14oo Mail bevisar att biblioteket köpte in Sarrazins bok, som sen försvann. Bibliotekarier som censurerar böcker befinner sig på ett sluttande plan

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

Brevet som bevisar censuren
Här nedan finns ett av bevisen på att Umeå stadsbibliotek både har köpt in Thilo Sarrazins bok och sedan undviker att förklara varför boken inte längre går att låna på stadsbiblioteket – utan endast kan fås via fjärrlån (från andra bibliotek). Det faktum att boken inte kan lånas i Umeå, trots att det tydligt och klart står nedan att ”Boken köptes in …” utgör beviset på att boken har funnits på Umeå stadsbibliotek, men inte längre finns där.

Skälet är naturligtvis att boken har plockats bort! Och det är detta som utgör censuren!

Mail-från-bibliotekarie

 

KOMMENTAR

Här ber jag läsaren att lägga märke till ett antal saker.

För det första: bibliotekarien erkänner att boken verkligen har köpts in av Umeå stadsbibliotek – och följaktligen borde boken gå att låna.

För det andra: bibliotekarien vill undvika att ge ett direkt svar på frågan om varför boken inte går att låna trots att den är relativt nyinköpt. Därför kommer tre avledande manövrer
* Den första består i påståendet att boken skulle ha köpts in i tron att den var skönlitterär. Men ett sådant misstag är otänkbart med tanke på vem bokens författare är. Inköparna känner till Thilo Zarrazin. Men misstaget är även otänkbart med tanke på titeln. Då det kommer en bok på tyska finns det vanligtvis sammanfattningar / recensioner både på tyska och på engelska. Och den som har köpt in boken har sannolikt läst det som finns att läsa om boken – på minst ett av dessa två språk. Det påstådda misstaget är helt osannolikt.
* Den andra avledande manövern består i en fullständigt ologisk mening. Meningen börjar så här: ”facklitteratur på tyska placeras bland den svenska litteraturen…”. Kommentar: Men varför då inte hitta boken åt låntagaren – OM boken verkligen står kvar bland den svenska litteraturen. Sedan följer nästa del av samma ologiska mening, som lyder ” … vi köper dock väldigt lite facklitteratur på tyska eftersom det är liten efterfrågan…”. Kommentar: Självklart är efterfrågan liten. Men det är fortfarande ett mysterium varför bibliotekarien inte kan leta reda på boken – OM boken finns kvar.
* Den tredje avledande manövern består i att erbjuda ett fjärrlån. Kommentar: Tanken är att låntagaren därmed ska låta sig nöja. Men låntagaren lät sig inte nöja. Bibliotekarien besvarade nämligen aldrig frågan varför boken var borta. Det som däremot framkom var att Umeå stadsbibliotek verkligen hade köpt in boken i fråga. Det enda resultatet av mail-brevet är att mysteriet tätnar. Naturligtvis.

Det viktiga i detta mail-brev, avsett att avleda låntagaren, är inte det som står i själva raderna. Det viktiga är vad som står mellan raderna och som ska få läsaren att själv dra slutsatsen att, eftersom biblioteket köpte in boken av misstag, är boken nu bortslängd. Och att det är därför som boken inte kan lånas ut av Umeå stadsbibliotek. Det står även följande mellan raderna: var nu snäll och sluta fråga och nöj dig med ett fjärrlån!

Detta är erbarmligt.

 

Inledning
Som jag tidigare skrivit har viss personal vid Umeå stadsbibliotek börjat censurera litteratur. Denna personal angriper yttrande- och tryckfriheten. Detta är oacceptabelt och måste få konsekvenser. Exakt vilka konsekvenser ska vi återkomma till. Vi ska bland annat jämföra med andra städer där bibliotek har angripit det fria ordet.

Jag ska nu beskriva fem faser på det sluttande plan som blivit resultatet av att vissa i personalen på stadsbiblioteket börjat censurera böcker.

 

Censurens sluttande plan: Fas ett

Beslutet att plocka bort litteratur – efter påtryckningar
feindliche-uebernahme-245294118Personal vid Umeå stadsbibliotek fattar beslutet att plocka bort boken Feindliche Übernahme skriven av Thilo Sarrazin.

Boken gavs ut av ett tyskt förlag den 30 augusti ifjol. Den hann bara stå på hyllorna vid Umeå stadsbibliotek under ett par-tre månader innan personal på biblioteket tog sig rätten av plocka bort boken. Sarrazins bok plockades bort någon gång strax före (eller efter) utgången av året 2018. Men boken hann stå på hyllorna tillräckligt länge för att hinna bli sedd av besökare på biblioteket.

