Kvasitraditionell Allsång

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har just avslutat en allsångstimme nere på Kom In och en fundering dök upp som brukar komma då och då.

Det finns vissa fallgropar då det gäller allsångsrepertoar och kulturarvet, nämligen att folk minns alldeles för rätt fast fel!
Ta till exempel Edward Perssons ”Jag har bott vid en landsväg”.

Under sticket sjungs det

Det är minnenas kväll,
det är ro i ett tjäll,
bortom vägen det skymmer allt mer.
Efter oro och strid
tvenne mänskor fått frid
det är bara varandra de ser.

Men inspelningen säger något helt annat:

Jag väljer då att hålla mig till det publiken är vana att sjunga.

I dag sjöng jag Spinnrocken där texten går: ”och som vigdes vid klockornas sång.

Fast alla inspelningar som jag har lyssnat på går: ”Och som sjöngo en kärlekens sång”

Här kan det vara mitt fel då jag inte har hittat ursprungsinspelningen. Allt finns nämligen inte på Youtube.

För att inte tala om Nidälven som finns i en mängd olika versioner och verser.
Nya artister minns fel och spelar in nya variationer, lite som viskleken vi lekte i ring som barn.
Nidälven är en sång som jag har slutat sjunga på grund av dess femtielva olika verser.

Sen finns det Barndomshemmet:

Även här cirkulerar det nya, kristnare verser, utlärd genom tradition och bönemöten.

Andra sånger bryts ner i bitar till snapsvisor och glöms bort. Är det någon som minns att Ernst Rolfs ”Ju mer vi är tillsammans” faktiskt har flera verser?
Eller att hans ”Bättre och bättre dag för dag” inte alls går ”Om än stämningen är svag” utan ”Om än ställningen är svag”? Även själva melodin har muterat under åren.

Det gäller att prioritera och kompromissa.

Bli först att kommentera

Dåliga spelningar

Av , , Bli först att kommentera 0

I helgen låg vi sjuka och som tur var hade jag måndagen ledig.
I dag hade jag en spelning på Teg där jag rosslade och harklade mig emellan fraserna och sångerna.
Det publiken kanske inte är medveten om är att estradören hör väldigt bra på scen.
Det är till och med så att jag ofta är så avslappnad att tankarna vandrar till andra saker medans jag sjunger, ”stängde jag av spisen”, ”vad ska jag äta i kväll” och så vidare. Jag hör extra väl publikens småprat, särskilt komplimanger.
Jag kände att dagens spelning kunde ha gått bättre, men jag hörde en fin komplimang. Någon sa:
”Är han lite sjuk?”
Varvid nån annan svarade:
”Ja, men viljan finns.”

Tack så mycket! Det var väldigt fint sagt. Precis vad jag behövde.
Jag återkommer i morgon med mindre slem i gångarna.

Bli först att kommentera
Etiketter: