De riksdagspartier som inte bekämpar islamisterna blir själva bärare av anti-semitism. SSU:s skandalmetoder i Skåne sågs i Umeå redan 2009

Av , , 7 kommentarer 100

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – vi behöver ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

 Sanningen om källorna till anti-semitismen eller judehatet
Delarna fem till elva – med en kort repetition

Del fem
Det första jag vill avliva är myten om att det skulle handla om ”små och extrema” politiska grupperingar som står för den växande anti-semitismen, eller judehatet, i dagens Europa. Detta vore väldigt bekvämt för ett antal etablerade partier i riksdagen. Men tragiskt nog beror den växande anti-semitismen i Europa på att vissa av de traditionella riksdagspartierna nästan helt saknar motståndskraft mot islamisterna och deras medlöpare.

De riksdagspartier som jag tänker på, när det gäller Sverige, är i första hand Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det finns dock fler traditionella riksdagspartier som har en mycket stor skuld i vad som nu händer.

För att visa vad jag menar (och för att rätt partier ska tvingas stå till svars) måste vi återigen titta på den tidigare nämnda EU-kartläggning. Denna pekade inte ut vare sig små eller extrema partier som ansvariga för den ökande anti-semitismen i Europa. Detta gäller både till ”vänster” och till ”höger”. De frågorna som judar och judinnor har fått besvara i den enkäten som ligger till grund för nämnda kartläggning – de frågor som visar från vilket religiöst och politiskt håll som övergreppen har kommit – återfinner vi nämligen följande formuleringar:

*Someone with a Muslim extremist view,
*Someone with a Christian extremist view,
*Someone with a leftwing political view
*Someone with a rightwing political view

Kommentarer:
När det gäller religioner tas, som alla kan se, begreppet extremism upp.
Detta övergrepp mot judar i Europa som kom från kristna och muslimer. De som läser mina bloggar vet att jag inte använder begreppet ”extrema muslimer”. Jag brukar istället använda begreppet ”islamister”. Med detta begrepp avser jag de som kämpar för ett parallellt samhälle under shariastyre – oavsett om de är ”våldsbejakande” eller inte. Detta är vad jag menar med ”extrema”. Begreppet muslim reserverar jag för de demokratiska muslimer som accepterar de svenska grundlagarna / den svenska författningen.

Men när det gäller ”vänster” och ”höger” finns varken begreppet ”extremist” eller begreppen som ”parti”, ”grupp” eller ”organisation” med i enkäten!
De frågor som personer som identifierar sig själva som judar har fått besvara i EU-kartläggningen har handlat om:
1) individer som agerar anti-semitiskt – och inte partier. Alla tio frågor som ingår i enkäten handlar om individer,
2) frågan som berör den politisk uppfattningen hos de som uttrycker olika former av öppen anti-semitism förutsätter inte att dessa skulle vara politiska ”extremister”. Detta gäller både om personen uppfattats ha haft vänster- eller högeråsikter.

För Sveriges del visar undersökningen att den person (someone) som uttryckt någon form av öppen anti-semitism oftast har tillhört islamisterna (40 procent). Den som uppfattas ha haft politiska drivkrafter bakom sin öppna anti-semitism har vanligtvis ”vänsteråsikter”. Detta betyder i dagens Sverige att de är medlem i, eller sympatisör till, större partier och traditionella partier som S, MP eller V. Dessa partiers medlemmar och sympatisörer ryms alla idag inom det väldigt ospecifika begreppet ”Someone with a leftwing political view”.

Som sagt: det skulle vara väldigt bekvämt för olika riksdagspartier om den ökande anti-semitismen mot judarna i Europa – i form av bland annat hat och hot, vandalism och fysiska övergrepp – skulle kunna skyllas på små grupper som exempelvis kallar sig anarkistiska eller kommunistiska. Men det finns ingen som helst grund för att dra en sådan slutsats utifrån EU-kartläggningen. Åtminstone inte vad Sverige anbelangar. Varken Afa (Antifascistisk aktion) eller KP (Kommunistiska Partiet) sysslar med hot, vandalism eller misshandel av judar eller judinnor.

Afa har visserligen gjort sig känt för våldsamma aktioner. Men inte riktade mot judar. Och frågan är om de ens existerar idag som en organiserad kraft? KP har gjort sig känt bland annat för sina sympatier med regimen i Nordkorea – och på detta är det naturligt att ha starka synpunkter. Men Afa eller KP har definitivt inte gjort sig kända vare sig för verbala eller fysiska övergrepp mot judar.

Och även om dessa organisationer skulle angripa judar på något sätt – vilket de alltså inte gör – så vore det helt omöjligt att så små rörelser skulle kunna sätta så stora avtryck i statistiken! För att få en förklaring till statistiken nedan måste vi söka oss till betydligt större politiska partier.
Låt oss än en gång titta på statistiken i EU-kartläggningen:

 

Del sex – kort repetition
Anti-semitismens viktigaste källor i Sverige – jämfört med snittet för de tolv undersökta EU-länderna (i vilka 96 procent av alla judar inom EU bor).

* det vanligaste är att förövaren uppfattas på följande sätt: ”someone with an extremist Muslim view”. Dessa utgör hela 40 procent av alla förövare (av anti-semitism) i Sverige. Snittet för denna kategori (someone with an extremist Muslim view) inom de tolv länderna ligger på 30 procent. Islamisterna är alltså långt mer ”aktiva” i Sverige än i flesta andra av de kartlagda EU-länderna. Faktum är att det endast är ett enda land som har en högra siffra än Sverige. De övriga tio länderna ligger lägre än Sverige när det gäller islamisternas anti-semitism.

* näst vanligast i Sverige är ”someone with a leftwing political view”. Dessa utgör 27 procent av förövarna (av anti-semitism) i Sverige. Snittet för dessa förövare (someone with a leftwing political view) i de tolv länderna ligger på 21 procent,

* sedan kommer ”someone with a rightwing political view”. Dessa utgör 18 procent av förövarna i Sverige,
Snittet för de tolvkartlagda EU-länderna ligger på 13 procent.

* kategorin ”someone else I can not describe” utgör 16 procent av förövarna i Sverige. Snittet för alla tolv EU-länder ligger på 31 procent – det dubbla!

Tre saker att lägga märke till i kartläggningen:
1. Judehatarna agerar väldigt öppet i Sverige. Det är endast 16 procent som de utsatta inte anser sig kunna kategorisera. Snittet för alla tolv länderna är att 31 procent av förövarna inte går att kategorisera. Detta visar på att förövarna i Sverige känner liten eller ringa oro över att bli straffade på något sätt – annars skulle de inte kunna agera så öppet.
Omvänt: den judiska befolkningen anser sig vara, eller är, mer utelämnad i Sverige än i snittet av de tolv EU-länderna. Skillnaden här är skrämmande stor!

2. Övergreppen på judar och judinnor kommer oftare från ”someone with an extremist Muslim view” i Sverige än vad gäller för snittet i de tolv EU-länderna. I Sverige ligger siffran på hela 40 procent medan snittsiffran ligger på 30 procent,

3. Näst flest övergrepp kommer från ”folk från vänstern”. I Sverige ligger siffran på 27 procent för ”folk från vänster”. (Snittet i alla tolv länder ligger på 21 procent). Inga små grupper kan göra ett så stort avtryck i statistiken. Speciellt med tanke på att Afa i det närmaste har dött ut och KP både har gått tillbaka samt (enligt vissa f.d. medlemmar) befinner sig i en djup identitetskris. Uttrycket someone with a leftwing political view öppnar för att det främst handlar om medlemmar i, eller sympatisörer till, socialdemokrater, miljöpartister, vänsterpartister (eller folk från FI) som ingår i detta begrepp. Jag skriver det igen: ”små extrema grupper” kan inte nå upp till 27 procent av alla övergrepp på den judiska delen av befolkningen i Sverige. Förutom viljan saknar de den nödvändiga storleken för att sätta sådana spår i statistiken.

 

Del sju – Israels rätt att existera
Ett av de två huvudskälen till att de flesta övergrepp mot den judiska befolkningen kommer från folk med vänsteråsikter inte klarar av att göra två saker samtidigt: att å ena sidan utnyttja sin självklara rätt att kritisera staten Israel exempelvis för att expandera sitt territorium och för att använda mer våld än nöden kräver mot befolkningen på Gaza, att å andra sidan göra sin politiska plikt att försvara Europas judar från den växande anti-semitismen (judehatet). Självklart blir detta väldigt mycket enklare för oss som accepterar statens Israels rätt att existera, än för de som inte accepterar staten Israels rätt att existera. Detta är en avgörande fråga.

