Islamiska Staten dödade min frus dotter. Mariam Salem, MP, försöker nu använda detta som ett vapen mot mig. Kan ett parti sjunka lägre än så?

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Detta blogginlägg fick hela 1021 sidvisningar i går – nästa inlägg senast på torsdag

Ingress
För andra gången har en individ försökt använda det faktum att min frus dotter dödades av Islamiska Staten som ett politiskt vapen mot mig
Men det finns en stor skillnad.
Den förste som försökte använda denna tragedi, för min familj, som ett politiskt vapen mot mig kände inte till det jag nu måste tvinga mig till att skriva. Men Mariam Salem känner till det som kommer här nedan.

Hon vet att jag kommer att avslöja hennes lögner.
Ändå försöker hon använda denna personliga tragedi, för mina allra närmaste, och för mig, som ett politiskt vapen mot mig
(jag ska redovisa hennes långsökta amatörpsykologi genom att citera henne längst ned i detta blogginlägg – för den som är intresserad – i Bilaga 1).
Salems lögner om vad som driver mig och Arbetarpartiet i min/vår kamp mot islamism och terrorism, och i försvaret av yttrande- och tryckfrihet, står att läsa på hennes facebook.

Salem vet att det inte är mig hon skadar.

Hon vet att hon skadar skadar personer som aldrig sökt offentligheten. Jag har sökt offentligheten genom att, som ledamot i fullmäktige, ta på mig rollen som en av frontfigurerna i Arbetarpartiet. Mariam Salem har också sökt offentligheten. Detta genom att också hon tog plats i fullmäktige och även tog på sig rollen som en av Nya Miljöpartiets (i Umeå) lokala frontfigurer.

Första stycket
Det skadade inte min trovärdighet på något sätt förra gången som en MP:are försökte koppla ihop mitt engagemang mot islamism och terrorism med den sorg som Islamiska Staten gav upphov till i vår familj.
Och även Mariam Salems försök att göra vår familjs tragedi, till ett politiskt vapen mot mig, kommer att misslyckas.
Av flera skäl.

a) De allra, allra flesta som står upp mot islamism och terrorism har inte drabbats personligt. De forskare som utarbetar rapporterna åt ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap” (MSB) och Försvarshögskolan har, såvitt jag vet, inte drabbats personligt. Detta visar, tydligt, att man inte behöver ha drabbats personligt för att försvara demokratin mot terrorism. Jag är en av dessa.

b) Jag ska även visa att Arbetarpartiet tog ställning i dessa frågor – innan min familj drabbades. Men jag ska inte sticka under stol med att det innebär en djup förnedring att känna sig tvingad att göra detta.

c) Om jag drevs av personliga skäl, blind för argument och logik, hade jag chansen att visa min sanna natur i samband med massakern på Drottninggatan i april 2017. Detta dåd som Islamiska Staten är moraliskt ansvarig för. Händelserna på Drottninggatan utgjorde ett sanningens ögonblick. För mig och för andra aktiva motståndare till militanta jihadister som exempelvis Islamiska Staten, al-Qaida, Boko Haram.

Vi ska läsa vad jag skrev efter att Islamiska Staten genomfört den massaker på Drottninggatan som dödade fem personer och som fysiskt skadade femton. Och självklart var de som drabbades mentalt många, många, många fler.

Läs här.

 

Andra stycket
Som alla kan se ovan bestod ingressen till vår artikel, om IS-massakern på Drottninggatan av följande rader:

”Det som skedde på Drottninggatan den 7 april var en fruktansvärd våldshandling riktad mot civila. Däribland barn. Våra tankar går till offrens anhöriga och de överlevande med den djupaste medkänsla.

Vi vill understryka att hat mot en viss religion inte ger offren livet åter, att hat inte läker de skadade och att hat inte hjälper anhöriga att återvinna ett fotfäste som kanske gått förlorat på grund av sorg och saknad över förlorade nära och kära”.

