Tjänsteman kallade politiker till uppläxningsmöte efter avgångskrav

Av , , 1 kommentar 25

Jag har tagit del av information om ett telefonsamtal mellan Vänsterpartiets Ulrika Edman och Umeå kommuns personaldirektör Birgitta Forsberg. Forsberg kontaktade Edman för att begära ett ”samtal” om den senares krav på att kommunens tillförordnade stadsdirektör, Margareta Alfredsson, skulle avgå. Detta efter att avstängningen och avskedandet av den före detta ekonomidirektören Susanne Aidanpää resulterade i att Umeå kommun fick betala ut 1,2 miljoner skattekronor till Aidanpää. Edman menade att denna affär hanterats på ett sådant skandalöst dåligt sätt att det måste få konsekvenser och att en sådan konsekvens var att centralfiguren i denna process, Alfredsson, får avgå.

I telefonsamtalet ska det ha framgått att Edmans avgångskrav följdes av ett samtal mellan Forsberg och kommunalrådet Hans Lindberg som gav Forsberg klartecken att kalla Edman till ett sådant möte. Vid mötet skulle, förutom Forsberg och Edman, också Umeå kommuns förhandlingschef, Stefan Larsson, delta.

Vad var då syftet med mötet? Enligt Forsberg handlade mötet om att ”förklara” för Edman att hon, som politiker, inte är rätt person att uttala sig om tjänstemän i Umeå kommun. Det rör sig enligt personaldirektören om ett ansvar som ligger på tjänstemannasidan och Edmans krav har nu skapat ett ”arbetsmiljöproblem” för den kritiserade stadsdirektören.

Edman ska å sin sida ha meddelat att hon inte är intresserad av att komma till ett ”uppläxningsmöte”. Däremot vill hon se ett möte där de som ansvarat för avstängningen och avskedandet av Aidanpää, träffar politiker för ett allmänt möte där också politikerna får möjlighet att ställa frågor kring affären och hur den sköttes. Forsberg avfärdar detta förslag med att ”det skulle Hans aldrig gå med på”. Något möte blev det alltså inte.

Här skulle jag vilja få fram två poänger. För det första är detta samtal ytterligare ett exempel på de dubbla måttstockar som tillämpas inom Umeå kommun. Två andra politiker, Hans Lindberg (s) och Anders Ågren (m), gick till hårt angrepp mot Aidanpää i media. Förutom att de aktivt tog ställning och drev en linje i vad Forsberg beskriver som en fråga för tjänstemännen så uttalade de sig i en fråga där de hade ett klart egenintresse. Genom att rikta misstänksamhet och kritik mot Aidanpää riktade de samtidigt rampljuset bort från sig själva och den kritik de fick från samma konsultrapport som de åberopade mot Aidanpää. Jag har mycket svårt att tro att personaldirektör och förhandlingschef kallade Lindberg och Ågren till ett möte för att ta dem i örat för detta.

För det andra så är detta telefonsamtal ett uttryck för en mycket svår och viktig fråga när det gäller offentlig förvaltning: ansvarsfördelningen mellan tjänstemän och politiker. Tjänstemän ska bereda och verkställa folkvaldas beslut, inte fatta besluten. Men hur detta beredande och verkställande sköts eller missköts är i sista hand ett politiskt ansvar. Visar det sig att det i de offentliga verksamheterna uppstår missförhållanden eller att beslut och processer påverkas av vänskaps- och lojalitetsband är det en politisk fråga att agera mot detta. Offentliga verksamheter är ju i sista hand alltid politikernas ansvar. Det är, bland annat, därför vi har val: vi lägger våra röster på partier som företräder allmänhetens intressen och som ska garantera att detta följs i de offentliga verksamheterna.

Denna konflikt blir ännu märkligare sett till att Lindberg, Ågren, Forsberg och Alfredsson vid upprepade tillfällen hävdat att ansvaret ligger på tjänstemannasidan. När Aidanpää-affären debatterats i lokalmedia är det två tjänstemän som försvarat avstängningen och uppsägningen, inte politiker. När nu Umeå kommun betalar 1,2 miljoner skattekronor till den avstängde och avskedade så pekar detta på att man gjort fel och inser att man inte skulle klara en rättslig prövning. Ur detta perspektiv framstår det ju som en rimlig slutsats av Edman att ifrågasätta den tjänsteman som varit en centralfigur i processen mot Aidanpää.

Som jag skrivit tidigare så är det synd att så mycket i Aidanpää-affären inte förklarats för allmänheten. När kommunen betalar ut 1,2 miljoner till Aidanpää framstår det som ett försök att begrava frågan och få ett slut på debatten. Men i och med det så signalerar också Umeå kommun och ansvariga politiker (Lindberg och Ågren) att de förhåller sig lättvindigt både till hur skattepengar används för att friköpa sig från ansvar och till grova övertramp i behandlingen av personal.

1 kommentar

Nytt exempel på Vilda Västern i Umeå kommun

Av , , Bli först att kommentera 26

Umeå kommun är i blåsväder igen. Denna gång för att verksamhetschefen Dan Vähä, i strid mot lagstiftning, förvägrat en facklig förtroendevald att delta i ett möte hon hade rätt att delta i. Oturligt för Vähä så bandades händelsen. När Vähä upplyses om att han genom att porta den fackligt förtroendevalda bryter mot lagen svarar han: ”Då får jag väl bryta mot lagen då!”. När han får frågan om på vilka grunder han gör detta viftar han bort det med ett ”Skit samma”.

Denna Vilda Västern-metod resulterade i att Umeå kommun fick betala ut 12 000 kronor.

Det är inte första gången Vähä är i blåsväder. När han var kommunchef i Nordmalings kommun kritiserades han av Justitieombudsmannen för brott mot efterforskningsförbudet genom att ha frågat ut en journalist om källorna till kritik mot en kommunal skola. Vähä ska också ha kallat in lärarkåren till ett möte skällt ut dem för att ha talat med media (något som offentliganställda har rätt till enligt meddelarfriheten).

Det inträffade är också del i ett bredare mönster. Även om vi på grund av sekundärskam helst vill glömma det så var det inte många månader sedan som kommunalrådet Hans Lindberg (s) konfronterades för att efterforska lokalmedias källor. Se hans mumlande försök till förklaring här. Ett annat exempel är före detta kommunalrådet Lennart Holmlunds ökända sms där han enligt Justitiekanslern (JK) utövade påtryckningar mot en anställd som uttryckt kritik mot fastighetsbolaget Balitcgruppen som kommunen har täta band med. Sist men inte minst har vi den ännu oförklarade affären där före detta ekonomidirektören Susanne Aidanpää stängdes av och sades upp. Denna omilda uthängning och åtgärd resulterade i att Umeå kommun fick betala ut 1,2 miljoner kronor till Aidanpää.

Allvarligt talat: Vilda västern-kulturen inom Umeå kommun måste bort! Det duger inte att chefer och politiker trampar över lagens och/eller anständighetens gränser när det passar och att Umeå kommun ska ”lösa” övertrampen genom att betala ut skadestånd till de drabbade. Det behövs ett långsiktigt och grundligt åtgärdsprogram som ser till att Umeå kommun respekterar de fackliga organisationerna, att politiker och tjänstemän är GLASKLARA i att meddelarfrihet och efterforskningsförbud gäller och respekteras, att man inför ett system som skyddar visselblåsare som slår larm om missförhållanden mot repressalier och garanterar att visselblåsandet följs upp av åtgärder.

Umeå kommun kan inte köpa sig fria från sådant ansvar genom att betala ut skadestånd.

Bli först att kommentera

S höjer egna arvoden och skär ned i skolan

Av , , Bli först att kommentera 25

Socialdemokraterna i Umeå skulle i några enkla handgrepp kunna vända sin egen försvagning till ett stärkt förtroende. Allt man gör efter valet pekar på ett slags institutionaliserad obildbarhet.