De som inte accepterar staten Israels rätt att existera – och som ser bildandet av Israel som sionismens kärna – kommer alltid att ha det svårt att både kritisera staten Israel och samtidigt försvara judarna i Europa.
Deras hat mot sionismen – eller mot staten Israels existens – kommer i väldigt många fall att leda till att de själva blir anti-semiter (judehatare).

Det andra huvudskälet till att det är medlemmar i – eller sympatisörer till – S, MP och V som utgör den näst största källan till den växande anti-semitismen är inflytandet i dessa partier från islamister och deras medlöpare.  Muslimska brödraskapet har infiltrerat dessa partier sedan årtionden tillbaka. Och som den socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg har visat ingick socialdemokraternas då kristna förbund (Broderskapsrörelsen) en formell uppgörelse med Sveriges Muslimska Råd (SMR) år 1999. Och SMR står Muslimska brödraskapet nära. Men islamisterna har även infiltrerat andra partier. Mest lyckosamma har de varit i Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Men även inom Vänsterpartiet.

Lägger vi samman de anti-semitiska övergrepp som upplevs komma från ”someone with a Muslim extremist view” och från ”someone with a  leftwing political view” utgör dessa hela 67 procent (två tredjedelar) av alla anti-semitiska övergrepp.

Övergrepp från ”someone with a rightwing political view” uppfattas står för 18 procent i Sverige – under en femtedel. Observera att även här används inte begreppet ”högerextremist” i undersökningen. (När det gäller kristna extremister handlar det endast om tre procent).

Sanningen är de utsatta, judarna, uppfattar att den absoluta merparten av övergreppen kommer från islamister (40 procent) och sedan från folk med vänsteråsikter (someone with a leftwing political view). Och när det gäller folk med vänsteråsikter kan så många anti-semitiska övergrepp komma från anhängare till riksdagspartier som socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet. Detta beror på att dessa partier inte håller islamisterna, och deras åsikter, utanför sina respektive partier. Något vi ska visa på nedan.

Istället tillåter de sig själva att bli infiltrerade – för att vinna röster – genom sina kontakter med islamisterna. Men ser vi till Socialdemokraterna så tappar de idag medlemmar och sympatisörer i sina traditionella grupper, långt snabbare än vad de vinner folk i utanförskapsområden där islamister kan använda sin auktoritet till att få individer att rösta på S. Socialdemokraterna köper röster av islamisterna genom att ge islamisterna och/eller deras medlöpare politiskt inflytande både inom sitt eget parti och inom kommuner och landsting/regioner. Men samtidigt utgör detta ett skäl till att arbetarna lämnar socialdemokraterna tillförmån för SD!

För att sammanfatta: Det ingen som helst chans att grupper som i debatten brukar kallas för ”vänsterextrema” – exempelvis Afa och KP – kan åstadkomma 27 procent av alla anti-islamistiska övergrepp från folk med vänsteråsikter. Jag säger det igen: dessa  saknar både viljan och styrkan till detta. Naturligtvis kan även någon av deras medlemmar / sympatisörer – som alla andra organisationers  medlemmar / sympatisörer – ha svårt att skilja på sin kritik mot staten Israel med sin uppgift att försvara judarna. Men återigen: dessa grupper är för små för att göra så stora avtryck i statistiken. Dessutom saknar de viljan.

Det absolut mest sannolika är att då anti-semitiska angrepp riktas mot judar och judinnor, från folk som uppfattas ha ”vänsteråsikter”, så kommer även dessa från islamister (eller från deras medlöpare) som är medlemmar i, eller sympatisör till, exempelvis Socialdemokraterna. Men anti-semitiska angrepp kan naturligtvis även komma från islamister/medlöpare som är medlemmar/sympatisörer till andra partier. Exempelvis MP och V.

Men detta speglas tyvärr nästan inte alls i den politiska debatten i dagens Sverige.

 

Del åtta
Låt oss nu titta på de avslöjanden som gjordes under hösten 2018 rörande islamisternas inflytande inom SSU-Skåne – ett inflytande som har spritt sig till Socialdemokraterna – bland annat i Malmö.
Det var Kvällsposten / Expressen som kunde avslöja att en rad islamister och deras medlöpare hade infiltrerat SSU-Skåne. Ledande personer i SSU-Skåne hade bland annat spridit antisemitiska och homofobiska budskap. De hade kallat ateism för en ”omoralisk idé” samt framhållit islam som ”universalbotemedlet för mänsklighetens alla lidanden, sjukdomar och problem som existerar idag”. Det är endast islamister som för fram sådana budskap! De inom SSU / Socialdemokrater som inte reagerar, och agerar, genom att stoppa den politiska karriären för personer som står för sådana åsikter förtjänar den politiska kollaps som S  råkat ut för.

I en film från SSU-Skånes distriktsårskonferens i mars 2017 syns dåvarande ordföranden för SSU-Skåne, Mansour Ahmed och dennes anhängare, skrika och gorma i syfte att avbryta mötet!  Många reagerade på detta. Vissa skrev rapporter om det som inträffat, rapporter som ingen tyvärr verkar ha brytt sig om, troligen för att de som skrev rapporterna inte följde upp dem med tillräcklig beslutsamhet. Enligt andra socialdemokrater har islamist-falangen, som har sina rötter i Malmö och Helsingborg, använt sig av hot, skrik och skrämsel (!) för att få sin vilja igenom – ända sedan åtminstone år 2014. Rapporter om islamisternas metoder hade producerats redan före 2017 kring. Vi vet att det inkom rapporter år 2015 om islamisternas verksamhet. Men inte heller dessa verkar någon ha brytt sig om. Varken på SSU-förbundet eller inom det Socialdemokratiska partiet i Skåne/Malmö.

Islamist-falangen gick så långt – när det gäller odemokratiska metoder och homofobiska uttalanden – att Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (M u c f) inledde en särskild granskning av SSU för att se om händelserna inom SSU -Skåne kunde påverka SSU:s ansökan om statsbidrag. Att så skedde är väldigt anmärkningsvärt för ett ungdomsförbund som SSU – oavsett vad utredningen kom fram till.

 

Del nio
Inställningar till bland annat judar
Den person som var ordförande för SSU-Skåne under denna period hette alltså Mansour Ahmed. Denne hade även uppdrag inom partiet (S). Efter alla avslöjanden av Kvällsposten / Expressen avsade sig Mansour Ahmed sitt uppdrag som ordförande i SSU-Skåne. Men, som ”Ledarsidorna.se” skrev, i november 2018:

”Ordföranden för SSU i Skåne, Mansour Ahmed, har pekats ut för att ha antidemokratiska metoder efter främst Expressens men även Ledarsidorna.se granskningar. Ahmed lämnar nu uppdraget som ordförande för SSU Skåne. Men Ahmend är mer att betrakta som ett bondeoffer. Rötan, eller SSU Skånes kultur och åsikter, är spridda i vidare kretsar i partiet. Även till huvudstaden har denna nya form av socialdemokrati kunnat slå rot i ungdomsförbund samt moderparti …

SSU Skåne inställning till homosexualitet, hedersvåld och judar kan tjäna som exempel där företrädare försäkrar media och allmänhet om vissa värderingar och åsikter men senare, som på SSU:s valupptakt på Bommersvik inför valet 2018, öppet odla hat mot homosexuella, judar och de som bryter med sin hederskultur… ”

 

Historiska paralleller 
Denna röta riskerar att få resterna av S och SSU att falla samman. Det finns få saker tyder på islamism lika tydligt som hat mot homosexuella, judar och mot de som bryter med sin hederskultur!. Om politiska organisationer nonchalerar sådana signaler förtjänar de endast att falla samman – uppätna inifrån av de religiösa-ideologiska krafter de trott sig kunna styra till sin egen fördel. historien upprepar sig aldrig – på samma sätt. Men visst finns det vissa likheter mellan de som trodde sig kunna styra nazismen i Tyskland på 1930-talet och de som har trott sig kunna styra islamismen under 1990-talet och framåt. Likheten består i att båda grupperna som trodde sig kunna styra den för dem främmande kraften hade fruktansvärt fel. Skillnaden består i att det finns fortfarande tid att stoppa islamismen. Och det viktigaste, det allra viktigaste, i denna kamp består i att stötta de demokratiska muslimerna. Detta tema kommer jag att återkomma till i framtida bloggar.

 

Del tio
SSU-skandalen inom SSU-Skåne sprider sig till S i Malmö – och har kopplingar till Umeå

I kölvattnet på avslöjandena inom SSU-Skåne har det nu även framkommit att flera förtroendevalda socialdemokrater i Malmö har uttalat sig positivt och t.o.m. hyllat Erdogans regim i Turkiet!

