Nytt misstänkt jäv inom Umeå kommun

Av , , Bli först att kommentera 19

Offentliga verksamheter ska präglas av öppenhet. De beslut som fattas ska inte fattas på basis av egenintresse såsom familjeband till berörda utan på basis av sammanvägda bedömningar utifrån lagstiftning och allmänintresse.

Politiker och tjänstemän har ett stort ansvar att förebygga risker för jäv. Annars riskeras förtroendet för det offentliga att skadas. Därför är det – milt uttryckt – bekymmersamt att politiker och tjänstemän tycks ta så lätt på misstankar om jäv. Det senaste exemplet gäller ett planerat bostadsbygge på Grisbacka i Umeå. VK intervjuar en jurist som granskat beslutsunderlaget som tjänstemannasidan tagit fram. Juristen påpekar att detaljplanen innehåller fel och att detta kan ha att göra med att planarkitekten som arbetat fram den är anhörig till den som äger granntomten.

Ett annat exempel är när kommunalrådet Hans Lindberg (s) först anmälde jäv i ärendet kring en gång- cykelväg längs Tegs strandpromenad och sedan köper ett hus av den fastighetsägare som överklagat planerna. Efter detta lades planerna på ett sammanhängande älvsnära stråk som finns med i den fördjupade översiktsplanen ned.

Visst, det handlar om misstänkt jäv. Men… Umeå kommun måste konsekvent visa att man tar jävsfrågan på allvar och ser till att jävssituationer hanteras INNAN processer är igång. Dessutom krävs omdöme hos politiker och tjänstemän så att de inte, likt Lindberg, agerar på sätt som förstärker jävsmisstankar. Utan förebyggande åtgärder och omdöme så bäddar man för en växande misstro mot Umeå kommun.

Bli först att kommentera

Lindberg (s) JO-anmäls

Av , , Bli först att kommentera 25

Nu är Hans Lindberg (s) JO-anmäld för efterforskning av SVT Västerbottens källor. Det är goda nyheter! Jag har inte tillräcklig inblick i den här typen av processer för att kunna bedöma sannolikheten för att Lindberg fälls för detta. Men oavsett utgång är det viktigt att anmäla. Det ska svida när politiker gör den här typen av övertramp och att Lindberg agerat olämpligt och ansvarslöst är bortom allt tvivel.

För den som inte sett Lindbergs förvirrade mantran när SVT Västerbotten ställer honom till svars så finns klippet tillgängligt här.

Bli först att kommentera

Sossetoppars misstänkliggörande av mediala granskningar

Av , , 6 kommentarer 36

När en ledande socialdemokrat kritiseras i media, då dras ett enormt maskineri igång. Efter Hans Lindbergs huvudlösa efterforskande av SVTs anonyma källor gick arbetarekommunens ordförande Harriet Hedlund, riksdagsledamoten Isak From och kommunikationschefen på Region Västerbotten Thomas Hartman ut och slätade över det Lindberg gjort. För att inte tala om de politiska sekreterare som jobbar för partiet. De ägnar dag och natt åt att skriva kommentarer i olika forum för att föra fram sin efterhandskonstruerade version av vad som hänt.

Det är förstås helt förväntat såhär under ett valår. Men hur de gör det är bedrövligt. För det första ägnar de tid åt att blint lojalt försvara sin partikamrat utan att någon av dem varit på plats. Denna beskyddarverksamhet pekar ut det centrala problemet inom socialdemokratin: det styrs av människor som är intresserade av att behålla eller stärka sina positioner, inte av att göra rätt. Därför backar de instinktivt upp varandra för att de vet att de behöver samma uppbackning när de själva trampar över gränsen. För det andra diskuterar de överhuvudtaget inte det som rimligen borde vara huvudproblemet i denna fråga: ett otryggt klimat på kommunala arbetsplatser. Den viktigaste frågan här är vilka åtgärder kommunledningen ska ta till för att skapa ett klimat där anställda vågar rikta kritik och ifrågasätta utan att vara rädda att bli utfrysta, avstängda eller avskedade. Det faktum att man, trots att beslutet fattades år 2011, ännu inte infört en stärkt visselblåsarfunktion är ett övertydligt tecken på att ledningen helt enkelt inte vill ha obekväma anställda. För det tredje ägnar de sig åt att systematiskt misstänkliggöra mediala granskningar. Den som har följt Lennart Holmlunds trumpska utfall på sin blogg vet vad jag talar om. Ett exempel: När VK visade att Region Västerbotten fuskat med statistik i ansökningar om förnyade medel då svarade Holmlund att det pågår ”en liberal kampanj mot Region Västerbotten”. Strategin går ut på att utnyttja en allmän misstro mot journalister och massmedia för att misstänkliggöra de som granskar och ställer kritiska frågor till makthavare och därigenom rikta rampljuset bort från sitt eget ansvar.

