Censur av böcker och åsikter sker även på andra bibliotek – läs om ofattbara politiker i Falköping och hur bibliotekslagen missbrukats i Umeå

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

INGRESS

Jag har sex syften med detta blogginlägg.

För det första: Censur finns på bibliotek även i andra kommuner – Falköping är det mest skrämmande exemplet hittills
Den odemokratiska metoden att plocka bort böcker, eller vägra beställa in dem, är spridd på flera håll i Sverige. Jag ske ge några exempel på detta. Jag är tvingad att gå särskilt hårt åt den osannolikt ryggradslösa kultur- och fritidsnämnden i Falköping vars ”värdegrund” (kallad medieplan) har gått långt över gränsen för vad jag trodde var möjligt när det gäller mänsklig dumhet, kryperi och svek mot det sekulära och demokratiska samhället

För det andra ska jag visa på de §§ (paragrafer) inom bibliotekslagen som den minoritet på Umeå stadsbibliotek (och kanske även andra odemokratiska minoriteter) stöder sig på då de, genom politiskt medvetna odemokratiska tolkningar av denna lag, trampar på de två grundlagarna om yttrande- och tryckfrihet, lagar som de inte ser som en vägledning och en styrka som måste försvaras, utan som hinder som måste ”rundas”

För det tredje: Därför har jag kritiserat en minoritet av de anställda på Umeå stadsbibliotek

För det fjärde: Min syn på personalen på Umeå stadsbibliotek

För det femte: jag kommer att fortsätta med att driva kravet på att Kalle, som upptäckte att Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme hade blivit bortplockad i hemlighet, ska få en officiell ursäkt från Umeå stadsbibliotek för att de behandlat honom illa

För det sjätte: Attityden inom biblioteksvärlden måste granskas närmare. Det kan hända att biblioteksvärlden anpassar sig till shariaanhängarna även på andra sätt än genom att censurera böcker.
_     _     _     _     _

 

I. Censur finns på bibliotek även i andra kommuner – Falköping är det mest skrämmande exemplet hittills
I Ekerö kommun vägrade bibliotekschefen att köpa in Tino Sanandajis bok ”Massutmaning”.
Sanandaji har begått synderna att dels skriva en bok om Sveriges storskaliga invandring från fattigare länder till en välfärdsstat, och dels hävda att detta experiment i stora delar har misslyckats. Genom att vägra köpa in boken bryter bibliotekschefen mot grundlagarna om yttrande- och tryckfrihet. Naturligtvis ser denne självrättfärdige och uppblåste medlöpare endast grundlagar som yttrande- och tryckfrihet som ett besvärligt hinder. Men en bibliotekschef borde, eventuellt, kunna något om bibliotekslagen. Och han bryter, förutom mot två grundlagar, även mot paragraf två i bibliotekslagen när han censurerar Sanandaijs bok ”Massutmaning”.

Botkyrkas och Falköpings kommuner har båda kritiserats av JO (Justitieombudsmannen) för att deras biblioteksväsende både vägrat köpa in vissa titlar och även vägra förmedla fjärrlån. Motiveringen från dessa förmyndare har varit att böckerna har ett olämpligt innehåll! Jag ska försöka ta reda på vilka titlar det handlar om. Men tills vidare kan vi konstatera att JO har prickat dessa två kommuner (och deras bibliotek) för deras uppblåsta och förmyndaraktiga, politiskt beskäftiga och odemokratiska, agerande. Bra gjort av JO – synd att straffsatserna är så låga. Dessa bibliotek behöver genomgå en rejäl ”kulturrevolution” i syftet att alla anställda både ska lära sig innehållet i de grundlagar som gäller i Sverige samt grundlagarnas avspeglingar i § 2 i Bibliotekslagen, dels lära sig agera med dessa grundlagar som bas. De som inte klarar, eller inte accepterar, detta måste avskedas. Ju förr desto bättre.

En av mina läsare har upplyst mig om att den bok som biblioteket i Falköping  prickades för av JO, på grund av sin odemokratiska vägran att ställa boken till sina kommuninvånares  förfogande var ”Världsmästarna, när Sverige blev mångkulturellt”, publicerad 2010, och skriven av signaturen ”Julia Caesar”. Boken fick först en neutral och saklig recession av lektören Per-Åke Walton. Lektörer kallas de som biblioteken brukar anlita för att läsa och recensera olika böcker.

