I morgon bitti åker jag med flyget. Jag säger således adjö till er och Frankrike. Tänkte passa på att säga att:
HÄR har ni en kvinna som kan hantera sorg!

Inga tårar inte! ...men 2 påsar chips, 2 chokladkakor, 1 förpackning kex och en godispåse.

Ibland är tröstäta det enda rätta. Dessutom har jag en våg som säger att jag nästan är underviktig så jag låtsas väl att det är för hälsan då.

Ont-i-magen piller packade, ont-i-huvudet piller packade, och massa choklad. Det kommer gå bra.

Vill avsluta med att ni har FEL!
Jag vet vad alla tror och tycker om fransmän, eller ja det ni kallar fransmän är parisare, att dom är otrevliga och dryga. Men dom är så mycket mer än så so sut them some slack!

Jag älskar Paris och parisarna!
À bientôt mon chèri!

I know, efter att ÄNTLIGEN ha börjat se True Blood kan jag inte bara vara nöjd med att jag förstår allt, även när dom pratar på svenska, men att jag törs kalla mig för shape shifter.
Idag var jag en utomjording.

När jag var 16 år och utanför Nannas kiosk pratade jag för första gången med någon jag inte förstod. Han var utlänning och pratade på svenska. Men brytningen och meningsuppbyggnaden gjorde det SÅ svårt för mig att förstå, och jag skämdes.
Jag bad honom att upprepa minst 10 gånger innan kugghjulen gnisslade ihop och jag kunde hjälpa honom. Idag var jag den utomjordingen.
Här börjar min historia:

I 3 dagar har jag försökt att packa. Hittat på ursäkter till att handla mer saker som jag vet ändå inte får plats i väskan.
Jag har tänkt att "med lite vakuumpackning går det bra".
T.o.m. när jag vakuumpackat har jag tänkt att "det får plats i mitt handbagage"!
Även när jag har provat att he det i mitt handbagage har jag tänkt "men jag köper bara en till resväska och ber bara om att få betala för extra bagage"!
Bara.

Det är bara det att det är billigare för mitt extra bagage att shape shifta till en riktig person och köpa en flygstol än att jag behandlar henne som en väska och stoppar henne i bagageutrymmet.
Så jag köpte en flyttkartong och skickade henne med posten. En 10 kilos anorexiker.

Väl på posten måste jag fylla i papper och det är där jag blir en utomjording.

"Förlåt madame men jag är både avsändaren och mottagaren. Hur skriver jag då?"
Hon tittar undersökande på mig och ber mig att upprepa 10 gånger.

"Nämen det här paketet skickar jag till mig, bara i olika länder."
Det är som om jag är Sookie och jag hör henne tänka "Jag är sååå trött, låt mig få gå hem och slippa dom här freaken!!"

Jag förklarar skrattandes att jag håller på att flytta och att det är bara och det är bara och bara.

"Jamen skriv samma adress i båda fälten då. Om något går fel med leveransen till adressen så skickar vi väl det till....adressen!?"
Hennes ögon skriker att jag är psyko!

Jag gick därifrån med skammen på kinderna. Fy fan vad det är jobbigt att vara invandrare ibland!

Min sista dag på Disneyland är avslutad.

Jag har ätit ett halvt kilo choklad och stirrar på datorn utan att fatta vad jag ska göra med den.

Kommentarer om hur det känns att jag har hört ljudet och det är dags att vända blad är kanske överflödiga.

(Nä unge, var du inte uppväxt under tidigt 90-tal vet du inte vad jag pratar om. Det var kassettband!)

Jag sitter och klipper mig samtidigt som jag skriver. Jag ska förklara varför.

Har heligt lovat att aldrig mer sätta foten i en fransk hårsalong. Min erfarenhet har lärt mig så mycket i alla fall.

Idag fick jag för mig att bara stoppa in stortån. ordspråket säger att det nog är undantaget som bekräftar regeln,

Så var det inte!

Fick mitt hår tvättat med tvål (JAG SVÄR!) och när tonåringen frågade om jag ville ha hårmask sa jag nej omedveten om att hon inte skulle he i nå balsam!!!

Så tillbaka i stolen genomled jag 10 minuters plågsam kamning då hela hårbotten brände och skrek om hjälp. Mitt hjärta gick i tusen bitar när jag hörde hur hårstråna slets ur sina rötter och föll ner till marken.

"Jag vill nog ha den där masken ändå"
"Nejnej, för sent." Fick jag till svar.

10 minuter. VIPS, så var det klart. Tittar i backspegeln och ser att hon klippt ojämnt som fan.

"Var det bra så?"
Ja det var bra. Nu fick jag precis vad jag behövde.
En påminnelse om varför jag aldrig med ska gå till en fransk frisör!

Looking in my rearwiew, looking in my reaaarwiiew! Sjunger Bobby för mig.
Ja, ska vi titta i backspegeln då? Hur började mitt nya år?

Sängliggandes!
Jag önskar att det vore för att jag sov eller var fett bakis och mådde illa. Men det är inte så.

Ingen blöt natt i Paris vimmel, ingen skumpa och sluddrigt tal.
Istället magkramper som nästan får mig att tro att satan existerar!

Men jag gläds åt det fina i det nya året. Jag kan i alla fall vraka i mig godiset jag fick i julklapp (tack, tack) eftersom det kommer rätt ut igen efter en halvtimme!
Tack tack bakterier!

Ps, när jag var lite bad jag gud i smyg om att få feber. Dan efter vaknade jag upp med just det. Så berättade jag för en troende vän att jag pratat med gud och att han gett mig feber. Han sa att gud inte ger folk sjukdomar om man frågar. Så mycket för min millisekund av tro! Ds.

Om svenskar är galna i lösviktsgodis så är strejkande som fransmännens geléhallon!

Vi pratar om 2 olika tågstrejker på paris största linjer sedan en vecka tillbaka.
Allt detta för att de inte var nöjda med sin julbonus på 200 euro! Shut the fuck up,  jag fick 40 euro!

Så hängde posten på för att dom tyckte att det var skoj.

Och sedan 6 veckor tillbaka strejkar alla museum i paris.

Och nu ryktas det om att hela disneyland strejkar imorn, förutom min avdelning då såklart. Vi ska jobba.

Och till råga på det strejkar min kropp. Lätt feber, näsa som rinner och lock för öronen.
Inte så konstigt när dom har tvingat mig att jobba i princip utomhus (-1C) hela dagen utan ytterkläder.

Detta under Disneys nya kampanj om kyla och personalhälsa som innebär att vi ska signalera våra chefer så fort vi fryser. Och dom ska vara tvugna att hjälpa oss...
Såna kampanjer gäller bara för dom som jobbar på kontorena.

Vilket jävla skämt!
Det ger t.o.m. en svensk lust att strejka.

Idag känner jag mig integrerad i det franska samhället.

Joho du. Det är ännu en gång tid för att vältra mig i mina kroppsliga besvär.

Det är fler än 11 som har frågat mig den senast veckan om det är något som hänt? Mår jag bra? Vill jag prata?
Och jag vet vad dom menar. Dom tror att han slår mig.
Vilket inte skulle kunna vara omöjligt med tanke på hur pissed karma är på mig,

Sanningen är att jag har sovit och varit och handlat.

En natts sömn i min lägenhet är som motsatsen till den samma.
Vaknar upp med stora röda blaffor runt ögonen och dom är uppsvulla som pingpong bollar.

Och så får jag jättelätt blåmärken av dinglade matkassar vid benen.
Det ser lite ut som att jag är en blå grinch!

Att lite "grönsaker har aldrig dödat någon" kan bli osant i mitt fall!

Karma har missunat mig lösningar och jag funderar fortfarande på vad faan jag har gjort!?

Jag trodde att slutet var sett på mitt "hyreproblem" då de sa åt mig att det här fixar vi, luta dig tillbaka så snor vi 20 000 från kontot ditt. Jo tack, som om det inte var jobbigt nog.

Nu har flickan Pierre skickat mig ETT TILL HOTBREV om utebliven betalning av hyra.
Dags att packa väskan och sticka till kontoret.

- WHAT THE F***, sa jag på det trevligaste sättet jag kunde.
- Ja, vi lyckades inte dra pengarna från ditt konto. Tydligen tillåter bara vårat konto att ta emot 10 000 åt taget... sa hon
- Ni kunde inte ha sagt det på ett trevligare sätt? Tyckte jag.
- Jamen det är ju bara att betala så är det ur världen.
Som om det vore mitt problem att det inte är betalt från början!?

Jag håller mig ändå filbunke med vetskapen om att  fransk lag förbjuder dom att kasta ut mig på gatan. Mellan november och februari  är det nämligen för kallt för att bli hemlös tycker fransmannen med peruk och klubba.

Skulle kunna va vad jag har i lunchlådan men det är inte sant. Det är så spanjorer pratar. Curry curry curry! Skriker dom åt sina barn som indier som ser resväskor. (Den var ovanligt långsökt.)

Det betyder ”skynda dig”, curry curry.

Jag lär mig massor om spanjorer av att jobba på disney.

Inte nog med att jag kan säga OLLA! med väldigt irriterande röst, jag vet också när de har skollov, att ungarna kommer i målbrottet i 2års åldern, att de inte pratar engelska och att det inte går att resonera med dom.

Jag har också hört att dom är jättetrevliga i Spanien, men den trevligheten lämnar dom då långt utanför Disney.

Du kan säga ”spanjor” till vem som helst som jobbar i parken och dom ryser av obehag.

Så märker du att det är en spanjorunge du har att göra med:

Situation 1:

Alla barn väntar fint med sina föräldrar på sin tur att få träffa Musse pigg. Från ingenstans kommer ett föräldralöst barn, knuffar omkull alla andra ungar, förstör någon annans foto genom att ställa sig mitt i bilden för att sedan nypa Musses arm, väldigt hårt, ända tills Musse tittar på honom.

Situation 2:

Alla barn väntar fint med sina föräldrar. Så ser SpanjorsMorsan Musse, knuffar omkull alla andra ungar och föräldrar, lyfter bort ungen som Musse tar kort med för att klämma in sin egen unge istället. På vägen tillbaka reagerar någon engelsk morsa som snällt väntat i 20 minuter med att nästan ge kvinnan en örfil. SpanjorsMorsan skriker något som ingen förstår och går iväg flyförbannad!?

Situation 3:

Plötsligt är det ungar överallt, som ett stort hav av barn! Musse kan inte röra sig någonstans. Om han ens vrider på huvudet knockar han ner 5 ungar till marken. TADA! En spansk gruppsemester!

Barnen lyssnar inte när man ber dom att backa. Dom flyttar inte på sig när du luftpuffar dom bak. Dom flyttar inte på sig om du så puffar på dom för att backa.

En spansk unge blir hellre omkullknuffad än att backa.

Det är då man ger upp. Jag är inte redo att skada barn än.

Jag ska skriva upp det i min almanacka så att jag är säker på att jag inte glömmer bort det tills imorn.

Efter 3 hotbrev om vräkning pga obetald hyra lyckades jag äntligen få tag på personen som hotat mig.

Vi kan kalla honom Pedro. (Fast det är en henne, men man ska ju inte lämna ut för mycket på internet!)

Pedro är tillgänglig på sitt kontor mellan 9-19. Men det är inte riktigt sant. Pedros öppettider funkar lite som jag misstänker att vännäs öppettider för bion fungerar. Kommer det ingen så går man hem tidigare. Eller om man är lite trött kan man öppna 3 timmar senare.

Det har varit en hetsjakt mellan mig och pedro, han med brev och snara och jag med frustration över varje gång jag möts av ett svart kontor.

Så idag fick jag tag på Pedro medans han höll på att stänga. (1 timme för tidigt!!!)

”Aaappapapapapapp! Varför accepterar ni inte min betalning?”

”För du har inte tillräckligt med pengar lilla gumman!”

