brun nåt så innehelvettet. Solariet börjar ge resultat. Det om något förtjänar jag för alla gånger jag försökt kallprata med den där rödhåriga bruppan på salongen som till och med vägrar att berätta hur hon mår!!
(Och det ska ni veta att alla undrar och svarar på det i det här landet… "hello there, how are you?" Jag vet, jag fattade inte heller grejen i början.)

Men det var inte det jag ville komma till.
Jag tänkte bara säga att det är vår nu.

Det finns liksom inga vårtecken…det är inte varmare än vanligt och det finns ingen sand för vårbilarna att sopa bort från gatan.
Men det var liksom nåt.
Kanske för att det inte regnade?
Kanske för att solen sken genom molnen för en gångs skull?

Men mest var det nog något i luften. För till och med jag lämnade jackan hemma och drog på mig min tjocka ylletröja istället.
Och det var jag inte ensam om. Alla gick runt i vårjackor och när jag kom till jobbet tog dom ut vårkläderna i butiken igen.

Det är som i katastroffilmer. Då bina bara liksom kollektivt bestämt sig för att försvinna.
Vi har på något mystiskt "lugnet före stormen" sätt kollektivt bestämt oss för att idag är det vår.

Bara så ni vet.