Jasmine, London

Oglamoröst liv

Av , , 1 kommentar 3

När man tappat fokus lite och man glömmer vad det egentligen var man ville göra här.
Då är det tur att solen skiner.

För hela dagen och hela veckan och hela månaden känns som att man går till jobbet:






Inte helt oväntat var den en svensk som la på förslag att vi skulle ut och dricka kaffe i solen allihop istället för i personalrummet. Det är bra att nån håller på traditioner.

Och så lite italienskt after work med kär vän.

Så snabbt går en hel dag. Och nu väntar ett nattskift på jobbet. Ja du ser, jobb igen.
Har laddat upp med hembakta tekakor med räkröra på. Hi HO, Let’s go!

1 kommentar

Sol i sinne

Av , , 1 kommentar 6

brun nåt så innehelvettet. Solariet börjar ge resultat. Det om något förtjänar jag för alla gånger jag försökt kallprata med den där rödhåriga bruppan på salongen som till och med vägrar att berätta hur hon mår!!
(Och det ska ni veta att alla undrar och svarar på det i det här landet… "hello there, how are you?" Jag vet, jag fattade inte heller grejen i början.)

Men det var inte det jag ville komma till.
Jag tänkte bara säga att det är vår nu.

Det finns liksom inga vårtecken…det är inte varmare än vanligt och det finns ingen sand för vårbilarna att sopa bort från gatan.
Men det var liksom nåt.
Kanske för att det inte regnade?
Kanske för att solen sken genom molnen för en gångs skull?



Men mest var det nog något i luften. För till och med jag lämnade jackan hemma och drog på mig min tjocka ylletröja istället.
Och det var jag inte ensam om. Alla gick runt i vårjackor och när jag kom till jobbet tog dom ut vårkläderna i butiken igen.

Det är som i katastroffilmer. Då bina bara liksom kollektivt bestämt sig för att försvinna.
Vi har på något mystiskt "lugnet före stormen" sätt kollektivt bestämt oss för att idag är det vår.

Bara så ni vet.

1 kommentar

Peppen

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag är sååå PEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEPPPPAAAAAAD!

Snart är det dags. Den dagen på året som lyser upp resten av de 364-5-6-whatever dagarna till nästa gång. "Dansarnas nyår" som han så fint beskrev det i dokumentären.

Dom 24 timmarna då peppen fyller mig så total att jag lyfter. Heliumpepp liksom. Jag bara flyger omkring och ler och pratar med pipig röst.

Exakt tre veckor och sen är extasen total.
Juste Debout. Finalen i Paris. 11 mars.

Dagen då själen är lätt och dreglet droppar tungt.

Ooooh, det pirrar!

Bli först att kommentera

Jag ska måla en bild till er.

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag kan inte låta bli. Mest för att jag blev så upprörd av att läsa min kloka väns blogg.

För ett tag sen gick jag på gatan utanför mitt hus.
Det är en lång, väldigt engelsk gata, full av tegelhus, spetsgardiner i fönster, och engelska män och kvinnor i mjukisbyxor.
Fräkniga. Och männen har rakat av allt hår. Och alla är mest arga. Sådär som engelsmännen är när dom inte pratar om "darling", "luv" och andra sockersöta människor.

Såja. Nu har jag paintat the picture.

2 män går bredvid varandra. Dom är långt ifrån mig men jag hör dom hur tydligt som helst för dom är fruktansvärt arga och skriker.
Dom skriker dom mest vulgära orden och man kan riktigt smaka på aggressionen.
Allt når snart kulmen när den ena av dom börjar stamma av ilska.
Han vill ut med något riktigt fult ord.
Något starkt.
Något förnedrande.
Något äckligt.
Det värsta han vet.
 

Och han skrikstammar fram "CUUUUUNT".

Fitta.

Det är alltså det mest förnedrande, äckliga någon kan vara.
Det som jag håller som "heligast".
Samma sak som vi alla blev gjorda i…förhoppningsvis av kärlek.
Halva jordens befolkning.
Det är alltså det vidrigaste som finns.

Vad är det här?

 

Bli först att kommentera

Power pinglorna!

Av , , 2 kommentarer 5

GLAD ALLA HJÄRTANS DAG!
Förutom att bjuda på en bild från idag:

Poserandes i personalköket. Då dom spökade till mig och skickade ut mig på gatan…

Så vill jag ta tillfället i akt att tillägna dagens ord till mina hjärtan, power pinglorna!
En kärleksförklaring till mina fruar!
Mitt underbara kollektiv av fantastiska kvinnor som jag har i mitt hem och mitt hjärta.