Ett parti som sätter välfärd och social rättvisa främst hånar inte och idiotförklarar inte de som varnar för obalanser i den kommunala ekonomin ena stunden för att i nästa säga samma sak själva. Socialdemokraterna gör precis detta genom att inte ens en månad efter valet ge kritikerna rätt och förvänta sig att de verksamheter man ansvarat över ska trolla med knäna. Här tänker jag förstås på det senaste budet att skolan i Umeå ska ”spara” 50 miljoner kronor.

Ett parti som menar allvar med paroller om välfärd och social rättvisa driver inte först igenom en höjning av arvoden motsvarande 4 miljoner samtidigt som det kräver att andra redan pressade verksamheter ska skära ned. (Jag vet förstås att 4 miljoner inte räcker för att lyfta skolan, vården eller andra verksamheter. Jag menar att det vore i linje med folkvett och etikett om kommunalråd höll tillbaka sina egna anspråk när de begär att andra ska bita ihop.)

Socialdemokraterna i Umeå har tappat koncepten. Det faktum att partiet, trots ett val där man backade kraftigt, vägrar släppa ordförandeposter i nämnder är ett övertydligt exempel på detta. Vad gör man istället? Jo man uppfinner nya poster motsvarande 2 miljoner skattekronor som man kan ge andra partier.

Denna lekstuga kommer innebära att s fortsätter backa i Umeå. Ledningen kommer fortsätta förneka att detta har att göra med den politik de för. De kommer fortsätta att skråla All is well tills varje centimeter av det sjunkande (s)keppet ligger under vatten. Om det inte vore för att deras tjurskallighet och arrogans drabbade så många andra kunde vi skratta åt det. Nu är det bara bedrövligt.

Bli först att kommentera

”Slöseri med skattepengar” när kommunen sluter avtal med Thoréngruppen

Av , , Bli först att kommentera 16

I dagens Västerbottens-Kuriren skriver Jan Brännvall och Ulf Bergström en viktig och välskriven debattartikel om den märkliga affärsuppgörelsen mellan skandalomsusade Thoréngruppen och Umeå kommun angående en ny fotbollshall. Läs den här!

Bl.a. skrever de: ”Lika dåligt som Hans Lindbergs och Socialdemokraternas agerande i denna fråga är alla andra partiers, utom Vänsterpartiet som reserverade sig mot beslutet. Varför reagerar ingen inom Alliansen över alla konstigheter i detta projekt.

Det känns väldigt oroväckande när vi blickar framåt. Vart är vi på väg i Umeå?”.

Bli först att kommentera

Lindberg och Ågren inte mogna att leda en kommun

Av , , 1 kommentar 23

Några saker angående affären med den avskedade ekonomidirektören Susanne Aidanpää:

Hans Lindberg och Anders Ågren har som kommunalråd totalsågat ekonomidirektören som omdömeslös och därmed visat att den politiska ledningen stått bakom både avstängningen och sedan avskedandet av Aidanpää

När allmänheten, andra partier och lokalmedia påpekat att det finns ett allmänintresse i att veta varför ekonomidirektören utsatts för denna omilda behandling har Lindberg och Ågren gömt sig bakom personaldirektören och tillförordnade stadsdirektören Margareta Alfredsson och sagt att detta INTE är en politisk fråga utan ett arbetsgivarärende. Lindberg och Ågren har då skaffat sig den lyxiga positionen att hänga ut och påstå saker om den före detta ekonomidirektören samtidigt som de överlåtet åt tjänstemän att ta debatt och bemöta kritik i lokalmedia.

När Aidanpää skickat in en stämningsansökan har juristerna i Umeå kommun insett att det saknades tillräcklig grund för att avskeda henne och att det därför är bättre för kommunen att betala 1,2 miljoner kronor i ersättning för att slippa en rättsprocess. För om man nu varit så säker på att man gjort rätt så varför inte ta chansen att få detta bekräftat i domstol?

Vänsterpartiet och Arbetarpartiet har svarat med att kräva att den tjänsteman som varit drivande i affären – den tillförordnade stadsdirektören Margareta Alfredsson – ska avgå. I en logisk kortslutning till blogginlägg menar Lennart Holmlund att detta är ett bevis för att Vänsterpartiet ”inte är mogna att leda en kommun”. Men vänta nu… Lindberg och Ågren har attackerat en tjänsteman offentligt. Detta har de motiverat genom att hänvisa till uppgifter från tjänstemän – som personaldirektören och t.f. stadsdirektören – fört fram. När nu uppgifterna inte går att belägga borde det väl rimligtvis få konsekvenser för de som fört fram dem, t.ex. Alfredsson?

Detta är en i raden av bekräftelser på att Lindberg och Ågren kör med dubbla måttstockar i hur man behandlar tjänstemän. Medan vissa hängs ut i media, behandlas andra med silkesvantar. Sådant skapar en kultur av osäkerhet, ovisshet och otrygghet i en offentlig organisation där högt i tak betyder allt. Vad ska man dra för slutsats av detta? Lindberg och Ågren är bevisligen inte mogna att leda en kommun. Tvärtom verkar de ha noll koll.

1 kommentar

Lindbergs och Ågrens attack mot ekonomidirektören saknade grund

Av , , Bli först att kommentera 34

Umeå kommun utnyttjade möjligheten att begära uppskov ett par veckor med sitt svar angående den avskedade ekonomidirektören Susanne Aidanpääs stämning av kommunen. Detta gjorde ju lägligt nog att den kontroversiella affären, som socialdemokratiska och moderata kommunalråden Hans Lindberg och Anders Ågren varit högst aktiva i, kunde skjutas fram till efter valet.

Vad händer? Jo, kommunens jurister konstaterar att det saknades saklig grund att säga upp Aidanpää och kommunen köper sig nu fria från ansvar genom en uppgörelse med Aidanpää motsvarande 1,2 miljoner.

Det är synd. En rättsprocess hade gjort oss Umebor klokare kring vad som försiggått bakom kulisserna. Dessutom hade en rättsprocess lett till en rejäl genomlysning kring politikers inblandning i vilka tjänstemän som ska vara kvar och befordras och vilka som ska slängas ut.

Det vi vet är att kommunens jurister dragit slutsatsen att avskedet som följts av att Lindberg och Ågren karaktärsmördat Aidanpää i media saknade saklig grund.

Det räcker för slutsatsen att Lindberg och Ågren bör lämna sina uppdrag. Såhär agerar inte ansvarsfulla politiska ledare.

Bli först att kommentera

”Socialdemokraterna är de största förlorarna i kommunvalet”

Av , , Bli först att kommentera 24

Socialdemokraterna backar 6,5 procentenheter i kommunvalet. Centerpartiet och Vänsterpartiet ökar mest. Det här är förstås en signal till socialdemokraterna att den fiffel- & bågpolitik man lagt sig till med, den arrogans och uppblåsta tjurskallighet med vilken man viftat bort all kritik inte har gått hem. Den biten gör mig glad.

Samtidigt bedömer jag, utifrån vad jag vet om de som leder s i Umeå, att sannolikheten att denna signal tas på allvar är lika med noll. Förnekelsen kommer fortsätta. Om de klagar på resultaten kommer de skylla på ”medja” och ”kåmunister” eller annat nojigt svammel. På kort sikt är det negativt för oss eftersom vi sannolikt kommer behöva leva med detta blindstyre några år till. På lång sikt är det negativt för s som pysande krymper ihop till obetydlighet samtidigt som de upprepar mantrat ”allt är som det ska-det går bra för oss-det går bra för Umeå”.

Bli först att kommentera

Socialdemokraterna försökte avsätta kritiker av Bostaden-affären

Av , , 2 kommentarer 24

I en artikel i ETC framkommer nu information om ett efterspel till Bostaden-affären:

”Vänsterpartiets styrelseledamot i AB Bostaden, Bore Sköld, var öppet kritisk till förfarandet och den bristande informationen, både i media och i de efterföljande debatterna i kommunfullmäktige.

