Etikett: Arbetarpartiet

Angående utförsäljningen av Bostadens hyresrätter

Av Jan Hägglund, 11 juni 2017 kl 20:56, 2 kommentarer

I. Politiskt
Motståndet mot en utförsäljning av ”AB Bostaden i Umeås” hyresrätter har varit en bred förankrad ståndpunkt hos alla utom hos vissa av de borgerliga partierna i Umeå.

Nu har emellertid även Socialdemokraterna svängt i denna fråga. Det finns inga långsiktiga garantier för att inte den nya ägaren kommer att omvandla lägenheterna till bostadsrätter – efter valet 2018. Det parti som hårdast drivit kravet på utförsäljning av Bostadens hyresrätter har varit Moderaterna under Anders Ågren. Socialdemokraterna har argumenterat emot efter två linjer: dels den ideologiskt, dels den praktiska (Bostaden HAR de pengar som företaget behöver för att klara den planerade nybyggnationen). Det senare har även bland annat Centerpartiet hållit med om vid minst ett av de senare tillfällen då en utförsäljning har diskuterats i fullmäktige. Bostadens soliditet (eget kapital i förhållande till låneandelen) är varit mycket god. Detta innebär att Bostaden kan klara ett ökat behov av ökat nybyggande genom att ta större lån än tidigare – och ÄNDÅ ligga bra till soliditetsmässigt vid en jämförelse med riksgenomsnittet för kommunala hyresrättsföretag.

Det handlar inte om några större förändringar vad gäller den praktiska situationen. Det handlar främst om en ideologisk omsvängning från Socialdemokraternas sida – till en uppslutning bakom främst Moderaterna.

II. Brist på demokrati
I formfrågan gränsar detta till en kupp. a) Nästan alla partier har redovisat sina budgetförslag, b) på förra mötet med Umeå Kommunfullmäktige (i maj) diskuterades bostadsförsörjningsprogrammet. INGET sades då om denna utförsäljning. Men det hade självklart varit möjligt att informera fullmäktige om vad som var på gång vid detta tillfälle. c) Kommunstyrelsen är inkallad till ett extra möte i morgon måndagen den 12 juni för att behandla denna fråga (utförsäljningen). Detta är nödvändigt enligt lag för att snabbt kunna driva igenom utförsäljningen måndagen den 19 juni (i samband med budgetfullmäktige). men det finns inget som helst beslutsunderlag i sakfrågan i handlingarna till detta möte, d) tidpunkten är omsorgsfullt vald för att undvika en offentlig debatt – midsommarhelgen följer ju direkt efter, e) de partier som ligger bakom detta – Socialdemokraterna samt borgarpartierna – har givetvis känt till detta under en längre tid. Men de har medvetet valt att undanhållit övriga – i och utanför fullmäktige – information om denna djupgående ideologiska vindkantring mot en borgerlig, löntagarfientlig, politik.

Arbetarpartiet går emot utförsäljning och vill samarbeta med andra som tycker likadant.
AP har tidigare – precis som socialdemokraterna, MP samt (V) – alltid aktivt och skarpt motsatt oss alla borgerliga förslag om utförsäljning av ”allmännyttan”. För oss är det en självklarhet att stå fast vid vårt motstånd mot en utförsäljning. Vill vill samarbeta med andra partier och grupper – i och utanför fullmäktige – som vill bilda opinion för att stoppa denna utförsäljning.

Hot mot Arbetarpartiets ordförande från flerfaldigt dömd våldsbrottsling

Av Jan Hägglund, 2 februari 2016 kl 11:18, Bli först att kommentera

En för misshandel flerfaldigt dömd tidigare manlig fotomodell har riktat ett hot mot Arbetarpartiets ordförande Davis Kaza. I en kommentar på en artikel i Nya Arbetartidningen skrev mannen följande kl 03:05 natten till den 2 februari:

”Ta bort detta. Jävla horunge. Jag skall rövknulla dig så du inte kan sitta, jag lovar dig..

Jag skall prata med mina killar, fuck dig!”

Den f.d manlige modellen är en flerfaldigt dömd kvinnomisshandlare. Han dök upp i Umeå i början av 2014 och försökte rekrytera unga flickor att festa mot betalning. Ett flertal flickor i gymnasieåldern erbjöds gratis alkohol och 1000 kr för att komma på mannens fester. I början av 2015 skrev Nya Arbetartidningen om mannens ljusskygga verksamhet – och historia av våldsbrott.
Ett år senare har han alltså upptäckt artikeln. Den utmärkta artikeln, skriven av Davis Kaza (ordförande i Arbetarpartiet), finns att läsa nedan.

En polisanmälan är inlämnad.
Arbetarpartiet låter sig inte skrämmas. Vi är fast beslutade att isolera och stoppa typer av denne f.d manlige modells karaktär.

Jag hoppas även att alla som läser detta ger oss sitt stöd genom att sprida detta blogginlägg vidare.

”Den f.d manlige modellens oroväckande historia

I januari dömdes den f.d manliga modellen XX till 6 månaders fängelse för misshandel av sin flickvän. Under år 2014 försökte XX etablera sig i Umeå. Detta under namnet ”Umeå 6 Degree”. XX första ”satsning” var att försöka etablera sig som s.k festfixare. Men den verksamhet han ville bygga upp riskerade att dra in unga tjejer i prostitution.

