Klimatvägval i Umeå

Av , , Bli först att kommentera 11

Journalisten och författaren Arne Müller uppmärksammar i en debattartikel i Västerbottens-Kuriren en ny rapport om konsumtionsbaserade utsläpp i Umeå kommun. Läs den!

Kommunledningen i Umeå älskar utmärkelser. Efter kulturhuvudstadsåret har man hoppats på att få en utmärkelse på miljöområdet. Man vill visa hur bra vi är och hur bra det går. I det ljuset framstår rapporter som pekar på allvarliga problem och svagheter som glädjedödare och party-poopers. Tystnaden kring ovan nämnda rapport visar också att det finns en feghet i dessa frågor. Varför? Därför att sittande kommunledning med Hans Lindberg och Anders Ågren i spetsen bara tycks intresserade av en sak och det är att sitta kvar på sina maktpositioner. Därför talar de inte om frågor som skulle kunna göra dem ännu mindre populära än vad de redan är. Frågan om flygets, bilismens och köttkonsumtionens klimatpåverkan är sådana frågor. Då blir Lindberg och Ågren, som utan att blinka kör över folk i andra frågor, populister.

Men klimatfrågan behöver inte ängsliga bekräftelsesökande politiska ledare som Hans (har) Ågren utan handlingskraftiga ledare. Det som krävs är en politik för klimatomställning som driver fram omfattande förändringar av hur vi lever. Om denna omställning genomförs nu och inte i efterklok panik finns tid att göra det på sätt som upplevs rättvisa av oss som berörs. Jag är övertygad om att omställningspolitiken – som alla innerst inne vet måste komma – kan utformas på sätt som inte bara upplevs som en uppoffring utan som ett sätt att lösa många av de problem vi står inför idag.

Lyssna på de som ägnat år åt att sätta sig in i frågan och tålmodigt försöker få folk att lyssna. Ni finner dem i den vitklädda barnvagns-convoyen, i den grupp av hjältar som står utanför stadshuset varje fredag och kräver handling i klimatfrågan och i de odlingsgrupper som omvandlar stanss parker till livsmedelsförråd.

Bli först att kommentera

Av , , Bli först att kommentera 10

Folkbladet fortsätter sin granskning av upphandlingsförfarandet för den inomhushall Thoréngruppen ska bygga. I artikeln konstateras att Kommunstyrelsens arbetsutskott, som leds av den oheliga alliansen mellan Hans Lindberg (s) och Anders Ågren (m), ”beslutade att upphandlingen av idrottshallarna skulle jämföras med hur mycket det skulle kosta att bygga själv. Men det gjordes aldrig”.

Hans Lindberg, allmänt känd för sin oförmåga att hantera journalister, väljer sin ovana trogen att svara per sms och det är som vanligt svamligt och svagt förankrat i de frågor som ställs. Han har fått information av Fritidschefen… Jaha, men varför gjordes det ingen kalkyl? Väger beslut och riktlinjer från KSAU så lätt att de som genomför upphandlingen bara kan strunta i dem utan konsekvenser?

Kompisen Anders Ågren håller sig undan. Peder Westerberg (L) säger att han litar på tjänstemännen.

Jag tolkar Westerbergs svar som att han struntar blankt i om det har varit Vilda västern i upphandlingsförfaranden. Det får gå till hur som helst så länge det blir en hall. Det förstärker bilden av en notoriskt slarvig kommunledning understödda av en naiv och slapp klick jasägare i framförallt Liberalerna och Kristdemokraterna.

Detta slappa förhållningssätt till hur skattepengar används blir naturligtvis särskilt provocerande när samma politiker förväntar sig att egna verksamheter ska acceptera ”besparingar”, dvs hårdare arbetsvillkor och sämre välfärd.

Bli först att kommentera

Cirkusen kring inomhushallen symptomatisk för s

Av , , Bli först att kommentera 8

Nytt klargörande och välskrivet debattinlägg av Jan Brännvall och Ulf Bergström:

”Hans Lindberg tiger ihjäl denna och andra frågor genom att bara vara tyst och negligera oss och andra. Han deltar heller inte i interpellationsdebatten i fullmäktige och vägrar svara på Folkbladets frågor om detta projekt. Detta är inte acceptabelt av ett kommunalråd som ska arbeta för oss alla kommuninvånare och som har ansvar att på bästa sätt använda allas våra skattepengar”.