Under våren 2018 fick Vänsterpartiets ledning reda på att Socialdemokraterna planerade att avsätta Bore Sköld i fullmäktige, eftersom han ansågs vara illojal i sin kritik mot utförsäljningarna och därmed ska ha brutit mot aktiebolagslagen.

- Man pratade om att Bore Sköld inte hade skött sitt uppdrag. Styrelsen gav i uppdrag till moderbolaget att utreda förutsättningarna för att avsätta en ledamot. Alltså en politisk rättegång i en fullmäktigeförsamling, säger Ulrika Edman”.

Detta är ett utmärkt exempel på den ”Umeanda” som socialdemokraterna och moderaterna etablerat i Umeå kommun som går ut på att kompisarna Lindberg & Ågren gör upp vid sidan om, kör över och vilseleder oss medborgare. När fulspelet avslöjas erkänner man inte och backar utan hänger ut, smutskastar och försöker knuffa ut de som säger ifrån.

2 kommentarer

Valet är här och denna blogg lägger ner

Av , , 3 kommentarer 26

Jag bestämde mig att starta denna blogg för lite mer än ett år sedan. Det var i juni 2017 och jag hade tillsammans med många andra bevittnat den skandalösa beslutsprocessen kring Bostaden-affären. Vi som var på plats under kommunfullmäktigesammanträdet hade precis bildat Folkinitiativet. Vi hade, inom loppet av två dagar, samlat in över 2000 (!) namnunderskrifter där Umebor krävde en lokal folkomröstning i frågan. De som kunde var där under större delen av dagen för att kunna följa debatten och visa politikerna att vi var många som var kritiska mot kuppmakarna.

Jag hade inte särskilt höga tankar om den politiska ledningen innan kommunfullmäktige. Men jag måste ändå medge att jag blev förbluffad över hur arroganta många av politikerna uppträdde gentemot oss som var där. Många vägrade överhuvudtaget svara på frågor och diskutera. Andra var hånfulla och skadeglada. Men det som gjorde mig mest illa berörd var hur ledande moderata och socialdemokratiska politiker satt i samma soffa UTANFÖR fullmäktigesalen och pratade om ölen på Lottas krog samtidigt som debatten om utförsäljningarna pågick därinne. Detta helt oförblommerat, som att de var så arroganta att de inte ens såg sig nödgade att spela engagerade och insatta i en fråga som berörde så många.

När jag efter att beslutet om utförsäljningen var fattat gick nedför trappan på väg hem stötte jag ihop med två socialdemokratiska fullmäktigeledamöter. Jag påpekade att de är svikare och frågade om de inte skämdes över att ha brutit ett vallöfte och gått bakom ryggen på Umeborna. Den ene av dem tittade ner i golvet. Kanske skämdes han. Den andre av dem drog på sitt bredaste hånflin och uttalade de häpnadsväckande orden: ”Det är ju såhär som demokrati fungerar!”. Där och då lovade jag honom och mig själv att det här är något som de ska få höra under kommande valrörelse. Den här bloggen har varit mitt sätt att nå ut till fler Umebor och att visa vilseledarskapet i socialdemokraterna och deras bästisar i moderaterna att vi inte har glömt vad de har gjort.

Holmlund-gate
Denna blogg fick rejält med draghjälp av det före detta kommunalrådet Lennart Holmlund som på sitt karaktäristiska sätt hängde ut mig och smutskastade mig i en serie inlägg. Han började med att kalla mig lögnare och gick sedan vidare att uttala sig om hur han tror att jag sköter mitt jobb som lärare, att han inte skulle tillåta sitt barnbarn att ha mig som lärare och avrundade med vad som tycktes vara ett hot om att kommunen kunde avbryta sitt samarbete med min arbetsgivare om man hade sådana som mig som anställda. Under dessa märkliga sommardagar gick jag från att ha knappt 100 visningar av min blogg per dag till över 600 visningar per dag. Jag antar att jag har Holmlunds vulkanutbrott att tacka för den ökade spridningen!

