Nu är det andra gången jag åkte hem till umeå town för begravning och jag diggar det inte.
Men det har fått mig att fundera mycket på hur jag vill ha min egen begravning.

Den där orgelmusiken som mest låter som att det kommer från underjorden (läs helvetet) ska bort. Det är deprimerande att höra. Jag har inget emot klockan, ding dong, men föredrar mer att det spelas nån låt i stil med "rocksteady" av Aretha franklin. Påminner oss alla om de fina studerna med danstjejerna. Eller varför inte "Strike" med Millencolin för goda tiders skull?
Något att minnas mig med. Något rivigt!

En okänd människa (präst), som enbart träffat mig i dött tillstånd, ska aldrig någonsin få berätta om mig och mitt liv för mina nära och kära. Det blir så opersonligt. Nonsens.
Jag skulle vilja att alla fick 5 minuter för att högt berätta om något gott dom minns med mig.
I bakgrunden kan det få vara en liten video eller bildspel, typ som när man åker ur Idol?.

Så skulle jag vilja ha en accapella kör som sjunger "my girl want to party all the time" som i scrubs.

Efteråt bjuds det på smörgåstårta och tjatter.

Det låter som en himla munter begravning men jag svär att det skulle locka fler tårar en bööööböööbööööbööööööööööööööööööööm-begravning.

Sen får det gärna hållas i nån muntrare lokal än en kyrka med en interiör i träpaneler a la bastu. Utomhus om jag dör på sommaren.

Men så kul som jag har lär jag väl leva och dö på Disneyland. Lägg mig under Törnrosas slott.

Elektroniskt signerat av mig själv i olycksfall.
Tack och bock!