Tack för all hjälp jag fått från er läsare. Ett särskilt tack till den stora hjälp som jag har fått från de i muslimer som skiljer på politik och religion.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig

_________________________

Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte
Del tio av tio- Del I

 

Hej igen,

Ingress

Under den tid som jag har tagit denna strid mot islamister och deras medlöpare – uppbackad dels mina partikamrater, dels av sympatiskt inställda läsare med olika ideologier samt av personer från andra partier som anser att denna strid bör tas – har jag fått många tips.

Ett par exempel:

Partibyte som metod för islamister eller deras medlöpare
Skälet till att jag våren 2018 började skriva om att det finns ett antal personer som – islamister eller deras medlöpare – berodde på ett tips från en Socialdemokrat. Denne/denna berättade flera exempel på just detta. Till de socialdemokrater i Umeå som nu börjar fundera på vem det var som vände sig till mig vill jag säga att ni inte behöver titta på varandra med misstänksamma ögon. Den personen finns inte kvar i Umeå.
Men tillbaka till själva sakfrågan: Då jag och mina partikamrater började kolla visade sig dessa uppgifter stämma. Vi fann också flera exempel på att dessa partibytare hade börjat sin politiska bana genom att besöka våra möten – i nästan alla fall innan vi bröt oss ur det parti vi tillhörde tidigare och bildade Arbetarpartiet 2010. De stannade inte hos oss. Vi hade bara arbete att erbjuda och inga positioner.

När det gäller dessa partibytare minns vi flera – men speciellt en. Personen började med att besöka våra möten. Insåg att det inte fanns något att hämta hos oss, varken ”ideologiskt/teologiskt” eller när det gällde en politisk karriär. Sedan fortsatte personen vidare, till Socialdemokraterna, därifrån till dåvarande Folkpartiet för att sluta i dagen Vänsterparti.

Jag har medvetet sparat ett särskilt blogginlägg för denne. Medlöpare eller islamist. Och, som sagt, det finns fler än en.

 

Censur av böcker och annat medlöperi
Partibytarna skrev jag om under våren 2018. Under våren 2019 skrev jag om den cencur som förekom på Umeå stadsbibliotek. Jag syftar på den bortplockade boken av Thilo Sarrazin. Detta tips fick jag, ursprungligen, från en låntagare. I takt med att jag trappade upp trycket på stadsbiblioteket inkom ny information. Från flera håll.

Det handlade bland annat om hur bibliotekstjänsten i Sverige skaffade sig de recensioner ville ha för att kunna ”dödskallemärka” vissa böcker. Uppnådde de inte detta genom den första recensionen så beställde bibliotekstjänsten en ny recension. Vissa böcker skulle bara brännmärkas. Och ännu värre agerade vissa enskilda kommuner runt om i Sverige.

Allt detta kunde jag skriva om tack vare att läsare hörde av mig. Men tillbaka till Umeå.

Jag vill återigen säga att jag har den största respekt för kunnandet och integriteten för en majoritet av de anställda vid Umeås bibliotek. Jag vill inte att det ska råda något som helst tvivel om detta.Men det finns en minoritet som jag har haft en fejd med. Den fejden är inte över – trots att mina blogginlägg spelade en viktig roll till att Sarrazins bok åter står i bokhyllan på Umeå stadsbibliotek. Och låt mig understryka. Det handlade inte om den boken i sig. För mig var det en strid mot metoden av hemlig censur. Yttrande- och tryckfriheten utgör demokratins fundament.

Men tillbaka till biblioteksverksamheten i Umeå. Jag har långtifrån använt mig av all information kring hur en minoritet av de biblioteksanställda kryper för islamisternas strävan efter att skapa parallella samhällen. Eller ”enklaver” av parallellsamhällen. Här i Umeå.

Jag kommer att skriva mer om detta. Senare. Det handlar om saker som, i mina ögon, är lika oacceptabla som hemlig censur.

 

Tills vidare
Jag skulle kunna fortsätta att räkna upp många fler tips från er läsare som lett till de allra bland de viktigaste blogginlägg, och till och med ”serier” av blogginlägg som jag skrivit.

Jag tackar för dessa tips. Och jag har nu väldigt mycket att skriva om. Dels på grund av att jag inte har hunnit skriva alla de blogginlägg som de många tips som jag fått förtjänar. Dels då jag har ett antal egna uppslag.

