Jasmine, London

My partner in crime!

Av , , 1 kommentar 3

Äntligen har jag tagit steget.

Så länge har jag virrat runt och inte riktigt haft kontroll. Så mycket att hålla i huvudet. Så många ord, så många tankar, så många möten. Så mycket ångest över att inte riktigt vara med. Kraven som känns ofantligt stora. Att minnas allt.

Så såg jag dig. Liten, röd…du skrek på mig. Jag köpte dig!
Jag såg ljuset

Vi matchar varandra så bra.

Så här i finns nu min livshistoria, min blogg i miniatyr.
Och så mycket som har hunnit hända på en vecka. Så ofantligt mycket.

På måndagen fick min finaste vän vår ärofyllda ålder 24. Samma dag åt vi, vad jag fick förstå, vår sista middag med Ida som flyttade ifrån vårt kollektiv bara 3 dagar senare.
En fatal förlust.

2 dagar senare gick jag på arbetsintervju och missade en audition.

Nu är det dags att vända blad

I förrgår var jag väldigt upptagen. Först drog jag med en Julia tidigt på morgonen för att gå på audition för Disneyland Tokyo. En audition där man leker prinsessa i en timme eller så. Och som gick bra.
Ingen av oss fick jobbet men dom bad mig komma tillbaka till nästa audition och bara le mer.

Samma dag skriver jag på mitt arbetskontrakt för American Apparel. Heltid. 20 minuter hemifrån och 5 minuter från min dansstudio. Jasmine är nöjd.

Jag hinner träffa mysEllinor som ni kan hitta igen i mina parisäventyr.
Och idag står karneval på schemat. Notting hill carnival.

En karneval som ägt rum sedan 1964 som har som mest haft 2 miljoner besökare. Vilket då gör den till jordens näst största gatufest.

Vi räknar iskallt på fjädrar och tokiga kläder och glatt folk och god mat.
De här röda dagarna ska bli de bästa röda dagarna!

Och inte att glömma, ännu ett av Julias klassiska citat:

Vi är på väg hem från en partykväll ute. Och det är kallt. Vi fryser.
Julia är en klipsk kvinna. Det är därför hon säger väldigt uttänkta saker, sakliga saker, sanna saker. Hon säger sånt som bara andra tänker. Eller inte ens har hjärna nog att tänka. Som till exempel; 

"Va jobbigt det skulle vara att va flintskallig nu."

Med dom orden tackar jag för mig!

 

1 kommentar

Hej!

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag är en tjej som säger hej och gillar partey!

Hemmagjort bröd, hemmagjord paj, hemmaomkokta kräftor, hemmakryddat brännvin och ett stort, inte så hemligt, sällskap.

Hemmagjorda hattar på finaste idis the pidis

I en trädgård upplyst av stearinljus och fantastiska människor!

Tack för en schysst kräftskiva!

Bli först att kommentera

Längta bort.

Av , , 2 kommentarer 1

Jag vet att idag är en bra dag.
Vi ska ha kräftskiva och det kommer vara massa folk jag tycker om i vår trädgård.
Jag tänker att det är få förunnat. Eller är det det?

Men jag längtar bort just idag. Jag längtar till Paris gator, som totalt har charmat sönder mig. Jag tänker på Paris 28 grader idag. Jag tänker på korgstolar på en uteservering. Jag tänker på att gå genom parken och tjuvtitta på basketspelarna.

Och så tänker jag på alla händelser som lett mig hit. Exakt var jag är just nu. För det handlar ju om att ge och ta. För att få vissa saker måste man ge upp andra.
Jag undrar om jag gett upp rätt saker.
Jag undrar hur jag rättvist ska värderar dom olika sakerna.
Var är den matematiska formeln när man behöver den?

2 kommentarer

Om världens finaste!

Av , , 1 kommentar 4

För inte så längesen grät jag ögonen ur mig.
I hallen låg ett stort vykort överöst i kärlek från mina bästa lilla syster!
Den har nu fått hedersplatsen på hålet i hyllan, aka kontoret.

Sen ramlade jag, helt random, över en blogg där jag hittade en rolig video:

Och harmonin var återställd.

i övrigt är det här inlägget helt random. Jag tänkte mest bjuda på foton.
Senast i natt diskuterade vi hur augusti har gått.

Augusti i bilder…


Det var välkommen hem fest där vi pumpande den här låten:

Då vi lärde oss att posa som posedrottningen Emma

Och då vi dödade vår Bibba!

Några dagar senare när kreativitet flög in i oss dödade vi också vår stol

Och så gick jag på grillparty med min bästa gammkollega i fina hamnen vid tower bridge.

Och så var det lyxfrukostar och promenad i Notting Hill…

Samma dag som vi lånade varsin hatt av Emma.