”Men det har jag”

”Jag vet att det kan vara en känslig fråga men om du behöver ekonomisk hjälp är det bara att prata med mig. Jag är ju en socialarbetare.”

”Men jag har inga problem.”

”Jaa, suck. Jag kan ringa högsta hönset om du vill att han ska verifiera det. Han har alla papper från banken som säger att din betalning har blivit nekad. För säkerhets skull kan jag kolla igenom dina papper igen! Känns det bättre då?  Men det kommer bara att visa att vi har rätt. Har du med dig ett checkhäfte?”

Pilluta dig Pedro! Gå på plankan!

För det visar sig att Pedro har tagit fel på mitt kontonummer och har låtit någon annan människa betala min hyra i 3 månader! Och eftersom detta landet inte vet hur man skickar kontoutdrag till folk har jag aldrig märkt det.

Jag hade rätt, jag är en ängel, men fortfarande ett surt äpple att bita i.

Jag som tyckte att jag på mitt dåliga humör kunde få unna mig lite och shoppa något fint eller gott till mig. Och så slutar jag med en räkning på 20 000 kr i början av december.

Vilken julklapp alltså. Jag tror inte längre på tomten!

3 gånger om dagen blir jag stoppad av folk som jobbar för någon organisation som försöker förbättre livet för ungdomar i Paris förorter.

För du förstår bor man 15 minuter från Paris är man tillåten att bete sig hur man vill. Då är småmänniskorna så hood att de kan spöa ner varandra och skita i skolan. Bränna bilar kan dom dock inte. Dom bor så nära Paris att alla tar tåget.
Jävligt hood!

Oftast hinner samma person stoppa mig 2 gånger om dagen utan att minnas att dom redan har prata med mig.

Sista gången det hände sa jag sanningen! 
"Jag bryr mig inte om snorungar som inte ser möjligheterna med livet.  Jag skulle istället vilja be dig om pengar, för nästa vecka kanske jag bor på gatan. Kan du skänka en slant?"

Han tittade väldigt ont på mig.
Men det är sant, 2 hotbrev om vräkning.
För ingenting. Jag har varit en ängel!

Jag tittar i backspegeln och skrattar över mitt nybörjarinlägg om pluto.

http://blogg.vk.se/jasmine-engman-paris/2009/01/10/sorj-mig-inte-jag-levde-ett-lyckligt-liv-116983

Man är ju rutinerad nu.

Tack vare invigningen av julen (JA, redan!) så gör jag nu 30min parad i pluto och efter döden fortsätter jag med 30min julshow i pluto!

Så här går det till:

Dörrarna öppnas, folk ser mig, showtime! Jag ler i mitt huvud, dansar, svettas, ser de små barnens tindrande ögonen och tänker ”det är värt det”.

Mot slutet ser jag inga barn längre. Det är mer ”aaandaaas iiihhhnn, aaandas uuuuhhhht, iiiiihhhhhhhhn, uuht. Öppna dörrarna jag måste härifrån!”

Så öppnas det man kan tro vara pärleporten, heaven is close. Jag går dit inga barn ser mig och låter någon ta av mig plutos huvud. Någon bär dock inte ”mitt” huvud åt mig, det får jag göra själv. Men någon stoppar ett vattenglas i min enda fria hand.

Får förstås inte i mig så mycket, skakandes av utmattning spiller jag hälften över mig själv, och så är jag så trött att jag snubblar på mina egna fötter när jag går mot rastrummet.

Väl därinne tar jag av mig min kostym och ser man mig då kan man tro att jag har varit på poolparty!

3 minuters vila och sen är det bara att förbereda en ny plutokostym, men vill ju inte ta på sig en svettig! Upp på en stor tomtesläde, dansa och tjoa i 30minuter och vinka tills armen domnar bort.

Det är vad jag kallar hårt (men underbart) arbete!

Så ni som tyckte att det var coolt att jesus återuppstod på typ 3 dagar måste digga mig, jag återuppstår på 3 minuter!

I’m on top of my game!

Ja.
Jag har post i brevlådan. "Den 20 oktober kl 9 kommer vi och fortsätter arbetet i ditt badrum." Vadå fortsätter tänkte jag?

Öppnar dörren och det luktar mystiskt. Lacknafta och piss. Eller kiss.
Tänkte att det kanske var någon granne? Vi har bra tunna väggar här.

Så går jag in i badrummet. Och då förstår jag vad dom menar med "fortsätter". Dom har tydligen arbetat i mitt badrum idag utan att förvarna mig. Som present har dom lämnat mina shampooflaskor trasiga och rinnandes ut över hela golvet, samt kiss i toalettstolen, utan toalettpapper i. Någon äckelkarl har gått in i min lägenhet, gojjat runt och kissat med sin bara kuk, utan att torka sig utan förmodligen skakat av sig över min toalettstol och mitt golv, utan minsta tanke på att ens spola!

Jag har lust att skrika vääääääääääääääääääldigt högt med falsettröst och slita av mitt hår!

Det är dagens status! Skriksugen.

Nä alltså spindeln är kvar. Bäst att börja bekanta sig.
Någon som vill hjälpa mig döpa min nya rumskamrat?

Min vardag är nu till mestadels fylld av antingen frivilligt eller ofrivilligt självplågeri. Vem som helst som bryr sig om mig, starta en Rädda-Jasmine fond illa kvickt. Ut på gatan och protestera ”Stoppa plågsamma Jasmine-försök!”

Har bla. fått nog av att bli sjuk av min egen bostad.

Less på den där GIGANTISKA spindeln som bor i hörnet och som jag är på tok för rädd för att ta bort.

Jag svär, han kommer hoppa på mig och döda mig en dag! Större än hela min tumme. Man kan tro att den flytt från nån grannes terrarium!

Less på att se kackelackorna på golvet.

Less på mögellukten som sticker i näsan varje gång jag ska sova.

Less på silverfiskar bland toalettpappret.

Jag välkomnar med öppna famnar franska ”anitcimex” som kommer och besprutar allas lägenheter i morgon! Kom, bara kom! Öppna dörrar!

Det här lärde jag mig om silverfiskar från wikipedia idag:

”När temperaturen är mellan 25 och 30 grader Celsius lägger honan ungefär 100 ägg, oftast i en spricka eller liknande. Silverfisken kan inte fortplanta sig i en kall och torr miljö.”

(Hmmm, det är kallt hemma men fuktigt. Vad är chansen för 100 ägg då?)

”Silverfisken är allätare. Favoritfödan är saker som innehåller stärkelse; klister, bokbindningar, hår, mjäll, PAPPER och stärkta tyger…Silverfisken kan svälta i flera månader utan att ta skada.

Och med det i bakhuvudet är jag ännu mer peppad på att få min lägenhet nersprutad med gift!

Nä, nu ska jag iväg och gömma maten. Gonatt.

Träffade en liten fransk pirat på ca 5år på jobbet idag:

"Hej Pirat-....? Ja, vad heter du? (Letar i panik efter ett franskt namn) Pirat-jean...paul?"

"Nä, Pirat-Elmot!"

"Hur är det med Pirat-Elmot idag då?"

"Jag gillar inte när folk står nära mig..."

"Jaha förlåt, tycker du att jag ska flytta på mig?"

"Jag skär huvudet av dom med mitt svärd. HAAAAIIJA!"

"Då är det bäst jag passar mig..."

"Nä det behöver du inte. Jag gillar dig, du är snäll!"

Och mitt hjärta smälte...

Jag ber inte om något komplicerat, jag ber inte om mycket. Jag letar inte efter meningEN, bara lite mening.

Varför kan jag inte se den?
Har allergin gått så hårt åt mina två? Eller gömmer den sig? Eller finns den inte?
Mest troligt är det nog någon som rövat bort den utan att jag märkt. Lite, bit för bit.

Jag lyssnar på Jakob Hellman. Han säger att kalla ögon väntar, på ett enda steg fel. Kalla ögon längtar, längtar fel. Och att jag har också svårt att längta rätt. Snälla nån vet nån ett enkelt sätt.

Jag nickar och konstaterar att han talar sanning. Sen deppar jag vidare på Kent.

Försöker pigga upp mig och fundera på livets mirakel.

Som det faktum att min lägenhet är kallare än vad det är utomhus.

Att jag sover med tjocktröja och 3 täcken och ändå vaknar skakandes på natten.

Att så många elaka människor kan samlas på samma arbetsplats

Nä, jag är obotlig. Ibland får man låta det va.
Jag citerar DiLeva ”vad som än händer är det helt okej.”

Igår glömde jag mitt jobb-ID och jag var tvungen att skaffa provisoriskt ID.

Det gör mig alltid så skrattig. Dom har så konstig definition av min arbetsuppgift på Disney:

Vilket jävla skitjobb. Ja någon måste ju tvätta upp efter hunden.

För er som inte förstår engelska så står det att Jasmine, klockan 9.49 på morgonen, jobbar med paraden och karaktärernas bajs.

Det ska såklart stå "Parade  & Characters Pool" Men det var för långt för att få plats.. Hmm.

Varför kan inte mina ögon sluta klia? (jävla helvetesapa) Jag svär att jag kommer bli blind inom kort framtid.

Ögon-snubben sa allergisk reaktion mot linserna.
"Du kan inte bära linser igen"
"Vad menar du då? Aldrig någonsin?"
Som vanligt så svarar inte fransmän.

Lämnade in 5:e exet av kopiorna jag tog på ögon-snubbe-pappret till kvinnan.
Man måste göra kopior på Disney förstår du. Dom tappar oftast bort allt.

Ögon-snubben skrev lite kort att han konstaterat att jag fått en allergisk reaktion av linserna.
När kvinnan på jobbet fick 5:e exet av det pappret sa hon:

"Ojojoj, det var ju otäckt. Så nu är det bra. Du kan du ha linser igen"
"Men han har ju skrivit att jag är allergisk mot dom!!" 
"Ja men han har ju inte skrivit att du inte får använda linserna."

Bright kvinna. Jag skämdes för hennes skull när jag förklarade att det var helt onödigt att skriva det då det flesta människor kan lägga ihop ett med ett. Hon förstod inte....

Det är tur att jag är född med så mycket ödmjukhet i min kropp.

Herr Fernando fick mig på "mode" filosofi. Reflekterande. Vilken vikt har livet lagt på mina axlar idag? Hur har det pinat mig? Piskat mig? Hånskrattat åt mig?

Enkelt att svara på: konservburkar!

Kom hem vid 19 och var fett sugen på champignoner. Det hade jag hemma. Men jag hade missat att det var en konservburk som inte kan öppna sig själv.

Vad gör man då om man inte har konservöppnare? Och inga grannar med konservöppnare? Och bor i ett land utan logik? Där det tog mig 2 månader att hitta säkerhetsnålar och där kakaon står på samma hylla som frukostflingorna?

JO man massakerat konservburken med hammare och sax och vitlökspress och tång. Det gick tillslut. 2 timmar senare åt jag!

Summan av dagens filosofiska tankar är: lyssna på Boobas låt "Pourvu qu'elle m'aime" eller låt era öron gråta. Sjung den inte högt bara, den är så där "ganstafräck" i texten...

Har ju förstått att det här med råtthål kan vara svårt för er att förstå.

Jag har ju missat att berätta att jag bytt ut min centrala lägenhet i paris på 33kvm för ett råtthål i Paris förort.

Min nuvarande lägenhet ligger 35minuter från paris, 17kvm varav hälften är en HANDIKAPPStoa. Man vet ju aldrig när man kan hamna i rullstol!?

Det är något av det största renoveringsobjektet jag sett som är ”beboeligt.”

Ostädad vid nyckelöverlämning.

Lista över det som var/är trasigt och saknas:
Stekpanna
Stor kastrull
Djuptallrikar
Spislampan
Kyl/frys
Soptunna
Dusch
Badrumskranen
Handdukshängaren
Duschdraperiet

Lista över sånt som är helt:
Liten kastrull
Stolar
Bord
Säng
Hyllor
toalett
Spisplattor (Fast jäävligt skitiga)
Fönstret

Kom gärna och hälsa på!