XX kontaktade ungdomar via Facebook. Han bjöd sedan in dessa att delta på olika fester. Ungdomarna, oftast unga tjejer, lockades med löften om över 1000 kronor per kväll, plus gratis alkohol, om de kom och festade med XX och dennes kompanjoner. Desto fler fester ”fixaren” XX skulle ha hunnit organisera, desto fler unga tjejer skulle ha funnits i hans kontaktnät.

Denna typ av verksamhet är internationell och fungerar så här: När kontaktnätet med tjejer är uppbyggt kan typer som XX börja ta betalt av för att ställa ”sina” tjejer till förfogande. Hans sort hyr alltså ut tjejer till de som vill ”spetsa” sina egna fester med närvaron av unga tjejer. En sådan verksamhet kan vara en inkörsport till prostitution.

Å ena sidan hamnar det ofta tjejer med en trasig bakgrund i denna typ av kontaktnät. Å andra sidan kommer ”kunderna” med tiden oundvikligen att börja ställa krav på tjejerna. Det kan handla om önskemål som rör deras klädsel (kortare kjolar) eller att tjejerna ska vara tillmötesgående om någon vill att de ska sitta i deras knä. Steg för steg ökar kraven och steg för steg ökar acceptansen från vissa av tjejerna. Det är på detta sätt som prostitution kan växa fram. Det kan både ske med och utan festfixarens vetskap. När kontaktytan väl är etablerad finns risk för att händelseutvecklingen får sin egen dynamik.

XX är inte obekant med denna typ av verksamhet
I Thailand år 2008 organiserade XX en ”Closed Door Lunch” tillsammans med porrklubben ”Champagne Charlie’s”. Lunchgästerna utlovades uppvaktning av ”värdinnor” (i Thailand betyder detta vanligtvis prostituerade) samt en stor show för att ”fukta” aptiten. För att inte ens den mest fantasilöse person skulle missa budskapet presenterades ”aptitfuktaren” bak ”stängda dörrar” i form av en bild på en kvinna i färd med att ta av sig trosorna. Verksamheten som XX försökte starta i Umeå måste ses mot denna bakgrund.

Personer som XX måste uppmärksammas och isoleras. Och på så sätt stoppas.

XX historia väcker allvarliga farhågor

XX är dömd för en rad grova våldsbrott – ofta riktade mot sina flickvänner.

2000: Den 30 maj dömer Hovrätten för Västra Sverige XX till ett år och fyra månaders fängelse för misshandel, plus grov misshandel, av en man och en kvinna. Kvinnan var vid tidpunkten XX flickvän.

2004: Den 3 mars dömer Göteborgs Tingsrätt XX till fyra månaders fängelse för att han misshandlat en medfånge under tiden han satt av det straff han dömdes till år 2000.

2009: I september blir XX påkommen, av sin flickvän, med två andra kvinnor i flickvännens lägenhet i London. När flickvännen vill bryta relationen blir XX våldsam. Flickvännens chaufför går in och skyddar henne, varpå XX hugger chauffören i ansiktet med ett avbrutet vinglas och tar struptag på denne så att en nackkota knäcks. XX lyckas gå fri då han hävdar självförsvar.

2011: I juni döms XX till böter och samhällstjänst för att ha misshandlat en ny flickvän.

2011: Den 18 oktober angriper XX åter sin flickvän fysiskt efter ett besök på sexfesten ”Killing Kittens” i London. Misshandeln pågår i två timmar innan kvinnan lyckas fly ur XX bil.

2012: Den 20 augusti döms XX till fyra år och tre månaders fängelse för denna misshandel av domstolen Old Bailey Crown Court i London. Enligt domaren hade XX visat ”sadistisk njutning” när han gav sig på flickvännen.

2013: Under hösten 2013 släpps XX fri efter att ha suttit av halva strafftiden. Kort därefter dyker den före detta modellen upp i Umeå.

2015: XX döms till sex månaders fängelse av Umeå Tingsrätt för misshandel, ofredande, olaga hot och skadegörelse. Målsägande är XX nya flickvän i Umeå. Misshandeln skedde i början av december 2014.”

Det är inte för sent att sätta stopp för skrytprojekten

Av Jan Hägglund, 12 september 2014 kl 20:46, Bli först att kommentera

Arbetarpartiet vågar ta hårda och nödvändiga beslut. Som att sätta stopp för skrytprojekten. Detta kan gå till på följande sätt:
Banta. Äventyrsbadet byggs helt och hållet i kommunens regi. Det enda som behövs är ett beslut i fullmäktige om att banta projektet, från 400 miljoner till 100. Sedan måste badet flyttas ut från centrum av miljöskäl. Den grund som lagts vill vi omvandla till nödvändiga hyresrätter.
Backa. Vi vill tvärstoppa flytten av Stadsbiblioteket och samtidigt börja leta nya hyresgäster till Kulturväven. Hyrorna där är inte anpassade för ideella kulturföreningar – utan för affärsbanker och IT-företag. Kommunen måste backa ut ur Kulturväven, både för ekonomins och kulturens skull.
Begrav. I kulturhuvudstadsansökan till EU lovade Umeå att bygga tre skrytprojekt. Kulturväven, Äventyrsbadet samt en evenemangsarena! Arenan har tills vidare lagts på is av anhängarna – utom SD. Arbetarpartiet kommer att göra sitt yttersta för att begrava planerna på denna arena.

