvilligt.

Mina bloggar har gjort att en rad personer ger mig olika tips på missförhållanden. Jag bloggar troligen om vart tionde av dessa tips. Vissa tips håller inte och andra kan vara för personliga. Men i detta fall handlar det om att en aktad institution i kommunen – biblioteksväsendet – i hemlighet har sysslat med censur av en bok som den själv beställt hem. Utifrån uteslutningsmetoden, när det gäller bokens utgivningsdatum och det datum då boken plockades bort (vid årsskiftet), vågar jag påstå att boken har plockats bort på grund av påtryckningar. Dessa påtryckningar kan vara av religiös eller av politisk art.

Eller en kombination av dessa båda.

Jag hoppas fortfarande på att någon person på stadsbiblioteket, eller att någon politiker i kulturnämnden, ska ta sitt ansvar och gå ut och beklaga censuren samt be de personer som har blivit illa behandlade om ursäkt. Och självklart ska stadsbiblioteket återigen köpa in Sarrazins bok Feindliche Übernahme.

Boken finns på Adlibris nätbokhandel. Där finns även Sarrazins tidigare bok – den mest sålda politiska boken i Tyskland, skriven av en tysk, under ett decennium.

Det som jag och andra, i Arbetarpartiet och även inom andra partier och organisationer, sysslar med i denna strid är att försvara yttrande- och tryckfriheten. Jag kommer att ta upp frågan i Umeå kommunfullmäktige – under alla förhållanden. Däremot kommer tonfallet i fullmäktige att vara annorlunda om någon ansvarig hinner gå ut och be om ursäkt för den censur som har skett före det att frågan kommer upp. Detta i jämförelse med det tonfall kommer att prägla debatten i fullmäktige om nuvarande tystnad fortsätter.

Det som skett är alldeles för allvarligt för att kunna tystas ned.

 

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

18 kommentarer

Censuren på Umeå stadsbibliotek har väckt starka känslor. Jag publicerar ett urval av kommentarer samt mina svar.

Av , , 13 kommentarer 61

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

Mina båda bloggar om vad som hänt på Umeå stadsbibliotek har blivit både mycket lästa och mycket kommenterade. Jag publicerar kommentarerna och mina svar på dessa nedan. Mitt tredje blogginlägg angående den censur som har förekommit vid Umeå stadsbibliotek kommer på fredag kväll eller lördag morgon.

 

Kommentar från Asha
Att du orkar fortsätta allmän anklagelser från höger till vänster och framförallt mot personal så kallade arbaaatarepariet där ingen jobbar.

Svar till Asha.
Skälet till att jag orkar är att försvaret av de demokratiska fri- och rättigheterna samt det sekulära samhället är av avgörande betydelse. Rättsstaten är av avgörande betydelse. Men när en liten grupp, med ett stort förakt för umebornas omdöme, i hemlighet beslutar sig för att först köpa in viss litteratur. Och sedan slänga denna litteratur på grund av vad som sannolikt är påtryckningar från politiskt eller religiöst håll så måste någon våga stå upp för yttrande- och tryckfriheten. Detta irriterar uppenbarligen dig. Din kommentar tyder på att du gillar att de anställda vid stadsbiblioteket, i hemlighet och efter påtryckningar, har gett efter för kravet på att de ska överge yttrande- och tryckfriheten. Din kommentar tyder på att du ogillar att denna ljusskygga verksamhet kommer fram i ljuset. Du och jag har helt uppenbart en helt annan syn på de demokratiska fri- och rättigheterna. Vi har även en helt annan syn på behovet av att försvara det sekulära samhället. Men dessa värden är så viktiga för mig att de får mig att orka bekämpa de uppfattningar du uppenbarligen står för. Antingen försvarar du yttrande- och tryckfriheten då de angrips av fiender. Eller så överger du dessa rättigheter. Det finns inga neutrala.

Kommentar från Gutenberg (till Asha)
Vad menar du med anklagelser till höger och vänster? Det här är en väldigt specifik anklagelse om en specifik handling att rensa ut en specifik bok. Hägglund lägger ju också ansvaret på ett specifikt bibliotek. Varför reagera mot detta?

Svar till Gutenberg
Tänk vilket lyft det var för yttrande- och tryckfriheten att Gutenberg uppfann tryckpressen. Det bröt vad som i praktiken var ett kyrkligt bokmonopol. Ny finns det andra kyrkor, politiska eller religiösa, som vill återinföra åsiktsmonopolet. Och första steget är att få folk att acceptera censur. Vill du försvara yttrande- och tryckfriheten hör av dig till mig.

Kommentar från Gunnar
Bra jobbat Janne.

Svar till Gunnar.
Tack. Din kommentar värmer. Det känns verkligen som om alltför få fortfarande har svårt att inse den fulla vidden av sveket mot de demokratiska fri- och rättigheterna som har skett på Umeå stadsbibliotek. Det handlar om ett den moderna tidens bokbål.

