Etikett: Balticgruppen

I Malmö och Umeå: det offentliga plundras med hjälp av ”kulturen”

Av Jan Hägglund, 26 juni 2015 kl 17:56, Bli först att kommentera

I både Umeå och Malmö överförs väldiga summor av skattemedel till de skrytprojekt som politikerna tror ska innebära nya tillväxtmotorer. Detta genom de s k kultursatsningarna (en Kulturväv här, ett Malmö Live där). I Umeå ligger idag totalkostnaden för ”väv” och bad på cirka 850 miljoner. I Malmö har bara konserthuset kostat nära 1,3 miljarder.

Under många årtionden har regionsjukhuset NUS och de båda universiteten utgjort tillväxtmotorerna i Umeå (det finns bara sju regionsjukhus i hela Sverige). Sjukhus och universitet har utgjort basen för Umeås väldiga tillväxt vad gäller jobb och invånare, sett med norrländska mått mätt, alltsedan 60-talet. Dessa innebar starten för en uppåtgående spiral för kommunen. Men sjukhus och universitet har nått sin kulmen som tillväxtmotorer. I samband med att Umeå ansökte hos EU om att få bli Europas Kulturhuvudstad 2014 lovade kommunens politiker att uppföra flera skrytbyggen. De dyraste utgjordes av kulturhuset Väven och Äventyrsbadet. Denna satsning byggde på ett flummigt resonemang om att kulturen skulle kunna avlösa industrin som den nya ekonomiska tillväxtmotorn.

■ Kulturhuset Väven. Detta skrytprojekt byggdes gemensamt av Umeå kommun och Balticgruppen. ”Baltic” ville ha ett hotell samt annan kommersiell verksamhet i sin del. Umeås politiker gjorde nästan exakt som kollegorna i Malmö. I båda städerna byggdes överdådiga kulturbyggnader för att locka invånarna till de privata aktörernas hotell- och konferensverksamhet. I Malmö handlade det om att bygga ett konserthus (Malmö Live) så att detta skulle dra folk till Petter Stordalens anläggningar. I Umeå handlade det främst om att flytta stadsbiblioteket, från sitt optimala läge mitt i centrum, ned till kajen och Krister ”Baltic” Olssons hotell- och konferens.

■ Äventyrsbadet. Detta bygge gick lös på ca 400 miljoner kronor. Förutom den alldeles för dyra investeringen är badet placerat på den miljömässigt sämsta platsen i hela Umeå. Den ekonomiska planen för badet förutsätter ca 380 000 besökare per år. Många kommer med bil från kranskommunerna. Luften i centrala Umeå, som innehållit olagligt höga halter av kvävedioxid i nästan ett decennium, riskerar att försämras ytterligare av projektet.

Omsorg och utbildning utarmas av skrytbyggen
Visst har dessa skrytbyggen inneburit en tillväxt. Men inte genom att en industriell epok avlösts av en kulturell epok vad gäller ekonomisk tillväxt. Det har skett en tillväxt. Men denna har främst bestått av ökade vinster för byggherrar och lokala fastighetsspekulanter – bekostade med skattemedel.

Både i Umeå och Malmö har (S) varit drivande i att förverkliga projekten – med Alliansen och V i släptåg. För Umeås del innebär ”väv” och bad årliga fördyringar i kommunens driftsbudget på mellan 80-100 miljoner. Varje år. Detta drabbar för- och grundskola, äldreomsorg och bostadsområden. Detsamma sker i Malmö.

Nya skrytprojekt eller samarbete med kranskommunerna?

Av Jan Hägglund, 25 november 2014 kl 14:31, 5 kommentarer

Jag trodde att vi hade fått nog av skrytprojekt i Umeå. Men Väven och Äventyrsbadet på Nanna-tomten ska nu få sällskap av ännu ett minst sagt tvivelaktigt projekt; att bygga en skidanläggning för utförsåkning ”av internationell klass” på Vallberget i Tavelsjö. 80 miljoner kronor ska kalaset kosta, där kommunen står för ena halvan och Balticgruppen (vilka annars?) för andra halvan. En del av pengarna till projektet är medel som blivit över när man byggde Väven. Det finns alltså starka skäl att se Vallberget som en förlängning av skrytbygget på kajen. Frågan om bolagsbildning för anläggningen debatterades och klubbades i kommunfullmäktige den 24 november.