Nä, det blir iväg till svenska kyrkan och leta lägenhet!

Fan också.

Ja, alternativ transport festival är det här i Paris. Kanske lite tokigt med tanke på att största delen av befolkningen tar tåget!?

I alla fall bestämde jag mig för att börja gå till jobbet på morgonen. Det är ju ändå bara 20 minuter bort.

Att promenera till disney är som en disneypromenad borde vara, som taget ur en disneyfilm:

Hästar på vägen, kaniner som solar bredvid trottoaren, fågelsång och solsken och massa hästskit överallt.

Jag känner mig som snövit!

Nä jag hann inte ens så långt med receptionisten, hon sa vänligt att det inte fanns någon tid att träffa doktorn idag, och då ringde jag samma minut som dom öppnade. Jag vet att hon ljuger. Men inte varför...

Aja.

Efter min inflyttning i råtthålet är min underhållning på noll. Ingen tv, inget internet. Dvs ingen ny musik (Nä jag går på skivbutik..), inga filmer, inget småtjatter på msn.

Så nu tittar jag på det som redan finns på datorn, sunes jul. Bästa julkalendern någonsin skapad. Och den gör mig så full i skratt för att jag ser min egen pappa i pappa-Rudolf. Till sättet och utseendet.

Lite av hysterin, lite av svordomarna, inte så mycket skrik men lite samma tankesätt, typ "flåsa inte så mycket i bilen". HAHA. Spontana sjungningar som låter illa, glädjen och uppfinnigsrikedomen.

HAHAHA, pappa!

Har inlett min återgång till arbetet med 2 sjukdagar. Nu tror dom nog att jag har semesterfebern.

Har även inlett med 3 nätter i mitt alldeles egna råtthål till lägenhet.

Jag har börjat fundera på om det kan finnas något sammanband mellan de 2.. Hmm.

Tänkte i alla fall sticka till doktorn imorn eftersom jag känner mig inkapabel att arbeta. Så jag diskuterade med Mr Man eftersom jag kände mig lite nervis. Är rädd för sprutor och antog att dom skulle vilja blodprova mig.

”Men varför skulle dom det? Har det gjort det på dig förut?”

”Nä inte i frankrike men hemma i sverige om du har problem så…”

”Precis, dom skulle aldrig ta blodprov här!”

”Nä men då får jag väl fråga om det då!”

”Men det är ju skitdyrt!!”

Jaha. Ser man på. Även läkaren går efter ”frisörsystemet”

Klippning: 200 kronor

Shamponering: 50 kronor

Balsamering: 50 kronor

Hårmask: 50 kronor

Färgning: 200 kronor

Torkning: 100 kronor

Styling: 50 kronor.

Doktorskonsultation: 220 kronor

Gapa stort: 50 kronor

Jag ska titta i ditt öra med min mojäng: 50 kronor

Jag ska topsa dig i käften: 70 kronor

Blodprovtagning: 100 kronor

Plåster på sticket: 20 kronor

Blodanalys: 300 kronor

Provresultatet: 200 kronor

En klapp på axeln: 10 kronor

Jag får fråga receptionisten i sjukstugan om något som passar min budget.

Nu har min semester rivit off ordentligt. Jag och mr man bestämde oss således att ta en tur till andra sidan stan och gå på nöjespark, park asterix.

Det skulle vara känt för att vara lite mer för vuxna, lite mer skräck.

Vi åkte vattenkanor, tittade på delfinbäbis och åkte berg och dalbanor för barn och tog foto med obelix. Det var ju gulligt.

Sen gjorde vi det vidrigaste jag gjort i mitt liv!

Började lite soft med karusell enbart bestående av loopar, 7st för att vara exakt. Fjärilarna var överallt men det var riktigt najs. Jag gör det 10 gånger i rad efter en bamseburgare utan att må illa. Behaglig!

Sen kom helvete.

”Kom vi ska åka huvudattraktionen i den här parken!” 

Jag är fettaggad. Som en unge i obevakad godisaffär.

Den var lite söt utifrån tänkte jag. En staty på en lite ilsken Tor med blixtar i handen och blommiga kallingar.

1 timmes kö mitt inne i ”skogen”.  Hann inte ens tjuvkika på banan… Trä berg och dalbana var det visst, min första gång på en sån rackare.

Jag trodde jag hade sett det värsta. Var nästan lite kaxig. Tills jag var i den.

Jag är inte alls av den sorten som är rädd för åkning, jag har ju vanan från att jobba på disney. Alla gånger jag skrattat om mammas dödsminer under hela åkturerna fick jag svälja 100gånger om.

Med kräkset i munnen 4 gånger, jävlig smärta i kroppen samt dödsångest klev jag av helt skakandes.

Men fotot blev ju ett roligt minne. Första gången jag ser skräcken i mina ögon.

Det var en gång 3 goda vänner

1 vän flyttade bort och så var det bara 2 vänner kvar.

Och en dag inföll det sig så,

Att dessa två,

Med semester under samma ti(d)

Bokade biljett till Pari(s)

För att träffa sin bortsprugna tredjedel

Så att de äntligen kunde bli en hel

De kom sent en onsdagskväll,

På tåget från flygplatsen träffade dom snuskgubbar. Dom var inge snäll.

Skrämdes med snuskiga gester och ful min,

Riktiga paris-svin

Men väntandes på perrongen, jag, en heroinna,

In i mina armar de springa.

Och där börjar en semester så spännande,

Och så tråkigt att dom lämnade,

Sin tredjedel ensam i storstan med hemlängtan i sin barm

Men i alla fall med minnen som håller henne varm

(Nu är jag jäkligt nära att vara en grym rapperska alltså!)

Ja alltså jag har haft besök igen. Underbart att få andas umeå-anda och umgås med verkliga vänner.

Inte för att pariserskor är gjorda av plast men det är inte samma genuinitet!

Och om 3 veckor väntar semester till U-town. Bekvämlighetens paradis är nära! Tack och bock!

..sa Buzz Lightyear varje gång han skulle flyga. Och varje gång krashade han. Lite så har jag känt mig på sistone. Men det finns moment då jag flyger också. Här kommer det.

Kära dagbok,
Ibland blir Disneybubblan bra tät. Disneyfester med tema "disney prinssesor" eller varför inte vara rebellisk och gå på "disney gone trash" festen? Kom som snövit kokain eller musse dick. Ahaha, så roligt man kan ha i äkta disney anda. NEJ TACK!
Min flytt till Paris om 2 dagar känns väldigt välkommet.

Men det finns små fina moment av frihet också. Mina lediga dagar. Sist åkte jag och Mr man till slottet i Versailles. Fick guidad tur runt versailles kvarter där mr man är uppväxt. Fiiiina områden. Där upptäckte jag att ett hus kan kosta 17 miljoner, och det är ute på vyschan! Som att köpa finhus i norsjö.

Och så till slottet. Skinande väder och vacker kör i bakgrunden, men vilket språk sjunger dom på? JO svenska! Fallerallanrej, en musikklass på klassresa. Hupp!
Sen när vi insåg att det var 2 timmars kö till slottet tog vi en tur i trädgården i 5 timmar.
OJ så vackert! Fontäner i kinesisk stil, stenstatyer överallt, milslång anlagd damm och en labyrint att tappa bort sig i.
Sevärt in deedi!

Och så för en vecka sen kom min pappa-familj och hälsade på mig. Då är allt annat som bortfluget. Mina arbetsdagar springer iväg på rosa fluffiga sockervadds-moln, och alla tankar upptas av kärlek och värme och bekvämlighet.

Tacka vet jag dom små momenten då jag flyger!

Frihet åt er alla, vandra i fred.
 

Ibland glömmer man fort bort att man bor i ett medelhavsland med allt vad deras liv och värderingar innebär. Typ kök i turkost med bara gasplattor och toaletter utan handfat.
Men även raggningssätt.

Ska man ragga på mig finns det några metoder du ALDRIG får använda om du inte vill ha mitt mittenfinger i ansiktet:

1. Skrik och vissla inte på mig följt av ett skratt i närhet av dina vänner
2. Ingen biltuta!
3. Öppna inte meningen med "ÅÅÅÅÅÅH vad du är vacker"
4. Alla former av imitationer till djurläten får mig skitförbannad. Det innefattar "VRÅÅÅÅ" "t-t-t-t-t-t-t" "kissskissskisss" "Ohi ohi ohi" "fjjiiihu fjiiihu" och andra ofärskämdheter du kan komma på.
Alla dessa var flitigt använda under min vistelse på Cypern ,extremt ouppskattat.

Nu är det inte riktigt lika vanligt här men det är inte ovanligt om man säger så. Sen har vi the smooth operators (mjukisarna).
Det börjar oftast på allmänplats, när du handlar mat, kläder, väntar på bussen, i tågvagnen, i parken. Det är en intensiv blick följande av repliker i denna stil:

"Oj, alltså ursäkta mig! Jag brukar inte vanligtvis göra det här men?.du är så vacker. Det skulle vara jättetrevligt att lära känna dig bättre. Du skulle inte vilja gå ut och äta med mig eller bara ta ett glas? Jag kan ta ditt nummer."

Fine. Inte otäckt.

Så kommer den otäcka biten. Efter en dejt eller 2 eller bara ett telefonsamtal börjar förföljelsen. "Vad har du gjort idag? När får jag se dig nästa gång?" En fransman kan hålla en envägskonversation igång med dig i 3 månader. Dom är uthålliga grabbarrrrr.

Ännu värre blir det om du skaffar fransk pojkvän. Efter 4 veckor är det tal om semester ihop, 8 veckor är dom inne på att flytta ihop, vid 12 veckor vill dom stadga sig, gifta sig.
Och det är ingen överdrivelse eller skämt. Det är min egna vän som är ihop med honom!

Så på frågan varför fransmän är så otroligt, olidligt intensiva och på fick jag svaret:

Men vadå, vi är ju bara ärliga?

Så efter en vecka med härligt varmt väder, frukostpicknickar, bränd hy, sena grillkvällar och starka sommarkänslor så har reeegnet kommit igen. (Och de blommande träden doftar ännu mer ljuvligt)
Och då är det dags att sticka igen.
Ikväll packar jag väskan och på onsdag efter jobbet sticker jag till Amsterdam. Det ska bli festligheter. De firar nämligen drottningens dag på torsdag och vi ska vara där det händer.

Vid 20 tiden tar vi hyrbilen och drar norrut, klädd i något oranget.
Vi är ett fint järngäng den här gången och jag ser väldigt mycket fram emot äventyr i vardagen. Så lyxigt att sätta sig i bil några timmar och under de timmarna korsar man 3 länder och vops var man någon annanstans. Disney magic.

Jag förväntar mig ordentligt 'Aaaaariiiiiiiiba' med gatufest dygnet runt och massvis av människor på space cake, dit tillhör dock inte jag, inte oroas mamma! Som Marielle beskrev det i bussen, helt naturligt, 'jamen alltså det är bättre kvalla på hashet i Amsterdam'. Så konstigt att höra i svenskt öra.

Önska mig trevlig tur!

Mumma!

Allt började i lördags för 2 veckor sen vid 9. Tog mina 6 vänner med mig i bil och tillsammans tog vi sikte mot norra Frankrike, vid gränsen till Mons i Belgien.
Vi var inbokad som pausunderhållning på ett kasino som höll en 2 dagars tävling i modern dans och hiphop.
Under namnet Kteo (typ nåt sånt) gjorde vi stooooooooor succé.
Redan efter vår första show fick vi 3 erbjudanden om nya kontrakt varav en var till en musikvideo för en av deltagarna i frankrikes "idol". Inte illa pinkat för ett gäng som oftast dansar gömda bakom fluffiga kostymer. Håll tummarna.