Rekordmånga har läst vad jag skrev. Det var 1247 sidvisningar. Men rekordfå skriver kommentarer. Många slår ifrån sig en skrämmande verklighet. Det vi ser är samma mentalitet som alltid har varit förutsättningen för att de demokratiska fri- och rättigheterna inskränks. Alltför många tar saker som välfärd och demokrati för givna. Ska det krävas en ny fatwa som den mot Salman Rushdie för att fler ska engagera sig i försvaret av det demokratiska och sekulära samhället. Det som umeborna måste förstå är att – vilket jag är övertygad om – en minoritet (men dock) personal på Umeå stadsbibliotek har börjar censurera böcker. Som IB.

Kommentar från Josephine
Jag har läst boken dock inte lånat den från stadsbiblioteket. Den hade en del att tillföra till debatten kring invandring och integration, utan att jag för den delen medhöll i allt författaren skriver. I Tyskland är boken väldigt stor och var om jag inte misstar mig en av 2018 mest sålda böcker i sin genre (politiska böcker).

Men vad mig personligen tycker om bokens innehåll är inte den centrala frågan. Utan frågan om det djup felaktiga att plocka bort boken, för att någon är missnöjd med dess innehåll. Ett sådant överträdelse av demokratins spelregler är allvarligt.

Mycket bra att denna handling kommer fram.

Svar till Josephine.
Tack. Du har helt rätt. Det handlar inte om ifall Thilo Sarrazin har rätt i allt som han skriver eller inte. Det handlar om tre saker:
a) ska biblioteket föra väsentlig litteratur,
b) ska (en minoritet av) de anställda vid Umeå stadsbibliotek tillåtas att ostraffat censurera litteraturen,
c) ska de anställda få ljuga om sitt tilltag för låntagare – utan konsekvenser (nästa blogg) ?

Kommentar från Tomas
Bra att någon vågar vara obekväm och dra fram detta i ljuset. Ser fram emot att läsa om låntagaren. Ser ännu mer fram emot att någon ansvarig kliver fram och förklarar detta minst sagt märkliga agerande.

Svar till Tomas.
Tack för dina ord. Jag väntar också på att någon ansvarig ska stiga fram. Antingen för att påstå att jag ljuger. Eller för att be umeborna om ursäkt.

Kommentar från Lars-Erik
Fruktansvärt agerande, men bra att det kommer upp i ljuset. Har man lyckats få personalen att gallra böcker och författare man avskyr en gång så kommer man göra det igen. Jag hatar homeopati, new-age mumbo-jumbo och sådant skit, som i vissa fall är direkt farligt för människors hälsa. Ändå skulle jag inte vilja att biblioteket gallrade bort sådant. Ett utomordentligt slag mot den politiska fegheten.

Svar till Lars-Erik.
Tack. Du har fattat poängen i denna strid. Det handlar inte om huruvida du gillar innehållet i en eller annan bok. Det handlar om att försvara yttrande- och tryckfriheten. Det är fullständigt oacceptabelt att några ur personalen på Umeå stadsbibliotek plockar bort vissa böcker – strax efter att inköpare på samma biblioteket köpt in denna bok. Det finns endast ett namn på vad som har förekommit och det är censur. Denna censur som en minoritet (hoppas jag) av de anställda på Umeå stadsbibliotek sysslar med innebär att de trampar på yttrande- och tryckfriheten. Du har rätt i att det som har skett väcker en rad frågor:
a) Har detta skett tidigare – genom bortplockning ur hyllan eller genom att vissa böcker helt enkelt inte har beställts,
b) Vilket är skälet till att boken plockades bort en kort tid efter att den placerats ut i hyllan – politisk påverkan eller religiös,
c) Vad styr på stadsbiblioteket – deras egen värdegrund eller Sveriges grundlagar?
d) Vågar någon säga emot internt – eller är grupptrycket så hårt att anställda ser övergrepp mot grundlagen utan att våga slå larm?

Alla som vill försvara yttrande- och tryckfriheten hör av sig till mig.

Kommentar från Frank Pettersson
Att ge efter för politiska påtryckningar är helt oacceptabelt. Oavsett om de kommer från islamister, nazister, svenska kyrkan eller anonyma hot. Den demokratiska rättigheten som offentliga bibliotek innebär måste försvaras. Bra att detta kommer upp i ljuset!

Svar till Frank Pettersson.
Det är helt oacceptabelt av ett stadsbibliotek att ge efter för hot. Eller för påtryckningar. Vare sig de är av politisk eller religiös karaktär. Alla som vill försvara yttrande- och tryckfriheten skriv till mig.

Kommentar från Agnes
Hej Janne, det är bra att detta kommer fram, jag trodde inte att något sådant förekom på kommunala bibliotek, det är upprörande. Tack för ditt arbete och mod att skriva om saker som är viktiga och kanske retar upp människor med andra åsikter än dina.