Beslutsunderlaget innehåller en hel del som får varje människa med minsta lilla verklighetskontakt att ta sig för pannan!

Vad sägs om att det på fullaste allvar finns förhoppningar om att den ska locka till sig turister från exempelvis södra Europa (med närhet till Alperna…)? Eller att folk ska åka från Norge, förbi de norska fjällen och förbi välkända svenska skidorter som t.ex. Åre, Hemavan och Tärnaby, för att åka skidor på Vallberget. Ett Vallberg som har, i sammanhanget blygsamma, 155 meters fallhöjd? Vallberget, som är mindre än backen i Agnäs, ska dessutom få husera världscup-tävlingar i slalom! Hoppas representanter för Umeå…

”Orimligt” är ett otillräckligt ord för att beskriva detta.

I underlaget talas det även om att Vallberget ska vara en destination för fjällvandring. Det är skrattretande. Sen jag lärde mig gå har mina föräldrar tvingat med mig på fjällvandringar – vinter, sommar, med skidor och utan. Vallberget är fint och trevligt. Jag har ju själv klättrat upp för berget. Men det går inte ens med den livligaste fantasi att kalla det för fjällvandring.

I debatten tog vi i Arbetarpartiet bland annat upp om den totala bristen på verklighetsförankring i underlaget. Vissa ledamöter i kommunfullmäktige pressades att distansera sig från de mest verklighetsfrånvända prognoserna i underlaget. Men beslutet att bygga en anläggning stöddes av 47 ledamöter av 63 närvarande.

Beslutsunderlaget var som sagt var fullt av orimliga förhoppningar, och dessvärre lyste seriösa ekonomiska kalkyler med sin frånvaro. Något som också saknades var en insikt om att snöläget kan se annorlunda ut i framtiden, med den globala uppvärmningen i åtanke.

Balticgruppen är som sagt en av intressenterna på Vallberget. De ser Vallberget som en god affär. Antalet hotellsängar har nämligen fördubblats i Umeå de senaste åren, varav Balticgruppen driver minst ett av hotellen och äger en del av de fastigheter som huserar övriga hotell. Skidbacken i sig kommer inte att ge några intäkter, men Balticgruppen hoppas troligen att de ska tjäna in på gungorna vad de förlorar på karusellerna. Umeå kommuns skattebetalare har dock inga gungor, i form av hotellrum, att tjäna in förlusterna på…

Umeås kranskommuner Bjurholm, Robertsfors, Vännäs och Vindeln har alla skidanläggningar. Detta är viktiga verksamheter för dessa kommuner som brottas med avfolkning och brist på privata arbetsgivare. Många av dessa skidanläggningar har redan idag svårt att få det hela att gå ihop. Ytterligare konkurrens från Umeå kommun kan göra att dessa får slå igen.

Istället för skrytprojektet på Vallberget vill Arbetarpartiet att Umeå försöker inleda ett samarbete med exempelvis Bjurholms kommun för att utveckla Agnäsbacken – när det gäller möjligheter ta sig till Agnäs från Umeå med kollektivtrafik. Fallhöjden i Agnäs är högre än i Vallberget. Och där finns redan liftanläggningar, camping och värmestugor. Denna verksamhet skulle kunna utvecklas om Umeå och Bjurholm samarbetade. Och kostnaden för skattebetalarna i Umeå skulle bli betydligt lägre än 40 miljoner.

Satsningen på Vallberget, som alltså kan drabba skidanläggningarna i kranskommunerna hårt, drevs hårdast av Centerpartiet. Det är uppenbart att de övergett sin gamla slogan ”Hela Sverige ska leva”. Från Arbetarpartiets sida ska vi göra vad vi kan för att utveckla samarbete mellan Umeå och kranskommunerna – vi anser nämligen att även kranskommunerna ska leva.

Bevara Hamrinsberget – som park med utomhusscen

Av Jan Hägglund, 21 november 2014 kl 11:22, Bli först att kommentera

I en av sina ansökningar till EU, för att få bli Kulturhuvudstad, lovade de styrande politikerna i Umeå att de skulle uppföra tre skrytbyggen. Efter ”Väven” och Äventyrsbadet är det bara en tidsfråga innan bygget av en Evenemangsarena/Multiarena kommer på tal. Och starka krafter har sedan flera år tillbaka kastat sina lystna blickar mot Hamrinsberget för bygget av en sådan arena.

