Fridays For Future i Umeå mörkar sanningen om Parisavtalet – drar samtidigt ovetenskapliga slutsatser av sina egna enkäter

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Ingress

Fridays For Future i Umeå har skickat ut en enkät till alla ledamöter i Umeå kommunfullmäktige. Vi i Arbetarpartiet brukar försöka svara på frågor från olika föreningar och organisationer. Vi brukar också försöka träffa exempelvis journaliststuderande, andra studenter och skolelever som har frågor. Arbetarpartiet tänker även besvara frågorna från Fridays For Future i Umeå. Men vi vill göra en markering mot Fridays For Future i Umeå för dess metoder.

Fridays For Future har utformat sin enkät för att tvinga de ledamöter som besvarar enkäten att säga ”Ja” till organisationens beskrivning av hur den globala situationen i klimatfrågan ser ut. Detta är inte seriöst. Vi anser att Fridays For Future, genom sin metod, bidrar till att mörklägga hur trögt klimatarbetet verkligen går – globalt sett. Genom sin enkät försöker Fridays For Future erövra ”problemformuleringsprivilegiet”. Ett annat sätt att uttrycka detta på är att FFF försöker bestämma hur klimatfrågan skall diskuteras. Detta går inte vi i Arbetarpartiet med på. Vi ska nedan förklara varför.

 

Del ett

Det var i mars 2006 som Arbetarpartiet påbörjade sitt utåtriktade engagemang i klimatfrågorna. Ett av de material som vi baserade oss på var en då aktuell rapport från IPCC. Ett annat material var Dagens Nyheters populariserade version av IPCC-rapporten. Redan då, för över 13 år sedan, stod det klart att en temperaturhöjning på max två grader i slutet av detta århundrade var det mål som vi måste kämpa för att klara. Det stod också klart att om tvågradersmålet skulle klaras var det bråttom.

För att klara tvågradersmålet krävdes följande:
* Utsläppen av växthusgaser (exempelvis koldioxid och metan) måste nå sin ”peak” senast år 2015 för att därefter börja minska,
* Utsläppen måste därefter fortsätta att minska med mellan 50-85 procent (jämfört med utsläppsnivån år 2000),
* Denna minskning av utsläppen skulle vara genomförd senast år 2050.

Om dessa förutsättningar uppnåddes skulle det innebära att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären skulle stanna på en nivå av mellan 445-490 ppm CO₂-ekvivalenter (koldioxidekvivalenter). Den populariserade beskrivningen av denna koncentration av växthusgaser angavs i IPCC-rapporten som en temperaturökning på 2,0 – 2,4 grader år 2100. Redan för 13 år sedan var detta det minst pessimistiska alternativet för alla klimataktivister som inte förnekade verkligheten.

Nu har det snart gått fem år sedan 2015. Utsläppen av växthusgaser vände inte nedåt detta år. Sannolikheten att utsläppen av växthusgaser ska hinna minska med mellan 50-85 procent fram till år 2050 (jämfört med utsläppsnivåerna år 2000) måste bedömas vara minimal. Frågan är om detta betyder något för oss som arbetar för att rädda klimatet. Eller är detta misslyckande något som vi bara kan förneka? Vi svarar nej på denna fråga. Verkligheten går inte att förneka.

Del två

De löften som världens länder avgav i samband med Parisavtalets tillblivelse, när det gäller minskade utsläpp av växthusgaser, beräknas motsvara en temperaturökning på mellan 2,6 – 3,2 grader (Climate Action Tracker). Den historiska erfarenheten av politiska löften talar för att en temperaturökning på 3,2 grader är troligare än en ökning på 2,6 grader. Men även om vi skulle utgå ifrån den mest positiva tolkningen av de löften som avgavs i samband med Parisavtalets tillblivelse så hamnar den globala temperaturökningen i slutet av detta århundrade på 2,6 grader. Återigen: Utifrån att utsläppen inte började minska år 2015, och den historiska erfarenheten av politikers bristande förmåga att hålla löften, är det tyvärr mer sannolikt att den globala temperaturökningen i slutet av detta århundrade kommer att ligga på 3,2 grader. Mot denna bakgrund förstår vi inte kopplingen mellan Parisavtalet och 1,5-gradersmålet. En sådan koppling finns nämligen inte i verkligheten.

I inledningen till sin enkät skriver Fridays For Future följande: ”Det är de sammanlagda utsläppen från idag och framåt som avgör om vi skall lyckas. För att nå framgång krävs en planerad och ansvarsfull avveckling av våra utsläpp.”

Kommentar:
Detta visar en stor brist inom Fridays For Future. Deras formulering innebär att all miljöpåverkan, från historiens början och fram till idag, inte skulle spela någon roll för möjligheten att uppnå framtida klimatmål! Detta är absurt. Ett exempel på betydelsen av tidigare miljöpåverkan är uppgifterna om att världshavens förmåga att absorbera växthusgaser redan har minskat – uppgifter som var välkända redan för 13 år sedan. Om inte den tidigare miljöpåverkan spelar någon roll skulle vi ju inte ha någon klimatkris överhuvudtaget idag! Dessutom fritar formuleringen tidigare miljöbovar från deras ansvar.