Svar till Agnes.
Tack. Det är väldigt upprörande. Och jag hoppas att någon, politiker eller bibliotekstjänsteman/kvinna, tar bladet från munnen och antingen kallar mig för en lögnare eller ber umeborna om ursäkt. Men Umeå har en tystnadskultur utöver det vanliga. Men problemen försvinner inte bara för att en massa fega stackare sticker huvudet i sanden. Alla som vill försvara yttrande- och tryckfriheten hör av sig till mig.

Kommentar från Peter
Bra jobbat Janne!

Svar till Peter.
Tack. Jag lovar att jobba visare.

Kommentar från Jonsson
Det finns en bibliotekslag.

Historiska serien Tintin blev föremål för en aktivistisk utrensning i ett annat svenskt bibliotek. Det tilltaget godtogs inte om jag fattat rätt.
Trist att låntagaren fick ett dåligt bemötande.
Tack, för en mycket uppfriskande och läsvärd blogg.

Svar till Jonsson.
Tack för dina ord om bloggen. Det som jag är ute efter är att få folk att vakna upp och inse några saker. En av de viktigaste är att yttrande- och tryckfriheten faktiskt ÄR hotad i Sverige. Och hotet kommer från en grupp människor som har POSITIONER men saknar RYGGRAD nog att försvara yttrande- och tryckfriheten. Jag inleder varje blogg med en devis om den politiska fegheten i Sverige samt uppmanar folk att höra av sig om de vill göra en insats i kampen för att försvara demokratin och det sekulära samhället. Dessa värden har uppenbarligen fiender på Umeå stadsbibliotek. Vill du bidra i kampen för yttrande- och tryckfriheten så skriv till mig.

Kommentar från CE
Ja, vem är övermänniskan som tar sig friheten att bestämma vad vi ska få läsa om och inte? Med eller utan påtryckningar. Om påtryckningar och hot uttalats föreslår jag att dom omedelbart polisanmäler, men ställer fram boken igen. Om den inte redan är fördärvad. Självklart håller inte alla med om allt som skrivs eller sägs och det måste man inte, men det är ett allvarligt övertramp att angripa det fria ordet och bör inte få passera obemärkt. Den skyldige måste få veta att vi inte accepterar detta och jag tycker att dennes tjänst ska ifrågasättas, att någon med den agendan har den typen av makt är ingen bra kombination. Som sagt, vad mer får inte stå på hyllorna? Man kan inte bli allmänbildad om man inte får läsa om allt. Däremot tror jag att du skulle behöva väsnas lite mer än att ”bara” blogga om det Janne, för jag tror inte att någon kommer att våga stå för det så enkelt. Tack för att du tar upp ämnet och skriver utförligt om det!

Svar till CE.
Tack för ditt stöd. Ja, du har rätt att det inte räcker med att blogga. Jag ska skriva en interpellation om detta och ta upp frågan om vad som hänt i Umeå kommunfullmäktige. Kanske i en debattartikel/insändare också. Men jag lovar att väsnas. Det som skett är ett angrepp på det fria ordet, som du på pekar, och detta kan bara inte få passera obemärkt. Eller obestraffat.

Kommentar från Björn
Bedrövligt när personal bedriver en egen form av urval av litteratur, oavsett innehåll. Bra jobbat Jan

Svar till Björn.
Tack. Jag gör mitt bästa när låntagare som har behandlats illa och kan bevisa sina påståenden vänder sig till mig för att få hjälp med den oacceptabla attityd som vissa (säkert en minoritet) i personalen vid Umeå stadsbibliotek har visat upp.

Kommentar från Jan Sjöström
Hej.
Naturligtvis har du rätt i sak. Det är inte under någon omständighet
acceptabelt att person i tjänst hos allmänhet beslutar att via påverkan
eller begränsning av den fria tanken vinna gehör för den personliga
övertygelsen.

I vårt land innebär demokrati rätt till fri åsikt. I detta spelar bibliotek
ofta en avgörande roll, av detta skäl ska det inte vara möjligt att begränsa
eller styra utbud i egen personlig agenda.

Utbudet skall ovillkorligen präglas av allsidighet och får inte styras av
ideologiska eller religiösa påtryckningar. Att ogilla någons åsikt – ger
naturligtvis aldrig person i offentlighetens tjänst rätt att obstruera i
demokratiska fundament.

I Umeå styr (S) som bekant, trotts detta äger inte politiken rätten till
tanken, det är med andra ord inte möjligt för (S) eller annan, att via
censur eller tillrättaläggande / utbildande åtgärd tillhandahålla rätt
s k värdegrund. Till detta är en tjänstepersons agerande alltid
underställda politiska beslut.

Med andra ord så ska det inte vara möjligt för politisk åsikt att sortera
innehållet i den offentliga miljö som utgör försvaret av det fria ordet.
J O har i återkommande beslut riktat kritik mot ”folkbibliotek” som i
alla delar sett skäl att överge tankar på allsidighet och i detta de
förutsättningar som ger demokrati.

