Ofattbart. M. Chninou (S) fortsätter sin facebook-vänskap med Al-Duhan i det wahhabitiska nätverket! Traditionella sossar måste ta strid om partiet. Del V.

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

 

Del VI i denna serie av blogginlägg om islamisternas roll i det politiska maktspelet
i Umeå kommer i morgon, måndag

 

INGRESS

Varför tillåter Socialdemokraterna Mahmoud Chninou – som både är ordförande i Ersboda S-förening och styrelseordförande för det kommunala bolaget UPAB – att demonstrativt fortsätta sin facebook-vänskap med Raad Al-Duhan i det wahhabitiska nätverk som myndigheterna har angripit? Detta bland annat därför att nätverkets tolkning av islam är densamma som Islamiska Statens vilket har bidragit till att skapa ett gynnsamt klimat för värvning av jihadistkrigare.
Återigen: Varför tillåter Socialdemokraterna i Umeå en sådan, både provokativ och djupt politiskt osund, manifestation av gemenskap mellan en av sina viktigare representanter och en person som Migrationsverket beslutat utvisa – då han utgör en del av ett nätverk med en wahhabitisk IS-tolkning av islam?

Stanna upp en stund och ta in frågans fulla vidd. Läs gärna om frågan, igen.

-Trodde du att någon skulle behöva ställa denna fråga? Jag själv trodde aldrig att jag skulle tvingas att ställa denna fråga!
-Men tyvärr har det blivit nödvändigt att ställa just denna fråga!

 

Stycke 1.
Hur kan jag ta mig rätten att tala till Socialdemokraterna på det sätt som jag nu gör?
* Svaret är: Islamisterna och deras medlöpare har förskansat sig i exempelvis Socialdemokraterna – istället för att bilda egna partier.
Omar Mustafa är ett exempel på en islamist. Han tog sig in i Socialdemokraternas Partistyrelse och till detta krävs medlöpare!
Mehmet Kaplan är ett annat exempel på en islamist. Han tog sig ända in i regeringen via MP!
Ebtisam Aldebe är ett tredje exempel på en islamist. Via Centern tog hon sig in i Solna Tingsrätt där hon avslöjades efter att ha tillämpat sharianormer i domslut! Listan är oändlig.
* Svaret är: jag och Arbetarpartiet för en strid mot islamisterna och deras medlöpare,
* Svaret är: striden mot islamister och medlöpare kräver att deras namn blir offentliga – oavsett vilket parti de har gömt sig i,
* Svaret är: det måste finnas namn på islamisterna eller deras medlöpare för att göra det möjligt att peka på de extrema uttryck som deras tolkning av islam innebär – eftersom de inte förmår skilja på religion och politik.

Det är samma skäl som gjorde att jag, uppbackad av övriga medlemmar i Arbetarpartiet, tog strid mot den minoritet av de anställda på stadsbiblioteket i Umeå som stod bakom bortplockandet av Thilo Sarrazins bok – detta på grund av klagomål från en islamist. Vi bekämpar islamisterna och deras strävan efter shariastyrda parallella samhällen i Sverige – och överallt annars. Vi bekämpar deras steg-för-steg metod att nå dit. Exempelvis genom att försöka inskränka yttrande- och tryckfriheten – demokratins grund – genom att försöka avlägsna böcker som de inte gillar. Eller som att försöka införa skilda badtider för män och kvinnor.

Det är av samma skäl som jag, uppbackad av övriga medlemmar i Arbetarpartiet, visar på den länk som Mariam Salem utgör mellan det Nya Miljöpartiet i Umeå (f. 2018) och ”Islamiska Föreningen i Västerbotten”.

 

Stycke 2.
Genom sin demonstrativa vänskap med Raad Al-Duhan visar Mahmoud Chninou (S) hur högt han sätter gemenskapen med en person som ingår i det wahhabitiska nätverk som SÄPO och Migrationsverket har slagit till mot; en person som dessutom (bland mycket annat) har fällts för dödshot mot förre chefredaktören för Gefle Dagblad för att denna medverkat till granskande och kritiska artiklar mot verksamheten i den moské som utgjorde basen för det wahhabitiska nätverkets ledare (Raad Al-Duhans far)!

Mahmoud Chninou förstår, naturligtvis, att hans demonstrativa gemenskap med Raad Al-Duhan drabbar det socialdemokratiska parti som han representerar i Umeå. Men uppenbarligen är gemenskapen med Al-Duhan långt viktigare för ordföranden i Ersboda S-förening än hans gemenskap med Socialdemokraterna.