Helt fantastisk känsla att få vara där på scenen igen. Som att hitta tillbaka till det där lilla som har saknats. Tankarna förs tillbaka till dansuppvisningar när man var liten.

Hann även se Belgien och trycka i oss belgiska våfflor med choklad och vispgrädde. Mmmmm fett. Vilket vi var väldigt värda eftersom vi i princip bodde på kasinot från vaken stund till 3 på natten.

Youtuba oss:
http://www.youtube.com/watch?v=6nrTNRyJLH0
 

Har bränt näsa och övre delen av mina icke existerande tuttar.
Men lyckan är total.
På min disney berg- och dalbana går det enklare med solsken även om det är uppförsbacke.

Har varit på frukostpicknick med min älskade Yeimy. Jordgubbar, vindruvor, apelsin, mögelost, kex och baguette.
Det är härliga 20 grader i solen.

Och på vägen hem från jobbet idag slog det mig för första gången att det känns som att jag är utomlands. Jajajaja, jag förstår att det låter konstigt när jag alltid är utomlands.
Men det var allt, den tunga, fuktiga, varma luften på kvällen, doften av blommande träd och ljudet av kvittrande fåglar.
Kl 22.00 tog jag en promenad hem i linne och byxor eftersom det var så jävla varmt att ha på sig jacka.
Underbart.

Ännu en gång undrar jag varför jag inte flyttar till ett land där det aldrig blir kallt?

Min senaste succe på youtube:
Jag är pluto.


 

Efter nästan 3 månader av allvarliga hudbesvär i ansiktet väntade det efterlängtade besöket hos dermatologen. Något som skulle visa sig bli lika givande som ett samtal med kaffesump.

Rewind. Det började med de gröna soldaterna. Vi delar alla samma gröna smink med samma penslar. Efter 2 veckor i detta smink började jag få blåsor i ansiktet och min hud ramlade av. Och så 'finnar' i miljoner. På mig. Som aldrig haft hudproblem, som aldrig haft finnar.
3 besök hos företagsläkaren krävdes för att få en remis till dermatologen. Mötet med honom skulle dröja 1,5 månad.

Innan dess hann jag hem och en läkare med vackert namn skrev ut antibiotika åt mig då hon trodde det var en bakterieinfektion. Efter 10 dagar var det mycket riktigt bättre.
Men förväntningarna var stora på min dermatolog, dr Darie. Han ska säkert skrapa hud och kolla i mikroskop och grejer tänkte jag.

Kommer fram kl 19 och har svårt att hitta kliniken, visar sig vara ett HELT vanligt hyreshus. Inne ligger det spya i trapphuset och färgskikt som ramlat av väggen. Kan det verkligen vara här?
Kommer till receptionen i en av lägenheterna. Jag skickas till väntrummet.

Nu är jag ju rätt van vid hur parisare bor, gamla trånga hus och så vidare. Vem som helst av er andra skulle nog mest tycka att det liknade någon tarvlig mottagning i ryssland.
Jag störde mig bara på lukten av nymålat.

Väl inte hos Dr Darie tittar han på mig, jag berättar hela min historia.
'Så vad tror du att det kan vara?'
- Vet inte
'Ja men alltså jag menar, är det bakterier eller allergi eller vad?'
- Vet inte. Om det är sant att det blir bättre av antibiotika kanske det är bakterier då.
'Men finns det inget sätt som man kan veta säkert vad det är för något?'
- Mmmmm.

Jaha tänkte jag. Inte så pratglad. Hoppar vidare till nästa ämne.

'Nu är det ju så att jag jobbar med smink varje dag och finns det då något jag kan göra för att förebygga att något liknande händer igen?'
- AAAHAHAHHAA. Vem har sagt att det ska hända igen?
'Nämen alltså bara förebyggande. Någon skyddskräm under sminket kanske? Nåt?'
- Men det ser vi väl om det blir likadant igen,då får du ju komma tillbaka. Vem har sagt att det ska bli likadant. Det vet du ju inte. Du har ju inte ens något i ansiktet. Det syns ju inte ens. AAAHAHAHA, herregud vem har sagt att det ska bli likadant igen?

Så hånskrattade han åt mig i 2 minuter, tipsade mig om en receptfri hudkräm och sa hejdå.

Suck.
 

Knäckebröd med bregott, västerbottens ost och pariserkorv. Jag gillar allt svensk mat.
Det med ett plommon och en kopp franskt te, smak karameliserade äpplen.
Njutningen är total.

Så ramlade mackan med goda sidan ner i golvet.
Tacka vet jag att jag sopade och mopsade golvet 15 minuter innan.

Klickade mig till "tonårsliv" på svt.se.
Jag gillar att se dokumentärer om vanliga människor med vanliga liv.
Och varje gång jag gör det undrar jag om det skulle vara intressant att se en dokumentär om mitt vardagsliv. Är jag tillräckligt intressant för att visas på svt?

Tillräckligt intressant för vk var jag utan problem, jag anmälde ju mig själv.
Kanske ska göra detsamma med svt för att se om jag är spännande eller inte?

Om jag ser mig själv på tv i tillklippt version är det fortfarande jag?
 

Vårtider närmar sig. Sol och 10 grader och vårjackan har åkt på (men jag fryser).
Med vårtider kommer parningstider och pirr i magen.
Jag har haft mitt största pirr i magen hittills i söndags, JUSTE DEBOUT 2009, 14 timmar dans av världens grymmaste dansare!
ORGASM!

(För oinsatta är det alltså en världsomspännande tävling i hiphopdansens genrer med finalen i paris. Var jag där? Hell yyyyeah!)

Satt jag på ett iskallt stengolv närmast scenen? Skrek jag sönder min röst i upphetsning? Blev jag kär i varje dansare som entrade scenen? Hade jag konstant ståpäls i 14 timmar? Hade jag så skoj att jag glömde äta? Dansade jag också? Kände jag mig rysligt in på skinnet med publiken på 12 000 dansare? Är det ett riktigt halleluja moment?

JaJaJaJaJaJaJaaaaaaaaaaaaaaaa! Jag är frälst.
Vilken enorm inspiration och glädje, jag får tårar i ögonen bara av att tänka på det!

Vi köade i 2 timmar för att komma in men det var helt värt det när jag märkte att vi kom just i tid för att se "the twins" dansa. Det är bekanta till min vän och eftersom vi redan dansat med dom på fredagkvällar log jag inombords och kände mig starstruck. Propsar på att ni ska se deras MEGAprestation från förra årets tävling:
htt(dom är till vänster)
Och det är så det dansas på paris dansgolv. Halleleluja!

Kvällens stolthet var att sverige var representerat i kvartsfinalen i 3 av 5 grenar.
Och "vi" blev 2:a i locking, inte illa pinkat.

Kvällens överraskning var lilljapanerna på 12 och 10 år som gick hela vägen till finalen i hiphop: http://www.youtube.com/watch?v=pvpIX3vXAgM

Kvällens mest oväntade frisyr är japanen med blekt hår?
http://www.youtube.com/watch?v=MKveSkMLKcc
 

Ledig med vackert vårväder. Jag drog fram mitt största smil och mina solbrillor och drog till IKEA på lingonsylts jakt.

Väl på IKEA kände jag mig fett mysig. Jag strutade runt med Adam Tensta i öronen, H&M på kroppen och njöt i fulla muggar av att läsa IKEAskyltar på svenska och se kvalitativ svensk design. HEJA SVERIGE!

Jag gluttade i boken "Daniels ungdom", den var märklig. Jag förstår varför dom hade den som skyltning, total ointressant.
Jag lyssnade på när Christian Halleröd berättade som sin stol Karl-Johan på tv:n. Skrattade fulla muggar åt hans engelska. Härligt jobbat.
"Jooo kän juice it äs a stool år äs a sajdtäjböl, end it gets mååre bjutiföl witt eich"
[Du kan använda den som en stol eller sidobord, och den blir vackrare med åldern]

Fann världens vackraste taklampa och önskade att jag var miljardär.
Då hade jag köpt ett hus där den hade passat perfekt!

Gick igenom restaurangen:
Knäckebröd med sprinklad chokladsås på bädd av salladsblad.?jättesvenskt!
Och LYRISK blev jag när jag såg SEMLORNA! Dom serverades dock utan florsocker och med gul grädde? Kvittar tänkte jag!
Jag grabbade den illa kvickt och kutade till kassan.

"Bonjour mademoiselle!"
- Bonjour Madame!
"Ojdå. Vad är det häär?" hon tittar funderat på min fula semla.
"Stod det markerat vad den kostade?"
- Näääeeep. Ledsen.
"Jahapp. Vi tar väl det här då. Det blir 0,65 euro"
6 spänn för en semla, jag kände mig som en rånare.

Tog av locket, allt enligt vks rekommendationer, började gräva efter grädden. Bara det att grädden var fryst. Det var alltså bulle med glass + lite frusen mandelmassa.
Jag brydde mig lika mycket om det som jag bryr mig om Paris Hiltons senaste handväska med tillhörande hund. Inget förstörde min semmelstund.
Men det är ju klart att dom behöver guidning i svensk matkultur. Hopplöst.

Mmmm, hård!

Summan av kardemumma: 1,5 kilo lingonsylt och gott humör. Nu börjar festen. Arriba!

En hjärtedag ensam . Det var med svärta och sot i hjärtat jag såg alla njuta av pussar från sina pojkvänner, alla bärandes på rosor på arbetstid, alla berättandes om vad de skulle göra när de slutade.

Det är ju ruttet, bo i landet med typ värrrrrrlldöns roomaatisska sprrrrrååk och vackraste utsikter, helt ensam. På alla hjärtans dag.

Jag ingick pakt med yeimy, singel och obrydd. Det blev en kentucky fried chicken till att "fira"?.trodde jag!
Mitt inne på en hotwing med på tok för mycket panering plingade telefonen till och vipsvups var jag medbjuden på buffé.

I slutändan visade sig att även jag fick rosor, choklad och presenter.
Det är skönt att känna sig uppskattad. Och att vara vän med världens mest generösa människor.

Nu måste jag göra detsamma för någon. Måste hålla mig på karmas goda sida.
Synd bara att jag är världens mest märkligaste idéer om hur man visar uppskattning?
Jag ska sy ett mjukisdjur, man i kavaj med namnbricka.
Lång historia. Och fruktansvärt rolig sådan. Vänta bara ska ni få se.
 

Med tanke på den utomordentliga servicen varje fransk servicesektor har kände jag mig som världens modigaste lejon när jag gick för att prova en fransk klippning?

Min utväxt skvallrade om mitt svek mot brunetter och mitt hår var under all kritik. Bara tråkigt hårhäng, sånt som jag ogillar.
Yeimy, min lilla svenska vän, pushade mig över kanten och fick mig hel-inne på en klippning och färgning.
Först var jag orolig för språkbarriären men det visade sig gå utan problem.
Det problematiska var istället frisörens inkompetens och totala avsaknad av smak.

Hemma kör jag oftast på en "gör mig snygg", så jag provade här också.
Fröken frisör tittade på mig som om hon hade kräks i munnen och hennes blick sa "lägg av för fan, tror du att jag är frisör eller vad?"

Det visade sig att hon förmodligen inte var det.
Varningsklockorna börjar ringa när hon frågade mig vilken färg mina frisörer brukar använda. Eftersom det förmodligen är en blandning av massa kemikalier på pulver som inte jag kan något om sa jag att jag inte visste och helt enkelt litar på dig fröken.

Hon drog fram en färgkarta och pekade på en blond som inte ens var nära min färg:
"Blir det här bra tror du?"
NJAAAA, alltså jag är ju mycket blondare?.insköt jag.
"Men vi tar den!" fräste fröken frisör.
Sagt och gjort!
Resultatet, Orange utväxt. Under de 2 år jag har färgat om min utväxt har det ALDRIG hänt, inte ens när det färgas med egen köpefärg. Applåd!

