Etikett: val2010

Vänstermajoritet i Umeå kommunfullmäktige möjliggör satsning på fler anställda inom vård-skola-omsorg

Av , , 23 kommentarer 10

Det behövs fler anställda inom barn- och äldreomsorg, grundskola och gymnasium, i Umeå kommun. Detta skulle nu kunna förverkligas.

Det finns pengar: Umeå kommuns ekonomiska överskott, för år 2010, beräknas bli 235 miljoner kr, detta enligt prognosen i maj. Vi i Rättvisepartiet Socialisternas Enhetslista anser att huvuddelen av dessa miljoner nu borde användas för att höja personaltätheten inom de kommunala verksamheterna.

Det finns vänstermajoritet i Umeå kommunfullmäktige – även om den inte är socialistisk. Socialdemokraterna har inte egen majoritet. Men vi i Rättvisepartiet Socialisternas Enhetslista är beredda att stödja en Socialdemokratisk Kommunstyrelse – om S gör en rejäl satsning på personalen (istället för fortsatta nedskärningar). Och om Vänsterpartiet menar allvar med sina vallöften så ställer även de upp på en personalsatsning.

En satsning på personalen skulle alltså kunna skapa en vänstermajoritet bestående av S, V och Rättvisepartiet. Dessa tre partier har tillsammans fler än hälften av platserna kommunfullmäktige (33 av 65).

Detta är vårt alternativ till det principlösa köpslående om platserna vid köttgrytorna som just nu pågår bakom lyckta dörrar i Umeå – precis som på riksplanet. De Umeåpolitiker som sätter sina egna intressen före behoven hos kommunens personal, brukare och anhöriga har idag bråda tider. Efter valet har nämligen de fyra allianspartierna, tillsammans, fler mandat i kommunfullmäktige än Socialdemokraterna ensamma (26 mot 25). Detta innebär ett köpslående om hur många kommunalråd vissa partier ska ha i utbyte mot hur många ordförande-poster i olika nämnder andra partier ska ha. Allt detta sker i tysthet. Borta är valrörelsen alla löften, och låtsade öppenhet. Kvar står det sämsta i det politiska systemet. Kampen om fördelningen av platserna vid köttgrytorna. Bakom ryggen på väljarna.

Rättvisepartiets utmaning. Men det finns alltså en enkel lösning. Sätt de anställdas, brukarnas och de anhörigas intresse främst genom en rejäl satsning på vård-skola-omsorg. Pengarna finns. Om Socialdemokraterna antar vår utmaning kan en majoritet omedelbart skapas kring detta program. Vi utgår ifrån att V, som vanligt, hakar på det S gör. Därmed skulle saken vara klar. Men detta kräver att Socialdemokraterna antar Rättvisepartiets utmaning; att förpassa de fyra allianspartierna till sidlinjen genom att sätta kommunens anställda i centrum.

Om Socialdemokraterna tackar nej? I detta läge måste S göra upp med allianspartierna – som alla vill sänka skatten. Skattesänkningar skulle i längden tvinga fram ännu hårdare nedskärningar. Men också leda till protester. I dagsläget finns det dock pengar till en rejäl satsning på fler anställda. Och detta är värt att kämpa för. I kommunfullmäktige – och utanför!

Eftervalskampanjen måste börja nu

Av , , 9 kommentarer 6

Det är uppenbart att den borgerliga politik som det ”rödgröna” blocket förde fram inte förmådde att mobilisera basen bland socialdemokrater och vänsterpartister.

S-ledningen har accepterat nästan alla skattesänkningar som Alliansen har genomdrivit; Topparna inom V och MP har övergett sitt EU-motstånd. Till detta kommer den mediafixerade s k ”valrörelse” som Sahlin, Ohly och MP-språkrören bedrivit. Den ställde S- och V-gräsrötterna vid sidan om. Valrörelsen understryker hur lika blocken har blivit. Både vad gäller politik och vad gäller arbetsmetoder. Istället behövs nu en Eftervalskampanj.

Lokala och regionala rådslag. Eftervalskampanjens nästa mål måste bli att samla folk – från arbetsplatser, lokala fack, skolor, hyresgäst-, pensionärs- och invandrarföreningar – till lokala och regionala rådslag för att diskutera hur, och framför allt för vilka krav, som protester ska organiseras mot den fortsatta högerpolitiken efter valet. Ett viktigt inslag i diskussionerna måste bli att utvärdera varför den politik Sahlin, Wetterstrand m fl fört ”stött bort” ett tidigare övertag bland väljarna.

Sedan vi bildade ett eget parti har vi blivit kontaktade av, eller själva tagit kontakt med, andra organisationer och individer. I vissa fall har detta lett till upprättande av vänskapliga relationer. Exempelvis genom att skriva och publicera angelägna insändare. I ett fall har kontakterna gått längre. Här för vi idag diskussioner för att klarlägga dels i vilka frågor som vi har samma, eller liknande, uppfattningar. Dels i vilka frågor som vi skiljer oss åt. Syftet med diskussionerna är att pröva om samsynen håller som avstamp för en riksomfattande, partibyggande, verksamhet. Men redan innan en fullständig klarhet uppnåtts kommer vi att vara en pådrivande kraft för att ta striden mot den högerpolitik som kommer att bedrivas efter valet.

Vi ser framtiden an med tillförsikt. Den egna partibildningen från i mars har öppnat för en inriktning mot arbetsplatserna och för enhetssträvanden. Detta tillsammans med aktiva arbetargrupper, lokala fack och andra socialister. Vi förbereder oss för framtida kraftmätningar med kapitalägare och deras politiska allierade. Eftervalskampanjen går djupare än till ”vänsterenhet” inför enskilda händelser. Vi kan känna både självförtroende och optimism inför eftervalsarbetet – lokalt, nationellt och på det internationella planet.

 

Bekämpa nedskärarpartiet SD

Av , , 3 kommentarer 3

Sverigedemokraterna deltar i nedmonteringen av välfärden

Flera opinionsmätningar antyder att Sverigedemokraterna (SD) kan komma in i riksdagen i höstens val.

SD präglas av en genomgående motsättning. Å ena sidan försöker partiet vinna röster från de som är missnöjda med de etablerade partierna. Metoden är att skylla bl a nedskärningar på invandrarna. Försöket att splittra svenskar och invandrare är SD:s speciella bidrag till borgerlighetens angrepp på arbetarna.

Inför väljarna försöker SD framställa sig som mer löntagarvänligt jämfört med riksdagspartierna. Samtidigt är målet för SD:s ledning att bli accepterade av just etablissemanget. Så har skett i Österrike och Danmark. Där har högerextrema partier blivit en del av regeringsunderlaget. Men för att accepteras måste SD först visa att man är ”att lita på” – genom att i praktiken delta i samma nedskärningspolitik som inte minst partiets arbetarväljare reagerat emot.

Som en röd tråd går motsättningen genom SD:s politik. För att värva röster påstod partiet inför EU-valet att man ”försvarar arbetarnas intressen”. Men i praktiken vill partiet sänka arbetsgivaravgifterna, avskaffa MBL samt försvaga LAS, vilket gör det lättare att sparka arbetare. Dessutom vill partiet inskränka fackens rätt att vidta stridsåtgärder mot arbetsplatser som bara anställer personal som inte är fackligt engagerad. Facket har fått ”alltför stort in flytande” står det i SD:s partiprogram. Partiet är arbetarfientligt.

SD påstår sig vilja satsa på äldreomsorgen. Det är ett annat av partiets retoriska favoritknep (ofta ställer man då äldreomsorgen mot invandringen). Men även här talar partiet med kluven tunga:
I Landskrona fick SD 22 % av rösterna 2006. Strax efter valet stödde partiet ett nedskärningspaket på 4 miljoner inom äldre- och handikappomsorgen. År 2008 röstade SD-Landskrona för ett ”rationaliseringsprogram” som innebar 50 miljoner i nedskärningar. Stefan Olsson, SD-ledare i Landskrona, säger i DN angående att många väljare är besvikna: ”De vet ju inget om att ta ansvar för helheten”.

Ända sedan början av 2000-talet har SD:s inriktning mot att bli ”salongsfäigt” varit tydlig. 2001 uteslöts en grupp nazister ur partiet. Partiets ledning domineras numera av avhoppare från de borgerliga partierna med f d moderaterna Jimmie Åkesson och Sten Andersson i spetsen. SD röstar också oftast med allianspartierna i de kommuner där partiet finns.

