Uppdaterad 21.15. Den katastrofalt misslyckade integrationen beror på att (S) samarbetade med islamisterna – inte med de muslimer som kunde lagt grunden till en lyckad integration

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  -  hör av dig

________________________

Ingress

Jag kommer att lägga ut den andra delen av detta avslutande blogginlägg 20.30 ikväll. Strävan efter att det hela ska bli en bra avslutning vilar tung.
Det nya är att vi har insett att Socialdemokraternas val att stödja islamisterna, och inte de muslimer som är beredda att skilja på religion och politik, utgör ett av de avgörande skälen bakom den katastrofalt misslyckade integrationen av invandrare från olika länder.

 

Stycke ett
S hade chansen att skapa ett tryggt sekulärt alternativ för muslimerna – men de böjde sig för islamisterna
Socialdemokraterna i Sverige kunde ha tagit fasta på de förhoppningar som hundratusentals av de människor hade, då de kom till Sverige från länder som domineras av islam, om att bli kvitt det religiösa förtrycket i hemlandet.
- Socialdemokraterna hade kunnat ta fasta både på den längtan som fanns efter frihet, och den önskan som fanns att kunna leva sida vid sida med svenskar och andra icke-muslimer, hos alla de som såg religionen som en privatsak.

För uppfattningen att religionen ska vara en privatsak fanns (och finns) både hos icke troende, såväl som hos troende, människor som kommer från muslimska länder. Dessa båda riktningar utgör, tillsammans, den största gruppen av de 100 000-tals som har kommit till Sverige från muslimska länder. Och alla dessa hade inte haft några större problem med att leva efter svenska lagar, samt efter de sedvänjor som bygger på svenska lagar, om dessa hundratusentals människor hade uppfattat att de kommit till ett tryggt sekulärt samhälle.

Socialdemokraterna hade kunnat stå för väldigt positiv handling. En handling som påverkat både väldigt många människor och som hade haft en långtgående betydelse för deras liv.

S var stort nog för att skapa ett tryggt sekulärt alternativ för de 100 000-tals människor som kommit hit från muslimskt dominerade länder. För alla dessa människor behövde verkligen veta, och bokstavligen känna, att Sverige var ett tryggt sekulärt samhälle. Ett samhälle vars organisationer och institutioner ställde upp på alla de som ville separera religion från politik.

För att göra detta, skilja på religion och politik, är en jättefråga i den muslimska världen.
Förmågan att skapa ett tolerant, och därför tryggt, sekulärt samhälle är också en av tre förutsättningar för varje regering som vill lägga grunden till en framgångsrik integration av invandrare från olika länder.

Men främst för de som kommer från muslimskt dominerade länder.

 

Stycke två
Den sekulära staten är förutsättningen för att religioner ska kunna samexistera
Det hade inte krävt några nya religiösa, juridiska eller sociala förändringar av Socialdemokraterna. Det enda partiet hade behövt göra var att slå vakt om vad de svenska grundlagarna har att säga i de frågor som berör religionen!

Jag tröttnar aldrig på att betona att det endast är en sekulär stat, i ett samhälle präglat av demokratiska fri- och rättigheter, som kan vara tolerant. Bland annat i trosfrågor.

Skapandet av detta trygga sekulärt alternativ hade kunnat ske tillsammans med alla andra partier inom riksdagen. Och faktiskt även tillsammans med, nästan, alla mindre politiska riktningar utanför riksdagen. Bakgrunden till detta är att Sverige sedan länge ÄR ett sekulärt samhälle. Detta framgår bland annat av grundlagarna. Sverige har sedan länge haft en sekulär stat och en tolerant befolkning. Just därför hade det inte varit svårt alls att skapa en enighet för att slå vakt om det sekulära – grunden för det toleranta och trygga – och grunden för en framgångsrik integrationspolitik.

 

Stycke tre
Återigen – vad innebär en sekulär stat
I ett samhälle präglat av demokratiska fri- och rättigheter, med en sekulär stat, får du vara troende eller icke troende (ateist). Du som är troende har rätt att bekänna dig till islam, kristendom, judendom, hinduism, buddism. För att nämna några världsreligioner. Den sekulära staten ska vara neutral i trosfrågor. Staten ska inte ha rätt att förtrycka – eller gynna – någon religion. Detta lägger grunden för ett  pluralistiskt samhälle i trosfrågor.