En så ny bok plockas inte bort från hyllan redan efter ett par-tre månader om inte något alldeles särskilt har inträffat. Skälet kan inte ha varit att boken inte lånades av tillräckligt många. Debattböcker på tyska läses nämligen inte av alla umebor. Och det vet självklart inköparna.

Med allra största sannolikhet plockades boken bort eftersom personalen utsattes för påtryckningar. Politiska eller religiösa påtryckningar.

Till saken hör att Thilo Sarrazins förra bok blev den mest sålda politiska boken i Tyskland, skriven av en tysk författare, på ett helt decennium! Denna bok var kontroversiell på grund av sin kritik av tysk invandrarpolitik och av islam.

Själva inköpet av Sarrazins nya bok visar på en berömvärd ambition att tillhandahålla aktuell litteratur även på andra språk än svenska och engelska. Sarrazins nya bok är exakt den som ett välsorterat bibliotek, med självaktning, ska beställa hem. Tyvärr visades inte samma självaktning när biblioteket plockade bort boken, med största sannolikhet efter påtryckningar, och ersatte försvaret av yttrande- och tryckfriheten med censur.

Censuren av Thilo Sarrazins bok utgör en fullständig skandal och innebär en skamfläck för Umeå stadsbibliotek. Den rådande totala tystnaden från bibliotekets sida gör följande frågor oundvikliga:
a) har stadsbiblioteket sysslat med denna typ av censur tidigare?
b) kommer böcker att plockas bort även framledes – om viss personal eller låntagare ogillar litteratur av religiösa eller politiska skäl?

 

Censurens sluttande plan: fas två

Vägran att stå för vad man gjort
Efter att ha sysslat med censur, och plockat bort Thilo Sarrazins nya bok, började personalen på Umeå stadsbiblioteket att få frågor om varför boken hade försvunnit.

I detta läge kunde naturligtvis inte personalen stå upp och säga följande: Det är inte alla som tycker om Thilo Sarrazins böcker (av religiösa eller politiska) skäl. Därför plockade vi bort hans senaste bok. Detta skulle naturligtvis få oöverskådliga konsekvenser. Låt mig nämna några:

a) Juridiska konsekvenser.
Det finns två JO-beslut i vilka kultur- och fritidsnämnden i Falköpings respektive Botkyrka kommuner kritiseras, detta för att de inte har levt upp till bibliotekslagens och regeringsformens krav på objektivitet. I båda fallen berodde JO:s kritik på att biblioteken hade vägrat tillhandahålla böcker på grund av de åsikter som framförts i dessa. JO:s kritik kom 2017.
Det som skiljer dessa båda kommuner, deras politiska nämnder och bibliotek från Umeå stadsbibliotek (som här ligger under Kulturnämnden) är att biblioteken i Falköping och Botkyrka stod upp för vad de gjorde.
Umeå kommun vill säkerligen inte prövas av JO. Detta vet naturligtvis cheferna på stadsbiblioteket och agerar i hemlighet. Och det kan bli fler konsekvenser än de juridiska.

b) Praktiska konsekvenser.
Vad händer om någon, med rätta, säger att det finns böcker av värre författare som framför värre åsikter än Thilo Sarrazin? Vi har tidigare nämnt att Umeå stadsbibliotek har böcker av Herman Lundborg, Josef Stalin, Kim Il-sung samt Adolf Hitler. Dessa har bland annat klämt ur sig böcker med titlar som ”Svenska folktyper - bildgalleri ordnat efter rasbiologiska principer och med orienterande översikt” samt ”Mein Kampf”.
Tänk om det blev allmän känt att det bara var att trava in på Umeå stadsbibliotek och kräva sitt egna lilla bokbål! Hur många författare och böcker skulle inte då försvinna? 