Skälet till att vi nämner dessa saker är att vi med kraft vänder oss mot formuleringen ”Det är de sammanlagda utsläppen från idag och framåt som avgör om vi skall lyckas”. Formuleringen förnekar betydelsen av tidigare klimatpåverkan. De åtgärder som måste vidtas idag är ju beroende av just den tidigare klimatpåverkan. Fridays For Future rör ihop orsak och verkan.

 

Del tre

Arbetarpartiet har länge engagerat sig i klimatfrågan. För umeborna är vi mest kända på grund av vårt lokala engagemang när det gäller att minska utsläppen från trafiken i Umeå och våra ständigt återkommande tabeller om de överskridanden av miljökvalitetsnormen för kvävedioxid som sker – främst efter Västra Esplanaden. Samt vad gäller hälsohoten inom centrumfyrkanten under kalla vinterdagar.

Vi vill gärna samarbeta med alla seriösa för att minska den, mot den mänskliga civilisationen, hotfulla ökningen av den globala temperaturen. Men bakom gradtalen finns koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären, mätta i CO₂-ekvivalenter, och denna koncentration kan man inte förneka. Varje seriöst klimatarbete måste utgå ifrån den redan existerande koncentrationen av växthusgaser i atmosfären. Detta gäller även i samband med målsättningar för klimatarbetet. Av denna metod finns inte ett spår i den enkät som Fridays For Future skickat ut.

Det är detta som vi i Arbetarpartiet så kraftigt vänder oss emot. Det går inte att önska sig en temperaturhöjning som stannar vid 1,5 grader. Inte när utvecklingen själv pekar på en högre temperaturökning än 1,5 grader; inte när makthavarnas egna löften inom ramen för Parisavtalet pekar på 2,6 – 3,2 grader.

 

Del fyra

Arbetarpartiet motarbetar inte Parisavtalets andemening. Denna innebär att världens regeringar bör sträva efter rejäla minskningar av utsläppen av växthusgaser. Men att vi inte motsätter oss Parisavtalets andemening betyder inte att vi – naivt och okritiskt – tror att ett icke bindande avtal skulle lösa problemen med för stora utsläpp. Parisavtalet kom till under år 2015. Det var samma år som utsläppen av växthusgaser behövde nå sin ”peak” och börja vända nedåt – enligt vad vi har redogjort för ovan. Under de snart fem år som gått efter Parisavtalets tillblivelse har utsläppen fortsatt att öka – istället för att börja minska. För detta går det inte att blunda.

Kontentan av detta är att målet att den globala temperaturökningen kan begränsas till 1,5 grader vid slutet av århundradet är helt orealistiskt. Men dessutom måste vi upprepa det orimliga i kopplingen mellan Parisavtalet och 1,5-gradersmålet. De löften som världens regeringar avgav i samband med Parisavtalets tillblivelse innebar en temperaturökning på mellan 2,6 – 3,2 grader! Oavsett vilka vackra formuleringar som världens makthavare skrivit in i avtalet är den verkliga innebörden av detsamma alltså ungefär en dubbelt så stor temperaturökning som 1,5-gradersmålet!

 

Del fem

De personer och organisationer, som med Parisavtalets löften som grund försöker inbilla människor som bryr sig om klimatet att 1,5-gradersmålet är uppnåeligt, gör faktiskt kampen för att rädda klimatet en otjänst. Varför skriver vi så? Därför att den första och kanske viktigaste förutsättningen för att temperaturökningen skulle begränsas till 2,0 – 2,4 grader var att utsläppen skulle börja minska redan år 2015. Och därför att de löften som världens länder avgav i samband med Parisavtalets tillblivelse beräknas innebära en temperaturökning på mellan 2,6 – 3,2 grader.

Genom att knyta 1,5-gradersmålet (”långt under två grader”) till Parisavtalet försökte världens makthavare att dölja två saker bakom ett radikalt mål. Dels den faktiska verkligheten i form av den redan existerande koncentrationen av växthusgaser i atmosfären och de ökande utsläppen. Dels den verkliga innebörden av ländernas löften/planer vad gäller utsläppen. Detta för att lugna en allt oroligare världsopinion – och det på ett väldigt cyniskt sätt.

Arbetarpartiet vägrar att spela med i detta cyniska spel.

Vår fråga är varför Fridays For Future deltar i makthavarnas spel? Det vore bättre om Fridays For Future avslöjade att den verkliga innebörden av Parisavtalet inte alls motsvarar någon temperaturökning på 1,5 grader år 2100. Det vore också bättre om Fridays For Future visade att utvecklingen vad gäller koncentrationen av växthusgaser i atmosfären (i CO₂-ekvivalenter) motsäger de vackra orden om 1,5 graders temperaturökning i Parisavtalet.

Återigen: Varför deltar Fridays For Future i makthavarnas spel?

Och varför utformar Fridays For Future sin enkät på ett sätt som bidrar till att upprätthålla illusionen om att Parisavtalet på något sätt skulle innebära en begränsning av temperaturökningen till 1,5 grader?