I frågan om Lindbergs brott mot efterforskningsförbud går Lindbergs egen politiska sekreterare ut och avfärdar kritiken som ”trams” och ”svepande anklagelser”. När det påpekas att han talar i egen sak, det vill säga försvarar sin chef, svarar han att han INTE diskuterar denna fråga som politisk sekreterare utan [trumvirvel] som jurist [otajmat cymbalslag följt av pinsam tystnad]. Vänta nu… Som politisk sekreterare – en icke folkvald kommunal tjänsteman – går en del av uppdraget ut på att stötta politiker i deras mediala kommunikation. Att inbilla sig att man, med det uppdraget, kan kliva in och ur den rollen när det passar är en märklig inställning. Särskilt när det juridiska fall man förment neutral vill kommentera gäller den egna chefen. Om denna politiska sekreterare skulle engagera sig lika energiskt för att visa hur hans chef och det egna partiet byter på rådande regelverk (som i fallet när man vägrade lämna ut offentliga handlingar till engagerade föräldrar som kämpade för byskolorna eller varför inte den regelvidriga beslutsgången vid utförsäljningen av allmännyttiga hyresrätter) då skulle jag uppriktigt känna respekt för civilkuraget hos denna politiska sekreterare. Nu missbrukar han bara sin akademiska titel i egenintresse. Tack gode Gud för att vi fortfarande har rester kvar av lokalpress som inte lämnar politikers och deras assistenter oemotsagda!

Den goda nyheten med att socialdemokraterna piskar igång denna apparat för att rädda sin magstarke man är att de är nervösa. De vill äga den här valrörelsen. De vill kunna säga att de är ”välfärdspartiet”, att de står för ”stabilitet”, ”trovärdighet” och andra positivt laddade ord utan att bli motsagda. När störiga jävlar påminner om hur partiet under nuvarande mandatperiod brutit vallöften, fällts av Förvaltningsrätten för odemokratiska beslutsgångar svarar de genom att yra om sammansvärjningar från höger och vänster, blockera meningsmotståndare från sina forum, vägra släppa in kritiska kommentarer på sina bloggar och bemöta medborgares frågor och kritik på insändarsidorna med tystnad. Den nervositeten tyder på en insikt om att man håller på att tappa greppet. I den bästa av världar skulle sossarna då svara med att lägga om sin politik och sitt sätt att arbeta istället för att ägna sig åt propaganda och smutskastning. Nu lämnas hoppet till att rörelse-Umeå och andra partier steg för steg bryter upp den osunda konsensuspolitik som socialdemokraterna och moderaterna etablerat.

6 kommentarer

Hans Lindberg (s) är ett allvarligt arbetsmiljöproblem inom Umeå kommun

Av , , 1 kommentar 31

Kommunalrådet Hans Lindberg (s) har brutit mot det grundlagsskyddade efterforskningsförbudet. Detta genom att vid minst två tillfällen efterforskat vilka anställda som anonymt talat med media om avstängningen av två, för kommunledningen, obekväma chefer.

När SVT ställer Lindberg mot väggen undviker han att kommentera vad han gjort trots att frågan upprepas hela sju gånger av SVT Västerbottens reporter. Detta är så pinsamt att den som ser klippet kommer på sig själv med att greppa efter en skämskudde även om man ser det i telefonen ute på öppen gata.

