Till bibliotekspersonalen: NU erkänner era chefer att Sarrazins bok HAR utgallrats. Varför tog detta 4½ månad? Hör gärna av er så vi kan samtala!
Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.
Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________
JAG INBJUDER STADSBIBLIOTEKETS PERSONAL TILL SAMTAL
Hej, och välkomna.
Sedan månadsskiftet januari / februari 2019 har jag och andra låntagare fått höra att boken ”Feindliche Übernahme”, utgiven år 2018 av författaren Thilo Sarrazin, inte finns på stadsbibliotekets hyllor – och detta med de allra mest skiftande förklaringar. Några exempel:
– ”boken har aldrig funnits”,
– ”den fanns hemma, men har försvunnit av oklar anledning”,
– ”vi köpte in den i tron att det handlade om skönlitteratur, men det visade sig handla om facklitteratur”,
– ”det går inte att se om boken har funnits inne, men vi har den i alla fall inte nu”.
* Vad blev vi låntagare rekommenderade att göra?
Det kom följande två rekommendationer:
a) gör ett ”inköpsförslag” på boken så återkommer vi med ett beslut (och en motivering ifall boken inte skulle köpas in),
b) vi kan ordna ett fjärrlån (detta fick tre personer, som jag personligen känner till, höra – en är dem är jag).
* Vad hände?
Inköpsförslagen. De som gjorde inköpsförslag fick aldrig något svar. Det första inköpsförslaget som jag känner till lades (på en anställds inrådan) redan i månadsskiftet januari / februari. En man på snart 70, som tar sig fram med hjälp av kryckor, fick också rådet att göra ett inköpsförslag. Han skulle få svar senast en vecka efter ett möte som skulle besluta i frågan (och mötet skulle hållas den 10 april). Det har nu gått två månader. Och ingen har hört av sig! Men han har besökt stadsbiblioteket många gånger – och upplevt det som om personalen har försökt nöta ut honom,
Fjärrlånen. Dessa var en pinsam bluff. Som jag visade i mitt förra blogginlägg så är det omöjligt att ordna ett fjärrlån för ”Feindliche Übernahme”, utgiven år 2018, av författaren Thilo Sarrazin. Vi är minst tre personer som fått denna lögn rakt i ansiktet.
* Tvärvändningen
Nu heter det plötsligt att boken verkligen HAR funnits hemma till utlåning. Detta var en tvärvändning. Den beror på att mina blogginlägg har gjort den ursprungliga hållningen ”vi har inte boken hemma” ohållbar. Motiveringarna blev så skiftande och självmotsägande. Vilket jag har skrivit om i mina tidigare blogginlägg. Men inte för att vara elak. Utan för att försvara yttrande- och tryckfriheten.
För Striden handlar om just dessa:
a) ifall de åsikter som Sarrazin står för ska TILLÅTAS att framföras i Sverige – eller inte; här handlar det om att försvara efterlevnaden av GRUNDLAGAR som yttrande- och tryckfriheten, vilka tillåter Sarrazins böcker!
b) ifall personalen på ett stadsbibliotek, självsvåldigt, ska få bestämma att befolkningen INTE ska få ta del av vissa åsikter genom att ge efter för påtryckningar från odemokratiska kretsar och införa censur genom att gallra bort vissa böcker.
Tvärvändningen från cheferna har alltså kommit – men den hade aldrig kommit utan mina blogginlägg.
Numera är alltså ”berättelsen” att boken har funnits hemma och att den har funnits till utlåning. Detta har bekräftats både skriftligt (se en av mina tidigare blogginlägg) och muntligt av en chef som söktes upp av en person som ibland brukar kommentera på min blogg (och som helt sonika tog saken i egna händer och gick in på biblioteket för att fråga var boken har tagit vägen). Den chef som besvarade frågan om var boken tagit vägen gav ett annat svar än det skriftliga svar som jag tidigare redovisat (om felinköp). Chefen sade att boken hade blivit ”utgallrad” på grund av utrymmesbrist.