c) Moraliska konsekvenser.
”Umeå [kommunen som] vill mer” är heller inte attraherad av att andra kommuner får reda på den feghet och dubbelmoral som här råder här. Det blir naturligtvis svårt för denna ”framkantskommun” att framställa sig som kulturens och demokratins förkämpe om Umeå skulle komma att förknippas med hemlig censur. Istället riskerar Umeå att framstå som en liten beskäftig PK-håla. Vilket kommunen i vissa avseenden är. I mina ögon.
Så för att förhindra att den splittring som förhoppningsvis uppstått bland personalen, på grund av censuren, blev djupare beslöts att inte göra som i Falköping respektive Botkyrka. Istället skulle de anställda gå från censur till hemlig censur. Hemlig censur var även bättre ur juridisk synvinkel (JO), samt vad gällde eventuella frågvisa politiker och när det gällde Umeå kommuns goda rykte i ”kultur-Sverige”. Därför beslöts (eventuellt rent instinktivt) att den bästa metoden var att hålla tyst om den (förhoppningsvis) nya traditionen att plocka bort böcker som någon kritiserade. Vilket jag alltså ser som den enda logiska förklaringen till att en så ny bok plockas bort så fort).

Denna tystnadskultur, så vanlig i Umeå, är fortfarande vad som gäller när jag just nu skriver min fjärde blogg om den censur som Umeå kommuns biblioteksväsende utsatt Sarrazins bok för. Men denna tystnadens metod kunde naturligtvis inte hålla i längden. Varför? Därför att vissa anställda var beredda att ljuga folk rakt i ansiktet, andra tyckte det hela var väldigt olustigt och svävade på målet och ytterligare andra kände sig (efter en viss tid) tvungna att säga halv-sanningen. Och allt detta var naturligtvis endast en tidsfråga.

Men det är skandalöst att biblioteksanställda censurerar böcker. Och att detta, dessutom, sker i hemlighet visar att de förstår att det är fel att plocka bort böcker. Ändå sker det! Varenda verksamhetschef och politisk nämndsordförande har skyldighet att känna till samhällets elementära regler: grundlagarna som berör yttrande- och tryckfriheten står över någon hemsnickrad ”värdegrund”. Och även de politiker och verksamhetschefer som saknar elementär allmänbildning borde känna till innehållet i de två JO-besluten från Falköping och Botkyrka. Låt oss repetera: I båda fallen berodde JO:s kritik på att biblioteken hade åsidosatt regeringsformen och bibliotekslagen när de vägrade tillhandahålla böcker på grund av de åsikter som framförts i dessa – med stöd i någon hemsnickrad ”värdegrund”.

Det som hänt i Umeå är i princip samma sak som det som hänt i Botkyrka och Falköping. Det är otroligt fegt att ingen går ut och förklarar sig. Det är så typiskt för kommunen att ingen ansvarig, exempelvis verksamhetschef eller Kulturnämndens ordförande, förklarar och beklagar det inträffade. De förlitar sig på Umeås paradgren: tystnadskulturen.

Men tystnaden kommer inte att rädda de som sysslar med censur.

 

Censurens sluttande plan: fas tre

”Vi har aldrig haft den boken” – att ljuga folk rakt i ansiktet
De låntagare som har varit i kontakt med mig med anledning av att Thilo Sarrazins bok försvann från hyllorna har blivit illa behandlade på olika sätt. Minst en har fått höra följande ord: ”vi har aldrig haft den boken”. Vissa ur personalen har alltså inte haft några problem med att ljuga folk rakt i ansiktet. Jag har skrivit det tidigare: det handlar inte om huruvida boken är ”bra” eller ”dålig”. Det handlar om att Umeå stadsbibliotek köpte in boken eftersom de ansåg att den var angelägen att ha i sitt utbud. Detta gjorde biblioteket alldeles rätt i. Precis som det är alldeles rätt att ha böcker av Hitler, Kim Il-sung, Josef Stalin och Herman Lundborg. Men sedan plockade vissa i personalen bort boken. Sannolikt efter påtryckningar. Och detta hemlighålls. Ibland genom direkt lögner – rakt i ansiktet på låntagare.

 

Censurens sluttande plan: fas fyra

En annan har både fått höra lögner och blivit personligt illa behandlad
Den person jag tänker på är en man på närmare 70 år och kan endast kan ta sig fram med hjälp av kryckor. Varje besök vid stadsbiblioteket innebär en avsevärd påfrestning. Det handlar inte om en lättsam promenad från P-huset till biblioteket. Det handlar om ett ytterst ansträngande fysiskt företag. Och stadsbibliotekets attityd har tvingat fram många besök.