Men det är inte bara pinsamt. Det är en allvarlig överträdelse av ett förbud som ska säkerställa att vi medborgare får inblick i vad som pågår i maktens korridorer. SVT Västerbotten har redan rapporterat om en utbredd rädsla hos anställda som tidigare arbetat med de avstängda cheferna. En av de anonyma källorna säger exempelvis så här till SVT: ”Det är som rysk roulette. Vem som helst kan försvinna utan anledning”.

Att i en sådan situation, som högsta ansvariga politiker i kommunen, föregå med uselt exempel och försöka röja identiteten på anställda med mod nog att lyfta fram motbilder är ett indirekt hot mot alla andra anställda. Signalen Lindberg sänder ut till kommunanställda är att om du höjer rösten mot oss kommer du att få problem. Detta respektlösa och huvudlösa agerande riskerar allvarligt skada förtroendet för Umeå kommun, både för de som arbetar inom den och för oss som finansierar dess verksamheter via skattesedeln. Lindberg bör lämna över sitt uppdrag till någon annan medan partierna i kommunen måste upprätta en handlingsplan för att på både kort och längre sikt garantera skydd för visselblåsare och andra anställda som, i kommunledningens ögon, tycks kunna bli obekväma bara för att de sköter sitt jobb. Frågor som bör ställas är dessa:

Vad ska ni göra för att återupprätta förtroendet för kommunen? Vilka konkreta åtgärder ska vidtas mot Lindbergs övertramp? Vilka konkreta åtgärder, på kort och lång sikt, ska vidtas för att stärka skyddet för visselblåsare och andra anställda som har mod nog att höja rösten? I en sådan här situation duger det inte att mumlande hänvisa till den enskilde politiker som trampat i klaveret. Yttrandefriheten på offentliga arbetsplatser är ett gemensamt politiskt ansvar som kräver kraftfullt och konsekvent agerande.

1 kommentar

(s) och (m) i Umeå står INTE för två olika politiska vägval

Av , , Bli först att kommentera 19

Satirsidan Umeå Memehuvudstad 2018 har publicerat en bild där kommunalråden Hans Lindberg (s) och Anders Ågren (m) sitter tillsammans på en av stans hamburgerrestauranger. Bilden fick mig att tänka på när jag för drygt ett år sedan, tillsammans med många andra, besökte det kommunfullmäktigesammanträde där den kontroversiella utförsäljningen av allmännyttan skulle debattera. Ledande företrädare för socialdemokraterna och moderaterna satt under pågående debatt i kärvänliga samspråk i fåtöljerna utanför fullmäktigesalen. Samtalsämnena handlade om allt annat än bostadspolitik, bland annat om ölen på Lottas.

Det är faktiskt ett problem att det politiska etablissemanget i Umeå tycker så mycket om varandra. Det är inte bra för trovärdigheten och förtroendet för politiken när ledande politiker umgås som vilka goa härliga kollegor som helst. Politiken ska spegla de konflikter och motsättningar som finns i det omgivande samhället, inte vara ett eget litet harmoniskt familjärt rum. Det är ett ännu större problem att de två partier som hörs och syns mest under valrörelsen i praktiken klibbat ihop i ett oheligt kletigt samförstånd. Socialdemokraterna och moderaterna i Umeå utgör ju inte två olika politiska alternativ som det är idag. Det hade kunnat vara annorlunda om socialdemokratiska gräsrötter varit starka nog att peta den nuvarande ledningen. Istället går man nu till med i princip samma ”laguppställning” som de som svikit under nuvarande mandatperiod.

Det betyder att de som röstar på sossarna i kommande val kan vänta sig mer av samma politik som präglat nuvarande mandatperiod. Ledordet i den politiska strategin, som s och m är (upp)rörande överens om, kallas ”kulturdriven tillväxt” (själv föredrar jag att kalla det ”kulturdriven missväxt alternativt ”tillväxtdriftens kultur” men det är en annan historia). Genom satsningar på spektakulära märkesbyggnader (t.ex. Väven), upplevelsekoncept (t.ex. där man hoppas att museibesök på Guitars ska följas av shopping, hotellvistelser och restaurangbesök, tävlingar om utmärkelser (t.ex. Europeisk kulturhuvudstad) och olika typer event vill man skapa en image kring staden som ska locka hit företag och köpstarka grupper som håller ekonomin igång genom konsumtion inom krogliv, restaurang och annat. Den kulturdrivna tillväxten kommer dock till ett högt pris. På akademikerspråk kallas det ”gentrifiering”. I praktiken handlar det om att rusta upp områden och göra dem exklusiva. Det gör i sin tur att priser för lokaler ökar kraftigt vilket tränger ut ekonomiskt svaga företag och föreningar från stadskärnan. Den pågående centrumdöden, där fler och fler mindre handlare tvingas lägga ner medan de stora kedjorna hänger kvar, är ett uttryck för detta. Bristen på centrala lokaler för det fria kulturlivet är ett annat. Sammantaget skapar man ett Umeå där tillträde till stadens utbud hänger mer och mer på tjockleken på plånboken.