* Sedat Arif (S) har exempelvis kallat Erdogan för ”kungen” och ”den store ledaren”.

* En annan socialdemokrat, Mubarik Abdirahman, hyllade Erdogan så sent som 2015.

Kommunalrådet Sedat Arif säger att hans uttalanden gjordes 2011 och att han idag tagit avstånd från Erdogan. Men redan 2011 var det känt att Erdogan exempelvis fängslat regimkritiker och journalister. Trots alla skandaler är Sedat Arif idag ett av kommunalråden i Malmö och ordförande i arbetsmarknad- och socialnämnden. Hans beundran för Erdogan verkar inte störa (S) i Malmö. Mubarik Abdirahmans politiska karriär har inte heller skadats av sin beundran för Turkiets Erdogan. Idag är han bland annat ledamot i Malmös kommunfullmäktige, sitter i kommunstyrelsen och Grundskolenämnden, med mera.

Metoden att försöka flytta fram sina positioner genom att föra fram en extrem ståndpunkt (som att exempelvis att hylla president Erdogan i Turkiet – som står det Muslimska brödraskapet nära – eller utgör en del av brödraskapet), och sedan göra en halv reträtt, om den ursprungliga ståndpunkten stöter på patrull, för att sedan åter försöka rycka fram, är en utnötningstaktik som upprepas gång på gång av islamister och deras medlöpare.

Mansour Ahmed, den drivande kraften i SSU-Skåne under alla avslöjanden hösten 2018, hade en gång sin bas i SSU-Helsingborg. Han blev sedan ordförande för hela SSU:s Skånedistrikt. Och fick även förtroendeuppdrag i S. Idag har han alltså tvingats lämna sina förtroendeuppdrag. Åtminstone tills vidare.

 

Del elva
Kopplingen till SSU i Umeå – Khaled El-Khalayli.
Det finns en direkt koppling mellan den så uppmärksammade SSU-falangen i Skåne och SSU i Umeå och Västerbotten. Detta genom Khaled El-Khalayli. Denne var först ordförande för SSU i Helsingborg – den föreningen som en gång var Mansour Ahmeds politiska bas inom SSU. Khaled El-Khalayli flyttade sedan till Umeå för att arbeta som ombudsman för SSU i Västerbotten, med bas i Umeå, ungefär mellan åren från 2007 till 2010.

Efter tiden i Umeå återvände El-Khalayli till Skåne. Idag sitter Khaled El-Khalayli i kommunfullmäktige i Helsingborg och är vice ordförande i Idrotts- och Fritidsnämnden.

Representanter för det som idag är Arbetarpartiet stiftade bekantskap med denne El-Khalayli i början av 2009.

Jag ska berätta mer om detta på torsdag!
a) Det kommer att handla om en kupp i arbetet för att stoppa bombningarna av Gaza,
b) Det kommer att handla om hur det under manifestationerna dök upp plakat med texten Israel = hakkorset,
c) Det kommer att handla om hur det dök upp Hamas-inspirerade talkörer i demonstrationen – tvärtemot gjorde överenskommelser.

Talkörerna löd:
– ”Det finns ingen Gud förutom Allah och martyren är älskad av Gud”

– ”Vi offrar oss med själ och blod för dig Palestina” (ropades på arabiska av de som kunde språket).

Minst en deltagare lämnade demonstrationen och kritiserade, med rätta, sedan talkörerna i lokalpressen.
Vi fick kämpa mot en helt annan politisk kultur – en politisk kultur som helt motsvarar beskrivningarna i Kvällsposten / Expressen av hur det gått till i SSU-Skåne. Och kanske fortfarande går till – både i Skåne och på andra ställen.
För rötan är djup.

Men mer om detta på torsdag den 2 januari nästa år.

12oo. Islamister är den största källan till Judehat. Sedan kommer ”folk från vänstern” -kampen mot anti-semitism måste även riktas mot dessa grupper

Av , , 20 kommentarer 94

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – vi behöver ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

 Sanningen om källorna till anti-semitismen eller judehatet
Delarna ett till fyra – av totalt åtta

 

Del ett
EU:s byrå för grundläggande rättigheter, FRA, publicerade för cirka ett år sedan en omfattande kartläggning av den upplevda antisemitismen inom EU
Kartläggningen hetter ”Experiences and perceptions of antisemitism”. Nästan 16 500 personer som identifierar sig som judar, från tolv europeiska länder, har besvarat enkäten. Dessa länders judiska befolkning uppskattas utgöra 96 procent av den totala judiska befolkning inom EU. Detta är den mest omfattande undersökningen hittills där personer som identifierar sig som judar själva svarar på en sådan enkät enligt byrån. Svaren ger en dyster bild när det gäller hur judarna i Europa upplever antisemitismen.

Nio av tio som deltagit i enkäten upplever att problemen har ökat i det land där de bor under de senaste fem åren. Ett av de länder där den judiska befolkningen upplever att antisemitismen har ökat mest är Sverige. Den upplevda otryggheten har gjort att över var tredje som besvarat enkäten har funderat på att emigrera någon gång under de senaste fem åren. I Sverige ligger siffran på hela 35 procent! Detta är skrämmande med tanke på att motsvarande siffra för Sverige låg på 18 procent då en motsvarande undersökning gjordes 2012. Det handlar alltså om en fördubbling på endast 6 år!

De som svarat berättar om allt från muntligt hot och hat, fördomar och diskriminering på arbets- eller bostadsmarknaden till vandalism och fysiskt våld. Den öppna antisemitismen är, föga förvånande, störts på internet och i sociala medier.

 

Del två
Vilka uppfattas som förövarna när det gäller anti-semitism eller judehat?
I Sverige ser det ut så här:
*
det vanligaste är att förövaren uppfattas som en extremistisk muslim – someone with an extremist Muslim view – vilka utgör hela 40 procent av alla förövare i Sverige,
Snittet för denna kategori inom de tolv länderna ligger på 30 procent,
* näst vanligast i Sverige är ”folk från vänstern” – someone with a leftwing political view – vilka utgör 27 procent av förövarna i Sverige,
Snittet för dessa förövare i de tolv länderna ligger på 21 procent,
* sedan kommer ”folk från högern”  – someone with a rightwing political view – vilka utgör 18 procent av förövarna i Sverige,
Snittet ligger för alla länderna ligger på 13 procent.

* kategorin som de utsatta personerna inte kan kategorisera ligger på 16 procent – Some one else I can not describe – vilka endast utgör 16 procent av förövarna i Sverige,
Snittet för alla tolv länder ligger på hela 31 procent.
Kommentarer
De fyra mest slående faktorerna är dessa:
1. Anti-semiterna agerar väldigt öppet i Sverige. Det är endast 16 procent som de utsatta anser sig inte kunna kategorisera. Snittet för alla tolv länder ligger på hela 31 procent,
2. Övergreppen på judar och judinnor kommer oftare från extrema muslimer (someone with an extremist Muslim view) i Sverige än vad gäller för snittet för alla tolv länder. I Sverige ligger siffran på hela 40 procent medan snittsiffran ligger på 30 procent,
3. Näst flest övergrepp kommer från ”folk från vänstern”. Viktigt att uppmärksamma är att undersökningen inte använder begreppet ”vänsterextremister”. Det begrepp som används är ”someone with a leftwing political view”. Detta begreppet i undersökningen motsvarar ”folk från vänster”.  I Sverige ligger siffran på 27 procent för ”folk från vänster”.  Snittet i alla tolv länder ligger på 21 procent.
4. Lägger vi samman de övergrepp som upplevs komma från extrema muslimer och från vänsterkanten får vi en siffra som i Sverige som ligger på hela 67 procent eller på 2/3. Övergreppen från ”folk från höger” (someone with a rightwing political view)  uppfattas står för 18 procent i Sverige – en femtedel. Observera att även här används inte begreppet ”högerextremist” i undersökningen.

Dessa siffror, samt de korrekta begreppen i undersökningen, speglas tyvärr nästan inte alls (eller inte alls) i den politiska debatten i dagens Sverige.

 

Del tre
Sanningen måste fram – om dagens anti-semitism (judehat) ska kunna bekämpas

I Umeå speglas resultaten i denna undersökning nästan inte alls i den politiska debatten. Varken i debattartiklar, i bloggar eller i  samband med manifestationen till minne av Kristallnatten. Detta är en väldig brist. Låt oss komma ihåg att manifestationen till minne av Kristallnatten har två syften:
*Det första syftet handlar om att hedra de judar som föll offer för nazismen, på Kristallnatten 1938, och fram till andra världskrigets slut.