Lögner kan inte dölja att Vänsterpartiet skär ned ytterligare inom äldreomsorg, för- och grundskola

Av Jan Hägglund, 3 september 2014 kl 11:16, 3 kommentarer

Umeå kommun styrs av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. I budgeten för nästa år ökar behoven kraftigt. Skälet är främst att antalet äldre, barn- och grundskoleelever ökar. Om de ökade behoven inom äldreomsorgen skulle tillgodoses kräver detta ett tillskott med 55 miljoner. Då skulle kvaliteten på omsorgen och pressen på personalen vara densamma. Men (S) och (V) tillskjuter endast 33 miljoner kr. Detta innebär en nedskärning, i förhållande till de ökande behoven, med hela 22 miljoner kr. För varje vårdtagare, och för arbetarkvinnorna inom äldreomsorgen, innebär detta nya nedskärningar.

Situationen är densamma inom för- och grundskolan. Där ökar behoven med 56 miljoner. Här skjuter inte (S) och (V) till en enda varaktig krona. Jag skriver varaktig. För både när det gäller äldreomsorg och för- och grundskolan pytsar de styrande partierna ut pengar i olika ”projekt”. Men pengarna gäller nu endast för ett år. Därför kan inga nya äldreboenden och skolor byggas eller någon fast personal anställas.

Socialnämndens ordförande, Eva Andersson (S), sa under budgetdebatten att behovsökningen inom äldreomsorgen inte hade kunnat täckas. Detta var ärligt. Men Tamara Spiric (V) har en annan uppfattning. I en VK-intervju (28/8-14) anser hon att ”vi har full finansiering inom äldreomsorgen och det är en feministisk åtgärd för det är ett kvinnodominerat yrke”. Kommunalrådet Spiric (V) erkänner uppenbarligen inte, till skillnad från Eva Andersson (S), förekomsten av glappet mellan tillskottet på 33 miljoner och behovet av 55 miljoner. Men den som kan räkna vet att de 33 miljonerna endast täcker 60 procent av behovsökningen inom äldreomsorgen på 55 miljoner kr!

Skillnaden mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är denna: (S) tar ansvar både för maktens möjligheter att förverkliga projekt OCH för maktens pris – som innebär att stå för impopulära beslut. Kommunalrådet Tamara Spiric (V) är dock endast villig att ta ansvar för maktens positiva sida. Då det blir dags att ta ansvar för impopulära beslut förnekar hon att deras existens. Det är detta som leder till Vänsterpartiets svek och lögner.

Ett av kommunalrådet Tamara Spirics mest uppenbara svek handlade om stadsbiblioteket. Före valet 2010 lovade hon att Vänsterpartiet skulle kämpa för att stadsbiblioteket skulle få vara kvar vid Vasaplan. Men då Lennart Holmlund (S) erbjöd (V) toppositioner (Tamara Spiric fick en kommunalrådsplats) så kovände (V). I nämnda VK-intervju finns ett citat från Tamara Spiric där hon säger ”Jag säljer inte ut mig”. Men när det gäller stadsbiblioteket var detta just vad Tamara Spiric gjorde. En kort tid efter valet 2010 svek (V) och Spiric sitt vallöfte och sedan dess har partiet stött flytten av stadsbiblioteket till Kulturhuset Väven på kajen.

Men det är inte nog med detta.

I ett försök att dölja det första sveket (stadsbiblioteket) hemfaller Spiric till lögner som är lika grova som lätt avslöjade. Låt oss återigen titta på VK-intervjun. Där finns ett annat citat av kommunalrådet Spiric. I detta säger Spiric, apropå kulturväven dit stadsbiblioteket ska flyttas, följande: ”Jag tycker inte att väven skulle ha byggts för det är ett fruktansvärt dyrt projekt, men nu har vi fått ärva det …”.

Denna lögn är en ren förolämpning mot umeborna!

Det är uppenbart att Spiric (V) räknar med att folk inte ska minnas vad som hände. Men Spirics fräcka lögner avslöjas av de beslutsprotokoll som upprättas i samband med Umeå kommunfullmäktiges möten.

Låt oss upprepa: Tamara Spiric säger rakt ut i VK-intervjun att hennes åsikt var att ”väven” [inte] ”skulle ha byggts”. Kommunalrådet Spiric påstår till och med att hon har fått ”ärva det”.

Ok. Låt oss nu se de vad de skriftliga beslutsprotokollen visar?

Beslut nr 1: Den 31 januari 2011 skulle Umeå kommunfullmäktige bl a besluta om följande: att det som idag kallas för Kulturhuset väven skulle drivas i form av ett gemensamt bolag mellan Umeå kommun och Balticgruppen; att projektet skulle vara färdigställt vid årsskiftet 2013/2014; att en högsta nivå för byggkostnaderna fastställdes till 26 000 kr per kvadratmeter BTA (brutto-area). Bifall stod mot avslag. Ingen enda vänsterpartist röstade Nej till beslutet. Partiet slöt upp för ”Väven” tillsammans med (S) och Alliansen. Detta skedde under Tamara Spirics ledning.

Beslut nr 2: Sju månader senare, den 29 augusti samma år, skulle den detaljplan antas som var förutsättningen för att ”Väven” skulle kunna börja byggas. Bifall stod mot återremiss. Ingen vänsterpartist försökte stoppa bygget. Partiet slöt upp för ”Väven” tillsammans med (S) och Alliansen. Tamara Spiric stod bakom beslutet fullt ut.