Oavsett så har vi i Sverige inget formellt skydd av våra grundlagar,
det förutsätts att ansvar ska tas via våra tillsynsfunktioner. Huruvida
detta förhållningssätt ger respekt för ”lag och regel” är ytterst till stort
tvivel, numera är ord från tillsynsfunktion närmast att betrakta som
chimärer, d v s om någon reaktion överhuvudtaget.

Problemet / tillståndet kan och ska definieras som ytterst allvarligt
detta enär respekten för gemensamt fattade regelverk / demokratin
riskerar att försvagas. Personligen ser jag inte annan lösning än att
”återinsätta ansvar” för alla, även de som verkar i publik tjänst.

Svar till Jan Sjöström.
Tack för din utredande kommentar. Jag tackar särskilt för upplysningen om hur JO har sett på denna typ av självtillräckligt agerande. Och det vore bra ”återinsätta ansvar” för alla.

Kommentar från Rahime
Jag håller med. Det är inte acceptabelt!
Tyvärr har liknande hänt i andra kommuner. I Ekerö kommun försökte biblioteket förhindra att Tino Sanandajis bok Massutmaning köptes in. Lyckligtvis de kördes över av kommunen.

Svar till Rahime.
Tack för denna värdefulla upplysning. Jag skulle tro att den bok av Tino Sanandaji finns i Umeå kommun. Men varför inte kolla. Jag tar gärna emot hjälp. OM vi vill kolla upp saken och OM (mot förmodan) boken inte skulle finnas i Umeå kommuns biblioteksväsen så gå inte med på att de ordnar ”ett fjärrlån”. Föreslå att de köper in boken och hör av dig till mig. Men bara OM du har tid.

Kommentar nr 1 från Erik
Hej Jan,
Pratar du händelsevis om någon av Thilo Sassazins böcker?
Det du beskriver är mig veterligen inget konstigt. Biblioteken tilldelas stora mängder böcker månadsvis, bl a genom Statens Kulturråd. De köper också självmant in böcker samt förskansar dem på andra sätt. Samtidigt tvingas de hela tiden gallra i sina bestånd, och då ryker böcker med låg utlåningsfrekvens.

Särskilt många böcker gallrades från Umeå stadsbibliotek i samband med flytten till Väven. Detta har en och annan tjänsteman försökt tona ner, men det finns rätt bra statistik på detta, samt även dystra bilder på containrar på väg till Dåvamyra.

Det vore hur som helst intressant att veta vilken bok det är frågan om.

Svar till Erik.
Jag ska återkomma till vilken bok/böcker som det handlar om i senare blogginlägg. Jag ber dig ha tålamod. Det jag kan säga är att den bok som jag talar om stod i hyllorna på Umeås stadsbibliotek så sent som under hösten 2018. Alltså långt efter flytten av stadsbiblioteken från Vasaplan till kulturhuset väven. Så detta handlar om aktiv handling med största sannolikhet som ett resultat av att någon politisk / religiös biblioteksbesökare reagerat negativt på bokens förekomst. Ren politisk censur.

Kommentar nr 2 från Erik
Jag förstår att du vill bygga upp dramaturgin i din blogg, men det skulle onekligen se mer seriöst ut om du lade alla fakta på bordet, istället för att undanhålla dem från läsarna. Detta är extra viktigt när man går ut med en anklagelse (tyvärr är det heller inte ovanligt i den nya tidens mediaklimat).

Utan att säga om du har rätt eller fel i din anklagelse vill jag i alla fall be dig betänka att de kommunala biblioteken tvingas gallra tusentals böcker årligen, och att det främst är skick och utlåningsfrekvens som styr vilka som måste ryka. De flesta bibliotekarier håller nog med om att det fria ordet är viktigare än allt annat, särskilt något i sammanhanget så futtigt som politik och personliga preferenser. En bok, som inte är skriven på svenska, och därtill författats av en tysk politiker, låter emellertid inte som någon kioskvältare.

Svar nr 2 till Erik.
Jag kommer att lägga alla fakta på bordet. Jag är dessutom, som jag betonat, övertygad om att en majoritet av de anställda vid Umeå stadsbibliotek sätter frågorna om yttrande- och tryckfriheten högt. Jag har också understrukit att jag är övertygad om att de som har satt sig över vad som är moraliskt och/eller juridiskt rätt utgör en minoritet. Det jag är så obeskrivligt less på, när det gäller beslutsfattarna i Umeå kommun (både vad gäller politiker och tjänstemän) är deras ”decennielånga” metod att tiga ihjäl saker – ofta genom ATT DRA UT PÅ TIDEN I DET OÄNDLIGA.