Ett annat problem med denna strategi är att den bygger på det som med en förskönande omskrivning kallas ”offentlig-privat samverkan”. Satsningar som de som nämndes ovan är väldigt kostsamma och riskabla. Den som investerar kan ju inte veta om ansökan om en utmärkelse kommer bli framgångsrik. Byggkostnader tenderar dessutom att bli mycket dyrare än planerat. Vilka tar risken? Kommunen. Vilka kammar hem vinsterna? De privata företagen. De stora vinnarna är fastighetsbolag som i byggen av fastigheter låter skattebetalarna ta riskerna samtidigt som man med säkerhet vet att man kommer att kunna plocka ut höga hyresintäkter från en stabil och pålitlig hyresgäst: kommunen. Följden blir att kommunen drar på sig skulder som i samband med kriser eller andra svårigheter leder till nedskärningar i välfärden. Med andra ord får medborgarna betala två gånger: Först genom att ta riskerna vid satsningar, sedan genom försämrad service när kommunen ska försöka ”få ordning på” sina finanser.

Det finns förstås de i Umeå som tycker att denna utveckling är positiv. Men de många konflikter och protester som bubblar upp i en strid ström pekar på att Umeå är kluvet när det gäller vägval. Därför är det ett tecken på att något är ruttet i V75-kungadömet Umeå när inget av de två partier som presenterar sig som de huvudsakliga politiska alternativen hörsammar och fångar upp den kritik och det missnöje som finns utan fortsätter lunka på i samförstånd. Vi som ser detta sam-o-förstånd som ohälsosamt bör därför göra vad vi kan för att skaka om s och m i grunden genom att se till att de tappar mark i kommunen.

Bli först att kommentera

Nya uppgifter: Kommunalråd ljög om inblandning i avstängning och uppsägning

Av , , Bli först att kommentera 25

Det kommer fram nya uppgifter som pekar mot att kommunalråd som Hans Lindberg (s) och Anders Ågren (m), trots att de tidigare hävdat motsatsen, varit direkt delaktiga i avstängning och uppsägning av två chefer:
”Man vill ha bort personer som har insyn i budgetprocessen, säger en person som arbetar inom kommunen”.
Detta står att läsa i en artikel på SVT Västerbottens hemsida.

Vidare:
”Umeå kommuns ekonomidirektör Susanne Aidanpää fick i uppdrag att säga upp budgetchefen från hans tjänst en månad innan de båda stängdes av. Ordern ska enligt flera källor ha kommit från kommunalråden. Men ekonomidirektören vägrade göra det.

Flera personer inom kommunen som har insyn i verksamheten menar att utredningarna bygger på ett för smalt underlag som är direkt felaktigt.

– Utredningarna är fabricerade för att kunna bli av med henne. De har blivit avstängda, sedan har man letat fel, säger en person”.

Denna kampanj har skapat otrygghet och rädsla bland personalen:

”Personerna som SVT varit i kontakt med uppger att de är väldigt rädda för att själva råka illa ut och få sparken. Därför väljer de att vara anonyma.

– Det är som rysk roulette. Vem som helst kan försvinna utan anledning, säger en av personerna”.
Vad säger Hans Lindberg själv om saken? Jo, ”Hans Lindberg (S) vill inte bemöta kritiken”

Umeå kommun behöver ett stärkt skydd för visselblåsade. Rädd personal är både ett allvarligt arbetsmiljöproblem och ett hot mot medborgares insyn i vad som egentligen pågår offentliga verksamheter.