Det första skrytbygget var det som idag kallas ”Kulturhuset Väven” nere på kajen. Senast uppgivna kostnad var 915 miljoner. ”Väven” är ett samarbetsprojekt mellan kommunen och Balticgruppen där skattebetalarna betalar hälften.

Det andra skrytbygget blev det som idag kallas Äventyrsbadet. Det ligger på Mimerskolans grusplan och finansieras helt av kommunens skattebetalare. Senast uppgivna kostnad: ca 400 miljoner. Den ekonomiska kalkylen bygger på 380 000 besökare per år vilket blir över 1 000 per dag. Detta kräver besökare från Sävar, Hörnefors, Vännäs, Bjurholm, Nordmaling och Robertsfors. Dessa kommer, liksom många umebor, att av naturliga skäl ta bilen. Resultatet kan bli vad Länsstyrelsen kallar en ”trafikinfarkt”. Och luften i centrala Umeå, som redan är så farlig att den bryter mot miljölagarna, kommer att bli ännu sämre.

Det tredje skrytbygget skulle bli en multiarena eller en evenemangsarena. Idag ligger kommunen lågt med denna. Men Vänsterpartiet har tidigare stött ett förslag om att låta Balticgruppen bygga en sådan på … Hamrinsberget. Och Baltic har haft en option (ett sorts företräde) på att ”köpa och utveckla” detta område. Balticgruppen har nu ansökt om att få exploatera området. Frågan kan komma upp i kommunfullmäktige år 2016.

Hamrinsberget är ett av Umeås absolut viktigaste grönområden
Vi anser inte att Umeå ska ”offra” ytterligare ett grönområde. I samband med de senaste bostadsförsörjningsprogrammen har en rad viktiga grönområden redan blivit bebyggda eller ”lovats bort”. Öbacka strand är bebyggt. Vid Brinkvägen ska det byggas lägenheter ned mot strandpromenaden. Grönområdet vid Rosendal får också bebyggas. På ”fastlandet” mitt emot Bölesholmarna ryker också ett grönområde. Inte bara den tidigare fotbollsplanen vid Sandåkern bebyggs utan även en rad mindre skogsområden runt den f.d. planen håller på att bebyggas. Nydala sjöstad, intill Nydalasjön, kommer att omvandlas från våtmarker till ett större bostadsområde vilket kan komma att hota den redan utsatta vattenkvaliteten i Nydalasjön. Även skogen ovanför Fridhemsgymnasiet (Östra) ska bebyggas. Centralt belägna grönområden i Umeå offras för ”duttar” av bostadsbebyggelse. Någonstans måste gränsen dras. Arbetarpartiet drar den vid Hamrinsberget.

Historiskt viktigt grönområde
Hamrinsberget har varit ett av Umeås mest betydande fritids- och grönområden. Där fanns en hoppbacke dit umeborna vallfärdade för att se hopptävlingar. Det fanns tre dansbanor där bland annat Siw ”Siwan” Malmkvist uppträdde. Ännu i början på 1960-talet fanns kanonportar kvar efter befästningsanläggningar som skulle försvara Umeå mot ryska krigsfartyg som kunde tänkas segla uppför älven. Nedanför berget har det funnits kolonilotter.

Istället för att bli en gräddhylla för lyxbostäder och en plats för ett nytt skrytbygge borde vi ta fasta på områdets historia och utnyttja det på samma sätt som skedde med början redan på 1930-talet: Som en park- och friluftsområde. Det är lätt att rusta upp området. Det är bara att fälla ett antal träd, fylla på med lite jord och sedan står en underbart belägen utkiksplats klar. Bygger vi sedan ett litet torn högst upp, istället för hoppbacken, blir utsikten ännu bättre. Sedan kan vi lägga till en mindre utomhusscen och vi har något som skulle vara nästan lika fint som slottsruinerna i Visby.

Det är dags att sätta stopp för ytterligare skrytbyggen som, på ett sätt eller annat, kommer att kosta Umeås skattebetalare ytterligare pengar. Det är dags att försvara det hittills kanske viktigaste grönområdet i Umeå som också hotas – Hamrinsberget.

Delta i Arbetarpartiets symboliska folkomröstning!

