Varken SD eller S. Sverige behöver ett riktigt arbetarparti – för en fungerande integration, arbete åt alla och minskade inkomstklyftor

Av , , 2 kommentarer 91

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Varken SD eller S – inget av dessa partier har lösningarna
Landets knegare behöver ett parti som inser det akuta behovet av en fungerande integrationspolitik. De behöver ett arbetarparti som även förstår den destruktiva effekt på samhället som skapats av att inkomstklyftorna är större idag än någonsin tidigare sedan SCB:s mätningar började 1991. De behöver ett arbetarparti som inte förnekar dagens höga arbetslöshet och som förmår mobiliserar samhällets alla resurser för att arbetslösheten inte ska bli ännu högre i samband med en kommande konjunkturnedgång. Sveriges knegare behöver ett parti som inser den hotande djupa samhällskrisen och hur den ska bekämpas.

S och SD växlar i opinionsmätningarna när det gäller vilket parti som är störst både inom väljarkåren som helhet och bland LO:s medlemmar. Men varken SD och S har någon trovärdig politik i dessa tre, sammanhängande, frågor som tillsammans utgör grunden för den djupa samhällskris som vi är på väg in i. Därför behöver knegarna i landet ett nytt och riktigt arbetarparti. Därför för vi fram parollen ”Varken SD eller S”.

Bakgrunden är, som vi antytt, den senaste tidens opinionsmätningar. Dessa visar att Sverigedemokraterna numera är ungefär lika stora som Socialdemokraterna i väljarkåren. Till detta ska läggas att SD, i en Sifo-mätning från oktober, var SD till och med något större än S bland LO-medlemmarna – den grupp som historiskt utgjort socialdemokratins kärntrupper!

 

Del I
De flesta som röstar på SD gör detta i protest mot hela etablissemanget – inte för att de vill se Åkesson som statsminister.

SD bärs fram av en våg av reaktion mot det etablerade politisk-mediala etablissemangets misslyckande. Denna våg har blivit både starkare och längre av att etablissemanget länge vägrade inse att problemen med den misslyckade integrationspolitiken faktiskt är högst reella. Detta gjorde att SD, under en väldigt lång, har sluppit svara på hur arbetslösheten ska minskas och hur inkomst- och klassklyftor ska bekämpas.

Den andra sidan: Dagens politiska situation har aldrig varit så politiskt öppen som den är idag. Inte efter andra världskrigets slut 1945. Tidigare röstade ibland många på Vänsterpartiet i syfte att påverka Socialdemokraternas politik. Detta var en bekväm metod för de som inte ville engagera sig själva.
Men idag röstar ännu många, många fler på SD – i en allmän protest mot hela det politiska etablissemanget. Men också i protest mot stora delar av det mediala etablissemanget. Men det är få av SD:s väljare som verkligen vill se en regering ledd av Jimmie Åkesson. Dagens situation, då SD kan bli landets största parti i valet 2022, kan leda till vanmakt och handlingsförlamning. Men situationen innebär även ett ”window of opportunity” (en chans att gripa tillfället i flykten). Situationen öppnar för ett nytt arbetarparti, eller för en Alternativ vänster, som förmår att utmana både det traditionella etablissemanget – och SD.  Detta är vad Arbetarpartiet kommer att satsa krafterna på fram till riksdagsvalet 2022.

 

Del II
Den hotande krisen och hur den ska bekämpas

 

A) En realistisk integrationspolitik

Ett inslag i ett verkligt arbetarpartis, eller i en Alternativ vänsters, program måste handla om behovet av en realistisk integrationspolitik. I vårt förra nummer utvecklade vi detta i ett antal punkter. Det handlar bland annat om följande:
*Nej till fri invandring – Sverige måste upphöra med att ta emot fler flyktingar än EU-snittet;
*Facket måste ha ett avgörande inflytande över arbetskraftsinvandringen,
*Allt stöd till den majoritet av muslimer som står upp för ett demokratiskt samhälle – dessa kommer att vara våra viktigaste allierade i en framtida kamp mot islamister som Muslimska brödraskapet och wahhabitiska nätverk vars ledare har dömts att utvisas i tre instanser bara för att sedan släppas fria. Vilket i sig utgör en skandal,
*flyktingar och andra invandrare måste få veta vilka lagar som gäller. Detsamma gäller för vilka sedvänjor, byggda på lagarna, som gäller. Och som inte gäller. Detta innebär en medveten kamp mot framväxten av parallella samhällen byggda på alternativa lagsystem, sharia, sätts över svenska grundlagarna!
*Hedersförtrycket måste erkännas och bekämpas.
*Det är på denna grund som flyktingar och andra invandrare kan etablera sig på arbets- och bostadsmarknaderna.
Och det är först på denna grund som en framgångsrik integration kan byggas.

Kommentarer:
Den alternativa högern, eller den nyreaktionära borgerligheten, ser inte att en majoritet av muslimerna stöder ett demokratiskt samhälle. Än mindre ser SD denna majoritet av muslimer som sin viktigaste allierade i kampen mot parallella samhällen. Och att låta facket få ett avgörande inflytande på arbetskraftsinvandringen finns inte på SD:s karta. Denna nyreaktionära borgerlighet arbetar absolut inte för att flyktingar och andra invandrare ska kunna integreras genom att etablera sig på arbets- och bostadsmarknaderna. Varken SD eller S har ett program för en realistisk integrationspolitik.

 

B) Minskade inkomst- och klassklyftor

En Alternativ vänster kommer – till skillnad från Sverigedemokraterna, den traditionella högern, den nuvarande regeringen samt Vänsterpartiet – att bekämpa ökade inkomst- och klassklyftor. Statistiska Centralbyrån (SCB) har visat att inkomstskillnaderna aldrig har varit lika stora som idag – åtminstone inte sedan 1991 då SCB började mäta dessa. Det var just detta år, 1991, som de borgerliga partierna vann valet och regeringen Bildt-Wibble tillträdde. Efter valet 1994 återtog Socialdemokraterna regeringsmakten. År 2006 tillträdde den första alliansregeringen. Åtta år senare kunde Stefan Löfven bilda regering tillsammans med MP. Om inkomstskillnaderna har ökat sedan 1991 har de alltså ökat både under socialdemokratiskt och borgerligt styre.

Statistiken från SCB visar att de rikaste tio procenten av befolkningen i samhället ökar sitt inkomstmässiga avstånd till den övriga befolkningen. Dessa ”tioprocentare” tar idag hand om en nästan lika stor andel av landets totala inkomster som den lägst betalda halvan av befolkningen (under 2016).

En Alternativ vänster kommer att prioritera en utjämning av inkomster och förmögenheter. Det första steget måste vara att alla som arbetar i Sverige ska ha löner och arbetsvillkor som motsvarar svenska kollektivavtal. En allt större andel av arbetskraften arbetar idag svart eller till löner som ligger långt under kollektivavtalen. Här krävs en kombination av en facklig offensiv för att organisera löntagarna samt en hårdare lagstiftning mot arbetsgivare som fuskar. Men för att minska skillnaderna i inkomster och förmögenheter på ett mer grundläggande sätt krävs fler åtgärder,

 

C) Omfattande åtgärder mot arbetslösheten

Det krävs omfattande åtgärder mot den höga och växande arbetslösheten. Uppmärksamheten måste bland annat riktas mot behovet att rusta upp en svensk infrastruktur i förfall. När det gäller bostäder handlar det om ett nytt Miljonprogram. Grovt räknat så måste en halv miljon lägenheter renoveras samtidigt som det måste byggas uppåt en halv miljon nya bostäder.

Det har länge riktats både skarp och berättigad kritik mot Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Och Januariöverenskommelsen innebär att Arbetsförmedlingen inte längre ska förmedla arbeten! Enligt punkt 18 i överenskommelsen ska Arbetsförmedlingen ”vara fokuserad på myndighetsansvar i form av kontroll av arbetssökande och av fristående aktörer, arbetsmarknadspolitisk bedömning, digital infrastruktur och statistik och analys”. Men själva förmedlandet av arbeten ska genom privata aktörer. En stor seger för Centern och Annie Lööf.

Denna seger för Annie Lööf måste rivas upp. Arbetsförmedlingen måste återfå sitt uppdrag att förmedla arbetskraft dit där det finns jobb. Detta bland annat för att rusta upp infrastrukturen, till vilket ett nytt Miljonprogram räknas.

 

Sammanfattning:
Jag vill avsluta detta blogginlägg genom att upprepa följande: En nytt Arbetarparti, eller en Alternativ vänster, måste alltså börja med behovet av en realistisk asyl- och flyktingpolitikt (strid för en integrationspolitik som är realistisk); ett nytt arbetarparti måste erkänna den höga arbetslösheten och förebygga denna redan innan arbetslösheten sätter nya rekord; ett nytt arbetarparti måste slutligen bekämpa de inkomst- och klassklyftor som är större idag än sedan 1990-talets början. Dessa tre frågor hänger ihop.