Detta blogginlägg vill jag tillägna alla de som hjälpt mig hittills. Jag hoppas att ni fortsätter att hjälpa mig även fortsättningsvis.

Sent ikväll kommer jag att avsluta denna serie blogginlägg som sakta gick från ett namn till dagens namn:  Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte.

Men just detta blogginlägg vill jag tillägna alla ni som hjälp mig att försvara yttrande- och tryckfriheten, principerna om allmänna och fria val till en riksdag som metoden för lagstiftning på vilken demokratin grundas. Detta i kampen mot de islamister och deras medlöpare som antingen aktivt arbetar för, eller möjliggör, islamisternas strävan efter parallellsamhällen styrda av sharialagar via ett självutnämnt prästerskap.

Jag vill rikta ett särskilt tack till den stora hjälp som jag har fått från de i muslimer i Umeå och på andra orter som skiljer på politik och religion.

Tack!
 

___________________________

 

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och landstinget (regionen). ”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte ”
har publicerats 9 juli, 13 juli, 16 juli, 19 juli, 23 juli, 27 juli, 30 juli, 3 aug och 6 aug.

2 kommentarer

  1. Jonsson

    Finns det något hopp för frihet och demokrati?
    S, Nya Mp och V, tycks ju varken reagera eller på allvar bemöta de frågor du och ditt parti tar upp. Det riskerar att falla i glömska. I höstas var ett islamistiskt parti nära att registreras inför valet. 2022 kan det bli verklighet med flera partier med den inriktningen. Hittills går det visst inte att tala öppet om islamism i Umeåpolitiken, eller regionalt. Det är tragiskt att det är tabu. Det riskerar ju resultera i normalisering och fler beslut med religiös prägel ? – som till exempel badreglerna. Beslut vars bottenklang kommuninvånarna inte har den blekaste aning om. Förrän man undrande ställs inför fullbordat faktum. Prestige kan hindra (S) från att byta både dans och sällskap.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till Jonsson.
      Jag arbetar just nu även på ett nationellt plan när det gäller att bekämpa de islamister som strävar efter ett parallellsamhälle (eller enklaver av parallellsamhällen) styrda av ett självutnämnt prästerskap som baserar sina beslut på delar av Koranen och Profeten Muhammeds sunna. Och som inte erkänner de svenska grundlagarna. Myndigheternas tillslag mot sex centrala personer i detta ”wahhabia salafia” nätverket är något unikt i Sverige. (Wahhabia salafia” är ”the street name” på wahhabism salafaism i bland annat Göteborg – där det redan har etablerats enklaver av parallella samhällen). Detta antyder en uppryckning. Sedan får vi se om politikerna klarar av att följa upp denna myndigheternas höjda ambitionsnivå. Men det är en förändring på gång. Jag återkommer om de olika projekt som jag, och duktigare personer än mig, arbetar med på nationell nivå. Men det finns positiva tecken. Också.
      Personligen tror jag att det är tre saker som krävs:
      1. En organisering av de muslimer som kan skilja på politik och religion,
      2. En intern strid inom (S) där de traditionella socialdemokraterna tar tydligt ställning både mot hedersförtryck och islamism. Och inte bara genom ett och annat uttalande på en partikongress eller på 1 Maj. Nej. Det som krävs är en långvarig strid för att återta kontrollen av partiet. Socialdemokraterna har inte tagits över av islamister. Men islamisterna OCH DERAS MEDLÖPARE har skaffat sig en sorts ”vetorätt” inom partiet. Detta är ett av skälen till att Sverige inte har den lagstiftning som behövs i nästan alla andra länder för att ställa återvändande jihadistkrigare, och de som stött Islamiska Staten på andra sätt, inför rätta.
      3. Vi som ser allvaret i dessa frågor måste organisera oss. Och detta är på gång. Det handlar inte endast om att vi siktar på att ställa upp i riksdagsvalet. Det kommer inte att förändra något – på kort sikt. Det handlar om en organisering av folk över partigränserna, och även av partipolitiskt obundna, som förstår allvaret. Av sådana som du, Jonsson.

Lämna ett svar till Jan Hägglund Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.