Vi kommer att hålla till på Rådhustorget nu på lördag (22 november) mellan kl 13-14! Kom och gör din röst hörd om Hamrinsbergets framtid.

Park med utkikstorn och utomhusscen
eller
En gräddhylla med lyxbostäder och ett ytterligare skrytprojekt i form av en s.k multiarena

Öppet brev till Baltic om er åsiktsundersökning

Av Jan Hägglund, 11 februari 2014 kl 11:09, 4 kommentarer

I lördagens Folkbladet publicerade jag och min partikamrat Patrik Brännberg ett öppet brev till Balticgruppen. Här är det:

Vi skulle vilja veta till vad ni, i Balticgruppen, ska använda alla uppgifter till som ni samlar in från vissa utvalda umebor. Vi som skriver detta öppna brev tillhör, enligt uppgift, en utvald grupp av politiskt förtroendevalda, folk från media och universitetet samt hyresgäster som frågas ut om våra åsikter om främst Balticgruppen.

Bakgrund: i december ifjol blev en av oss blev uppringd av ett opinionsmätningsinstitut. Institutet presenterade sig med namn och angav att syftet med frågorna var att ta reda på vad olika personer tyckte om bostadsföretag. Sedan följde en grundlig utfrågning av vilka uppfattningar den uppringde hade om olika bostadsföretag. Eller, det var så det framstod i början. Men under utfrågningen blev det, stegvis, uppenbart att frågornas mål var att få reda på vad den utfrågade ansåg om just Balticgruppen.

Det visade sig också att det var Balticgruppen som hade beställt undersökningen.

Men detta stod inte klart vare sig före eller efter utfrågningen i december. Det var först efter att intervjun var avslutad, och när den utfrågade bad att få garantier för sin anonymitet samt undrade varför just han hade blivit utvald, som det framkom att beställaren av intervjun var Balticgruppen. Det framkom även att institutet fått 500 namn att ringa samt att målet var att nå 240 av dessa personer. Men om inte den utfrågade själv hade ställt frågor om anonymitet och urval skulle det aldrig ha framkommit att det var Baltic som tagit initiativet till utfrågningen.

Den 5 februari ringdes den andre av oss upp. Denna gång framgick det att det var Baltic som var beställare av undersökningen. Efter genomförd intervju ställde den uppringde själv frågor till institutet. Det framkom då att målgrupperna för intervjuerna var ”politiskt folkvalda, folk från media och universitetet samt hyresgäster”. Vi fick också veta att institutet hittills fått svar från 130 personer.

Som folkvalda till Umeå kommunfullmäktige är det vår uppfattning att vi ska göra vårt bästa för att vara tillgängliga: detta oavsett om det är elever från Strömbäck, gymnasieskolorna eller universiteten som ställer frågorna. Detsamma gäller för opinionsinstitut som vill veta vad vi har för uppfattningar om bostadsföretag.

Men utfrågningen ställer vissa frågor. Vi båda är offentliga representanter för Arbetarpartiet i Umeå kommunfullmäktige. Vi utgör ännu inte fullmäktiges allra största parti. Ändå återfinns två av vårt partis representanter bland de hittills endast 130 svarande. Detta antyder inte, repeterar inte, att Balticgruppen sysslar med någon form av åsiktsregistrering. Men att två från vårt parti tillhör den lilla grupp som utfrågats antyder att utfrågningen verkar vara väldigt riktad till beslutsfattare och opinionsbildare.

Det står Baltic helt fritt att fråga vad sådana tycker. Men det hade känts betydligt bättre om utfrågning i december hade inletts med en fras som ”vi ringer på uppdrag av Balticgruppen för att ta reda på vad du tycker om Baltic i jämförelse med andra fastighetsägare”. För detta var vad vi båda uppfattade att intervjun egentligen handlade om. Återigen: För att detta brev ska få en korrekt balans vill vi återupprepa att den av oss som blev uppringd i februari fick veta att initiativet kom från Baltic.

Det vi nu skulle vilja veta är till vilket ändamål som ni, i Balticgruppen, ska använda alla uppgifter som ni fått av oss som ni frågat ut. Vi skulle också vilja veta hur ni gjort urvalet av de utfrågade samt hur många som utfrågats som fått veta att det är ni i Baltic som ligger bakom intervjun. I slutänden är ju folk inte mer anonyma än sitt telefonnummer, d v s inte anonym alls. Ni spelar en dominerande roll i den stadsomvandling som Umeå just nu genomgår. Det ni gör har därför ett allmänintresse.