Naturligtvis påverkas alla av att förlora en familjemedlem på det sätt som vi gjorde. Men hur?
Som alla själva kan läsa här ovan så påverkades varken jag, som representant för vår familj, eller Arbetarpartiet via Nya Arbetartidningen, på det sätt som våra politiska motståndare med Mariam Salem i spetsen hänsynslöst påstår. Mariam Salem kallar det till och med för ”besatthet” på sin facebook.
Jag ska återkomma till hennes lögner.

Det som alla, själva, kan läsa är hur jag reagerade på massakern på Drottninggatan. Det var jag som skrev förordet ovan. Det som händer då du förlorat någon, på det sätt som vår familj gjort, är dels att vi känner extra djupt för de överlevande. Dels att vi varnar för att rikta hat mot en viss religion. Jag ber återigen alla att läsa vad jag skrev.

Varken jag eller någon annan i familjen, eller i Arbetarpartiet, har någonsin lastat religionen islam för det som hände. Varken det som hände i Paris på tidningsredaktionen Charlie Hebdo eller på nattklubben, eller för det som hände i Bryssel på tunnelbanan eller på flygplatsen. Och inte heller för det som hände på Drottninggatan. Och där skiljer vi oss från många andra.

Vi vet att dessa massakrer genomfördes av medlemmar i Islamiska Staten, eller av sympatisörer till Islamiska Staten som inspirerades av denna organisation, med sin wahhabitiska-salafistiska tolkning av islam.

Vi vet också att en majoritet av muslimerna, bland annat i Sverige, tog starkt avstånd från dessa dåd. Oavsett om de skedde i Paris, Bryssel eller på Drottninggatan i Stockholm. Varken min, eller Arbetarpartiets, kamp mot islamism och jihadistisk terrorism har något med min familjs tragedi att göra. Lika litet som de forskares rapporter, som sannolikt ligger till grund för myndigheternas ingripande mot det wahhabitiska-salafitiska nätverket, har med en personlig tragedi att göra.

Det handlar istället om att våga se det som sker. Och det som sker att de demokratiska fri- och rättigheterna i Sveriges hotas genom infiltration uppbackat av våld.

Tredje avsnittet
Salems plan, liksom Nils Seye Larsens, och troligen MP:s Partistyrelsen, har varit att underminera min och Arbetarpartiets trovärdighet. Denna plan har, återigen med lögnens hjälp, varit att framställa mitt och Arbetarpartiets engagemang mot islamism och jihadistisk terrorism som ett personligt korståg – grundat på ett hat och hämndbegär mot alla som tror på islam. Eller på en ”besatthet” som Mariam Salem skriver på sin facebook.

Alla som följt mina blogginlägg vet att ingenting kunde vara mer felaktigt.

OCH  DESPERATIONEN  HOS LARSEN OCH SALEM  LYSER  IGENOM

Det som är fördelen med att vara ansvarig utgivare, och redaktör, för en tidning är att man kan bevisa vad man skrev – och när! Det finns nämligen i tryck. Både innehållet i artiklarna och datum för publiceringen. Det är ju bara att läsa.

Jag ska visa alla läsare av denna blogg när vi publicerade våra principiella ståndpunkter i förhållande till islamister, som Muslimska brödraskapet och wahhabitiska-salafister, samt dess brutala statliga uttryck i form av styret i Saudi-arabien. När det gäller sunni-islam. Och den likaså brutala statliga tolkningen av shiitisk islam. I Iran.

Det ÄR både smärtsamt, och det känns som att smutsa ned en älskad familjemedlems minne, att känna sig tvingad att bevisa när man tyckte vad. Men för andra, och för sista, gången ska jag visa när Arbetarpartiet intog den beskrivna positionen till militant islamism (exempelvis till IS, al-Qaida och Boko Haram) som vi har idag. Det framgår nämligen av vår tidnings temanummer.

Min frus dotter dödades av Islamiska Statens självmordsbombare den 22 mars 2016.

Vår tidning, där våra ståndpunkter i dessa frågor redovisade, publicerades den 29 februari.

Arbetarpartiets medlemmar hade då diskuterat islamism, och jihadistisk terrorism, samt statliga varianter av desamma, under en tid. Detta nummer av Nya Arbetartidningen innehåller den grundläggande position som vi står på idag. Och återigen: Som alla som vill se, och som är intresserad av Sanningen, hade vi redan formulerat de slutsatser som vi står på idag innan den svarta dag som drabbade min familj.