Socialdemokraterna fortsätter underminera sin trovärdighet och sitt förtroende i Umeå genom att systematiskt vägra hålla sig till sak och erkänna fel som är uppenbara för alla. Istället lämnar man över megafonen till Lennart Holmlund som med personangrepp och sin patenterade arrogans ser till att försvaga socialdemokraternas trovärdighet ytterligare. Varken charmigt,smakfullt eller,sett till partiets tapp i höstens val, särskilt smart.

Fokus fram till nästa val måste vara att bygga en bred rörelse som tar över och städar upp i kommunen efter socialdemokraterna och moderaterna. Nyckeln blir att lyckas förena de goda krafter som finns i kommunen med politiker som är beredda att genomdriva en kursändring i kommunen. Förslag på samlande frågor: Nya former för medborgerligt inflytande, Fördjupad insyn i kommunens beslutsprocesser, Skärpt skydd för anställda som slår larm om interna missförhållanden, Sänkta politikerarvoden för heltidspolitiker under perioder av nedskärningar, en seriös klimatomställningspolitik och satsningar på förbättrade arbetsvillkor i vård och omsorg.

I ett sådant arbete är det viktigt att rörelserna utanför partierna är självständiga och håller i taktpinnen för att pressa besluten i rätt riktning. Här talar jag om fackligt aktiva som inte är köpta av sossarna samt de många nätverk och föreningar som protesterat mot social-moderaternas övertramp genom åren och utvecklat djupa kunskaper i de frågor de arbetat med (förskolan, upphandlingsförfaranden, miljöpolitik, visselblåsares ställning osv.). Kanske behöver vi en ny organisation som samlar dessa olika grupper i samarbeten som ökar kraften i påtryckningarna.

Bli först att kommentera

Lennart Holmlund fortsätter sina attacker: nu mot enskilda journalister

Av , , 4 kommentarer 16

Jag hade ju tänkt lägga ner den här bloggen i samband med valet. Socialdemokraterna backade kraftigt till följd av den kritik de mött och deras skandalösa sätt att bemöta denna kritik. Men det är uppenbart att arrogansen är kvar på samma nivå trots denna tillbakagång. Istället för att, som brukligt är, lämna över exempelvis ordförandeposter i nämnder till partier som gått fram så uppfinner man nya ordförandeposter. Oförmågan eller oviljan (oklart vilket) att stå för, försvara och förklara de politiska beslut som fattas är även den på samma sandlådenivå som innan valet.

Därför dammar jag av den här bloggen igen, även om jag inte kommer att ha tid att skriva lika ofta och mycket som innan valet.

I ett av sina senaste blogginlägg går Lennart Holmlund på nytt till angrepp mot enskilda personer, denna gång mot en reporter på Folkbladet. Bakgrunden är kritiken om att uppgörelsen mellan kommunen och Thoréngruppen skulle grunda sig i vänskapskorruption. Jag återkommer till denna fråga i ett senare inlägg och ska här fokusera på sättet som debatten förs på.

Det hela började med att Jan Brännvall och Ulf Bergström skrev en debattartikel där de ifrågasatte beslutsprocessen och underlaget bakom kommunens avtal med Thoréngruppen om att bygga en fotbollshall. Debattartikeln är mycket saklig, bygger på granskningar och jämförelser av olika beslutsunderlag. De landar i att kommunen slutit ett mycket kostsamt avtal helt i onödan. Brännvall och Bergström ”bemöttes” av socialdemokraten Ari Leinonen men hans svar hade svag eller obefintlig relation till de frågor som ställdes. Hans Lindberg har som vanligt varit tyst så när som på ett sms om att Vänsterpartiet, som också kritiserat affären, ägnar sig åt ”smutskastning”. Sen händer det som ofta händer i Umeå: Lennart Holmlund äntrar scenen med ett blogginlägg skrivet (av allt att döma) i brinnande affekt.

Det är ett problem i sig att ledande socialdemokrater misstänkliggör lokalmedia. Media har uppgiften att granska beslutsfattare och då betyder allmänhetens förtroende allt. Men det blir förstås ännu olustigare när angreppen riktas mot en enskild person. Det här är nog ingenting som Holmlund själv förstår. När någon kritiserar hans partis förda politik kallar han det för personangrepp och RASAR I VERSALER. När han själv, i inlägg med varierande begriplighet, ger sig på journalister, akademiker eller anställda vid Länsmuseet så tycks han inte fatta att han agerar oanständigt. Det verkligt problematiska är DEN KOMPAKTA TYSTNADEN från hans omgivning. Kanske finns det de som försökt påpeka att hans vevande, gapande och frustande är ett demokratiskt problem (för det är det om man med sitt sätt skapar ett klimat som skrämmer folk till tystnad, misstänkliggör media som är satta att granska sådana som han själv osv.). Men om det nu inte biter, varför inte gå ut och klart deklarera att Holmlunds sätt att ge sig på enskilda personer är en form av beteende som man som kommunpolitiker i allmänhet eller socialdemokrat i synnerhet inte vill förknippas med? Då skulle jag också vilja höra någon utveckla hur de ser på denna formulering av Holmlund: ”Vill fotbollen och dess föreningar inte ha någon fotbollshall ska jag prata med Hans om det går att ta bort den ur det projekt som diskuterats för då faller även det tält som diskuterats bort då det va ett grädde på moset förslag som kommunen la fram”. För inte kan det väl vara så att det är så Umeå kommun fungerar att Lennart bara behöver ”prata med Hans” för att riva upp eller ändra beslut?

Ett svar på varför det är så tyst är antagligen rädsla över att stöta sig med kommunens f.d. ”starke man”. Ett annat svar är antagligen att åtminstone några av dessa socialdemokratiska politiker tycker det är skönt och kanske ”rätt åt” de störiga typer som har mage att ifråga sätta deras politik.

Oavsett vilket av dessa svar som är viktigare så står det klart att det är ett ovärdigt sätt att föra en politisk debatt på.

4 kommentarer

Tjänsteman kallade politiker till uppläxningsmöte efter avgångskrav

Av , , 1 kommentar 28

Jag har tagit del av information om ett telefonsamtal mellan Vänsterpartiets Ulrika Edman och Umeå kommuns personaldirektör Birgitta Forsberg. Forsberg kontaktade Edman för att begära ett ”samtal” om den senares krav på att kommunens tillförordnade stadsdirektör, Margareta Alfredsson, skulle avgå. Detta efter att avstängningen och avskedandet av den före detta ekonomidirektören Susanne Aidanpää resulterade i att Umeå kommun fick betala ut 1,2 miljoner skattekronor till Aidanpää. Edman menade att denna affär hanterats på ett sådant skandalöst dåligt sätt att det måste få konsekvenser och att en sådan konsekvens var att centralfiguren i denna process, Alfredsson, får avgå.

I telefonsamtalet ska det ha framgått att Edmans avgångskrav följdes av ett samtal mellan Forsberg och kommunalrådet Hans Lindberg som gav Forsberg klartecken att kalla Edman till ett sådant möte. Vid mötet skulle, förutom Forsberg och Edman, också Umeå kommuns förhandlingschef, Stefan Larsson, delta.

Vad var då syftet med mötet? Enligt Forsberg handlade mötet om att ”förklara” för Edman att hon, som politiker, inte är rätt person att uttala sig om tjänstemän i Umeå kommun. Det rör sig enligt personaldirektören om ett ansvar som ligger på tjänstemannasidan och Edmans krav har nu skapat ett ”arbetsmiljöproblem” för den kritiserade stadsdirektören.

Edman ska å sin sida ha meddelat att hon inte är intresserad av att komma till ett ”uppläxningsmöte”. Däremot vill hon se ett möte där de som ansvarat för avstängningen och avskedandet av Aidanpää, träffar politiker för ett allmänt möte där också politikerna får möjlighet att ställa frågor kring affären och hur den sköttes. Forsberg avfärdar detta förslag med att ”det skulle Hans aldrig gå med på”. Något möte blev det alltså inte.

Här skulle jag vilja få fram två poänger. För det första är detta samtal ytterligare ett exempel på de dubbla måttstockar som tillämpas inom Umeå kommun. Två andra politiker, Hans Lindberg (s) och Anders Ågren (m), gick till hårt angrepp mot Aidanpää i media. Förutom att de aktivt tog ställning och drev en linje i vad Forsberg beskriver som en fråga för tjänstemännen så uttalade de sig i en fråga där de hade ett klart egenintresse. Genom att rikta misstänksamhet och kritik mot Aidanpää riktade de samtidigt rampljuset bort från sig själva och den kritik de fick från samma konsultrapport som de åberopade mot Aidanpää. Jag har mycket svårt att tro att personaldirektör och förhandlingschef kallade Lindberg och Ågren till ett möte för att ta dem i örat för detta.

För det andra så är detta telefonsamtal ett uttryck för en mycket svår och viktig fråga när det gäller offentlig förvaltning: ansvarsfördelningen mellan tjänstemän och politiker. Tjänstemän ska bereda och verkställa folkvaldas beslut, inte fatta besluten. Men hur detta beredande och verkställande sköts eller missköts är i sista hand ett politiskt ansvar. Visar det sig att det i de offentliga verksamheterna uppstår missförhållanden eller att beslut och processer påverkas av vänskaps- och lojalitetsband är det en politisk fråga att agera mot detta. Offentliga verksamheter är ju i sista hand alltid politikernas ansvar. Det är, bland annat, därför vi har val: vi lägger våra röster på partier som företräder allmänhetens intressen och som ska garantera att detta följs i de offentliga verksamheterna.

Denna konflikt blir ännu märkligare sett till att Lindberg, Ågren, Forsberg och Alfredsson vid upprepade tillfällen hävdat att ansvaret ligger på tjänstemannasidan. När Aidanpää-affären debatterats i lokalmedia är det två tjänstemän som försvarat avstängningen och uppsägningen, inte politiker. När nu Umeå kommun betalar 1,2 miljoner skattekronor till den avstängde och avskedade så pekar detta på att man gjort fel och inser att man inte skulle klara en rättslig prövning. Ur detta perspektiv framstår det ju som en rimlig slutsats av Edman att ifrågasätta den tjänsteman som varit en centralfigur i processen mot Aidanpää.

Som jag skrivit tidigare så är det synd att så mycket i Aidanpää-affären inte förklarats för allmänheten. När kommunen betalar ut 1,2 miljoner till Aidanpää framstår det som ett försök att begrava frågan och få ett slut på debatten. Men i och med det så signalerar också Umeå kommun och ansvariga politiker (Lindberg och Ågren) att de förhåller sig lättvindigt både till hur skattepengar används för att friköpa sig från ansvar och till grova övertramp i behandlingen av personal.

1 kommentar

Nytt exempel på Vilda Västern i Umeå kommun

Av , , Bli först att kommentera 27

Umeå kommun är i blåsväder igen. Denna gång för att verksamhetschefen Dan Vähä, i strid mot lagstiftning, förvägrat en facklig förtroendevald att delta i ett möte hon hade rätt att delta i. Oturligt för Vähä så bandades händelsen. När Vähä upplyses om att han genom att porta den fackligt förtroendevalda bryter mot lagen svarar han: ”Då får jag väl bryta mot lagen då!”. När han får frågan om på vilka grunder han gör detta viftar han bort det med ett ”Skit samma”.

Denna Vilda Västern-metod resulterade i att Umeå kommun fick betala ut 12 000 kronor.

Det är inte första gången Vähä är i blåsväder. När han var kommunchef i Nordmalings kommun kritiserades han av Justitieombudsmannen för brott mot efterforskningsförbudet genom att ha frågat ut en journalist om källorna till kritik mot en kommunal skola. Vähä ska också ha kallat in lärarkåren till ett möte skällt ut dem för att ha talat med media (något som offentliganställda har rätt till enligt meddelarfriheten).

Det inträffade är också del i ett bredare mönster. Även om vi på grund av sekundärskam helst vill glömma det så var det inte många månader sedan som kommunalrådet Hans Lindberg (s) konfronterades för att efterforska lokalmedias källor. Se hans mumlande försök till förklaring här. Ett annat exempel är före detta kommunalrådet Lennart Holmlunds ökända sms där han enligt Justitiekanslern (JK) utövade påtryckningar mot en anställd som uttryckt kritik mot fastighetsbolaget Balitcgruppen som kommunen har täta band med. Sist men inte minst har vi den ännu oförklarade affären där före detta ekonomidirektören Susanne Aidanpää stängdes av och sades upp. Denna omilda uthängning och åtgärd resulterade i att Umeå kommun fick betala ut 1,2 miljoner kronor till Aidanpää.

Allvarligt talat: Vilda västern-kulturen inom Umeå kommun måste bort! Det duger inte att chefer och politiker trampar över lagens och/eller anständighetens gränser när det passar och att Umeå kommun ska ”lösa” övertrampen genom att betala ut skadestånd till de drabbade. Det behövs ett långsiktigt och grundligt åtgärdsprogram som ser till att Umeå kommun respekterar de fackliga organisationerna, att politiker och tjänstemän är GLASKLARA i att meddelarfrihet och efterforskningsförbud gäller och respekteras, att man inför ett system som skyddar visselblåsare som slår larm om missförhållanden mot repressalier och garanterar att visselblåsandet följs upp av åtgärder.

Umeå kommun kan inte köpa sig fria från sådant ansvar genom att betala ut skadestånd.

Bli först att kommentera

S höjer egna arvoden och skär ned i skolan

Av , , Bli först att kommentera 26

Socialdemokraterna i Umeå skulle i några enkla handgrepp kunna vända sin egen försvagning till ett stärkt förtroende. Allt man gör efter valet pekar på ett slags institutionaliserad obildbarhet.

Ett parti som sätter välfärd och social rättvisa främst hånar inte och idiotförklarar inte de som varnar för obalanser i den kommunala ekonomin ena stunden för att i nästa säga samma sak själva. Socialdemokraterna gör precis detta genom att inte ens en månad efter valet ge kritikerna rätt och förvänta sig att de verksamheter man ansvarat över ska trolla med knäna. Här tänker jag förstås på det senaste budet att skolan i Umeå ska ”spara” 50 miljoner kronor.

Ett parti som menar allvar med paroller om välfärd och social rättvisa driver inte först igenom en höjning av arvoden motsvarande 4 miljoner samtidigt som det kräver att andra redan pressade verksamheter ska skära ned. (Jag vet förstås att 4 miljoner inte räcker för att lyfta skolan, vården eller andra verksamheter. Jag menar att det vore i linje med folkvett och etikett om kommunalråd höll tillbaka sina egna anspråk när de begär att andra ska bita ihop.)

Socialdemokraterna i Umeå har tappat koncepten. Det faktum att partiet, trots ett val där man backade kraftigt, vägrar släppa ordförandeposter i nämnder är ett övertydligt exempel på detta. Vad gör man istället? Jo man uppfinner nya poster motsvarande 2 miljoner skattekronor som man kan ge andra partier.

Denna lekstuga kommer innebära att s fortsätter backa i Umeå. Ledningen kommer fortsätta förneka att detta har att göra med den politik de för. De kommer fortsätta att skråla All is well tills varje centimeter av det sjunkande (s)keppet ligger under vatten. Om det inte vore för att deras tjurskallighet och arrogans drabbade så många andra kunde vi skratta åt det. Nu är det bara bedrövligt.

Bli först att kommentera

”Slöseri med skattepengar” när kommunen sluter avtal med Thoréngruppen

Av , , Bli först att kommentera 17

I dagens Västerbottens-Kuriren skriver Jan Brännvall och Ulf Bergström en viktig och välskriven debattartikel om den märkliga affärsuppgörelsen mellan skandalomsusade Thoréngruppen och Umeå kommun angående en ny fotbollshall. Läs den här!

Bl.a. skrever de: ”Lika dåligt som Hans Lindbergs och Socialdemokraternas agerande i denna fråga är alla andra partiers, utom Vänsterpartiet som reserverade sig mot beslutet. Varför reagerar ingen inom Alliansen över alla konstigheter i detta projekt.

Det känns väldigt oroväckande när vi blickar framåt. Vart är vi på väg i Umeå?”.

Bli först att kommentera

Lindberg och Ågren inte mogna att leda en kommun

Av , , 1 kommentar 24

Några saker angående affären med den avskedade ekonomidirektören Susanne Aidanpää:

Hans Lindberg och Anders Ågren har som kommunalråd totalsågat ekonomidirektören som omdömeslös och därmed visat att den politiska ledningen stått bakom både avstängningen och sedan avskedandet av Aidanpää

När allmänheten, andra partier och lokalmedia påpekat att det finns ett allmänintresse i att veta varför ekonomidirektören utsatts för denna omilda behandling har Lindberg och Ågren gömt sig bakom personaldirektören och tillförordnade stadsdirektören Margareta Alfredsson och sagt att detta INTE är en politisk fråga utan ett arbetsgivarärende. Lindberg och Ågren har då skaffat sig den lyxiga positionen att hänga ut och påstå saker om den före detta ekonomidirektören samtidigt som de överlåtet åt tjänstemän att ta debatt och bemöta kritik i lokalmedia.

När Aidanpää skickat in en stämningsansökan har juristerna i Umeå kommun insett att det saknades tillräcklig grund för att avskeda henne och att det därför är bättre för kommunen att betala 1,2 miljoner kronor i ersättning för att slippa en rättsprocess. För om man nu varit så säker på att man gjort rätt så varför inte ta chansen att få detta bekräftat i domstol?

Vänsterpartiet och Arbetarpartiet har svarat med att kräva att den tjänsteman som varit drivande i affären – den tillförordnade stadsdirektören Margareta Alfredsson – ska avgå. I en logisk kortslutning till blogginlägg menar Lennart Holmlund att detta är ett bevis för att Vänsterpartiet ”inte är mogna att leda en kommun”. Men vänta nu… Lindberg och Ågren har attackerat en tjänsteman offentligt. Detta har de motiverat genom att hänvisa till uppgifter från tjänstemän – som personaldirektören och t.f. stadsdirektören – fört fram. När nu uppgifterna inte går att belägga borde det väl rimligtvis få konsekvenser för de som fört fram dem, t.ex. Alfredsson?

Detta är en i raden av bekräftelser på att Lindberg och Ågren kör med dubbla måttstockar i hur man behandlar tjänstemän. Medan vissa hängs ut i media, behandlas andra med silkesvantar. Sådant skapar en kultur av osäkerhet, ovisshet och otrygghet i en offentlig organisation där högt i tak betyder allt. Vad ska man dra för slutsats av detta? Lindberg och Ågren är bevisligen inte mogna att leda en kommun. Tvärtom verkar de ha noll koll.

1 kommentar

Lindbergs och Ågrens attack mot ekonomidirektören saknade grund

Av , , Bli först att kommentera 35

Umeå kommun utnyttjade möjligheten att begära uppskov ett par veckor med sitt svar angående den avskedade ekonomidirektören Susanne Aidanpääs stämning av kommunen. Detta gjorde ju lägligt nog att den kontroversiella affären, som socialdemokratiska och moderata kommunalråden Hans Lindberg och Anders Ågren varit högst aktiva i, kunde skjutas fram till efter valet.

Vad händer? Jo, kommunens jurister konstaterar att det saknades saklig grund att säga upp Aidanpää och kommunen köper sig nu fria från ansvar genom en uppgörelse med Aidanpää motsvarande 1,2 miljoner.

Det är synd. En rättsprocess hade gjort oss Umebor klokare kring vad som försiggått bakom kulisserna. Dessutom hade en rättsprocess lett till en rejäl genomlysning kring politikers inblandning i vilka tjänstemän som ska vara kvar och befordras och vilka som ska slängas ut.

Det vi vet är att kommunens jurister dragit slutsatsen att avskedet som följts av att Lindberg och Ågren karaktärsmördat Aidanpää i media saknade saklig grund.

Det räcker för slutsatsen att Lindberg och Ågren bör lämna sina uppdrag. Såhär agerar inte ansvarsfulla politiska ledare.

Bli först att kommentera