Vi anser att ni i Balticgruppen bör besvara våra frågor.

Umeås maktelit sa nej till folkomröstning om flytten av stadsbiblioteket

Av Jan Hägglund, 3 maj 2011 kl 18:06, 1 kommentar

”Demokrati är en grundläggande värdering” brukar vi höra när det gäller länder långt borta. Men när kraven på demokratiskt inflytande hotar makthavarnas planer här hemma, blir det ett annat ljud i skällan. Flytten av stadsbiblioteket är ett exempel. Bakom flytten av biblioteket, och bygget av det nya kulturhuset, står nämligen Umeås politiska och ekonomiska elit. Den politiska eliten vill ha ett skrytprojekt att sola sig i när Umeå blir EU:s kulturhuvudstad 2014. Balticgruppen ser kommersiella möjligheter och vill bygga ett höghushotell mitt i kulturhuset samt en galleria/saluhall.

Umeborna, däremot, har inte tillfrågats. I valrörelsen lyste frågan om en flytt av stadsbiblioteket med sin frånvaro. Nuvarande Arbetarpartiet samt V, C och MP var tydliga motståndare. Holmlund och S svävade medvetet på målet. Då opinionsundersökningar dessutom visade att en stor majoritet av Umeborna var emot en flytt undvek tongivande partier – som S och M – frågan, och det blev ingen debatt om biblioteket i valrörelsen.

Men bara tre månader efter valet hade läget svängt. Totalt. V som gjort ett bra val, delvis tack vare sitt motstånd mot biblioteksflytten, gjorde upp med S. Å ena sidan fick Tamara Spiric (V) och hennes närmaste krets inflytelserika poster i styrelser och nämnder i kommunen. Å andra sidan planerade man det nya kulturhuset och flytten av stadsbiblioteket tillsammans med S. Tamara Spiric (V) sken som en sol när hon, som nyblivet kommunalråd, förklarade att hon tyvärr tvingats gå med på en flytt av stadsbiblioteket. Tamara lyste som sagt. Men de som röstat på V i kommunalvalet kunde känna sig dragna vid näsan.

Detta betyder att umeborna inte fått säga sitt om flytten. De har blivit svikna. Det var mot denna bakgrund som Arbetarpartiet föreslog att Umeå kommun skulle organisera en lokal folkomröstning – eller en lokal opinionsundersökning – i frågan. Detta självklara och demokratiska förslag mötte, föga överraskande, ett kompakt motstånd i fullmäktige.

Tomas Wennström (S) förklarade, med en bristande logik, att han ville flytta biblioteket… och att han därför var emot en folkomröstning. V hävdade, med samma logiska kullerbytta, att de varit tvingade att acceptera en flytt… och att de därför var emot en folkomröstning. C, som tidigare varit emot en flytt, sa att man nu ville flytta stadsbiblioteket ner till kajen och ha kvar en filial vid Vasaplan… och att man dessutom var emot en folkomröstning.

När det kom till kritan var partierna i kommunfullmäktige emot att få höra vad umeborna tyckte. Alla med sina egna hopsnickrade argument. Men varför denna ovilja gentemot demokratiskt inflytande? Svaret är enkelt. En folkomröstning skulle avslöja hur isolerad makteliten (den politiska, mediala och ekonomiska) är i denna fråga. Därmed skulle resultatet av en folkomröstning inte bara kunna stoppa flytten av biblioteket, utan också kunna sätta käppar i hjulet på den exempellösa exploateringen som är planerad av centrala Umeå. Och där finns både stora pengar och stor politisk prestige investerade.

Så det är med Umeås makthavare som med andra makthavare runt om i världen. Demokratiskt inflytande är bra … men bara så länge det passar in i den politiska, ekonomiska och mediala elitens planer. Därför blev det ingen folkomröstning om flytten av stadsbiblioteket i Umeå. Och ingen opinionsmätning heller.

SMS:et, den elake hovnarren och maktkoncentrationen i Umeå

Av Jan Hägglund, 1 april 2011 kl 15:03, Bli först att kommentera

Lennart Holmlund har, som de flesta vet, försökt skrämma en ”debatterande” tjänsteman vid länsmuseet till tystnad. På kommunfullmäktiges möte i måndags 28 mars försökte alla partier utom Arbetarpartiet att göra detta till en fråga om Lennart Holmlunds personlighet.

