Varken SD eller S. Sverige behöver ett riktigt arbetarparti – för en fungerande integration, arbete åt alla och minskade inkomstklyftor

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Varken SD eller S – inget av dessa partier har lösningarna
Landets knegare behöver ett parti som inser det akuta behovet av en fungerande integrationspolitik. De behöver ett arbetarparti som även förstår den destruktiva effekt på samhället som skapats av att inkomstklyftorna är större idag än någonsin tidigare sedan SCB:s mätningar började 1991. De behöver ett arbetarparti som inte förnekar dagens höga arbetslöshet och som förmår mobiliserar samhällets alla resurser för att arbetslösheten inte ska bli ännu högre i samband med en kommande konjunkturnedgång. Sveriges knegare behöver ett parti som inser den hotande djupa samhällskrisen och hur den ska bekämpas.

S och SD växlar i opinionsmätningarna när det gäller vilket parti som är störst både inom väljarkåren som helhet och bland LO:s medlemmar. Men varken SD och S har någon trovärdig politik i dessa tre, sammanhängande, frågor som tillsammans utgör grunden för den djupa samhällskris som vi är på väg in i. Därför behöver knegarna i landet ett nytt och riktigt arbetarparti. Därför för vi fram parollen ”Varken SD eller S”.

Bakgrunden är, som vi antytt, den senaste tidens opinionsmätningar. Dessa visar att Sverigedemokraterna numera är ungefär lika stora som Socialdemokraterna i väljarkåren. Till detta ska läggas att SD, i en Sifo-mätning från oktober, var SD till och med något större än S bland LO-medlemmarna – den grupp som historiskt utgjort socialdemokratins kärntrupper!

 

Del I
De flesta som röstar på SD gör detta i protest mot hela etablissemanget – inte för att de vill se Åkesson som statsminister.

SD bärs fram av en våg av reaktion mot det etablerade politisk-mediala etablissemangets misslyckande. Denna våg har blivit både starkare och längre av att etablissemanget länge vägrade inse att problemen med den misslyckade integrationspolitiken faktiskt är högst reella. Detta gjorde att SD, under en väldigt lång, har sluppit svara på hur arbetslösheten ska minskas och hur inkomst- och klassklyftor ska bekämpas.

Den andra sidan: Dagens politiska situation har aldrig varit så politiskt öppen som den är idag. Inte efter andra världskrigets slut 1945. Tidigare röstade ibland många på Vänsterpartiet i syfte att påverka Socialdemokraternas politik. Detta var en bekväm metod för de som inte ville engagera sig själva.
Men idag röstar ännu många, många fler på SD – i en allmän protest mot hela det politiska etablissemanget. Men också i protest mot stora delar av det mediala etablissemanget. Men det är få av SD:s väljare som verkligen vill se en regering ledd av Jimmie Åkesson. Dagens situation, då SD kan bli landets största parti i valet 2022, kan leda till vanmakt och handlingsförlamning. Men situationen innebär även ett ”window of opportunity” (en chans att gripa tillfället i flykten). Situationen öppnar för ett nytt arbetarparti, eller för en Alternativ vänster, som förmår att utmana både det traditionella etablissemanget – och SD.  Detta är vad Arbetarpartiet kommer att satsa krafterna på fram till riksdagsvalet 2022.

 

Del II
Den hotande krisen och hur den ska bekämpas

 

A) En realistisk integrationspolitik

Ett inslag i ett verkligt arbetarpartis, eller i en Alternativ vänsters, program måste handla om behovet av en realistisk integrationspolitik. I vårt förra nummer utvecklade vi detta i ett antal punkter. Det handlar bland annat om följande:
*Nej till fri invandring – Sverige måste upphöra med att ta emot fler flyktingar än EU-snittet;
*Facket måste ha ett avgörande inflytande över arbetskraftsinvandringen,
*Allt stöd till den majoritet av muslimer som står upp för ett demokratiskt samhälle – dessa kommer att vara våra viktigaste allierade i en framtida kamp mot islamister som Muslimska brödraskapet och wahhabitiska nätverk vars ledare har dömts att utvisas i tre instanser bara för att sedan släppas fria. Vilket i sig utgör en skandal,
*flyktingar och andra invandrare måste få veta vilka lagar som gäller. Detsamma gäller för vilka sedvänjor, byggda på lagarna, som gäller. Och som inte gäller. Detta innebär en medveten kamp mot framväxten av parallella samhällen byggda på alternativa lagsystem, sharia, sätts över svenska grundlagarna!
*Hedersförtrycket måste erkännas och bekämpas.
*Det är på denna grund som flyktingar och andra invandrare kan etablera sig på arbets- och bostadsmarknaderna.
Och det är först på denna grund som en framgångsrik integration kan byggas.