Detta är tre av de viktigaste punkter som ett nytt arbetarparti (en alt-left) måste arbeta in. Men ett nytt och riktigt arbetarpart i, eller en Alternativ vänster, måste utveckla ett handlingsprogram som är mycket mer omfattande än så.

Det saknas 88 elever i Umeå. Risken är att siffran speglar tvångs- och barnäktenskap. Försöker Umeås styre mörka denna skrämmande siffra?

Av , , 4 kommentarer 98

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Inledning

I mitten på oktober denna höst, en månad efter skolstarten, rapporterades det att 30 barn och ungdomar inte återvänt till skolan i Dalarna efter sommaren. Rektorerna på nio av skolorna berättade bland annat att det var osäkert när och om eleverna kommer tillbaka. Situationen var lika skrämmande i Gävleborg. Där var det minst 27 grundskoleelever som inte återvände till skolstarten i augusti och som räknades som försvunna. Men situationen är ännu mer skrämmande. Det saknas sedan tidigare 56 elever i Gävleborg. Det blir totalt 83 saknade barn och ungdomar! (Uppgifterna kommer från Sveriges radio).

Detta väckte stor uppmärksamhet för en drygt månad sedan!

 

Del A

Så hur är läget i Umeå kommun? Idag ska de ledande skolpolitiker besvara mina frågor rörande läget bland barn och unga elever i Umeå kommun. Om frågan hinns med. Lyssna på radion under eftermiddagen. Min interpellation kanske hinner komma upp. Men låt mig börja med att citera ett stycke från svaret från Umeå kommuns två ledande skolpolitiker: dels ordföranden från för- och grundskolenämnden, dels ordföranden från gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden:

”… Det pågår för närvarande skolpliktbevakning på 88 elever F-9 som är folkbokförda i Umeå kommun men som inte har en känd skola. I flertalet fall så handlar det om elever som har flyttat till andra kommuner eller andra länder och börjat skola där men där vårdnadshavare inte anmält flytt eller där folkbokföring inte ändrats i Skatteverkets folkbokföringsregister. En del vårdnadshavare har inte kännedom att de vid flytt ska anmäla detta till Skatteverket och att de ska anmäla det till den skola de lämnar. Utifrån tidigare års skolpliktbevakning är det troligen fallet i en stor del av de bevakningar som görs för närvarande….”  

Man kan inte annat än häpna!

Det saknas alltså 88 elever! Det betyder 88 barn och ungdomar. Det betyder 88 människor. Det betyder 88 livsöden. Men svaret förvandlar dessa människor, barn och ungdomar, till statistik. Varför har inte Umeås styrande politiker slagit på trumman genom vända sig till allmänheten via media och bett om hjälp med att ta reda varför dessa 88 barn och ungdomar har försvunnit från Umeå och få hjälp med att ta reda på var de befinner sig idag! Och även få hjälp med svaret på frågan om varför de inte befinner i Umeå.

Det är förbanne mig skandalöst! För att visa hur skandalöst svaret är så låt oss bryta ned svaret i dess olika beståndsdelar.
Och låt oss börja med att repeterar vad politikerna har uppgett:
Skolpliktbevakning pågår alltså på 88 elever från 6 år upp till 16 år ”som är folkbokförda i Umeå kommun men som inte har en känd skola. I flertalet fall så handlar det om elever som har flyttat till andra kommuner eller andra länder …”

 

Del B

Beståndsdel 1
Först slår politikerna ihop de elever som har flyttat till andra kommuner (i Sverige får vi förutsätta) med elever som har flyttat till andra länder!
Detta är så fräckt att man häpnar.
Är det någon som anser att det går att slå ihop kategorierna ” …har flyttat till andra kommuner eller andra länder”.  Det är en viss skillnad om barnet har flyttat till Skövde för att fortsätta grundskolan där tillsammans med föräldrar och syskon – eller om barnet har flyttat till Somalia för att bo hos farmor och gå i en koranskola. Det är också skillnad på om flytten har skett frivilligt eller under tvång. Detta borde både nämnda skolpolitiker, och ordföranden i individ- och familjenämnden, visa att de förstå i sitt svar. Men de gör istället tvärt om.

Men den ansvarslösa attityden tar inte slut genom att jämställa en flytt till andra kommuner med en flytt till andra länder? Nej, nej!
Låt oss koncentrera oss på kategorin ” … har flyttat till andra kommuner …”. Av svaret framgår det att umepolitikerna inte känner till i vilka skolor de elever går som påstås har flyttat till ”andra kommuner”. Det har alltså gått tre (3) månader sedan skolstarten och de ansvariga i Umeå, för skola och socialtjänst, påstår sig veta i vilka kommuner vissa av de försvunna 88 barnen / eleverna befinner sig. För så måste ju vara fallet – att Umeås ansvariga VET i vilka kommuner barnen finns – för annars går det ju inte ens att hävda att barnen finns i Sverige.
Umeå ansvariga vet alltså i vilka kommuner de försvunna barnen finns / men inte i vilken skola de går!
Detta är kvalificerat nonsens.
Barn som går i skolor i Umeå har både namn och personnummer. Det har nu gått tre månader sedan skolstarten. OM politikerna i Umeå verkligen vet i vilka kommuner vissa av de saknade barnen bedriver skolgång så måste det ha gått att lokalisera i vilka skolor eleverna / barnen går i. Efter tre månader. Vad har vi annars namn, personnummer och data till.

Men om har Umeås ansvariga inte har kunnat lokalisera i vilken skola barnen går, i den kommun där barnen / eleverna påstås finnas, så är sanningen att barnen sannolikt inte finns i den angivna kommunen. Det går nämligen inte att misslyckas med att ta reda på i vilken skola ett barn går – OM barnet verkligen finns i den angivna kommunen – om Umeås ansvariga försökt under tre månader.

Beståndsdel  2.
”Till andra länder”.
Vad betyder det? Det är uppenbart att Umeås ansvariga är så fräcka att de påstår att de vet att barnen har flyttat till en viss kommun men att barnet ändå ”… inte har en känd skola…”. Detta går inte att tro på.
Men hur ska det DÅ vara möjligt att tro på de beskäftiga formuleringarna om att ”I flertalet fall så handlar det om elever som har flyttat till andra länder och börjat skola där” samtidigt som eleverna / barnen ”inte har en känd skola”. Här blir det förolämpande. Hur kan Umeås ansvariga ens försöka påstå att de vet att de elever som försvunnit ”till andra länder” går i skola?

 

Beståndsdel 3.
Till vilka länder har barnen flyttat?
Det redovisas ingen statistik för till vilka länderna barnen har flyttat.
Detta kan jämföras med Gävleborg där det finns en hel del kunskap om var de försvinna barnen /eleverna kan finnas. Så kan Sveriges radio berätta att ett tiotal barn finns i europeiska länder medan den vanligaste platsen för de saknade barnen /eleverna är i Östafrika.
Istället för att redovisa någon sådan statistik slår alltså Umeås ansvariga istället ihop anonyma kommuner med anonyma länder och PÅSTÅR att eleverna ”börjat skola där” . Samtidigt som de alltså skriver att barnen / elevernainte har en känd skola”.

Alltså: varken någon konkret lista på kommuner i Sverige dit barnen flyttat eller någon lista på vilka andra länder än Sverige som barnen / eleverna befinner sig i.

Del C

Sedan 2018 har UD en speciell sektion för Familjekonfliktsärenden.

Skälet är att det är ett stort och växande problem med bortförda barn och unga. Under år 2018 förekom det 104 Familjekonfliktsärenden i UD:s sektion för sådana. I dessa var 214 individer inblandade. Av de 214 var 138 minderåriga. I 47 av ärendena uppgavs att det förekommit våld mot de inblandade individerna. I 18 av ärenden fanns en konkret risk för tvångs- eller barnäktenskap.

Mot denna bakgrund:
Hur kan det komma sig att det råder en sådan tystnad i Umeå samtidigt som frågorna om försvunna elever blir berättigat stora i Dalarna. Och i Gävleborg.  Försöker makthavarna i Umeå mörka de försvunna 88 barnen / eleverna.

Avslutning

De politiker som har besvarat mina frågor har slagit an ett tonfall som om de hade greppet om situationen. De vet att det försvunnit 88 elever / barn. Sedan påstår de sig veta att dessa har flyttat ”till andra kommuner eller andra länder och börjat skola där”. De som flyttat har bara glömt, eller inte vetat, att deras flytt ska anmälas till Skatteverket och till den skola de lämnar.
Utifrån tidigare erfarenheter ”…är det troligen fallet” i en ”stor del av de bevakningar som görs för närvarande….”.

Men det lugna tonfallet och alla vaga formuleringar om ”troligen” och ”en stor del” av fallen går inte ihop med vad som står på spel: barn- och tvångsäktenskap, könsstympning och uppfostringsresor. 
De politikerna som har försökt besvara våra frågor har försökt undvika den skrämmande utveckling som fått UD att inrätta en speciell sektion för denna typ av Familjefonfliktsärenden.

Vi i Arbetarpartiet är inte nöjda.
Och vi kommer att resa frågorna igen och igen tills den verklighet som riskerar att dölja sig bakom statistiken – de försvunna 88 barnen / eleverna – får den uppmärksamhet som den förtjänar. Både av de styrande politikerna och av media.

 

Löfven misslyckades med att förklara gängvåldet. Stegvis närmar sig debatten den verklighet som skapats av en misslyckad integrationspolitik

Av , , 6 kommentarer 113

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Dessa dagar riktas hård kritik mot statsminister Stefan Löfven på grund av hans, minst sagt, bleka insats i Agenda i söndags. Utfrågningen handlade om gängvåldet, som har blivit mycket brutalt och omfattande i Sverige. Till saken hör att Danmark har infört gränskontroller mot Sverige på grund av vår ”export” av organiserad brottslighet. Agenda ville bland annat att statsministern skulle förklara varför Sverige ligger i topp i Europa när det gäller andelen unga män som mördas med skjutvapen.

Statsministerns bleka insats berodde på att han vägrade erkänna betydelsen av den havererade integrationspolitiken. Istället bet han sig fast vid två förklaringar, och endast dessa: arbetslöshet och skola. Naturligtvis är dessa två faktorer viktiga. Men storleken på arbetslösheten och hur många som lyckas eller misslyckas i skolan kommer också det att påverka hur integrationspolitiken fungerar. Med detta sagt vill jag återpublicera en artikel från Nya Arbetartidningen som skrevs för ca 2,5 år sedan. Den handlar om hur omfattande skjutningarna i Malmö då var i förhållande till andra städer i Sverige och Europa. Artikeln utgör även en kritik mot de som försöker blanda bort korten.

Kartan och den tillhörande texten nedan känns väldigt aktuell idag. Steg för steg håller debatten på att hinna ikapp verkligheten.

_______________________________________________________

”Morden i Malmö ska inte förminskas

Davis Kaza | Nya Arbetartidningen | 2017-02-28
Siffrorna anger antal mord per 100 000 invånare och år.

I svallvågorna efter den senaste tidens dödsskjutningar i Malmö har Sydsvenskan jämfört mordstatistiken mellan Malmö och en rad andra städer. Statistiken är skrämmande och utgör en mätare på det akuta behovet av krafttag mot segregeringen i Malmö. Samtidigt visar media, i form av Sydsvenskan, upp sig från sin sämsta sida genom att försöka relativisera bort våldet i Malmö.

 

Vi har tyvärr haft anledning att återkomma till det ökade antalet mord och skjutningar i Malmö. Söndagen den 12 februari skedde den senaste dödsskjutningen. En 23-årig man sköts ihjäl mitt på Möllevångstorget i centrala Malmö. Mordet skedde vid halv sju på kvällen, när restaurangerna runt torget är fyllda med gäster. Onsdagen före blev en 50-årig vaktmästare skjuten med fem skott – varav ett träffade i bakhuvudet. Mannens skador är i skrivande stund fortsatt livshotande. Den misstänkte skytten som sitter häktad är bara 15 år gammal. Polisen misstänker att skytten tagit fel på person, han skulle egentligen skjuta någon annan.

Under 2016 skedde elva mord i Malmö. Med en befolkning på 326 000 invånare ger det 3,4 mord per 100 000 invånare. Detta är fler mord per invånare än i någon annan stad i Norden. Men även i jämförelse med stora städer ute i Europa som Paris, London och Berlin ligger Malmö högt. Se kartan. Det är först i en jämförelse med fattigare delar av östra Europa som vi hittar städer med fler mord per 100 000 invånare än i Malmö. Mordstatistiken i Malmö ska dock främst jämföras med andra städer i Norden och västra Europa. Att använda statistiken på annat sätt blir missvisande och innebär en oärlig förminskning av Malmös problem.

Men att förminska problemen genom att blanda bort korten och jämföra Malmö med städer i fattiga länder i östra Europa är precis vad Sydsvenskans journalist gör i sin granskning. Detta kallas för ”relativisering” och är ett otyg i den politiska debatten. Innehållet i Sydsvenskans budskap är att morden i Malmö egentligen inte är så farliga, för det finns andra städer i världen där det är värre. Underförstått så ska malmöborna inte gnälla så mycket. Detta budskap är dels respektlöst mot både offer och anhöriga som drabbats av alla skjutningar. Dels är det fördummande.

Lågvattenmärket i Sydsvenskans artikel är när journalisten börjar jämföra Malmö med städer i USA och Latinamerika. I folkmun kallas Malmö ibland för ”Sveriges Chicago” – vilket refererar till att Chicago sedan Al Capones dagar haft rykte om sig att vara en våldsam gangsterstad. Sydsvenskan jämför därefter mordstatistiken i Malmö med mordstatistiken i Chicago. Och konstaterar – föga förvånande – att det i Chicago sker åtta gånger fler mord per 100 000 invånare än i Malmö! Nästan triumferande drar journalisten slutsatsen att Malmö inte alls är som Chicago. Men vem trodde det? Öknamnet ”Sveriges Chicago” har aldrig betytt att Malmö bokstavligen är som Chicago. ”Sveriges Chicago” syftar på att det är en stad där det förekommer mycket våld och kriminalitet. Så kallades t.ex Gävle för Sveriges Chicago under 1960-talet och en bit in på 70-talet.

Efter jämförelsen med Chicago går journalisten obekymrat vidare och jämför mordstatistiken i Malmö med världens mordtätaste stad – Venezuelas huvudstad Caracas! Naturligtvis är Malmö inte i närheten av Caracas när det gäller mordstatistik. Och det är det ingen som trodde heller. I Caracas sker årligen ca 120 mord per 100 000 invånare. Artikeln avslutas med orden ”Så är Malmö en trygg stad? Tja, svaret beror på vem man frågar. En köpenhamnare eller berlinare skulle kanske svara nej. Den som bor i Caracas eller Baltimore förmodligen ja”. Därmed skulle det vara bevisat att Malmö minsann inte är en så otrygg stad.

Problemen i Malmö låter sig dock inte relativiseras bort. Hur hårt Sydsvenskan än försöker. Problemen låter sig inte heller döljas bakom nya ”flashiga” skrytbyggen, som Malmös politiker försökt i årtionden. Samtidigt besitter de boende i Malmös utsatta områden en väldig kraft. Den 1000 människor starka manifestationen mot våld efter mordet på 16-årige Ahmed Obaid i mitten av januari visar på just detta. Om kraften som finns i de utsatta områdena kan kanaliseras till en rörelse mot segregeringen skulle våldsspiralen kunna brytas och ett bättre Malmö vara inom räckhåll.”

Länk till originalartikeln: https://arbetartidningen.se/2017/02/28/morden-i-malmo-ska-inte-forminskas/

 

Har Umeå någon beredskap när det gäller att förhindra så kallade uppfostringsresor eller resor då barn blir bortgifta mot sin vilja?

Av , , 2 kommentarer 98

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Vi har lämnat in följande interpellation till mötet med Umeå kommunfullmäktige måndagen den 25 november:

____________________________________________

Interpellation till Moa Brydsten och Peter Vigren

Arbetarpartiet har uppmärksammat att Liberalerna vill upprätta ett center för bortförda barn. Detta tycker vi är en bra idé. Ett skäl är att det idag saknas statistik över hur många barn som, mot sin vilja, skickas ut ur landet. En av tankarna bakom centret är att detta ska ansvara för att ta fram en sådan statistik.

Vi som vill motverka hedersrelaterat förtryck och våld har ett ansvar att lägga fram olika förslag och ställa olika frågor. Det är nödvändigt för att, på sikt, stoppa hedersrelaterat förtryck och våld. För som det ser ut i Sverige idag finns det fall där flickor har fått sina medborgarskap uppsagda av sina föräldrar utan att detta har prövats i domstol och sedan blivit bortförda. Det finns också fall där samma flickor har återkommit hit till Sverige, det land i vilket de är födda, för att söka asyl. Detta är helt enkelt inte acceptabelt.

Arbetarpartiets tradition är att ge erkännande till andra partier och deras företrädare då dessa lägger fram förslag som i våra ögon är goda. En person som tagit upp dessa frågor på riksplanet är Juno Blom, Liberalernas partisekreterare. Vi uppskattar detta. Då vi tror att det kan ta viss tid att inrätta ett nationellt center som för nödvändig statistik, eller att statistiken tas fram via existerande institutioner, anser vi det vara nödvändigt att enskilda kommuner går före genom att ta saken i egna händer. Sådana exempel finns.

I Gävle har man tagit fram statistik som visar att ca 30 barn har blivit bortförda under sommaren. I Borlänge kommun beräknas lika många barn ha blivit bortförda. Detta har upptäckts till hösten, av skolan, då barnen inte återkommit och det tidigare inte funnits några indikationer på att familjen ska flytta eller då den övriga familjen bor kvar i Sverige.