*Men det andra syftet med manifestationen till minne av Kristallnatten handlar om att uppmärksamma och bekämpa dagens växande anti-semitism – oavsett varifrån den kommer.

Och dagen anti-semitism kan inte bekämpas om sanningen, återigen, förnekas.

Jag tänker på hur sanningen har förnekats, på det mest aggressiva sätt, när det gäller förekomsten av hedersförtryck.
Jag tänker på hur sanningen har förnekats, på det mest aggressiva sätt, när det gäller att islamister som de i Muslimska brödraskapet har infiltrerat riksdagspartier för att skaffa sig maktbaser i sin kamp mot integrering och för att skapa parallella samhällen som de vill ska anpassas efter sharia.

Det är bara att titta på kraven på islamsk särlagstiftning som den då centerpartistiske Mahmoud Aldebe helt öppet krävde i ett brev till Sveriges samtliga riksdagspartier – detta kan inte ens de som är rädda för sanningen förneka.

*Vi som förstår värdet av kunskaper exempelvis de kunskaper som rapporten ”Experiences and perceptions of antisemitism” från EU:s byrå för grundläggande rättigheter innehåller – måste våga tala klarspråk om innehållet i denna rapport.
*Vi som förstår vikten av att föra fram sanningen – att de två största källorna till anti-semitism i dagens Europa utgörs av islamister och av folk från ”vänsterkanten” (inte från vänsterextremister)  – måste våga tala klarspråk. Och detta måste vi göra även om det blir smärtsamt för de som har trott att det räcker med att ta avstånd från Hitler-nazismens illgärningar under 1930- och 40-talen för att kunna bekämpa dagens växande anti-semitism.

Men om dagens växande anti-semitism ska kunna bekämpas krävs det två saker: a) man måste veta varifrån anti-semitismen kommer, b) man måste våga dra slutsatser av detta. Och slutsatsen är dels att de är viktigt att tala om nazisternas illdåd från förr, dels att man måste peka på, och angripa dagens största källor till anti-semitism.

 

Del fyra
Ska anti-semitismen kunna bekämpas måste den bekämpas – varifrån den än kommer.

Om vi tar Manifestationen till Kristallnattens minne som exempel: den är inte till för att partierna ska få visa upp sina bristande kunskaper. Inte heller sin vägran att acceptera sanningen. Manifestationen är till för att bekämpa dagens växande anti-semitism – varifrån den än kommer.

Så utan att förringa hotet från nazisterna, och utan att glömma att de flesta muslimer inte är islamister, måste vi tala sanning. På Kristallnatten och i alla andra sammanhang. Och sanningen är att den främsta källan till den ökande anti-semitismen (judehatet) är att islamisterna har flyttat fram sina positioner i samhället (someone with an extremist Muslim view). Tyvärr utgör Sverige ett av de tydligaste exemplen på detta

 

Men de flesta muslimer, detta måste sägas igen och igen, är inte islamister.

 

Delarna fem till åtta är skrivna – de kommer på måndag

 

 

Gråt inga tårar för Raad Al-Duhan. Låt mig påminna om hans dödshot och hans sympati för Usama bin Laden.

Av , , 1 kommentar 96

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – vi behöver ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Ingress

I slutet av oktober beslutade regeringen att sex ledande personer ur det wahhabitiska-salafistiska nätverket i Sverige, som tagits i förvar av Säpo, skulle utvisas. Men dessa kunde som bekant inte utvisas, trots beslut i tre instanser, utan alla sex släpptes istället fria  ut i samhället. En av dessa individer, Raad Al-Duhan, besöker nu så många medier som han kan. Hittills har Aftonbladet, TV4 och Sveriges Radio nappat. Al-Duhans syfte verkar vara att i första hand försöka rentvå sig själv. Men hans agerande gynnar även de övriga fem som också greps av Säpo från det wahhabitiska-salafistiska nätverket.

Raad Al-Duhan är äldste son till Gävle-imamen Abo Raad, som anses vara huvudmannen för nätverket. I Sverige. Raad Al-Duhan har bl a sysselsatt sig med att driva boxningsklubbar både i Umeå och i Gävle. För detta lyftes han fram som en ”golden boy” av både politiker och tjänstemän. Något mer naivt är svårt att tänka sig.

Den 28 april i år riktade jag kritik mot Mahmoud Chninou (S) och Mariam Salem (MP) för att de legitimerade Raad Al-Duhan genom att ha honom som vän på facebook. Trots att jag upprepade denna kritik vid ett flertal tillfällen fortsatte Chninou (S) och Salem (MP), demonstrativt, att ha kvar Raad Al-Duhan som vän på facebook. Efter ca tre veckor gav Mariam Salem efter och plockade bort Al-Duhan. Mahmoud Chninou var mer uthållig. Han väntade med att plocka bort Al-Duhan som vän på facebook ända fram till månadsskiftet augusti-september. Ingen av dessa två har återupptagit sin facebookvänskap med Al-Duhan som ett resultat av hans mediala ”turné”. Däremot har en annan socialdemokrat gått och blivit vän på facebook med Al-Duhan. Han heter Mikael Rubin. Jag hoppas att det finns socialdemokrater som kan ta ett snack med Rubin om det olämpliga i detta.

Med tanke på Raad Al-Duhans mediala ”turné” anser jag det vara på sin plats att påminna om vem han egentligen är.

 

Dödshot mot chefredaktör
År 2017 dömdes Raad Al-Duhan för att ha dödshotat Gefle Dagblads dåvarande chefredaktör Anna Gullberg. Al-Duhan dömdes för att ha dödshotat i två instanser. Hoten uttalades efter att Gefle Dagblad gjort granskande och avslöjande reportage om att den moské, där Raad Al-Duhans far är imam, utgjorde ett fäste för salafistisk jihadism i Sverige. Både tingsrätten och hovrätten ansåg att brottet var så pass allvarligt att det hade ett ”straffvärde” som motsvarade två månaders fängelse. Och Tingsrätten ansåg att Al-Duhan även skulle sitta av denna tid. Hovrätten fastställde dock straffsatsen till villkorlig dom och dagsböter.

Raad Al-Duhan har försökt utnyttjat skillnaden mellan påföljden i Tingsrätt och Hovrätt för att förminska sitt brott. Men, återigen, vi som studerat domarna kan berätta att både Tingsrätt och Hovrätt ansåg att Al-Duhans dödshot vara så allvarligt att straffvärdet motsvarade två månaders fängelse. Hovrätten valde dock en påföljd i form av ett villkorlig dom och dagsböter (vilket innebär Al-Duhan hade en vistelse i fängelset vilande över sitt huvud under två års tid ifall det kom fram att han, exempelvis, skulle uttala nya dödshot). För att sammanfatta: Tingsrätten och Hovrätten hade samma uppfattning när det gäller att dödshoten hade uttalats, och även när det gällde brottets allvar. Detta kan inte snackas bort.

Uttalandet av hotelser är något Raad Al-Duhan även har sysslat med tidigare. Tidningen Doku (22/11-19) kunde visa att Al-Duhan riktat ett hot mot Stefan Löfven på facebook i juli 2014:
”Vi muslimer har kraften och viljan inom oss, vi har lärt oss att med rätt tro och tålamod kommer allt att lösa sig … Din dag och Israels dag kommer där vi ser hur ni och era barn få smaka på samma sak som folket i Palestina, Irak, Syrien, Burma, Centrala Afrika och många många andra länder får gå igenom”

När en person kommenterade och ifrågasatte Al-Duhans argumentation på facebook svarade denne på följande sätt:
”Haha … den rättvisa du snackar om och den fredliga handlingen är inte till någon lösning längre… Sedan snackar jag om politikerna som står vid mördarens sida. Våld stoppar våld många ggr lura inte dig själv! … Kärlek och mer kärlek i så fall ska inte ens självförsvar finnas och om den ska finnas så tappar den smaken i mina ögon om inte den är öga för öga och tand för tand” (Doku).

Kommentar: Innebörden i det Raad Al-Duhan skriver är att det enda medlet är våldshandlingar (”fredliga handlingar är inte till någon lösning längre”). Och våldshandlingarnas art ska präglas av ”öga för öga och tand för tand”. Här talar Raad Al-Duhan om dödligt våld. Detta i samband med att han nämner Sveriges statsminister…

 

Positiv inställning till Usama bin Laden
När Raad Al-Duhan bedrev ungdomsverksamhet i Umeå vittnade personer i hans närhet om att han hyste sympatier för bland annat Usama bin Laden. En källa till Gefle Dagblad beskrev hur Al-Duhan försökte påverka ungdomar på följande sätt:
”- Han tyckte om Osama bin Laden och kunde visa ungdomar med invandrarbakgrund jihadistfilmer från Algeriet och Irak. Inte så att han predikade utan han låtsades som att det var på skoj. Han vågade inte visa sådant för någon med svensk bakgrund. Han pratade även mycket om sin pappa Abo Raad och att han var Europas största imam, med förhoppning att göra honom till en förebild för ungdomarna”.