Kommentarer:
Den alternativa högern, eller den nyreaktionära borgerligheten, ser inte att en majoritet av muslimerna stöder ett demokratiskt samhälle. Än mindre ser SD denna majoritet av muslimer som sin viktigaste allierade i kampen mot parallella samhällen. Och att låta facket få ett avgörande inflytande på arbetskraftsinvandringen finns inte på SD:s karta. Denna nyreaktionära borgerlighet arbetar absolut inte för att flyktingar och andra invandrare ska kunna integreras genom att etablera sig på arbets- och bostadsmarknaderna. Varken SD eller S har ett program för en realistisk integrationspolitik.

 

B) Minskade inkomst- och klassklyftor

En Alternativ vänster kommer – till skillnad från Sverigedemokraterna, den traditionella högern, den nuvarande regeringen samt Vänsterpartiet – att bekämpa ökade inkomst- och klassklyftor. Statistiska Centralbyrån (SCB) har visat att inkomstskillnaderna aldrig har varit lika stora som idag – åtminstone inte sedan 1991 då SCB började mäta dessa. Det var just detta år, 1991, som de borgerliga partierna vann valet och regeringen Bildt-Wibble tillträdde. Efter valet 1994 återtog Socialdemokraterna regeringsmakten. År 2006 tillträdde den första alliansregeringen. Åtta år senare kunde Stefan Löfven bilda regering tillsammans med MP. Om inkomstskillnaderna har ökat sedan 1991 har de alltså ökat både under socialdemokratiskt och borgerligt styre.

Statistiken från SCB visar att de rikaste tio procenten av befolkningen i samhället ökar sitt inkomstmässiga avstånd till den övriga befolkningen. Dessa ”tioprocentare” tar idag hand om en nästan lika stor andel av landets totala inkomster som den lägst betalda halvan av befolkningen (under 2016).

En Alternativ vänster kommer att prioritera en utjämning av inkomster och förmögenheter. Det första steget måste vara att alla som arbetar i Sverige ska ha löner och arbetsvillkor som motsvarar svenska kollektivavtal. En allt större andel av arbetskraften arbetar idag svart eller till löner som ligger långt under kollektivavtalen. Här krävs en kombination av en facklig offensiv för att organisera löntagarna samt en hårdare lagstiftning mot arbetsgivare som fuskar. Men för att minska skillnaderna i inkomster och förmögenheter på ett mer grundläggande sätt krävs fler åtgärder,

 

C) Omfattande åtgärder mot arbetslösheten

Det krävs omfattande åtgärder mot den höga och växande arbetslösheten. Uppmärksamheten måste bland annat riktas mot behovet att rusta upp en svensk infrastruktur i förfall. När det gäller bostäder handlar det om ett nytt Miljonprogram. Grovt räknat så måste en halv miljon lägenheter renoveras samtidigt som det måste byggas uppåt en halv miljon nya bostäder.

Det har länge riktats både skarp och berättigad kritik mot Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Och Januariöverenskommelsen innebär att Arbetsförmedlingen inte längre ska förmedla arbeten! Enligt punkt 18 i överenskommelsen ska Arbetsförmedlingen ”vara fokuserad på myndighetsansvar i form av kontroll av arbetssökande och av fristående aktörer, arbetsmarknadspolitisk bedömning, digital infrastruktur och statistik och analys”. Men själva förmedlandet av arbeten ska genom privata aktörer. En stor seger för Centern och Annie Lööf.

Denna seger för Annie Lööf måste rivas upp. Arbetsförmedlingen måste återfå sitt uppdrag att förmedla arbetskraft dit där det finns jobb. Detta bland annat för att rusta upp infrastrukturen, till vilket ett nytt Miljonprogram räknas.

 

Sammanfattning:
Jag vill avsluta detta blogginlägg genom att upprepa följande: En nytt Arbetarparti, eller en Alternativ vänster, måste alltså börja med behovet av en realistisk asyl- och flyktingpolitikt (strid för en integrationspolitik som är realistisk); ett nytt arbetarparti måste erkänna den höga arbetslösheten och förebygga denna redan innan arbetslösheten sätter nya rekord; ett nytt arbetarparti måste slutligen bekämpa de inkomst- och klassklyftor som är större idag än sedan 1990-talets början. Dessa tre frågor hänger ihop.

Detta är tre av de viktigaste punkter som ett nytt arbetarparti (en alt-left) måste arbeta in. Men ett nytt och riktigt arbetarpart i, eller en Alternativ vänster, måste utveckla ett handlingsprogram som är mycket mer omfattande än så.