Eftersom det diskuterats kring näthat och anonymitet den senaste tiden tycker jag det inte är mer än rätt att jag också belyser ämnet. Min åsikt är som följer, det är bra med anonymitet, det blir mycket mer intressant att läsa, dessutom kommer det fram sånt som svensken är alldeles för rädd att säga annars. För de flesta är räddhågsna harar efter år av neutralitet och jantelag... Självklart bör det vara någon form av kontroll av de inlägg som postas precis som det också är i dagsläget. Klarar man inte av sakliga kommentarer av kritisk art bör man kanske ta sig en funderare, men självklart kommer det alltid finnas dem som skriver helt utan verklighetsuppfattning.

Sen är det ju det här med same- och renägarmobbningen som sker online. Vad beror det på? För det måste ju komma någonstans ifrån, någon liten fimp som ligger och glöder eller kanske är det ischiasnervens symptom som driver fram somliga folkilskna människors innersta tankar. Eller så är det den Svenska avundsjukan. Den senare kan vi ju enkelt råda bot på, tillåt vem fan som helst att bli lapp. Ska republikanerna tvinga Hans Majestät att abdikera ska väl det bli fritt fram för vem som helst, same som svensk, att skaffa renmärke och bli "vildmarkscowboy".

Åter till ämnet anonymitet, det brukar sägas att "om man inte kan stå för det man skriver bör man hålla käft". Det ger en trevligare debatt men om man inte ska kunna skriva något av rädsla för att förlora jobbet eller göra sig ovän med någon tycker jag att man går miste om en värdefull grej. Nämligen bland alla onödiga och stupida inlägg hittar man de ärligaste och mest utlämnande kommentarerna, där folk i skydd av anonymitet faktiskt kan berätta intressanta saker. Mutskandaler, livsöden, ange brottslingar, hjälpa folk i knipa, och så vidare.

Länge leve anonymiteten och friheten.

Uppdaterad: onsdag 07 september 2011 klockan 00:19