 

Mot denna bakgrund vill vi ställa följande frågor:
1. Har Umeå någon beredskap när det gäller att förhindra så kallade uppfostringsresor eller resor då barn blir bortgifta mot sin vilja?
2. För Umeå kommun någon form av statistik när det gäller barn som borde infinna sig i skolan till hösten men som inte gör det och då det samtidigt saknas en naturlig förklaring som att hela familjen har flyttat?
3. Har Umeå kommun något samarbete med nationella instanser eller med andra kommuner i dessa frågor?

Jan Hägglund
Tomas Westerström
Arbetarpartiet

 

___________________________________

Läs inläggen om behovet av en Alternativ vänster
Dessa publicerades den 25 respektive 27 oktober.

”Min lojalitet ligger inte hos S” skriver ordf i Holmsunds S. Jag kallas ”aset” av en sosse som saknar argument. S dödskamp är inte vacker..

Av , , 8 kommentarer 77

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

Ingress
Får en socialdemokrat i Umeå:
* Vara hur illojal som helst – mot sitt eget parti,
* Hysa vilka åsikter som helst – även om Förintelsen,
* Uttrycka sig hur som helst – om andra politiskt aktiva,
* Förneka bindande uppgörelser – om det gynnar dem i en diskussion.

Om så är fallet: Vad finns då kvar av socialdemokratin?
Om så inte är fallet: Vad ska partiet göra åt Stellan Elebro och Lina Farhat?

 

Del I. Stellan Elebro
Då jag kommenterade ett blogginlägg från den 1 november av ordföranden i Holmsunds S-förening, Stellan Elebro, fick jag, den 7 november i år, till min stora förvåning ett svar som avslutades på följande sätt: ”… Min lojalitet ligger inte hos S, den ligger hos arbetarrörelsen, och ytterst facket. Även det är ingen hemlighet…”.

*Fråga:
-Kan en ordförande i en S-förening skriva sig fri från lojaliteten mot det parti som han är med i hur som helst?

*Svaret är Nej
.
Antingen tar den präktige ”Holmsundarn” tillbaka detta uttalande eller så kommer S att få äta upp detta politiska uttalande i nästa valrörelse. Uttalandet är verkligen politiskt.
Det finns inget i detta citat, från ordföranden i Holmsunds S-förening, som inte vilken vänsterpartist som helst kan säga!

*Förslag
: Klarar du inte av att ta tillbaka detta uttalande, ”Holmsundarn” så skulle en lösning kunna vara att lämna S och gå över till V!

Klicka här för att se kommentarerna.

 

Del II. Lina Farhat
På 1 Maj i år värmde Lina Farhat upp publiken åt Stefan Löfvén. Det som Lina Farhat, utrustad med kommunala uppdrag av sitt parti (S), då sade är fullständigt oacceptabelt. På två sätt. Dels när det gäller bristen på kunskaper. Dels när det gäller bristen på respekt för andra partier. I sitt anförande uttryckte sig Lina Farhat på följande sätt:

”Jag blir förskräckt när jag ser att rasism, islamofobi och våld normaliseras. Påminner inte detta om judars situation under Hitlertiden? Kom ihåg kära medmänniskor, Förintelsen började inte med gaskamrarna. Högern har aldrig varit så bra organiserad i Europa. Men de mobiliserar i detta nu för att ta makten. Samtidigt håller det på att bildas ett nytt högerblock i Sverige. Ingen har väl missat att KD med Ebba Busch Thor i spetsen kommer att samtala med Sverigedemokraterna.”

*Frågor:
-Är det politiskt acceptabelt inom S att förringa Förintelsen – det industrialiserade massmordet på 6 miljoner judar och 1 miljon romer, på miljoner slaver och politiska motståndare – på det sätt som Farhat gör då hon jämför världshistoriens kanske mest skrämmande brott med att Högern ”…mobiliserar i detta nu för att ta makten…”?
-Är det kunskapsmässigt acceptabelt att göra följande associationskedja inom S: islamofobi = judars situation = Högern mobiliserar för att ta makten = KD:s samtal med SD?
Får verkligen Farhat vandra, obekymrad av sin obeskrivliga brist på kunskaper, och skriande oförmåga att förstå proportioner, från islamofobi till gaskamrarna, från gaskamrarna till Högerns vilja att ”ta makten”, från Högerns vilja att ”ta makten” till KD:s samtal med SD.

*Svaren är Nej.
Det går inte att jämföra det industrialiserade massmordet på bland annat 6 miljoner judar och 1 miljon romer, historiens kanske mest skrämmande brott, med ett politiskt blocks försök att erövra den politiska makten via allmänna och fria val; det går inte heller att via orimliga associationer gå från gaskamrarna i de områden som nazisterna ockuperat under 1940-talet   till dagens kristdemokrater i Sverige. Men det är just detta som Lina Farhat tillåts göra av övriga Socialdemokrater!
Antingen ber Farhat om ursäkt för sina makabra politiska uttalanden. Eller så kommer S att få äta upp detta ofattbara övertramp i nästa valrörelse. Detta övertramp berör inte endast KD. Det är ett övertramp mot den kamp mot nazism och anti-semitism som jag, och många med mig, har fört under årtionden. Och som resulterat i hot och förföljelser, under åratal, både mot mig och min familj.

*Förslag
:
Klarar du inte av att be om ursäkt för detta obeskrivliga övertramp kanske en lösning vore att du anslöt dig till det nya partiet Nyans. Ditt uttalande, som kopplar ihop Förintelsen med Kristdemokraterna, saknar nämligen ALL förankring i socialdemokratisk tradition. Även om ingen inom dagens Socialdemokrater verkar våga berätta det för dig. Och Stellan Elebro kommer inte att göra det. Hans lojalitet ligger ju inte hos S!

 

Del III. Åter till Stellan Elebro – eller ”Holmsundarn”
I samma svar där Elebro glatt berättar att hans lojalitet inte ligger hos S för han även fram nyheter som:
a) antingen utgör en medveten lögn,
b) eller en argumentation för att inbilla folk att Socialdemokraterna först kan sitta kvar vid regeringsmakten – genom januariuppgörelsen med MP, C och L – och trots detta göra vad partiet självt vill! Så är dock inte fallet – för den som är ärlig. Elebro skriver sedan att ”Vi som är aktiva i S (Tillsammans med stöd från typ hela världen inkl tom viss del av svensk höger) fick igår Magda att äntligen fimpa överskottsmålet”.

*Fråga:
Varifrån kommer Elebros sensationella uppgift att finansminister Magdalena Andersson har ”fimpat” överskottsmålet?

Tror Elebro att Socialdemokraterna är lika stora som 1994 då de erhöll 45,3 procent av rösterna i riksdagsvalet. Jag tänker berätta något för honom. Fram till valet 2018 har S (det parti hos vilket hans lojalitet inte ligger) tappat nästan fyra av tio väljare. Och det enda skälet till att S (det parti hos vilket hans lojalitet inte ligger) fortfarande innehar regeringsmakten – som ett koalitionsparti och trots detta lik förbannat i minoritet – är januariavtalet med Centern, Liberalerna och MP.
Låt oss, bara för sanningens skull, se vad Centern och Liberalerna ansåg om det utspel som ”Magda” gjorde. Dessa två partier sade ”bestämt nej och hävdar att det skulle vara ett brott mot januariavtalet” (Dagens industri, 5 november 2019).

”Överskottsmålet” utgör dessutom punkt nummer ett (1) i det januariavtal som Socialdemokraterna ingick för att få nöjet att behålla posterna som stats-, utrikes- och finansministrar. Så berätta för mig, ”Holmsundarn”, när du och dina kamrater som är aktiva inom S – ”som intern opposition” fick Magda att fimpa överskottsmålet?
Och berätta för mig vilken del av svensk höger som stödde ditt och dina kamraters framgångsrika arbete med att få Magda att fimpa överskottsmålet? Ett beslut som ligger utanför Socialdemokraternas egen bestämmanderätt.

*Ett andra förslag:
Det går inte att först göra upp med MP, C och L för att få behålla regeringsmakten. Och sedan låtsas som om det inte finns någon uppgörelse. Detta är att sitta på dubbla stolar och förneka verkligheten.
Elebro, eller ”Holmsundarn”, agerar precis som Vänsterpartiet har gjort i Umeå när det gäller skrytbyggena Väven och Navet. Vänsterpartiet röstade för dessa. Punkt. Detta under ledning av Tamara Spiric. Men sedan har partiet gjort allt för att få folk att tro att partiet var emot Väven och Navet. Detta under Ulrica Edmans ledning. Men detta går inte ihop. Även under under Edman ledning är V ansvarigt för vad partiet gjorde under Spiric!
Ditt resonemang, ”Holmsundarn”, går inte ihop det heller. Precis på samma sätt som Vänsterpartiets agerande inte går ihop när det gäller Väven och Navet.
Är du helt säker på, ”Holmsundarn” att du inte borde byta till Vänsterpartiet. Det kan ju inte vara svårt. Din lojalitet ligger ju inte hos Socialdemokraterna – detta enligt dina egna ord. Och det märks på din okunnighet. Du bara leker sosse.