Men det är inte Holmlunds sms som är viktigt utan den maktkoncentration som ligger bakom sms:et.

Frågan om flytten av Stadsbiblioteket är viktig i sig själv. Detta på flera sätt. Det gäller en rad frågor som är avgörande för Umeås framtida utformning. Exempel: biblioteksverksamheten – både vid Vasaplan och ute på stadsdelarna, kulturens framtid, den fysiska utformningen av centrala Umeå, luftens kvalitet (eller snarare brist på kvalitet) samt hur man ska använda 700 miljoner kr.

Men frågan om stadsbibliotekets framtid har ställt en större fråga på dagordningen. Det handlar om den allt tydligare, och allt mer orimliga, maktkoncentrationen i Umeå. Denna maktkoncentration, som har växt fram under en lång tid, har nu funnit sina former och anser sig stå över vanliga demokratiska spelregler. I samband med den planerade flytten av stadsbiblioteket har denna maktkoncentration framträtt i all sin nakna och brutalt anti-demokratiska form. Jag återkommer till detta litet senare.

I skrivande stund har Lennart Holmlund som sagt försökt skrämma en ”debatterande” tjänsteman vid länsmuseet till tystnad. Namnet på denna tjänsteman är Anders E. Björkman. Det som understryker sammanväxten mellan staten (i detta fall Umeå kommun) och kapitalet (Balticgruppen) är det sätt på hur Holmlund skriver. Han riktar sig till tjänstemannens chef. Sedan försöker han att skrämma denna chef. Det antidemokratiska är inte bara ATT Holmlund skriver till en chef för att hon ska tysta en underlydande. Det är även intressant HUR Holmlund skriver. Läs själva Holmlunds sms till länsmuseets chef Ulrika Grubbström. (den kursiverade texten nedan).

”Hej Ulrica. Jag läste den debattartikel som din webbredaktör skrev om Baltic. Det är ju en person som haft flera sådana artiklar förut men nog är jag helt säker på att du och museet för all framtid inte bör kontakta Baltic för att de ska sponsra någon verksamhet. Jag vet ju att han skriver vad han vill som privatperson men han kan långt ifrån må bra med alla de insinuationer som fanns. Dessutom en massa fel, men det ansvaret ligger ju på VK som publicerar”.

Kommentar: lägg märke till att Lennart Holmlund, som innehar Umeå kommuns tyngsta politiska ämbete, inte bara försöker använda sig av den tyngd som detta ger honom. Holmlund gör sig, dessutom, till en direkt tolk för Balticgruppen (Christer Olssons) uppfattningar. Han går så långt som att säga att museets chef ”för all framtid inte bör kontakta Baltic för att de ska sponsra någon verksamhet”! Vi inom Arbetarpartiet frågar oss hur Holmlund vet detta? Svaret är den ”maktens triangel” som vi talat om tidigare. Denna "maktens triangel", bestående av a) några få kommuntoppar, b) Balticgruppen (undra på att andra affärsidkare klagar på ett dåligt företagsklimat – Baltic verkar ha företräde till allt), c) vår vanligaste morgontidnings mediaimperium, är de som styr Umeå. Holmlund använder sig alltså av två av kommunens tre tyngsta ”pjäser” för att skrämma till tystnad. Sig själv och Baltic.

Som om detta inte vore nog så har tjänstemannen, Anders E. Björkman, även angripits av en av Umeås tyngre, och Balticgruppen närstående, kulturentreprenörer. I ett brev från denne kulturentreprenör fanns en rockslagsknapp med texten: ”NO! Artists Against Everything”! I brevet fanns också en text med bl a följande innehåll: ”Bär den med stolthet, fortsätt att kämpa mot alla förändringar i vår stad”.

Många kapitalister som tjänat riktigt mycket pengar (inte sällan genom att ha använt brutala metoder) blir till slut så rika att de har råd att köpa sig ett bättre rykte. Detta är exakt vad Umeås ”furste” Christer Olsson sysslar med – vid sidan av sina nya och allt större fastighetsaffärer. Det är i detta sammanhang som man ska se Baltics penninggåvor: till universitetet (vilket fick universitetet att utnämna Olsson till hedersdoktor); till arbetslösa ungdomar (vilket fick Britt-Marie Löfgren, gruppledare för FP, att frenetiskt försvara Olsson på fullmäktige i måndags); till uppbygget av konstparken vid Umedalen (vilket köpt Baltic en massa gratisreklam). Christer Olsson vill verka som en fin och kultiverad människa – som en riktig mecenat – men för honom är allt detta bara en annan form av investeringar – en ”finare” form av reklam.