Raad Al-Duhans sympatier för Usama bin Laden verkar finnas kvar även idag.

I en artikel i Aftonbladet (21/11-19) säger Al-Duhan följande om Usama bin Laden, mannen bakom Al-Qaida och attackerna mot World Trade Center den 11 september 2001:
”- När Usama bin Ladin kommer på tal frågar jag alltid ´varför är han terrorist?’ Varför var han inte terrorist när USA hjälpte honom med vapen och pengar? Varför var han inte terrorist när han hade kontor i Saudiarabien och rekryterade jihadister? Varför blev han terrorist först när han gick på högsta hönset?”

Kommentarer:
* Det är bara sympatisörer till islamistiska terrorister som Usama bin Laden som ifrågasätter att denne var terrorist. Det första terrordåd som Usama bin Laden kopplats till skedde i den jemenitiska staden Aden redan 1992. Usama Bin Laden och Al-Qaida kopplades sedan ihop med en rad andra terrordåd senare under 1990-talet, bland annat den s.k. Luxormassakern i Egypten 1997. Usama Bin Laden hjälpte även talibanerna i Afghanistan att genomföra en massaker på mellan 5-6000 shiamuslimska hazarer i staden Mazar-e-Sharif år 1998.

* Tidningen Doku (22/11-19) har även visat att Al-Duhan har försvarat Al-Qaida offentligt på Facebook. En person hade skrivit att Al-Qaida ”i 10 fall av 10 gör islam en otjänst”. På detta svarade Raad Al-Duhan följande:
”Nu är al Qaida khawarij mashallah! Bror enligt USA är mursi, osama, hamas, al qaida alla khawarij. Enligt mig alla är bröder de är så synd att man inte kan vara ärlig mot sig själv! 10Av10 jag ska berätta sanningen för dig! Så länge vi inte är enade så finns det ingen seger.”

* Kärnan i vad Raad Al-Duhan säger till den han diskuterar med är att även Usama bin Laden, Al-Qaida, m fl, ska ses som en del av den muslimska gemenskapen (alla är bröder). Han invänder mot uppfattningen, som bland annat den han diskuterar med företräder, att Al-Qaida i ”tio fall av tio” gör islam en otjänst genom sin terror. Al-Duhan håller inte med om detta. Han anser att alla muslimer ska enas. Detta är den enda vägen till seger.

* Men en seger kan endast vinnas mot en fiende. Och om alla muslimer ska enas med Usama bin Laden och Al-Qaida innebär detta enande att alla andra muslimer antingen måste acceptera Al-Qaidas metoder eller till och med själva börja tillämpa deras terror. Alla andra ståndpunkter skulle innebära att acceptera USA:s uppfattning.

 

Oförsvarlig okunskap – eller medialt medlöperi?
Mot denna bakgrund – domarna för dödshot, filmvisningarna för utvalda invandrarungdomar och försvaret av Usama bin Laden och Al-Qaida – är det skandalöst att vissa media inte har förmått avslöja vem Raad Al-Duhan egentligen är på det sätt som jag gör nu medan du läser detta på min blogg. Dessa media har därför, i praktiken, sprungit hans och nätverkets ärenden. Vi tänker främst på Aftonbladet och Sveriges Radio. Dessa har agerat som försvarsadvokater åt Al-Duhan. Till TV4:s försvar ska sägas att de lät en terrorforskare kommentera och kritisera Al-Duhans försvarstal rörande sig själv.

 

Avslutning
Så länge delar av det politiska-mediala etablissemanget fortsätter att bagatellisera hotet från våldsbejakande islamistiska extremister måste den verbala kampen mot detta etablissemang skärpas. De som inte har fattat något – trots terrordåden på Drottninggatan med fem döda, 15 fysiskt skadade och oändligt många fler sörjande samt terrorresorna från Sverige till Irak och Syrien – tillhör den nya tidens medlöpare. Det är hårda ord. Men det är sanna ord.

Arbetarpartiet är för EN fotbollshall / tält – inte TVÅ. Ska Umeås ekonomi gå ihop måste det finnas proportioner. (Grattis Keith, 76 år)

Av , , 4 kommentarer 107

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – vi behöver ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Under debatten om fotbollens behov av hallar i samband med måndagens möte med Umeå kommunfullmäktige sades det många saker. Det som ofta försvinner när känslorna svallar är proportionerna. Vi som ser till helheten måste försöka ha proportioner i varje fråga. Även när det gäller frågan om idrottens behov. I detta fall fotbollens. En viktig fråga – bland många viktiga frågor.

Sverige har 290 kommuner och Umeå utgör en av dessa.

För att frågan ska få sina rätta proportioner bör vi bland annat känna till följande: År 2018 fanns det tolv (12) fullstora hallar, eller övertryckstält, för elvamannalag i fotboll – i hela Sverige! Det är mot denna bakgrund som vi ska se debatten under måndagens kommunfullmäktige. Formellt rörde sig debatten om en detaljplan för en fullstor fotbollshall för elvamannalag (eller kvinno), en innebandyhall samt för kontor på Noliafältet. Formellt. Men i realiteten handlade den upprörda debatten om prioriteringen av kommunens pengar.

Arbetarpartiet är för att det ska byggas en (!) fullstor hall/övertryckstält för fotbollens behov. Detta skulle göra Umeå till en av de ytterst få kommuner i Sveriges som har en sådan.

Men vi i Arbetarpartiet är motståndare till att Umeå kommun bygger TVÅ fullstora hallar/övertryckstält för fotbollen.

Två hallar/tält kan inte försvaras.
* Kostnaden kan inte försvaras då vi jämför med den med den övriga idrotten/fritidens behov.
* Kostnaden kan inte försvaras då vi jämför med behoven hos skolan, äldre- och handikappomsorgen, individ- och familjeomsorgen, miljö- och hälsoskydd, m.m.
* Kostnaden kan inte försvaras då vi tittar på de ekonomiska prognoserna för Umeå kommuns framtida ekonomi.
* Kostnaden kan inte försvaras om vi jämför Umeå med andra kommuner av liknande storlek. Jag är inte säker, men jag tror inte ens att Stockholms kommun har två fullstora inomhushallar/tält för fotboll.

Då och då, under debatten, gick det upp någon i talarstolen och talade sig varm för idrotten/fotbollen. Ingen sade emot. Sedan antyddes det att de som inte är för att bygga tre hallar/tält – varav två alltså är fullstora för lag med elva spelare och för fotbollens behov – inte skulle bry sig tillräckligt mycket om idrotten.

Låt mig därför säga det ytterligare en gång:
Arbetarpartiet är för EN fullstor hall/övertryckstält för lag med elva spelare.
Men vi är inte för två.

Umeå kommuns ekonomi klarar inte detta – inte med tanke på de behov som andra verksamheter har. Det gäller att prioritera. Och prioritera rätt. Men så har inte skett. Så i nuvarande läge är vi inte heller för en ytterligare hall på Nolia – oavsett hur stor den blir.

Till detta kommer att vi, naturligtvis, anser att kommunen skulle ha gjort en egen kalkyl för hur mycket det skulle ha kostat att bygga EN fullstor hall/tält – i egen regi. I Arbetarpartiet är vi för konkurrens.

 

PS. En av mina verkliga idoler – musikaliskt – nämligen Keith Richards har fyllt 76 år. Hans livsstil gjorde att få trodde att han skulle bli 36. Men livsstilen har förbättrats. Ryktet säger att Keith endast har juice i glaset numera. Men rykten …  Nåväl, han fyller den 18 december.

Love you, Keith. DS.

17.30. En uppsägning ska ha ”saklig grund”. Men LO o. PTK vill avskaffa detta krav – och vrida klockan 100 år bakåt. Protesterna måste fortsätta

Av , , 9 kommentarer 128

 

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

UPPMANING
Jag uppmanar alla att stödja Pappers, Kommunal, Byggnads, Seko, Fastighets och Målarna som har hoppat av förhandlingarna med arbetsgivarna i organisationen ”Svenskt Näringsliv”. Dessa fackförbund har dragit in LO:s mandat att förhandla för dem vad gäller anställningsskydd och omställning. Även Lärarnas Riksförbund har hoppat av förhandlingarna med .