Detsamma gäller för religionerna själva. Ingen av religionerna har rätt att förtrycka någon annan religion eller de som inte är troende (ateisterna). Det som alltså gäller för det politiska livets olika ideologier gäller alltså även för det religiösa livet. Människor kan rösta på, och gå med i, olika politiska partier. Och sedan byta parti. Eller stå utanför partipolitiken. I en sekulär stat kan människor också fritt välja mellan religionerna, byta religion, eller vara ateist.

Detta ska staten garantera. Och det är den enda metoden som har någon chans att lyckas få utövare av olika religiösa riktningar att vara toleranta mot varandra. Tyvärr upprätthöll inte Socialdemokraterna Sveriges sekulära tradition. Partiet gjorde det till formen men inte till innehållet.

Ett av skälen var att Socialdemokraterna inte fattade (och fortfarande inte fattar) vilka problem som islam brottas med. Ett annat skäl är att S ville köpslå om röster – något som nu hela Sverige får betala priset för, inklusive Socialdemokraterna själva.

 

Stycke fyra
Muslimer som lever ett fromt liv, men anpassar sig till Sverige, tvingas till en extremt svår balansgång. Dessa hedervärda människor förtjänar allt stöd.

Väldigt många människor från muslimska länder, främst för de troende men även för många icke troende, vill leva ett fromt liv. Detta i bemärkelsen att de önskar be mot Mekka fem gånger om dagen, avstå ifrån alkohol och griskött och fira Ramadan. Väldigt många av dessa vill också anpassa sig till det svenska samhället. Detta innebär att skilja politiken från religionen, och religionen från politiken.

Det är detta som krävs för att kunna anpassa sig till det svenska samhällssystemet.

Men de muslimer som vill leva på detta sätt, vilket innebär att skilja på religion och politik, måste genomföra en extremt svår balansgång. De måste nämligen, på ett individuellt plan, ”anpassa” den mest avgörande delen av islam till svenska förhållanden.
De måste anpassa sharia till svenska förhållanden.
Och det går inte.
I alla fall inte utan hjälp av samhället – som måste stötta reformvänliga imamer och deras församlingar – genom att understryka vad som gäller, och vad som inte gäller, i Sverige.

Den grundläggande motsättningen kan formuleras på följande sätt:
kan människan forma sitt eget öde genom att besluta sina egna lagar – eller ska människan underställas guds rätt, tolkad av människan, i form av präster? Detta är ett antingen eller!

 I Sverige beslutas lagarna av en folkvald riksdag – lagar som sedan tillämpas av myndigheter, rättssystemet och av regeringen – en regering som även ska se till så att lagarna upprätthålls.
Det viktigaste är att upprätthålla att de lagar som garanterar allmänna och fria val, för män och kvinnor, hålls regelbundet. Detta innebär att regeringen måste slå vakt om organisationsfriheten. Och om yttrande- och tryckfriheten – demokratins fundament. I denna demokratiska process, hur den lagstiftande församlingen (riksdagen) utses, och hur lagarna utformas och antas, saknar tron på gud betydelse.

I de kristna länder har tron på gud och lagstiftningen, kyrkan och staten, skilts åt. Detta strider mot sharia. I islam har inte kyrkan skilts från staten, och lagstiftningen har inte skilts från islam.

Inom islam lever nämligen föreställningen om en gudomlig rätt. Denna rätt baserar sig på delar av Koranen, profeten Muhammeds sunna (uttalanden och gärningar) samt på tolkningar av dessa (fiqh).
Denna gudomliga rätt står över de lagar som stiftats av människan i allmänna och fria val. Det handlar nämligen om en gudomlig rätt! Enligt islam. Och denna gudomliga rätt upprätthålls av ett självutnämnt prästerskap. Detta är sharia.

Därför går sharia går inte att förena med den rätt som följer av att människan skapar sig egna lagar, via en folkvalda lagstiftande församlingar som riksdagen, förbundsdagen eller parlamentet. Dessa lagstiftande församlingar må sedan vara hur demokratiskt utsedda som helst. Det är nämligen inte det som det handlar om. För islam handlar det om att den gudomliga rätten står över den mänskliga.