Först fick också denne låntagare höra att boken aldrig hade funnits hemma. Detta vid sitt första besök på stadsbiblioteket i månadsskiftet februari-mars. Men han gav sig inte. Han hade ju, nämligen, med egna ögon sett boken på stadsbibliotekets hyllor under hösten 2018. Utan att personalen erkände att boken faktiskt hade funnits hemma (vilket bevisas i brevet ovan) blev han erbjuden att lägga ett förslag på att stadsbiblioteket (återigen) skulle köpa in den aktuella boken av Sarrazin. Han fick dessutom veta att hans förslag skulle behandlas på ett möte med personalen den 10 april i år. Resultatet av hans förslag skulle även delges honom senast en vecka efter mötet, d.v.s. senast den 17 april.

Men denne låntagare har, i skrivande stund, ännu inte fått något svar på om Umeå stadsbibliotek ska göra ett återinköp av Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme. Och i skrivande stund har det gått hela åtta veckor, drygt, sedan den 10 april. Och stadsbiblioteket har inte hållit sitt löfte och berättat om sitt beslut. Men om biblioteket inte hör av sig och säger att de ska köpa in boken, en andra gång, är ju även detta ett svar.

En sak är helt uppenbar: Vissa i personalen har medvetet försökt utnyttja det faktum att denne låntagare har nedsatt rörelseförmåga. De har försökt nöta ut honom genom direkta lögner, löften som inte uppföljs, diffusa svar, ett allmänt passivt motstånd genom att ständigt skjuta upp tidpunkten för när han ska få besked. I denna process har mellan 8-10 anställda deltagit – medvetet eller omedvetet.

När man börjar censurera, och vet med sig att det man gör är fel, har man slagit in på ett sluttande plan. Efter det grundläggande ”brottet” följer flera. Steg två är hemlighetsmakeriet. Steg tre är den direkta lögnen. Och steg fyra är vad som måste betecknas som ”passiva trakasserier”. Och dessa pågår just nu mot låntagaren med kryckor.

 

Censurens sluttande plan: fas fem

Anställda vs andra anställda och mot låntagare
Genom mina bloggar har jag gett de ansvariga, chefer på stadsbiblioteket och ansvariga politiker, en chans att gå ut och beklaga det som hänt. Men något sådant har inte skett.

Till slut når de som har blivit illa behandlade en gräns för vad som är uthärdligt. Åtminstone för de som slår vakt om demokratins kärna: yttrande- och tryckfriheten. Under sin kamp för att få stadsbiblioteket att erkänna att det faktiskt HAR haft Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme i bokhyllan under hösten 2018 har vissa biblioteksanställda inte haft hjärta att ljuga för den låntagare vars vedermödor jag har beskrivit. Han har därför:
a) fått det mail-brev som denna blogg började med – och som bevisar boken, tvärtemot vad andra anställda har sagt, faktiskt har beställts hem av stadsbiblioteket. Men sedan liksom ”försvunnit” eftersom den inte var skönlitteratur.

b) andra anställda har, vid senare tillfällen, fått följande muntliga erkännande från vissa i personalen:
”Jo, den [boken] har plockats bort.”
På frågan om varför fick han följande muntliga svar:
”Den har kanske bedömts som mindre lämplig.”

c) Vissa av de allra tidigaste samtalen med personalen på Umeå stadsbibliotek skedde i vittnens närvaro. Det vill säga att en person har besökt stadsbiblioteket tillsammans med en kompis och då frågat efter Sarrazins bok när det stod klart att den försvunnit. Vid ett sådant tillfälle förnekade den som arbetade på biblioteket att boken i fråga någonsin hade funnits i stadsbibliotekets hyllor.

Oavsett om läsaren tror på muntlig bevisföring eller inte så är det ingen som kan förneka det mail-brev som detta blogginlägg inleddes med. Där erkänns, skriftligt, att boken har beställts. Det framgår också skriftligt att boken har försvunnit – samtidigt som ingen rimlig förklaring till detta ges. Metoden i svaret är att, för att undvika en direkt skriftlig lögn, överlåta till läsaren att själv dra slutsatsen att boken plockats bort -  eftersom den inte var skönlitterär. Men den som köper in böcker vet mycket väl vem Thilo Sarrazin är.

Betyget på detta brev kan inte bli högt. Den som vill kan tolka svaret som både fegt och falskt. Men jag tolkar det inte så. Jag har hela tiden utgått ifrån att den personal på stadsbiblioteket som har velat plocka bort Sarrazins bok har utgjort en minoritet. Denna minoriteten har tvingat majoriteten till reträtt genom att beklaga sig över att folk som vill ha bort Sarrazin kallar honom för Islamofob, rasism och liknande. Uttryck som jag själv fått utstå i samband med ett antal debatter i Umeå kommunfullmäktige. Där har ord som islamofob, rasist, och liknande använts. Det är sannolikt att det finns en rädsla för att för höra sådant om sig själv på stadsbiblioteket.

