S-ledare i LO öppnar för historiskt svek – beredda att avskaffa ”saklig grund” för uppsägning. Nu behövs protester – och ett riktigt arbetarparti

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

Sveriges knegare behöver ett riktigt arbetarparti – ett parti som bland annat slår vakt om arbetsrätten. Idag (10 december) har de fem fackförbunden Byggnads, Kommunal, Seko, Fastighets och Målarna hoppat av förhandlingarna om anställningsskydd och omställning. Pappers hade redan tidigare hoppat av förhandlingarna.

Skälet till fackförbundens avhopp är att förhandlingarna mellan de båda fackliga federationerna LO och PTK samt arbetsgivarnas organisation ”Svenskt Näringsliv” har lett fram till en gemensam avsiktsförklaring dem emellan. Denna avsiktsförklaring öppnar för en ren kontrarevolution på arbetsmarknaden! Avsiktsförklaringen visar att fackens ledningar är beredda att ge upp en kamp mot arbetsgivarnas fria uppsägningsrätt som de fört sedan 1900-talets början! Kampen för att en uppsägning ska vara sakligt grundad blev slutligen till lag som trädde i kraft 1974 (Anställningsskyddslagen). Denna avskaffade slutligen arbetsgivarnas ”fria uppsägningsrätt”.

”Saklig grund” för uppsägning avskaffas?
Men i ett dokument som både Ekot i Sveriges Radio och tidningen Arbetet har kunnat ta del av framgår att både LO och PTK nu öppnar för att begreppet ”saklig grund” för uppsägning kan avskaffas och ersättas med något annat. Idag finns det bara två lagliga skäl till uppsägning: arbetsbrist och personliga skäl.

En annan sak som framgår av den avsiktsförklaring som de fackliga federationerna LO och PTK samt Svenskt Näringsliv gemensamt kommit fram till är följande: Om det uppstår en tvist rörande om en uppsägning är tillåten eller inte bör huvudregeln vara att anställningen inte består under den tid som tvisten pågår och fram till det slutliga avgörandet (om uppsägningen var korrekt eller inte). Idag är förhållandet det motsatta. Det vill säga huvudregeln är att anställningen består under den tid som tvisten pågår. Vi talar om tillsvidareanställda.

Medlemsantalet i de sex fackförbund inom LO som valt att överge, eller inte ingå i, förhandlingarna rörande ”anställningsskydd och omställning” uppgår till ca 770 000. Detta utgör över hälften av LO-förbundens totala medlemsantal! Detta innebär att det uppstått en ytterst allvarlig splittring inom den fackliga rörelsen. Och denna splittring gör krisen inom socialdemokratin än djupare.

Januariavtalet – ett svek
Förhandlingarna mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv är ett resultat av Januariavtalet mellan S, C, L och MP. I Januariavtalets punkt 20 framgår att ”Lagen om anställningsskydd ska ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna”. Förhandlingarna mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv sker alltså ”under galgen” i form av det Januariavtal som Socialdemokraterna gått med på – för att kunna klänga sig fast vid ministerposterna. Men det som LO och PTK nu har öppnat för, genom avsiktsförklaringen tillsammans med Svenskt Näringsliv, går mycket längre än Januariavtalet! De fackliga ledarna öppnar alltså för att överge en grundläggande princip när det gäller arbetstryggheten i Sverige. Den princip som säger att en uppsägning måste ske på ”saklig grund”, vilket tar ifrån arbetsgivaren dennes fria uppsägningsrätt.

De som sitter och förhandlar för LO och har öppnat för att avskaffa begreppet ”saklig grund” i samband med uppsägning är socialdemokrater. I samband med att Medbestämmandelagen (MBL) infördes, som en del av arbetslivets demokratisering, sa Olof Palme i ett riksdagsanförande 1976 att detta utgjorde ”århundradets reform”. Anställningsskyddslagen från 1974 ingick även den i arbetslivets demokratisering. Det är socialdemokratiska ledare inom LO som nu öppnar för att avskaffa ”saklig grund” i samband med uppsägning. Detta visar hur långt borta från arbetarna, och från arbetsplatserna, som LO och dess socialdemokratiska ledarskap har hamnat.

Det är uppenbart att Sverige behöver ett riktigt arbetarparti. Och protester mot idén att överge ”saklig grund” vid uppsägning.