De Traditionella socialdemokraterna förstår naturligtvis, i ännu högre grad, hur negativ Mahmoud Chninous demonstrativa gemenskap med Raad Al-Duhan är för S i Umeå. Men ändå sitter han kvar. Både internt i partiet, som ordförande för Ersboda S-förening, och som styrelseordförande för det kommunala bolaget UPAB.

Detta säger två saker:
a) De Traditionella socialdemokraterna har idag en svag position inom partiet i Umeå,
b) De Traditionella sossarna verkar dessutom inte kunna förmå sig till att kämpa för att återta kontrollen över det socialdemokratiska partiet i Umeå.

 

Stycke 3.
Låt oss göra det riktigt, riktigt tydligt vem Raad Al-Duhan är. Det är alltså denn person som ordföranden i Ersboda S-förening, tillika styrelseordförande (S) för det kommunala bolaget UPAB, demonstrativt vägrar att säga upp sin facebook-vänskap med. Och detta utan att de Traditionella socialdemokraterna gör något åt den orimliga situation som därmed uppstår – både inom det egna partiet och inom umepolitiken.

Raad Al-Duhan tillhör alltså det wahhabitiska nätverk som SÄPO slog till emot. Han är en av de 6 som säkerhetspolisen (SÄPO) grep. Han tillhör den grupp på 5 (av de 6 gripna) som Migrationsverket har fattat beslut om att utvisa. Men till detta kommer Al-Duhans övriga ”meriter”.

Under sin tid i Umeå talade han väl om Usama Bin Laden – den tidigare ledaren för al-Qaida. Al-Duhan visade även filmer med jihadistkrigare för ungdomar. Enligt uppgift endast för invandrarungdomar. Han trodde uppenbarligen inte att dessa skulle reagera negativt på detta. Men Raad Al-Duhan hade naturligtvis fel. Det är därför som jag och så många andra känner till att hans agerande.

Efter sin tid i Umeå ”förbättrade” alltså Raad Al-Duhan sin meritförteckning ytterligare genom att 2016 dödshota dåvarande chefredaktören på Gävle Dagblad. Skälet var alltså att tidningen skrev en rad kritiska artiklar om verksamheten i moskén i Gävle där hans far var imam. Hans far är huvudpersonen i det wahhabitiska nätverk som myndigheterna har slagit till emot. Fadern heter Abu Raad. För sitt dödshot är Raad Al-Duhan dömd både i Tingsrätt och i Hovrätt.

Det är alltså denne person som Mahmoud Chninou demonstrativt vägrar bryta sin gemenskap med på facebook. Och det är detta politiskt o-acceptabla tillstånd som de Traditionella socialdemokraterna accepterar. Månad efter månad.

Vem bestämmer inom Socialdemokraterna i Umeå?
Även denna fråga måste ställas. Bland annat för att styrelseordföranden i UPAB  uppenbarligen kan göra som han vill.
Åtminstone än så länge.

 

Stycke 4.
Mahmoud Chninou var en av de som jag skrev om redan under våren 2018.
Jag betecknade honom antingen som en ”islamist eller en islamistmedlöpare”. Detta skapade ett ursinne bland vissa socialdemokrater i Umeå. Men samtidigt fanns det andra socialdemokrater som i tysthet hörde av sig för att tacka. Problemet är att detta just sker i tysthet. Jag uppskattar detta. Mycket. Men problemet är att vad som krävs är att dessa socialdemokrater tar strid för att återerövra partiet!

Till detta ska läggas följande. Det fanns ytterligare ett, litet, antal socialdemokrater som gav mig väldigt viktig information. Informationen gick ut på följande: det finns ett antal islamister eller islamistmedlöpare som obehindrat rör sig mellan en rad olika partier. Deras lojalitet finns inte hos något speciellt parti. Deras lojalitet riktas i första hand mot en viss tolkning av islam. Vilket parti denna skara väljer beror på hur långt de kan avancera inom ett parti (och det gäller att avancera inom flera olika partier och därför inte klumpa ihop sig i samma parti). Deras mål var att steg-för-steg skapa shariastyrda enklaver inom Sverige.

Detta betydde dock inte att alla ”islamister eller islamistanhängare” höll på och bytte parti.