Och ett antal fackförbund uppges fundera på att hoppa av förhandlingarna. De som nämns är Lärarförbundet, Vårdförbundet, Journalistförbundet, Teaterförbundet, Sveriges yrkesmusikers förbund.

Vi har genomfört ett opinionsmöte till försvar av principen att en uppsägning måste vila på saklig grund. Detta under lördagen den 14 december. Trots regn och julstämning var det många som stannade och skrev på namnlistorna om att försvara denna avgörande princip. Vi kommer nu att fortsätta namninsamling via nätet. Vi vill ge alla och envar en möjlighet att säga sin mening om värdet av att en uppsägning ska vila på saklig grund.

 

Del ett
Som jag skrev i min förra blogg har de båda fackliga federationerna LO och PTK (Privattjänstemannakartellen), i en gemensam avsiktsförklaring, öppnat för att begreppet ”saklig grund” vid uppsägning ska kunna avskaffas! LO och PTK har skrivit under denna avsiktsförklaring tillsammans med arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv.

Det var Sveriges Radio (Ekot) som först kunde publicera denna häpnadsväckande nyhet 03.00 tisdagen den 10 december. De hade tagit del av ett dokument där detta framgår. Något som också framgår är att om det uppstår en tvist rörande huruvida en uppsägning är tillåten eller inte bör huvudregeln vara att anställningen inte består under den tid som tvisten pågår och fram till avgörandet (om uppsägningen varit korrekt eller inte). Idag är förhållandet det motsatta. Huvudregeln är att anställningen består under den tid som tvisten om uppsägningen pågår.

 

Del två
Denna avsiktsförklaring från de fackliga federationerna LO och PTK visar att fackpamparna är beredda att ge upp allt vad fackföreningarna vunnit sedan slutet på 1800-talet. Fackföreningarna har nämligen bekämpat arbetsgivarnas fria uppsägningsrätt i över hundra år. Kampen för att en uppsägning ska vara sakligt grundad blev slutligen lag år 1974 (Anställningsskyddslagen). I och med denna avskaffades arbetsgivarnas fria uppsägningsrätt. Till sist.

Men skulle avsiktsförklaringen bli resultatet av förhandlingarna är det ännu mer än en väldigt viktig lag (om ”saklig grund”) som går förlorad. Den största förlusten består av sveket!  Den största förlusten består i att fackföreningsrörelsen sviker sin över hundraåriga strävan efter att en uppsägning ska vila på ”saklig grund”.

Ger facket upp denna ståndpunkt kommer många att ge upp facket.

Till detta ska läggas följande:
LO:s ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson sitter i det Socialdemokratiska partiets högsta beslutande organ (Partistyrelsens verkställande utskott). Skulle ”saklig grund” för uppsägning ges upp av LO – trots att Pappers, Kommunal, Byggnads, Seko, Fastighets och Målarna har förklarat att de dragit in LO:s mandat att förhandla för dem – kommer ytterligare arbetare att överge Socialdemokraterna.

Socialdemokratins dödsdans har inte varit vacker hittills. Och den verkar bara bli värre och värre.

 

Del tre
Ryktet säger att det existerar vänster-socialdemokrater. På riksplanet ska någon heta Daniel Suhonen. I Umeå säger ryktet att de har en massa namn. Det vore förbannat bra om ryktet visade sig vara sant. Dessa s.k. vänster-socialdemokrater har nämligen chansen att visa att de existerar – genom att försvara principen att uppsägningar ska vila på ”saklig grund”. Om ryktet är sant, och det verkligen existerar vänster-socialdemokrater, har dessa chansen att göra någon nytta genom att ställa upp för sina partivänner som leder de fackförbund som nu gör uppror – uppror mot den LO-ledning som vill avskaffa ”saklig grund” vid uppsägning.

Men, det är klart, då måste de gå emot Stefan Löfvén, som agerar springpojke åt Annie Lööf, som i sin tur agerar springflicka åt vissa delar av arbetsgivarna.

 

AVRUNDNING
Ställ upp för Pappers, Kommunal, Byggnads, Fastighets, Målarna och Seko. Dessa 6 fackförbund har tillsammans alltså mer än hälften av alla medlemmar inom LO. Ställ också upp för Lärarnas Riksförbund som uppenbarligen förstår värdet av att det ska finnas saklig grund vid uppsägning.

Efter protesten mot fackpamparna på Renmarkstorget lördagen den 14 december kommer vi alltså att fortsätta den partipolitiskt obundna namninsamlingen till arbetsrättens försvar.Du som vi bidra behöver bara höra av dig och beställa namninsamlingarna.

Vi hoppas att de som leder det fackliga upproret mot LO och PTK pallar trycket. För tryck lär de bli utsatta för.
Därför måste vi hjälpa till – med ett mottryck.
För fackets och för framtidens skull.
Så hjälp till!

 

 

S-ledare i LO öppnar för historiskt svek – beredda att avskaffa ”saklig grund” för uppsägning. Nu behövs protester – och ett riktigt arbetarparti

Av , , 6 kommentarer 107

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Sveriges knegare behöver ett riktigt arbetarparti – ett parti som bland annat slår vakt om arbetsrätten. Idag (10 december) har de fem fackförbunden Byggnads, Kommunal, Seko, Fastighets och Målarna hoppat av förhandlingarna om anställningsskydd och omställning. Pappers hade redan tidigare hoppat av förhandlingarna.

Skälet till fackförbundens avhopp är att förhandlingarna mellan de båda fackliga federationerna LO och PTK samt arbetsgivarnas organisation ”Svenskt Näringsliv” har lett fram till en gemensam avsiktsförklaring dem emellan. Denna avsiktsförklaring öppnar för en ren kontrarevolution på arbetsmarknaden! Avsiktsförklaringen visar att fackens ledningar är beredda att ge upp en kamp mot arbetsgivarnas fria uppsägningsrätt som de fört sedan 1900-talets början! Kampen för att en uppsägning ska vara sakligt grundad blev slutligen till lag som trädde i kraft 1974 (Anställningsskyddslagen). Denna avskaffade slutligen arbetsgivarnas ”fria uppsägningsrätt”.

 

”Saklig grund” för uppsägning avskaffas?
Men i ett dokument som både Ekot i Sveriges Radio och tidningen Arbetet har kunnat ta del av framgår att både LO och PTK nu öppnar för att begreppet ”saklig grund” för uppsägning kan avskaffas och ersättas med något annat. Idag finns det bara två lagliga skäl till uppsägning: arbetsbrist och personliga skäl.

En annan sak som framgår av den avsiktsförklaring som de fackliga federationerna LO och PTK samt Svenskt Näringsliv gemensamt kommit fram till är följande: Om det uppstår en tvist rörande om en uppsägning är tillåten eller inte bör huvudregeln vara att anställningen inte består under den tid som tvisten pågår och fram till det slutliga avgörandet (om uppsägningen var korrekt eller inte). Idag är förhållandet det motsatta. Det vill säga huvudregeln är att anställningen består under den tid som tvisten pågår. Vi talar om tillsvidareanställda.

Medlemsantalet i de sex fackförbund inom LO som valt att överge, eller inte ingå i, förhandlingarna rörande ”anställningsskydd och omställning” uppgår till ca 770 000. Detta utgör över hälften av LO-förbundens totala medlemsantal! Detta innebär att det uppstått en ytterst allvarlig splittring inom den fackliga rörelsen. Och denna splittring gör krisen inom socialdemokratin än djupare.

 

Januariavtalet – ett svek
Förhandlingarna mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv är ett resultat av Januariavtalet mellan S, C, L och MP. I Januariavtalets punkt 20 framgår att ”Lagen om anställningsskydd ska ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna”. Förhandlingarna mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv sker alltså ”under galgen” i form av det Januariavtal som Socialdemokraterna gått med på – för att kunna klänga sig fast vid ministerposterna. Men det som LO och PTK nu har öppnat för, genom avsiktsförklaringen tillsammans med Svenskt Näringsliv, går mycket längre än Januariavtalet! De fackliga ledarna öppnar alltså för att överge en grundläggande princip när det gäller arbetstryggheten i Sverige. Den princip som säger att en uppsägning måste ske på ”saklig grund”, vilket tar ifrån arbetsgivaren dennes fria uppsägningsrätt.

De som sitter och förhandlar för LO och har öppnat för att avskaffa begreppet ”saklig grund” i samband med uppsägning är socialdemokrater. I samband med att Medbestämmandelagen (MBL) infördes, som en del av arbetslivets demokratisering, sa Olof Palme i ett riksdagsanförande 1976 att detta utgjorde ”århundradets reform”. Anställningsskyddslagen från 1974 ingick även den i arbetslivets demokratisering. Det är socialdemokratiska ledare inom LO som nu öppnar för att avskaffa ”saklig grund” i samband med uppsägning. Detta visar hur långt borta från arbetarna, och från arbetsplatserna, som LO och dess socialdemokratiska ledarskap har hamnat.