Frågan är: Var ligger din verkliga lojalitet?

 

Del IV. Åter till Lina Farhat
I samband med en kommentar på facebook uttryckte sig Lina Farhat – historikern (obs ironi) som anser sig ha hittat en logisk koppling mellan nazisternas gaskamrar under andra världskriget och Kristdemokraterna i dagens Sverige – på följande sätt om mig (i form av en hälsning till Mariam Salem): ”Stå på dig och polisanmäl aset”

Ingen socialdemokrat har bett mig om ursäkt för detta?

Jag för fram den politik som Arbetarpartiet står för. Då jag får beröm delar jag alltid med mig av denna till mina partikamrater. Utan deras arbete skulle jag inte vara så pass känd, för att vara en person som inte tillhör ett riksdagsparti, som jag blivit. Den andra sidan av myntet är att jag inte heller har tagit politisk kritik personligt. Även om den ibland varit grov. Exempelvis då vi blev kallade för kommunister som var för den väpnade revolutionen och som skulle ta makten med våld om vi bara inte var så få och fega. Men detta har jag aldrig tagit personligt. Det har följt med mitt politiska uppdrag. Och idag uttrycker sig ingen så. Men fram till 2012 var det just så som det kunde låta.

Det var trots allt politik som det handlade om. Precis som då jag går hårt åt Stellan Elebro och Lina Farhat. Jag riktar, visserligen hård, men politisk kritik mot dessa. Men endast utifrån vad de själva sagt och som jag kan citera. Du måste tåla en hel del då du, som gruppledare i fullmäktige, söker offentligheten.

Men att bli kallad för ”aset” (samtidigt som ingen annan socialdemokrat tar avstånd i från detta uttalande) tar jag personligt. Detsamma gör mina partikamrater. Och även vissa medlemmar från andra partier.

Här har Socialdemokraterna gått över gränsen och blivit personliga.

De har nu haft 3½ månad på sig att be om ursäkt. Men detta har inte skett. Och då kommer det inte heller att ske. Vi har sagt ifrån oss alla uppdrag som vi erbjöds i samband med förhandlingarna efter valet till Umeå kommunfullmäktige. Det har handlat om ersättarplatser i Kommunstyrelsen, Byggnads- samt Äldrenämnden. Ursprungligen var det även tal om en ersättarplats i Individ- och familjenämnden.

 

Avslutning: En Alternativ vänster – eller SD

Socialdemokraterna håller sedan länge på att slitas sönder.
a) På riksplanet har Socialdemokraterna ingått januariavtalet – och sålt ut både löntagare och pensionärer. Till Centern och Liberalerna.
b) Lokalt i Umeå har S ingått ett samarbete med Nya MP – något som redan förvandlat delar av S i Umeå till medlöpare åt islamisterna.
c) Till detta kommer Schwänstern – sossar som vill vara mer V än vänsterpartisterna själva.

Socialdemokraterna håller på att slitas sönder. Risken att SD inte bara bli landets största utan även landets politiskt dominerande parti.Det är därför det behövs en Alternativ vänster.
Som bekämpar den ökande arbetslösheten, sätter välfärden före skrytprojekt och tar strid för en realistisk integrationspolitik.

Socialdemokratiska väljare, och vanliga S-medlemmar, är liksom tidigare välkomna till våra öppna möten, eller bara titta in på en kopp kaffe och tala med oss om ideologi eller dagspolitik. Eller för att ta en prenumeration. Precis som under alla tidigare år.

Men den lokala S-ledningen har svikit sina politiska löften.

 

___________________________________

Läs om behovet av en Alternativ vänster och en alternativ media
Dessa publicerades den 25 respektive 27 oktober.

 

Att förnedra judarna är otänkbart – speciellt på årsdagen av Kristallnatten Tyvärr har Nils S-L motsatt syn – ville ha MP-talare med chockerande åsikter

Av , , 22 kommentarer 133

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

INGRESS

Nya Miljöpartiets gruppledare Nils Seye Larsen angriper mig. Han gillar inte att jag styr och ställer på manifestationen på Kristallnatten.
Sanningen är att jag förankrar det jag gör hos det nätverk som står bakom manifestationen. Jag lägger förslag som kan ”avslås”. Och så skedde vad gäller innehållet i Anförandena lördagen den 9 november i år. Men jag hänger inte med huvudet för det. Tvärtom. Sådana är spelets regler.

Det som jag kommer att avslöja här är åsikterna hos den talare som gruppledaren för Miljöpartiet i Umeå (Nils Seye Larsen) föreslog som MP:s talare på årets manifestation till minne av Kristallnatten. Den person som Nils Seye Larsen föreslog som talare har chockerande åsikter. För mig skulle det vara att håna den judiska befolkningen i Umeå att låta en person med sådana åsikter tala på manifestationen till minne av Kristallnatten.

Detta blogginlägg ska handla om dessa chockerande åsikter. Jag ska strax återkomma till dessa åsikter.

Men låt oss återgå till vad jag och övriga – med politisk back up och praktiskt stöd från andra – har lyckats åstadkomma sedan 2015.

 

Del I
Före år 2015 var manifestationen på Kristallnatten en smal ”vänstergrej”.
Det var Vänsterpartiets ungdomsförbund (Ung Vänster), tillsammans med V, som höll i manifestationen. Någon gång bjöd de in oss, eller SSU, under decennier. Det var andra, så kallade vänstergrupper, som tidigare utgjorde grunden till manifestationen på Kristallnatten.

Trots att anti-semitismen, judehatet, ökade i Europa, Sverige och Umeå, fick manifestationen alltmer karaktären av en allmän anti-rasistisk sammankomst – med talkörer och banderoller – som garanterade att det hela skulle fortsätta att vara just en smal ”vänstergrej”. Det blev allt tydligare att det krävdes en rejäl förändring. Jag bad mitt parti om att få ta tag i frågan och beviljades denna frihet. Och snabbt fick jag politisk back up och även moraliskt stöd även från andra partier.

Jag har alltså styrt och ställt – med hjälp av politisk back up från andra – och detta är resultatet:
Följande partier är nu en del av Nätverket bakom manifestationen på Kristallnatten:
Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet och Arbetarpartiet samt Miljöpartiet. Till detta ska läggas att från och med 2016 har judiska Föreningen varit en del av nätverket. Idag är tyvärr denna förening nedlagd. Men den tidigare ordföranden Carinne Sjöberg spelar fortfarande en framträdande roll på manifestationen – senast i år då hon gavs samma talartid som representanterna som partierna.

Detta om breddningen.

Nu över till den förändring av innehållet som gjorde denna breddning möjlig.
Idag är stämning på manifestationen till minne av Kristallnatten helt annorlunda. Judiska Föreningen framhöll att manifestationen inte var en vanlig anti-rasistisk samling. Därför bad de oss / mig att ta bort talkörerna och banderollerna. Detta för att manifestationen skulle präglas av stillhet och värdighet.

Natten mellan den 9 – 10 november var nämligen en sorgens dag för alla judar i hela världen.

Innehållet i talen gavs också vissa ramar. Dels skulle talen understryka att umeborna inte glömde, utan hyllade, offren för nazisternas övergrepp den 9 nov 1938 och att angreppen på judarna över hela Nazi-tyskland innebar ett steg mot Förintelsen. Dels skulle talen utgöra en tydlig markering mot dagens växande anti-semitism.

Jag har verkligen varit med om att, med politisk back upp och praktiskt stöd av andra, omvandla manifestationen. Den har gått från att ha varit en ”smal vänstergrej” – som alltmer fick karaktären av en vanlig anti-rasistisk manifestation. Idag är det en bred manifestation präglad av stillsamhet och högtidlighet – där fokus sätts på minnet av offren och på det växande behovet av att markera mot anti-semitismen. Förändringen kan beskrivas så här: från en ”smal vänstergrej” med oklart innehåll till att bli ”Hela Umeå mot nazism och anti-semitism – stillsamt, värdigt men med stor kraft”.

Jag är stolt över min insats i denna förändring.

Och jag vill påminna Nils Seye-Larsen om följande:
Utan denna förändring som jag, och några andra, påbörjade år 2015 skulle aldrig Miljöpartiet ha blivit inbjudna till dessa manifestationer på Kristallnatten. Tidigare blev Miljöpartiet inte inbjudna till den smala ”vänstergrejen”. Det var nämligen inte annorlunda för MP än vad det var för S, M, KD, L, C, Judiska Föreningen eller Arbetarpartiet.

 

Del II
De chockerande åsikterna hos den talare som Nils Seye Larsen föreslog skulle tala för MP i Umeå i år

På grund av dessa åsikter sände jag bland annat följande mail till Nätverkets partier. Detta mail innehåller filer vars innehåll är hämtade från vad den, av Nils Seye-Larsen, föreslagna talaren uppger sig gilla – enligt hennes facebook. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen, åsikterna är chockerande och jag skulle ALDRIG gå med på att förnedra judarna, eller några andra umebor för den delen heller, genom att låta en talare med de åsikter som här framkommer tala på en manifestation till minne av Kristallnatten.