Så över till klippningen.
Jag börjar klippas av en ung fräck tjej med cool frilla, det finns kanske hopp efter allt tänkte jag. Men så försvinner hon med ett "jag kommer tillbaka" som hon har gjort 5 gånger innan. Tillbaka kommer en annan frisör eftersom min förra tydligen gick hem?

JAHA! Så vad hade hon klippt då?
Inte fan visste jag det. Så den nya frisörskan hip och happade litegrann och på 10 minuter var min "frisyr" färdigklippt, dom skulle ju stänga om 5 minuter.

Men så skulle jag ju ha en lugg. När det kommer till lugg är jag inte lättsåld. Den ska vara lyxig och framhäva min fina fejja, inget blahablaha!

TJOPP lät det!
I ett saxdrag var min lugg färdigklippt. Jag påpekade att det inte alls var så jag ville ha den, utan hellre lite kortare däruppe. Men fick det förklarat för mig att det går inte! Helt enkelt. Det går inte.
Jag har för tunt hår och det skulle tydligen spreta överallt och se konstigt ut. Vilket är fullkomlig lögn, men så gör man om man vill sluta i tid.

Så 340 spänn och 2,5 timme senare kom jag ut med mössan på och fick en gråtklump i halsen när jag tänkte på nästa gång jag skulle behöva ta av den.
Redan i hallen började jag klippa luggen själv medans tankarna gled runt frågan hur man kan ljusa upp håret?

Ja hjälp, aldrig mer en fransk klippning.

Efter ett kvällssamtal med Mattias om senaste nytt: dvs att jag hamnat på avigsidan med madame karma tipsade han mig om att göra en "my name is Earl-lista!"
Det tog mig 2 timmars allvarlig soulsearching men nu är det klar:

Jag snattade ett Shake-tuggummi som låg på golvet på konsum när jag var 3år medans mamma betalade i kassan.

På ett 10års kalas råkade jag göra sönder ett skivomslag utan att be om ursäkt

På kyrkans "julrunda" sa dom att man inte fick ta med kanelstänger hem men jag tog 3st.

Jag har med flit brytit mot regler som jag tycker är totalt löjliga

Jag har läst bibeln utan att vara troende

Jag har gått sönder min mammas sandaler

Jag har pratat med folk med dålig andedräkt utan att nämna det

Jag har sett en främmande man på stan i umeå med öppen gylf utan att säga till honom.

Såja, nu gäller det bara att gottgöra allt, göra allt tvärtom.
Ge bort en shake till kassören nästa gång jag går på konsum...kan ju inte vara svårt!

Jag suger på att ljuga men jag kan sträcka mig så långt som till att böja sanningen.
Sen finns det såna som kan tänja på den tills den är tunnare än nerver.
Då blir jag nervös.

Jag lyckas alltid dra till mig alla tänjare, verkligen!

Gemensamt för tänjarna (och för de flesta män på jorden) är deras aldrig sinande självförtroende och förmåga att tolka in för mycket i en situation. Om kvinnor nu ska vara bra på det så är tänjarna världsmästare.
De två tingen i kombination är det farligaste som finns.

Idag räckte det med en halv sekunds flackande blick på random man med spetshaka i bussen. Självklart betyder väl det att jag har träffat mannen i mitt liv? Det betyder ju minst att jag flörtar i alla fall!
Jovisst, så nog hade jag en fånleende spetshake-apa stirrande på mig resten av bussresan.

Ibland räcker det med att jobba ihop. Som med mannen med förjäävlig fotsvett, värre än min och det säger mycket. Under vår halvtimmes paus sa jag en mening till fotsvetts-nisse:
"Jo, McFlurry är ju gott"
Gissa vem som förföljer mig på min fritid nu?
"Jag kan vänta tills du har slutat jobba så kan vi gå hem tillsammans!"
Suck....

Eller varför inte blom-mannen! Har aldrig någonsin pratat med honom men helt ur det blå ger han mig en ros. Jag bad om förklaring och han sa ingenting. Och han har aldrig pratat med mig sen dess. Inte ens hejat tillbaka när jag har hejat på honom. Han kan ju vara stum, men helt klart skum.

Nu är det dags att böja tillbaka sanningen här:

Bara för att jag tar på mig läppglans på bussen betyder inte att jag vill kyssa dig
Ett leende är ingen kärleksförklaring
En blick är ingen inbjudan
Jag knäcker inte ryggen för att visa upp mina bröst
Jag borstar inte bort håret från ansiktet för att kunna se dig bättre

Om du inte är väldigt snygg då förstås?
 

Läste artikeln om "Totalt rökförbud för alla kommunanställda" och jag bara ääälskar att läsa allas upprörda kommentarer!

Skrivs det i någon form om bilar kan man räkna med 314 kommentarer om hur man använder dimljus. Och nu 60 kommentarer om huruvida man får röka eller inte när man jobbar.
Översitteri och kontrollbehov tycker man.

Kom förbi det här inlägget som jag tror ska vara menat ironisk:
"? bajs och pruttning bör förbjudas på arbetstid. Även ätande av vitlök och andra starka kryddor. Ej vara överviktig dvs inte äta fet mat och inte lukta armsvett."

Och ironiskt nog är det reglerna på min arbetsplats.
Kan du tänka dig Pluto lukta vitlök? Eller Kalle anka tobaksrök?
På mitt kontrakt har jag skrivit under att jag varken ska gå upp eller ner mer än några få kilo under min anställning. Jag har inte tillåtelse att äta kryddstark mat eller röka när jag jobbar. Jag är tvingad att hålla en god hygien med tanke på att alla delar samma "dräkter". Ingen armsvett också! Jag har även riktlinjer om var jag bör raka bort mitt hår.

Att något som är så självklart för mig kan vara så främmande för andra.
Get a grip och rök på lunchen!

Neråt tider!
Det är mycket "varför just jag?" "varför just idag" "varför inte tidigare?" "Varför på det viset?" för tillfället.

T.ex: Jag såg såååå mycket fram emot min "callback", andra delen av min dansaudition, i paris. Jag kände på mig att juryn hade förtycke för mig. Jag kände mig glad.

När jag kommer till tågstationen, 1,5 timme innan min audition börjar, så märker jag att alla tåg är försenade på hela linjen idag. Varför just jag? Varför just nu?
En resa som skulle ha tagit 30 min tog 1,5 timme och jag missade min audition.
Försent. Fini. Inget! Jag fick inte ens chansen att försöka.
Jag hoppas karma har en jääävligt bra anledning till detta.

Jag tröstshoppade och tog en tröstdanslektion.
Sen blev jag upphämtad av govän och fick se Paris från bil för första gången. Det var vackert. Och jätteläskigt!

Nu har jag bunkrat upp med 2 flaskor vin och 1 kilo chokladpraliner ifall jag skulle behöva akutpepp för än värre tider.

Det återstår bara att klura ut vad jag gjorde fel.
Varför förtjänar jag det här? Är det för att jag inte svarat på mejlet från min senegalesiska bror där det stog "varför svarar du aldrig."?
Eller är det för att jag har klagat på att pojkarna i huset lämnar bajs i toan?

Det krävs nog sömn på det här.
Bonne nuit!

 

Hej hej!

Jag citerar mig själv för alla som inte minns 'Jag tror jag har en sån paradhormon.
Ett hormon som får en att glömma alla de hemska sakerna med att vara fångad i ior.
Jag gör det igen!'

Idag gjorde jag pluto i paraden för första gången.

Med alla fakta på handen var jag ju lite orolig redan från början. FAKTA på handen:
- Jag har alltid haft svårt att andas i honom
- Han är först i heeeela paraden så fuckar man upp finns det ingen att tjuvkika på

Sen så finns det ju mer positiv fakta som att:
- Han är mindre varm än ior och det har jag klarat av i plusgrader
- Det är -11 ute
- Jag besitter paradhormonet.

Lite nervös och väldigt förhoppningsfullt hoppar jag i kostym i bara t-shirt och kalsonger, bättre kall än avsvimmad tänkte jag.
Jag fick uppmuntrande kommentarer från kollegor som att, 'det fixar sig, du kan det här' 'oroa dig inte om steg och koreografi, fokusera på att andas och hålla dig vid liv'

Så sätts paraden igång! Då är jag fortfarande normaljag (NJ), men så kickar hormonet igång. Jag blir som en annan människa, hormonmonstret (HM)!

10-20 meter in så tänker båda att det här var inte så farligt, bara kul. Ska prova att vicka lite mer på huvudet. Kanske sjunga med så jag får in rätt feeling. OOOhohoh OOOOHHOOO!

50 meter. Svettn kommer, storsvettn.
HM tänker, va fan det är väl kondens? Jag är lite varm, det är kallt ute.
NJ tänker, shit vad jag svettas..

70 meter.
HM tänker oj nu börjar det kännas lite.
NJ tänker aaaandas iiiin, aaaaandas uuuuuuuut.

150 meter.
HM tänker oj nu är det jobbigt, måste tappa ner på tempot.
NJ tänker fan nu svimmar jag!

250 meter, man börjar skymta slutstationen på paraden. Man doftar lukten av seger och avklädning.
HM tänker nu är det nära alltså. Svimma inte, svimma inte.
NJ tänker nu är jag fan död!

25 meter kvar.
HM tänker nu är jag fan död.
NJ sänder ut en önskan till sina anhöriga, sörj mig inte. Jag levde ett lyckligt liv.

Och så var ännu en parad avklarad och på bussen tillbaka tänkte vi båda, men det var ju inte så farligt! Det gör vi om imorn.

Det kallar jag överlevnadsinstinkt!






 

Kära IKEA som himlen bär
Se till mig som liten är
Var jag mig i världen vänder
Står min lycka i IKEAS händer
Lyckan kommer, lyckan går
Du förbliver hoppet vår
Armatur!

Idag var det en passagerarolycka på en tågstation mitt emellan paris och disney.
En tågresa som skulle gått på 40 slutade på 2 timmar.

3 stationer efter paris stog tåget still och längre gick det inte att komma uppenbarligen.
Då kom räddaren i nöden. 370 färggranna sidor med vägbeskrivningar i slutet: IKEA katalogen.

Eftersom jag har besökt IKEA 2 timmar om dan i genomsnitt så är jag välbekant med miljön runt i kring och insåg fort hur jag skulle ta mig vidare. Utan att få panik, som 90% av passagerarna som skrek ut svordomar och trakasserade de anställd, tog jag luuuugnt ett annat tåg som går till IKEA, för att ta bussen till tågstationen jag brukar åka från, för att ta tåget därifrån hem.

Fan vilken globertrotter man här. Här snackar vi inte vanlig turistinvandrare utan tvättäkta förortstjej som smälter in som vilken fransyska som helt, som smidigt tacklar sig förbi hinder och slingrar sig kring tåg och skit. Jag är så jävla haj! IKEA är min religion!

Gåslever är exklusivt.

Skönhetsprodukter gör absolut allt för att låta exklusiva.
Som t.ex. krämen för mogen hy, 50+, vital rejuvenaring skin remodelling serum with triple action soja. JÄTTE exklusivt! Som att någon i mogen ålder skulle kunna tyda sig till vad som står på flaskan. Jag var lost på rejuvenating. Jag tänker på juver, kossa i kräm.

Och idag blev jag full i skratt när jag gick in i badrummet. Tydligen har nån av grabbarna jag bor med köpt "nässköljningsmedel", den exklusiva ingrediensen i den var "extrat av havsvatten".
AHAHAHAHHAHA!

Då är jag jävligt exklusiv jag med, jag innehåller till 70% extrat av havsvatten!
Prova skölja näsan med mig hörrö!

Har fullt upp med packningen inför flytten. Över 60 kilo kläder, hur fan lyckades jag med det?

Jag har försökt skapa nån sorts sparteknik sen jag bestämde mig för att flytta ut/in/om. Det är trots allt 2000kr mer i hyra i månaden.
Resultatet kom i förrgår med posten, kontoutdraget alltså.

