Jag blir ständigt förvånad över hur smart en 2-åring egentligen kan vara. Yes, jag pratar om Ville. Det var ett tillfälle för några veckor sen då jag som vanligt hade förlagt mina glasögon, jag och Ville var hemma så jag sa till honom att om han hittade dom så skulle jag blir glad. Men mest bara för att, jag trodde inte att han skulle lägga ner någon extra tankeverksamhet på det.

Så gick jag in till köket och dolade på medan Ville var i ett rum bredvid och lekte. Efter ett tag gick jag ut i det andra rummet, och vilken syn! Han hade rivit upp hela soffan för att leta mina glasögon, men inte hittat dem. Så ryckte han på axlarna, såg lite ledsen ut och sa ’no no’.

Han gjorde ett tappert försök att hitta mina glasögon, inget tal om saken. Mig imponerar han med det att han faktiskt började titta under saker och i hela soffan.

Nästa morgon kom han in till mig 07:00 (jag brukar vakna 07:15) och väckte mig. Han gick omkring litegrann i rummet som var väldigt mörkt och hela plötsligt hör jag; ’DÄÄÄÄÄ’ säger han högt och pekar.

Då har han hittat mina glasögon som ligger i rummets mörkaste vrå där underlaget dessutom råkar var en väldigt luddig matta. Glasögonen syns nästan inte dessutom, fast jag tittar där han pekar. Så trots glasögonkamouflage och ett mörkt rum så kommer han ihåg sedan dagen innan och hittar dem.

Vid ett annat tillfälle började han rota långt inne i diskmaskinen och tar efter ett tag fram två hjul som ska sitta på den undre korgen. Och inte nog med det, han sätter sig och börjar montera fast dem också på rätt ställe fast ingen sagt någonting om att hjulen saknades!

En annan gång medan jag stod och degkrokade bulldeg med elvispen kom han och pekade ut i hallen. Jag stängde av elvispen och hör att det ringer i telefonen som ligger i hallen. Han kopplade direkt att jag inte hörde telefonen så han gjorde dagens goda gärning.

Jag vet som sagt inte om 2-åringar ska vara så smarta. Men jag blir postitivt överasskad varje dag och därför syr jag mer än gärna grejer till hans nya rum på min lediga tid. What goes around comes around.

Hon lever, visst gör jag? Yes, jag har aldrig varit mer levande.. eftersom?

JAG GJORDE DET! Igår sprang jag en mil, 10 km! Det tog 1 timma, 4 minuter och 29 sekunder. Jag är världsbäst, i alla fall i min värld.

Men jag är inte bäst på att uppdatera den här bloggen, sannerligen. Så, vad är nyheterna? Det är som vanligt här i den lilla byn utanför den lilla orten utanför Mariestad. Ville (barnet) växer och är just nu på en utomlandsvistelse för kurering av lunginflammation. Jag är därför ledig hela veckan och njuter så mycket jag kan. Jag saknar lilla killen ja, men det är något magiskt med att egentligen inte behöva vakna en sketen onsdag, eller tisdag, eller måndag.

Vi har dock ingen snö, det var plusgrader senast idag och jag är månadsvill. Min hjärna och kropp tror att det är kring älgjakten nu i aug/sep, men det är ju helt fel. Om snart 1 månad har vi år 2008 och ingen kunde vara lyckligare, för för min del betyder det att jag snart får fara hem på jullov och träffa alla, och framförallt så känna på riktig snö, och riktig kyla.

Men fram tills dess så ska jag uppdatera denna blogg, betydligt oftare än vad jag gjort hittills. Så, än en gång, på återseende 🙂