S har halverats sen ´94. SD störst i SIFO. S betalar priset för angreppen på välfärden, misslyckad integration och löntagarfientligt Januariavtal

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Del ett
Socialdemokraternas långsiktig trend pekar obönhörligt nedåt.

Januariavtalet – nu ett år gammalt – som Socialdemokraterna ingick tillsammans med de aggressivt marknadsliberala och löntagarfientliga partierna Centern och Liberalerna samt med det likaså borgerliga Miljöpartiet blev droppen för många arbetare.
a) Centerns Annie Lööf fick igenom försämringar när det gäller arbetsrätt och kollektivavtal,
b) Värnskatten avskaffades vilket gav miljarder till de som tjänade över 703 000 per år – och mer
c) den ansvarslösa asylpolitiken fortsätter – Sverige borde naturligtvis ta emot lika många asylsökande som EU-snittet – men med C och MP i båten är detta omöjligt.
Detta blev för mycket för arbetarna i blått. Redan tidigare har SIFO påvisat att SD har gått förbi Socialdemokraterna bland medlemmarna inom de fjorton LO-fackförbund som tidigare utgjorde S kärnväljare. Trenden fortsätter.

Del två
Halvering av S sedan 1994

Skulle den senaste SIFO-mätningen även bli resultatet i riksdagsvalet 2022 har Socialdemokraterna halverats sedan valet 1994!  Då erhöll S hela 45,3 procent av väljarkåren – en siffra som idag framstår som just vad det är – något från ett annat århundrade.
Men ändå är det bara ett kvartssekel sedan.

Låt oss titta på vad som har hänt bara sedan valet för 16 månader och SIFO-mätningen i januari i år:

Kommentar
Detta innebär att Socialdemokraterna, som har utgjort ett statsbärande parti sedan 1920 då S för första gången bildade en egen regering under ledning av Hjalmar Branting, riskerar att förlora positionen som statsbärande parti. Socialdemokraterna har redan förlorat positionen som det politiskt dominerande partiet (något jag ska återkomma till i kommande blogginlägg).

Del tre
Fredagen den 11 januari 2019, hela fyra månader efter valet 2018, lyckades det svenska politiska systemet presentera en ny regering.

Denna minoritetsregering tillkom efter två – politiskt sensationella – eftergifter från Socialdemokraterna.

a) Efter att ha fått sitt eget och MP:s budgetförslag nedröstat av riksdagen beslöt sig Socialdemokraterna att börja regera på basen av en budgetreservation utformad av M och KD som röstats igenom i riksdagen med hjälp av SD!
Denna budgetreservation, som bland annat innehöll en skattesänkning på ca 20 miljarder (vilket naturligtvis ytterligare försvagade positionen för exempelvis skola och sjukvård), blev alltså grunden för regeringens ekonomiska politik.

b) Januariavtalet som S ingick med MP, C och L. I avtalet togs den s.k. värnskatten bort, vilket gynnar de som tjänade minst 703 000 kr om året (2019). Detta var en symbolfråga som drevs främst av Annie Lööf som ville att alla skulle se att Centerpartiet präglade Januariavtalet ideologiskt. Men Centerpartiet kom att prägla Januariavtalet ännu mycket mer när det gäller ideologi genom att de fick igenom tre andra krav. Vi tänker på att S gav efter och accepterade försämringar av turordningsreglerna, en försvagning då det gäller kollektivavtalens ställning samt att marknadshyror införs vid nyproduktion.

Del fyra
Vad har detta år med Januariavtalet inneburit för det svenska politiska systemet.

Jag vill särskilt framhålla fem punkter
■ Splittringen inom de borgerliga partierna där Centern och Liberalerna bröt sitt vallöfte att inte släppa fram Stefan Löfvén som statsminister och där Moderaterna och Kristdemokraterna, eventuellt, kommer att bryta sitt löfte om att inte göra sig politiskt beroende av Jimmie Åkessons SD.
■ Det skakiga, men trots allt existerande, samarbetet mellan minoritetsregeringen bestående av S+MP samt C och L.
■ De antydningar som finns till ett s.k. konservativt block mellan M, KD och SD. Vi vill dock göra en tydlig markering: Det finns inget konservativt block som många påstår. Det faktum att Ebba Busch Thor har träffat Jimmie Åkesson på tu man hand vid ett tillfälle och Ulf Kristersson har träffat samme Åkesson vid ett annat tillfälle, och naturligtvis talat politik, innebär inte att det har bildats något konservativt block. Därför vill vi betona att detta handlar om antydningar.
■ Sverigedemokraternas fortsatta tillväxt, dels i hela väljaropinionen där de nu är största parti enligt senaste Sifo, dels när det gäller stödet hos LO-medlemmar där de sannolikt också har passerat S – om det vore val idag.
■ Socialdemokraternas fortsatta tillbakagång, inklusive en fortsatt tillbakagång i förtroendet för Stefan Löfven som statsminister.

Det är den sista faktorn som jag anser vara den mest betydelsefulla – tillbakagången för Socialdemokraterna – tillsammans med deras oförmåga att förstå att det som hänt är deras eget fel. Och att ett halverat S nu är ”det nya normala”.

Det borde vara dags för Socialdemokraterna att släppa stöddigheten och visa lite ödmjukhet.
Men inte.

Fortsättning följer