Det systematiska smutskastandet
Om man ska vara lite allvarlig (vilket man ju ska) så är det ändå viktigt att stanna upp här. Samtidigt som Holmlund hängde ut mig bedrev han en kampanj mot en anonym bloggare som också bloggar om kommunpolitik. I detta fall menade Holmlund att bloggaren var feg som valde att blogga anonymt och påstod att bloggen stred mot VK:s regler och borde stängas. Men behandlingen av mig, som inte är anonym, visar ju vad som händer med personer som säger ifrån öppet. Hade denna bloggare trätt fram hade Holmlund naturligtvis hängt ut även denna person och försökt smutskasta och på andra sätt föra fokus från det bloggaren diskuterat. Det faktum att INGEN i socialdemokraterna markerade mot Holmlund i denna situation visar förstås att det är såhär man vill ha det. Meningsmotståndare ska krossas och då behövs någon som Holmlund som inte begränsas av folkvett och etikett.
Jag är övertygad om att man låter Holmlund hållas för att han fyller en funktion: När han vräker ur sig saker om meningsmotståndare flyttar han fokus från sakfrågan och kritiken mot kommunledningen till ett ”bråk”.

Vi andra, som vill ha en öppen diskussion och debatt bör förstås oroa oss över det här klimatet. Vad tror ni att den omilda behandling som jag, den anonyma bloggaren och andra har utsatts för sänder ut för signaler? Tror ni att det uppmuntrar exempelvis anställda i Umeå kommun eller personer i andra politiska partier att lyfta fram missförhållanden eller kritik? Knappast. Det skapar ett ängsligt och otryggt klimat som pressar takhöjden i den lokala debatten ytterligare snäpp nedåt.

Hur går vi vidare?
Rösta inte på socialdemokraterna eller moderaterna i kommunvalet på söndag. Låt det bli en signal till ledningarna för ”Umeandans” partier att vi är trötta på fulspelet, på att s och m gör upp om politiken vid sidan om, på att man saboterar insyn i beslutsprocesser genom hemliga möten eller undanhållande av offentliga dokument och på att man istället för att delta i den offentliga debatten tiger eller smutskastar. Men det är bara steg 1. Nästa steg är att fler av oss blir engagerade i viktiga frågor som rör lokalsamhället. Det finns en mängd föreningar, nätverk och organisationer som arbetar i den riktningen och de behöver fler aktiva. Det är föreningslivet som skapar den gemenskap och det engagemang som håller ihop samhället. Det är genom föreningar och nätverk som vi skapar band, formulerar gemensamma intressen och bevakar hur folkvalda brukar eller missbrukar det förtroende de förvaltar. Partierna då? Som jag skrivit tidigare är jag glad och tacksam över att det finns personer som är beredda att ta på sig förtroendeuppdrag för att hålla den lokala demokratin levande. Men det finns en poäng att inte gå in i ett parti ensam. Det gäller särskilt de jag känner som har gått med i socialdemokraterna för att ”påverka inifrån”. Den som går in själv där och inte rättar sig i ledet kommer att bli nermald. För att stå emot det trycket behöver man stöd av andra självständigt tänkande människor.

Med de orden: tack till er som läst mina inlägg, till er som tog mig i försvar under Holmlund-gate och till er som kommit med kloka inspel i diskussioner kring de inlägg som publicerats!

3 kommentarer

Vänskapskorruption i affär mellan kommunen och Thoréngruppen?

Av , , Bli först att kommentera 18

Vi vet sedan tidigare att Hans Lindberg och hans vänner i kommunledningen har ett, milt uttryckt, märkligt sätt att göra affärer med skattemedel. Idag beslutade en majoritet i Kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) att godkänna upphandlingen med Thoréngruppen angående bygget av inomhusfotbollshallar i Umeå. Men Lindberg och hans dåvarande politiska sekreterare Lena Sandlin gick redan innan jul förra året ut med att uppgörelsen redan var klar. De stannade inte där. Thorén utmålades som en frälsare som bjussat kommunen på en kanondeal.

Lokalmedia bidrog också till att framställa affären som fantastiskt problemfri. P4 Västerbotten beskrev det exempelvis som att Umeå skulle ”få” en inomhusshall ”gratis” av Raja Thorén. Detta är vilseledande. Det är vanligt att privata företag/investerare går in med investeringskostnader initialt men de gör det i princip riskfritt. Genom att sluta förmånliga och för marknaden ovanligt trygga avtal med det offentliga blir det på sikt en rejäl vinstaffär för det privata på bekostnad av det offentliga. Det betyder att skattemedel omvandlas till privata vinster. Vänner av ordning påpekade mycket riktigt att detta på sikt kommer att bli en väldigt god affär för Thoréngruppen. Vidare kritiserades socialdemokraterna för att göra upp med Thorén vid sidan om istället för att lyfta och diskutera frågan med andra partier och diskutera olika typer av alternativ, t.ex. vilka som ska bygga hallen och var i Umeå den behövs som mest. Sist men inte minst påpekades att detta ju är en offentlig upphandling som måste processas genom ett anbudsförfarande. Men detta tyckte Lindberg och hans vänner att man ju kan ta senare. Det luktade redan då favorisering av en enskild privat aktör. Denna misstanke förstärktes några veckor senare av att Lena Sandlin, som jobbade mycket nära Lindberg, skulle sluta sitt jobb som politisk sekreterare för att börja ett jobb som VD-assistent på – just det – Thoréngruppen.

Och visst har Thoréngruppen hämtat hem ett saftigt avtal. Umeå kommun förbinder sig nämligen att betala hyra för lokalerna i 25 år efter tillträde. Vinnare av upphandlingen ges möjlighet att bygga kontorslokal på ytan mellan hallarna. Kommunen ansöker om och bekostar ändring i detaljplan, hyr all tid i hallarna och tar alla drift- och underhållskostnader. Eftersom en kommun inte går i konkurs, såsom ett privat företag riskerar göra, så är det den bästa hyresgästen man kan få. För oss skattebetalare är den typen av långa förbindelser riskfyllda projekt eftersom kommunens ekonomi fluktuerar. Efter Kalla Faktas granskning av utbildningsföretaget Astar, för vilket Thoréngruppen är moderbolag, vet vi dessutom att de uppgifter som företaget lämnar när de lägger anbud i offentliga upphandlingar inte alltid stämmer överens med verkligheten.

Vänsterpartiet reserverade sig mot beslutet och hänvisar till att affären verkar riggad på förhand och att vänskapskorruption kan föreligga. Jag tycker att det är bra att den misstanken lyfts och utreds, även om vänskapskorruption är mycket svårt att bevisa. Ofta rör det sig om gråzoner mellan jäv och korruption. Men man kan ju vända på det hela också. Just för att det är svårt att bevisa om vänskapskorruption föreligger eller inte så är det ju så viktigt att politiker beter sig professionellt och ser till att sköta upphandlingar och andra affärer på ett sätt som undanröjer istället för att skapa misstankar och misstro hos allmänheten. Allmänhetens förtroende betyder allt för offentliga verksamheter. Att som Lindberg och hans vänner gå ut och meddela att en uppgörelse är i hamn INNAN ett upphandlingsförfarande genomförts och att dessutom inte ens medge att det är ett problem att ens närmaste medarbetare går över till det privata företag som uppgörelsen gäller är omdömeslöst. Varför? Därför att det signalerar att den politiska ledningen för kommunen inte förstår, alternativt inte bryr sig om, att sådana saker kan skada förtroendet och tilliten till det offentliga. (Utöver detta är det för mig en gåta att inte fler socialdemokrater protesterar mot de svängdörrar som bevisligen finns mellan socialdemokratin och välfärdskapitalister.)

Det faktum att en majoritet i KSAU låter den här typen av omdömeslöshet passera okommenterat är ännu ett uttryck för den obehagliga ja-sägar-mentalitet som varit ett återkommande tema i denna blogg. Fler måste ta bladet från munnen, markera och staka ut vägen mot en ny kultur som sätter allmänhetens tilltro till det offentliga före banden till enskilda privata företagare.

Bli först att kommentera