Bli först att kommentera

Holmlund och (s) är fortsatt döva för kritiken mot Bostaden-kuppen

Av , , Bli först att kommentera 20

Här är ett svar på den kontroversiella bloggaren Lennart Holmlunds (s) insändare i VK för ett par dagar sedan:

I en insändare publicerad i VK den 13/6 skriver socialdemokraten Lennart Holmlund om den kuppartade försäljning av 1601 allmännyttiga hyresrätter han var med och genomförde för ett år sedan. Affären är lyckad, menar Holmlund. Därefter följer några exempel på satsningar som gjorts sedan utförsäljningen. Holmlund visar med sin insändare hur lite han och hans kamrater i hans partis kommunfullmäktigegrupp egentligen förstått av kritiken. Kritiken handlade om hur utförsäljningen gick till. S-ledningen och Bostadens ledning förde medborgare, partimedlemmar och boende i de berörda områdena bakom ljuset. Till att börja med skickade man ut kallelser med väldigt kort varsel och ledamöter fick inget beslutsunderlag inför mötet. Förvaltningsrätten menade i en dom att denna hantering var undermålig. Vidare gick Holmlunds parti emot sitt eget vallöfte om att inte sälja ut allmännyttan. Kovändningen skedde utan att detta lyftes i den offentliga debatten eller i partiet. Holmlund spred felaktiga uppgifter om ägarstrukturen hos fastighetsbolaget Heimstaden och Hans Lindberg spred felaktiga uppgifter om metoderna hos de som protesterade mot hanteringen. Sist men inte minst gick ansvariga politiker på mental semester och mötte oroliga boendes frågor och medborgares kritik på insändarsidorna med total tystnad. Det var denna smutsiga och oseriösa hantering av utförsäljningen som bl.a. fick tusentals Umebor att underteckna ett krav på lokal folkomröstning i frågan.

Inför valet genomför socialdemokraterna en samtalskampanj för att visa att de blivit ett ”lyssnande parti”. Holmlunds insändare visar att detta lyssnande är vatten värt.

Johan Örestig

Screenshot_20180615-091416_Chrome

Bli först att kommentera

Ang. uppsägningen ekonomidirektören: Lindberg och Ågren förenas i rädslan för politiskt ansvar

Av , , Bli först att kommentera 18

Jag har som många andra försökt förstå vad det egentligen är som hänt i fallet med de avstängda cheferna inom Umeå kommuns Stödfunktion Ekonomi. Det vi vet är att två chefer inte bara har stängts av från sina uppdrag. De har dessutom karaktärmördats i media av Hans Lindberg (s) och Anders Ågren (m). Jag vet lika lite som de flesta andra om detaljerna bakom detta men noterar ändå att Lindberg och Ågren använder dubbla måttstockar i deras personalpolitik. Jämför behandlingen av Susanne Aidanpää med behandlingen av tidigare samhällsbyggnadsdirektören Margaretha Alfredsson. När VK avslöjade omfattande slöseri pekades Alfredsson ut som högsta ansvariga för slöseriet. Det handlade bland annat om IT-avdelningen som genomfört resor för över en miljon under fem års tid, delat ut Ipads till anställda och anordnat dyra personalfester. När detta uppmärksammades lät Umeå kommun Margaretha Alfredsson själv utreda om ”fel” har begåtts. Detta att jämföra med den omilda behandlingen av Aidanpää och hennes kollega.

Detta märkliga dubbelspel där vissa chefer behandlas med silkesvantar medan andra karaktärmördas väcker förstås frågor. Eftersom det rör sig om en offentlig verksamhet är det också en offentlig angelägenhet. Vi medborgare, allmänheten, har rätt att få veta hur personalpolitiken fungerar och inte fungerar. I detta fall handlar det om att få veta mer om orsakerna till den ovanliga åtgärden att stänga av och sedan avskeda en högt uppsatt chef.