Efter att ha misslyckats med att få någon ansvarig att just ta ansvar och ge ett redigt svar måste du ursäkta mig för att jag nu har tänkt använda mig av en liknande metod. Jag tänker också dra ut på tiden. Detta till dess att någon ”biblioteksansvarig”, förhoppningsvis, bryter detta mönster av tystnad och går ut och ta ansvar för detta flagranta moraliska och/eller juridiska brott mot yttrande- och tryckfriheten.
Det här handlar inte om ifall boken är en kioskvältare eller inte. Du bör inte ”go down that road”. För med detta som måttstock skulle väldigt många klassiker, som varje välsorterat bibliotek med självaktning bör föra, kunna rensas ut. Då blir detta en helt trivial sak om utlåningsstatistik. Men jag VET att så inte är fallet. Och jag KRÄVER att någon tar på sig ansvaret och erkänner att det som har skett är väldigt, väldigt fel. Yttrande- och tryckfriheten är kärnan i det demokratiska systemet. Jag hoppas att vi är överens om den saken. Jag kommer inte att tillåta att detta ”trivialiseras” bort.

Kommentar från Fredrik
Det är ytterst beklagligt att du föregår rättvisan, åter igen, genom att påstå något som eventuellt inte är ett lagbrott. Du är, precis som alla andra medborgare i landet, fri att ha en åsikt men du är inte fri att döma någon eller några – framför allt inte juridiskt. Jag hävdar detta då du inte är domare vid någon av våra domstolar, utan precis som jag en lekman i ämnet juridik. Din erfarenhet från politiken gör dig inte mer, eller mindre, kvalificerad att döma en annan människa och då bör man (min åsikt) avstå från att göra det.

Och i detta inlägg hävdar du att någon eller några i personalen på Umeå Stadsbibliotek eventuellt brutit mot lagen, detta utan att helt och fullt tala om VAD. Hur ska någon kunna försvara sig mot sådant beteende? Skulle du själv acceptera att bli anklagad för något utan att denne som anklagar dig säger vad det är? Så klart inte. Ingen vettig människa skulle acceptera det.

Och, det är inte förbjudet i Sverige att begå brott av moraliskt art – av den enkla anledningen att det inte är ett brott. T ex kan en person ha sex med någon annan än sin partner utan att dömas till varken böter eller fängelse för det i Sverige. Det är faktiskt av den anledningen till varför vi kallar oss för en rättsstat – att vi har domstolar och lagar som grundas på juridik och inte moral. För, vems moral ska vi följa Jan? Din? Min? För i princip ingens moral är den andre lik, vilket betyder att det blir en omöjlighet att döma någon utifrån moraliska perspektiv.

Och till sist, i blogg efter blogg har du hårt gått åt islamistisk extremism bl a utifrån att du menar att dessa människor bygger samhällen utifrån ideologiska och moraliska aspekter som inte borde finnas i varken Sverige eller någon annanstans – men då kan du inte använda din ideologiska övertygelse och moral heller för det innebär hyckleri. Att påstå att du vet och kan mer/bättre än andra som har en annan ideologisk uppfattning än dig.

Svar till Fredrik.
Jag föregår inte rättvisan. Jag säger att det som skett är ett moraliskt och/eller juridiskt brott. Moraliskt eller juridiskt. Eller både och. Men det handlar inte om att föregå något. Det som har skett HAR nämligen skett. Och det var ALDRIG menat att hamna i dagsljuset. Istället är det så här: Om inte jag hade skrivit om detta moraliska eller juridiska brott hade ingen fått veta om något som skedde för minst 6 månader sedan. Jag har lyft fram något ytterst ljusskyggt i ljuset. OM du är intresserad av rättvisa borde du tacka mig. Om du är intresserad av att skydda ljusskygg verksamhet då ska du skriva som du skriver. Och säg inte att jag föregår något. Det antyder att någon instans skulle ha ”prövat” detta missförhållande OM INTE JAG BERÄTTAT OM DET. Men så är inte fallet. Det enda din kommentar går ut på är att det är synd att jag lyft fram det ljusskygga i ljuset.

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

13 kommentarer

Stadsbiblioteket härbärgerar Adolf Hitler, Josef Stalin och rasbiologen Lundborg – men Thilo Sarrazin censureras. Det finns ju gränser…

Av , , 32 kommentarer 86

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Bidra i försvaret av yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

Förord
Situationen på Umeå stadsbibliotek understryker behovet av en visselblåsarfunktion i Umeå kommun. Jag är nämligen övertygad om att en majoritet av de anställda på stadsbiblioteket är medvetna om vilket övertramp som har begåtts. Jag har ett sånt förtroende för majoriteten av de anställda på stadsbiblioteket att jag är övertygad om att någon av dessa skulle ha slagit larm om den censur som har förekommit ifall det funnits en visselblåsarfunktion. Förslaget att inrätta en sådan lades redan 2011. Det är obegripligt att det tagit åtta år utan att en sådan har blivit verklighet. Behovet av en visselblåsarfunktion finns inom alla kommunens verksamheter. Det gäller äldreomsorgen, individ- och familjeomsorgen, skolan, miljö- och hälsoskydd, hela personalpolitiken, o.s.v.