Därför vill nu Nils Seye-Larsen bli av med mig. De som gillar att någon sätter ned foten vill ha mig kvar.
Nedan kan ni ta del av mitt mail.

”Som initiativtagare till manifestationen på Kristallnatten har jag bjudit in partier från kommunfullmäktige. Och mitt önskemål har varit att de inbjudna partierna i år ställer upp med sina gruppledare – om dessa har möjlighet. Nils Seye Larsen tillhör de gruppledare som inte anser sig kunna ställa upp på Kristallnatten. Istället föreslår han att Mariam Salem ska tala på  manifestationen på Kristallnatten. Detta kommer jag, och andra, aldrig att acceptera. Nedan ska jag förklara några av skälen varför:

I. På Facebook anger Salem att hon gillar storayatollan Mohammad Hussein Fadlallah

Jag kommer inte att tillåta en person som gillar Fadlallahs Facebooksida att tala på manifestationen på Kristallnatten.

Fadlallahs förhållande till Israel och judarna kan beskrivas genom bland annat följande exempel:

* Om Israels rätt att existera: 2009 uttalade Fadlallah en fatwa som förbjöd en normalisering av relationerna med Israel. Han sa bland annat detta. “The entire land of Palestine within its historical borders is one Arab-Islamic country and no one has right to spare on inch of it. This decree is addressed to all Muslims.”

Kommentar:

Innebörden av detta är att Fadlallah uppmanar alla muslimer att vägra acceptera staten Israels rätt att existera.

Källa: https://web.archive.org/web/20110727105225/http://english.iribnews.ir/NewsBody.aspx?ID=4558

 

* Om självmordsbombningar mot israeliska civila: ”I was not the one who launched the idea of so-called suicide bombings…but I have certainly argued in favour of them. I do, though, make a distinction between them and attacks that target people in a state of peace – which was why I opposed what happened on September 11.”

Kommentar:

Fadlallah försvarar självmordsbombningar riktade mot civila israeler.

Källa: https://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/middleeast/lebanon/1400406/We-could-provide-a-million-suicide-bombers-in-24-hours.html

 

* Skiljde inte mellan judar och Israel: “He never missed an opportunity to criticize Israel, denouncing Arab governments for what he said was a lack of organized opposition to and military confrontation of the Jewish state. When he was admitted to the hospital on Friday, Reuters reported, a nurse asked Ayatollah Fadlallah what he needed. Without hesitation, he replied, ‘For the Zionist entity to cease to exist.’”

Kommentar:

Vid två tillfällen i texten ovan kopplar Fadlallah ihop judar med staten Israel. Dels när han talar om ”the Jewish state”, dels när han säger ”For the Zionist entity to cease to exit” – vilket översatt till svenska blir ”för att det sionistiska väsendet ska upphöra att existera”.

Källa: https://www.nytimes.com/2010/07/05/world/middleeast/05fadlallah.html

 

Fadlallah anser inte att staten Israel har rätt att existera. Han försvarar självmordsbombningar mot israeliska civila samt skiljer inte mellan judar och israeler. Till saken hör att Fadlallah dog 2010. En person som gillar/följer honom på Facebook idag gör detta på grund av en djup sympati.

Jag tänker inte gå in på den diskussion som förs när det gäller Fadlallahs relationer till den av EU och därmed även av Sverige terrorstämplade gruppen Hizbollah. Jag vill här bara nämna att en sådan diskussion förekommer. Fadlallah anses, av många, vara en av de andliga inspiratörerna till Hizbollah.

Jag kommer inte att tillåta en person som gillar Fadlallahs Facebooksida att tala på manifestationen på Kristallnatten.

Men det finns fler skäl till varför Salem inte kommer att tala på den manifestation jag ansvarar för på Kristallnatten i Umeå den 9 november.

 

II. Ett annat skäl till varför Mariam Salem inte kommer att tala den 9 november

Mariam Salem gillar/följer även en Facebooksida som heter ”Al-Mukhayimat al-filastinia”. På denna sida förekommer inte sällan videor på människor som bränner eller trampar på den israeliska flaggan. Detta är naturligtvis minst sagt olämpligt. Men det blir ännu värre med tanke på att många som gillar dessa scener inte gör skillnad mellan israeler och judar.

 

Om du besöker facebooksidan ”Al-Mukhayimat al-filastinia”, som Mariam Salem gillar/följer, via länkarna nedan kan du se den israeliska flaggan brännas och strax nedanför se flaggan användas som dörrmatta – på en toalett.

Källa: https://www.facebook.com/watch/?v=936733696692155

https://www.facebook.com/almokhayamat/posts/2463014127245637

 

Slutord

Mot ovan beskrivna bakgrund tror jag att alla förstår att det vore en obeskrivlig förolämpning av alla judar att låta Mariam Salem tala på manifestationen på Kristallnatten i Umeå den 9 november. Jag kommer naturligtvis aldrig att tillåta detta. Det faktum att Nils Seye Larsen för fram Salem som talare uppfattar jag som en provokation riktad mot själva syftet med manifestationen på Kristallnatten. Jag vill dock inte låta detta gå ut över Miljöpartiet i dess helhet. Min inbjudan till Miljöpartiet står kvar. Men några ytterligare provokationer kommer jag inte att tillåta. Detta skulle vara ett svek, från min sida, mot judarna i Umeå, Sverige och i resten av världen.

Jag ber nu Miljöpartiet i Umeå föreslå en talare till manifestationen på Kristallnatten. Men detta är ingen lek. Manifestationen syftar till att högtidlighålla minnet av de judiska offren för nazismen under 30- och 40-talen samt motverka dagens växande antisemitism. Miljöpartiet har till kl 12.00 i morgon på sig att inkomma med en acceptabel talare. Jag upprepar: detta är ingen lek.

Jan Hägglund

Organisatör ”

_____     _____     _____     _____     _____
Ni som läser får själva avgöra om det var rätt av mig att sätta ned foten eller inte.

Tack alla som deltog i manifestationen till minne av Kristallnatten – för att bekämpa dagens anti-semitism och hedra alla de judar nazismen mördade

Av , , Bli först att kommentera 56

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

Jag vill tacka alla som slöt upp på gårdagens manifestationen, trots kyla och blåst. Jag vill även tacka de partier som ingår i nätverket som stod bakom manifestationen till minne av Kristallnatten: Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Arbetarpartiet.

Jan Hägglund, konferencier

 

20191109_143903(1)

 

Vår tradition av en manifestation, till minne av Kristallnatten, måste upprätthållas.

Detta blir extra tydligt för alla som tagit del av den skrämmande rapport från ”EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA)” som publicerades 2018. Det är denna rapport som artikeln nedan (”Sveriges judar upplever ökad utsatthet”) refererar till. Här kommer ett utdrag av denna artikel skriven av Anna Fröjd i december 2018:

 

”Nio av tio av svenska judar upplever att antisemitismen i landet ökat de senaste fem åren. Drygt en tredjedel har övervägt att emigrera på grund av den upplevda otryggheten. Det är en dyster bild som presenteras när EU, drygt 70 år efter Förintelsen, kartlägger antisemitismen i Europa.

I veckan släpptes en omfattande kartläggning över den upplevda antisemitismen inom EU. Bakom rapporten ”Experiences and perceptions of antisemitism” står EU:s byrå för grundläggande rättigheter, FRA. Enkäten har besvarats av mer än 16 000 personer som identifierar sig som judar från tolv europeiska länder. Sverige är ett av länderna, tillsammans med Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Storbritannien, Spanien, Tyskland, Ungern och Österrike. Tillsammans utgör dessa länders judiska befolkning 96 procent av den uppskattade totala judiska befolkningen i EU. Enligt byrån är detta den största undersökningen, där personer som identifierar sig som judar själva är svarande, som genomförts hittills. Resultatet ger en dyster bild av den upplevda antisemitismen bland Europas judar.  

Våld, vandalism och hot 

Nio av tio upplever att problemen ökat i hemlandet de senaste fem åren. Och Sverige är ett av de länder där den judiska befolkningen upplever att antisemitismen ökat mest. De svarande vittnar om allt från fysiskt våld till verbalt hot och hat, vandalism, fördomar och diskriminering på arbets- och bostadsmarknad eller i möte med annan samhällsservice. Vanligast är den öppna antisemitismen på internet och i sociala medier. Där har 89 procent av de svarande mött fördomar och hat.

Många judar begränsas av sin rädsla för att utsättas för trakasserier.

”Jag besöker inte längre synagogan, det är inte värt det om vi skulle utsättas för något. Det bästa som hänt var när jag gifte mig för nu är mitt efternamn ’Svensson’”, säger en svensk judinna i enkäten.

En övervägande majoritet av de svarande är rädda för sin egen och sina närståendes säkerhet och undviker att bära kläder och symboler som visar deras judiska identitet.