Baltics ägare, Christer Olsson, håller sig också med en egen kändis vid namn Staffan Ling. Ling är en före detta. Före detta medlem av Socialistiska Partiet (SP). Före detta komiker (känd från bl a TV-serien ”Staffan och Bengt”). Denne Staffan Ling ingår i Christer Olssons långsiktiga planering. Om konstparken syftar till att förgylla Olssons framfart så är syftet med den före detta vänsterpolitikern och komikern Staffan Ling att popularisera Baltics framfart. Men Olssons kultiverade attityd är just bara en attityd – köpt för pengar. Om inte Baltic får som de vill så drar de sig inte för att hota. De hotar med att investera i någon annan kommun (och då betyder inte ungdomarna i Umeå något längre för Baltic). Och Baltic kan, som vi vet, även få Lennart Holmlund att känna sig tvungen att skicka hotfulla sms – sms som är så klumpiga att Baltic nu känt sig tvingad att ta avstånd ifrån Holmlund.

Tillbaka till Staffan Ling. En gång var han rolig. Idag är han bara en köpt hovnarr. En billig lobbyist – fast troligtvis inte i pengar räknad. Men sedd mot bakgrund av Holmlunds sms, och Christer Olssons ekonomiska hot om att satsa sina pengar i någon annan kommun, är Ling även en hotfull hovnarr. För till saken hör att nämnde Ling deltagit, och det på ett mycket aggressivt sätt, i debatter som rör flytten av stadsbiblioteket, omdaningen av centrala Umeå och Balticgruppens roll i denna. Detta bland annat på en debatt på Arkitekthögskolan – anordnad av föreningen Byggnadskultur. Ling deltog i debatten med bristande sakkunskap, men med all pondus som en lokal kändis kan uppbåda.

Detta är bakgrunden till att Arbetarpartiets representanter i fullmäktige blev upprörda då nämnde Ling även dök upp utanför fullmäktige – med det uppenbara syftet att påverka vissa viktiga politiker (alltså att bedriva lobbyverksamhet). I fullmäktigedebatten nämnde vi inte Ling vid namn. Däremot talade vi om för fullmäktige vad som pågick, nämligen att ”betalda bulvaner” för Baltic till och med hade fräckheten att agera utanför fullmäktigesalen – just den dag då frågan om Holmlunds, och därmed även indirekt Baltics, påtryckningar behandlades. Detta uppskattades inte av representanter för vissa partier i fullmäktige. De försökte tala om att ”hyfsa” språket. Vilket oerhört hyckleri! Representanterna för maktens triangel tillåter sig själva vad som helst. Men då de, och deras hovnarrar, blir kallade vid sitt rätta namn så blir de stötta i kanten. Ja, till och med ledsna. Så jag kunde inte undslippa mig ett uttalande som gick ut på att applåderna var ”patetiska”. Jag sa även att etablissemangets partier kunde applådera varandra inne i fullmäktigesalen, men att utanför fullmäktige fick de inga applåder av umeborna.

Två partier spelar falskt i denna fråga: Centern och Vänsterpartiet. C låtsas som om bygget på kajen INTE innebär att stadsbiblioteket ska flyttas. Inget annat parti anser detta. Vänsterpartiet kommer med en klädsam kritik av både Holmlund och Baltic. Just klädsam. Inte mer. För samtidigt har de röstat för att flytta stadsbiblioteket och de styr Umeå ihop med Socialdemokraterna – vilket innebär att även Vänsterpartiet ingår i maktens triangel. Så kritiken mot Holmlunds sms från V väger inte speciellt tungt. Ta Jan-Olov Carlssons försök att vara rolig som exempel. Jag anser att hela syftet med att fokusera på just Lennart Holmlund och hans sms är att ta bort uppmärksamheten från maktkoncentrationen. En fråga som är mycket viktigare.