 

Del ett: Tillbaka till Umeå stadsbibliotek

feindliche-uebernahme-245294118En bok som vissa i personalen på stadsbiblioteket – otroligt nog – tog sig rätten att plocka bort och därmed började censurera litteratur heter ”Feindliche Übernahme”.
Boken utkom 2018.
Författare: Thilo Sarrazin.

Det grundläggande övergreppet på yttrande- och tryckfriheten som vissa i personalen på Umeå stadsbibliotek har gjort sig skyldiga till är alltså att de har plockat bort boken. Av vilket skäl?

Här ska jag göra en kvalificerad gissning. Eftersom boken utgavs 2018, köptes in samma år av Umeå stadsbibliotek och plockades bort 2018 så har de anställda på stadsbiblioteket utsatts för påtryckningar av politisk eller religiös karaktär. Det kan nämligen inte handla om något annat. Man köper inte in en bok 2018 och plockar bort den från hyllorna några månader senare.

Låt mig förtydliga. Boken gavs ut av ett tyskt förlag den 30 augusti 2018. Jag vet naturligtvis inte exakt vilken dag den ställdes ut i stadsbiblioteket. Men jag vet, via en låntagare som har kontaktat mig, att boken verkligen stod på hyllorna under hösten 2018. Av samme låntagare har jag fått veta att boken även försvann från hyllorna före nyår (2018). Det kan med andra ord inte handla om en utgallring av litteratur som lånas sällan. Köper man in en debattbok, på tyska, väntar man mer än ett par månader innan man plockar bort boken för att den inte har lånats i tillräcklig omfattning. DET VET JAG. Och därför blir min slutsats att boken plockades bort efter påtryckningar.

Skulle jag ha fel i mitt antagande att personal på stadsbiblioteket har gett efter för politiska eller religiösa påtryckningar förutsätter jag att någon kliver fram och säger att jag har fel.

Detsamma gäller naturligtvis mitt grundläggande påstående: att viss personal på Umeå stadsbibliotek har censurerat litteratur som de själva har köpt in genom att helt sonika plocka bort en helt ny bok från hyllorna strax efter att den placerats ut. Skulle ja ha fel i min väldigt allvarliga anklagelse – för jag vet mycket väl HUR allvarlig min anklagelse är – förutsätter jag att någon kliver fram och säger att jag har fel.

 

Del två: Dags att kliva fram?

Nu hör det till saken att jag är övertygad om att ingen kommer att kliva fram och säga att jag har fel. Det är ingen representant för Umeå stadsbibliotek, eller någon ”kulturpolitiker”, som har stigit fram och påstått att det jag skrev i gårdagens blogg har varit fel. Detta kanske överraskar vissa läsare. Men det överraskar inte mig. Det är nämligen så att jag känner till sanningen. Och sanningen är sådan att ingen representant, tjänsteman eller politiker, kan gå ut och säga att jag skrev någon som var fel i gårdagens blogg. Utan att ljuga.

Jag förväntar mig därför inte heller att någon stiger fram och säger att jag har fel när det gäller denna blogg.

Det jag däremot förväntar mig är att någon visar tillräckligt moralisk resning och stiger fram och ber om ursäkt för att de har begått ett moraliskt och/eller juridiskt brott genom att ta sig friheten att trampa på två av Sveriges grundlagar: yttrande- och tryckfriheten.

Någon kanske säger: ”Men denne författare är ju högst kontroversiell. I en tidigare bok har han uttryckt kritik både mot tysk invandringspolitik och mot många muslimska invandrare”. Men det är just detta som är själva poängen. Thilo Sarrazins tidigare bok utkom 2010 och blev den mest sålda politiska boken i Tyskland, av en tysk författare, på ett decennium! Det var antagligen just därför som Thilo Sarrazins senaste bok, den som censurerades bort av personal på stadsbiblioteket, köptes in.

Ett biblioteks uppgift är att tillhandahålla litteratur som är väsentlig både vad gäller förgången tid och nutid. Bibliotekets uppgift är att ha ett balanserat utbud – totalt sett. Däremot ska inte personalen censurera enskilda böcker som de för övrigt själva har köpt in. En censur som med största sannolikhet beror på att vissa i personalen har utsatts för politiska eller religiösa påtryckningar.

 

Del tre: Hitler, Stalin och rasbiologen Lundborg – men inte Thilo Sarrazin…

Låt mig avsluta med att påminna om vilka andra författare som finns representerade:

a) Herman Lundborg – en känd svensk rasbiolog som finns representerad på stadsbibliotekets hyllor med böcker som Svensk raskunskap, Rasbiologi och rashygien samt Svenska folktyper - bildgalleri ordnat efter rasbiologiska principer och med orienterande översikt.
b) Kim Il Sung – diktator i Nordkorea, så mycket diktator att han, trots sin död 1994, enligt Nordkoreas grundlag är president för evigt.
c) Adolf Hitler – känd bland annat för sin bok Mein Kampf.
d) Josef Stalin – ännu en känd diktator vars böcker får plats på Umeå stadsbiblioteks hyllor.