”Jag bär aldrig några judiska symboler i offentligheten och jag tittar mig alltid över axeln när jag deltar i judiska evenemang. […] Jag vill bara bli lämnad ifred och kunna utöva min religion”, säger ytterligare en av de svenska svarandena.

Mer än en tredjedel av alla tillfrågade, i Sverige så många som 35 procent, har någon gång under de senaste fem åren övervägt att emigrera från hemlandet på grund av otryggheten de upplever i egenskap av judar.”

Länk till hela artikeln

 

Återigen: tack alla ni som ställde upp.
Vi ses igen.
Nästa år.

Kom till Rådhustorget 14.00 imorgon lördag. Manifestation till minne av nazismens offer på Kristallnatten 1938 – bekämpa dagens antisemitism

Av , , Bli först att kommentera 55

Du är välkommen – Rådhustorget kl 14.00 i morgon lördag 9 november.

I ARRANGEMANGET DELTAR TALARE FRÅN:
Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Arbetarpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet.

 

Kristallnatten-2019-färg

Natten mellan den 9-10 november 1938 trappade nazisterna i Tyskland upp våldet mot judarna.

Idag växer antisemitismen återigen – i Sverige och i Umeå. Svenska nazister och antisemiter från andra länder för en kamp för att skrämma den judiska delen av befolkningen till tystnad.

Under 2017 angreps synagogan i Göteborg med brandbomber. Unga judar flyttar från Malmö på grund av antisemitiska trakasserier. Idag, 2019! Även i Umeå fick Judiska Föreningens medlemmar utstå en rad trakasserier. Idag är föreningen nedlagd. Vi måste ta strid för att pressa tillbaka nazister och andra antisemiter. De får inte tillåtas att segra.

Kristallnatten fick sitt namn i Tyskland den 9 november 1938. Med stöd av den nazistiska staten krossade pöbeln, i och utan uniform, fönstren till 7 500 judiskägda butiker och brände ned 1 500 synagogor och bönehus. Antalet döda uppgick till 400. Samtidigt samlades 30 000 judiska män ihop för att sändas till koncentrationslägren.

Manifestationen på Kristallnatten i Umeå har två syften. Dels att högtidlighålla minnet av alla miljoner judar som föll offer för nazismen. Dels att pressa tillbaka den växande antisemitismen i Sverige idag.

Hjälp oss att försvara Umeå som en stad präglad av öppenhet mot människor med olika kultur, religion och sexuell läggning. Kampen mot antisemitismen måste vara allas kamp.

_________________________________________________

NÄTVERKET 9 NOVEMBER TILL MINNE AV KRISTALLNATTEN

Klicka här för Facebook-evenemanget

De utvisade går att utvisa. Det handlar om regeringens handlingskraft – eller brist på sådan. SD-Nilssons ”juridiska” kritik mot M missar målet.

Av , , 2 kommentarer 96

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Inledning

Är det hopplöst att utvisa de sex personerna i det wahhabitisk-salafistiska nätverket?

Frågan var aktuell redan innan en av de sex personerna ”försvann”. Vi syftar på imamen i Göteborg som även vad VD för den så kallade Vetenskapsskolan. Och frågan är naturligtvis ännu mer aktuell när de sex personerna nu har börjat gå under jorden.

 

Del ett

Alltså: Är det hopplöst att utvisa dessa individer som utgör en ständig fara för nya terrordåd som det på Drottninggatan? Jag tvingas upprepa att det dog fem personer i detta attentat, det skadades 15 personer samtidigt som oändligt många fler lever vidare i sorg och förtvivlan. Svaret är NEJ – det går att göra något. Vad det handlar om är att den svenska regeringen måste våga göra vad andra regeringar redan har gjort och gör. Jag har tidigare kritiserat regeringen för att den inte har skaffat sig en fungerande terroristlagstiftning – som alla jämförbara länder har lyckats med. Och när det gäller utvisningen av de sex personerna i det wahhabitisk-salafistiska nätverket måste den svenska regeringen åtminstone försöka göra vad både Danmarks, Storbritanniens och Italiens regeringar har lyckats med.

Och vad är då detta?
Dessa länder har utvisat imamer som, liksom personerna i det svenska nätverket, har klassats som hot mot rikets säkerhet. Danmark, Storbritannien och Italien har utvisat personer bland annat till Marocko och Jordanien efter att ha erhållit ”diplomatiska garantier” mot en sådan behandling som inte är acceptabel enligt lagstiftningen i dessa länder. Bara Italien har utvisat 19 personer med koppling till terrorverksamhet sedan år 2010. (Allt detta enligt en debattartikel av Magnus Ranstorp, terrorforskare vid Försvarshögskolan, i GP 5 nov.)

Den svenska regeringen måste naturligtvis också försöka skaffa sig ”diplomatiska garantier” från bland annat den irakiska regeringen som säger att de tre personer som borde utvisas till Irak inte ska torteras eller dömas till döden. Detta borde inte vara omöjligt med tanke på att den svenska kvinna som dömts till 15 års fängelse av irakisk domstol – inte till tortyr eller dödsstraff (se min blogg publicerad den 31 oktober) – trots att hon levt ihop med en IS-jihadist. Och på plats i Irak-Syrien bidragit till att bygga upp ”IS-kalifatet”.

Men detta kräver naturligtvis att den svenska regeringen gör ett försök att erhålla sådana garantier. Om sådana garantier erhålls kan den svenska regeringen utvisa de sex personerna i det wahhabitiska-salafistiska nätverket. Och det som har varit möjligt för regeringarna i Danmark, Storbritannien och Italien borde inte vara omöjligt för den svenska regeringen.

Det handlar om viljeinriktningen och handlingskraften hos regeringen och dess två partier (S+MP).

 

Del två

Petter Nilsson (SD) angriper Moderaterna, och alla andra partier, och påstår att det bara är med hjälp av det parti han tillhör som Sverige skulle ha en lagstiftning som innebär trygghet för medborgarna i landet. Men Petter Nilsson (SD) har fel.

För det första: Sverige har mycket länge haft en lagstiftning som möjliggör utvisning av personer för ”…vilken det föreligger skälig anledning att betrakta som en fara för det lands säkerhet i vilket han uppehåller sig…”. Närmare bestämt ända sedan den 24 januari 1955. Det var då den s.k. Geneve-konventionen (FN:s ”Konvention angående flyktingars rättsliga ställning”) trädde i kraft som svensk lag. Formuleringen ovan utgör ett undantag mot förbudet att utvisa eller avvisa flyktingar. Som alla själva kan se handlar undantaget just om personer som de Säpo grep i våras och som har dömts att utvisas från Sverige i tre olika instanser. Sverige har alltså haft en grundläggande lagstiftning i snart 65 år som borde kunna ligga till grund för att utvisa de sex personerna som haft ledande ställningar i det wahhabitiska-salafistiska nätverket.

Se utdrag ur Geneve-konventionen nedan.

Artikel 33 – Förbud mot utvisning och avvisning

1. Fördragsslutande stat må icke, på vilket sätt det vara må, utvisa eller avvisa flykting till gränsen mot område varest hans liv eller frihet skulle hotas på grund av hans ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning.

2. Denna bestämmelse må likväl icke åberopas av flykting, vilken det föreligger skälig anledning att betrakta som en fara för det lands säkerhet i vilket han uppehåller sig eller vilken, med hänsyn till att han genom lagakraftägande dom har dömts för synnerligen grovt brott, utgör en samhällsfara i sagda land.

 

För det andra: Petter Nilssons hänvisning till en formulering som är tre år gammal gör varken till eller från. Problemet ligger inte där.

Det som har hänt under de årtionden som har gått efter 1955 är att Sverige har antagit andra lagstiftningar som gör det svårt, vissa skulle säga omöjligt, att utvisa personer som riskerar att utsättas för tortyr eller dödsstraff. Sådana diskussioner har förts internationellt åtminstone sedan 1960-talet och finns idag inskrivna i gällande svensk lagstiftning (Utlänningslagen 12 kapitlet, 1 §). Det lagförslag som Petter Nilsson hänvisar till, skrivet av två SD:are, skulle varken göra till eller från. Återigen: problemet när det gäller att utvisa personer ligger i att den svenska lagstiftningen inte tillåter avvisning eller utvisning av personer som riskerar att utsättas för tortyr eller dödsstraff.

Petter Nilsson skulle då kunna invända att förslaget från SD är att sätta folk i förvar till dess att de kan utvisas. Men det går inte att sätta folk i förvar. i väntan på en utvisning, ifall det är oklart om det kan bli fråga om en utvisning. Om det är klart att det kan bli fråga om en utvisning, och att utvisningen bara är en tidsfråga, så kan folk sättas i förvar. Men återigen: om det är inte är säkert att personer kan utvisas kan man inte sätta dem i förvar. Detta skulle kunna innebära livstids fängelse. Och i SD:arna förslag ingick inte livstids fängelse.