Det är uppenbart att Sverige behöver ett riktigt arbetarparti. Och protester mot idén att överge ”saklig grund” vid uppsägning.

Arbete under slavliknande förhållande – det ”nya normala” för allt fler arbetare. Och ett skäl till att S tappar stöd bland LO-anslutna

Av , , 3 kommentarer 98

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Inledning
LO:s tidning ”Arbetet” har gjort en granskning om villkoren för utstationerad arbetskraft i Sverige. Detta är utmärkt. Tidningen har upptäckt att det råder slavliknande förhållanden på många ställen. Enligt Arbetsmiljöverkets register är hela 106 799 personer utskickade på tillfälliga jobb i Sverige av sina utländska arbetsgivare.

Men dessa 106 799 personer är alltså endast de som finns i registren. De finns fler ”utstationerade” arbetare i Sverige. Utanför registren.

 

Hyrlett.nu och det politiska hyckleriet
Arbetet (LO:s tidning) tar som exempel upp ett företag, Hyrlett.nu, som hyr ut lettiska arbetare till en billig penning. Företagets metoder har uppmärksammats sedan 2009. De lettiska arbetarna hyrs ut för att bland annat utföra städning i privatbostäder och kabelgrävning för bredband. I sina annonser, som riktade sig till svenska företag, påstod Hyrlett att ingen övertidsersättning behövde betalas. Däremot skulle arbetarna jobba max 10 timmar per dag och även ha en ledig dag i veckan. Påstod Hyrlett (hyr en lett). Chefen för företaget uppgav till DN, i en intervju 2009, att lönen för företagets anställda uppgick till 75 kr/tim efter skatt. Dessutom fick de anställda ett skattefritt traktamente på 500 kr/dag plus fritt boende. Men detta visade sig inte stämma.

Den verkliga lönen för letterna blev 15 kronor per timme samt ett skattefritt traktamente på 60 kr/tim. Något fritt boende var det heller inte tal om, utan de anställda fick betala för detta.

Som ett resultat av detta upplägg – där arbetarna bara betalade skatt på 15 kr/tim (lön) av totalt 75 kr/tim – var det många av de lettiska arbetarna som åkte på en skattesmäll på så mycket som 20 000 kronor. Skatteverket i Sverige ansåg nämligen att eftersom arbetet utfördes i Sverige, då letterna varit bosatta i Sverige så länge, så skulle de också betala skatt i Sverige. Restskatten beräknades på de löner som företaget angivit att de skulle betala arbetarna (dvs 75 kr/tim efter skatt) och inte på de löner som arbetarna visade sig ha fått ut. För många av de lettiska arbetarna innebar detta att Kronofogden måste kopplas in eftersom den faktiska, och låga, lönen inte räckte till att betala restskatten.

 

Upplägget utdömt av Skatteverket
Hyrletts upplägg att ha verksamhet och personal i Sverige, men att betala skatt i Lettland, har dömts ut av Skatteverket vid två tillfällen. Företaget har eftertaxerats på sex miljoner kronor i skatt och för andra avgifter. Pia Bergman, Skatteverkets expert på ekonomisk brottslighet, menar att utländska bemanningsföretag med liknande upplägg upptäcks titt som tätt. Upplägg som drabbar
a) de anställda,
b) den offentliga verksamhet som bedrivs med skattepengar,
c) de företag som arbetar med justa medel.

 

Ingen avart som S påstår – slavliknande förhållanden det ”nya normala” för allt fler
I Agenda menade Marita Ulvskog (S) att detta – lönedumpning och ett cyniskt utnyttjande av utsatta människor – var en avart av den fria rörligheten inom EU. Men Ulvskog har fel. Hyrlett visar just vad fri rörlighet av arbetskraft innebär – då denna fria rörlighet kombineras med östutvidgningen av EU och en fackförening som inte tar strid för att organisera arbetare som de från Lettland.

Enligt Arbetsmiljöverkets register är det alltså hela 106 799 personer utstationerade på tillfälliga jobb i Sverige av sina utländska arbetsgivare. Det är upp till facket att organisera utstationerade arbetare. Detta oavsett om arbetarna finns i register – eller om arbetarna inte finns i register utan ”bara” i verkligheten. Och i verkligheten blir det fler och fler som jobbar under slavliknande förhållande. Utan ett stridbart fack utgör den ekonomiska situation som letterna hamnat i för det ”nya normala” för en stor och växande del av arbetsmarknaden. Och pressen känns hårdast för LO-medlemmarna. Detta är ett skäl till att SD blivit lika stora som, och till och med passerat S, i en nyligen gjord Sifo-mätning rörande hur LO:s medlemmar skulle rösta om det hölls val till riksdagen idag.

Det allra värsta med detta är att SD inte har någon politik för att klara upp situationen. Lika lite som S eller M.

Marita Ulvskog, och andra socialdemokrater, har alltså fel när de påstår att detta är en avart. Låt oss repetera: Vad letterna råkat ut för utgör det ”nya normala” för en stor och växande del av arbetsmarknaden.

 

Det är så här Centerpartiet vill ha det
Borgerliga politiker försvarade Hyrlett och anklagade motståndarna för protektionism! Centerpartiet bjöd till och med in Hyrlett när de höll en pressträff för att prata om den fria rörligheten! Lena Ek, tidigare EU-parlamentariker för Centerpartiet, bedyrade att företaget följer reglerna och har minimilöner som motsvarar de svenska. Men detta har visat sig var långt ifrån sanningen …

År 2018 ändrade EU det så kallade utstationeringsdirektivet. Direktivet har ännu inte införts i svensk lag men ett lagförslag gällande Sverige presenterades i juni. I detta lagförslaget får facket rätt att strida för att utstationerade ska få lön enligt svenska kollektivavtal.

Facket får alltså rätten att strida för utstationerade…

 

Facket har alltid ”haft rätt” att organisera utländska arbetare
Men facket har alltid kunnat organisera utländska arbetare och strida mot lönedumpning. Och  Socialdemokraterna återvann regeringsmakten redan 2014. Men nu har alltså facket fått ”rätten”.

Bra. Nu finns det alltså inga skäl som hindrar facket från att ta strida mot en lönedumpning som drabbar alla; nu finns det inga skäl som hindrar facket att kämpa för arbetare som de lettiska – som drabbats av något som – oavsett om det varit juridiskt tillåtet eller inte – alltid påmint om ekonomisk brottslighet moraliskt sett. En brottslighet, juridisk och/eller moralisk, som drabbat:
– oorganiserad arbetskraft,
– de företag som spelar efter reglerna,
– den sjukvården, skola och äldreomsorg som är beroende av skattefinansiering.

Avrundning
Jag väntar med spänning på vad den socialdemokratiska ledningen för LO nu ska göra. Själv tänker jag strida för följande paroll:
Varken S eller SD – vi behöver ett riktigt arbetarparti

Fridays For Future i Umeå mörkar sanningen om Parisavtalet – drar samtidigt ovetenskapliga slutsatser av sina egna enkäter

Av , , 2 kommentarer 115

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Ingress

Fridays For Future i Umeå har skickat ut en enkät till alla ledamöter i Umeå kommunfullmäktige. Vi i Arbetarpartiet brukar försöka svara på frågor från olika föreningar och organisationer. Vi brukar också försöka träffa exempelvis journaliststuderande, andra studenter och skolelever som har frågor. Arbetarpartiet tänker även besvara frågorna från Fridays For Future i Umeå. Men vi vill göra en markering mot Fridays For Future i Umeå för dess metoder.

Fridays For Future har utformat sin enkät för att tvinga de ledamöter som besvarar enkäten att säga ”Ja” till organisationens beskrivning av hur den globala situationen i klimatfrågan ser ut. Detta är inte seriöst. Vi anser att Fridays For Future, genom sin metod, bidrar till att mörklägga hur trögt klimatarbetet verkligen går – globalt sett. Genom sin enkät försöker Fridays For Future erövra ”problemformuleringsprivilegiet”. Ett annat sätt att uttrycka detta på är att FFF försöker bestämma hur klimatfrågan skall diskuteras. Detta går inte vi i Arbetarpartiet med på. Vi ska nedan förklara varför.

