Då dansade jag. Att dansa gör mig glad.

Nåt annat jag tycker är roligt är att bryta mönster.
Här går jag hem genom covent garden. Genomblöt av svett. Vått hår, min heltokiga, turkosa sweatshirt med vinterlandskap på och mjukisbyxor med svettfläckar på knäna. Förmodligen över hela rumpan också, men det kan ju inte jag se.

Här går jag i bakgrunden på 2 olika tv inspelningar. Mellan förnäma boutiquer där unga, kostymklädda, bakåtslickade supermodeller jobbar. Förbi den långa vita limousinen, förbi alla uppklädda par som ska gå på matiné.

Vilken kick jag får av att vara den som förstör den perfekt bilden.

Ibland får jag såna ryck. Jag vill bara gräva fram det mest udda ur garderoben och köra på more is more principen. Nästan spöka ut mig. Bara för att jag älskar att få storstadsrobotarna att reagera.

Det kanske är känslan av att ändå inte passa in…då kan man lika gärna dra sitt udda till det extrema.

Det är bara så roligt. Kontraster, dynamik.

Och så dans och musik såklart!