Svaret till JO från kultur- och fritidsnämnden i Falköping – ledande i ligan av lismande ryggradslöshet.
Då de blev kritiserade av JO för att de, på sitt unikt politiskt beskäftiga sätt, tagit sig rätten att bestämma vilka böcker de inte ville att medborgarna i ”sin” kommun skulle få läsa ”kommunalt”, bestämde sig kultur- och fritidsnämnden för att gå i svaromål mot JO.
Det borde inte denna nämnd ha gjort.
Det finns ett gammalt uttryck som lyder, ungefär, så här: ”för vissa som misstänks vara idioter är det bättre att hålla käften stängd, än att öppna den, och därmed undanröja varje tvivel”. Nu menar jag, naturligtvis, inte att ledamöterna i kultur- och fritidsnämnden i Falköping är idioter. Jag kom bara, av en ren tillfällighet, att tänka på detta uttryck, då jag läste nämndens svar till JO.

I FN:konventioner om brott mot de ”mänskliga rättigheterna” nämns exempelvis tortyr, slaveri och folkmord.

Men i Falköping har politikerna satt ribban, något, lägre när det gäller de mänskliga rättigheterna. Kultur- och fritidsnämndens svar till JO måste bevaras för eftervärlden. Som en varning.
Detta för nämndens monumentala politiska beskäftighet (beskäftig är ett träffande uttryck på vissa kulturarbetare och kulturpolitiker i Falköping) och även för nämndens oslagbara sätt att relativisera och FÖRMINSKA brott mot mänskliga rättigheter – på ett KRIMINELLT sätt som borde BESTRAFFAS. 

Här kommer svaret från kultur- och fritidsnämnden till JO, sedan JO riktat kritik mot kommunens bibliotek för att den både vägrat köpa in vissa böcker och erbjuda fjärrlån på dessa, som om denna nämnd (i folkmun kallad ”idioternas sammansvärjning”) trodde att den var allsmäktig:

”Anledningen till att kultur- och fritidsnämnden i medieplanen fastställt att värderingar är det viktigaste kvalitetskravet är att nämnden vill vara säker på att en låntagare kan känna sig trygg med att när hen lånar litteratur inte få sina mänskliga rättigheter kränkta genom att läsa den. Detta gäller oavsett om litteraturen är skönlitterär eller ren faktabok”.

Ställ dig själv följande tre frågor:
* Hur långt får missbruket av begreppet ”mänskliga rättigheter” gå? Enligt FN handlar brott mot mänskliga rättigheter om sådant som tortyr, slaveri och folkmord. Dessa aktiviteter förknippas med nazisterna i Tyskland 1933-45 och Islamiska Staten av idag. I Falköping vill dock politikerna försäkra sig om att ingen får sina ”mänskliga rättigheter” kränkta då de  frivilligt läser en bok med andra åsikter än låntagarens egna … (inte undra på att nämnden kallas ”idioternas sammansvärjning” – ett folkligt uttryck som jag, naturligtvis, tar starkt avstånd ifrån).

*Återstår någon yttrande- och tryckfrihet sedan politiker slagit fast att värderingar är det viktigaste kvalitetskriteriet –
både vad gäller skönlitteratur och rena faktaböcker. Dessa värderingar ska uppenbart bestämmas av politiker i kultur- och fritidsnämnden som sedan, tydligen, kan delegera detta allsmäktiga ”värderande” av böcker till bibliotekarierna.

Detta är, varken mer eller mindre, att leka gud. Och de som leker gud brukar ha storhetsvansinne. Vilket ska skiljas från vanlig simpel idioti.

Låt mig slå fast följande: Om det är något som inte ska spela någon roll, för bokinköparna, är det ”värderingar”. Speciellt värderingar hos politiker och bibliotekarier som har med inköp av böcker att göra! Men varken politikerna i kultur- och fritidsnämnden, eller bibliotekarierna, förstår detta! Vad händer om någon inköpare har bestämt sig för att skydda följande ”värderingar” från motsägelser i böcker:
a) jorden är platt,
b) tyngdlagen existerar inte,
c) Förintelsen ägde aldrig rum,
d) Sharia bör gälla i Sverige.

Då skulle böcker som kritiserar sharia (sharia står för månggifte, barnäktenskap, könsstympning, nej till fria val, mm) kunna bojkottas (censureras) eftersom de definitivt skulle kunna kränka någon islamist.

Kultur- och fritidsnämndens formuleringar i Falköping innebär även att den som skrivit böcker som försvarar demokratiska fri- och rättigheter, samt ett sekulärt samhälle, skulle kunna bli bojkottad (censurerad) eftersom det säkert går att hitta någon shariaanhängare som skulle kunna tänka sig att bli kränkt över att en författare vill slå vakt om demokratiska fri- och rättigheter! Det är tur att det är polisen som håller i torgmötestillstånden. Tänk vilka risker människor löper då någon talar i en högtalare och använder sin grundlagsstadgade yttranderätt. Folk skulle ju kunna drabbas av masskränkning om fler hör åsikter uttalas som de inte håller med om.