SD:s ökade stöd återspeglar ett missnöje med nedskärnings-politiken och med de etablerade partierna. Men de som röstar på Sverigedemokraterna kommer att få nya pampar som återanvänder argument om ”ansvar” och ”prioriteringar” som ursäkt för fortsatta angrepp på vård, skola och omsorg. Och på jobben.

Ska välfärd och jobb försvaras krävs att svenskar och invandrare kämpar tillsammans. Ett nytt kampvilligt arbetarparti skulle kunna organisera motståndet. Kampen mot SD är intimt kopplad till bygget av ett nytt arbetarparti för alla de som övergivits av nedskärarpartierna i riksdagen.

PS. Det nya numret av vår tidning Offensiven är ett temanummer om Sverigedemokraterna – tidningen utkommer på torsdag den 6 maj.

Nej till pampförmåner – politiker på arbetarlön

Av , , 3 kommentarer 7

Landstinget i Västerbotten hotas av de värsta nedskärningarna någonsin. Totalt 800 jobb kan komma att försvinna och många vårdplatser. Samtidigt vill landstingsråden i Västerbotten höja sina arvoden med 10 000 kr i månaden. Socialdemokraterna, C och M motiverar sitt förslag med ”ökad arbetsbelastning”. Bara människor som både saknar moral och kontakt med verkligheten kan komma på att höja sina egna löner i detta läge!

Skandalen visar att politiker borde leva på samma villkor som sina väljare.

Presentation

Om kommentarer på bloggen
Jag kommer endast att publicera kommentarer av seriös karaktär som relaterar till innehållet i blogginläggen.

Vill du kontakta mig - om innehållet i bloggen eller något annat? Hör av dig!
Telefon: 070-293 74 61,
090-19 47 35
E-post: [email protected]

Korta fakta:
Sysselsättning: Ansvarig utgivare för Veckans Nyheter och ordförande för Arbetarpartiet
Född: På Umeå lasarett, har förblivit Ume trogen och är tillräckligt gammal för att ha tagit körkortet
Familj: Dotter född på Första Maj (när annars?) 1991 samt Marika
Bor: Nydalavägen, Berghem
Bil: Volvo
Hobby: Styrketräning, film och historia, exempelvis andra världskriget
Bästa maträtten: Marikas Janssons frestelse
Förebilder: Sonny Liston (boxare), Keith Richards (Stones), Inga-Britt Ahlenius (anti-korruptionskämpe), Saga Norén (Länskrim Malmö) och Susanne Aidanpää-Ernstson (koncern-VD)
Musik: Rolling Stones, Dylan och i stort sett allt annat
Bästa egenskaper: Uthållig och stabil då det blåser
Sämsta egenskaper: Kolerisk, störande tidsoptimist och ofta för hjälpsam
Senast lästa bok: En deckare i Harry Bosch-serien
Favoritplats i Umeå: Gamla tågbron vid Tallberg strax före Nyåker (visserligen Nordmaling men i alla fall).
Det bästa med Umeå:
1. Var man än befinner sig tar det högst fem minuter att nå skogen med cykel.
2. Utan att blunda för problemen så är attityden mot folk födda utomlands och mot hbtq-personer bättre än på många andra ställen, vilket bidragit till att nazister, och rasister som SD, haft svårare att etablera sig här än på andra platser.
Det sämsta med Umeå:
1. Maktkoncentrationen: eliten inom politik, ekonomi, media, finkultur och elitidrott är ihopväxta genom tusen trådar och hjälps åt att tysta den stora opinion som finns bland umeborna mot alla satsningar på skrytprojekt som Kulturväven, ett överdimensionerat Äventyrsbad och liknande.
2. Ointresse för grön industri: makteliten försöker inte ens samordna resurserna hos universitet och företag för produktion av exempelvis miljövänligt bränsle; förutsättningarna finns för en helt ny bransch med gröna industrijobb och inkomster som även skulle trygga jobben inom vård-skola-omsorg. I detta sammanhang vill jag också nämna att det behövs en ny debatt och Lag om Medbestämmande på arbetsplatserna eftersom löntagarna har pressats tillbaka till 1970-talet. Fackföreningsrörelsen måste gå i spetsen för den kampanj som krävs för en sådan maktförskjutning till löntagarnas förmån 2.0.

Sök
Senaste inläggen
Tidigare inlägg