Eftersom i princip ingen har frågat hur jag mår så ska jag stilla alla ni ickeundrande själar med att säga att jag mår bra.

Det som händer i London just nu är högst beklagligt.
För det första att svensk media utgav helt fel information och skrämde upp min mor som ringde tidigt söndagmorgonen och var helt skärrad…
Och för det andra, och resten, att dessa otänkande ungdomar har bestämt sig för att hela London ska brinna.

15 kvarter av vålsamheter, bränder och plundring. Poliser som jobbar dygn i sträck för att få stopp på det. Londonbor som tvingas lämna sina hem. Uttalanden om organiserade uppror och bilder på småbarn som arresteras.
Scotland Yard som ber oss att inte gå ut på gatan.
(För er nosiga människor)

På min gata är det stängt.
Dom säger att det ser ut som en krigszon i dom drabbade kvarteren.
Så vi drog för gardinen och lagade krigsmat. Nu blir det bara konserver ska ni se.

Det är udda hur fort saker kan vända. Tänk, bara i lördags satt vi i Camden.
Camden som i skrivande stund gästas av poliser som försöker hantera ett gäng ungdomar utrustade med bråte.

Så var det inte i lördags. Då var Det piercing
 och Det är alltså inte jag som piercas men jag hänger mycket riktigt i en tatueringsstudio!

Vi hade kanalhäng med enorma glaserade munkar.

(Varpå följande konversation utspelas.
"Du, hur går den där låten om båten? Båtlåten?"
"JAAA! Jag vet! Jag känner en bot…."
"HAHAHAHHAHAHA. Nej den med Robert Broberg")

Det var chillning med en flaska och sen gick vi och dansade på klubben G-A-Y.
Förlåt, ÄGDE klubben G-A-Y!  Där vi var kvällens dancehall queens, kvällens höjdpunkt!

Det är konstigt med oss faktiskt för vi kan nästan allt.