Lindbergs och Ågrens försök att framställa detta som att det är ett tjänstemannaproblem och att de har blivit förda bakom ljuset duger helt enkelt inte. Politiker har som förtroendevalda det slutgiltiga ansvaret över de offentliga verksamheterna. I detta fall pekar dessutom den konsultrapport som VK refererar till att det inte bara är tjänstemannasidan utan även politikerna i Kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) som överskridit sina befogenheter. Den kritiken borde ju, förutom att ge Lindberg och Ågren några tankeställare, väcka frågor hos övriga kommunpolitiker. Men, med undantag från Vänsterpartiet och Arbetarpartiet, är det märkligt tyst. Det tyder på en osunt slapp låt-gå-mentalitet hos de flesta partierna.

Denna affär har tror jag, på grund av de allvarliga åtgärderna och bristen på svar, skadat förtroendet för Umeå kommun i allmänhet och för politiken i synnerhet. I ett sådant läge behövs politiker som vågar och kan ta ett helhetsansvar över kommunen. Lindberg och Ågren, som vanemässigt skyller ifrån sig på tjänstemän, visar återigen att de inte mogna det ansvaret.

Bli först att kommentera

Socialdemokraterna i Umeå blockerar oliktänkande

Av , , 1 kommentar 25

Socialdemokraterna i Umeå har ännu en gång blockerat mig och ett par andra från deras Facebook-sida. Anledningen var att jag i en kommentar på en post om att SSU varit ute på stan och valkampanjat för moderpartiet skrev såhär: ”Årsdagen för Bostaden-kuppen till ära!”. Nu förstår jag att detta kan framstå som lite löjligt. Vem bryr sig liksom? Men socialdemokraterna är inte bara det styrande partiet i Umeå kommun. Deras politiker har dessutom valt att systematiskt tiga i kontroversiella frågor. De vill ju framstå som ”välfärds-partiet” och då vill man inte förknippas med utförsäljning av offentlig egendom, nedskärningar i vård, skola och omsorg eller höjda politikerarvoden. Men genom att tiga i kontroversiella frågor sviker de sitt ansvar att som folkvalda försvara den politik de för. Om de inte debatterar frågor i offentliga forum som dagstidningar och vägrar släppa fram kritiska frågor och kommentarer på deras bloggar, ja då blir forum som partiets Facebook-sida den sista arenan.

När jag upptäckte att mina och några andras kommentarer var bortplockade och att jag var blockerad från att kommentera skrev jag såhär till den politiska sekreterare (en kommunal tjänsteman som har uppdraget att stötta politikerna i deras vardagliga arbete), som administrerar sidan:

”Så svagt att ni håller på att blockera folk som säger emot er. Ni är ett politiskt parti. Ingen PR-byrå. Om jag skriver en kommentar som ”Årsdagen av Bostaden-kuppen till ära” så är det inte hotfullt eller trakasserier. Om folk skriver saker som går över gränsen är det naturligtvis rimligt att ni plockar bort eller stänger av folk. Men om man i likhet med dessa klämkäcka SSU:are valkampanjar för socialdemokraterna då får man naturligtvis räkna med att stå för partiets politik. Om ni vill jobba med marknadsföring så finns det ju PR-byråer som man kan söka jobb hos”.

På detta meddelande svarar den politiska sekreteraren såhär:
”Ni är välkomna att föra er utomparlamentariska opinionsbildning och diskussion i era egna grupper. Vill ni bedriva er smutskastningskampanj av partiet under bilder av våra unga engagerade däremot, då är ni inte välkomna på vår sida. Vill du ändra på det är du välkommen att gå med i partiet och bedriva en förändring av vår sociala mediapolicy”.

Det är självklart att en person som är avlönad av ett politiskt parti för att sälja in det under en valrörelse vill tvätta bort allt som kan påverkat socialdemokraternas image negativt. Det är helt i linje med PR-tänkandets intåg i politiken. Men ”smutskastningskampanj”? Det är ju inte smutskastning utan en beskrivning av en verklig process. Socialdemokraterna kallade till möten för att sälja ut 1601 hyresrätter utan beslutsunderlag och utan att tydligt ange vilket ärende mötena handlade om. Det sistnämnda fälldes man också för av Förvaltningsrätten. Nu kan jag inte tala för andra men jag skriver kommentarer på socialdemokraternas Facebook-sida på grund av partiets politikers tigande i denna fråga. Det vilseleder partiets väljare och då behövs kritiska röster. Inom socialdemokraterna viner partipiskan så hårt att ingen vågar säga ifrån öppet. För att ge en bakgrund till detta tigande och min syn på det demokratiskt problematiska i det återpublicerar jag en text jag skrev i VK efter Hans Lindbergs sommartal förra året. Nu behöver det kanske inte sägas, men denna artikel möttes, i likhet med andra insändare, debattartiklar och e-post till s-märkta politiker, med tystnad.