Men det mest intressanta är Vänsterpartiets protokollsanteckning!

Det räckte nämligen inte för Vänsterpartiet att bara rösta för detaljplanen. I sin iver att visa Lennart Holmlund, Balticgruppen och Alliansen hur pålitliga partiet var, i sitt stöd för Kulturhuset Väven, bifogade Vänsterpartiet en särskild anteckning till protokollet. Denna anteckning är särskilt avslöjande när det gäller med vilken iver (V) både ville bygga Kulturhuset Väven – och därmed flytta stadsbiblioteket (in i Väven).

Protokollsanteckningen lyder som följer (min kursivering):

”1. Till att börja med: Vänsterpartiet står bakom projekterande och byggande av det planerande Kulturhuset. Inte enbart utifrån en passiv position, utan (V) har genom att vara aktivt och pådrivande i beslutsprocessen verksamt dragit sitt strå till stacken… ”!

Den som kan läsa har ingen svårighet att se sanningen – trots Spirics försök att dölja denna:

1. (V) i Umeå röstade för samarbetet med Balticgruppen; partiet röstade även för den kostnadskalkyl som lett fram till dagens fruktansvärda utgifter för Kulturhuset Väven; detta skedde den 31/1-2011,

2. (V) i Umeå röstade för den detaljplan som möjliggjorde byggstarten för Kulturhuset Väven; detta skedde den 29/8-2011,

3. (V) i Umeå var så ivriga att visa (S), Baltic och Alliansen sitt pålitliga stöd för ”Väven” att partiet bifogade en protokollsanteckning där (V) särskilt underströk sitt aktiva stöd och agerande för att Kulturhuset Väven skulle bli till – ett agerande från (V) och kommunalrådet Spiric som därmed bidragit till att beröva äldreomsorgen, för- och grundskolan samt personalen ekonomiska resurser. Detsamma gäller kulturen. Detta märks bl a genom att varken äldreomsorgen eller för- och grundskolan får de pengar de behöver för att täcka sina ökade behov.

De två protokollen samt protokollsanteckningen avslöjar Spirics grova lögner. För den som vill läsa står det, hur tydligt som helst, att kommunalrådet Spiric, och Vänsterpartiet i övrigt, inte ärvde något projekt som de var motståndare till. Det framgår ingenstans att Spiric skulle ha ansett att ”Väven” var fruktansvärt dyr. Det protokollsanteckningen visar är att (V) har varit pådrivande för att Kulturhuset Väven skulle byggas. Det enda fruktansvärda är Tamara Spirics lögner. Det som drivit in Vänsterpartiet i detta nät av grova politiska lögner och självmotsägelser är partiets vilja att både vara en del av makten i kommunstyrelsen – tillsammans med Lennart Holmlund – och samtidigt vara fritt och obundet då det passar. Men detta är en omöjlighet.

Arbetarpartiet kämpade ensamma mot Kulturhusanhängarna under hela 2011. Vi insåg mycket tidigt att skrytprojekten skulle slå mot äldreomsorg, för- och grundskolan och mot möjligheten att öka personaltätheten. Men också mot kulturen i Umeå. Vi fick ta mycket skit inne i kommunfullmäktige för att vi vågade rösta nej till skrytprojekt som Kulturhuset Väven och till Äventyrsbadet. Men detta uppvägdes mer än väl av det stöd vi hela tiden har känt ute bland vanligt folk då vi hållit torgmöten i centrum, knackat dörr ute på olika stadsdelar eller besökt kommunala och andra arbetsplatser.

Det Spiric nu försöker sig på är en ny lögn av samma sort som hon bedrog väljarna med 2010. Före valet 2010 dolde Tamara Spiric att hon ville flytta stadsbiblioteket till ”Väven”. Före valet 2014 försöker kommunalrådet Spiric slå i folk att hon aldrig ens har velat bygga den ”Väv” dit hon, sedan strax efter valet 2010, har arbetat så hårt för att flytta stadsbiblioteket.

Arbetarpartiet vill tvärstoppa flytten av stadsbiblioteket och låta detta vara kvar i lokalerna vid Vasaplan. Dessa kontrolleras fortfarande av Umeå kommunkoncern. Samtidigt vill vi påbörja arbetet med att hyra ut lokalerna i Kulturhuset väven till mer kapitalstarka grupper – grupper som Baltic och affärsbankerna. Om pengarna ska räcka till äldreomsorgen, skolan och ökad personaltäthet måste badet bantas och kommunen backa ut ur ”väven”. Sossarna, Vänstern och Alliansen har misslyckats. Nu är det vår tur i kommunalpolitiken.

Länkar till utdrag ur protokollen från kommunfullmäktige 31 jan samt 29 aug 2011:

Vinter-OS till Umeå – Nej, Nej och åter Nej

Av Jan Hägglund, 5 februari 2014 kl 16:34, 2 kommentarer

Sluuuta! Det måste vara nog nu.

Knappt har Kulturhuvudstadsåret inletts innan nästa skrytprojekt lanseras. Skrytprojekt: begreppet skrytprojekt räcker inte till för att beskriva det som nu föreslås av kommunalrådet Marie-Louise Rönnmark (S). Hon vill nämligen ha ett vinter-OS till Umeå, detta i samarrangemang med Åre, Östersund och Örnsköldsvik.

Idén är sanslös!!