För att avsluta kommentaren till Petter Nilsson:  Hans angrepp på Moderaterna skjuter helt bredvid målet. Sanningen är att frågan om framtiden för personer ”…vilken det föreligger skälig anledning att betrakta som en fara för det lands säkerhet i vilket han uppehåller sig…” (för att tala med 1955-års vokabulär) eller som utgör en vara för rikets säkerhet (för att tala med dagens språkbruk) kommer inte att lösas via formuleringar antagna i riksdagen.

 

Avslutning

Petter Nilsson (SD) siktar åt helt fel håll. Det handlar inte om listiga juridiska formuleringar. Dessa är redan gjorda. Det handlar om handlingskraft eller brist på handlingskraft.

___________________________________

Läs även mina två föregående blogginlägg i detta ämne som publicerades den 31 oktober och 3  november.

Läs om behovet av en Alternativ  vänster som backas upp av en alternativ media
Det första inlägget publicerades den 25 oktober.
Det andra den 27 oktober.

Misstroendevotum måste riktas mot regeringen för att den, som tredje instans, åter beslutar om utvisning – o sedan släpper ut samma personer.

Av , , 2 kommentarer 101

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

Inledning
Regeringen i Sverige har skapat den perfekta stormen.
Består regeringen av politiska idioter? Frågan måste ställas. Det vore oansvarigt att hänga upp sig på artighetskonventioner när det står människoliv på spel. Alltså: består regeringen av politiska idioter?

I torsdags kontaktades jag av medlemmar i Arbetarpartiet, av en polis som jag känner, av en gruppledare i fullmäktige och av folk från andra politiska partier. Minst tio personer ringde. Alla ville uttrycka sin tillfredsställelse över att regeringen hade vågat fatta det riktiga beslutet att utvisa de 6 personer som ansetts utgöra en fara för landets säkerhet.

Alla dessa människor trodde, fullt begripligt, att när ett beslut tas i tredje instans, och då denna tredje instans dessutom är landets regering, så betyder en utvisning just en ….. utvisning. I bemärkelsen fysiskt verkställd utvisning. Så jag fick ta på mig den, ytterst otacksamma, uppgiften att i telefon och inför misstrogna personer förklara att beslutet om utvisning, taget i tredje instans och av regeringen, inte betydde utvisning utan ….. frisläppande.

Detta var förbannat otacksamt. Men jag måste ju säga sanningen.

Men jag kände mig som en verklig bov. Gång på gång blev jag uppringd av folk som med de bästa intentioner ville dela med sig av sitt nytända hopp till mig. Men då våra samtal var över var de som ringt:
* besvikna,
* förvirrade
* i ett tillstånd av växande ursinne.

Det kändes nästan som om det var mitt fel. Men jag vet att det inte var någon av de som ringt som ansåg det. Men jag fick vara den som tog ifrån minst tio personer deras nyfunna hopp. Folk ringer i glädje och nyfunnen optimism över att det fortfarande finns någon sorts rättvisa, och logik, i Sverige. Bara för att få sina illusioner krossade. Och jag var budbäraren. Det sista samtalet skedde då jag var i gymmet. En vän, en polis, ringde och var uppåt. Klockan var 23.45. Men jag slet förhoppningarna även ur polisens armar. Samtalet avslutades 00.15 fredag morgon. Optimism som åter ersatts av misstro, förvirring och begynnande ursinne.

Del I
Michael Krona, har länge studerat IS-sympatisörernas aktiviteter på internet. Varje dag håller han koll på uppåt 200 IS-kanaler på Telegram där IS-anhängare över hela världen talar med varandra. Det handlar om tiotusentals (Sydsvenskan 26 oktober 2019). Michael Krona har kunnat iaktta en växande optimism och självförtroende bland Daesh / IS-sympatisörer. Detta efter Turkiets invasion av kurdernas område i norra Syrien – Rojava-provinsen.

Det är mot denna, internationellt sett, stigande optimismen inom IS-kretsar som regeringen har fatta sitt beslut.
Sitt monumentalt inkompetenta beslut.

Då Sveriges regering, ovanpå detta beslutar att släppa ut de 6 individer som bidrar till att öka antalet våldsbejakande islamistiska extremister i samhället innebär detta en gigantisk triumf för dessa individer, deras nätverk och alla andra som bidrar till att skapa nya våldsbejakande islamistiska extremister.

Del II
Varje regering som inte består av politiska idioter skulle ha utnyttjat den tid som den haft sedan Säpo grep de 6 personerna i det wahhabitisk salafistiska nätverket (”wahhabia salafia” på gatan) i april till att undanröja de så kallade ”verkställighetshindren”.

But not in Sweden. Oh, no. Not in Sweden.

Det hade varit allt för enkelt och logiskt för regeringen utnyttja det dryga halvår som gått sedan i april till att FÖRST undanröja ”verkställighetshindren” och SEDAN fastställa de tidigare utvisningsbesluten, tagna av Migrationsverket och Migrationsöverdomstolen, och för tredje gången besluta om utvisning – och faktiskt utvisa de utvisade!

Ja. Så kunde det ha gått till. Och IS-anhängarna skulle ha varit de som hängt med huvudena. Men så gick det alltså inte till.
Del III
Istället släpps 6 av de ledande – i det wahhabitiska salafistiska nätverket – som ansetts så farliga för landets säkerhet att de hållits i förvar sedan i april ut i samhället. Där hälsas de naturligtvis som hjältar av alla ”wahhabia salafia” och deras medlöpare i och utanför olika föreningar och församlingar runt om i Sverige. Eexempelvis i moskén i Gävle – fylld till bristningsgränsen. Och sannolikt även bland delar av besökarna av den Islamiska Föreningen i Västerbotten.

Regeringen har, i sanning, lyckats skapa den perfekta politiska stormen.

 

Del IV
Magnus Ranstorp sa följande, då han i april tillfrågades om vad han trodde att Säpo ville åstadkomma, då organisationen började gripa nyckelpersoner i det wahhabitiska salafistiska nätverket:
”Säpo vill begränsa tillväxten i de radikala miljöerna som finns i Sverige. Det andra är att Säpo vill testa lagstiftningen och
det tredje är att gripandena sätter press på fyrtornen som är avgörande i de här miljöerna. Det är ett sätt att ta väck de värsta aktörerna.”

Lägg märke till Ranstorps tredje motivering: ” … gripandena sätter press på fyrtornen som är avgörande i de här miljöerna. Det är ett sätt att ta väck de värsta aktörerna.”

Det regeringen nu har åstadkommit är den perfekta stormen. Regeringen har åstadkommit att tuppkammen på de wahhabitiska, och andra, IS-sympatisörerna har växt på ett våldsamt sätt sedan även de förstod att deras ”hjältar” skulle släppas fria. Dessa kretsar triumferar nu.

* Allt positivt sedan gripandena i april är bortsopat – i stället är IS-sympatisörerna självförtroende idag starkare än i april.

* Positionen för majoriteten av muslimerna, de demokratiska men tysta, har försvagats av regeringens ofattbara agerande,

* De som inte trott att regeringen skulle kunna hantera denna situation har fått rätt,

* De vars hopp tändes på grund av gripandena i april – både bland etniska svenskar och invandrare, både bland icke-troende och demokratiska muslimer, har fått detta hopp släckt.

 

Del V

Fråga: OM, och det är ett stort om, regeringen skulle påstå att den undanröjt verkställighetshindren, kommer den då att våga gripa och utvisa dessa wahhabitiska salafister? Då de greps gjorde deras anhängare spridda försök att organisera protester. Med ringa framgång. Men skulle regeringen ge order om att gripa samma 6 personer idag – efter att S+MP-regeringen på detta fantastiskt idiotiska sätt har bidragit till att öka självförtroendet hos de wahhabitiska salafisterna (som inte sällan sympatiserar med Daesh / IS) skulle sannolikt protesterna bli väldigt mycket mer framgångsrika.

Frågan är om regeringen ens vågar ge order om att gripa de 6 wahhabia salafia-ledarna IDAG?

Regeringen har skapat den perfekta politiska stormen. På grund av ofattbar ansvarslöshet och inkompetens.
* Är det möjligt att ställa ett misstroendevotum mot regeringen så borde det ställas.
* Hade detta varit i USA borde ett riksrätts-förfarande ha inletts!

 

Avslutning
Det behövs en Alternativ vänster. Som kan ställa upp en motkandidat till den kandidat till LO-ordförande som SD skulle kunna ställa upp med till nästa LO-kongress. En Alternativ vänster som samlar de socialdemokrater som annars kommer att bidra till att Jimmie Åkesson ingår i nästa regering. Kanske som finansminister.

Någon annan kommer sannolikt att ta statsministerposten. Men det blir inte Stefan Löfvén. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har kommit till vägs ände.

___________________________________

Läs mitt föregående blogginlägg. Det ifrågasätter om det existerar något verkställighetshinder
för de som ska utvisas till Irak. Det publicerades den 31 oktober.

Läs om behovet av en Alternativ  vänster som backas upp av en alternativ media
Det första inlägget publicerades den 25 oktober.
Det andra den 27 oktober.