Hellre då börja censurera böcker.

 

 

Avslutning

Den envise låntagare nötte ut personalen med sitt fasthållande av att han hade sett boken i hyllan. Det var inte personalen som nötte ut honom. Och här står vi nu. Frågan är vad som kommer att hända.

Först: Det jag tror har hänt är att en minoritet har försatt en majoritet i en sorts ”utpressningssituation”. Med detta menar jag att majoriteten har hamnat i den svåra valsituationen att antingen tvingas göra sig till fiender med sina kollegor, eller finna sig i att delta i falskspelet kring boken. Om vi ser mail-brevet ur detta perspektiv så tolkar jag formuleringarna som om de är skrivna av en ur majoriteten – som försöker göra det bästa möjliga av en hopplös situation. Men mail-brevet utgör, trots detta, ett sätt att undvika sanningen. Den sanning som består av att Thilo Sarrazins bok har blivit bortplockad. Tyvärr bidrar den som har skrivit mail-brevet till att mörklägga sanningen och därmed till att dölja censuren. Om det är motvilligt.

Mina bloggar har gjort att en rad personer ger mig olika tips på missförhållanden. Jag bloggar troligen om vart tionde av dessa tips. Vissa tips håller inte och andra kan vara för personliga. Men i detta fall handlar det om att en aktad institution i kommunen – biblioteksväsendet – i hemlighet har sysslat med censur av en bok som den själv beställt hem. Utifrån uteslutningsmetoden, när det gäller bokens utgivningsdatum och det datum då boken plockades bort (vid årsskiftet), vågar jag påstå att boken har plockats bort på grund av påtryckningar. Dessa påtryckningar kan vara av religiös eller av politisk art.

Eller en kombination av dessa båda.

Jag hoppas fortfarande på att någon person på stadsbiblioteket, eller att någon politiker i kulturnämnden, ska ta sitt ansvar och gå ut och beklaga censuren samt be de personer som har blivit illa behandlade om ursäkt. Och självklart ska stadsbiblioteket återigen köpa in Sarrazins bok Feindliche Übernahme.

Boken finns på Adlibris nätbokhandel. Där finns även Sarrazins tidigare bok – den mest sålda politiska boken i Tyskland, skriven av en tysk, under ett decennium.

Det som jag och andra, i Arbetarpartiet och även inom andra partier och organisationer, sysslar med i denna strid är att försvara yttrande- och tryckfriheten. Jag kommer att ta upp frågan i Umeå kommunfullmäktige – under alla förhållanden. Däremot kommer tonfallet i fullmäktige att vara annorlunda om någon ansvarig hinner gå ut och be om ursäkt för den censur som har skett före det att frågan kommer upp. Detta i jämförelse med det tonfall kommer att prägla debatten i fullmäktige om nuvarande tystnad fortsätter.

Det som skett är alldeles för allvarligt för att kunna tystas ned.

 

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

18 kommentarer

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till Old Mac.
      Tack för dina värmande ord. Jag lovar att kämpa på. Och vill du bidra så hör bara av dig. Yttrande- och tryckfriheten hotas tyvärr i dessa dagar.

  1. Sandberg

    Det är märkligt att ingen ansvarig i bibliotekets ledning vågar träda fram och förklara varför den aktuella boken av Thilo Sarrazyn inte finns att tillgå på Umeå kommuns bibliotek, då den bevisligen har köpts in av sagda bibliotek.
    Tystnaden är talande och kommer att slå tillbaks på Umeå kommun och särskilt dess kulturnämnd, som inte tycks vara beredd att försvara vår yttrande- och tryckfrihet i enlighet med grundlagen.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till Sandberg.
      Det som skett är enligt min mening ett resultat av två saker:
      a) de ansvariga politikerna och tjänstemännen förstår inte det juridiska och moraliska brottet som de begått i att göra sig till censurens redskap,
      b) de ansvariga politikerna och tjänstemännen förstår inte att yttrande- och tryckfriheten utgör demokratins kärna.
      Därför förtjänar de ansvariga politikerna att avsättas och cheferna att omplaceras.
      Men det måste bli konsekvenser på grund av det som skett.

  2. Lars-Erik

    Allvarligt och empatiskt men principfast om de grundläggande demokratiska fri- och rättigheterna.

  3. Frank Pettersson

    Politisk censur är totalt förkastligt, bra att detta avslöjas. Vad är det denne Sarrazin skriver som är så provocerande att någon lyckas få den borttagen? Hur kan den personen, och den som plockat bort boken, anse att den är värre än Stalin, Hitler m fl?

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till Frank Pettersson.
      Thilo Sarrazin skriver om islam, tysk invandrarpolitik och hur denna utnyttjas för att islamisera samhället. Här i Sverige diskuteras parallellsamhällen och enklavisering där sharia råder. Det kan vara att Sarrazin har ett hårdare språkbruk. Men själva poängen är inte om jag gillar vad denne socialdemokrat och debattör skriver eller inte. Som du själv nämner har stadsbiblioteket exempelvis boken Mein Kampf av en viss österrikare. Det är ATT vissa i personalen, i hemlighet, har tagit sig rätten att ”censurera bort” hans bok. Med största sannolikhet efter påtryckningar från vissa låntagare. Och det har personalen gått med på – trots att de själva köpt in boken. Detta är politisk censur, vilket är, som du säger, totalt förkastligt.

  4. Blomman

    Det är ju inte säkert att någon av de anställda på biblioteket läser din blogg? Har du själv kontaktat Stadsbiblioteket och bett om en kommentar, det vore nog smidigare än att förutsätta att de läser här?

    Givetvis vill vi alla veta vad som hänt med boken och varför, men jag tycker att du nu ska skrida ifrån ord till handling och be dem bemöta det du skriver!

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till Blomman.
      Jag förstår hur du tänker. Men det fruktansvärda moraliska sveket från bibliotekspersonalen har utförts av dem själva och det är endast de som kan lösa det dilemma som de har försatt sig i. Jag har själv varit in och beställt ett exemplar av en bok med Thilo Sarrazin. Den bibliotekarie som jag talade med förnekade att det gick att se om de hade haft något exemplar hemma (men mailet som jag publicerade visar att det uppenbart fanns de bland personalen som visste bättre). Den bibliotekarie som jag talade med förnekade även att den ena av de två böckerna med Sarrazin gick att beställa – vilket var en ren lögn. Jag beställde då den andra boken och jag blev lovad att biblioteket skulle höra av sig – vilket aldrig har skett. Kort sagt: Jag blev behandlad på exakt samma sätt som mannen som är rörelsehindrad blev. Med lögner i syfte att få mig att tappa sugen och ge upp.
      Detta började inte med mina blogginlägg. Det började med att boken plockades undan i slutet av förra året eller i början av detta år. Försöket att ta reda på vad som skett, och varför, började redan vid månadsskiftet januari / februari. I år. Det vill säga för över fyra månader sedan. De anställda på stadsbiblioteket har fått alla tänkbara chanser. Och med något glädjande undantag anser jag att de jag har träffat, eller hört talas om, har agerat odemokratiskt – denna fråga. Nu är det upp till den demokratiska majoritet, som jag vet finns på stadsbiblioteket, att visa sin existens. Om de inte gör detta så förvandlar de sig själva till medlöpare åt den odemokratiska minoriteten. Och detta vore i sanning tragiskt. MEN NU LIGGER BOLLEN HOS DEM.

      • Blomman

        Har nu varit i kontakt med Stadsbiblioteket och de verkar ointresserade av dina blogginlägg och oinsatta i dem. De verkar överhuvudtaget inte ha läst dem. Har du kontaktat VK? Jag tror inte att Biblioteket bemöter blogginlägg.

        • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

          Svar till Blomman.
          Hej. Tack för dina synpunkter och information. Men deu ska veta att de läser både det du skriver och mina svar. Så här är mitt svar till dig, Blomman, och till båda sidorna i ”censurfrågan” på Umeå stadsbibliotek.
          Jag har hela tiden haft insyn i vad som händer bland personalen inom biblioteksväsendet i Umeå. Det är bland annat därför som jag är så noga med att poängtera att det finns en majoritet som är emot censur, men att dessa har tagits som ”gisslan” av de mindre demokratiska. Dessa har ställt majoriteten inför valet att antingen drabbas av en mycket dålig intern stämning på jobbet, eller att tvingas hålla tyst (och därmed bli delaktiga) i censuren.
          Det enda sätt på vilket de kan hålla samman är genom att hålla tyst.
          Så när du ringer, utifrån, kommer de att förneka att de bryr sig. Men personalen vet att jag har lagt in en beställning på en bok av Sarrazin. Som de aldrig hört av sig om. Och de känner DEFINITIVT till mannen med kryckor. Han som kontaktade mig efter att ha blivit så illa behandlad. De skrev ju brevet, som jag har ute på bloggen just nu, till just honom. Så tro inte på vad den du talat med säger. Jag VET att de följer vad jag skriver. Men detta kan de erkänna lika lite som de kan angripa mig. För det skulle aldrig den demokratiska majoriteten tillåta.
          Så här är det: Den majoritet som motvilligt deltar i censuren har alltså blivit minoritetens gisslan när det gäller förtrycket av yttrande- och tryckfrihet. Å andra sidan kan inte minoriteten gå ut och tala för majoriteten genom att påstå att jag ljuger. För det gör jag ju inte. Och det vet båda sidor. Brevet som ligger ute på min blogg bevisar att boken beställdes in, och sedan försvann. Och alla på stadsbiblioteket vet, numera, ATT så skedde och VARFÖR det skedde.
          Men, återigen, personalen kan endast hålla samman genom att hålla tyst.
          Men SVETTAS det gör dom. I dag ska jag träffa TV om Umeå kommuns budget. Och sedan ska jag skriva en interpellation till kommunfullmäktige om den censur som pågår i på stadsbiblioteket i Umeå. På så sätt kommer frågan upp, antingen på måndag eller på augustifullmäktige efter sommaren (fullmäktige tar semester under juli).

  5. Peter

    Jätte bra Janne att du belyser en sån här viktig grej!
    Jag ser fram emot att få höra fortsättningen på det här!

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till Peter.
      Jag ser också fram emot att få höra fortsättningen på detta. Nu ligger bollen hos de anställda på biblioteket.

  6. Tomas

    Ser fram emot att ta del av vad som sägs när frågan tas upp på fullmäktige. Ska bli intressant att se om någon tar ansvar då eller om de fortsätter med ”tysta leken”.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till Tomas.
      Socialdemokraterna var väldigt aggressiva och gapiga både på fullmäktige i februari och mars. I februari ville de (tillsammans med främst V) korsfästa mig då jag ville att Umeås första öppna transperson skulle hedras. I mars kallades jag både för islamofobisk och mina åsikter för rasistiska. Sedan kom Stefan Löfven på besök. Hans paroll är ju att hedersförtrycket både ska ses och hatas. Ovanpå detta har säpo gripit sex personer varav fem imamer (en från Umeå) samt Raad Al-Duhan som arbetade i Umeå under åren 2006-2014 i syfte att popularisera Usama bin Laden och jihadistkrigare. Det blev även känt att hans 2016 dödshotade dåvarande chefredaktören på Gefle dagblad. Raad Al-Duhan var en av sossarnas gullgossar. Efter dessa smällar verkar vissa som gapade väldeliga i februari och mars ha tystnat. Men jag tror att skälet till att ordföranden för Kulturnämnden, en sosse, varit så tyst i denna frågan beror på att ordförande fått veta att det jag skriver är sant. Och jag är väldigt övertygad om att tystnaden från de anställda från stadsbiblioteket i Umeå beror på samma sak. Vill bidra i försvaret av yttrande- och tryckfriheten – hör av dig.

  7. Fredrik

    Hej, har det kommit någon ny information angående censuren på biblioteket?
    Är väldigt nyfiken på hur biblioteket ställer sig till detta. De måste ju ha en chef som kan gå ut och förklara saker, eller?

    Mvh, Fredrik

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till Fredrik.
      Ja, det har det. Det är flera som har hört av sig – från stadsbiblioteket. Och jag återkommer, garanterat, till detta. Men innan budgetdebatten kallnar, efter midsommar, måste jag beskriva vad budgetdebatten visade om vad vi har att vänta från de styrande partierna när det gäller framtiden. Men, återigen, jag garanterar att återkomma. En rekommendation: läs min senaste blogg om budgetdebatten. Samma brist på ledarskap när det gäller ekonomins katastrofala läge i Umeå är det som orsakar islamisternas ökande inflytande i Umeå kommun – inklusive (indirekt) att böcker plockas bort på stadsbiblioteket.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>