* Motiveringen att det råder utrymmesbrist är genant dålig.
Detta med utrymmesbrist är bland det minst trovärdiga som jag någonsin har hört. Ungefär som att jorden är platt eller att tyngdlagen bara är en myt. Boken skulle alltså ha blivit utgallrad på grund av utrymmesbrist!
Tror ni på detta?
Jag frågar er som arbetar med böcker på Umeås bibliotek: tror ni VERKLIGEN på detta! Ni vet att bokmagasinet finns kvar på Nygatan. Skulle inte boken ha fått rum där i väntan på låntagare? Naturligtvis. Men utrymmesbrist var självklart inte det riktiga skälet. För boken fick plats på hyllorna i stadsbiblioteket under ett par-tre månader under hösten 2018. Och de som köpte in boken visste att den skulle ianspråkta 3 cm av det samlade hyllutrymmet. Och ändå köptes boken in.
Däremot skulle det ha besparat flera personer en massa tid, energi och både fysiska samt mentala ansträngningar om SANNINGEN hade kommit fram redan i månadsskiftet januari / februari i år. Själv har jag både vårt budgetalternativ inför 2020, samt utvisningen av fem wahhabitiska aktivister, som jag mycket hellre bloggar om.
En av de som ska utvisas, om inte regeringen stoppar detta, är en imam från Umeå samt Raad Al-Duhan som verkat i Umeå under åren 2006-2014 innan han återvände till Gävle för att fällas för att ha dödshotat Gefle Dagblads dåvarande chefredaktör (år 2016).
Jag bloggar mycket hellre om detta – för att ta ett par exempel.
* Varför sa ingen, redan i början på året, att boken hade funnits hemma – men utgallrats av utrymmesbrist?
Detta skulle verkligen ha besparat flera låntagare både tid samt fysiskt och mentalt ansträngande besök. Det skulle även ha inneburit att jag sluppit sätta en sådan press på Umeå stadsbibliotek och dess personal.
Skälet var att utgallringen av boken, censuren, skulle hållas hemlig. Men mina blogginlägg gjorde den ursprungliga positionen ”vi har inte boken hemma och det beror på alla möjliga och självmotsägande skäl” omöjlig. Detta skrev jag inte för att vara elak. Jag för denna strid eftersom det jag skriver är sant. Och jag var tvungen att påvisa det orimliga i svaren och den avledande manövern ”ta ett fjärrlån”. Detta för att försvara demokratins fundament: yttrande- och tryckfriheten. Det är av samma skäl som jag påstår att påståendet om att boken har tagits bort av utrymmesbrist är orimligt!
* Sannolikt har ni nu fått order, uppifrån, om att alla ska hålla sig er till samma genanta förklaring – utrymmesbrist!
Ni har troligen fått höra att ni inte ska föra fram egna förklaringar. Men skulle era chefer ha påbjudit en direkt likriktning så har de – era chefer alltså – inte endast agerat odemokratiskt.
De har sannolikt även agerat olagligt.
Och skulle era chefer försöka förhindra er att föra en dialog med mig då bryter de mot lagen så till den milda grad att de kommer att drabbas av kännbara straff!
Så skriv gärna till mig ” [email protected] ”
Alla garanteras full anonymitet!
* Finns det anställda inom biblioteksverksamheten i Umeå kommun som mår dåligt av lögnerna?
Mår ni dåligt över det faktum att boken faktiskt fanns hemma för utlåning (vilket det tog 4½ månad innan ni fick erkänna detta), sedan plockades boken bort (vilket ni tvingades förnekades under 4½ månad), och nu ska ni (troligen) alla påstå att detta beror på utrymmesbrist!
Mår ni inte illa av att bli utnyttjade av pk-politiker, och mer eller mindre politiserade chefer, som plockar bort böcker efter religiösa-politiska påtryckningar – istället för att stå upp för demokratiska fri- och rättigheter.