Här får man ju nämligen inget kontoutdrag i automaten, det skulle ju vara för simpelt och praktiskt för att vara Frankrike.
Och jag har lyckats bra! Det lönar sig att äta mindre.
Ja, ingen diet alltså men när man alltid jobbar 12-20 äter man frukost, 'lunch' kl. 18 och när man kommer hem sover man.

Ett mål om dan, bra sparplan. Litet julrim där...

Sen har jag funderat på barn på sistone. Dom har det fan inte lätt alltså!
Vid disneys ingång säger föräldrarna åt dom att skynda sig in, gågågåGÅÅÅÅ DÅ, och när dom kommit förbi spärren skriker dom STÅÅÅ STILL! DU GÅR IIIINGENSTANS! Och tittar på dom strängt.
Snacka om förvirrande!

Vidrigt att snacka med engelska arbetskamrater också som har blivit slagna av sina föräldrar som små. Men det lider man inte av, den tekniken ska dom använda själva på sina småbarn. Men bara när dom är 'olydiga'.
Kul det där med tanke på att barn bara gör vad deras föräldrar har lärt dom...

Sen så är det ju lite fult och styggt att vara ett barn också.
Värsta förolämpningen man kan få i vuxen ålder är ju att man beter sig som en unge. Inte fan vill man bo ihop med nån som beter sig som en unge. Ja, vidriga är dom.
Så otacksamt att vara ett barn!

Bidrag ska jag också ha! Inte barnbidrag då, bostadsbidrag.
Skickade in alla papper för 2 månader sen (Kopia på pass, lönepapper, födelseattest, huskontrakt, förra årets deklaration i frankrike?, mina föräldrars namn, ålder, senaste gåvan du tog emot, ääh oändligt). Har fortfarande inte fått nått tillbaka.

Låg ett brev från franska staten i brevlådan idag men till min rummis. Hon sökte bidrag efter mig!
Jag brast ut i skrik och spydde galla, tills Yeimy sa:
'Lugna dig, det är säkert för att hon måste komplettera några papper. Annars skulle dom aldrig vara så snabba på att svara.' Yeimy pratar svenska.
Sant, ibland tänker jag inte så långt.

Ibland behöver man tankebidrag också.
Tillbaka till packningen!

PS. Idag snöade det igen. Halkigt!

 

Hädö!

Att säga hejdå för ikväll på IKEAs vis!
Om jag någonsin får för mig att byta yrke i Paris förort så ska jag fan jobba på IKEA som deras personliga rådgivare. Det är ju pinsamt hur dom framställer vårt språk!

På youtube tror jag.
http://www.youtube.com/watch?v=rbkjiiWZik8&feature=related
Jag är ruter ess. Från 1.36 resten av videon ut ;)

Senaste nytt är att jag är frikänd. Nästa torsdag börjar jag flytta ur min cell och in i ett livs levande hus! Litet och inte i bästa skick men det kan absolut inte vara mer deprimerande än mitt aktuella boende.

Jag har varit på titt och det är verkligen ett lustarnas hem. Man kan avnjuta massvis med exotiska saker som diskmaskin, tvättmaskin, micro, vattenkokare, torktumlare, tv, eget rum!

Jag har också blonderat om håret igen för att värna om sveriges rykte. Bara blonda flickor i sverige, jaja, självklart. Och så isbjörnar och blåvalar såklart!
Var sjukligt nöjd när jag hittade en frisör som tog 22 euro för färgning. Men då var det just bara färgningen. Exkl. ursköljning, shampoo, balsam, hårtorkning och styling. Vi kom upp i en oresonlig summa! Fransmän gör det bra krångligt för sig ibland.

Den här torsdag morgonen var jag ute i paris nattvimmel. Jag med vänner blev genast vimmelfotografens favoritobjekt att fota. 'Ett foto till, ner med huvudet litegrann. Försök att inte ha något uttryck i ansiktet. Le inte!' resultatet finns ovanför. Livet är vackert, jag kan inte låta bli att le!

Och så IKEA dagen efter. Perfekt att toppa av med köttbullar, glögg, pepparkakor och sängkläder. Har aldrig varit lyckligare

 

Klimatproblem.

Och då snackar vi ingen kommersiell gegga som ni läser om i tidningen varje dag.
Här snackar vi disneyproblem.. Jag lever ju ett disneyliv icke att förglömma.

Vår medeltemperatur på strax under 0 här utanför paris är perfekt för somliga dagar. Prins john, hjärter ess och gepetto känner sig lite frusna, men Pluto, ior, den där björnen och broder tuck känner sig mysvarma. Alldeles lagom. Hellre kall än dyngsvettig!

Men så var det ju den fysiologiska biten där kall luft möter varm luft. Blixtar va!
När min varma mysluft inuti möter den skitkalla luften utanför så immar plötsligt "mina" ögon igen.
Jag ser inte längre vad jag skriver, vem jag tar foton med, var jag är, var jag ska, fuck jag ser inte ens min egen nos. Ett problem att ta upp med chefen alltså!

Sen var det ju det där med sjukdomsrisk och ljuden som medföljer.
Att växla så där mellan varmt och kallt har ju aldrig känts nyttigt. Det må vara en myt or whatever men jag får för mig att jag blir lättare förkyld av sånt.
Förkylning medför ofrivilliga och ovälkomna ljud, Hostningar och nysningar.
Har du någonsin hört pluto nysa som en tjej? Hej, det var nog jag!
Eller har han låtit som att han håller på att kräkas? Hej, det var nog jag som smidigt försökte kväva en hostning! Man är ju professionell.

Det krävs hårt arbete. Hårt arbete gott folk!

 

Visst snöar det här också!
Jobbade nyligen för första gången i snö! Riktigt halt, Pluto höll på att glida ner på rumpan 3 gånger. Och så fort jag skulle närma mig ett barn klampade jag i en stor slaskpöl och skvätte ner ungen ändå upp i ansiktet! Kvalitets bemötande!

För tillfället hurrar mitt hjärta för att:

- Äntligen har jag fått en chans att flytta från mitt fängelse. På måndag ska jag gå på husesyn! 3 snubbar från jobbet söker en 4:e till sitt hus! Det skulle innebära att jag får husets största rum, komplett kök, vardagsrum, tvättmaskin, hyreshöjning, egen toalett, trädgård och garage. A, det sistnämnda har jag ju ingen användning för men det känns ändå viktigt att ha!

- Jag lever min dröm!
I förrgår var jag ledig. Kom till jobbet för viktiga papper. När jag kommer in i byggnaden hör jag sång!
Åhå åhå! Karaoke för bövelen.
Det är ännu ett av våra månadliga födelsedagskalas.
(Jo, disney bjuder på snarra och kakor)
Karaoke är skitkul när man bara jobbar med människor som älskar att bjuda på sig själv.

Det är också skitkul när det råkar vara prinsarna från snövit, ariel och törnrosa som sjunger hot stuff med Törnrosa själv som framgrundsdansare.
Jag är så lyckligt lottad som har det här jobbet. Eller talangfull eller skicklig, beror på hur man ser på saken. Så när jag stod där leende med kakor i handen och filmade mina arbetskamrater insåg jag att jag spenderat 2 timmar på jobbet fast jag var ledig!
Oj!

- Idag kom mina biljetter till personalfesten. Jag är peppad. Vi är 13 000st som jobbar på disney så det är inte vilken liten sketen personalfest som helst. Nejnej, en hel disneypark har vi fått till förfogande. Mat och dryck och skratt och dans utlovas.
Jag får ta med en gäst.
Har du lust att komma?

 

Er favorit fusk-fransyska ber ödmjukast om ursäkt för sin tillfälliga frånvaro. Hon har gjort en riktig rövare o överraskat! Plingade på dörren hem och fick sin mor att brista i tårar.
Hon har varit hemma i Umeå på minisemester!
Nu var det blot en 3 dagars resa men ack det gjorde gott.

Jag bytte Seine mot umeälven, eiffeltornet mot grön eld, notre dame mot stadskyrkan.
Traskade fånleende från flygplats till pojkvän. Hemma är alltid bäst alltså. Kolbäcksbron såg ovanligt vacker och välkomnande ut, som en stor kram. Tog t.o.m. en bild, så turistigt!

Härligt att få andas svensk luft och dricka svenskt vatten. Prata svenskt språk och få svenska kramar. Få se hur Umeå stad ändrats, få känna svensk myskyla och se snö. Och framför allt, äta mammas gudomliga mat. (Jag svär, den är bättre än ni tror).

Jag är schizofren. Här i Paris går inte mina tankar så fasligt ofta till Umeå. Jag har så skoj. Väl hemma vill jag bara stanna. Disney in i väggen alltså. Det är 2 helt separata liv.

På vägen till mitt franska hem igen kom jag till chatelet, paris motsvarighet till stockholms t-central.
Jag satte mig på en stol och insöp doften av urin, kräks och förmodligen någon svamp?
Framför mig står en pundare med några enstaka hårtussar på skallen som mumlar för sig själv. En halvsnygg transa går förbi?
Då fånler jag igen. Jag får samma myskänsla som med kolbäcksbron. Jag känner mig bekväm, jag känner igen mig, jag känner mig nästan som hemma.

Min Umeå resa gav mig funderingar som:
Ska gågatan se ut så?
Hur såg H&M ut innan?
Har jag pengar på mitt svenska bankkort?

Och klarheter som:
Lösviktsgodis är jävligt svenskt och jävligt gott!
Svenska kronor ligger bättre i handen än euro.
HAHA, jag fattar vad alla säger!
Trisslotter är roliga.
Mamma är också bra på desserter.
Det är mysigt att bo med sin familj och att träffa folk man känt längre än ett halvår.

Men nu är jag tillbaka, back on track.
It's all good!

Det tänker jag inte så ofta på. När jag går tänker jag mest saker som: 'Var ska jag?' 'Jag känner mig glad idag!' Eller kanske 'Jag känner mig fin idag'
Jag går aldrig runt och känner mig vit.

På flyget till Senegal för ett år sen kände jag mig vit för första gången.
Jag var 1 av oss 2 vita på planet. Jag knäppte aldrig av mig flygbältet på 5 timmar och bad inte om en filt. Då kände jag mig vit.

Andra gången var mitt första besök till en hiphopklubb här i Paris. Då var jag vit. Alla sa visserligen att jag dansade som en mörkis men jag var ändå ensam vit hela kvällen.
OOh, jag älskar paris hiphopklubbar!

Tredje gången var idag när min överkropp var trött men ändå skulle dansa till reggae. Det slutade jag fort med. Jag kände mig så vit.

Så drog mannen med fina flätor en historia om sin mörkis till vän som flyttade till sverige med sin flickvän. Där skulle folk tydligen ha tittat på honom som om han var ett djur på zoo. För att han var mörkhyad alltså. För tydligen är sverige känt för att vara vitt. Och kallt.

Disneyland är vitt och kallt nu. Julsäsongen har börjat i parken och det värker lite i hjärtat när jag tänker på att jag kanske måste fira en jul utan julbord. Ingen skinka, ingen julövervikt...
Parken är i alla fall väldigt fin. Julparaden har börjat och varje halvtimme 'snöar' det.

Det känns vitt all over liksom.

Min glada gårdag i frihetens tecken smulades sönder på 20 sekunder idag.

Jag var ledig igår och åkte in till min älskare Paris för att köpa skor.
Jag kom hit i sommartid och hade med mig alla obligatoriska sandaler och pumps. Inte hade jag tänkt stanna tills det blev kallt om tossingarna.
Sagt och gjort, 2 par skor rikare.

Idag kom jag på att jag vill ha dom bruna i 39 istället. Tur att jag var så smart och vårdade kvittot som min egen bäbis.
Slutade kl. 15 och hälsade på Paris enbart för att byta skorna.