Mot denna bakgrund är det fullständigt oacceptabelt, en skandal av större mått, att viss personal på Umeå stadsbibliotek har tagit sig rätten ”censurera bort” boken Feindliche Übernahme av Thilo Sarrazin.

 

Slutord denna gång

En oacceptabel handling, hemlig censur, leder lätt vidare till ytterligare oacceptabla handlingar. Skälet till att jag känner till detta är hur olika låntagare har blivit behandlade då de först sett denna bok stå i stadsbibliotekets hyllor och senare återkommit för att låna boken – som då inte funnits kvar! Jag tänker speciellt på en person som blivit verkligt illa behandlad. Det sätt på vilket vissa av personalen på stadsbiblioteket har agerat mot denne låntagare förtjänar ett blogginlägg i sig.

Och ett sådant blogginlägg kommer.

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

32 kommentarer

Får personal på Umeå stadsbibliotek syssla med politisk censur? Nej! Ansvar måste därför utkrävas – och Andreas Lundgren får därför vänta

Av , , 14 kommentarer 108

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________________

 

INLEDNING

Jag är övertygad om att huvuddelen av personalen vid Umeå stadsbibliotek är juridiskt och moraliskt rättskaffens personer.

Men tyvärr finns det personal på stadsbiblioteket som bekämpar Sveriges grundlagar.

Jag accepterar inte att dessa anställda på Umeå stadsbibliotek får fortsätta – med detta. Håller du med mig så ska du skriva en kommentar på detta blogginlägg om vad du tycker om detta agerande.

 

 

Del ett
Det som skett måste innebära ett brott. Detta brott kan vara av juridiskt art. Av moraliskt art. Eller av både juridisk och moralisk art.

Men det som har skett måste få konsekvenser.

Och jag hoppas att jag kan hitta någon juridiskt kunnig som kan hjälpa mig med att återställa LAG OCH ORDNING – moralisk och/eller juridisk – på Umeå stadsbibliotek. För något har gått väldigt snett där. Återigen: det som har hänt där måste få konsekvenser.

För bokbålens tid är förbi. Eller borde vara det.

 

Del två
Grundlagarna i Sverige
Sverige har fyra grundlagar. Det handlar om:
* tryckfrihetsförordningen,
* yttrandefrihetsgrundlagen,
* regeringsformen,
* successionsordningen.

Tillsammans utgör dessa fyra grundlagar Sveriges ”konstitution”. Detta innebär att yttrande- och tryckfrihet utgör en del av själva kärnan i Sveriges demokratiska grund.

Men inte så på Umeå stadsbibliotek.

 

Del tre
Denna demokratiska grund ger dock vissa anställda på Umeå stadsbibliotek själva fan i.

Denna, som jag är säker på, lilla del av personalen på Umeå stadsbiblioteket anser uppenbarligen att de står över Sveriges demokratiska grund!

Kanske för att grundlagar låter lite gammaldags. Kanske för att stadsbiblioteket har en alldeles egen ”värdegrund” som de tror står över grundlagen?
Kanske för att det står att Umeå stadsbibliotek anser sig vara ett ”bibliotek mot rasism”. Denna paroll finns på vissa, om inte på alla, e-mail som de sänder ut.

Eventuellt tror denna lilla grupp av de anställda på stadsbiblioteket att denna formulering att de själva kan bestämma om vilka – redan inköpta – böcker som drabbas av censureras?

Hur som helst: Vissa anställda vid Umeå stadsbibliotek har tagit sig friheten att plocka bort något som de inte gillar – eller något som en låntagare inte gillade.

 

Del fyra
Nu ska jag göra en gissning:
eftersom boken en gång köptes in av Umeå stadsbibliotek, inte dessutom inte var skriven på svenska, så tror jag att författaren föll offer för en kampanj från någon politisk eller religiös inriktning som hade författaren av boken på sin ”svarta lista”. 

När en bok, som borde stå på hyllan, eftersom den en gång blivit är inköpt av Umeå stadsbibliotek, inte längre står på hyllan, borde jag och du som låntagare kunna få en förklaring – av de anställda vid stadsbiblioteket – till varför boken har försvunnit.

Men det gives ingen sådan förklaring!

DET SOM HÄNT ÄR EN DEMOKRATISK SKANDAL SOM KOMMER ATT SÄTTA UMEÅ PÅ KARTAN – eller åtminstone Umeå stadsbibliotek.
Umeå – Europas kulturhuvudstad 2014 – har alltså anställda på sitt stadsbiblioteket som efter eget skön plockar bort böcker som de själva, eller troligen någon låntagare (eftersom ju stadsbiblioteket självt en gång köpt in boken) inte gillar.

Det finns en paroll: Umeå vill mer!
Är det verkligen så – exempelvis när det gäller försvaret av yttrande- och tryckfriheten?