Varför blev NI bibliotekarier en gång i tiden?
Var är stadsbibliotekets lojalitet mot den yttrande- och tryckfrihet (grundlagen) som står över hemsnickrade tolkningar av bibliotekslagen?
Vore det inte befriande med sanningen?
– – – – –
* Här ett inlägg från en skådespelande socialdemokrat – som vill förlöjliga censur.
Men först några egna kommentarer: Personligen tycker jag att det är synd om dåliga skådespelare. Men det som sägs nedan är ett så sällsynt lågt försök att trivialisera-förlöjliga en så allvarlig sak som censur att jag publicerar det i alla fall – detta då jag tror mig kunna använda detta sosse-skådis-inlägg i pedagogiskt syfte genom att besvara det som sosse-skådisen skriver.
Av humanitära skäl ska jag inte sätta ut namnet på denna skådespelare. Här nedan följer sossens visdom.
”En bok saknas tydligen på Umeås stadsbibliotek. Tesen är att det råder censur eftersom boken kan anses ”rasistisk” och det osar konspiration om att partiet gett order om att förvägra medborgarna denna bok. Följden är att vi i S måste gå ut och dementera att det förekommer censur på bibliotek. I kommunfullmäktige. Ja ni hör ju. För den som tror att man på ett intellektuellt plan kan känna sig hotad av andras åsikter i bokform och därför skicka ut ninjor för att förbjuda böcker får ju gärna komma förbi mig. Jag har ca 100 titlar från fascistiska teoretiker på bokhyllan. Inklusive allt från religiösa dårar. Och dessutom en hel galen maoism och annat. Som definitivt – inte – finns på bibblan. Ja en drös av moderna terroristorganisationer förekommer också.
Tror någon verkligen att intellektuellt intresserade personen skyggar för åsikter i en bok? Att vi skulle arrangera bokbål om man inte håller med Stefan Löfven?
Och är det såna frågor kommunfullmäktige ska hantera?
Det kan inte bara vara så att någon helt enkelt glömma lämna tillbaka boken?”
– – – – –
* Mitt svar till sosse-skådisen.
Denna strid handlar inte om en bok. Och absolut inte om sosse-skådisens hemmabibliotek bestående av fascistiska teoretiker och moderna terroristorganisationer.
a) Striden handlar om ifall de åsikter som Sarrazin står för ska TILLÅTAS framföras i Sverige – eller inte; här handlar det om att försvara efterlevnaden av GRUNDLAGAR som yttrande- och tryckfriheten, vilka tillåter Sarrazins böcker.
b) striden handlar om ifall personalen på ett stadsbibliotek, självsvåldigt, ska få bestämma att befolkningen INTE ska få ta del av vissa åsikter genom att ge efter för påtryckningar från odemokratiska kretsar och införa censur genom att gallra bort vissa böcker.
Det är just dessa frågor som skådespelaren-socialdemokraten försöker trivialisera och förlöjliga.
* Men jag vänder mig till er i bibliotekspersonalen, som jag vet förstår denna frågas vidd, och djup.
Ni/du kan gilla eller ogilla Thilo Sarrazins åsikter: exempelvis att invandringen är för stor, att islamisterna strävar efter att skapa parallella samhällen där sharia skall råda, att denna utveckling kostar för mycket, o s v. Men ni vet att det inte är detta som frågan handlar om. I en stat med demokratiska fri- och rättigheter ska Sarrazins åsikter få finnas och även i bokform på ett kommunalt stadsbibliotek. Precis som Stalins, Hitlers och Kim Il-sungs samt rasbiologen Herman Lundborgs åsikter ska få plats på hyllorna (eller i magasinet).
Och när personalen på biblioteken, över hela Sverige, uppenbarligen har bojkottat Sarrazins bok bör någon reagera.