TIGANDET ETT SABOTAGE MOT DET OFFENTLIGA SAMTALET
I lördags lyssnade jag på kommunstyrelsens ordförande Hans Lindbergs sommartal i Broparken. Temat var bostadspolitik. Som aktiv i Folkinitiativet i Umeå var jag förstås intresserad av att höra vad han hade att säga om sommarens hårt kritiserade utförsäljning av allmännyttiga lägenheter. Men Lindberg sa inte ett enda ord om den utförsäljning han under hysch-pysch-fasoner var med och drev igenom. Till skillnad från kyrkopolitikernas anföranden strax efteråt saknades varje tillstymmelse till politisk substans.

Kärnan i talet var att det är bra om vi får det bättre och att beslut kräver prioriteringar. Goddag yxskaft! När han, efter talet, fick en direkt fråga om varför han och hans partikamrater inte svarat på den kritik som framförts i insändare, debattartiklar och överklaganden svarade han: ”Jag lägger ju ut flera blogginlägg varje dag där jag informerar”.

Dessa ord har hängt sig kvar: kan det vara så illa att Lindberg inte förstår skillnaden mellan att ”informera” och att debattera? Informera handlar om att meddela andra ett fullbordat faktum. Det är något som företagsledare med oinskränkt makt kan ägna sig åt. Debattera handlar om att möta andra människor i en diskussion där man erkänner att det finns en konflikt, där man öppnar upp för ett ifrågasättande av sitt agerande. Det är faktiskt varje folkvalds förbannade skyldighet att lyssna till, bemöta och ta till sig av medborgares kritik.

Den socialdemokratiska ledningen gör motsatsen. Den kritik som fyllt insändar- och debattsidor under sommaren möts med pinsam tystnad. Många kommentarer till Lindbergs blogg släpps inte igenom. Istället säger Lindberg att de flesta håller med honom om att utförsäljning var bra när han ”förklarat”, eller att det är viktigt att det byggs nya bostäder (vilket ingen har ifrågasatt).

Det bemötandet är arrogant. Det är att förminska alla som satt sig in i och ifrågasätter affären. Det är att förneka det faktum att hittills närmare 4000 Umebor kräver en folkomröstning på grund av den odemokratiska processen. Vad värre är: tigandet är ett sabotage av det offentliga samtalet. För ärligt talat, vad är demokrati om folkvalda vägrar dialog med medborgarna?

JOHAN ÖRESTIG

1 kommentar

Nytt kulturhus klipp för privat fastighetsägare

Av , , 2 kommentarer 16

De styrande i Umeå kommun verkar inte mogna vare sig att hantera sina affärer eller kommunicera med varandra. För hur ska man annars förstå den farsartade processen kring Mimerskolans gamla gymnastikhall? Föreningslivet påpekade under lång tid att den då kommunägda lokalen stod tom och borde användas som plats för ett föreningsliv med brist på just centralt belägna lokaler. Nej, svarade kommunen, vi ska renovera. Men efter renoveringen?, frågade föreningslivet. Nej, svarade kommunen, vi ska sälja alla lokaler vi inte använder. Sagt och gjort så såldes gymnastiksalen till företaget Fort Knox våren 2017. Sedan dess har lokalen stått tom.

Nu rapporterar Västerbottens-Kuriren att Umeå kommun öppnar för att hyra lokalen av det privata företaget Fort Knox. Missförstå mig rätt. Byggnaden är vacker, har ett mycket bra läge i centrala Umeå och kommer antagligen att komma till god användning. Men istället för att behålla lokalerna i kommunens ägo och hyra av sig själv (pengarna stannar inom det offentliga) kommer kommunen istället att skicka skattemedel rakt ner i en privat fastighetsägares fickor.

Det verkar korkat.

2 kommentarer