Hans Lindberg (s) är ett allvarligt arbetsmiljöproblem inom Umeå kommun

Kommunalrådet Hans Lindberg (s) har brutit mot det grundlagsskyddade efterforskningsförbudet. Detta genom att vid minst två tillfällen efterforskat vilka anställda som anonymt talat med media om avstängningen av två, för kommunledningen, obekväma chefer.

När SVT ställer Lindberg mot väggen undviker han att kommentera vad han gjort trots att frågan upprepas hela sju gånger av SVT Västerbottens reporter. Detta är så pinsamt att den som ser klippet kommer på sig själv med att greppa efter en skämskudde även om man ser det i telefonen ute på öppen gata.

Men det är inte bara pinsamt. Det är en allvarlig överträdelse av ett förbud som ska säkerställa att vi medborgare får inblick i vad som pågår i maktens korridorer. SVT Västerbotten har redan rapporterat om en utbredd rädsla hos anställda som tidigare arbetat med de avstängda cheferna. En av de anonyma källorna säger exempelvis så här till SVT: ”Det är som rysk roulette. Vem som helst kan försvinna utan anledning”.

Att i en sådan situation, som högsta ansvariga politiker i kommunen, föregå med uselt exempel och försöka röja identiteten på anställda med mod nog att lyfta fram motbilder är ett indirekt hot mot alla andra anställda. Signalen Lindberg sänder ut till kommunanställda är att om du höjer rösten mot oss kommer du att få problem. Detta respektlösa och huvudlösa agerande riskerar allvarligt skada förtroendet för Umeå kommun, både för de som arbetar inom den och för oss som finansierar dess verksamheter via skattesedeln. Lindberg bör lämna över sitt uppdrag till någon annan medan partierna i kommunen måste upprätta en handlingsplan för att på både kort och längre sikt garantera skydd för visselblåsare och andra anställda som, i kommunledningens ögon, tycks kunna bli obekväma bara för att de sköter sitt jobb. Frågor som bör ställas är dessa:

Vad ska ni göra för att återupprätta förtroendet för kommunen? Vilka konkreta åtgärder ska vidtas mot Lindbergs övertramp? Vilka konkreta åtgärder, på kort och lång sikt, ska vidtas för att stärka skyddet för visselblåsare och andra anställda som har mod nog att höja rösten? I en sådan här situation duger det inte att mumlande hänvisa till den enskilde politiker som trampat i klaveret. Yttrandefriheten på offentliga arbetsplatser är ett gemensamt politiskt ansvar som kräver kraftfullt och konsekvent agerande.