Träningsglädje

Hej hej!




Idag, efter nästan en veckas vila från träning, vart det äntligen tillfälle för ett benpass.
Jag vet att mina inlägg mest varit inriktade på benträning under en tid, och det beror som jag skrivit tidigare på att det är den muskelgrupp jag prioriterar högst just nu.
Jag prioriterade överkropp främst under många år och försummade faktiskt benen lite, så jag har känt att det är dags att ta igen det.
Jag längtar så till den dag då jag inte behöver prioritera det ena över det andra.


Att få åka till gymmet, något som jag tog fullkomligt för givet förut, har blivit lite som vardagslyx. 😛
Passen ser dock rätt annorlunda ut, jag har inte så mycket som rört en skivstång på ett bra tag, utan håller mig mest inne på ”rehab avdelningen” och kör i maskiner.


Tungt och få repetitioner är det jag tycker bäst om.
Även om jag också i vanliga fall brukar variera mellan tungt och lätt, få och fler repetitioner, så är det i regel de tyngre passen som ger mig störst endorfinkick.
Nu får jag lov att endast hålla mig på den lätta sidan.
Jag behöver ständigt påminna mig själv om att INTE gå ut för hårt, för helst av allt skulle jag vilja börja där jag slutade, så att säga.
Det är skitsvårt att få hjärnan att fatta att det måste vara så här, jag blir lätt ivrig när jag börjar träna och får ofta bromsa mig själv.


Att köra ett benpass med enbart maskiner funkar, det gör det. Det är dock inte helt lätt att få bra träning av sätesmusklerna i maskiner, så någon övning just för det ändamålet behövs läggas till för att passet ska kännas komplett.
Marklyft med en 10 kg´s hantel och långsamma repetitioner fick avsluta detta pass.