När jag kom fram till kassan med 2 boxar skor klickade kassörskan in båda i kassaapparaten och förklarade att det blev 350 spänn. Hon var på telefon samtidigt. Så nu stog jag där och stammade på franska att ett par köpte jag faktiskt igår, jag vill bara byta storlek. Jag garanterar att jag har betalat för dom, verkligen.
Hon tittar på mig som om jag vore ett stinkande överkört kadaver som går igen.
Så ber hon om kvittot och jag ler och lämnar fram det. (Fan vad duktig jag är!)

Det andra kvittot tack, säger hon och ser jääävligt sur ut.
MMmm, jag fick 1 kvitto igår och inte 2. Och tydligen duger inte det kvittot jag har till ett byte, jag skulle ha haft det andra.
Nu är jag sur. Jag är stolt och tar inte skit för inget.
Hade kassörskan varit svensk hade jag sagt ett och ett annat om kundrelationer.

Det jag fick fram på knagglig franska var att jag bara fick ett kvitto och att det inte är mitt fel. Jag vill ju bara byta storlek? Så hon låtsas att hon inte förstår mig, ber om ursäkt och hoppar över till nästa kund utan att ens titta mig i ögonen. Salope!

Kände mig så fruktansvärt maktlös och liten. Förnedrad och förbannad på samma gång.
Det är verkligen inte kul att bo i ett land där man inte behärskar språket.

Det var så deprimerande att jag köpte ett par andra skor?i en ANNAN butik!

Andra gången gillt. Jag förstår mig verkligen inte på sport.
I förrgår bläddrade jag igenom vk på internet.
Lite Marta (som vanligt), USA, va fan är vojmån?, död, droger, falukorv för 10 spänn på ica Maxi! Fy fan va gott med falukorv! Krossat glass... och så var det där. SPORTBLOGGEN.
A förlåt LÖVENBLOGGEN. 'Zacke står ikväll'

Nämen! Han har döpt sin penis! Är min första reaktion...
...innan jag insåg att det såklart var ganska otroligt. Inte själva döpandet kanske men just att lägga ut det på en sportblogg sådär.
Men seriöst, vad hände? Vadå stå? Har han glömt sina skridskor och ska stå på sidan om ikväll?

Jag är nu förevigad på internet! Ni hittar mig in action i Disneys parad på youtube.
http://www.youtube.com/watch?v=bhY5IqVR7QY
Strax in i 3:e minuten dansar jag.

When you wish upon a star...

4 saker jag inte gillar så mycket med mitt jobb:

För varmt ibland
Hänsynslösa och hårdhänta gäster
Ligger för långt ifrån Paris
Kroppsvärken

10 saker jag älskar med mitt jobb:

Varierande, aldrig statiskt
Bra arbetstider, långa luncher
Alltid utmanande, aldrig tråkigt
Mycket fysisk aktivitet
Närkontakt med barn (och andra gäster)
Alla glada ansikten
All uppmärksamhet
Mina arbetskamrater och stämningen oss emellan
Jag får dansa
Arbetsplatsen och alla personalförmåner som kommer med det.

Idag hade jag en riktig toppendag. På hotellet finns det en plats där barnen får ta foton med oss entertainers och där fick jag hålla i en livslevande bäbis! En varm, halvtung liten degklump som satt i mitt knä. Jag kunde känna honom andas! Och han var inte rädd för mig, skrek inte och slogs inte, bara strök mig på nosen och dreglade på mig.
Jag var helt överlycklig! (Ja, jag är bäbistokig)

En annan liten snubbe förgyllde också min dag.
En skitsöt liten unge som bara lyser upp som tusen solar när han ser mig. Han springer fram, börjar utforska mig. Klämma lite lätt bara i skinnet och stryker mig försiktigt på armen när jag hejar på dom andra barnen. Sen kramar han om mig och säger att han älskar mig. Och det sättet han sa det på, så oskyldigt och genomärligt, fick mig att lipa.
Så gav han mig en puss, sen en kram till, sen en puss, sen en kram. Så säger han att han älskar mig igen men att han måste gå. Fast vi ses snart igen. Hejdå Pluto!

Åh, jag älskar mitt jobb.

Jag förstår mig inte på sport. Dom är som små myror. Spring spring spring, jobba jobba.
IKSU hit och backen dit och fairplay och hotplay och playdough. Spring spring. Jag har massvis med myror på jobbet också. Dom springer runt runt utan att veta varför. Det bara är så. Jag brukar hetsa upp dom på morgonen med ett litet 'spring spring små myror'. Fast dom fattar ju inte svenska.
Jobba jobba.

Imorgon ska jag jobba.
Underhålla på hotellfrukosten. Varenda gäst på det hotellet har betalat minst 600 euro per natt för sitt rum. Då kan vi snacka om folk som verkligen har myrat för att få bo på finhotell och titta på mig när jag tjoar och hoppar.
Spring spring.

Oj vad jag blir sjuk av att vara sjuk.
Jag är så stressad över allt som måste göras i samband med min feber så att jag förmodligen är mycket mer febrig än jag borde vara. Kollade tempen innan läggdags vid 8 idag, 37 grader. Kunde inte sova. Kunde inte sova. Kollade stillsamt på ett avsnitt av scrubs. Kan inte sova. Tar tempen. Nästan 39. Ja fan, då var det oundvikligt. Jag måste till doktorn. Jag kan inte jobba i övermorgon. Tröstar mig med rom-russin glass, 2 minimunkar och en halvliter apelsinjuice. Det ska man ju bli frisk av? Och kissnödig?.

Tusen saker springer runt i huvudet på mig. Jag borde sova. Hur ska jag göra imorn? Hur många dagars ledighet borde jag be om? Hur ska jag få dom att förstå mig? Finns det någon som snackar engelska där? Jag är ju inte som vanliga människor, jag kan inte vila i 3 dagar och efter det är jag kry nog att hoppa på 4 timmars danslektioner utan paus. Hur får jag dom att förstå att jag är speciell? Hur undviker jag att köpa massa av deras medicin efter? Vad kommer cheferna säga? Hur blir det med mina 2 repetitioner? Vad är det repetition för? Kan jag få göra det en annan gång? Förmodligen inte. Ska jag boka biljetter hem? Har kollat på det, det är fruktansvärt dyrt och blir nog inte av. Vi snackar inte dyrt som 2000 utan snarare som 5000. AJ. Plus en läkarräkning på det och bara ¾ av min lön.
Hur ska jag kunna somna? Jag behöver kissa. Jag har ont i ryggen. Varför finns det ingen här som tar hand om mig? Varför är man så ensam när man försöker leka vuxen? Jag vill ha nyponsoppa och riktig nässpray. Ingen jävla saltvattenspray eller näsolja. Jag borde sova med lök bredvid sängen som Marielle rekommenderade. Det skulle öppna upp näsan.

Gud jag har ju inte haft något luktsinne idag och åt 6 klyftor rå vitlök till frukost. Jag måste ha stinkt. Kom inte ens på att tugga tuggummi! Och så träffade jag mer än 4 arbetskollegor och nya vänner idag. Va fan ska dom tro? Jasmine Vasmine Vitlöksmaskin kommer bli mitt nya smeknamn. Fast dom snackar ju engelska. Jasmine Basmine Garlic machine blir det ju då. Eller på franska Jasminö Bahzminö La Ail machineö. Långt att säga också.
Och om nån av cheferna såg att jag var i disneyparken idag vad säger dom då? Att jag var oansvarig? Satt ute i regnet i tunnjacka i flera timmar och att det är därför jag är sjuk? Och stäng munnen också, du luktar vitlök? Jasminö Bahzminö La Ail machineö. Fasen dom har redan satt det på minnet.

Och vem är jos.. någonting? Det är ett namn. Jag såg han, eller ja långben, dansa i showen idag. Jag såg cowboysarna också. Dom var bra. Och killen som brukar flörta med mig på franska som jag inte förstår vågade knappt titta på mig. Det var kul. Och långben gjorde en bakåtvolt. Hur kunde han göra det? Han har ju så stor hatt, hur får han ens armarna ovanför hatten? Och efteråt hoppade han över alla barnen och kom fram och kramade mig hårt hårt hårt och jag kunde höra honom säga MMmhmmmmhmmm. Och jag vill se den showen igen. Imorn är sista chansen. Men jag får inte gå in i parken, det är förbjudet för anställda eftersom det är så många gäster i parken. Men jag kan komma på en ursäkt?jag måste ju eftersom jag ska lämna in mina sjukpapper. Då måste jag gå till läkaren få intyg, ge till chefen och "råka" gå hem genom parken innan sista showen klockan 17. Full fart med ofrisk kropp alltså. Ska jag kolla flyg en gång till innan jag åker till disney med intyget?
Jag vill verkligen ha en bild på hans bakåtvolt. Och en till kram. Enbart kärlek och omtanke gör mig frisk.

Det går igenom mitt huvud just nu. Jag borde sova.

Från vänster, sopborste, sopborste, mopp

Är att jag inte kan sova.
Jag gick upp 'mitt i natten' dvs kl 11 för att ta den här bilden.
Det är italienskan som har gjort ett tjusigt arrangemang av våra städgrejer.
Även fast jag har ökat min feber med mer än 1 grad på mindre än en timme så börjar jag tro att jag inte är sjukast i denna lägenhet.
Det är en tröst.

Har öst i mig rå vitlök under mina lediga dagar för att förebygga feber. Det fungerar alltid bra mot sjukdom och socialitet. Ändå rinner min snornäsa över mitt vitsminkade ansikte under paraden och förstör mitt smink.
Jag är livrädd för att bli sjuk i detta land. Verkligen livrädd.

Jag betalar lika mycket skatt här som jag gör hemma men ska alltid betala mer för sjukvården. Visst får jag tillbaka hälften efter jag betalat det: Om jag har kvittot. Om jag har fyllt i formulären. Om jag har ett carte vitale.
Hur gör man för att få ett carte vitale? Man måste lämna in många dokument:
Speciellt papper med banknumret på.
En kopia av passet.
Kopia av 3 första lönebeskeden.
Kopia av ditt EU sjukförsäkringskort.
En kopia av ditt födelseattest översatt till franska.
Kopia av ditt huskontrakt.
Kopia av ditt arbetskontrakt.
Kopia av din rumpa. Ja, det skulle inte förvåna mig alltså!

När jag får feber innebär det alltså att jag måste betala 40 euro (400 spänn!!) till läkaren som kan intyga att jag har feber och kan bestämma hur många dagar ledigt jag får från jobbet.
Det ska lämnas till min chef. Även fast allt det är gjort och underskrivet får jag inte betalt från jobbet trots x antal sjukdagar eller liknande. Om inte sjukdomen är "arbetsrelaterad" såklart.
Överskrider min sjukdomstid den tid för vila som läkaren ordinerat får jag betala igen för att få tempen tagen. Så gör vi en vag uträkning skulle en veckas feber kosta mig ca 2500 kronor. Billigare att flyga hem, gå till läkaren för intyg, faxa över det till frankrike och flyga tillbaka alltså.

Vid ett besök hos en fransk läkare får man alltid medicin rekommenderad oavsett tillstånd.
Min vän som inte ville jobba på grund av bakfylla gick och klagade på magont, fick intyg och sömntabletter!?
Min vän som sabbat foten på jobbet fick diagnosen överansträngd fot och plåster!?
Varför inte smälla på en hårtork också så kan hon blåsa på såren?
Och på apoteket hittar du som oftast saker som tandkräm och pizza. Kortisonsalvor eller förband? Vad är det?

Jag skulle däremot helt frivilligt gå till en ryggknäckare. Min rygg ger ifrån sig ljud jag aldrig trodde var möjliga. Det räcker med att jag andas så kan den banga till. PANG!
Lutar jag åt vänster hör jag knast. Höger knak. Fram låter den bång och bak taktaktaktaktak.

Mitt jobb är tungt. Disney har förstört en fullt frisk 21 åring.

Idag hoppar vi in på frankrikes fantastiska bakkonst.