Precis som forskarna som gjort rapporterna åt MSB och Försvarshögskolan, och många andra, förstod vi i Arbetarpartiet behovet av att bekämpa islamism, exempelvis i dess wahhabitiska-salafistiska form, den tolkning av islam som imamen i ”Islamiska Föreningen i Västerbotten” står för, innan terrorattentatet i tunnelbanan i Bryssel.

Vi var alltså fullt kapabla, inom Arbetarpartiet, att ta detta ställningstagande utan att ha drabbats av personliga tragedier. Vi insåg, som många andra, att det var dags att ta strid mot islamisterna. Både långt borta och på hemmaplan. Det handlade om en nödvändig religionskritik.

En religionskritik mot de som anser att sharia, föreställningen om att det finns en gudomlig rätt (gudomliga lagar) som står över de lagar som stiftats i den folkvalda riksdagen. Och redan från dag ett insåg vi att våra viktigaste allierade, i denna strid, skulle bli de muslimer som kan skilja på religion och politik.

Som många kunde i Gamla Miljöpartiet i Umeå.

Alla som kan läsa, och som är intresserad av Sanningen, kan själva se när vi gav ut vårt temanummer om islamism och jihadistisk terrorism. Tidningen, som var resultatet av Arbetarpartiet diskussioner i dessa frågor, kom alltså före den svarta dagen för min familj.

De som vill se sanningen kan endast se att varken mitt, eller Arbetarpartiets övriga medlemmars, engagemang föddes med döden. Den föddes tidigare – och publicerades tidigare.

Återigen: Datumet på denna tidning är 29 februari 2016.

Fortsättning nedan

Avsnitt fyra
Under tisdagen denna vecka, under tisdag den 3 september, ska jag fortsätta att besvara Mariam Salems lögner.
Jag ska ta upp hennes påstående om att jag försökte skrämma henne, under senaste fullmäktige, genom att böja mig mot henne, och med ansiktet nära henne säga att jag kommer att avslöja hennes lögner om vårt offentliga möte på 1 Maj. Det kan nämligen vara så att alla, som inte vill störa debatten, alltid böjer sig fram för att kunna tala lägre och därför inte störa hela fullmäktigemötet där det brukar finnas mellan 75-80 personer inne i salen.

Det kan vara så att detta är det brukliga. Det kan vara så att Mariam Salem, helt frivilligt, ställde sig nära mig, under lunchen då ingen debatt förekom och ingen var inne i fullmäktigesalen, och gjorde mot mig exakt vad hon  påstår att jag försökte göra mot henne. Och det kan vara så att det finns vittnen till hennes beteende.

Jag har redan avslöjat vissa av Mariam Salems lögner i mitt förra blogginlägg. Men det finns tydligen nya lögner att avslöja. Och det ska jag göra. Mariam Salems metoder, uppbackade av Nils Seye Larsen – och med största sannolikhet även av Ulrika Edman i Vänsterpartiet – är sådana att de förtjänar uppmärksamhet.

Och uppmärksamhet ska dessa metoder få i en nytt blogginlägg – senast på torsdag denna vecka.

 

___________________

 

Bilaga 1. Mariam Salems långsökta amatörpsykologi
”…För er som har sett den norska serien ”frikänd” så påminner arbetarpartiets besatthet av att svartmåla muslimer om Evas besatthet av att svartmåla och straffa Aksel för mordet på hennes dotter även efter att hon blivit varse hans oskuld. Men det kanske är mer än besattheten som är gemensam för arbetarpartiets Hägglund och ”frikänds” Eva. Båda förlorade ett barn vilket i båda fallen verkar ha lett till att de anser sig har rätt att låta sin sorg gå ut över den eller de som de utsett till ansvariga för deras sorg och i båda fallen verkar de ha lett till att de tappat greppet om vad som är rimligt.”

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte” har publicerats
97/, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8, 13/8,16/8 A, 21/8B och 23/8C.