 

Del fem
Vissa av de anställda vägrar att besvara frågan om stadsbiblioteket någonsin har haft boken. Metoden består i att påstå att det inte går att se om stadsbiblioteket någonsin har haft boken hemma?
Sedan erbjuder de Dig ett fjärrlån.

Andra anställda säger att det verkar som om stadsbiblioteket visserligen (en gång) har haft boken i sitt sortimentet – men att den inte längre finns kvar. Däremot har de ingen aaaning om varför boken har försvunnit.
Sedan erbjuder de Dig ett fjärrlån?

Ytterligare andra anställda vid Umeå stadsbiblioteket har den ofattbara fräckheten att fråga låntagaren om boken händelsevis ”var rasistisk” – samtidigt som de säger sig inte känna till vad boken handlar om!
De har alltså ingen aaaning om vad boken handlar om. Men de kan förolämpa en låntagare – är detta tillåtet?
Sedan erbjuder de Dig (gissa vad) ett fjärrlån?

 

Del sex
Vissa anställda vid Stadsbiblioteket i Umeå anser tydligen att deras hyllor inte ska skitas ned av vissa böcker. Samtidigt anser de att andra bibliotek, kanske Uppsalas bibliotek, kan skita ned sina hyllor (eftersom boken kan fjärrlånas från andra bibliotek).
Hyckleriet är förbanne mig utan gräns

 

Del sju
Handlar detta om någon bok skriven av exempelvis:

a) Herman Lundborg – en känd svensk rasbiolog.
Svaret är Nej. Lundborg är inte portad av Stadsbiblioteket i Umeå.

b) Kim Il Sung – diktator i Nordkorea, så mycket diktator att han, trots sin död 1994, enligt grundlagen är Nordkoreas president för evigt.
Nej, den evige presidenten Kim Il Sungs böcker pryder stadsbibliotekets hyllor i Umeå.

c) Adolf Hitler – vars bok ”Mein Kampf” nått viss ryktbarhet.
Svaret är åter Nej. Adolf Hitlers nazistiska bibel finns att låna eller läsa. På stadsbiblioteket. Här i Umeå.

d) Josef Stalin – ännu en känd diktator.
Du gissade rätt: svaret är Nej. Böcker av Stalin finns på stadsbiblioteket i Umeå.

Och i dessa fall gör Umeå stadsbibliotek alldeles rätt.

Biblioteket ska självklart ha dessa böcker inne så att folk kan låna dem. Själv har jag läst och diskuterat om nazismen sedan jag, vid elva års ålder, tillsammans med mina föräldrar, åkte bil genom ett av andra världskriget fortfarande märkt Väst-Berlin efter att först ha åkt bil från Sassnitz genom Öst-tyskland. Under alla dessa år då jag har deltagit i kampen mot fascism och nazism är det många av mina medkämpar som har läst hela eller delar av Mein Kampf.

De anställda på ett bibliotek ska finna stolthet i att ha ett välsorterat bibliotek. De ska dessutom låta folk själva få avgöra vilka av bibliotekets böcker som biblioteksbesökarna vill läsa – och i vilket syfte. De biblioteksanställda har nämligen inget att göra med detta. Och det är min övertygelse att de flesta biblioteksanställda agerar helt i denna andra. Men jag VET att inte alla gör det. Och det är detta som nu måste fram i ljuset!

 

Del åtta

Vems bok har drabbats av detta moderna bokbål?
Det är en debattbok av en tysk, som har suttit i senaten i Berlin för Socialdemokraterna, som har plockats bort.

Jag ställer mig frågan: är det tillåtet för personal på ett bibliotek att plocka bort redan inköpta böcker från hyllan och sedan inte tala sanning för låntagare som stått och bläddrat i boken just på Umeå stadsbibliotek under hösten ifjol?

Jag ställer mig också frågan: är det tillåtet för personal att förneka att den bortplockade boken går att återställa – trots att detta är möjligt?

Jag ställer mig frågan: vilka lagar har personalen på stadsbiblioteket i Umeå brutit emot när de först plockar bort inköpta böcker, i alla tysthet, sedan förnekar att de någonsin har haft boken (trots att annan personal vid ett annat tillfälle kunde se att boken faktiskt hade funnits – vid Umeå stadsbiblioteket i Umeå?

Jag frågar mig: är det tillåtet för personal på stadsbiblioteket i Umeå att dra ut på beskedet i månader om ifall de åter ska köpa in en bok av den – av viss personal på Umeå stadsbibliotek svartlistade författaren – trots att de har lovat att besvara frågan inom en vecka.

Jag frågar mig: är det någon som vågar och gå ut och be om ursäkt för detta övergrepp mot yttrande- och tryckfriheten?

Eller är det som vanligt då något händer i Umeå – tystnad råder – beordrad av högre tjänstemän och/eller politiker

 

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

 

14 kommentarer