*Hur har det kunnat gå så in i helvete fel i Falköping?
Ska politikerna i kultur- och fritidsnämnden få sitta kvar – eller bör de tvingas att avgå av sina egna partier. En sak är säker: ingen som medvetet undertecknat ett sådant dokument skulle kunna sitta kvar som representant i någon nämnd för Arbetarpartiet. Eller ens behålla sitt medlemskap i partiet.

Sammanfattningsvis:
Den censur som ägde rum på Umeå stadsbibliotek ska ses mot bakgrund av censuren i Ekerö, Botkyrka och Falköping (som ofta kallas för ”lilla Salem”). Och eventuellt även i andra kommuner. Yttrande- och tryckfriheten är definitivt hotad. Tyvärr hotas den av bibliotekens egen personal (minoriteten) och av vissa, mindre förståndiga, politiker. Kanske med storhetsvansinne. Jag hoppas naturligtvis att politikerna i kultur- och fritidsnämnden i Falköping inte har blivit kränkta av mitt, kanske något, respektlösa förhållningssätt till dem.

 

II. De §§ i bibliotekslagen som missbrukas av minoritet på Umeå stadsbibliotek
5 § Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska, bland annat genom att erbjuda litteratur på
1. de nationella minoritetsspråken,
2. andra språk än de nationella minoritetsspråken och svenska, och
3. lättläst svenska.”

Mina kommentarer:
-Här har vi den paragraf (§ 5) som de som springer ärenden åt islamisterna och deras medlöpare, genom att exempelvis plocka bort böcker ur bokhyllan, anser sig finna stöd i. Låt oss citera: ”Biblioteken … ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska [min boldning]…

De nationella minoritetsspråken är fem: finska, jiddisch, meänkieli (Tornedalsfinska) romska, samiska. Men den särskilda uppmärksamhet som biblioteken ska ägna de nationella minoriteterna, och personer som har annat modersmål än svenska, innebär att se till att dessa har tillgång till litteratur att läsa och lyssna på – samt kanske erbjuds kulturella aktiviteter. Men denna särskilda uppmärksamheten innebär förbanne mig inte att idka hemlig censur, genom att plocka bort böcker som islamister och deras medlöpare som (kanske) har annat modersmål än svenska ogillar.

Men låt oss titta på bibliotekslagens andra paragraf nedan

” 2 § Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.
Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.

Där står bland annat att ”Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning”.

Fri åsiktsbildning!
Denna formulering anser jag sätter stopp för personal, exempelvis på Umeå stadsbibliotek, som tror sig ha rätt att plocka bort en bok som islamisterna och deras medlöpare ogillar. De som plockat bort boken, och de som dolt detta genom lögner och halvsanningar, har inget i bibliotekslagen. Tvärtom. Den odemokratiska minoriteten brutit mot yttrande- och tryckfrihetslagen. Men också mot bibliotekslagen. Därför denna långa period av officiell tystnad kombinerad med lögner och halvlögner.

Men jag kan slå vad om att denna minoritet, med en typisk brännvinsadvokatyr, har försökt använda dessa ord (har annat modersmål än svenska) i bibliotekslagen till vad de själva vill. Kanske har de lyckats övertyga en och annan demokrat på stadsbiblioteket genom sitt missbruk av Bibliotekslagen. Men då är det förbanne mig hög till för den demokratiska majoriteten att kontra med paragraf två (§ 2) som bland annat innehåller orden om att ”det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling”.

Denna formulering kan användas mot alla försök att anpassa det svenska samhället till sharia – med dess förtryck av kvinnor, barn och homosexuella. Och den demokratiska majoriteten måste göra just detta. För det är nästan självklart att de som antingen själva plockar bort böcker som islamister och deras medlöpare inte gillar (eller stöder att andra gör det) sannolikt springer deras ärenden även i andra sammanhang.

Vi ska återkomma till andra former av anpassning, från bibliotekens sida, till sharia-anhängarna och deras medlöpare. Senare.

 

III. Repetition: Därför har jag kritiserat en minoritet av de anställda på Umeå stadsbibliotek
Jag tvingades skriva sex blogginlägg under perioden 3 – 21 juni om att Umeå stadsbiblioteks hade censurerat Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme. Ni som följt debatten, som sammanfattades i det blogginlägg som jag publicerade den 21 juni, vet att Sarrazins bok plockades bort ur stadsbibliotekets hylla. Den köptes in under hösten 2018 och plockades bort runt nyår 2018 / 2019.