Umeås skattebetalare har redan, inför kulturhuvudstadsåret, drabbats hårt. Kulturväven nere på kajen samt Äventyrsbadet invid Mimerskolan innebär en årlig kostnadsökning på cirka 120 miljoner per år – år efter år – i jämförelse med dagens situation (då stadsbiblioteket ligger i sina nuvarande lokaler vid Vasaplan och Simhallen vid Gammlia). Till detta ska läggas att bland annat Vänsterpartiet och övriga partier verkar vilja påtvinga umeborna Världens Dyraste Skidspår (VDS) som kommer att kosta 40 miljoner att bygga (för cirka tio kilometer extra skidspår – jo, det är faktiskt sant, det med)!

Personalsatsningar eller skrytprojekt

Dessa skrytprojekt hotar att urholka Umeås, nuvarande, goda ekonomi. Skrytprojekten hotar även att förhindra de mycket nödvändiga satsningar på personalen som skulle gynna Umeås äldre, barn, elever, luften vi andas samt vardagskulturen. Skrytprojekten stjäl redan utrymme från viktiga verksamheter som öppna förskolor – och vardagskultur.

De nämnda skrytsatsningarna har stötts av alla partier, från Vänsterpartister till Moderaterna via Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Alla utom ett: Det är bara vi i Arbetarpartiet som röstat och hållit emot.

330 000 000 000 kronor i Sotji.

Och nu vill alltså S-kommunalrådet Rönnmark ansöka om ett vinter-OS. Detta som kronan på skrytverket. Ett OS skulle vara alla skrytprojekts heliga graal. Arrangemanget i Sotji – i Ryssland – kostade 330 miljarder kronor att arrangera. Ja, du läste rätt: 330 miljarder! 330 000 000 000 kronor. Ett OS utgör ett mutkolvarnas paradis och lägger en framtida grund för korruption. Varken Umeås ekonomi eller maktkultur skulle hämta sig.

Sedd i detta sammanhang krymper Umeås makthavares tidigare tendenser till Stockholms-komplex ihop likt en punkterad sufflé. Aptiten på ett vinter-OS handlar, i värsta fall, om en betydligt allvarligare diagnos. För Umeås lågavlönade, och högavlönade, och alla däremellan, får vi hoppas att åkomman är politiskt behandlingsbar. Annars tvingas vi tala om storhetsvansinne. Och det vill vi inte. Vi hoppas att Rönnmark är isolerad – inte bara i fullmäktige utan även i sitt eget parti!

Men att Umeås makthavare över huvud taget överväger att ansöka om ett vinter-OS visar att dessa kretsar tappat kontakten med den verklighet som knegarna i Umeå lever i. Det som Umeås kapitalstarka bygg- och fastighetsföretag skulle vilja förverkliga är en s k multiarena – gärna genom att utplåna något fint grönområde som Hamrinsberget. Och ansöker kommunen om ett OS måste ett sådant byggnadsverk givetvis till. På ruinerna av Umeås idag goda ekonomi.

Detta måste få ett slut

Vi i Arbetarpartiet är inte bara ett parti. Vi är också initiativtagare till en bred och samarbetsinriktad rörelse för att stoppa skrytprojekt – och istället satsa på vardagsverksamheter som vård, skola, omsorg, vardagskultur samt underhåll av gator och kommunalt ägda fastigheter som Bostaden. Låt oss börja skapa en rörelse för att umeborna – alla vi som knegar varje dag för att få jobb, familj och livet i övrigt att gå ihop – som sätter ned en jättelik fot och stoppa idéer som om ett vinter-OS. Vi måste tillbaka till verkligheten.

Janne H.

PS. se nu upp för väl tajmade förslag på en s k multi- eller evenemangsarena. DS.

Vardagsverksamheterna kommer i kläm då S och V fullföljer skrytprojekten

Av Jan Hägglund, 16 oktober 2013 kl 08:04, Bli först att kommentera

Det finns ett stort behov av att öka personaltätheten inom äldreomsorg och skola. I den budget som S och V lägger för 2014 uteblir dessa satsningar. Istället fullföljs linjen av att satsa på skrytprojekt. Skrytprojekt som dessutom inte är finansierade! Den totala kostnaden för att bygga kulturhuset ”Väven” på kajen beräknas öka från 700 miljoner kr till 910 miljoner kr (varav Umeå kommun står för hälften). Den årliga driftskostnaden för kulturhuset har i budgethandlingarna uppgivits vara 148 miljoner kronor – per år, varje år. I det ingår hyra och drift. För att täcka dessa kostnader ska Stadsbiblioteket och några andra verksamheter tvingas flytta in i det stora huset på kajen. Detta beräknas ge 50 miljoner kr. Hyran kommer att gå på 65 miljoner per helår (för 2014 blir det 32,5 miljoner). Utgifterna för detta skrytbygge är inte finansierade i den budget som S och V lägger.

Detsamma gäller för Äventyrsbadet på Mimerskolans fotbollsplan. Kostnaden för detta bygge ligger strax under 400 miljoner kr. Ansvariga tjänstemän uppger att den årliga driftskostnaden kommer att ligga på 25 miljoner kr mer än dagens badhus. I den budget som S och V har lagt är inte dessa 25 miljoner kr finansierade fullt ut.

Det är mycket som blir lidande på grund av detta. Satsningen på skrytbyggena sker bland annat på bekostnad av upprustning av gamla fastigheter, som exempelvis Sofiehemsskolan, Rödängsskolan och Tegs Centralskola.