Dom är starka individer med starka åsikter och starka insikter.
Jag riktigt myser åt det. Vårat fina systerskap.
Dom vet hur man ger och hur man tar. Båda är lika viktiga faktiskt för att få det jämlikt mellan oss.

Kvinnor som stöttar, kvinnor som pushar och som ger en den där sparken i arslet man behöver ibland.
Mjuk kärlek och hård kärlek.
Långt ifrån alla dom där äckliga vanföreställningarna och maktmetoderna som används. Om att kvinnor sinsemellan är svartsjuka, avundsjuka, hatiska. Jag spyr galla på det!

Det är kvinnor som är påväg någonstans. Som har mål. Som når sina mål. Titta bara på vad vi har arbetat oss till sedan flytten hit;
Jag bor ihop med en butikschef, en personalchef, en musikalstjärna och en grafisk designer som, innan hon ens fått ihop en portfolio, redan har fått intressanter.
Och en utflugen fågel som jobbar på Bolibompa.
Och då är förmodligen våra arbeten det minst intressanta av vår person.

Det är så mycket värme och respekt och jävlarannama.

Riktig Pussy Power!
Jag önskar att alla kunde få ta del av det. Jag vill bjuda in er alla till oss så att ni också kan få känna den läkande och stärkande kraften av dessa fantastiska människor!

Dom är vänner och fruar för livet.
Jag älskar er!
 

2 kommentarer

Min svarta pärlemor!

Av , , Bli först att kommentera 4

Nu har även vi fått smaka på vinter.
Dagen innan det började snöa satt jag och tittade på min väns fantastiska bilder på norrsken och gapade stort åt dom 45 (miljonerbiljoner) minusgraderna han sa att han precis upplevt.

När man talar om trollen…

Jag är säker på att inte bara jag utan trädgården också längtar till kjolar och grillfester efter jobbet.

Londonbor gillar inte snö.
Samma dag slutade tågen rulla och bussarna blev tokiga.
Londons symbol big ben borde helt klart bytas ut mot ett paraply.
Big Pen har jag bara sett några gånger…men paraplyn ser jag varje dag.
Paraplyn har man när det regnar. Paraplyn har man när det snöar (!!!).

Och det gör väl inget annat här? Visst var det så?

Jo, det kommer finbesök hit också. Bla. av den peppigaste kvinnan på jorden.
Vår mentor.
Hon den där som taggar upp mig varje morgon med vykortet på kylskåpet:

"Coolaste i Loondon Pondoooooon! Ni är bäst. Det är lätt att glömma bort ibland när man kämpar för att gå upp tidigt på morgonen kanske… Keep up the good work & never give up. Ps. Snart rular ni världen!"

Och det är faktiskt sant.

London är nog den mest peppiga och deprimerande staden.
Det kan verkligen gå från minus till plus på 2 sekunder och tvärtom.
I en hel månad kan jag gå runt och smida stora planer om mitt livs karriär. Där jag mest glider runt på hårt arbete och bara är fullkomligt passionerad och uppe i vad jag än må göra.
För att i nästa månad gå runt och sjunga i moll om hur man trampar på stället.

Då är det tur att man har en affisch i vardagsrummet som påminner en om att man inte kan trampa på is..mer glida.

Ingen av oss här trampar egentligen. Vi är rätt så coola. Jag får nog tillägna nästa inlägg till oss.

Apropå Canary Wharf så satt vi där och drack drinkar för att fira vår återförening.
Canary Wharf som är fullt av kostymer och höghus av glas. Lagom overkligt. Sims staden som vi kallar den.

När man sitter och sippar samtidigt som man strålar värme är det lätt att få en och en annan man på kroken. Kvällen bjöd på ett killgäng på 3.
Jag sa bestämt åt dom att inte ge dom någon uppmärksamhet. Dom får stirra sig blinda om dom vill, ikväll har vi bara varandra.

Tillslut tog en av dom "mod" till sig att komma fram och prata med oss. Det visar sig att dom är ett gäng engelska killar som är helt besatta i sverige och melodifestivalen.
Tillsammans drack vi vin och sjöng gamla meloklassiker…kärleken är, se på mig…listan är lång.
I 5 års tid har de valfärdat till stockholm för att se finalen.
Imponerande.

Det var också dom som påminnde oss om den pågåenge tävlingen.
Mitt hjärta hoppade dubbelslag när jag såg DiLeva imorse.

Han gillar också London. Så vi är 2. 

Du är fri att bli den som du vill bli. Men för mig har du vuxit till en pärla!

Bli först att kommentera