Och detta fattade inte Socialdemokraterna när de gjorde sin överenskommelse med islamisterna i Muslimska brödraskapet. Och därmed gav islamisterna makt att förtrycka de muslimer som ville leva ett fromt liv – men samtidigt anpassa sitt fromma liv till det svenska samhället. Socialdemokraterna svek, på ett fruktansvärt sätt de muslimer som var beredda att skilja på religion och politik, på det sätt som bland annat skett inom kristendomen.

Därmed slog Socialdemokraterna sönder en av grundvalarna till en framgångsrik integration. Istället lade (S) en av grundstenarna till utanförskap och de parallella samhällen som idag existerar runt Stockholm, Göteborg, Malmö, Örebro och som kan anas även i Umeå.

forts i morgon – det blir för långt annars!

 

 

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte” har publicerats
97/, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8, 13/8,16/8 A, 21/8B och 23/8C.

4 kommentarer

  1. Inger

    Jag förstår inte hur du tänker Jan och ditt arbetarparti!
    En muslim har islam som sin religion och läser Koranen, och därmed är ju en muslim islamist.
    Det går inte att integrera islamister så länge de går i moskéer och blir hjärntvättade i religionen islam och koranen. Fråga aldrig en muslim om islam för du får aldrig reda på sanningen, då de använder sig av Taqiyya, rätten att vilseleda och ljuga bara det gagnar islam.
    Läs verser ur koranen som jag kopierat i mitt blogginlägg och lyssna på information från f.d. islamister som verkligen vet vad islam innebär.
    https://ladycobra.wordpress.com/2014/10/06/koranen-ligger-bakom-is-jihadresenarer-fran-sverige/
    Lyssna på Moderaten Abderisak Waberi, som sattes i försvarsutskottet i riksdagen då Reinfeldt var partiledare. Här talar han om vad en muslim är och tror och tycker och vd som är rätt eller fel i denna intervju…Mycket klarläggande.
    https://www.youtube.com/watch?v=wNDeeoUNvAk

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till Inger
      Alla muslimer är inte islamister. Jag känner många, väldigt många, muslimer som anser att man både kan och ska skilja på politik och religion. Detta är den springande punkten. Skiljer du på religion och politik då kan du acceptera att leva i ett sekulärt samhälle! Du kan acceptera att lagarna stiftas av en folkvald riksdag och att myndigheterna agerar efter dessa liksom regeringen (som dessutom ska upprätthålla lagarna). Men det dessa muslimer tvingas göra, på individuell basis, det är vad som exempelvis kristendomen, judendomen och andra religioner har gjort som helhet nämligen ge upp anspråket på att styra samhället enligt de gudomliga religiösa lagarna som definitionsmässigt står över mänsklig lag.
      Det du skriver innebär att du inte tror att dessa muslimer existerar. Men där har du alltså fel. Ska islam reformeras – genom att de som vill skilja på politik och religion blir starkare än sharia-anhängarna som gör anspråk på att styra samhället genom att hänvisa till en gudomlig rätt – måste ALLT stöd ges till just de muslimer som vill skilja på religion och politik.
      Du stänger för samarbete med dessa muslimer, Inger, medan jag och Arbetarpartiet öppnar för samarbete. Den ”reformeringen” av islam som jag talar om pågår, fast idag på individuell basis, och denna reformeringen måste komma inifrån. Från muslimerna själva. Därför är det helt avgörande att stödja de som vill reformera. Inte driva dem i armarna på islamisterna. Detta har alltid varit min och Arbetarpartiets uppfattning. Muslimer som vill, försöker och kan skilja på politik och religion är våra vänner och allierade.

    • Gunnar Berglund

      Nej Inger. De som är muslimer och har islam som sin trosbekännelse är inte islamister. En definition jag funnit: ordet islamist som förekommer då och då i massmedierna ska användas enbart om fundamentalistiska muslimer, dvs. om de radikala muslimer som anser att islam ska tillämpas som samhällsordning.

      • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

        Svar till Gunnar
        Tack för stödet. I det du säger finns hopp och en utsträckt hand till de som inte är islamister. Men detta är bara möjligt om man erkänner att det finns muslimer som inte är islamister. Det är samma sak som jag försöker säga. Denna fråga är av avgörande betydelse för framtiden både i Sverige och i övriga Europa (för att inte bli högtidlig och säga hela världen). Återigen: Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>