Skrytprojekten prioriteras alltså före vardagsverksamheterna. Detta gäller i form av utebliven satsning på mer personal, bättre vikariesituation och ett avskaffande av de så illa omtyckta delade turerna. Men även i form av att det nödvändiga underhållet av äldre byggnader, som inhyser skolor, förskolor och äldreboenden, eftersätts. Detsamma kommer att gälla för gator, cykelstråk samt snöröjning.

I våras fick Vänsterpartiets gruppledare Tamara Spiric, och hennes vapendragare Lasse Jacobsson, närmast krupp då tjänstemännen i Umeå kommun presenterade de ekonomiska förutsättningarna för budgetarna för år 2014 och framöver. S och V hade nämligen lagt beslag på cirka 200 miljoner kr i en form av ”utspelspengar”. Ett av skälen till att Tamara Spiric smutskastade två kvinnliga chefstjänstemän var att dessa föreslagit att ”utspelspengarna” skulle användas inom den ordinarie verksamheten (skola, förskola, äldreomsorg). Men det som hindrar att 2014 års budget blir en total katastrof är att just detta tjänstemannaförslag omsätts i verkligheten. Som vanligt försöker Vänsterpartiet dölja sanningen. Dels berömmer man sig av att ha använt dessa 200 miljoner till ungdomsjobb, satsningar inom äldreomsorgen, m.m, dels berömmer man sig av att ha dämpat stålbadet genom att följa tjänstemannaförslaget och satsa pengarna inom just den ordinarie verksamheten. Men det går inte att använda samma pengar två gånger.

Denna budget är en seger för de kvinnliga tjänstemän som Tamara Spiric angrep så hårt i våras. Något som för övrigt ledde till att hon blev anmäld för kränkande särbehandling (Spiric hade påstått att de båda kvinnliga ekonomerna hade ”manipulerat” siffrorna i budgetunderlaget).

Varför det s.k ”stålbadet” mot kommunens verksamheter mildras år 2014 beror på att S och V skjuter problemen framför sig. Detta genom att använda engångsinkomster för just detta år. Ska Umeå kommuns vardagsverksamheter, såsom skola, barn- och äldreomsorg samt underhåll av gator och fastigheter, kunna upprätthållas måste det sparas någonstans. För oss är sparmålen självklara: kommunen måste göra allt för att dra sig ur kulturhuset på kajen; kommunen måste också låta bli att bygga äventyrsbadet mitt i centrala Umeå – detta både av ekonomiska och miljömässiga skäl. Som alla vet är luften i centrala Umeå farlig att andas. Ett äventyrsbad kommer att göra den än värre. Och vi får betala 400 miljoner kronor för nöjet.

Förkrossande JA-seger – kurs i krishantering för MP och S

Av Jan Hägglund, 9 september 2013 kl 09:01, Bli först att kommentera

En förkrossande majoritet på 88,4 procent röstade JA till en lika (och bra) sjukvård i hela länet. Detta innebar ett förödande nederlag för NEJ-sidan som endast fick 7,3 procent av de avgivna rösterna. Det betyder tolv JA-röster på varje NEJ-röst.

Jag, och det Arbetarparti som jag tillhör, har aktivt ”kampanjat” för en JA-seger. Jag är glad, till och med mycket glad, för att JA-sidan segrade.

Men samtidigt är glädjen delad med en stor oro inför framtiden

Den hittills värsta krishanteringen som världen känner skedde året 1914 i staden Sarajevo. Då sköts en arvtagare till en kejsartitel ihjäl. Bristen på krishantering slutade i Det Första Världskriget vilket beräknas ha lett till att uppåt tjugo miljoner människor miste livet.

Den sämsta politiska krishanteringen i modern tid, i Västerbotten, har Miljöpartiet och Socialdemokraterna visat prov på. Det är Miljöpartiet och Socialdemokraterna som styr landstinget – tillsammans. MP + S utgör alltså landstingets regering. Och dessa båda partierhar i praktiken utgjort NEJ-sidan i den nyss slutförda folkomröstningen om sjukvården i Västerbotten. Det fruktansvärt prestigefyllda agerande från MP och S har nu spelat borjaralliansen rakt i händerna inför nästa val.

Och för vad? För tre (3) miljoner av en budget på ca 7 240 miljoner! Det utgör 0,4 promille. Så lite gav alltså besparingarna av sjukvårdsplatser i Dorotea och ambulansen i Åsele. Men det kostade MP och S en väldig prestigeförlust. En förlust som, utan tvekan, kommer att gynna borgaralliansen i valet – inte bara till landstinget – utan även till länets 15 kommuner och riksdagen den 14 september nästa år.

MP och S hade kunnat backa på denna mindre-än-halva-promille av budgeten. Istället kunde MP och S ha hållit fram att borgaralliansens skattesänkningar nu innebär att den offentliga sektorn (inklusive sjukvården) numera får 123 miljarder mindre per år – varje år. MP och S kunde ha framhållit att detta bidragit till att statsbidragen till landstinget inte räknas i takt med inflationen. Och att detta innebär att landstinget i Västerbottens län måste skära ned med 124 miljoner kronor per år – varje år.

Men istället för att backa på de tre (av 7 240) miljonerna – och hålla fram de fruktansvärda resultaten av borgarnas politik – så gav MP och S prov på en nästan osannolikt dålig krishantering. Som alltså innebar att de nu framstår som förlorade i folkomröstningen med 12 -1 !

