Jag suger på att ljuga men jag kan sträcka mig så långt som till att böja sanningen.
Sen finns det såna som kan tänja på den tills den är tunnare än nerver.
Då blir jag nervös.

Jag lyckas alltid dra till mig alla tänjare, verkligen!

Gemensamt för tänjarna (och för de flesta män på jorden) är deras aldrig sinande självförtroende och förmåga att tolka in för mycket i en situation. Om kvinnor nu ska vara bra på det så är tänjarna världsmästare.
De två tingen i kombination är det farligaste som finns.

Idag räckte det med en halv sekunds flackande blick på random man med spetshaka i bussen. Självklart betyder väl det att jag har träffat mannen i mitt liv? Det betyder ju minst att jag flörtar i alla fall!
Jovisst, så nog hade jag en fånleende spetshake-apa stirrande på mig resten av bussresan.

Ibland räcker det med att jobba ihop. Som med mannen med förjäävlig fotsvett, värre än min och det säger mycket. Under vår halvtimmes paus sa jag en mening till fotsvetts-nisse:
"Jo, McFlurry är ju gott"
Gissa vem som förföljer mig på min fritid nu?
"Jag kan vänta tills du har slutat jobba så kan vi gå hem tillsammans!"
Suck….

Eller varför inte blom-mannen! Har aldrig någonsin pratat med honom men helt ur det blå ger han mig en ros. Jag bad om förklaring och han sa ingenting. Och han har aldrig pratat med mig sen dess. Inte ens hejat tillbaka när jag har hejat på honom. Han kan ju vara stum, men helt klart skum.

Nu är det dags att böja tillbaka sanningen här:

Bara för att jag tar på mig läppglans på bussen betyder inte att jag vill kyssa dig
Ett leende är ingen kärleksförklaring
En blick är ingen inbjudan
Jag knäcker inte ryggen för att visa upp mina bröst
Jag borstar inte bort håret från ansiktet för att kunna se dig bättre

Om du inte är väldigt snygg då förstås?