Sen bjöd vi till fest!
Jag hade fullt upp med att hänga upp ljuslyktor i trädgården

Och Ida hade fullt upp med att fota dom

Så en dag för några dagar sen satt jag och MysIda och åt macaroner

Samtidigt som vi tittade på en rolig liten gatuartist

Samma kväll förstår vi allvaret i att London brinner. Då drog vi för persiennerna och lagade förtvivlat vår krigsmat. Grekiska zucchiniplättar.

Saker återgick fort till det normala. Det är därför jag har fått en man att måla mina naglar…

Peace out, nu blir det superkvick solning och dans…

1 kommentar

Och meningen är?

Av , , 1 kommentar 1

Politikerna pratar om fattigdom, arbetslöshet, allmän sysslolöshet som faktorer till att alla ungdomar löper amok i sitt kvarter.

Men vad är meningen?
Brandmän blir attackerade när dom försöker släcka bränderna. När som försöker rädda liv, när dom försöker rädda en annan människas inkomst.

Vad är meningen? 
Varför förstör människor som känner att dom inte har något att förlora det lilla som dom faktiskt har att förlora.

Som t.ex. känslan av att ortsborna bryr sig om varandra. Det som engelsmännen annars är så duktiga på…
Att sitta på pub och skratta tillsammans. Samma pub som nu blir länsad och nerbränd.

Eller en bättre framtid. Ett jobb. En utbildning.
Dessa 13-14åringar som alla blivit arresterade vad har dom att hämta i framtiden?

Idag pratas det om "the big clean-up"
Civila som gått ut på gatan för att städa upp efter sina grannars förstörelse.
Och en polisinsatsen som ska öka från 6000 poliser till 16 000 poliser.

Allt från vattenkanoner till gummikulor i pistoler till armén till utegångsförbud diskuteras.
Det är overkligt. Lite som på film. Som Ida sa, litegrann som V för vendetta.

Scenerna är störande. 

1 kommentar

Att ta ett ”hoppkort”

Av , , 1 kommentar 3

Nu ska vi lätta upp stämningen. Ge lite hopp till alla dessa deppiga Londonbor.
Så "Hur det ser ut när man tar ett så kallat hoppkort". Alltså, ett foto av ett hopp.





That’s a wrap!

1 kommentar

London Riots!

Av , , 3 kommentarer 2

Eftersom i princip ingen har frågat hur jag mår så ska jag stilla alla ni ickeundrande själar med att säga att jag mår bra.

Det som händer i London just nu är högst beklagligt.
För det första att svensk media utgav helt fel information och skrämde upp min mor som ringde tidigt söndagmorgonen och var helt skärrad…
Och för det andra, och resten, att dessa otänkande ungdomar har bestämt sig för att hela London ska brinna.

15 kvarter av vålsamheter, bränder och plundring. Poliser som jobbar dygn i sträck för att få stopp på det. Londonbor som tvingas lämna sina hem. Uttalanden om organiserade uppror och bilder på småbarn som arresteras.
Scotland Yard som ber oss att inte gå ut på gatan.
(För er nosiga människor)

På min gata är det stängt.
Dom säger att det ser ut som en krigszon i dom drabbade kvarteren.
Så vi drog för gardinen och lagade krigsmat. Nu blir det bara konserver ska ni se.

Det är udda hur fort saker kan vända. Tänk, bara i lördags satt vi i Camden.
Camden som i skrivande stund gästas av poliser som försöker hantera ett gäng ungdomar utrustade med bråte.

Så var det inte i lördags. Då var Det piercing
 och Det är alltså inte jag som piercas men jag hänger mycket riktigt i en tatueringsstudio!

Vi hade kanalhäng med enorma glaserade munkar.

(Varpå följande konversation utspelas.
"Du, hur går den där låten om båten? Båtlåten?"
"JAAA! Jag vet! Jag känner en bot…."
"HAHAHAHHAHAHA. Nej den med Robert Broberg")

Det var chillning med en flaska och sen gick vi och dansade på klubben G-A-Y.
Förlåt, ÄGDE klubben G-A-Y!  Där vi var kvällens dancehall queens, kvällens höjdpunkt!

Det är konstigt med oss faktiskt för vi kan nästan allt.

3 kommentarer

Uti vår trädgård

Av , , Bli först att kommentera 2

Där växa tomatär


Och massa äppläään!

Bli först att kommentera

En gammal klassiker!

Av , , 1 kommentar 2

Bara för att det kändes så aktuellt igen.

1 kommentar

Copycat

Av , , Bli först att kommentera 3

Den som följer min medbrottslings blogg kanske märker att jag är lat…

Semester är bra men London är inte pjåkigt alls.
Här har det bjuppats på goväder och massa bag in box.
Vi bjuppade på grillfest med tillhörande Öråd, vem måste flytta ut ur huset?

Nu ska jag lägga mig och lata i solen igen. Korsorden fram.
Man vet aldrig när det kan börja regna…

Bli först att kommentera