Men det som verkligen oroar mig är två andra saker.

1. Att MP och S inte ska rspektera valresultatet och ytterligare förvärra skadan – och på detta sätt göra det ännu mer sannolikt att borgaralliansen går framåt i valet,

2. Att inte bara borgarallians som – av rent taktiska skäl – hoppade på JA-sidan utan att även andra organisationer och personer, nu ska hoppa av det arbete som återstår för att vända trenden för inlandet.

För oss i Arbetarpartiet var folkomröstningen bara ett första steg – i arbetet för en industri- och regionalpolitik som innebär att det skapas fler jobb i Västerbottens skogs- och fjällkommuner. För utan fler jobb kommer inte den avfolkning som pågått i inlandet under många decennier att kunna vändas till en positiv trend – där antalet sysselsatta och boende åter börjar öka.

Janne H.

PS. Miljöpartiet (MP) vill alltid vara partiet som är för det som är bra och emot det som är dåligt. Och på sina nationella partikongresser talar de, både högstämt och gulligt om att folkomröstningen förstärker demokratin. Men nu – då det verkligen gällde – här i Västerbotten vad ser vi då: ett MP som är redo att sälja sina principer för att få sitta kvar och styra landstinget med S. Eller kommer MP att respektera folkviljan i form av att endast 7,3 procent stödde den NEJ-sida som MP representerade. DS.

Arbetet för att rädda Nydalasjön har bara börjat

Av Jan Hägglund, 9 november 2012 kl 19:37, 1 kommentar

Bristen på sakkunskap har präglat debatten om Nydalasjön. Då Arbetarpartiet redogjorde för hotet mot Nydalasjön under fullmäktige 29/10 gick hela alliansen till angrepp: Ågren (M) förnekade, Johansson (M) dömde ut och Sellström (KD) var aggressiv. Degerliden (FP) hänvisade till 70-talet och ”kände sig trygg”. MP satt mest tysta och lät Alliansen föra ordet. Alla saknade de dock fakta när det gäller risken för algblomning.

För att råda bot på okunnigheten vill vi beskriva hotet mot Nydalasjön. Vid algblomning produceras gifter. Enligt Smittskyddsinstitutet kan dessa gifter innebära att badande hundar dör. Badande människor kan drabbas av feber och påverkan på levern, njurarna och muskulatur.

Risken för algblomning ökar kraftigt då koncentrationen av fosfor överstiger 25 mikrogram per liter sjövatten. Den s.k. närsaltutredning, som gjorts av företaget WSP på uppdrag av Umeå kommun, beskriver läget i Nydalasjön: Då belastningen från bostadsområdena Tomtebo 1B och Mariestrand slår igenom kommer snittkoncentrationen i Nydalasjön att hamna i intervallet 20 – 25 mikrogram/liter! Strax under den kritiska 25-gränsen. Till detta måste läggas belastningen från Kolbäcksleden, som byggts om till en fyrfilig motorväg, samt E4-rondellen.

Närsaltutredningen visar också att algblomning kan starta trots att medelvärdet för fosfor ligger långt under de kritiska 25 mikrogrammen. Detta beror på enskilda toppår. Umeå har haft flera sådana, t ex 1980 och 2002. Värst var 2010 då hela 42 mikrogram uppmättes. Siffrorna visar att vi redan nu befinner oss i en situation där ett utbrott av algblomning kan äga rum. Detta betyder att arbetet att säkra Nydalasjön inför framtiden bara har börjat.

Innan Arbetarpartiet tog upp hotet mot Nydalasjön förekom ingen debatt om detta. Sedan dess har miljöhotet diskuterat desto mer. Det är en seger för oss. Den första i denna fråga. Beslutet om Nydalaområdet är ett första steg. Stugorna kommer inte att privatiseras, och utvecklas mot ett året-runt-boende, vilket skulle ha ökat belastningen på en sjö som är i behov av minskad belastning. Antalet stugor kommer att minskas och utedassen att bibehållas. Men detta räcker inte. Arbetet för en sedimenteringsdamm, eller liknande, måste komma igång för att stoppa den fosfor som kommer från campingen.

En strid är över. Nu måste arbetet för att utveckla Nydalaområdet vidta. Runt en sjö med ett levande ekosystem kan satsningar av typen äventyrslekparker, beachvolleyplaner och friluftsliv göras. För detta krävs både politiska allianser och samarbete med alla de föreningar som har verksamheter runt sjön.

Kulturhuvudstadsåret – tillväxtfaktor eller jippo?

Av Jan Hägglund, 21 september 2012 kl 15:53, 1 kommentar

På flera områden har Kulturhuvudstadens ledning hamnat på kollisionskurs med stadens kulturutövare. När det nya kulturhuset skulle byggas protesterade biblioteks-personal och besökare som menade att färre skulle hitta till biblioteket när det lämnade Umeås absoluta centrum. Dessutom protesterade Umeå teaterförening som inte ville lämna sina lokaler på Sagateatern. Mest omfattande blev protesterna när kommunledningen ville sälja Scharinska Villan – en klassisk konsertlokal i centrala stan. Många av stadens musiker hotade med bojkott av K14-året och kommunen tvingades att backa.