Vissa stannade kvar inom samma parti. Men både ”partibytarna” och ”de stadigvarande” hade nära kontakt med varandra. Mina sagesmän, och dito kvinnor, gjorde, precis som jag, skillnad på muslimer som kan separera religion från politik å ena sidan, och på ”islamistiska sharia-anhängare och deras medlöpare” å den andra. (Då jag här beskriver innehållet i de uppfattningar som dessa socialdemokrater hade, och som de delgav mig, använder jag mig av de beteckningar som jag brukar använda. Samt av mitt övriga språkbruk. Men jag förändrar absolut inte innehållet i hur dessa socialdemokrater såg på situationen våren 2018).

Skälet till att just jag blev kontaktad var att jag hade skrivit om dessa frågor tidigare. Inte minst när det gällde Abu Muadhs besök här i Umeå i fjol våras. Men även på grund av att jag kritiserat islamister, samt hedersförtryck, i andra sammanhang. Detta både i Umeå, Sverige i övrigt och internationellt.

Efter denna kontakt blev det uppenbart för mig att Mahmoud Chninou inte var en socialdemokrat i traditionell mening. Något som hans gemenskap med Raad Al-Duhan, via vänskapen på facebook, utgör ett tydligt, extremt tydligt, exempel på.

Det var inte förrän jag blev kontaktad av dessa personer inom (S) som jag började skriva om hur islamister och/eller deras medlöpare hade förskansat sig i olika partier här i Umeå – istället för att bilda egna partier.

 

Stycke 5.
De uppgifter som jag fick hade mycket hög trovärdighet.
Flera av de personer som nämndes av dessa socialdemokrater hade nämligen börjat sin politiska bana med att besöka våra möten i Arbetarpartiet – samt det parti vi lämnade 2010.

Vi i Arbetarpartiet träffar väldigt många människor, i trappuppgångar då vi knackar dörr, eller i samband med torgmöten. För politiska nybörjare är det därför naturligt att acceptera en inbjudan från oss om att exempelvis besöka ett möte. Men eventuella ”islamister eller medlöpare” märkte snabbt tre saker hos oss i Arbetarpartiet:
a) vi hade inget till övers för islamistiska shariaanhängare,
b) vi har heller inte några kommunala positioner att erbjuda till personer som strävar efter sådana av olika skäl,
c) det krävs en hel del jobb för att vinna medlemmarnas förtroende inom Arbetarpartiet.

Så de vandrade vidare. Till andra och mer lättbearbetade partier.

En av de som ursprungligen började gå på möten hos oss har sedan dess hunnit avverkat ytterligare två partier för att slutligen (åtminstone tills vidare) slå sig ned i ett fjärde parti. De partier det handlar om är, förutom Arbetarpartiet, även S, L och V (utan anspråk på rätt turordning)!

 

Stycke 6.

Det som hände under valåret 2018, tillsammans med vad som hittills hänt under 2019, har visat att tiden fram till nästa val kommer att bli ett långt ”sanningens ögonblick” när det gäller kampen mot islamismen för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Nya Miljöpartiet i Umeå (f. 2018).

Det kommer att följa fler avslöjanden. Mahmoud Chninou kommer kanske att fortsätta med sitt demonstrativa moraliska stöd för Raad Al-Duhan och det som han står för – vad gäller tro och handlingar.

Mot denna bakgrund är det oundvikligt att det här blir en fråga fram till valet 2022:
* islamister – som inte kan skilja på politik och religion, som inte ställer upp på att det är en folkvald riksdag som gäller utan som fortsätter att arbeta för shariastyrda parallellsamhällen i enklaver inom Sverige – måste lämna de partier där de idag har förskansat sig. De måste bilda egna partier. Dessa islamister, och deras beskyddande medlöpare, kommer att få det hett om öronen.

Detta kommer också att bli en fråga fram till valet 2022:
* partier som för fram personer till positioner i Umeå kommun och till landstinget / regionen – personer som inte är villiga att sluta upp bakom de svenska grundlagarna, lagarna, den rättspraxis som gäller för alla andra medborgare och som vägrar att säga att de sluter upp bakom ett demokratiskt och sekulärt samhälle – sådana partier kommer att beskrivas som o-möjliga – för umeborna – när det gäller att ”regera” kommunen och landstinget / regionen.

 

Nästa blogginlägg kommer att handla om den, eventuella, framtiden för den umebaserade
Islamiska Föreningen i Västerbotten.

 ____________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och landstinget (regionen)

”Politisk dödsdans – eller dags för partnerbyte i umepolitiken”

har publicerats 3 juli, 9 juli, 13 juli och 16 juli.