Vi i Arbetarpartiet (f.d Rättvisepartiet Offensiv) kommer att fortsätta att bekämpa flytten av Stadsbiblioteket samt den maktkoncentration som blir allt tydligare. En maktkoncentration som till och med oroar åtminstone EN medarbetare på VK.

PS. Jag utgick tidigare ifrån att den person som sände en rockslagsknapp med text till tjänstemannen på museet var Staffan Ling. Just detta har visat sig vara felaktigt. I övrigt står vi fast vid allt vi skrivit om nämnde före detta komiker. DS

Om staden och kapitalet

Av Jan Hägglund, 11 augusti 2010 kl 11:06, Bli först att kommentera

Stadsmiljön är en viktig faktor för trivseln i en stad. I Umeå ger de gamla trähusen karaktär åt staden och berättar något om historien. Den låga bebyggelsen ger en småstadskaraktär åt regionhuvudstaden. Men som en följd av en rad beslut hotar nu en total förändring av Umeås stadsbild.

Ägaren City Fastigheter vill riva det s k Rosa huset, som ligger mitt emot länsresidenset. Rosa huset är ett av få bevarade byggnader från det Umeå som byggdes upp efter den stora branden 1888. Huset ligger i ett område som, än så länge, domineras av äldre vackra trähus. Argumentet för rivningen är att Rosa Huset är för dyrt att restaurera. Ärendet har gått upp i kammarrätten som gett företaget rätt att riva huset – mot byggnadsnämndens vilja. Frågorna kring rivningen är många. Varför köpte den nuvarande ägaren över huvudtaget det kulturminnesmärkta huset om han inte var beredd att rusta upp det? Varför har byggnadsnämnden tidigare samarbetat med ägaren om en rivning? Och varför har byggnadsnämnden, som de senaste åren motsatt sig en rivning, inte gått in med ett föreläggande om upprustning av huset innan det hunnit förfalla ännu mer?

Helt klart är däremot att Rosa Huset kan bli ett pilotfall. Balticgruppen, som äger det gamla varmbadhuset, pressar också på för en rivning. Om dessa två hus rivs försvinner allt mer den kulturmiljö som idag finns bevarad längs älvskanten – och ytterligare rivningar kan motiveras med de redan genomförda. Bakom de aggressiva rivningsplanerna ligger starka kapitalintressen. Om låga trähus med grästomter kan ersättas med höga moderna kolosser finns miljoner att tjäna.

Men det är inte bara gamla trähus som hotas. Enligt långt framskridna planer ska två gigantiska höghus byggas alldeles vid stadens hjärta, Rådhustorget. Balticgruppen vill bygga ett 15 våningar högt hus ovanpå Kungspassagen. Ovanpå Åhlens-huset vill hotellkungen Hilding Holmqvist bygga ett 14 våningar högt hotell. Rådhustorget, där umeborna idag lapar glass och solsken, kommer att skuggas av mastodontbyggnader.
Till detta måste de kommunala skrytprojekten läggas. Mitt inne i stan ska ett av Sveriges största äventyrsbad byggas. Även här ingår en stor (och hög) hotelldel. Dessutom vill kommunledningen flytta stadsbiblioteket till ett nytt Kulturens hus som ska byggas nere vid älven.

Byggplanerna visar på en uppenbar brist på demokratiskt inflytande för umeborna. Inget av de etablerade partierna vill göra stadsmiljön till en valfråga – trots att den engagerar Umeborna. Men att mycket av förändringarna sker i tysthet understryker också de starka kopplingarna mellan den politiska och ekonomiska makten. Rivningen av Rosa Villan försvaras i en insändare av f.d. förste byggnadsinspektör i Umeå, numera anställd av City Fastigheter. Balticgruppen, å sin sida, har anställt den tidigare mark- och planeringschefen i Umeå Kommun som vd för sitt utvecklingsbolag. Till detta kan man lägga att den folkpartikontrollerade mediakoncernen VK bildat ett gemensamt fastighetsbolag med Balticgruppen.

Rättvisepartiet Socialisternas Enhetslista är inte nödvändigtvis emot allt byggande i centrala Umeå. Inte ens när det gäller höghus. Men projekten måste beslutas efter en plan som demokratiskt diskuteras och beslutas av umeborna. Den maktelit, bestående av högdjur inom politik, ekonomi och media, som idag sätter dagordningen i Umeå måste utmanas.