Skandalerna kring K14-året visar att projektet inte vuxit fram bland kulturutövarna. Istället speglar det behoven hos kommunalråd och fastighetsspekulanter, vägledda av teorin om s.k. ”kulturledd tillväxt”. Tanken är att jippon, som K14-året, ska kombineras med hämningslösa satsningar på utökade handelsområden och hotellverksamhet. Dessa ska ta emot de människor som man hoppas ska dras till Umeå. Beslutet att tillåta skyskrapor i centrala Umeå, som riskerar att pressa upp tomtpriser och lägga grunden för en fastighetsbubbla, är en del av detta. I grund och botten handlar kulturåret alltså om ekonomi – inte om kultur.

Frågan är då om den ”kulturledda tillväxt” som Umeås kommunledning talar om har potential att lyckas? Utgångsläget är svårt för Umeå. Med ett invånarantal på 115 000 och ett glest befolkat omland är publikunderlaget för olika evenemang relativt begränsat. Mot den bakgrunden framstår kommunledningens ambition att göra Umeå till ”en ledande kulturstad i Europa vad gäller såväl bredd som spetskultur…” som verklighetsfrånvänd.

Det är en sak att kultur är viktig för vilken stad som helst och att det finns många duktiga kulturutövare i Umeå. Det är en helt annan sak att slunga ur sig att Umeå skulle vara en ”internationell kulturstad”. Att behandla kulturen som en ekonomisk tillväxtfaktor är dessutom att göra den en otjänst. Istället för jippon borde man satsa på längre öppettider på stadsdelsbiblioteken och mer resurser till läsprojekt på skolorna.

Kommunledningens ”kulturledda tillväxt”, som bygger på fastighetsspekulation och storslagna jippon, riskerar att leda till konkurser och krascher. När det gäller tillväxt borde man istället rikta blickarna mot den industri som redan finns i Umeregionen och som både måste försvaras och utvecklas. Ett exempel är det skogstekniska klustret, med företag i Umeå, Vindeln, Nordmaling osv, som har en potential att delta i utvecklandet av tekniska lösningar för framställande exempelvis biobränsle. Med en långsiktig industriell tillväxt, med miljövänlig grön teknologi, kan en grund skapas för både välfärd och kultursatsningar. Satsningar som bygger på behoven hos kulturutövare och medborgare – inte hos byggherrar och kommunalråd.

Mer resurser krävs inom äldreomsorgen

Av Jan Hägglund, 14 september 2012 kl 16:21, 1 kommentar

Kampen för mer resurser till äldreomsorgen handlar om mer än bara kronor och ören. Det handlar om självkänsla, både för de äldre och för personalen.

Varje boende har rätt att ses som en individ, med individens behov av att se ett visst TV-program eller att komma ur lägenheten. Finns inte tillräckligt med personal, som kan tillgodose detta, drabbas just självkänslan. Både hos den äldre och hos den personal som inte hinner eller orkar med sitt jobb.

Vi i Arbetarpartiet har tagit initiativ till en kampanj för att öka resurserna till äldrevården i Umeå. Under de tio åren 2002-2011 minskade andelen umebor – 80 år och äldre – som fick plats på ett äldreboende från 31 av 100 till 21 av 100. Detta motsvarar cirka 350 platser.

På äldreboendena har personaltätheten dessutom sjunkit. Under de tre åren 2005 till 2008 minskade personaltätheten på sjukhemmen med 20 procent under dag/kväll. Detta berövade varje boende fem timmars omvårdnad i veckan.

En plats på ett boende kan innebära ökad trygghet. Att kunna äta tre måltider om dagen, tillsammans med andra, innebär dessutom en helt annan social situation. För vissa innebär en plats på ett boende att ensamheten bryts. Äldreensamheten är ett stort samhällsproblem.

Den låga personaltätheten minskar möjligheten till sociala kontakter mellan personal och brukare – man hinner inte prata i egenskap av medmänniskor, som man gör exempelvis när man promenerar tillsammans. Stressen gör att en sorts ”objektifiering” riskerar att smyga sig in. Det kan hända att man börjar se de gamla som ”arbetsuppgifter” som måste ”klaras av” så snabbt som möjligt – och inte som medmänniskor. En sådan utveckling är negativ både för de gamla och för personalen.

När platser på äldreboenden försvinner och personaltätheten minskar så återstår, för de äldre, att förlita sig på hemtjänsten. Men år 2009 skar man bort 6 miljoner kronor även inom hemtjänsten i Umeå. Detta innebar att möjligheten för de anställda att träffas och diskutera jobbet minskade. Stressen ökade. Under sommaren 2012 kom SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, med en kartläggning som visade att Umeå var en av de kommuner i Sverige som satsade minst på hemtjänsten.

Både personaltätheten och antalet boenden måste öka – det gynnar både personal och brukare. Den gamla Ålidhemsskolan skulle t ex kunna byggas om till äldreboende. I varje stadsdel borde det finnas ett centra för äldre som erbjuder boende, men också social samvaro för de som bor i närheten. Får man en boendeplats i sin egen stadsdel och dessutom möjlighet att komma ut ur lägenheten ökar möjligheten att behålla vänner och bekanta.

Det är en skandal att makthavarna i Umeå inte satsar mer på äldreomsorgen trots att kommunen går med stora överskott år efter år. De tio åren 2001-2011 hade Umeå kommun och dess bolag, som Bostaden och Umeå Energi, ett sammanlagt överskott på 1 914 miljoner kronor. Det visar att Umeå kommun är en rik kommun – som har råd att satsa mer på äldreomsorgen.