 

Del ett

Det var i mars 2006 som Arbetarpartiet påbörjade sitt utåtriktade engagemang i klimatfrågorna. Ett av de material som vi baserade oss på var en då aktuell rapport från IPCC. Ett annat material var Dagens Nyheters populariserade version av IPCC-rapporten. Redan då, för över 13 år sedan, stod det klart att en temperaturhöjning på max två grader i slutet av detta århundrade var det mål som vi måste kämpa för att klara. Det stod också klart att om tvågradersmålet skulle klaras var det bråttom.

För att klara tvågradersmålet krävdes följande:
* Utsläppen av växthusgaser (exempelvis koldioxid och metan) måste nå sin ”peak” senast år 2015 för att därefter börja minska,
* Utsläppen måste därefter fortsätta att minska med mellan 50-85 procent (jämfört med utsläppsnivån år 2000),
* Denna minskning av utsläppen skulle vara genomförd senast år 2050.

Om dessa förutsättningar uppnåddes skulle det innebära att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären skulle stanna på en nivå av mellan 445-490 ppm CO2-ekvivalenter (koldioxidekvivalenter). Den populariserade beskrivningen av denna koncentration av växthusgaser angavs i IPCC-rapporten som en temperaturökning på 2,0 – 2,4 grader år 2100. Redan för 13 år sedan var detta det minst pessimistiska alternativet för alla klimataktivister som inte förnekade verkligheten.

Nu har det snart gått fem år sedan 2015. Utsläppen av växthusgaser vände inte nedåt detta år. Sannolikheten att utsläppen av växthusgaser ska hinna minska med mellan 50-85 procent fram till år 2050 (jämfört med utsläppsnivåerna år 2000) måste bedömas vara minimal. Frågan är om detta betyder något för oss som arbetar för att rädda klimatet. Eller är detta misslyckande något som vi bara kan förneka? Vi svarar nej på denna fråga. Verkligheten går inte att förneka.

Del två

De löften som världens länder avgav i samband med Parisavtalets tillblivelse, när det gäller minskade utsläpp av växthusgaser, beräknas motsvara en temperaturökning på mellan 2,6 – 3,2 grader (Climate Action Tracker). Den historiska erfarenheten av politiska löften talar för att en temperaturökning på 3,2 grader är troligare än en ökning på 2,6 grader. Men även om vi skulle utgå ifrån den mest positiva tolkningen av de löften som avgavs i samband med Parisavtalets tillblivelse så hamnar den globala temperaturökningen i slutet av detta århundrade på 2,6 grader. Återigen: Utifrån att utsläppen inte började minska år 2015, och den historiska erfarenheten av politikers bristande förmåga att hålla löften, är det tyvärr mer sannolikt att den globala temperaturökningen i slutet av detta århundrade kommer att ligga på 3,2 grader. Mot denna bakgrund förstår vi inte kopplingen mellan Parisavtalet och 1,5-gradersmålet. En sådan koppling finns nämligen inte i verkligheten.

I inledningen till sin enkät skriver Fridays For Future följande: ”Det är de sammanlagda utsläppen från idag och framåt som avgör om vi skall lyckas. För att nå framgång krävs en planerad och ansvarsfull avveckling av våra utsläpp.”

Kommentar:
Detta visar en stor brist inom Fridays For Future. Deras formulering innebär att all miljöpåverkan, från historiens början och fram till idag, inte skulle spela någon roll för möjligheten att uppnå framtida klimatmål! Detta är absurt. Ett exempel på betydelsen av tidigare miljöpåverkan är uppgifterna om att världshavens förmåga att absorbera växthusgaser redan har minskat – uppgifter som var välkända redan för 13 år sedan. Om inte den tidigare miljöpåverkan spelar någon roll skulle vi ju inte ha någon klimatkris överhuvudtaget idag! Dessutom fritar formuleringen tidigare miljöbovar från deras ansvar.

Skälet till att vi nämner dessa saker är att vi med kraft vänder oss mot formuleringen ”Det är de sammanlagda utsläppen från idag och framåt som avgör om vi skall lyckas”. Formuleringen förnekar betydelsen av tidigare klimatpåverkan. De åtgärder som måste vidtas idag är ju beroende av just den tidigare klimatpåverkan. Fridays For Future rör ihop orsak och verkan.

 

Del tre

Arbetarpartiet har länge engagerat sig i klimatfrågan. För umeborna är vi mest kända på grund av vårt lokala engagemang när det gäller att minska utsläppen från trafiken i Umeå och våra ständigt återkommande tabeller om de överskridanden av miljökvalitetsnormen för kvävedioxid som sker – främst efter Västra Esplanaden. Samt vad gäller hälsohoten inom centrumfyrkanten under kalla vinterdagar.

Vi vill gärna samarbeta med alla seriösa för att minska den, mot den mänskliga civilisationen, hotfulla ökningen av den globala temperaturen. Men bakom gradtalen finns koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären, mätta i CO2-ekvivalenter, och denna koncentration kan man inte förneka. Varje seriöst klimatarbete måste utgå ifrån den redan existerande koncentrationen av växthusgaser i atmosfären. Detta gäller även i samband med målsättningar för klimatarbetet. Av denna metod finns inte ett spår i den enkät som Fridays For Future skickat ut.

Det är detta som vi i Arbetarpartiet så kraftigt vänder oss emot. Det går inte att önska sig en temperaturhöjning som stannar vid 1,5 grader. Inte när utvecklingen själv pekar på en högre temperaturökning än 1,5 grader; inte när makthavarnas egna löften inom ramen för Parisavtalet pekar på 2,6 – 3,2 grader.

 

Del fyra

Arbetarpartiet motarbetar inte Parisavtalets andemening. Denna innebär att världens regeringar bör sträva efter rejäla minskningar av utsläppen av växthusgaser. Men att vi inte motsätter oss Parisavtalets andemening betyder inte att vi – naivt och okritiskt – tror att ett icke bindande avtal skulle lösa problemen med för stora utsläpp. Parisavtalet kom till under år 2015. Det var samma år som utsläppen av växthusgaser behövde nå sin ”peak” och börja vända nedåt – enligt vad vi har redogjort för ovan. Under de snart fem år som gått efter Parisavtalets tillblivelse har utsläppen fortsatt att öka – istället för att börja minska. För detta går det inte att blunda.

Kontentan av detta är att målet att den globala temperaturökningen kan begränsas till 1,5 grader vid slutet av århundradet är helt orealistiskt. Men dessutom måste vi upprepa det orimliga i kopplingen mellan Parisavtalet och 1,5-gradersmålet. De löften som världens regeringar avgav i samband med Parisavtalets tillblivelse innebar en temperaturökning på mellan 2,6 – 3,2 grader! Oavsett vilka vackra formuleringar som världens makthavare skrivit in i avtalet är den verkliga innebörden av detsamma alltså ungefär en dubbelt så stor temperaturökning som 1,5-gradersmålet!

 

Del fem

De personer och organisationer, som med Parisavtalets löften som grund försöker inbilla människor som bryr sig om klimatet att 1,5-gradersmålet är uppnåeligt, gör faktiskt kampen för att rädda klimatet en otjänst. Varför skriver vi så? Därför att den första och kanske viktigaste förutsättningen för att temperaturökningen skulle begränsas till 2,0 – 2,4 grader var att utsläppen skulle börja minska redan år 2015. Och därför att de löften som världens länder avgav i samband med Parisavtalets tillblivelse beräknas innebära en temperaturökning på mellan 2,6 – 3,2 grader.

Genom att knyta 1,5-gradersmålet (”långt under två grader”) till Parisavtalet försökte världens makthavare att dölja två saker bakom ett radikalt mål. Dels den faktiska verkligheten i form av den redan existerande koncentrationen av växthusgaser i atmosfären och de ökande utsläppen. Dels den verkliga innebörden av ländernas löften/planer vad gäller utsläppen. Detta för att lugna en allt oroligare världsopinion – och det på ett väldigt cyniskt sätt.

Arbetarpartiet vägrar att spela med i detta cyniska spel.

Vår fråga är varför Fridays For Future deltar i makthavarnas spel? Det vore bättre om Fridays For Future avslöjade att den verkliga innebörden av Parisavtalet inte alls motsvarar någon temperaturökning på 1,5 grader år 2100. Det vore också bättre om Fridays For Future visade att utvecklingen vad gäller koncentrationen av växthusgaser i atmosfären (i CO2-ekvivalenter) motsäger de vackra orden om 1,5 graders temperaturökning i Parisavtalet.

Återigen: Varför deltar Fridays For Future i makthavarnas spel?

Och varför utformar Fridays For Future sin enkät på ett sätt som bidrar till att upprätthålla illusionen om att Parisavtalet på något sätt skulle innebära en begränsning av temperaturökningen till 1,5 grader?