Dom här 22 bäbisarna hittade jag på affären idag. Fransmän har mycket konstigt för sig men om det är en sak som är säker så är det att dom kan sina godsaker. Pain au chocolate, Pain aux raisin, Beignet de pomme, Les macarons, och idag kolorna. Usch vad det är snuskigt, det vattnas i munnen.
Som hobnobs med mjuk karamellkola och lite lite choklad.
Det är det negativa med att bo ensam borta från familj och vänner. Man har ingen som ser efter ens matvanor utom en själv.

Jag minns när jag först kom hit och såg personalmatsalen. Den innehåller dagligen 7 olika lunchrätter, 5 olika bakverk, 10 olika yoghurtar, 5 olika dessertkrämer, 3 olika fruktblandningar i chokladsås, ibland chokladmousse, 5 olika franska dessertbröd och frukt. Alltså överbefolkat av desserter.
Jag minns hur stygg jag kände mig när jag tog en liten söt sån där gräddig yoghurt efter maten. Nu efter 5 månader i detta land har man ju gått in på lite tyngre grejer. Här snackar vi munkar med nougatkräm i eller vitchoklad- och kokosmousse?.före maten!
A, jag vet.
Men man har ju alltid haft nån sån här barnslig "utan mamma och pappa" dröm sen långt tillbaka. Om hur man kan äta glass direkt ur en 5 liters bunke med hur mycket kolasås man vill till. Och det kan jag äta till middag om jag har lust med!
Jag fattar ju att det inte funkar att leva så men jag kan inte låta bli att känna mig sådär rebelliskt fri när jag äter min munk innan jag börjar på kycklingen.
Inte alls fri som i "fri från min mors regler" utan fri som i "jag bryr mig inte om vad du tycker, jag får göra som jag vill" fri.
Barnsligt men sant?och gott.
Det är schysst att få bjuda sig själv ibland.

Jag känner att jag har en feber på ingående. Jag har maximerat frisktiden till 4 dagar och startade därför min echinaguard behandling idag. Jag var så duktig, tog med mig tabletter till jobbet och allt. Var på disneys tåg med disneyfigurer på.
Tog med mig tabletterna i fickan och lämnade på bordet i vårt rastrum. Innan lunch hade vi 4 rundor att åka med tåget i parken vilket också innebär 3st 30min pauser. Första pausen tog jag tablett. Kände mig duktig.
Vi satt alla och klagade på hur hungriga vi var. 3 timmar utan mat och man har fortfarande 3 timmars jobb innan det är lunch.
Andra pausen letade jag efter mina tabletter men kunde inte alls hitta dom där jag lämnade dom? Började leta runt och fråga andra.
"Har ni sett min medicin? Jag behöver den. Det är som små bruna trianglar som smakar skit"
och då får jag till svar:
"Jaha, det var inte godis alltså, det var medicin?"

Ah visst alltså, då är det någon som tagit förgivet att det var karameller och propat i sin en halv karta echina. Never mind att det smakar skit. Och never mind att jag köpte dom dyrt i ett land långt bort. Suck alltså, så går det när man umgås med hungriga människor. Så som sagt, 4 dagar, sen ligger jag i feber.

Allt på grund av lite godis!
 

Det är en oslagbar hjältinna som äntrar sitt hem klockan 6.30 på morgonen.
Lycklig, livsglad, trött och ska börja jobba om 2 timmar. Jag alltså.
Idag tar vi en titt på min passion dvs. Paris uteliv.

En stad på 15 miljoner pers. Nästan 2 Sverige inklämt i en enda stad.
Och ack så vacker den staden är på kvällskvisten. När Champs-Élysée ligger kilometerlångt upplyst och i slutändan ståtar triumfbågen. Napoleon må ha haft det största uppblåsta egot någonsin men tacka vet jag hans fina troféer. Eller varför inte chatelet om natten? Med den ljuvliga, men inte så säkra, parken och med 500 hundra små mysiga barer runt i kring. Allt någon promenadminut från floden seine.
Varför inte sätta sig på taket på kulturcentret George Pompidou och se i princip hela Paris om man tittar lite åt höger och vänster? Si sådär.
Min specialitet har blivit hiphopklubbar. När man går och klubbar i Paris är det långt ifrån att klubba hemma. Säkerhetsvakter är inte till för att hålla ordning och rensa bort de värsta fylleskummen. Dom ser till att kvoten män inte överstiger kvinnor till något pris. Och såklart finns dom där för att själv få med sig någon hem. Att kolla legitimation är enbart ett raggningsknep.

Att gå ut gratis är också min specialitet. Jag går aldrig in om jag måste betala. Antingen går man till ett ställe som är gratis eller så snackar man sig in. Inget är omöjligt i Paris.
Gratisställena brukar också som oftast myllra av nyktra människor som går ut för att dansa. Dom är som jag, vill bara ha någonstans att mötas för att träffa andra att imponeras av och kunna lära av. Nu kanske det låter lite väl glamoröst, visst finns gamla fullgubbar och snubbar som tittar i kors också här men dom är ingen majoritet.

Igår tog vi tåget vid 11 för att upptäcka den största söndags hiphopklubben, Klubb 79, samma som Chris Brown besökte förra veckan. I dörren blev jag avtagen min frukost som jag tyckte jag hade varit så smart och packat ner, en stor drickyoghurt. Fastän jag påpekade att den var helt oöppnad och omöjligt kunde innehålla något alkoholhaltigt log snubben och sa, "bra då kan du komma och hämta den lite senare." Ja, det är också en raggningsreplik! Och tro då som fan att jag såg honom drickandes min frukost när jag kom upp för trapporna igen. MMmhhrrmm, ilsket mummel.

För övrigt var kvällen verkligen ingen besvikelse. Dans-battles överallt, bra musik och fantastisk stämning. Och när jag säger att alla killar kan dansa här menar jag att alla kan dansa! Och inte dansa som i svensk mening, dvs en snubbe som kan hålla takten och kör hitch-dansen (armarna längs sidan i 90 grader). Nä, här snackar vi taktkänsla, musikalitet, kroppskontroll, bakåtvolter, glidningar på huvudet, komiska trix och passion. Mitt hjärta hoppar 5 slag åt gången av pur lycka bara jag tänker på det. Alla mina danssystrar har likvärda färdigheter också, men det var mer en självklarhet.

Vill gärna lägga ut en video så ni kan få utveckla en djupare förståelse för min otroliga kärlek till paris dansanta nätter. Men he blir ju lite svårt.
Det var i alla fall med stor sorg i hjärtat jag drog mig till tunnelbanan för att ta tåget hem.
Bytte från tåg till buss kl 6 på morgonen och äntrade enligt överststående.
Det var värt varenda jäsp jag utsöndrade på jobbet under dagen, nickningarna och slitet.
Jag gör lätt om det igen...fast först i övermorgon.

...fransmän och engelska!
Hysterisk roligt!!!
Att det är svårt för dom att lära sig språket är helt förståeligt eftersom franska inte tillhör den anglosaxiska släkten. Det märker jag ju själv när jag ska lära mig franska. Finns inget ord som ens har minst liknelse med svenskan, engelskan eller tyskan, dvs alla språk jag förstår mig på. Jämför bara mjölk, milk, milchen, lait! Ja, vilket ord kan vara det franska? Va? Vilket?

Jag har undersökt saken närmare och det har visat sig att dom visst läser engelska i skolan. Men dom börjar först när dom är 12 år. Sen så dubbar dom ju fortfarande allt på tv och bio så det är klart dom har det lite svårare än oss andra. Sen så saknar ju dom flesta helt intresse för att ens vilja bekanta sig med engelskan.

Lite annorlunda är det ju på Disney. Där är man lite mer internationell. När jag jobbade i kassan på biljettförsäljningen fungerade jag som engelsklärare för mina franska medarbetare.
Det ledde till flertalet roliga incidenter. För att nämna ett som exempel:
Har just lärt min arbetskollega att chipet på betalkortet heter "chip" på engelska.
Hon mumlar chip, chip, chip för sig själv i 5 minuter och ser nöjd ut.
Hennes nästa kunder är en engelsk familj. Jag ger henne ett uppmuntrande smil. Hon nickar glatt tillbaka och sätter på sig sin mickrofon. Det här är vad jag hör henne säga:
- Hello.
- 2 adultes and 1 child for 2 parcs. Ok. You pay with card? Ok.
- Please put in your sheep in the machine.
Självklart är den engelska familjen totalförvirrad? Hon har just bett dom stoppa in sitt får i maskinen. Det hon vill mena är att man inte ska dra kortet genom maskinen utan stoppa in chipet.
- NO NO NO Pay with your SHEEP. Your SHEEP.
Gissa vem som låg dubbelvikt på golvet och skrattade!
Det är lite skönt att få veta att man inte är ensam om felsägningar hela tiden. Som "invandrare" i frankrike får man stå ut med många skratt om dagen.

Det blir så enkelt fel. Sist var förra månaden då jag såg en söt liten svart katt och sa: "Regarde! Un petit chat noir!" Grejen var bara den att jag uttalade T:et som egentligen är stumt. Säger man cha betyder det katt och säger man chat så syftar det på det kvinnliga könsorganet. Jag bjöd på den.

Mästarinnan på felsägningar hittar vi nog ändå på radion idag.
Lyssnade på henne när jag gjorde min äppelsmoothie. Kvinnan hade en felsägning på franska och för att skoja till det sa hon: Mistake i made funny!
MMM, jag tror visst hon felsade sig 2 gånger i rad på 2 olika språk. Eller så är det så Ushers nya singel heter. Jag dömer ingen!


 

Och på er högra sida ser ni en boendesituation.
Ja, det finns mycket att upptäcka på disneytåget så vi kan ju börja här.

Parisiska bostäder är ju kända för att vara små. 30 kvadratmeter på en familj är nog inte alls ovanligt. Så jag förväntade mig något lite mindre än det jag fick när jag kom hit. Däremot förväntade jag mig inte vakter, taggtråd och fettinsmörjda stängsel för att hålla ickeresidenter på avstånd. De flesta här tycker att det är normalt. Det tycker inte en svensk? När jag fick besök av bilresande vänner hemifrån körde dom fram till porten, drog fram smilet och bad vakten att "öppna så äru snäll". Vakten skrattade.

Bor alltså ihop med massvis med ungdomar från hela världen på inhägnat område. Det är alltid spännande. Finns alltid någon att umgås med eller någon ny maträtt som lagas som aldrig har luktats förr.
I min lägenhet är vi 4st. Jag har bott ihop med många olika männsikor under min tid här.

1. En finsk kvinna på 28, förlovad, helt utan medkänsla för andra människor, ägde inga som helst städfärdigheter och hon tände eld på köket.

2. En skotska på 22 som fortfarande älskar Backstreet Boys. Ja minns ni dom? Dom var poppis när jag var 10. Det beställs nyckelringar med backstreet boys och hon är med i idolklubben. Också en stor idol av simba från lejonkungen. Vi snackar mjukisdjurssimba i allt från människostorlek till nyckelringsstorlek.

3. En tyska som har samlat 1 års soppåsar på balkongen.

4. En italienska som älskar att städa. Hon omarrangerade min rena disk.

5. En belgisk brud som precis flyttat in. Har inget att säga om det.

I mitt hushåll blomstrar den svenska traditionen. Tyska flaggor på väggarna men falukorv och lingonsylt i kylskåpet. Adam Tensta spelas och dansas till glatt i mitt rum och jag avgudar att kunna se svensk tv från svts internetsida. Morgonsoffans nightvision är min favorit!
"Jag käänne en kyyle i rumme" AAAHAHA!
Och kyligt var det här också. Frost ute i morse igen. Där ser ni, lika kallt utanför Paris som hemma.
5 grader på morgonen och blygsamma 13 när solen är framme. Fubbigt va?

Vi dröjer inte längre kvar här utan åker vidare. Tuff tuff tuff tuff tuff tuff