Orsaken till detta var främst att en, eller flera, islamister och/eller deras medlöpare kritiserade biblioteket för deras innehav av denna bok. Och en minoritet av personalen på stadsbiblioteket ansåg sig ha rätt att svika grundlagarna gällande yttrande- och tryckfrihet för att vara vara anhängarna till ett shariastyrt samhälle (eller deras medlöpare) till lags!

Men de som plockade bort boken visste mycket väl att detta var fel. Vilket gör det hela än värre. Annars hade det inte krävts så många lögner och halvsanningar – eller behövt ta hela fem månader av mygel – innan boken återigen beställdes in av stadsbiblioteket. Här är några av de olika positioner som personalen på stadsbiblioteket gav till mig och Kalle trots att de flesta av dem mycket väl visste att boken plockats bort – och varför. Du kan själv läsa några av de olika svar som personalen gav:

a) vi har inte boken – ”och det går inte att se om vi någonsin har haft den”,
b) vi har inte boken – ”vi har haft den tidigare men jag vet inte varför den är borta”,
c) vi har inte boken – ”kan den ha varit rasistisk?”
d) vi har inte boken – den har plockats bort, ”den har kanske bedömts som mindre lämplig”,
e) vi har inte boken – ”den köptes in i tron att den var skönlitteratur …”
f) vi har inte boken – ”den plockades bort på grund av brist på utrymme”.

Efter sex blogginlägg och ett bistert samtal med kulturnämndens socialdemokratiska ordförande är boken nu – efter fem månader – för andra gången ”under inköp”. Men under dessa fem månader skyfflades Kalle runt-runt och tvingades att lyssna till halvlögner, hellögner och insinuationer om att han ville låna ”rasistiska” böcker.

Konfrontationen kring ”den försvunna boken” började i mitten på januari i år.
Konfrontationen började alltså inte med min första blogg den 3 juni. Det var redan i mitten av januari i år som ”Kalle” ville låna boken av Sarrazin, som han med egna ögon hade sett i en hylla på stadsbiblioteket under hösten 2018, men som plötsligt visade sig vara borta. Efter diverse turer kontaktade han mig. Jag kollar alltid upp de saker som jag bloggar om. Och boken var verkligen borta trots att den, med tanke på utgivningsdatumet, inte kan ha stått på hyllan i mer än två-tre månader. O

Jag vill betona att de som svek yttrande- och tryckfriheten för att vara islamisterna, eller deras anhängare, till lags utgör en minoritet av personalen på stadsbiblioteket – en minoritet – men en inflytelserik minoritet.

Ett av mina syften är att få den demokratiska majoriteten av personalen på stadsbiblioteket att stå upp för yttrande- och tryckfriheten. Detta kräver att de vågar ta de konflikter som är nödvändiga minoriteten.

 

IV. Min syn på personalen på Umeå stadsbibliotek – hämtad från inledningen till min första blogg i denna fråga:
”Jag är övertygad om att huvuddelen av personalen vid Umeå stadsbibliotek är juridiskt och moraliskt rättskaffens personer. Men tyvärr finns det personal på stadsbiblioteket som bekämpar Sveriges grundlagar. Jag accepterar inte att dessa anställda på Umeå stadsbibliotek får fortsätta – med detta.
Håller du med mig så ska du skriva en kommentar på detta blogginlägg om vad du tycker om detta agerande.”

 

V. Jag hoppas att den demokratiska majoriteten på stadsbiblioteket ger Kalle en ursäkt!

Jag kommer att fortsätta med att driva kravet på att Kalle, som upptäckte att Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme hade blivit bortplockad i hemlighet, ska få en officiell ursäkt från Umeå stadsbibliotek för att de behandlat honom illa. De på stadsbiblioteket känner mycket väl till Kalle. Och de borde, i anständighetens namn, ge honom en officiell ursäkt. Detta av exempelvis samma chefer som sände ett brev till alla biblioteksanställda om mina bloggar – med det inbyggda budskapet att det var cheferna och Kulturnämndens ordförande som skulle agera (och inte någon annan biblioteksanställd). Inte så etiskt. Men detta brev gav mig en hel del ny information – som jag ska återkomma till i senare bloggar.

 

VI. Attityden inom biblioteksvärlden måste granskas närmare.
Det kan hända att biblioteken inte endast anpassar sig till shariaanhängare genom att rensa ut böcker utan även på andra sätt  – ungefär som de fritidsnämnder som accepterar separata badtider för män och kvinnor.

Jag tänker återkomma med nya granskningar av biblioteksvärlden under hösten.

 

 

Så skriv gärna – och säg vad du själv tycker

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.