För medan boken kan lånas i andra länder finns det inte ETT ENDA EXEMPLAR att låna på de kommunala biblioteken i hela Sverige (därför var de fjärrlån som erbjöds på Umeå stadsbibliotek rena lögnerna). Det går inte att låna ut böcker som inte finns. Detta fick jag veta då jag ringde stadsbiblioteket i Malmö.
Det var alltså unikt att Sarrazins bok faktiskt fanns i Umeå! Det var till och med något att vara stolt över. Men boken försvann snart bort från den kommunala biblioteksverksamheten även här. Därmed finns det idag inte ett enda exemplar till utlåning i hela Sverige.
Kanske kan sosse-skådisen skoja till det lite om detta också. Kanske berätta lite om sina fascistiska teoretiker och moderna terrororganisationer. Allt för att trivialisera-förlöjliga att böcker försvinner och att det tar 4½ månader att få fram sanningen. Och motivet att boken togs bort på grund av utrymmesbrist är under all kritik. Det vet både ni och jag.
* Jag tar alltså inte denna strid för en bok.
Jag pressar inte er i personalen på stadsbiblioteket för att jag gillar allt som Sarrazin säger. Det budskap som jag har fört fram från allra första början är att detta handlar om en strid om två helt andra saker:
a) Striden handlar om ifall ska de åsikter som Sarrazin står för ska TILLÅTAS i bokform på kommunala bibliotek i Umeå – eller inte; här handlar det om att försvara efterlevnaden av GRUNDLAGAR som yttrande- och tryckfriheten, som tillåter Sarrazin.
b) striden handlar om ifall ska personalen på ett stadsbibliotek, självsvåldigt, ska få bestämma att befolkningen INTE ska få ta del av vissa åsikter genom att ge efter för påtryckningar från odemokratiska kretsar och införa censur genom att gallra bort vissa böcker.
De som vill försvara yttrande- och tryckfriheten måste ta allvarligt på att det tog 4½ månad att få ett ärligt svar. Sarrazins bok blev utgallrad. Vi som tar allvarligt på demokratins kärna måste kräva ett bättre svar än att boken försvann på grund av brist på utrymme.
* Sosse-skådisen tar inte dessa frågor på allvar.
Likt en clown vill han att vi ska känna till hans exklusiva boksmak av fascistiska teoretiker och moderna terrororganisationer. Men poängen är att vi som försvarar yttrande- och tryckfriheten accepterar att sådana böcker finns att köpa i en demokrati. Och att de får finnas hemma hos sosse-skådisen. Det är alltså inget att skryta med. Detta budskap måste framföras till honom. Han förstår det uppenbarligen inte själv. Men hans böcker får alltså finnas i en demokrati.
Frågans kärna består i att INGEN på stadsbiblioteket har rätt att idka censur på grund av politiska-religiösa påtryckningar. Eller på grund av något annat skäl. Men detta är precis vad som skett. Tyvärr har personal INTE stått upp för yttrande- och tryckfriheten!
Vad sossarna har med detta att göra får sosse-skådisen förklara på annan plats. Jag har aldrig påstått att medlemmar i ”Partiet” smyger omkring och plockar bort böcker. Däremot anser jag att Kulturnämndens ordförande bör känna ett ansvar för att besvara frågan om varför boken försvann, och varför det tog 4½ månad att få ett erkännande av att så var fallet. Och Kulturnämndens ordförande råkar vara sosse.
Sosse-skådisen avslutar med att frågan om det inte kan vara så att någon har glömt att återlämna boken.
Han gör ytterligare ett försök att trivialisera-förlöjliga frågan om censur. Svaret på hans fråga är … Nej. Han kan fråga cheferna på biblioteket som har berättar att boken ”gallrats ut”. De som har hittat på att detta beror på att det inte fanns plats på hyllan, eller på Nygatan eller i Umeå.
* Men Du som jobbar på bibliotek i Umeå – du får väldigt gärna höra av dig för ett samtal.
Skriv när du vill.
____________________________
Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.